"Mången god föreställning hade där gifvits"

(1)

"Mången god föreställning hade där gifvits"

En teaterhistorisk undersökning av Kristinehamns teaterverksamhet under det långa 1800- talet.

"Many a pleasant performances had there been given"

A theatre-historical enquiry of the theatrical establishment in Kristinehamn during the long 19th century.

Marcus E. Andersson

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap

Ämneslärarprogrammet, Historia III med didaktisk inriktning C-nivå, 15 hp

Handledare: KG Hammarlund Examinator: Mikael Svanberg HT21

(2)

ABSTRACT

This thesis addresses the theatrical establishment in Kristinehamn during the long 19^th century, with notable focus between the years 1835-1902. The thesis seeks to identify an overall picture of the theatrical influence in the city through an understanding of theatrical occurrences during the chosen timeline. Through Pierre Bourdieu’s cultural capital, the thesis aims to uncover to whom the

theatrical establishment was targeted. Finally, a comparative aspect can present itself by comparing the results with previously established theater-historical research. Thus, the thesis can add to the already existing understanding of the theatrical historical research from a local perspective.

The approach is divided amongst three different research questions, all of which has one or more methods applied to them. The methods consist of both qualitative and quantitative aspects. When comparing the local perspective with the broader, national one, an abductive method has been used to identify the similarities or differences between results. The source material has been gathered from three main sources: the collections of Linus Brodin, Kristinehamns’ image archive and theatre advertisements or reviews from local daily newspapers. Brodins’ archive consists of an assortment of different types of documents, such as plays, Bills of Sales, stock letters or posters. The

advertisements have been found through computer-assisted analysis via the National Library of Sweden’s database for digitalized newspapers.

The study gave extensive results that give satisfying answers to the formed research questions.

Kristinehamn constructed theatres during two different occurrences, once in 1835, which then burned to the ground during the great fire in 1893, and then later in the year 1902. The city closely follows the results of previous theatre historical research, especially when comparing the results to the nearby city of Karlstad. There are just a few exceptions when it comes to a lack of visits from certain popular directors or in how some theatre administrative boards were built up. There were plenty of traveling theatre companies that visited the city, which performed a minimum of 268 different plays throughout the research period. The most popular genre was by far different

variations of comedy. There is backing evidence for the theory that Kristinehamn consisted of two different culture practicing groups, the Cultural Elite, and the Cultural Novice: though the

distinctions between them from decennium to decennium are vague. The results do show a clear indication that the theatre as a medium for both entertainment and practicing got more and more accessible throughout the 19^th century.

Keywords: theatre, theatre history, theatrical establishment, local history, play, plays, theatre companies, 19^th century theatre, the long 19^th century, Kristinehamn, Sweden, shows

(3)

SAMMANFATTNING

Denna uppsats behandlar Kristinehamns teaterverksamhet under det långa 1800-talet, med särskilt fokus mellan åren 1835–1902. Studiens syfte är att analysera historiska skeenden för att skapa en helhetsbild utav teaterlivet i Kristinehamn samt genom Pierre Bourdieus kapitalbegrepp undersöka hur tillgänglig teatern var för den bredare massan. Utöver detta ämnar undersökningen även föra en komparativ aspekt, där resultaten ställs mot tidigare teaterhistorisk forskning. Studien bidrar således till den teaterhistoriska forskningen utifrån ett lokalhistoriskt perspektiv.

Arbetssättet för genomförandet av undersökningen är uppdelad utefter tre

forskningsfrågeställningar. Samtliga frågeställningar har applicerats en eller flera metoder. Dessa metoder består av både kvalitativ analys av källmaterialet samt kvantitativa framställningar.

Ytterligare en metod som använts i undersökningen är den abduktiva forskningsmetoden som använts för att ställa undersökningsresultatet mot ett större sammanhang. Källmaterialet består av insamlat material från Linus Brodins samlingar i Föreningsarkivet i Värmland, från Kristinehamns bildarkiv samt från teaterannonser och recensioner i dagspress från Kristinehamn. Linus Brodins samlingar innehåller bland annat köpekontrakt, lottbrev, affischer och manus. Annonserna har framtagits genom att applicera ett kodschema för sökning i Kungliga bibliotekets databas för svenska dagstidningar.

Undersökningen gav ett mycket omfattande resultat som på gott vis besvarar samtliga tre forskningsfrågeställningar. Kristinehamn lät uppföra teaterhus vid två olika tillfällen, ett 1835 som brann ned i stadsbranden 1893, samt ett annat teaterhus år 1902. Staden följer tidigare

teaterhistorisk forskning nära, särdeles med den närliggande staden Karlstad. Några få undantag gällande populära besökande direktörer eller sammansättning av teaterbolag existerar. De kringresande teatersällskapen var många och gav ett minimum på 268 olika pjäser genom undersökningsperioden. Den mest populära genren var komedin. Det finns underlag för att

kategorisera Kristinehamnarnas kulturutövare i två fack, kultureliten respektive kulturnovisen; men kategoriseringen av dessa från decennium till decennium är diffus. Dock visar resultatet att teatern blev alltmer tillgänglig för fler och fler personer under 1800-talets gång.

Nyckelord: teater, teaterhistoria, teaterverksamhet, lokalhistoria, pjäs, pjäser, teatersällskap, 1800- talsteater, det långa 1800-talet, Kristinehamn, föreställning

(4)

Innehållsförteckning

ABSTRACT ...

SAMMANFATTNING ...

INLEDNING ... 1

Problemformulering ... 2

Syfte och frågeställningar ... 2

Forskningsläge ... 3

Teoretiska utgångspunkter ... 6

Pierre Bourdieu & människans sociala förutsättningar ... 6

Molnár och teaterns syfte under 1800-talet ... 7

Källmaterial och avgränsningar... 8

Metod ... 10

Begreppsdefinitioner & förkortningar ... 11

Teaterhistorisk bakgrund ... 12

UNDERSÖKNING ... 14

Kristinehamns teaterverksamhet under det långa 1800-talet ... 15

Teaterns intåg i 1800-talet & teatersällskapen ... 15

Thalias husering; Christinehamns Theaterhusbolag & Kristinehamns Teater-Aktiebolag ... 17

Kvantitativ framställning av teaterverksamheten ... 23

En selektiv eller inkluderande teater? ... 26

Kultureliten och kulturnovisen ... 26

Inkludering eller exkludering sett till biljettpriser ... 30

Teatern i Kristinehamn ställd mot tidigare forskning ... 34

Den tidigare forskningen i Sverige ... 34

Pjäser och dess moraliska syfte ... 38

AVSLUTANDE ANALYS ... 41

Kristinehamns teaterverksamhet ... 42

Kultureliten och kulturnovisen ... 43

Teaterhistorisk forskning; likheter och avvikelser ... 44

Analys av arbetssätt och förslag på vidare forskning ... 45 Käll- och litteraturförteckning ...

Bilagor ...

(5)

1

INLEDNING

(6)

2

Problemformulering

Kristinehamn har idag teaterverksamhet i form av ideellt drivna krafter, spridda genom diverse föreningar, med Christinateatern som hem för konstformen. Teatern får också besök av andra föreningar eller teatergrupper från hela Sverige i samband med Riksteatern. Påståendet att teatern är kär för många Kristinehamnare är därför inte långsökt. Christinateatern invigdes 1989 och har sedan dess stått för god kvalité i både skådespel som byggnadens utformning och teknikaliteter. När det gäller teaterhistoriska evenemang firas således främst invigningen av Christinateatern. Vi som är intresserade av historia lämnas då i förundran över hur teaterhistorien sett ut genom åren innan teatern idag var påtänkt. Eftersom den västerländska teaterhistorien är expansiv skulle

teaterverksamheten i staden, rent hypotetiskt, kunna vara lång. Men till förmån för storlek och upphittat material, väljs för denna undersökning i huvudsak 1800-talet som tidsspann. Ett tidigare verk som kartlägger eller analyserar just Kristinehamns teaterhistoria existerar icke, därav kan en undersökning i området tydliggöra de förhållanden som teatern förfogade över på ett precist och tydligt vis.

