HEDERSMOTIV SOM EN FÖRSVÅRANDE OMSTÄNDIGHET

Full text

(1)

Examensarbete i kriminologi Malmö universitet 61-90 hp Hälsa och samhälle

HEDERSMOTIV SOM EN

FÖRSVÅRANDE OMSTÄNDIGHET

EN TEMATISK ANALYS AV TINGSRÄTTENS RESONEMANG

IDA LUNDSTRÖM

EMELIE JANSSON

(2)

HEDERSMOTIV SOM EN

FÖRSVÅRANDE OMSTÄNDIGHET

EN TEMATISK ANALYS AV TINGSRÄTTENS RESONEMANG

IDA LUNDSTRÖM EMELIE JANSSON

Lundström, I & Jansson, E. Hedersmotiv som en försvårande omständighet. En tematisk analys av tingsrättens resonemang. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2022.

Hedersrelaterad brottslighet är ett allvarligt samhällsproblem där brottsoffer ofta utsätts för både psykiskt, fysiskt och socialt våld och förtryck. Sedan den första juli 2020 regleras hedersmotiv som en försvårande omständighet i Brottsbalken (1962:700) 29 kap 2 § p.10. Den nya straffskärpningsregeln syftar till att höja straffvärdet för brott som begås med ett hedersmotiv samt att förtydliga för domstolar vilka omständigheter ett sådant motiv kan utgöras av. För att få en djupare förståelse för hur tingsrätten resonerar kring hedersmotivet syftar studien till att jämföra dessa resonemang före respektive efter införandet av

straffskärpningen. Vidare ämnar studien att undersöka hur tingsrätten styrker hedersmotiv samt vilken påverkan som straffskärpningen har inneburit vid värdering av straffvärdet. För att besvara frågeställningar har studien tillämpat en tematisk analys, där totalt 14 domar har analyserats. Resultatet visar att tingsrätten har blivit mer enhetlig och tydlig i sitt resonemang kring hedersmotiv efter

införandet av straffskärpningen. Vid styrkande av föreliggande hedersmotiv har den tilltalades olika former av kontroll över målsägande, samt kollektiva

omständigheter, beaktats i stor utsträckning. Innan införandet utgick tingsrätten från olika definitioner av fenomenet och motiverade sällan varför ett hedersmotiv förelåg. Vad gäller straffskärpningens påverkan vid värdering av straffvärdet har det inte gått att urskilja en generell påverkan på straffvärdets längd. Däremot har straffskärpningen inneburit en mer konsekvent bedömning av hedersmotivet som en försvårande omständighet under påföljdsbeslut. Då studien endast har

inkluderat domslut mellan 2018–2022 rekommenderas framtida forskning inom området att vidga detta tidsperspektiv för att identifiera ytterligare förändring i tingsrättens resonemang samt motivering för hedersmotiv.

Nyckelord: försvårande omständighet, hedersrelaterad brottslighet, hedersmotiv, straffskärpning, tingsrättsdomar

(3)

HONOUR MOTIVE AS AN

AGGRAVATING CIRCUMSTANCE

A THEMATIC ANALYSIS OF THE DISTRICT COURT´S REASONING

IDA LUNDSTRÖM EMELIE JANSSON

Lundström, I & Jansson, E. Honour motive as an aggravating circumstance. A thematic analysis of the district court´s reasoning. Degree project in Criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2022.

Honour-related crime is a serious societal problem where victims are often subjected to psychological, physical, and social violence and oppression. Since the first of July 2020, honour motives have been regulated as an aggravating circumstance in accordance with Chapter 29 2§ p.10 (The Swedish Penal Code, 1962:700). The aim of this aggravating circumstance is to harshen the penalty value for crimes committed with an honour motive and to clarify to courts what circumstances such a motive may consist of. To gain a deeper understanding of the district court’s reasoning, the study aims to compare these reasonings before and after the introduction of this aggravating circumstance. Furthermore, the purpose of this study is to examine how the district court proves honour motives and what impact this has had on the penal value. To answer these questions a thematic analysis was used, where a total of fourteen verdicts were analysed. The result shows that the district court has become more coherent and clearer in its reasonings regarding honour motives. Furthermore, the district court usually supports the motive based on different circumstances surrounding the defendant's control over the victim and collective circumstances. Before the introduction of this aggravating circumstance the district court used different definitions of the phenomenon and rarely provided an explanation of why an honour motive was present. It has not been possible to distinguish a general impact on the length of the penalty value. However, this change has led to a more consistent assessment of the motive as an aggravating circumstance during penalty decisions. As the study only included verdicts between 2018-2022, future research is advised to identify further changes over time.

Keywords: aggravating circumstance, honour related crime, honour motive, increase in penalty, verdicts.

(4)

FÖRORD

Den aktuella studien har genomförts i samband med kandidatexamen i

kriminologi vid Malmö universitet våren 2022. Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare, Sadia Shahid Khan, som genom sitt stöd och vägledning har hjälpt oss under genomförandet av den aktuella studien. Vidare vill vi även tacka övriga som under dessa veckor har stöttat oss i vårt arbete.

Malmö, juni 2022

Ida Lundström & Emelie Jansson

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 7

1.1 Syfte och frågeställningar ... 8

2. Bakgrund ... 8

2.1 Hedersrelaterat våld och förtryck ... 8

2.1.1 Kartläggning i Sverige ... 8

2.2 Hedersrelaterad brottslighet ... 9

2.2.1 Proposition för straffskärpningen ... 10

2.2.2 Svensk straffskärpning av hedersmotiv ... 10

2.3 Tidigare forskning ... 11

2.3.1 Hedersmotivet ... 11

2.3.2 Rättsväsendets hantering av hedersrelaterad brottslighet ... 12

3. Metod ... 14

3.1 Urval ... 14

3.2 Material och datainsamling ... 14

3.3 Tematisk analys ... 15

3.4 Förförståelse ... 16

3.5 Forskningsetiska överväganden ... 17

4. Resultat ... 18

4.1 Gärningspersonens försök till kontroll ... 18

4.1.1 Psykiskt våld och förtryck ... 18

4.1.2 Fysiskt våld och förtryck ... 19

4.1.3 Socialt våld och förtryck ... 20

4.2 Gärningens uttryck ... 20

4.2.1 Kollektiva omständigheter ... 21

4.2.2 Lydelsen i tilltalades uttalande ... 21

4.3 Enhetligare bedömning ... 22

4.3.1 En konkret definition ... 22

4.3.2 Tydligare motivering ... 22

4.4 Motivet i beaktande vid straffmätningsvärde ... 23

4.4.1 Motivet försvårande redan innan ... 23

4.4.2 Tillämpning av andra lagrum ... 24

5. Diskussion ... 24

5.1 Metoddiskussion ... 24

5.2 Resultatdiskussion ... 26

5.2.1 Hur hedersmotivet styrks ... 26

5.2.2 Tingsrättens resonemang ... 26

(6)

5.2.3 Hedersmotivets påverkan på straffvärdet ... 28

5.2.4 Hedersmotivet ur ett rättssäkerhetsperspektiv ... 28

6. Slutsatser ... 29

Referenser ... 30

(7)

1. INLEDNING

Den 21/1–2002 inträffade något som kom att förändra allmänhetens och politikernas syn på hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige (Kurkiala 2003).

