Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar. Rapporten gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer i landet.
Information bör också sökas från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Kanada 2015–2016
I. SAMMANFATTNING
Kanada är en väl fungerande demokrati och rättsstat och såväl skyddet som respekten för de mänskliga rättigheterna är på de allra flesta områden mycket god.
Stora utmaningar kvarstår dock för Kanada när det gäller urfolkens sociala, ekonomiska och politiska rättigheter. Arbetslöshet, missbruk, brottslighet och våld i hemmet är fortsatt vanligare än hos majoritetsbefolkningen och tillgången till bland annat barnomsorg, utbildning, rent vatten och drägligt boende är bristfällig. Ökat demokratiskt inflytande och självbestämmande krävs av organisationer för urfolks rättigheter. Kvinnor i urfolksgrupper har uppmärksammats som särskilt utsatta och FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor kritiserade år 2015 den kanadensiska regeringen för att göra för lite för att motverka våld mot kvinnor från urfolk.
Kommittén kritiserade även det faktum att barn från urbefolkningen hade sämre tillgång till social- och andra samhällstjänster än andra barn.
Den kanadensiska regeringens ambitioner att få ner de långa väntetiderna i asylsystemet och att begränsa landets förhållandevis generösa
immigrationspolitik har också medfört inskränkningar i vissa asylsökandes rättigheter. Asyllagen har kritiserats av bland annat UNHCR för att på flera punkter stå i strid med Flyktingkonventionen. FN:s kommitté mot tortyr har
2 (16)
kritiserat Kanada för att ännu inte fullt ut respektera principen om att inte utvisa människor till länder där de riskerar att utsättas för tortyr.
FN:s kommitté för barnets rättigheter har riktat kritik mot Kanada för den nya strafflagstiftningen, som inneburit skärpta straff för ungdomar och har gjort det lättare att döma dem som vuxna.
FN:s särskilda rapportör för rätten till mat kritiserade vid ett
uppmärksammat besök i Kanada i maj 2012 den dåliga tillgången till näringsrik mat för de fattiga delarna av befolkningen. Särskilt utsatt var urfolksgrupper.
II. RÄTTSSTATENS PRINCIPER
En princip för god samhällsstyrning
Kanada är en federal stat med självständiga domstolsväsenden och tillgång till rättslig prövning av beslut för enskilda och företag i provinserna och territorierna. De högre instanserna utgörs av den federala domstolen som är högsta instans på nationell nivå, och den högsta domstolen som fungerar som en konstitutionsdomstol. Fyra av Högsta domstolens åtta domare är kvinnor. Domstolarna är oberoende och självständiga i förhållande till den verkställande makten.
I Kanadas konstitution finns en rättighets- och frihetsstadga till skydd för mänskliga rättigheter och förbud mot diskriminering. På federal och provinsnivå finns kommissioner för mänskliga rättigheter som tar emot klagomål och som kan föra enskilda personers talan i diskrimineringsfall.
Det finns möjlighet att kräva skadestånd av regeringen vid kränkning av de konstitutionella rättigheterna. Ett uppmärksammat fall är det om Omar Khadr som krävt den kanadensiska staten på 20 miljoner dollar, följande dom i Kanada om hans villkorade frisläppande, efter att ha hållits i åtta år i USA:s läger i Guantanamo.
I juni 2015 antogs en lag mot terrorism som innebär att information
obehindrat kan utbytas mellan regeringsorgan utan att åtgärder vidtas för att försäkra sig om att den delade informationen inte innebär kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Förbud mot att förespråka terrorism infördes som en ny straffbar handling. Brottet är mycket allmänt definierat och oro angående inskränkningar av yttrandefriheten har framförts. Lagen medger
3 (16)
inte prövning enligt vederbörlig laga ordning för personer som är upptagna på Kanadas så kallade ”no-fly list” – där personer som bedöms utgöra ett säkerhetshot kan inkluderas och då hindras från att gå ombord på flygplan – och för icke-medborgare som riskerar deportation. Dessutom utökades möjligheterna till häktning utan rättegång. Kritik har även framförts mot befogenheter för den kanadensiska underrättelsetjänsten att företa
handlingar under lagen utan krav på parlamentarisk insyn. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har kritiserat reformeringen av lagen.