Ragnar Ljungs, Teaterliv i Karlstad, berättar om Karlstads teaterscen under 1800-talet,¹ vilket bidrar till historieforskningens utökade flora på ett gott vis; men det lämnar ändock frågor kring teaterverksamhetens utspridning i övriga delar av Värmland under samma tidsspann. En hel avhandling skulle kunna ägnas åt endast Värmlands teaterflora, men till förmån för C-uppsatsens storlek valdes ett lokalhistoriskt synsätt. Efter en snabb överblick i artiklar från tiden framgår att Kristinehamns Stad pryddes tidigare av en teaterbyggnad som invigdes 1835, där föreställningar gavs fram till slutet av 1880-talet då byggnaden såldes till Frälsningsarmén.² Mellan åren från dess försäljning och stadsbranden 1893,³ arbetade kristinehamnsborna för att få fram en ny

teaterbyggnad.⁴ På Kungsgatan byggdes därför ett nytt, ”Thaliatempel”, mitt i centrum, som någon gång under efterkrigstiden jämnades med marken.^5,6 Det blir tydligare och tydligare ju mer en tar del av de historiska källor som vi idag innehar, att Kristinehamnarna utövade samt åtnjöt teater redan på 1800-talet. Därav blir analysen av stadens teaterverksamhet ett troligtvis genomförbart projekt, samt ett intressant bidrag till den teaterhistoriska forskningen.

Syfte och frågeställningar

En uppfattning bland fler och fler historiker är insikten om den lilla berättelsens förmågor att säga något om den större berättelsen. Det motiveras vidare i Peter Olaussons undersökning av

storbondesamhället mellan 1600-talet till 1800-talets mitt; genom en inblick i historiens till synes små ögonblick, såsom möten kring sockenstämman eller söndagens gudstjänst, erbjuds forskaren ta del av de mest delikata av historiska företeelser samt förståelsen av alldagligt liv som kan skilja sig, eller icke skilja sig, från vår egen tid.⁷ Även fast Olaussons avhandling ej behandlar ämnet teater, motiveras det lokalhistoriska intresset för historieforskningen på ett ypperligt vis. Som diskuterat

1 Ljung, Ragnar (1978) Teaterliv i Karlstad. s. 14–110.

2 Föreningsarkivet, Linus Brodin, Västra Ämtervik, Samlingar. Städer i Värmland och Dalsland. SE/FAS/FA_41-1/F P 2/59

3 Kristinehamns Bildarkiv, Brand, 17003 BAN 1035 24 – Brand.

4 Nya Kristinehamnsposten, Kristinehamns Nya Teater, 1902-10-15. Kungliga bibliotekets svenska dagstidningar. bild 2.

5 Kristinehamns Bildarkiv, Teatern inför rivning. 17003 BAN 6160 6 – Teater.

6 Andersson, Nils (red.) (1997). Gå och se i Kristinehamn: stadsvandringsguide. s.9.

7 Olausson, Peter (2004). Rikedom, makt och status i bondesamhället: social och ekonomisk skiktning i västra Värmland från 1600-talet till 1800-talets mitt. D. 1. s. 8–9.

(7)

3 ovan finnes redan en uppfattning kring hur teaterverksamheten såg ut i Sverige under 1800-talet;

valet att skifta samt smalna av blicken till ett lokalhistoriskt perspektiv blir då motiverat. Valet av just Kristinehamn som undersökningsobjekt härstammar i dels bristen på sammantagen

teaterhistorisk forskning i området, samt ett brinnande intresse från personlig synvinkel för dels konstformen, dels staden. Syftet med denna undersökning är således att analysera Kristinehamns teaterverksamhet under det 19:e seklet för att på så vis upptäcka dess företeelser. Således kan den historiska forskningen kring teaterverksamheten i Sverige kompletteras med ett lokalhistoriskt perspektiv.

Dessutom kommer undersökningen utgå från Pierre Bourdieus teorier kring kulturellt kapital i hopp om att upptäcka mönster kring vilken del av befolkningen teatern riktades mot samt för. Var teatern tillgänglig för den bredare befolkningen eller exklusiv i sin inkludering? Hur tillgängliga var teaterbiljetterna? Undersökningen ämnar även föra ett komparativt inslag med övrig svensk

teaterverksamhet under samma tidsperiod. Utav denna syftesformulering härstammar även nedan forskningsfrågeställningarna som kommer styra metodiken för undersökningen:

1. Hur utbredd var teatern som konstform i Kristinehamn under det långa 1800-talet? Varför såg Kristinehamns teaterverksamhet ut som den gjorde under den valda perioden?

2. Vilken del av befolkningen kunde ta del av samt utöva teater? Var teatern inkluderande för en bredare publik?

3. Hur jämför sig teaterverksamheten med övriga Sverige, såsom den beskrivs i tidigare forskning? Sticker något ut?

Det är min önskan att dessa frågeställningar kommer erbjuda en tydligare uppfattning kring den teaterhistoria Kristinehamn förfogar över.

Forskningsläge

Forskningsläget tar avstamp i en teaterhistorisk översikt, både i Sverige och i övriga Europa, som ett komplement till det större sammanhanget. Några av titlarna som lägger grunden för

forskningsläget har redan refererats till, men samtliga listas upp samt diskuteras nedan.

Det första översiktligt teaterhistoriska verket som ligger till grund för undersökningen är kulturjournalisten Gerd Reimers verk, Liten Teaterhistoria, från 1969. Reimers författade boken med avsikten att Sveriges teaterhistoriska litteraturbank skulle kompletteras med en ingång i ämnet.

Dess 120 sidor beskriver således viktiga teaterhistoriska företeelser och förhållanden på ett enkelt och komprimerat vis, med akademiskt tänkande som grundstomme.⁸ Dess senare kapitel ger en någorlunda god inblick i Sveriges teaterverksamhet innan samt genom 1800-talet och kan bidra till givande jämförelseobjekt. Med detta menas bilden av teaterverksamheten i övriga Sverige ställd till Kristinehamns teaterscen.⁹ En översiktlig blick av hela teaterhistorien kan anses irrelevant för en studie som förhåller sig till endast ett sekel, men mycket av teatern från 1500-talet och framåt reflekterar sin egen historia genom referenser eller uppsättningar av dramer skrivna under tidigare sekel.¹⁰

Det andra översiktligt teaterhistoriska verket, The Theatre: A Concise History, är sammanställt

8 Reimers, Gerd (1969). Liten Teaterhistoria. s. 7.

9 Reimers, Gerd (1969). s. 76–117.

10 Reimers, Gerd (1969). s. 38–39.

(8)

4 av författarinnan och poeten, Phyllis Hartnoll. Motiveringen till detta verk som en del av

forskningsläget härstammar i vidgandet av det nationella perspektivet till ett internationellt sådant, samt i jämförelser mellan nationell och internationell forskning. Som ett komplement till Reimers står sig Hartnolls teaterhistoriska översikt mycket väl, dels som följd av det internationella

perspektivet, dels genom dess mer samtida släppdatum på 1998 till Reimers 1969.¹¹ Hartnoll inleder verket med att förklara hur teaterutövande egentligen kan kopplas så långt tillbaka som till religiösa riter hos jägar- och samlarsamhällen; kulturutövande beskrivs alltså som något primordialt för människan. Däremot, för att utövandet av teater ska besitta samma innebörd som teatern idag måste den bestå av ett antal förutsättningar. Hartnoll beskriver teaterns krav på följande vis;

But for the theatre as we understand it today three things are necessary: actors speaking or singing independently of the original unison chorus; an element of conflict conveyed in dialogue; and an audience emotionally involved in the action but not taking part in it. Without these essential elements there may be religious or social ceremonies, but not theatre.¹²

Denna definition står sig utmärkt för tillämpning genom uppsatsen.