Under denna kväll berövades Fadime Sahindal på sitt liv, endast 26 år gammal, vid ett besök hemma hos sin familj i Uppsala (a.a.). Gärningspersonen, som var hennes egen far, begick brottet för att upprätthålla familjens heder som Fadime ansågs ha vanhedrat genom tidigare kärleksrelation och agerande (a.a.).

Händelsen medförde omfattande reaktioner från allmänhet, media och politiker som benämnde fallet som ett hedersmord (a.a.). Aldrig tidigare hade

hedersrelaterat våld och förtryck samt hedersmotiverad brottslighet fått samma mediala uppmärksamhet i Sverige. Diskussionerna bestod i huvudsak av splittrade åsikter angående hur regeringen skulle betrakta och bemöta dessa fenomen. Den gemensamma uppfattningen var däremot att något behövde göras (a.a.).

Hedersrelaterat våld och förtryck har visat sig vara svårdefinierat till följd av dess mångdimensionella karaktär, vilket även gjort det svårt att kartlägga och därav dra slutsatser om dess omfattning i Sverige (Ekström 2012). Enligt Socialstyrelsen (2019) bör hedersrelaterat våld och förtryck betraktas som ett paraplybegrepp för olika handlingar vars ändamål är att bevara en individs, familjs, släkts eller liknandes anseende. Särskilt kännetecknande i dessa sammanhang är att våldet och förtrycket ofta är kollektivt sanktionerat, vilket innebär att fler än en person är inblandad i planeringen och utförandet av dessa handlingar (Belfrage m.fl. 2012).

Hedersrelaterad brottslighet kan därför utgöras av många olika typer av brott och innefatta flera inblandade personer (a.a.). Möjligheten för offer att ta sig ur denna utsatta kontext eller att rapportera de händelser som de utsätts för är ofta

begränsade då gärningspersonerna vanligtvis består av individens närmaste omgivning (Skinnari m.fl. 2019). Det är därför nödvändigt att rikta särskilda medel för att öka kännedomen om och möjligheterna att bekämpa denna form av brottslighet.

Mot bakgrund av att individer utsatta för hedersrelaterad brottslighet är en särskilt utsatt grupp betonar regeringen att brott där det förekommer ett hedersmotiv bör ha ett högre straffvärde i förhållande till liknande brottslighet (Proposition 2019/20:131). Straffvärde är resultatet av domstolarnas straffmätning och innefattar både straffskalan för det enskilda brottet samt eventuella försvårande och förmildrande omständigheter (Dahlström m.fl. 2017). Under år 2020 infördes en sådan straffskärpningsregel som innebär att hedersmotiv ska beaktas som en försvårande omständighet vid bedömning av brottets straffvärde (Sveriges riksdag u.å.). I propositionen som har legat till grund för detta införande framförhålls det att en specifik straffskärpningsgrund kan tydliggöra för domstolarna vad ett hedersmotiv innebär, samtidigt som förutsättningarna för att motivet beaktas som försvårande ökar (Prop. 2019/20:131). Detta är ytterst nödvändigt utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv då det straff som döms ut ska vara proportionerligt i relation till det brott som har begåtts, samtidigt som rättvisa för brottsoffret ska uppnås. Den aktuella studien har därför avsikten att studera hur tingsrätten styrker hedersmotiv i domar för att identifiera vad som ligger till grund för en sådan bedömning. Vidare ämnar studien att undersöka likheter och skillnader i tingsrättens resonemang samt bedömning av straffvärde före respektive efter införandet av straffskärpningen. Målet med studien är på så sätt att bidra med en djupare kunskap om hur hedersrelaterad brottslighet beaktas och definieras i ett rättsligt sammanhang samt hur motivet värderas i straffvärdet utifrån en svensk

(8)

kontext. Denna kunskap är viktig utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv för att säkerställa att tingsrätten, genom tillräcklig bevisning och motivering, gör en rättvis bedömning. Detta är särskilt aktuellt då straffskärpningen är relativt ny och det i dagsläget är få studier som har undersökt hur den tillämpas.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka om tingsrättens resonemang skiljer sig före respektive efter införandet av straffskärpningen. Detta genom att analysera tingsrättsdomar under perioden 2018–2022, för att identifiera hur tingsrätten styrker hedersmotiv samt om det framträder några skillnader i straffvärdet.

• På vilka grunder styrks hedersmotiv i tingsrättens domar?

• Vilka likheter och-/eller skillnader återfinns i tingsrättens resonemang före och efter införandet av straffskärpningen?

• Vilka skillnader vid värdering av straffvärdet kan observeras efter införandet av straffskärpningen?

2. BAKGRUND

I detta avsnitt kommer inledningsvis hedersrelaterat våld och förtryck att presenteras utifrån dess uttryck och omfattning i en svensk kontext. Därefter kommer hedersrelaterad brottslighet att beskrivas utifrån dess nationella hantering med hänvisning till de propositioner och lagrum tillhörande den straffskärpning som ligger till grund för den aktuella studien. Avsnittet kommer sedan att avslutas med en redovisning av tidigare forskning inom området.

2.1 Hedersrelaterat våld och förtryck

För att studera hedersrelaterad brottslighet är det nödvändigt att inledningsvis beskriva hur hedersrelaterat våld och förtryck kan ges i uttryck med hänsyn till dess komplexitet. Detta våld och förtryck innefattas av både psykiska, fysiska, sociala och-/eller sexuella handlingar som på olika sätt begränsar eller kontrollerar individens fria val (Socialstyrelsen 2019). Dessa handlingar begås vanligtvis av individens närmaste omgivning, såsom familj och släkt, i syfte att upprätthålla hedern (Ghadimi & Gunnarsson 2019). Enligt Åklagarmyndigheten (2006) kan heder betraktas som ett socialt kapital som delas av familjen. Med socialt kapital åsyftas familjens sociala status, relationer och kontakter (a.a.). Enligt denna beskrivning har samtliga familjemedlemmar, men främst fadern, ett ansvar att upprätthålla hedern och därmed det sociala kapitalet (a.a.). Detta innebär att om en familjemedlem hotar eller skadar familjens anseende, och därmed det sociala kapitalet, kan detta innebära konsekvenser för hela familjen (Socialstyrelsen 2021). Bland annat kan familjen uteslutas från olika sociala sammanhang samt begränsas i deras sociala relationer och kontakter med omgivningen (a.a.). För att upprätthålla hedern kan därför familjen tillämpa olika former av kontroll och/eller bestraffningar (Socialstyrelsen 2019).