I Kanada finns kontrollinstanser på federal och provinsnivå med uppdrag att granska offentliga utgifter. År 2016 rankades Kanada som nummer nio av 176 länder i Transparency Internationals index för upplevd korruption inom den offentliga sektorn.
III. DEMOKRATI
De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Kanada är en parlamentarisk demokrati inom det brittiska samväldet.
Statschef är Drottning Elisabeth II, och hon utser på förslag av Kanadas premiärminister en generalguvernör att representera henne.
Generalguvernören har i huvudsak ceremoniella uppgifter, men kan spela en aktiv roll i samband med regeringsskiften.
Parlamentet har två kamrar: underhuset och senaten. Ledamöterna i underhuset utses i allmänna val, medan senatorerna utnämns av premiärministern. Regeringen har reformerat utnämningsprocessen till senaten med ett nytt ansökningsförfarande med tillsättning efter
rekommendation av en kommitté. Urvalet sker inte längre politiskt utan utnämning sker på grundval av meriter. Den reella lagstiftande makten ligger i underhuset, även om senaten måste godkänna lagförslagen som passerat underhuset. Partisystemet är av brittisk modell, med i teorin ett
regeringsparti och en officiell opposition. Fem partier är dock representerade i parlamentet.
I det federala valet den 15 oktober 2015 vann Justin Trudeaus liberala parti 184 säten i underhuset och fick därmed egen majoritet. Regering utgörs av 15 män och 15 kvinnor. I underhuset är 88 av de 338 valda representanterna kvinnor och 10 företrädare från urbefolkningen. Valdeltagandet uppgick till 68 procent, det högsta på 22 år. Det konservativa partiet utgör numera det
4 (16)
officiella oppositionspartiet och socialdemokratiska NDP är tredje största parti. Enligt Kanadas vallag ska val till underhuset hållas vart fjärde år. Ett av den nytillrädda regeringens vallöften var att ersätta det rådande
valsystemet, first-past-the-post, med ett mer proportionellt system. En kommitté bestående av samtliga partier har i uppdrag att utreda olika alternativ och presentera en rekommendation innan slutet av 2016.
Provinser och territorier har långtgående självstyre inom exempelvis utbildning och hälsa. Även miljöpolitik antas av provinser och territorier vilket kan innebära en utmaning för den liberala federala regeringens ambitioner.
Urfolk deltar i beslutsfattande på flera nivåer vilket har medfört ett utökat självstyre, egna skattesystem och regleringar för fiske och jakt.
Det civila samhällets utrymme
Det kanadensiska samhället är öppet för frivilligorganisationer som kan verka utan restriktioner. I Kanada finns många aktiva frivilligorganisationer, inom mänskliga rättigheter är exempelvis Amnesty international, Human Rights Watch, Oxfam och Canadian Civil Liberties Association verksamma. Det finns lokala frivilligorganisationer inom många områden, exempelvis för att underlätta för nyanlända flyktingar, och välgörenhetssektorn är välutvecklad.
Det öppna samhället och transparensen i offentliga processer möjliggör ett stort civilt nätverk av människorättsförsvarare och civilt engagemang rörande många andra samhällsfrågor.
IV. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr I Kanada upprätthålls generellt respekten för rätten till liv och kroppslig integritet och det råder förbud mot tortyr. Kanadensisk lag tillåter dock under särskilda omständigheter att individer som anses vara ett hot mot landets säkerhet utvisas till länder trots att de riskerar att utsättas för tortyr där, vilket kritiserats av organisationer för mänskliga rättigheter.
Under de senaste åren har det stora antalet mord på och försvinnanden av urfolkskvinnor och flickor i Kanada uppmärksammats. Ett antal åtgärder har utlovats för att komma till rätta med vad regeringen kallade ett påfallande
5 (16)
stort antal sådana försvinnanden. En Försonings- och sanningskommission presenterade rekommendationer år 2015 som den liberala regeringen har lovat att implementera. FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering mot kvinnor har kritiserat den kanadensiska regeringen för att göra för lite för att komma till rätta med problemen. Urfolkskvinnor utgör fyra procent av den kanadensiska kvinnliga befolkningen men hela 16 procent av alla mördade kvinnor i Kanada mellan åren 1980 och 2012. The Royal Canadian Mounted Police (RCMP) publicerade en rapport år 2015 där totalt 1 750 kvinnor och flickor tillhörande urbefolkningen rapporterades försvunna och mördade. 174 fall av försvunna urfolkskvinnor var i april 2015 under
utredning.