Eftersom tidsspannet omfattar 1800-talets Sverige behövs teaterhistorisk forskning som behandlar just detta i mer detalj än vad de översiktliga verken har att erbjuda. Tomas Forser, Ulla- Britta Lagerroth och Ingeborg Nordin Hennel, samtliga professorer i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, respektive Lunds- och Uppsala universitet, har gemensamt författat, Ny svensk teaterhistoria 2: 1800-talets teater, vilket inkluderar en djupgående vy av seklets

teaterverksamhet på otaliga geografiska platser i Sverige. Därför kan den bli intressant, inte endast genom jämförelser av huvudstadens spektakel, utan även inblick i hur övriga orter utövade

konstformen. Verket är en utmärkt ingång i förståelsen för hur landsortsteatern såg ut, fungerade och praktiserades genom seklet. Därutav är Forser et al. forskning undersökningens största stöttepelare och jämförelseobjekt. Författarnas inkludering av ett verkregister i bokens slutsidor erbjuder analyser av teaterkompanier och dess pjäsurval, vilket för uppsatsen kan erbjudas jämförelsemöjligheter i undersökningsdelen.¹³

Om den närliggande staden, Karlstad, finns det forskning kring stadens teaterhistoria, särdeles kring 1800-talet. Bibliotekarien Ragnar Ljung fick i uppdrag att som hyllning till Karlstads Teater AB inför deras 100-årsjubileum 1976, skildra teaterns historia i Karlstad med start från 1645.

Verket döpte Ljung till, Teaterliv i Karlstad.¹⁴ Eftersom Karlstad, likt Kristinehamn, ligger beläget i Värmland, är förhoppningen att Ljungs forskningsresultat kan spegla något om de företeelser kring Kristinehamns teaterverksamhet under tiden för undersökningen.

Då undersökningen berör Kristinehamn måste naturligtvis ett verk om stadens historia finnas med som undersökningskomplement. Läroverksadjunkten, Axel Emanuel Löf, har författat tre verk om stadens historia, där den sista delen, Kristinehamns historia III. Krig och militära bördor – näringsliv – kulturliv, färdigställd efter hans död av läroverksläraren och forskaren Arvid Ernvik, är relevant för denna studie. Under ett passage angående handelslivet i staden diskuteras marknaden, Fastingen, och teaterutövande i samband med detta. Författarna nämner även något om

11 Hartnoll, Phyllis (1998). The theatre: a concise history. s. 165–214.

12 Hartnoll, Phyllis (1998). s. 7.

13 Forser, Tomas. Lagerroth, Ulla-Britta. Nordin Hennel, Ingeborg (2007). Ny svensk teaterhistoria 2: 1800-talets teater.

14 Ljung, Ragnar (1978). Teaterliv i Karlstad. s. 7.

(9)

5 teaterverksamheten i staden utöver just Fastingen, vilket givetvis lägger en god grund för en

vetenskaplig utgångspunkt. Denna titel fungerar utmärkt även som hjälpreda att finna det historiska källmaterial som undersökningen tar avstamp i. Dock saknas material och teoretiska instrument för att klassa sidorna som genomgående historisk forskning i området.¹⁵ Som ett komplement till texterna om Kristinehamn, kommer även en artikel från journalisten, Barbro Larssons

artikelsammanställning, Kristinehamn: människor och miljöer,¹⁶ samt några rader ur Föreningen för Byggnadskulturs, Gå och se i Kristinehamn: stadsvandringsguide,¹⁷ att användas som grund.

István Molnár, som idag är verksam inom medieproduktionsbranschen, akademiska avhandling,

”Det gör godt att skåda”: Bildning, moral och underhållning i dramatik och offentlig debatt under teatersäsongen 1868–69 i Stockholm, undersöker den offentliga opinionen i diverse dagstidningar och tidskrifter, samt hos riksdagen angående teatern och dess konstform. Molnár undersöker vilka moraliska och etiska värderingar, samt vilka normer och krav som både ställdes mot teatern, och av teatern.¹⁸ Molnárs avhandling presenterar ett intressant resultat i förhållning till mina

frågeställningar, då han ger en tydlig inblick i hur teatern hade sin plats i det svenska samhället under denna tid. Molnár visar tydligt kunna skilja på nöjesinriktad- och bildande teater. Förståelsen för existensen av en diskrepans mellan vad pressen och riksdagen ville att teatern skulle

representera, med vad teatern till större delen presenterade,¹⁹ är goda kunskaper att föra med sig till uppsatsen. Molnárs teorier och hur de används för undersökningen diskuteras vidare i avsnittet kring Teoretiska utgångspunkter.

Varietéunderhållning av diverse slag, såsom akrobatik- eller trolleriföreställningar inkluderas ej som objekt för undersökningen, då teaterverksamheten här utgår från Hartnolls definition. Ändock passar historikern Björn Ivarsson Lilieblads avhandling, Moulin Rouge på svenska:

varietéunderhållningens kulturhistoria i Stockholm 1875–1920, utmärkt som historiskt

jämförelseobjekt.²⁰ Genom Ivarson Lilieblads syftesformulering²¹ samt resultat²², presenteras en inblick i huvudstadens utövande av varietéunderhållning. Ivarson Lilieblad har använt sig av sociologen Pierre Bourdieu, som en av de teoretiska utgångspunkter för hans avhandling²³, särdeles teorierna kring kapital och sociala fält för att undersöka hur varietéunderhållningen kom att

uppfattas samt värderas i den offentliga debatten, samt i syftet att undersöka hur vissa aktörer fick vinning medan andra inte fick det, bredvid och på varietéscenen. Dessa teoretiska begrepp är något som även denna undersökning tar avstamp i. Professorn Donald Broady, har ägnat mycket av sin karriär till att tolka samt författa texter kring Bourdieus diverse begrepp, vilket också Ivarson Lilieblad påpekar. Genom Broadys, Sociologi och epistemologi: om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin²⁴, har en grundsten för Bourdieus teorier lagts för uppsatsens

15 Löf, Axel Emanuel. Ernvik, Arvid (1959). Kristinehamns historia III. Krig och militära bördor – näringsliv – kulturliv. s. 214–221.

16 Larsson, Barbro (1991). Kristinehamn: människor och miljöer. s. 88–89.

17 Andersson, Nils (red.) (1997). Gå och se i Kristinehamn: stadsvandringsguide.

18 Molnár, István (1991). ”Det gör godt att skåda”: bildning, moral och underhållning i dramatik och offentlig debatt under teatersäsongen 1868–69 i Stockholm. s. 11–17.

19 Molnár, István (1991). s. 153–154.

20 Ivarson Lilieblad, Björn (2009). Moulin Rouge på svenska: varietéunderhållningens kulturhistoria i Stockholm 1875–

1920.

21 Ivarson Lilieblad, Björn (2009). s. 32.

22 Ivarson Lilieblad, Björn (2009). s. 265–278.

23 Ivarson Lilieblad, Björn (2009). s. 37–43.

24 Broady, Donald (1991). Sociologi och epistemologi: om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin.

(10)

6 metod. Följaktligen ägnas några rader åt Bourdieus teorier i avsnittet, Teoretiska utgångspunkter, nedan.

Teoretiska utgångspunkter

Sedan antikens Grekland har teatern varit en viktig del av samhället på olika vis, vare sig detta är genom ritualer för Dionysos²⁵, kyrkliga föreställningar²⁶ eller renässansens individdrivna

skådespel.²⁷ I detta avsnitt diskuteras teaterns syfte i samhället samt de sociologiska teorierna kring människans sociala ställningar. För att på ett så enkelt vis som möjligt illustrera undersökningens teoretiska avstamp, har jag valt att dela upp teoridiskussionen utefter underrubrikerna, Pierre Bourdieu & människans förutsättningar, respektive, Molnár och teaterns syfte under 1800-talet.