2.1.1 Kartläggning i Sverige

Då hedersrelaterat våld och förtryck utgörs av många olika handlingar är det svårt att kartlägga fenomenet i sin helhet (Socialstyrelsen 2019). De aktörer som har genomfört kartläggningar inom området har till följd av dess mångdimensionella karaktär avgränsat undersökningarna till särskilda fenomen som ingår i

(9)

hedersproblematiken (Socialstyrelsen 2019). Då det saknas en gemensam internationell eller nationell definition av företeelsen har dessa även utgått från olika beskrivningar av hedersrelaterat våld och förtryck vid genomförandet av kartläggningarna (Socialstyrelsen 2019; Åklagarmyndigheten 2006). Det finns därför begränsade möjligheter att beskriva omfattningen av denna företeelse i Sverige, sett till dess helhet. Dock går det att urskilja vissa mönster utifrån de delar av hedersproblematiken som har observerats i dessa kartläggningar.

I dessa kartläggningar har främst ungdomar varit föremål för observation, särskilt vad gäller deras möjligheter och begränsningar avseende val av partner, sexualliv, vänner och fritid (Ghadimi & Gunnarsson 2019; Schlytter m.fl. 2009;

Socialstyrelsen 2007; Strid m.fl. 2018; Ungdomsstyrelsen 2009). Vad gäller valet av äktenskapspartner uppskattar Ungdomsstyrelsen (2009) att omkring 70 000 ungdomar i Sverige mellan åldrarna 16–25 år är begränsade i detta avseende.

Bland de som utsätts för denna form av begränsning har det i flera kartläggningar uppmärksammats betydande könsskillnader, där flickor genomgående är den grupp med störst andel utsatta (Ghadimi & Gunnarsson 2019; Schlytter m.fl.

2009; Socialstyrelsen 2007; Ungdomsstyrelsen 2009). Enligt de ungdomar som uppger sådana begränsningar anger 60 procent av flickorna och 40 procent av pojkarna i kartläggningen av Socialstyrelsen (2007) att detta beror på risken att dra skam över deras familjer.

Ett ytterligare fenomen som har studerats är begränsningar av ungdomars sexualliv, specifikt vad gäller ett oskuldskrav (Ghadimi & Gunnarsson 2019;

Schlytter m.fl. 2009; Strid m.fl. 2018). Oskuldskrav innebär olika förväntningar på individens sexualliv, bland annat att individen ska vänta med sexuella relationer innan äktenskap (a.a.). Detta ställer främst krav på flickors kyskhet, men påverkar även pojkar negativt (a.a.). I en kartläggning av Ghadimi och Gunnarsson (2019) framgår det att var femte flicka och var tionde pojke i årskurs nio i Uppsala upplever sådana krav. Strid m.fl. (2018) studerade fenomenet i samma åldersgrupp i Göteborg, där det framgick att 21 procent av ungdomarna i staden lever under sådana krav. I båda undersökningarna har våldsutsatthet

uppmärksammats i relation till dessa förväntningar på individens oskuld (Ghadimi

& Gunnarsson 2019; Strid m.fl. 2018). Resultaten visar bland annat att det är betydligt vanligare att utsättas för fysiskt, psykiskt och socialt våld bland de ungdomar som tillhör oskuldskravsgruppen jämfört med kontrollgruppen (a.a.).

Bland de ungdomar som förväntade sig bestraffning vid otillåten relation uppgav 23 procent av flickorna att de förväntade tvångsförlovning och/eller tvångsgifte som konsekvens, jämfört med sex procent av pojkarna (Ghadimi & Gunnarsson 2019).

2.2 Hedersrelaterad brottslighet

Då hedersrelaterat våld och förtryck består av många olika typer av handlingar kan hedersrelaterad brottslighet inte relateras till specifika brottstyper, utan betraktas istället som ett motiv för brott (Åklagarmyndigheten u.å.). Under de senaste åren har regeringen riktat större fokus mot den här formen av motiverad brottslighet, vilket bland annat har resulterat i olika förslag på hur detta ska hanteras och bekämpas (Socialstyrelsen 2019). Bland dessa förslag har en ny straffskärpningsregel som reglerar hedersmotiv som försvårande omständighet införts (Sveriges riksdag u.å.).

(10)

2.2.1 Proposition för straffskärpningen

När det gäller de rättskällor som finns att tillgå är lagarna den främsta källan att utgå ifrån (Granström 2006). Då lagarna ofta är kortfattade och övergripande i sin formulering används lagens förarbeten som riktlinjer för hur lagen är tänkt att tillämpas (a.a.). I detta avseende utgör propositioner ett av de förarbeten som är av störst vikt (Granström 2006; Leijonhufvud 2014). I propositionen ökat skydd mot hedersrelaterad brottslighet redogörs i författningskommentaren under vilka förhållanden straffskärpningsgrunden för hedersmotiv är avsedd att tillämpas (Prop. 2019/20:131).

“Med heder avses en sådan kollektivt präglad heder som kännetecknas av starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar och att familjens eller släktens anseende, ställning eller liknande är beroende av de individuella medlemmarnas handlande, t.ex. kvinnliga familjemedlemmars kyskhet och oskuld samt deras faktiska och påstådda beteende i förhållande till sådana ideal.” (Prop.2019/20:131, sid. 104) Enligt propositionen är det en familjs, släkts eller individs heder som avses.

Vidare uttrycks att grupper som kan liknas vid släkt och familj, men där släktskap saknas i vissa fall omfattas (Prop.2019/20:131). I propositionen exemplifieras klaner som en sådan liknande grupp som innefattas av straffskärpningen, medan kriminella nätverk som en grupp inte ingår (a.a.). Det behöver inte handla om en gemensam uppfattning om heder i en grupp, utan kan handla om att en

gruppmedlems enskilda uppfattning motiverat till brottslighet eller att individer begår brott på grund av att de anses bära på familjens eller släktens heder (a.a.).

Ett exempel på det sistnämnda är att en individ begår ett brott mot en familjemedlem för att denne anses ha kränkt familjens eller släktens heder (a.a.). Straffskärpning där hedersmotiv föreligger kan tillämpas i de fall där brott begås med avsikten att förhindra att hedern tar skada, samt i fall där hedern redan ansetts tagit skadad och avsikten varit att återupprätta den (a.a.). Vidare behöver hedersmotivet varken utgöra det enda eller det centrala motivet för att

straffskärpningen ska kunna tillämpas (a.a.).

2.2.2 Svensk straffskärpning av hedersmotiv

För att underlätta enhetlighet och förutsebarhet vid bedömning av straffskärpning infördes nya bestämmelser för förmildrande och försvårande omständigheter under slutet av 1980-talet (Granström m.fl. 2016). Tidigare återfanns inga sådana bestämmelser reglerade i lag (Prop.1987/88:120). Ändringen syftade till att förtydliga de allmänna grunderna för straffskärpning, vilket skulle innebära högre krav på tydlig motivering bakom domstolarnas påföljdsbeslut (Granström m.fl.