Förhållandena i fängelser och andra slutna anstalter anses överlag vara tillfredsställande. I mars 2016 avled dock två intagna i provinsen Ontario inom loppet av en vecka och har föranlett krav på ökad transparens och översyn av myndigheten Canada Border Service Agency (CBSA) som ansvarade för de två intagna. Sedan år 2000 har 14 intagna avlidit i CBSA:s vård. Ett område som fått mycket uppmärksamhet är det frekventa användandet av isolering i fängelsen. Kanadensisk lag begränsar isolering till 30 dagar när det används som straff för disciplinära överträdelser. Dylik begränsning existerar emellertid inte när isoleringsstraff benämns vara ett administrativ åtskiljande, så kallad administrative segregation påkallad av fängelsets egna instanser. De fysiska och psykiska konsekvenserna av isoleringsstraff är ofta kroniska och så allvarliga att FN:s särskilda rapportör för tortyr har föreslagit ett
totalförbud av straffet för vissa grupper och en begränsning av straffet generellt. FN:s kommitté mot tortyr samt kommittén för mänskliga
rättigheter har båda uppmanat Kanada att reformera existerande lagstiftning rörande isoleringsstraff. I oktober 2016 uppdagades det att Adam Capay, en 23-årig man hade hållits isolerad 23 timmar om dygnet i 1 500 dagar i ett provinsiellt fängelse i nordvästra Ontario.
Mellan år 2005 och 2015 ökade antalet intagna i federala fängelser med 10 procent. Under den aktuella perioden ökade både andelen kvinnor och antalet personer tillhörande något av urfolken i kanadensiska fängelser med 50 procent vardera. Många institutioner är redan överbelagda, vilket leder till att två intagna tvingas dela på en cell som från början är ämnad för en.
Personer från landets urfolk är överrepresenterade i det kanadensiska kriminalvårdssystemet. Urfolk utgör cirka 4 procent av befolkningen men representerar 25 procent av de som dömts till kriminalvård.
6 (16)
Organisationer för mänskliga rättigheter och media har sedan flera år tillbaka uppmärksammat den kanadensiska polisens användning av pistoler som förlamar den träffade genom en elektrisk chock. Trots återkommande kritik och flera uppmärksammade incidenter tillåts användingen av elchock- pistolen fortfarande. I oktober 2016 använde polisen i Québec City elpistol mot en nioårig pojke, som dock undgick skador.
Människohandel är förbjudet men förekommer. Prostitution är inte
förbjudet, men flertalet relaterade aktiviteter, så som bordeller, anställning av personal och marknadsföring i syfte att sälja sex är olagliga.
Dödsstraff
Dödsstraff är avskaffat i Kanada i både freds- och krigstid.
Rätten till frihet och personlig säkerhet
Inga rapporter om ofrivilliga försvinnanden eller frihetsberövanden på politiska och godtyckliga grunder har förekommit under den aktuella perioden.
Antiterrorismlagen möjliggör att personer hålls häktade utan att beslutet prövas av domstol.
Rättssäkerhet
Domstolar på samtliga nivåer är självständiga i förhållande till den
verkställande makten. För ungdomar mellan 12 och 18 år finns en särskild rättsordning, Youth Criminal Justice Act. Barn över 14 år kan dömas till
fängelsestraff. Barn under tolv år är inte straffmyndiga medan personer över 18 år lyder under det vanliga rättssystemet.
I Kanada finns god tillgång till rättslig prövning, möjlighet att överklaga och rätt att föra försvar med rättsligt bistånd. Civilrättslig prövning är däremot kostsam och relativt svårtillgänglig i Kanada. Traditionellt har en
kombination av provinsiellt och federalt finansierade stödprogram verkat för att säkra individers rätt till civilrättslig prövning. Det federala programmet Court Challenges Program har till syfte att ge stöd vid rättsliga prövningar rörande språk och diskriminering. Den tidigare konservativa regeringen genomförde år 2006 betydande besparingar i programmet med allvarliga konsekvenser för många grupper i det kanadensiska samhällets möjlighet att
7 (16)
driva ett rättsfall. Besparingarna uppmärksammades av både FN-organ och nationella människorättsorganisationer som uppmanade regeringen att genast återställa dess finansiering. Nuvarande justitieminister och
kulturminister har i sina mandatbrev ombetts att modernisera och stärka rättshjälpsprogrammet under mandatperioden.