Pierre Bourdieu & människans sociala förutsättningar

Bourdieus teorier behandlar människans olika sociala sammanhang och bakgrunder, som ofta korrelerar med varandra; människan besitter olika förutsättningar beroende på diverse variabler vilket hjälper eller stjälper hennes väg genom livet.²⁸ Bourdieu talar om flera begrepp, däribland kapital och sociala fält, vilket alla tre kommer tillämpas på något vis genom undersökningen. För att presentera begreppen har jag utgått från Ivarson Lilieblads använding av dessa, samt av Broadys förståelse av Bourdieus texter i hans tidigare nämnda verk, Sociologi och epistemologi.²⁹ Broady har även Ivarson Lilieblad refererat till i hans avhandling, vilket hjälper föra definitionerna ihop på ett rimligt sätt i denna skrivelse.³⁰ Att sätta en definitiv betydelse på Bourdieus olika teorier är mer eller mindre omöjligt att uppnå, om man ska lita på Broady.³¹ Därför följer en redogörelse på ett vis som bäst lämpar undersökningen.

Broady beskriver kapital som tillgångar eller resurser, antingen i symbolisk eller ekonomisk mening, med en betoning på Bourdieus huvudsakliga intresse hos det sociala kapitalet. Den

kortfattade definition av begreppet, symboliskt kapital, är som följer; ”[...] symboliskt kapital är det som av sociala grupper igenkännes som värdefullt och tillkännages värde”.³² Symboliskt kapital är alltså fördelningar av resurser för individer inom särskilda grupper där en marknad för kapitalet existerar.³³ Bourdieu nyttjar likaså diverse underkategorier till det symboliska kapitalet, däribland, kulturellt kapital, som för uppsatsen är av mest intresse; fördelningen av kapital utifrån examina, skrift och talförmåga gentemot kulturella begrepp, samt individens delaktighet och kunskapsnivå inom kulturella företeelser såsom opera, teater eller klassisk musik.³⁴ Det kulturella kapitalet behandlar, mer så än det symboliska, maktförhållanden mellan de utövande aktörerna, då det här existerar en stark marknad för resursfördelning. Stundom kan det kulturella kapitalet monopoliseras eller gripas med specifika inträdeskrav, exempelvis genom examina som ger en särskild titel eller

25 Reimers, Gerd (1969). Liten Teaterhistoria. s. 9–12.

26 Reimers, Gerd (1969). s. 19–22.

27 Reimers, Gerd (1969). s. 33–34.

28 Carle, Jan (2015). ”Pierre Bourdieu och klassamhällets reproduktion.” i Månson, Per (red.) (2015) Moderna samhällsteorier: traditioner, riktningar, teoretiker. s. 375–376.

29 Broady, Donald (1991). Sociologi och epistemologi: om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin.

31 Broady, Donald (1991). s. 41.

32 Broady, Donald (1991). s. 171.

33 Broady, Donald (1991). s. 171–172.

(11)

7 genom kulturtidskrifter, vilket för med sig tydliga klasskillnader;³⁵ för undersökningens intresse kan det handla om förhållanden mellan en kulturutövande elit ställd mot den oinvigda teaterintresserade;

vilka skillnader till möjlighet för teaterutövande har eliten jämfört med den oinvigda?³⁶ Det kulturella kapitalets fördelning hos kristinehamnarna står som utgångspunkten i analysen av teaterns utbreddhet samt inkluderande i staden, detta för att se kopplingar i det kulturella kapitalets fördelning med vad som skrives i dagstidningar samt biljettpriser.

Till sist följer en kort sammanfattning av Bourdieus teori kring, sociala fält, vilket återigen definieras av Broadys läsning. Broady ger en mycket kortfattad definition som på ett enkelt vis sammanfattar begreppet i en mening; ”[...] med socialt fält avses ett system av relationer mellan positioner besatta av specialiserade agenter och institutioner som strider om något för dem gemensamt.” Genom att ha detta i beaktning genom undersökningen kan gemensamma opinioner och en eventuell sammanslutning runt Kristinehamns kulturliv upptäckas.³⁷

Molnár och teaterns syfte under 1800-talet

I resultatet för Molnárs avhandling presenteras den offentliga tankegången bakom vad som bör vara teaterns syfte; en bildande kraft i det svenska samhället. Detta leder också pressen och riksdagen att särskilja på olika typer av teater beroende på om den är bildande eller endast med en underhållande avsikt. Även fast den generella opinionen ställer sig bakom tanken att teatern som kulturform skall vara bildande för sin publik, sätter sig de flesta inom kulturdebatten sig inte emot teaterns

underhållningsaspekt eller existensberättigande; förutsatt att underhållningen uppfattas som harmlös och moraliskt god, samt som ett komplement till det bildande perspektivet. Riksdagsledamöterna såväl kulturdebattörerna menar på att teatern antagligen inte överlevt ekonomiskt om inte de underhållande föreställningarna spelades. Molnár presenterar ett resultat där en motsättning mellan teaterns faktiska verksamhet består av jämfört med vad riksdagens och teaterkritikernas syften med teatern bör vara. En diskrepans uppstår därmed mellan publiken, som föredrar underhållningen, och kultureliten, som vill föra en starkare mening till konstformen.³⁸

Den bildande teatern ges ingen tydlig definition av vad den bör innehålla. Den talar endast om att regissören bör välja en pjäs utefter dess goda moral samt sedan spela teatern med god moral som ledstjärna. Molnár visar på att begrepp som, ”det sanna” frekvent påvisas som vägledning för god bildning, vilket står som en ytterst diffus tes utan att veta dess innebörd. 1800-talssamhället och alla dess normer, vare sig de kommer från en religiös ståndpunkt eller ej, formar alltså uppfattningen kring vad bildande teaterverksamhet bör vara. Dessa normer bestod av ett visst antal begrepp;

skönhet, sanning och god moral. Pjäsurvalet tenderar därutav att följa motiv kring kärlek och familjen; ”[...] den rena kärlekens seger över ekonomiskt och egoistiskt tänkande, eller om familjens betydelse i motsats till individualism och lättsinne.”³⁹ Kärleksmotivet strävar bort från romantikens flyktighet och fokuserar på den borgerliga kärlekens krafter i ungdomen att finna ”den rätte” samt därefter förena och bilda familj. Nästintill varje dramas klimax resulterar i

familjebildning samt förenande kraft för omgivningen, och de tragiska motgångar kärleksparen tidigare genomgått under pjäsen upplöses alltid i sista akten. Likaså upprätthåller familjemotivet

35 Broady, Donald (1991). s. 173–175.

36 Broady, Donald (1991). s. 171–174.

37 Broady, Donald (1991). s. 270.

38 Molnár, István (1991). s. 153–154.

39 Molnár, István (1991). s. 154.

(12)

8 starkt de borgerliga idealen; särdeles gällande manliga och kvinnliga könsnormer. Mannens

offentliga persona stärks utav kvinnans kärleksfulla och harmoniska stämning i hemmet. Budskapet i dessa pjäser brukar således alltid skilja ett lyckligt slut endast om dessa ideal blir uppfyllda.

Molnár pekar på att dessa motiv finnes också i pressens recensioner och diskussioner kring teatern;

kärleks- och familjemotivet karaktäriserar 1800-talets samhälleliga förutsättningar.⁴⁰

Den underhållande teatern påstår sig inte vara normbrytande på några vis, utan snarare tvärtom;

en plats för den bildande och underhållande teaterverksamheten att mötas förekommer i utövandet samt upprepandet av normer. Underhållningen visar oftast komiska berättelser där karaktärerna lyckas, eller inte lyckas (oftast utifrån en ekonomisk synvinkel), utifrån samhällets olika

förutsättningar, alltså genom att fastslå normerna som sanna.⁴¹ 1800-talets teater i Stockholm

försökte vara en blandning av bildning och komedi, med ett starkt upprättande och propagerande för samhällsnormernas vinning.⁴² Genus och socialt kapital kan komma att spegla varandra. Genom att analysera pjäsurval och recensioner genom denna teoretiska utgångspunkt, tillåts mönster upptäckas även hos Kristinehamns teaterverksamhet. Eftersom Molnár upptäcker olika mönster hos

recensenterna i Stockholm används hans resultat som teori för samhällets grundläggande uppfattningar kring hur teatern bör vara samt se ut. Detta bidrar med en utgångspunkt för hur recensionerna i Kristinehamnspressen bör analyseras.