2016; Prop.1987/88:120). Detta är bland annat betydande för rättssäkerheten, då det ökar möjligheten för involverade parter att överklaga beslut (Granström m.fl.

2016). Vidare är detta viktigt utifrån förutsebarheten, vilket innebär att det utifrån lagens formulering ska vara möjligt för medborgare att förutse vilka handlingar som är brottsliga samt att rättslig tillämpning ska ha stöd i lag (Wennberg 2020).

Idag regleras dessa försvårande omständigheter i Brottsbalken (1962:700) i fortsättningen förkortat som BrB, och lyder enligt följande:

“Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas” (BrB 29 Kap 2§) En försvårande omständighet kan således tillämpas vid tingsrättens bedömning för att påverka straffvärdet i höjande riktning (Dahlström m.fl. 2017). Från och med den första juli 2020 infördes en särskild straffskärpningsgrund för hedersrelaterad

(11)

brottslighet (Sveriges riksdag u.å.). Detta innebär att brott som begås med heder som motiv ska beakta som en försvårande omständighet vid bedömning av straffvärdet. Denna försvårande omständighet lyder enligt följande:

“om ett motiv för brottet varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder.“ (BrB 29 Kap 2§ p.10)

2.3 Tidigare forskning

Det förekommer tydliga skillnader i hur hedersrelaterad brottslighet har betraktats och studerats i tidigare forskning. Generellt innefattar dessa skillnader två

huvudsakliga perspektiv som har format forskningen inom ämnesområdet: det universella perspektivet och det kulturella perspektivet (Dogan 2014; Kurkiala 2003; Wikström & Ghazinour 2010). Det universella perspektivet gör ingen större åtskillnad mellan hedersrelaterat våld och mäns våld mot kvinnor (Kurkiala 2003). Våldet och förtrycket orsakas enligt detta perspektiv av förväntade könsroller som har införlivats och upprätthållits av universellt accepterade

patriarkala strukturer (a.a.). Hedersrelaterad brottslighet avgränsas därför till mäns våld mot kvinnor där motivet är det som skiljer denna form av brottslighet från den utan hedersmotiv (a.a.). Det kulturella perspektivet menar däremot att

hedersproblematik bör studeras utifrån bredare kulturella normer och värderingar (Dogan 2014). Enligt detta perspektiv kan patriarkala strukturer inte förklara varför även män faller offer för hedersrelaterad brottslighet och menar därför att det är nödvändigt att studera bredare kulturella dimensioner som hedern

inbegriper (a.a.). Kritik har dock även riktats mot detta perspektiv där kritiker menar att en sådan utgångspunkt vid studerandet av hedersrelaterad brottslighet kan innebära stigmatisering av vissa grupper (Razack 2004). Vilket perspektiv som forskare utgår ifrån vid studerandet av hedersrelaterad brottslighet kan därför påverka hur fenomenet betraktas och begrips.

2.3.1 Hedersmotivet

Oavsett vilket perspektiv som forskare har utgått från vid studerandet av hedersrelaterad brottslighet återfinns tydliga mönster i både internationell och nationell forskning gällande motivet bakom dessa handlingar. Det första är att uppfattningen om heder, som något att bevara och skydda, lärs in redan i ung ålder hos de som begår sådana gärningar (Björktomta 2019; Cinthio m.fl. 2022;

Dogan 2014). Dessa värderingar, så kallade hedersnormer, bygger på en

föreställning om och förväntningar på bland annat lojalitet, kön och sexualitet där den enskilda individen bär ett ansvar över att upprätthålla sin egen, familjens, släktens eller liknande grupps heder (Cinthio m.fl. 2022). Dessa synsätt delas oftast av en familj och/eller ett kollektiv och betraktas vanligtvis som en fundamental del av livet som därav är viktig att beskydda (Cinthio m.fl. 2022;

Dogan 2014). Individer dömda för hedersrelaterad brottslighet har vittnat om den influens och sociala samt psykologiska press som familjen och/eller kollektivet utgjort gällande upprätthållandet av hedern, vilket i många fall föranlett en brottslig handling (Belfrage m.fl. 2012; Cinthio m.fl. 2022; Dogan 2014).

För att upprätthålla eller återupprätta hedern kan en eller flera förövare utöva olika former av våld mot den person eller de personer som anses hota eller skada hedern (Aplin 2017; Björktomta 2019). Enligt Björktomta (2019) kan dessa olika former betraktas utifrån ett symboliskt, socialt, psykologiskt samt fysiskt våld där olika handlingar har till syfte att begränsa individens fria val. Det symboliska våldet utgörs bland annat av en socialiseringsprocess där barn i ung ålder lär sig om

(12)

normer kring kyskhet och lydnad (Björktomta 2019). Det sociala våldet består bland annat av begränsningar i individens val av fritid, vänner och partner, medan det psykiska består av exempelvis kränkande behandling, hot och tvång eller emotionell utpressning med syftet att skapa skam- eller skuldkänslor hos individen (a.a.). Till sist innefattar det fysiska våldet olika former av kroppslig bestraffning såsom misshandel, kidnappning eller tvångsgifte som konsekvens för ett avvikande från normerna (a.a.).

Vidare har könsskillnader i dessa hedersnormer identifierats som ställer olika krav och förväntningar på manlig och kvinnlig heder (Belfrage m.fl. 2012; Björktomta 2019; Cinthio m.fl. 2022; Dogan 2014; Faqir 2001; Mulvihill m.fl. 2018). För kvinnor är det framförallt deras kyskhet som har observerats som en viktig del av hedern, vilket innebär krav på deras oskuld samt begränsar deras val av partner och föräktenskapliga relationer (Björktomta 2019; Cinthio m.fl. 2022; Dogan 2014; Mulvihill m.fl. 2018). Dessa hedersnormer har även uppmärksammats medföra krav på kvinnors val av partner och klädsel, efterlevnad av kulturell och/eller trospraxis samt allmänna agerande utefter vad kollektivet anser som anständigt (Björktomta 2019; Dogan 2014; Mulvihill m.fl. 2018). För män kan dessa hedersnormer, likt för kvinnorna, ställa krav på deras äktenskapspartner, att de ska gifta sig med någon inom kollektivet och att de inte får ingå i en relation med någon av samma kön (Mulvihill m.fl. 2018). Det har alltså observerats skillnader i vad som anses som manlig och kvinnlig heder. Det framgår dock att dessa krav är som mest förekommande hos kvinnor (Cinthio m.fl. 2022).

2.3.2 Rättsväsendets hantering av hedersrelaterad brottslighet

Sett till dess förekomst är hedersrelaterad brottslighet inget nytt fenomen. Det har förekommit i flera olika länder under en längre tid (Fournier m.fl. 2012). Hur länder bemöter denna form av brottslighet har dock förändrats över tid samt sett olika ut beroende på vilket land som har studerats (a.a.). Till följd av detta går det att observera skillnader i hur domstolar i olika länder beaktar brott som begås med hedersmotiv sett till dess allvarlighetsgrad.