Straffrihet
Det finns inga rapporter som tyder på att straffrihet relaterad till brott mot mänskliga rättigheter som begåtts i Kanada skulle förekomma. De nationella domstolarna i Kanada har befogenhet att döma över internationella brott begångna i utlandet. I september 2016 åtalades en person för tortyr av en kanadensisk medborgare som hållits fången i Syrien. FN:s kommitté mot tortyr menar dock att Kanada, genom att använda förfaranden under immigrationslagen, och att utvisa förövare istället för att göra dem till föremål för en straffrättslig process, skapar faktiska eller potentiella kryphål där förövare kan komma att gå utan straff.
Straffrihet för våld och sexuellt våld mot kvinnor är ett utbrett problem.
Detta drabbar speciellt kvinnor från urfolk.
Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Yttrande- och tryckfrihet råder, men får begränsas med hänsyn till bland annat våldsskildringar, viss pornografi och uppmaningar till hatbrott och rasistiska uttalanden. Media är oberoende av statsmakten. I Kanada finns ett pluralistiskt utbud av media och journalister är inte utsatta för hot eller förföljelse. En reformering pågår av lagstiftningen för att förbättra tillgången till offentliga handlingar och förkorta handläggningstiderna.
År 2015 antogs en lag mot brott begångna på internet vars syfte var att åtgärda problemet med bevissvårigheter vid trakasserier som sker över internet. Lagen har kritiserats av bland andra Kanadensiska journalisterna för yttrandefrihet (CJFE), som ser lagstiftningen som ett direkt hot mot
yttrandefriheten då den förser internetoperatörer med rätten att samla in och lagra information som polisen kan utkräva genom att endast ha ”rimliga skäl för brottsmisstanke”.
8 (16)
Mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och föreningsfrihet råder. Det finns inga generella restriktioner mot att ansluta sig till fackföreningar, förutom vissa särregler inom
försvarsmakten, eller att sluta kollektivavtal.
Lagändringarna i Kanadas antiterrorismlagstiftning, som syftade till att underlätta för den kanadensiska underrättelsetjänsten att genomföra förebyggande insatser vid misstanke om planering av terrorbrott, har kritiserats för att underrättelsetjänsten erhöll befogenhet att ingripa vid legitima protestaktioner och därmed riskerade att bryta mot den kanadensiska rättighets- och frihetsstadgan.
Religions- och övertygelsefrihet
Religions- och övertygelsefrihet råder och respekteras. Kanada är ett
mångkulturellt samhälle med hög tolerans för religions och samvetsyttringar.
Sedan december 2011 är det förbjudet för personer som svär medborgarskapseden vid offentliga ceremonier att ha täckt ansikte.
Regeringen motiverade beslutet med att det står i samklang med Kanadas värderingar om öppenhet och jämlikhet. I september 2015 avkunnades en dom som utmanar förbudet mot att bära slöja vid medborgarskapsceremoni.
Zunera Ishaq, en 29- årig kvinna från Pakistan, vägrade att delta i den officiella ceremonin om hon inte tilläts täcka sitt ansikte. Fallet gick till den federala domstolen som dömde till Ishaqs fördel. Den dåvarande
konservativa regeringen överklagade domen till Högsta domstolen. Strax efter sitt tillträde valde den nytillträdda liberala regeringen att dra tillbaka överklagandet. Frågan om heltäckande slöja debatteras i vissa sammanhang, exempelvis inom utbildningsväsendet. Lagförslaget Bill 62, som
presenterades i Québec hösten 2016, syftar till att förbjuda heltäckande slöja för alla som tillhandahåller eller mottar tjänster inom den offentliga
provinsiella förvaltningen. Provinsens justitieminister Stéphanie Vallée står bakom lagförslaget och menar att lagen är ett led i att säkra religiös
statsneutralitet. Under oktober 2016 hölls offentliga konsultationer om Bill 62.