Källmaterial och avgränsningar

Mycket av den tidigare kunskapen om Kristinehamns teaterhistoria finns samlad i verket, Kristinehamns historia III (särskilt sidorna 214–221). Här beskrivs bland annat hur

teaterverksamheten kunde te under 1700- och 1800-talen.⁴³ Av den anledningen används här verket som en ingång till analysen.

Lyckligtvis finns mycket material som lämpar sig väl för undersökningen. Däribland ett bekräftande på när invigningen av, ”Theater-huset i Christinehamn” ägde rum, år 1835, samt hur detta invigande praktiskt genomfördes; en specialskriven prolog utav en pjäs på 16 sidor och sju scener, Hoppet och erkänslan: prolog.^44,45 Författaren är 1800-talsskådespelaren, Jean I. Högqvist, som senare under karriären verkar ha uppdaterat sitt verk samt givit den en ny titel, Hopp och erkänsla.⁴⁶ Manuset från invigningen finns fortfarande bevarad i original, vilket kan ge en intressant insyn till vad för typ av underhållning som erbjöds samt vilka aktörer den riktades emot.⁴⁷

Som historieforskare finns inte nog med tacksamhet gentemot hembygdsforskaren, journalisten och författaren, Linus Brodin, för hans samlingar av historiskt källmaterial. I Föreningsarkivets volymer av Brodin-samlingar har mången material lämpliga för källanalys funnits för

undersökningen, däribland det ovan angivna manuskriptet, Hoppet och Erkänslan. Köpförslag för teaterhuset, köpebrev, kostnadsförslag för inventering och byggnation, lagfartsbevis och upplösning

40 Molnár, István (1991). s. 154–156.

41 Molnár, István (1991). s. 154.

42 Molnár, István (1991). s. 156–158.

44 Klemming, Gustaf Edvard (1863). Sveriges dramatiska litteratur till 1863: bibliografi. [Elektronisk resurs] s. 259.

45 Kristinehamns Bildarkiv. Hoppet och erkänslan. Vid öppnandet av Teaterhuset i Kristinehamn 1835. 17003 BAN 317 13 – Manuskript.

46 Linnström, Hjalmar (1883). Svenskt boklexikon [Elektronisk resurs] åren 1830–1865. 1 A-L. s. 705.

47 Föreningsarkivet, Linus Brodin, Västra Ämtervik, Samlingar. Städer i Värmland och Dalsland. SE/FAS/FA_41-1/F P 2/59

(13)

9 av Christinehamns Theaterhus-Bolag, lottbrev, affischer, med mera inkluderas även i denna

volym.⁴⁸ Samtligt material används för att säga något om det gamla teaterhusets uppförande och förfall. Varje dokument i volymen bidrar med någon form av information till helheten av

teaterhusets historia, vare sig det rör sig om kostnader, tomtarea eller manuskript.

Ett område som visar sig utmärkt för samlande av källmaterial för denna sorts studie är via tidningsartiklar från 1800-talet. Detta påpekas även utav Molnár.⁴⁹ Där visas hur Kristinehamns fortsatt sin teaterverksamhet från dess invigning av teaterhuset. Bland annat genom att ha tolkat den store Shakespeares, Hamlet, år 1880.⁵⁰ Annonsering av teater i staden går att spåra genom Kungliga bibliotekets digitalisering av svenska dagstidningar så långt tillbaka som 1812 i tidningen Inrikes Tidningar.⁵¹ Tidigaste Kristinehamnsbaserade tidning som omnämner teaterverksamhet är Christinehamnsbladet år 1850 genom en annons.⁵² Tidig teaterannonsering finnes även skrivet i dagstidningen, Christinehamns Allehanda, från och med år 1855.⁵³ Utöver ovannämnda

dagstidningar kommer material från, Kristinehamnstidningen, Nya Kristinehamns-Posten, Karlstadtidningen, Nya Wermlands Tidningen och Wermlands Allehanda att analyseras. Dels analyseras annonseringen utifrån vilka teatersällskap som besökte staden samt deras pjäsurval, dels analyseras recensioner för att upptäcka opinion i staden samt se om det någon gång uppstår olika uppfattningar om teaterverksamheten, tidning från tidning. Recensioner eller notiser i pressen kompletterar ibland annonserna med ytterligare information kring sällskapens medlemmar och vilka författare som skapat vissa pjäser.

Som komplement till vissa uppgifter i dagspress eller arkivmaterial används även Kristinehamns bildarkiv vid några tillfällen under undersökningen. Detta material erbjuder en inblick i historien på att vis om inte övrigt källmaterial kan. Materialet rör sig om bilder på diverse nämnda byggnader, företeelser eller personer som omnämns i övrigt källmaterial.⁵⁴

Avgränsningen kommer sig av behovet till forskning i området, eftersom en undersökning av Kristinehamns 1800-talsteater ej existerar i djupgående analys. Resultaten och kunskapen av undersökningens resultat ger Kristinehamns kommun bidrag till att stärka deras kulturprofil.

Yttermera kan den bidra till att ett teaterhistoriskt intresse väcks; både hos redan teaterintresserade, samt hos övriga kristinehamnare eller värmlänningar. Det lokala perspektivet har redan motiverats i avsnittet kring, Syfte och frågeställningar; den lokala avgränsningen, Kristinehamn, kommer sig utav uppfattningen att den lilla berättelsen kan reflektera något om den stora. Utöver detta valdes också Kristinehamn då staden blivit mitt nya hem och en vilja till historisk kunskap om platsen har väckts till liv.

Tidsspannet samt valet därutav, kommer sig utav förekomsten av intressant källmaterial. I framtagandet av källorna visade sig 1800-talet ha mycket att ta del av för forskningsändamål.

Däribland tidningsartiklar samt dokumentation kring invigning av Kristinehamns teaterhus.

Självfallet härstammar valet av tidsspann även ur en bekvämlighetssynvinkel, då storleken för en

49 Molnár, István (1991). ”Det gör godt att skåda”: bildning, moral och underhållning i dramatik och offentlig debatt under teatersäsongen 1868–69 i Stockholm. s. 14–15.

50 Kristinehamns-Tidningen. 1880-05-29. Kungliga bibliotekets svenska dagstidningar. bild 2.

51 Inrikes Tidningar. 1812-04-21. Kungliga bibliotekets svenska dagstidningar.

52 Christinehamnsbladet. 1850-03-22. Kungliga bibliotekets svenska dagstidningar. Bild 4.

53 Christinehamns Allehanda. 1855-03-03. Kungliga bibliotekets svenska dagstidningar. Bild 4.

54 Kristinehamns bildarkiv. Olika kort tagna vid invigningen av Teatern. 17003 BAN 6015 7 – Grupporträtt.

(14)

10 djupgående analys under en längre tid hade behövt vara betydligt större. Med begreppet, ”det långa 1800-talet”, avses åren 1789–1914, men för denna undersökning närmare 1835–1902. Visst

material rör slutet av 1700-talet och visst material rör så långt som 1906, därför rättfärdigar jag användandet av termen som undertitel även fast den övergripande undersökningen rör ett något snävare åldersspann.

En förståelse av teaterverksamheten i Kristinehamn under det 19:e seklet, genom ovannämnda dagstidningar som komplement till Brodins samlingar bör stå som goda förutsättningar till en omfattande historisk bild. Detta möjliggör även för jämförelser med övriga Sveriges

teaterverksamhet, pjäsurval, teatertrupper, etcetera.

Metod

Genom att dela upp källmaterialet utefter frågeställningarna är förhoppningen att ett tydligt svar kommer kunna fastställas. Etableringen av en kodning för sökandet av källmaterial var en av de första åtgärderna för insamlande av dagspress som antogs. Detta för att urskilja vilka tidningar som skulle tänkas vara relevanta, samt vilket material från dessa som kan berätta något om

teaterverksamheten.⁵⁵ Samtlig information går att finna i Kungliga bibliotekets arkiv för svenska dagstidningar, genom att använda diverse metoder för sökning i databaser, såsom trunkering,

maskering, etcetera.⁵⁶ Sökningen gjordes både genom hela databasen samt i de enskilda tidningarna, Christinehamns Allehanda, Christinehamns-bladet, Kristinehamnstidningen och Nya

Kristinehamns-Posten. Vissa artiklar ur annan dagspress såsom Karlstadtidningen, Nya

Wermlandstidningen och Wermlands Allehanda förekommer jämte en artikel från Örebro tidning.