Beaktandet av hedersmotiv som en förmildrande omständighet har observerats i ett flertal länder. Bland annat har både Italien, Spanien, Portugal och Frankrike haft lagar som har möjliggjort straffreducering i de fall där brottet har begåtts med ett hedersmotiv (Fournier m.fl. 2012). Dessa lagar, som existerade under en längre tid, är idag inte gällande (a.a.). Det finns däremot lagstiftning i andra länder som i nutid kan fria från straffrättsligt ansvar och/eller reducera straffet för

hedersrelaterad brottslighet, vilket görs särskilt gällande i jordansk straffrätt. Trots att mord är ett brott där stränga straff kan utdömas gör den jordanska straffrätten skillnad på brott där heder utgjort motivet, jämfört med brott som inte innefattar heder (Kulwicki 2002). Enligt denna straffrätt kan hedersmotivet utgöra ett undantag från de stränga straffen och i vissa fall innebära ett frikännande av gärningspersonen (Kulwicki 2002; Shalhoub-Kevorkian 2002). Bland annat har domstolen möjlighet att fria från straffrättsligt ansvar i de fall där en man har skadat eller dödat en kvinna till följd av äktenskapsbrott eller vad som har ansetts vara ett olämpligt sexuellt beteende (a.a.). I Shalhoub-Kevorkians (2002) studie har detta i majoriteten av de studerade fallen beaktats som en provokation till gärningspersonens agerande. Liknande rättslig bedömning har även observerats i Grekland under 1960-talet, då hedersrelaterad brottslighet kunde tilldelas

lindrigare straff eller frikänna gärningspersonen från ansvar för brottet (Safilios- Rothschild 1969). Enligt Safilios-Rothschild (1969) skulle detta kunna förklaras

(13)

genom att hedersnormer var något som eftersträvades i det grekiska samhället, vilket medförde en viss medkänsla hos befolkningen för de som begick

hedersrelaterad brottslighet. Till skillnad från den jordanska straffrätten, där endast män kan befrias eller få reducerat straff, har både män och kvinnor omfattats av detta i den grekiska studien (Kulwicki 2002; Safilios-Rothschild 1969; Shalhoub-Kevorkian 2002).

Även i Sverige har det i en studie av Elden (1998) observerats ett fall där

domstolen har resonerat kring hedersmotivet som en förmildrande omständighet.

I detta fall bedömdes gärningspersonens kultur ha styrt dennes agerande (a.a.).

Domstolen utgick från vad gärningspersonen själv uppgett kring händelsen och konstaterade att han försökt undvika den aktuella handlingen men att den till slut ansågs nödvändig för att återupprätta hedern (a.a.). Detta medförde att mannen dömdes för dråp istället för mord, vilket enligt Elden (1998) tolkas som att domstolen beaktade mannens kulturella tillhörighet som en förmildrande omständighet när det handlade om hur brottet skulle rubriceras. Liknande

företeelse har även observerats i brittiska rättsfall, där hedersmotivet har beaktats utifrån lagen om provokation (Reddy 2008). I ett av fallen har gärningspersonen fått ett lindrigare straff till följd av den kulturella och religiösa provokation som målsägandens agerande, i form av en föräktenskaplig relation, uppgetts ha inneburit för gärningspersonen (a.a.). Enligt domstolen bidrog provokationen till en nedsatt förmåga att utöva självkontroll och detta skulle därför beaktas som en förmildrande omständighet (a.a.). I ett annat svenskt rättsfall från 2012, där en bror hade mördat sin syster, diskuterades huruvida tingsrätten skulle betrakta hedersmotivet som en försvårande eller förmildrande omständighet (Chintio m.fl.

2022). Försvaret hävdade i detta fall att brodern hade blivit pressad till att begå brottet av sin släkt och att han därför inte kunde betraktas som fullständigt ansvarig över sina handlingar (a.a.).

Trots att det både i Sverige och i Storbritannien har observerats rättsfall där hedersmotivet har beaktats av domstolen som en förmildrande omständighet har båda länderna under senare år riktat allt större fokus på hedersproblematiken (Chintio m.fl. 2022; Idriss 2015). Båda länderna har därför, genom olika tillvägagångssätt, markerat att denna form av brottslighet är särskilt allvarlig (a.a.). I Storbritannien har den brittiska Åklagarmyndigheten infört riktlinjer för åtal vid hedersrelaterad brottslighet (Idriss 2015). Införandet har inneburit en ökning av antalet åtal av fall som inbegriper denna typ av brottslighet (a.a.). Även om det har varit möjligt att hantera brott med hedersmotiv inom ramarna för den existerande lagstiftningen i Storbritannien, menar Idriss (2015) att det saknas särskilda riktlinjer vid bestämmandet av straff. Detta är ytterst nödvändigt för att erhålla en utförlig beskrivning av vilka förmildrande och försvårande

omständigheter som denna form av brottslighet kännetecknas av (a.a.). Dessutom har detta betydelse för rättssäkerheten vad gäller både utdömande av straff och för att rättvisa ska uppnås för brottsoffer och gärningsperson (a.a.). Införandet av en särskild straffskärpande grund för hedersmotiv skulle även kunna underlätta för domstolen vid straffbestämning och möjliggöra för strängare påföljdsbeslut (a.a.).

En sådan straffskärpningsgrund finns idag i Sverige, däremot är kunskapsläget kring tillämpningen av denna begränsad (Chintio m.fl. 2022).

(14)

3. METOD

Med utgångspunkt i att studien ämnar studera tingsrättens resonemang kring hedersmotiv har en kvalitativ ansats tillämpats. Då det förekommer begränsad kunskap inom det aktuella ämnet, särskilt vad gäller en svensk kontext, bidrar kvalitativ ansats med en mer fördjupad förståelse och kunskap kring det som studeras (Bryman 2018). I nedanstående avsnitt redovisas studiens urval, material, datainsamling, analysmetod samt forskningsetiska överväganden.

3.1 Urval

Urvalet i den aktuella studien består av tingsrättsdomar. Dessa har genom ett slumpmässigt urval begärts ut hos tingsrätten för att sedan, genom ett målinriktat urval, avgränsas utifrån studiens inklusions-och exklusionskriterier (se tabell 1).