9 (16)
V. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Rätten till arbete, rättvisa arbetsvillkor och relaterade frågor
Enligt lag är diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion, sexuell läggning eller politiska åsikter förbjuden. Fackföreningar får agera utan inskränkningar och tvångsarbete är förbjudet. Omkring 30 procent av den civila arbetskraften är ansluten till en fackförening. Arbetslösheten är låg enligt OECD och var sju procent år 2015. Urfolksgrupper är dock
överrepresenterade i detta sammanhang. Kanada har anslutit sig till fem av Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner och upprätthåller goda arbetsvillkor. Konventionerna om minimiålder, om organisationsrätt och kollektivförhandlingsrätt samt om minimiålder för tillträde till arbete har inte godkänts.
Kanadensiska utvinningsföretag inom främst gruvindustrin har global verksamhet och finns i många länder. Ett antal människorättsorganisationer har framfört krav på att utveckla Kanadas strategi för att säkra kanadensiska företags samhällsansvar på den internationella arenan. Flera fall av
kränkningar av mänskliga rättigheter i relation till kanadensiska gruvföretagens verksamheter utomlands har rapporterats av
människorättsorganisationer. Rättsprocesser pågår för närvarande i
provinserna Ontario och British Columbia beträffande tre gruvföretag och deras verksamhet i Guatemala och Eritrea. FN:s undersökningskommission om mänskliga rättigheter i Eritrea fann år 2015 att ett kanadensiskt
gruvbolags verksamhet var grundad på tvångsarbete. Vancouverbaserade företaget Nevsun Resources hade enligt rapporten anlitat en lokal, statligt ägd entreprenadfirma som utnyttjade värnpliktiga som arbetskraft i gruvan.
Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Tillgång till medicinskt nödvändig sjukvård är fri och hälsovården håller hög standard. Långa väntetider uppfattas dock som ett ökande problem. Även sexuell och reproduktiv hälsa ingår liksom obligatorisk sex- och
samlevnadsundervisning. Abort är tillåtet i Kanada och ingår i den offentligt finansierade sjukvården.
Den liberala regeringen har föreslagit en mycket omdebatterad ny lagstiftning om aktiv dödshjälp.
10 (16)
Human Rights Watch har rapporterat att vattenreservoarer som används av urfolk har innehållit för höga halter av gifter vilka kan orsaka allvarliga sjukdomar.
Enligt OECD:s statistik uppgick kostnaderna inom hälsosektorn till 10 procent av BNP år 2015 och trenden är uppåtgående. Hälsosektorn faller under provinsernas kompetensområde och respektive budget, med federalt budgetstöd.
Rätten till utbildning
Utbildningsväsendet håller hög internationell standard. Grundutbildning upp till 15 eller 16 år är obligatorisk och kostnadsfri.
Den bristande tillgången till och kvalitet på utbildning för urfolken, särskilt i det glesbefolkade norra Kanada och för en av landets urfolksgrupper, First Nations, som bor i reservat, har ofta kritiserats. Färre än hälften av Kanadas First Nation-ungdomar har en gymnasieexamen, jämfört med över 80 procent för den övriga befolkningen. Den federala regeringen föreslog i sin första budget 2016 att genomföra direkta insatser i syfte att förbättra kvaliteten och tillgången på utbildning i reservaten.
Under ett sekel, ända in på 1990-talet, utbildades barn från Kanadas urfolk i särskilda skolor – drivna av olika kristna kyrkor – utanför sina
uppväxtmiljöer och avskilda från sina familjer. Så många som 150 000 barn beräknas ha utbildats i sådana skolor. En särskilt tillsatt grupp, Residential Schools Truth and Reconciliation Commission, har utrett konsekvenserna av
skolsystemet och utfärdade över hundra rekommendationer som den liberala regeringen arbetar med att genomföra.
Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
De allmänna livsvillkoren är mycket goda i Kanada som är på plats nio i FN:s index för mänsklig utveckling år 2015. De många hemlösa är dock en allvarlig fråga med mänskliga och sociala dimensioner. Nyligen avgjordes ett fall i Ontario där hemlösa personer gjorde anspråk på statliga insatser för att förbättra deras livssituation med hänvisning till regeringens skyldighet att skydda rätten till liv. Både provinsens hovrätt och högsta domstolen accepterade de statliga advokaternas framställning att fallet borde avslås då
11 (16)
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter inte ansågs kunna hävdas i rättsprocesser.