Sökorden följer nedan:

- Teater/Theater

- Christinehamn/Kristinehamn - Skådespel

- Teaterhus/Theaterhus/Teaterfond - Spektakel/Spectacel

- Fastingen

Dessa sökord har alltså använts utifrån olika parafraseringar och kombinationer, både i hela databasen och i enskilda tidningar. Exempelvis kan frasen, ”teater i Kristinehamn” ha använts för att göra en vid eller specifik sökning. Ett kvantitativt inslag används för att visuellt påvisa

teaterverksamheten utifrån annonser i dagspressen. Genom att undersöka och dokumentera pjäser och föreställningar som finnes, kan en bred förståelse för seklets verksamhet förhoppningsvis upptäckas.⁵⁷ I mån om tid är det dessvärre omöjligt att dokumentera precis alla föreställningar som förekommit i Kristinehamn genom 1800-talet i denna undersökning.

Affischerna, tillsammans med annonser vari prisspecifikationer tydligt anges, är det möjligt att föra en jämförelse till tidens ekonomiska ställning och värdet på kronan. Det vill säga; genom att ställa priserna på biljetterna mot vad en genomsnittlig lön var genom 1800-talet, ges en bild av vem

55 Florén, Anders. Ågren, Henrik & Erlandssson, Susanna (2018). Historiska undersökningar: grunder i historisk teori, metod och framställningssätt. s. 52–54.

56 Jonahl, användarnamn (2021). [Elektronisk resurs] Lathundar. Kungliga bibliotekets Svenska Dagstidningar, frågor och svar.

57 Florén, Anders. Ågren, Henrik & Erlandssson, Susanna (2018). s. 58–62.

(15)

11 eller vilka som rent ekonomiskt hade förutsättningarna att stiga in på teatern.⁵⁸ Detta kan vidare kombineras med Bourdieus teorier och undersöka vilket eller vilka sociala skikt teaterbesökarna kunde tänkas ha tillhört.

Ett kvalitativt inslag används i förhållande till tolkning av text i vissa recensioner, brev, manuskript och andra dokument. En textanalys utefter min uppfattning samt, återigen de

ovannämnda sökorden, och annan information som möjligtvis berättar om hur teaterverksamheten såg ut.⁵⁹ Eftersom undersökningen analyserar recensenternas tendensiösa åsikter samt gör en poäng av dessa blir inte deras tendens ett källkritiskt problem utan snarare en fördel.⁶⁰

För den jämförande aspekten har inspiration från Ivarson Lilieblads metodanvändning gjorts, där Mats Alvessons och Kaj Sköldbergs abduktiva forskningsmetod använts som underlag.

Forskningsmetoden går ut på att jämföra det enskilda fallet mot ett övergripande hypotetiskt mönster, vilket passar undersökningens frågeställning kring övriga Sveriges teaterverksamheter utmärkt. Likt Ivarson Lilieblad, används mina forskningsresultat gentemot den nationella och internationella forskningen i området.⁶¹ Särdeles användbart för denna metod är tidigare nämnda, Ny svensk teaterhistoria.

Eftersom flera olika metoder används för att besvara de olika frågeställningarna, har

undersökningens avsnitt delats upp utefter frågeställningarna, med tillhörande underrubriker. De övergripande rubrikerna följer; Kristinehamns teaterverksamhet under det långa 1800-talet, En selektiv eller inkluderande teater, samt Teatern i Kristinehamn ställd emot tidigare forskning.

Begreppsdefinitioner & förkortningar

Eftersom jag i undersökningen refererar till ett antal ord eller ting på ett specifikt vis, följer härmed en redogörelse för vad dessa ord eller förkortningar står för i sin kontext.

Kulturelit och Kulturnovis – Kultureliten tillhör den sociala grupp som på något vis besitter högt kulturellt kapital. Det kan röra sig om recensenter, politiker, utbildade, teaterutövare eller frekventa teaterbesökare. Denna grupp ställs under undersökningen mot kulturnovisen, som besitter betydligt färre kulturellt kapital jämfört med sin motpart. Människor som kan tänkas ingå i kulturnovisen är personer som av någon anledning inte befinner sig mitt i kulturens centrum; exempelvis nybörjare, såväl teaterbesökare som teaterutövare.

Thaliatempel – Ett ålderdomligt ord för teaterbyggnad. Refererar till musan Thalia, en typ av gudinna från den grekiska mytologin. Enligt mytologin är hon komedins beskyddare och en

gudinna som kulturutövare bad till för inspiration.⁶² Under 1800- och 1900-talen refereras Thalia till flitigt inom teatersammanhang i Kristinehamn.

Fastingen – En marknad som finner sitt ursprung i 1600-talets andra hälft då den flyttade från Karlstad till Kristinehamn. Utöver att marknaden bjöd på handel i såväl hantverk som mat och dryck, förekom även underhållning i form av musik och teater. Under de senare åren av 1800-talet började besökarna stagnera, men fastingen har trots detta överlevt in i våra dagar.⁶³

58 Edvinsson, Rodney (2021). [Elektronisk resurs] Prisomräknare,

59 Florén, Anders. Ågren, Henrik & Erlandssson, Susanna (2018). s. 58–62.

60 Forser, Tomas. Lagerroth, Ulla-Britta. Nordin Hennel, Ingeborg (2007). Ny svensk teaterhistoria 2: 1800-talets teater. s. 11.

62 March R. Jennifer (2014). Dictionary of Classical Mythology. s. 322–323.

(16)

12 Det är främst dagstidningarna som erhåller förkortningar i undersökningen. Inkluderingen av dessa förkortningar möjliggör till en enklare läsning av texten, samt bidrar till mindre klotter.

ChrA – Christinehamns Allehanda. ChrB – Christinehamns-Bladet.

KrT – Kristinehamnstidningen. NKr-P – Nya Kristinehamns-Posten.

Rdr bco – Riksdaler Banco Sk – Skillingar

Teaterhistorisk bakgrund

Under 1700-talet gavs teatern och dess värld i Sverige stort rykte samt upphöjelse i samband med Gustav III:s brinnande intresse för kulturlivet. Innan Gustav själv blev konung spenderades mycket av hans tid både på scenen som skådespelare samt i parketten som regissör. Konungen var

övertygad om teaterns signifikans som konstform; den skulle främja sinnena och smaken samt det utveckla svenska språket till vidare nivåer. Ironiskt nog för konungen, skulle just en teatersalong bli skådeplatsen för orsaken till hans död år 1792.⁶⁴

Konungen författade själv dramatik, då han ansåg att behovet på svensk originaldramatik var närvarande. Berättelserna i konungens pjäser reflekterade tidens nationalistiska inslag av svensk historieskrivning.⁶⁵ Dels grundade han Kungliga Teatern år 1773, dels lät upprätta den Svenska Akademien år 1786⁶⁶, vilkas båda fotspår och närvaro pryder Sverige än idag. Att huvudstadens senare 1700-tal tagit del av denna kulturspridning är därmed ej svårbegripligt.

Eftersom Gustav III finansierat teatrarna utefter hovets representationsanslag ansågs också för den skull teatrarna vara Hovteatrar i Stockholm. För att teaterlokaler kunde byggas krävdes då också en budget utsatt av kronan. I ett kungligt brev den 3 november 1798 fanns en bestämmelse inkluderad som såg ett kungligt monopol på teaterverksamheten i Stockholm.⁶⁷ I takt med medelklassens framväxt under 1800-talet lades kritiken mot sin spets då en liberal offensiv påbörjades med bland andra tidningarna Aftonbladet, Freja och Nya Dagligt Allehanda som samarbetspartners. Detta skapade ytterligare offentlig debatt, vilket slutligen såg förbudet mot privat ägda teatrar upphävas år 1842. Yttermera diskussioner i debatten såg föda fram en talan för bondeståndet att kunna ta del av teatern som underhållning i ett införande av folkteatrar.