Inledningsvis har samtliga tingsrätter i Sverige inkluderats, däremot består det slutgiltiga urvalet främst av domar från tingsrätter i Götaland. Vidare har dessa avgränsats till domslut i tingsrätten där hedersmotiv har styrkts under tidsperioden 2018 till 2022. Detta innebär att de domar tillhörande perioden innan

straffskärpningen (studieperiod 1) utgörs av domslut mellan 2018 och sista juni år 2020, medan urvalet efter straffskärpningen (studieperiod 2) består av domslut mellan första juli år 2020 och år 2022. Dessa inklusionskriterier har valts för att möjliggöra en jämförelse i tingsrättens bedömning av och motivering för ett hedersmotiv före respektive efter införandet av straffskärpningen. Vidare ingår både män och kvinnor i urvalet. Samtliga domar där tilltalade och/eller

målsägande vid tillfället för brottet var under 18 år har exkluderats, till följd av de etiska aspekter som diskuteras närmare under forskningsetiska överväganden.

Tabell 1. Inklusions-och exklusionskriterier Inklusionskriterier Exklusionskriterier Tingsrättsdom

Styrkt hedersmotiv Domslut 2018–2022 Män och kvinnor

Tilltalad och/eller målsägande <18 år

3.2 Material och datainsamling

För att få tillgång till relevanta tingsrättsdomar har databasen JUNO använts. Den första sorteringen av materialet har genomförts enligt den sökfras och de filter som redovisas i tabell 2 nedan, vilket resulterade i totalt 126 domar från 39 olika tingsrätter. De sökresultat som genereras i databasen redovisar endast

målnummer, datum för domslut samt korta stycken där sökordet ingår. Det går därför inte att urskilja om det föreligger ett hedersmotiv eller när brottet har begåtts, utan domarna måste begäras ut för att bekräfta detta. Därför har datum för domslut inledningsvis använts för att sortera in domarna i uppskattad

studieperiod.

Tabell 2. Sökfraser och filter i JUNO Sökfraser och filter vid sortering på JUNO Sökfras (hedersmotiv OR hedersrelatera*)

Filter 2018–2022

Tingsrätt

Rättsområde: Straffrätt.

Totalt antal domar 126 domar

(15)

Utifrån denna första sortering tilldelades samtliga 126 domar från sökträffen varsitt nummer och listades sedan i Excel. Genom ett slumpmässigt urval lottades domarna ut i omgångar med en slumpgenerator för att sedan begäras ut hos berörd tingsrätt. Detta gjordes i syfte att minska risken för ett alltför omfattande material vid genomgång och sortering av materialet. När dessa begärts ut genomfördes den andra och slutgiltiga sorteringen av materialet. Detta gjordes genom en översiktlig genomläsning av materialet där de domar som inte föll inom studiens inklusions- och exklusionskriterier sorterades bort. Till exempel de domar där heder har nämnts utan att tingsrätten tagit ställning till detta som ett motiv för gärningen.

Dessa steg har sedan upprepats tills dess att slutgiltigt antal domar har uppnåtts.

Denna urvalsprocess redovisas i tabell 3 nedan. Totalt genomfördes fem

omgångar, där det i de tre sista begärdes ut ett färre antal i syfte att materialet inte skulle bli för omfattande. För att få en så jämn fördelning som möjligt mellan de två perioderna har fler domar från den andra perioden begärts ut vid de två sista omgångarna. Det slutgiltiga urvalet bestod till sist av 14 domar, varav nio från den första perioden och fem från den andra.

Tabell 3. Domar begärda hos tingsrätt.

Omgång Antal begärda domar Inkluderade domar i urval Första omgång 30 domar, 15 från respektive

period

5 domar, samtliga från Stp1.

Andra omgång 30 domar, 15 från respektive period

5 domar, 2 från Stp1 och 3 från Stp2.

Tredje omgång 25 domar, 15 från Stp1 och 10 Stp2.

2 domar, 1 från respektive period.

Fjärde omgång 25 domar, 9 från Stp1 och 16 från Stp2.

2 domar, 1 från respektive period.

Femte omgång 8 domar, samtliga från Stp2. 0 domar.

Totalt antal domar

118 domar 14 domar, 9 från Stp1 och 5 från Stp2.

Stp1 = studieperiod 1, Stp2 = studieperiod 2

3.3 Tematisk analys

För att analysera innehållet i de berörda domarna har en tematisk analysmetod tillämpats i den aktuella studien. Tematisk analys är en kvalitativ metod som ämnar till att underlätta urskiljandet, analyseringen och beskrivningen av olika mönster som återfinns i textmaterial (Bryman 2018). Dessa mönster, även kallat för teman, är kategoriseringar av innehållet från det material som studeras och kan bestå av bland annat likheter och skillnader, teorirelaterat material och repetitioner som uppmärksammas av analytikern (a.a.). Tematiska analyser kan innefatta både semantiskt och latent innehåll (Braun & Clarke 2006). Med semantiskt innehåll menas att texten presenteras explicit och konkret utifrån hur det anges i det behandlade materialet. Latent innehåll innebär däremot mindre uppenbara mönster, där forskaren har större möjlighet att tolka underliggande teman (a.a.).

Då den aktuella studien syftar till att urskilja hur tingsrätten styrker hedersmotiv, identifiera likheter och/eller skillnader i tingsrättens resonemang samt straffvärde före respektive efter att straffskärpningen har tillämpats ansågs därav denna metod vara lämplig.

Det finns delade meningar om hur tillvägagångssättet i en tematisk analys ska vara utformad (Bryman 2018). Som vägledning har därför den aktuella studien utgått från Braun och Clarkes (2006) beskrivning av metoden vid analys av de berörda domarna (a.a.). Enligt denna beskrivning består en tematisk analys av sex olika steg. Det första steget berör en noggrann genomläsning av det material som

(16)

behandlas. Braun och Clarke (2006) rekommenderar att detta görs vid minst ett tillfälle och att anteckningar kring materialet förs under tiden som

genomläsningen sker. I analysens andra steg ska preliminära koder utformas utifrån det material som väckt intresse i föregående steg. Dessa koder ska sedan, i analysens tredje steg, sammanställas i preliminära huvudteman samt subteman. I det fjärde steget ska den initiala tematiseringen kontrolleras för att finjusteras, vilket kan innebära att nya teman tillkommer eller att tidigare faller bort. När slutgiltiga teman har fastställts ska dessa, i steg fem, namnges och definieras.

Dessa ska till sist, i steg sex, sammanställas och presenteras i resultatet (Braun &

Clarke 2006).

I enlighet med Braun och Clarkes (2006) tematiska analys har den aktuella studien inlett analysen genom en noggrann genomläsning av tingsrättsdomarna. Under tiden har det förts anteckningar kring textens innehåll som ansågs intressant och relevant utifrån det som studien ämnar undersöka. Dessa anteckningar har utgjort den aktuella studiens preliminära koder, som sedan har kategoriserats in i olika teman och subteman. Kodningen har genomförts för hand genom användning av överstrykningspennor i olika färger. Det som hittills beskrivits har genomförts separat av författarna. Detta tillät för olika mönster att observeras, utan risken att påverka varandras uppfattning. Därefter har resterande delar av analysen

genomförts gemensamt av båda parter för att möjliggöra en jämförelse och granskning av de mönster som har identifierats. Den preliminära kodningen och tematiseringen diskuterades gemensamt för att utforma och namnge teman efter det som identifierades i respektive kodning. Till sist påbörjades renskrivning av de teman och subteman som ligger till grund för studiens resultat.