VI. RÄTTEN ATT INTE UTSÄTTAS FÖR DISKRIMINERING
Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Kanadensisk lag föreskriver likabehandling av kvinnor och män. I praktiken finns dock fortsatt skillnader mellan könen. Kvinnor har lägre inkomster än män och är underrepresenterade i politiska församlingar liksom på
chefspositioner inom näringslivet.
Våld i hemmet faller under den allmänna strafflagen, likt sexuellt ofredande.
Även kvinnlig könsstympning är förbjuden. Könsrelaterade brott har minskat de senaste åren, men förekommer fortfarande. Kvinnor av urfolksursprung är överrepresenterade bland dem som drabbas av
könsrelaterade brott, särskilt sådana som begås inom familjen. Ett särskilt federalt departement, Status of Women Canada, har till uppgift att verka för jämställdhet och främja kvinnors deltagande i ekonomiska, sociala och demokratiska aktiviteter, liksom att bekämpa våld mot kvinnor.
Barnets rättigheter
Barnets rättigheter skyddas av ett omfattande regelverk. Åldersgränsen för arbete varierar från provins till provins, men normalt kan inte barn under 15 eller 16 år arbeta utan föräldrars medgivande. Lagstiftningen mot sexuellt utnyttjande av barn har skärpts under senare år.
Kanada har reserverat sig mot bestämmelser i FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt med hänvisning till urfolkstraditioner, men också mot rekommendationen att skilja på barn och vuxna vid frihetsberövande. FN:s kommitté för barnets rättigheter riktade 2012 kritik mot Kanada för en lag som bland annat innehåller hårdare straff för ungdomar och gör det lättare att åtala dem som vuxna. Kommittén ansåg även att Kanada hade
misslyckats med att tillhandahålla likvärdiga socialtjänster och andra
samhällstjänster till barn tillhörande urfolk som till andra barn, vilket innebar en ”allvarlig och utbredd diskriminering”.
12 (16)
Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
Kanadas urfolk består av tre grupper; First Nations, inuiter och mestiser som tillsammans motsvarar strax över fyra procent av Kanadas befolkning. I de tre nordliga territorierna Yukon, Nordvästra Territorierna och Nunavut är andelen urfolk betydligt högre. Levnadsvillkoren och möjligheten att tillvarata sina rättigheter för dessa medborgare är generellt sett sämre än för övriga delar av befolkningen. Den kanadensiska rättighets- och
frihetsstadgan har ett särskilt avsnitt som reglerar urfolks rättigheter.
Ansvaret för frågor som rör urfolken ligger på federal nivå. I lagstiftningen finns särregler för bland annat utökat självstyre, egna skattesystem, reglering för fiske och jakt samt tullfrihet. Särskilda finansieringsprogram finns för att motverka sociala och ekonomiska problem. Ett antal fördrag om mark- och andra rättigheter mellan olika urfolksgrupper och den federala regeringen har ingåtts sedan 1970-talet, så kallade land claims. Urfolksgrupper har dock hävdat att implementeringen av fördragen varit bristfällig och att det förekommit brott mot dem.
De sociala problemen är fortsatt stora och speglas i att urfolken är
överrepresenterade i statistik över arbetslöshet, alkoholism, brottslighet, våld mot kvinnor och självmord. Under 2016 utlyste reservatet Attawapiskat First Nation i norra Ontario ett undantagstillstånd efter att bostads- och
levnadsvillkoren på reservatet blivit ohållbara och flera unga begått självmord. Förhållandena i Attawapiskat är enligt de flesta bedömare inte unika för urfolken i Kanada. Även i fråga om grundläggande samhällsservice, som utbildning och sanitära förhållanden, är urfolken missgynnade. Det råder fortsatt oenighet med den federala regeringen i frågor som rör bland annat självstyre, beskattning, markanspråk, fiske- och jakträttigheter samt anklagelser om polisbrutalitet. Kvinnor är särskilt utsatta och samhället har misslyckats med att lagföra och beivra brott mot urfolkskvinnor.
Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden i kanadensisk lag och personer som utsatts för diskriminering kan anmäla detta till någon av kommissionerna för mänskliga rättigheter och få hjälp att hävda sin rätt. I maj 2016 presenterades ett lagförslag som syftar till att införa förbud mot diskriminering även beträffande könsidentitet och uttryck av könsidentitet.