Teatermonopolet i Kronans händer hade därmed upplösts och teatern tilläts ta små steg för en vidare tillgänglighet.⁶⁸

Landsortsteatern såg många besök av så kallade komedianter, eller vägfarande teatersällskap som i mångt och mycket dominerade teaterverksamheten utanför huvudstaden under 1800-talets första hälft. Dessa vägfarande teatersällskap reste runt i praktiskt taget hela Sverige och besatt ofta en bred repertoar av pjäsframställningar. Dessa sällskap bestod också till stor del av ensembler från Stockholm, som under lågsäsongerna i sina permanenta scener i huvudstaden, fick möjlighet till turnéverksamhet. Särdeles efter 1842 upphävande av det kungliga monopolet tilläts de privata scenerna operera på ett mycket friare vis än tidigare.⁶⁹ I takt med att sällskapen blev fler och att de

64 Hennings, Beth (urn:sbl:13317) [Elektronisk resurs] Gustav III, Svenskt biografiskt lexikon.

65 Hennings, Beth (urn:sbl:13317) [Elektronisk resurs] Gustav III, Svenskt biografiskt lexikon.

66 De Kungliga Slotten (Hämtat 2021-11-11). [Elektronisk resurs] Kung Gustav III.

67 Forser, Tomas. Lagerroth, Ulla-Britta. Nordin Hennel, Ingeborg (2007). Ny svensk teaterhistoria 2: 1800-talets teater. s. 13–15.

68 Forser, Tomas. Lagerroth, Ulla-Britta. Nordin Hennel, Ingeborg (2007). s. 126–127

69 Forser, Tomas. Lagerroth, Ulla-Britta. Nordin Hennel, Ingeborg (2007). s. 206–207

(17)

13 besökte fler platser under deras turnéer, fick många städer anledning till att bygga fasta teaterhus som kunde husera både konstformen som sällskapen. I tid när byggena skedde brukade variera utefter städernas storlek och signifikans; först byggdes teaterhus i större städer såsom Göteborg, som fick sitt första teaterhus 1777 och som renoverades 1819. Malmö fick sitt permanenta teaterhus år 1809, Helsingborg 1813, Falun 1829, Mariestad 1843 och Åmål under 1840-talet.⁷⁰ Som senare diskuteras inkluderas Kristinehamn till en av dessa städer från och med år 1835.⁷¹

Något som ytterligare drog komedianterna till städerna var marknaderna som ägde rum under vissa tider om året. Marknaderna drog folk som var lystna på underhållning och som dessutom hade medlen för att kunna åtnjuta dessa nöjen. Bland dessa marknader fanns Persmässomarknaden i närliggande Karlstad samt Fastingen i Kristinehamn.⁷² Under andra hälften av 1800-talet stagnerade populariteten kring marknaderna mer och mer, samt skapade till följd en diskrepans mellan den folkliga och borgerliga teatern.⁷³

Under 1800-talets senare hälft fick de kringresande sällskapen anledning att snabbare ta sig runt i landet tack vare Sveriges industrialisering och bygget av järnvägar. Till skillnad från seklets tidigare hälft blev den personliga kontakten med publiken alltmer sällsynt; i stället för att husera hos en lokal kamrat under turnerandet valde teatersällskapen att tillbringa nätterna i hotell. Publiken fick på så vis förtro sig mer på medieannonsering för att ta reda på detaljer om teaterverksamheten.

Under 1880-talet skulle teatern se en ekonomisk kris, då många av de äldre teatersällskapen och dess direktörer löstes upp. Under 1890-talet skulle nya teatersällskap växa fram, som oftast hade sin basverksamhet i huvudstaden; vilket även reflekterades i deras pjäsurval. Till förmån för en mer utbredd teaterverksamhet i hela landet, valde den nya generationens teatersällskap att limitera sin repertoar och resa längre med de nya och tillgängliga tågen. I takt med att media som fenomen växte sig större fick också skådespelaren kändisstatus. Att höja yrkets status var något som teaterdirektörerna hårt försökte implementera i sina anställdas lynne, då de gav direktiv att både i och utanför tjänst bete sig anständigt och högvärdigt. Skådespelarens villkor förbättrades även i lön och tillgänglighet; kvinnors entré och signifikans i teatern blev allt större.⁷⁴

Nya teaterhus var frekventa under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Från och med 1876–1914 byggdes åtminstone 20 teatrar i landsortsstäderna. Forser et al. skriver att 19

specialiserade teatrar byggdes under denna period,⁷⁵ men detta är felaktigt då Kristinehamns teaterbyggnad år 1902 ej räknats med.⁷⁶ Vissa städer valde i stället föreningshus som dedikerade Thaliatempel. Dessa teaterhus blev viktiga företeelser i städerna där de byggdes och firades ofta med uppmärksammade invigningar där lokala amatörsällskap eller de inbjudna större sällskapen höll för underhållningen. Invigningarna var oftast dyrare att gästa men drog torts detta oftast en omfattande publik.⁷⁷

70 Forser, Tomas. Lagerroth, Ulla-Britta. Nordin Hennel, Ingeborg (2007). s. 99–121.

75 Forser, Tomas. Lagerroth, Ulla-Britta. Nordin Hennel, Ingeborg (2007). s. 291.

76 Nya Kristinehamns-Posten (1902). Kristinehamns nya teater. Kungliga bibliotekets svenska dagstidningar.

(18)

14

UNDERSÖKNING

(19)

15

Kristinehamns teaterverksamhet under det långa 1800-talet

I detta avsnitt presenteras en insyn i hur teaterutövandet såg ut under 1800-talet i Kristinehamn.

Inledningsvis diskuteras förutsättningarna för teaterverksamheten för att sedan ta upp

Christinehamns Theaterhusbolags födelse och fall. Därefter en kvantitativ uppställning av annonser i dagspress och affischer.

Teaterns intåg i 1800-talet & teatersällskapen

För att ges en inblick i teaterverksamheten under 1800-talet måste det först finnas en bild om huruvida teatern sen tidigare existerat i staden överhuvudtaget; och om den gjorde det, i vilken utsträckning?

Från artiklarna, Nöjeslokal där stora beslut fattades och Invigd med pompa och ståt, författade för NKr-P åren 1985 respektive 1989 av journalisten Barbro Larsson, ges en kort inblick i stadens tidigare teaterflora. I den förstnämnda artikeln diskuterar Larsson Kristinehamns Assembléhus som brann ned den 23 februari 1955. Enligt Larsson skulle teaterverksamhet ha skett redan i

Assembléhuset efter dess byggnation 1786 fram till 1833 då staden skulle fått ett ”spektakelhus”.⁷⁸ Varifrån Larsson hämtat denna information uppges dessvärre ej. Att ett teaterhus skulle uppförts 1833 kan jag heller inte finna någon information om, däremot om det teaterhus som uppförs två år därefter, 1835, som diskuteras senare i avsnittet. Larsson nämner även dateringen 1835 i sin andra artikel.⁷⁹ Därav antas att Larsson syftar till Christinehamns Theaterhusbolag 1835. Hur som haver visar Larsson på att teaterverksamhet funnits i staden redan på sent 1700-tal. Larsson hänvisar även till en artikel från ChrA 1869, där en annons om teaterföreställning i Assembléhuset skall ha ägt rum, trots det att staden vid denna tid fortfarande huserade ett ”Thaliatempel” innan det såldes till frälsningsarmén på 1880-talet. Den andra artikeln av Larsson har betydligt mer information

teaterverksamhet genom seklen. Här finns information om att Kristinehamn haft en teatertrupp som framfört föreställningar i staden redan under 1600-talet i samband med ett giftermål. Yttermera omnämns att teater vid fastingen skulle ha spelats.⁸⁰

Löf & Ernvik skriver relativt detaljerat om teaterföreteelser i Kristinehamn under några sidor i deras verk. Även här omnämns Assembléhuset som en av teaterns hem under 1700-talet, men också i ett av stadens magasin på Kungsgatan samt en byggnad kallad, ”Societetshuset”. De nämner även den populära Fastingsmarknaden i Kristinehamn, som drog in flera kringresande teatertrupper, eller komedianter, som de också kallades, under både 1700- och 1800-talen. Bland dessa fanns

komedianten K. F. Elkenberg, en borgare från Karlskrona som besökte staden år 1758, samt teatertruppen, Svenska Skådespels Sällskapet, år 1754. Vidare in i 1800-talet finns många fler empiriska bevis på att Kristinehamn drog till sig många kringresande sällskap till Fastingen.