Totalt har analysen resulterat i fyra huvudteman - Gärningspersonens försök till kontroll, Gärningens uttryck, Enhetligare bedömning samt Motivet i beaktande vid straffmätningsvärde - samt nio subteman - Psykiskt våld och förtryck, Fysiskt våld och förtryck, Socialt våld och förtryck, Kollektiva omständigheter, Lydelsen i tilltalades uttalande, En konkret definition, Tydligare motivering, Motivet

försvårande redan innan samt Tillämpning av andra lagrum. Dessa utgörs främst av semantiska teman. Vid redogörelse av dessa teman samt tillhörande

textexempel har information som kan innebära identifiering av berörda parter avidentifierats. Citat där målsägandens, tilltalades eller vittnets namn samt plats och datum har nämnts kommer att presenteras likt nedanstående fiktiva exempel i tabell 4. Dessutom har domarna tilldelats varsitt unikt nummer som kommer att användas vid redogörelse av sådana citat, tillsammans med hänvisning till respektive studieperiod.

Tabell 4. Avidentifiering av textmaterial

Fiktivt exempel Text efter avidentifiering

“Johanna har blivit utsatt för olaga hot av Alexander under tisdagsmorgonen den 1 juli 2021 i Alvesta.” (B 123–45, s.18, studieperiod 1)

“[Målsägande] har blivit utsatt för olaga hot av [tilltalad] under tisdagsmorgonen den [datum] i [plats].” (Dom 1, s.18, Stp1)

3.4 Förförståelse

Vid genomförandet av en tematisk analys är det nödvändigt att ta hänsyn till den förförståelse som kan komma att påverka studiens resultat (Braun & Clarke 2006). Med förförståelse menas den kunskap, uppfattning och erfarenhet som en forskare har om ett visst ämne innan det studeras (Malterud 2014). Denna

(17)

föreställning av ett fenomen kan påverka forskningen både positivt och negativt, genom att agera vägledande under forskningsprocessen eller göra forskaren mer selektiv i sin empiri (a.a.). I föreliggande studie har förförståelsen använts som en utgångspunkt för vad som är relevant att studera, vilket har underlättat

utformandet av studiens syfte och frågeställningar. Det är även viktigt att belysa den svårighet som förförståelse vid analys av materialet kan innebära, då det finns en risk att detta påverkar både analytikerns beslut kring vilka delar av material som inkluderas och hur detta tolkas (Braun & Clarke 2006). För att undvika detta har författarna, i högsta möjliga mån, ställt sig objektiva till innehållet vid

analysering av materialet.

3.5 Forskningsetiska överväganden

Det finns vissa forskningsetiska aspekter som måste tas i beaktande både innan, under och efter genomförandet av en vetenskaplig studie (Ivert & Mellgren 2018).

Dessa inbegriper både forsknings-och individskyddskrav som är ämnade att säkerställa relevant och högkvalitativ forskning samt skydd för individer som kan påverkas i relation till genomförandet och publicering av en studie (a.a.). Det är därför nödvändigt att väga dessa två intressen mot varandra för att tillgodose kunskapsutvecklingen inom fältet samtidigt som berörda individers integritet skyddas (Vetenskapsrådet 2017). Följande forskningsetiska överväganden vid behandling av datamaterial har godkänts av Etikrådet på Malmö universitet, samt registrerats i dataskyddsförordningsregistret.

Då det insamlade materialet i den aktuella studien består av sekundärdata i form av domar har det inte varit möjligt att samla in ett informerat samtycke hos de som omnämns i dessa domar (Ivert & Mellgren 2018). Detta ställer då istället särskilda krav på studiens upplägg och presentation av de resultat som produceras för att på så sätt undvika risken för integritetskränkning (Vetenskapsrådet 2017).

Vid beaktande av detta har konfidentialitetskravet, nyttjandekravet samt andra nödvändiga åtgärder vidtagits för att skydda de individer som berörs i domarna.

Konfidentialitetskravet innebär att materialet ska hanteras på ett sådant sätt att obehöriga inte får tillgång till det (Ivert & Mellgren 2018). Det andra,

nyttjandekravet, reglerar användningen av de uppgifter som samlas in på så sätt att dessa endast får nyttjas i forskningssammanhang (a.a.). Med hänsyn till konfidentialitetskravet har därför insamlat material hanterats med olika

försiktighetsåtgärder för att undvika att obehöriga har fått tillgång till det. Endast de som har bedrivit den aktuella studien har haft tillgång till materialet under studiens genomförande genom privata och låsta enheter. Materialet kommer efter färdigställd studie att raderas. Med hänsyn till nyttjandekravet kommer materialet endast att nyttjas för att besvara studiens syfte.

Vidare har åtgärder vid presentation av resultat vidtagits för att skydda de som berörs i domarna. Bland annat har tilltalade och målsäganden under 18 år

exkluderats från studiens urval, då dessa utgör en särskilt sårbar grupp (Källström

& Andersson Bruck 2017). Det ansågs inte heller nödvändigt att inkludera dessa då studien inte syftar till att studera hur tingsrätten resonerar specifikt i de domar som inkluderar barn. Ett sådant avståndstagande görs alltså inte på bekostnad av studiens resultat. I övrigt har författarna tagit hänsyn till att materialet innefattar personuppgifter (namn, adress och personnummer) som möjliggör identifiering av berörda parter. Dessa uppgifter har därför inte inkluderats i studiens resultat.

Dessutom har varje dom tilldelats ett individuellt nummer som används vid hänvisning till textinnehåll i resultatet. Detta medför att känsliga personuppgifter,

(18)

såsom religiös övertygelse, sexuell läggning och etnicitet, har varit möjligt att inkludera i resultatet då dessa inte kan knytas till enskilda individer.

Trots att individerna har avidentifierats är det nödvändigt att ta hänsyn till de konsekvenser som publiceringen av studiens resultat kan medföra. Författarna har tagit hänsyn till att publicering av studiens resultat är av känslig natur som kan medföra konsekvenser för brottsoffer, dock anses vinsterna med resultatet

överväga de potentiella konsekvenserna. Dessa vinster avser en ökad kunskap om hur tingsrätten hanterar hedersrelaterad brottslighet, vilket är av vikt med hänsyn till att både brottsoffer och gärningspersoner ska bedömas rättvist.

4. RESULTAT

I detta avsnitt presenteras resultaten från den tematiska analysen utifrån

identifierade teman samt tillhörande subteman. Dessa redogörs för nedan i tabell 5.