En första omröstning i parlamentet har hållits och lagförslaget förväntas
13 (16)
antas av parlamentet. Samkönade äktenskap är tillåtna i Kanada sedan 2005.
HBTQ-personer har möjlighet att delta i det offentliga och politiska livet.
Flyktingars och migranters rättigheter
Kanada är ett utpräglat immigrationsland, som tar emot omkring 300 000 personer per år. Den övervägande delen utgörs av arbetskraftinvandring och deras anhöriga, främst från Kina och andra länder i Asien. År 2015 sökte 14 887 personer asyl i Kanada. Av dessa fick ungefär hälften sina ansökningar beviljade.
Asyllagstiftningen ger regeringen rätt att klassificera en grupp människor som kommer till Kanada som ”illegala”, om de till exempel smugglas med båt eller bil till landet. Människor som anländer irreguljärt i grupp får sin asylansökan prövad, men först efter minst tolv månaders obligatorisk
internering. De har inte rätt att överklaga ett eventuellt avslag på sin ansökan och kan vid ett bifall inte ansöka om permanent uppehållstillstånd,
resedokument eller återförening med sin familj förrän efter tidigast fem år.
Inte heller personer som kommer från länder som Kanada bedömt som
”säkra” hade rätt att överklaga ett negativt beslut på ansökan om asyl förrän den Federala domstolen fattade beslut om att upphäva listan över säkra länder i juli 2016. Både UNHCR och Amnesty International har kritiserat asylreglerna och menar att de på många punkter står i strid med
Flyktingkonventionen, inte minst för att skilja på asylsökande beroende på länder de kommer ifrån och på vilka sätt de tagit sig till landet.
Organisationerna invänder starkt mot tolv månaders obligatorisk internering för ”illegala” flyktingar och understryker att möjligheten till överklagande bör gälla alla asylsökande.
Den tidigare regeringen införde betydande begränsningar i det federala sjukvårdprogrammet som innebar att ett stort antal asylsökande nekades tillgång till statligt finansierad sjukvård. Den liberala regeringen har utlovat att återställa det federala sjukvårdsprogrammet för att flyktingar ska få tillgång till begränsad, temporär sjukvård. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter kritiserade det kanadensiska systemet i sin rapport 2015 och uppmanade regeringen att säkra tillgången till grundläggande sjukvård för alla flyktingar, oberoende status.
14 (16)
Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Diskriminering på grund av funktionsnedsättning är förbjudet enligt lag.
Personer med funktionsnedsättning har rätt till vård, utbildning och arbete.
Fall av diskriminering kan anmälas till någon av kommissionerna för mänskliga rättigheter.
15 (16)
Ratifikationsläget avseende centrala konventioner om mänskliga rättigheter
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades år 1976. Det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt ratificerades 1976. Det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet ratificerades 2005.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) ratificerades år 1976.
Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt har inte undertecknats.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, International Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (ICERD)
ratificerades år 1970.
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women
(CEDAW) ratificerades år 1981. Det fakultativa protokollet om enskild klagorätt ratificerades år 2002.
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades år 1987. Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr har inte undertecknats.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) ratificerades år 1991. Det tillhörande protokollet om barns indragning i väpnade konflikter och det tillhörande protokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi ratificerades år 2000 respektive år 2005.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) ratificerades år 2010.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, International Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances (ICED) har inte
undertecknats.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees (Refugee Convention) och det tillhörande protokollet ratificerades år 1969.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, Rome Statute of the International Criminal Court (ICC) ratificerades år 2000.
16 (16)
Regionala instrument
Amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, American Convention on Human Rights (ACHR), har inte ratificerats. Tilläggsprotokollet om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och tilläggsprotokollet om avskaffandet av dödsstraffet har inte ratificerats.
Erkännande av Interamerikanska domstolens(IACHR) jurisdiktion, har inte accepterats.
Interamerikanska konventionen för förebyggande och bestraffning av tortyr, Inter-American Convention to Prevent and Punish Torture, har inte ratificerats.
I den universella granskningsmekanismen (UPR) vid FN:s råd för mänskliga rättigheter gav Sverige rekommendationen till Kanada att vidta alla lämpliga åtgärder för att ta itu med våld mot kvinnor som tillhör urfolk.