Skådespelaren J. Roos besökte staden både år 1845 och sedan fem år senare, 1850.⁸¹ Detta finnes även nedtecknat i hans teatermemoarer, Gömdt är icke glömdt!: några och trettioåriga teater- anteckningar. I memoarerna finnes inte mycket mer information utöver att han och hans teatertrupp besökt Christinehamn och andra delar av Värmland vid två olika tillfällen.⁸² Fler skådespelare och

78 Larsson, Barbro (1991). Kristinehamn: människor och miljöer. s. 60.

79 Larsson, Barbro (1991). s. 88–89.

80 Larsson, Barbro (1991). s. 88–89.

82 Roos, Peter Johan (1871). Gömdt är icke glömdt!: några och trettioåriga teater-anteckningar. s. 122 & 186.

(20)

16 dess trupper att omnämna ur Löf & Ernviks framställning är; Johan Jolin, Lars E. Elffors, vilket sistnämnda besökt staden under Fastingen den 5 mars 1856, med hela 10 olika föreställningar att bjuda kristinehamnarna på.

Ytterligare en komediant som omnämns av Löf & Ernvik är en direktör vid namn, Seijerling, år 1773. Onekligen refererar författarna till teaterledaren och skådespelaren, Carl Gottfried Seuerling (1727–1795). Vi kan även hitta bevisföring för detta i biografin med titeln, Seuerling och hans

”comædietroupp”. Ett blad ur svenska landsortsteaterns historia, av författaren Birger Schöldström, refereras till en föreställning vilket hölls inför Gustav III där den 15 årige, Lars Hjortsberg, fått äran att anta rollen som Seuerling i vilken pjäs innehar replikutbytet;

”Är jag lik Seuerling med den här peruken?”

”Ja, som två bär; alldeles som han så’ ut i fjol, då han spelte Gud fader på Christinehamns markne’.”⁸³

Han beskrivs i pjäsen som en ”marktschrejer”, vilket är ett ålderdomligt ord för en kringresande försäljare som uppvisade konster.⁸⁴ Därav bekräftas dels kringresande teatersällskaps vistelser i staden, dels att Seuerling själv varit där. När Seuerling besökte Kristinehamn⁸⁵ år 1773 beskrevs hans marknadsföring för teatern som ett skådespel i sig självt. Seuerling och hans trupp skulle ha ridit runt med häst och vagn på torget, porträtterande Harlekin från commedia dell’arte⁸⁶ med träsvärd i hand, samtidigt som de ropade ut föreställningsprogrammet.⁸⁷

Fastingsmarknadens underhållningsvärde var högt; inför Fastingen år 1819 spenderades ca.

47.44 Rdr bco,⁸⁸ vilket idag motsvarar arbetstid för en inkomst på 233 680 kr.⁸⁹ Utöver teater förekom även annan underhållning på marknaden i form av dans, akrobatik, musik (bland annat genom positivhalare), pantomim, panorama, menageri, konstridning, maskerad, fotoutställningar och skyttetävlingar. Fastingen agerade med andra ord som en karneval. Under 1800-talet stagnerade besöken till marknaden och den pompösa underhållningen likaså; däremot förekom

teaterverksamhet i någon form under Fastingen genom hela 1800-talet.⁹⁰

83 Schöldström, Birger (1889). [Elektronisk resurs] Seuerling och hans ”comædietroupp”. Ett blad ur svenska landsortsteaterns historia. s. 11.

84 Svenska Akademiens ordbok (1943). Uppslagsord, marktschrejer.

85 Nordmark, Dag (urn:sbl:5881). [Elektronisk resurs] Svenskt biografiskt lexikon, Carl Gottfried Seuerling.

86 Commedia dell’arte är en konstform inom teatern som lämpligast spelas vid marknadsplatser och torg. Den uppstod under Italiens renässans på 1500-talet och drar mycket inspiration från antikens Grekland. Den kännetecknas av några övergripande faktorer, däribland; drag i deras kostymer, teatermasker och oförskämda historier. Den har alltid samma 10–15 färgstarka karaktärer, oavsett föreställning; däribland den ”upptågsmakande” Harlekin som också är en av de mer kända i deltagarlistan. Reimers, Gerd (1969). s. 27–28.

87 Schöldström, Birger (1889). [Elektronisk resurs] Seuerling och hans ”comædietroupp”. Ett blad ur svenska landsortsteaterns historia. s. 15.

88 Löf, Axel Emanuel. Ernvik, Arvid (1959). s. 217.

89 Edvinsson, Rodney & Söderberg, Johan (2011). [Elektronisk resurs] A Consumer Price Index for Sweden 1290–2008, Review of Income and Wealth, vol. 57 (2). s. 270–292.

90 Löf, Axel Emanuel. Ernvik, Arvid (1959). s. 217–221.

(21)

17 Kabaréteater under Fastingen, Kristinehamns Bildarkiv.⁹¹

Thalias husering; Christinehamns Theaterhusbolag & Kristinehamns Teater-Aktiebolag Kristinehamn skulle under 1830-talet äntligen få en eget teaterhus att husera konstformen i, efter att under 1700-talet och början av 1800-talet endast haft Assembléhuset samt andra mindre spelplatser för teatersällskapen att använda sig av. Inför teaterbyggnadens entré arbetades ett kostnadsförslag fram den 4 maj 1834 med en total summa på 4780.40 Rdr bco,⁹² vilket motsvarar ett värde på 648 440 kr i dagens valuta. I detta kostnadsförslag kan man finna förslag till såväl byggnaden i sig samt scenografi och annat interiörsinköp.⁹³ I oktober år 1834 blev teaterhuset lagfört och tomten köpt för 233 Rdr och 15 sk bco, vilket motsvarar 31 647,39 kr.⁹⁴ Köpet gjordes under, Theaterhus Bolaget, och innehöll tomtarna nummer 229, 230 och 231. I ett antal lottbrev⁹⁵ framgår också att ca.

30 aktier lagts i Theaterhus Bolaget från diverse aktörer i Kristinehamn, som bidragit till att köpet och bygget kunnat genomföras. Ett år senare stod byggnaden färdig och invigdes med bland annat en egenskriven prolog för att fira in teaterns permanenta hem i staden.

Denna prolog hade titeln, Hoppet och Erkänslan: Prolog, och författades av skådespelaren Jean I. Högquist hos Wexjö, uti Lönnegrenska, boktryckeri år 1835. Prologen stod för just vad namnet föreslår, en inledning till öppnandet av teaterhuset. I korta drag handlar pjäsen om tre skådespelare, däribland Högquist själv, som vandrat vilse i skogen på vägen till Kristinehamn. De räddas av den grekiska lyckogudinnan Fortuna som leder dem i rätt riktning, vilket kulminerar i ett glädjeutrop;

”Christinehamn! ack, Christinehamn.” Därefter förenas skådespelarna med regissören och invigningen kunde börja.⁹⁶

I ett köpebrev till Theater Hus Bolaget i maj 1834, undertecknat J. P. Thorén och Christina Lovisa Thorén, skulle teaterhuset blivit 76 alnar (45.129 meter⁹⁷) i längd och 28 alnar (16.627

91 Kristinehamns Bildarkiv. Fastingsmarknad Cabarét Teater. 17003 BAD 10811 – Teater.

95 Svenska Akademiens ordbok (1941). Uppslagsord, lott-brev.

97 Edvinsson, Rodney. [Elektronisk resurs] Omvandlare från gamla mått till nya.