Tabell 5. Teman och subteman

Teman Subteman

Gärningspersonens försök till kontroll Psykiskt våld och förtryck Fysiskt våld och förtryck Socialt våld och förtryck

Gärningens uttryck Kollektiva omständigheter

Lydelsen i tilltalades uttalande

Enhetligare bedömning En konkret definition

Tydligare motivering

Motivet i beaktande vid straffmätningsvärde Motivet försvårande redan innan Tillämpning av andra lagrum

4.1 Gärningspersonens försök till kontroll

I domarna framgår det tydligt av tingsrättens resonemang att olika omständigheter har beaktats för att styrka hedersmotivet i åtalen. Bland dessa omständigheter har olika former av kontroll eller försök till detta, utövat av gärningsperson mot målsägande, lagts fram som en motivering till tingsrättens domskäl. Den kontroll som har identifierats i tingsrättens resonemang har kategoriserats och kommer att beskrivas utifrån psykiskt, fysiskt samt socialt våld och förtryck. Psykiskt våld och förtryck utgörs av de domar som utgått från nedvärderande behandling, verbala trakasserier samt hot och tvång vid sin bedömning av hedersmotivet i åtalet.

Fysiskt våld och förtryck utgörs av olika handlingar vars ändamål varit att skada målsägande kroppsligt, medan det sociala våldet och förtrycket utgörs av olika begränsningar av individens livsval. Återkommande i de domar som har analyserats är att tingsrätten ofta beskriver en kombination av dessa former av kontroll som en grund för ett styrkt hedersmotiv.

4.1.1 Psykiskt våld och förtryck

Återkommande i ett antal av domarna är att tingsrätten gjort sin bedömning angående hedersmotivet, helt eller delvis, genom den bevisning gällande det psykiska våld och förtryck som målsägande utsatts för av förövaren. Denna bedömning innefattar bevismaterial rörande olika former av nedvärderande behandling, kränkande ord, verbala trakasserier samt hot och tvång som den tilltalade uttalat i samband med gärningen. Dessa berör främst den tilltalades reaktion på eller misstankar om målsägandens eventuella partner och/eller

(19)

sexualliv. Exempelvis i form av att den tilltalade, i samband med gärningen, har anklagat målsägande för att inte vara oskuld och/eller kallat målsäganden för skällsord, såsom “hora”. I en av domarna har tingsrätten ansett den tilltalades uttalanden om målsäganden, där hen menar att målsägande är förstörd och

missbildad på grund av tidigare relation, som en grund för ett styrkt hedersmotiv.

I andra fall har olaga hot, till följd av målsägandens “olämpliga” agerande eller förväntningar kring sådant hos den tilltalade, legat till grund för tingsrättens domskäl gällande motivet.

”[Tilltalade] ska [...] dömas för olaga hot för uttalandet att han själv skulle döda [målsägande] om det i samband med giftermål visade sig att hon inte var oskuld.”

(Dom 6, s.31, Stp1).

I andra fall har tingsrätten i sin bedömning gällande hedersmotivet fört fram att de tilltalade har spottat på målsäganden, hotat att skada eller döda målsägande till följd av oacceptabelt beteende, tvingat målsägande in i ett giftermål, samt spridit uppgifter om målsäganden till dennes släkt i syfte att denne ska skämmas eller bestraffas. I en av domarna uttrycker tingsrätten att:

“Det är helt klarlagt att det huvudsakliga motivet för gärningen har varit

hedersrelaterat” och motiverar detta påstående med att “Man har i samband med misshandeln i [plats] talat om att antingen skulle han dödas eller så skulle han gifta sig med Sekretess C.” (Dom 13, s.36–37, Stp2).

4.1.2 Fysiskt våld och förtryck

Utöver de psykiska omständigheterna som har legat till grund för tingsrättens bedömning, kan fysiskt våld och förtryck urskiljas som en återkommande utgångspunkt i tingsrättens bedömning angående föreliggande hedersmotiv.

Det fysiska våldet skiljer sig mellan de olika domarna, från lindriga fall av

misshandel i form av slag med öppen hand till grövre form av våld med tillhygge.

Gemensamt för ett flertal av domarna är dock att detta våld skett i konsekvens av, enligt tilltalade, oönskade beteenden hos målsägande. Bland orsakerna som styrks i tingsrättens bedömning återfinns bland annat fysiskt våld i konsekvens av målsägandens sexuella erfarenheter, valet av olämplig partner, attityder som motsätter den tilltalades värderingar samt val av klädsel. I dessa fall har den tilltalade, enligt tingsrättens bedömning, begått gärningen med ett hedersmotiv till följd av vetskapen kring eller upptäckten av målsägandens agerande. I en av domarna redogör tingsrätten för hedersmotivet i åtalet om misshandel på följande sätt:

“Detta [hedersmotivet] gör sig särskilt gällande mot bakgrund av

[målsägandens] berättelser om att hon misshandlades av [tilltalad] sedan hon berättade om sina sexuella erfarenheter.” (Dom 3, s.34, Stp1).

Det framgår tydligt i tingsrättens bedömning tillhörande de berörda domarna att målsägandens utsatthet för våld ofta är en följd av den provokation som de tilltalade upplevt på grund av målsägandens faktiska eller antagna beteenden.

I en av domarna föranledde detta ett mordförsök på den tilltalades myndiga barn, där tingsrätten kunnat styrka hedersmotivet genom den tilltalades egna utlåtanden om att målsägandens beteende varit ohederligt. I andra fall har de tilltalade uttryckt misstycke för målsägandens val, bland annat rörande partner, vilket föranlett våldshandlingen och styrkt hedersmotivet i de aktuella domarna.

Exempelvis har tingsrätten i ett fall av misshandel styrkt hedersmotivet i

(20)

gärningen genom den bevisning som framförts angående den tilltalades syn på målsägandens partner, som denne funnit oacceptabel.

4.1.3 Socialt våld och förtryck

Utöver kontroll genom psykiskt och fysiskt våld och förtryck som presenterats ovan är ett återkommande tema i tingsrättens styrkande av hedersmotivet det sociala våld och förtryck som målsägande utsätts för och som visar sig i gärningspersonens försök att kontrollera målsägandens livsval. I en del domar framgår att den kontroll som utövas är en följd av gärningspersonens reaktion på vad denne ansett vara ett opassande beteende och/eller agerande av målsägande. I andra domar är kontrollen kopplad till uppfattningar i målsägandens närhet.

”Sammantaget anser tingsrätten att det i målet är visat att [målsägande] har levt i en familj där uppfattningen om familjens s.k. heder är viktig och att det hindrat henne från att fritt utforma sitt liv och göra självständiga val.” (Dom 6, s.27, Stp1)

De former av socialt förtryck och våld som observeras i tingsrättens styrkande av hedersmotivet gäller målsägandens val av partner, sexualitet, sociala kontakter samt skola. I en av domarna framgår det att den tilltalade, vilket var målsägandens mor, genom sitt försök att genomföra ett skolbyte för dottern utgjort en del av bevisningen för att ett hedersmotiv förelegat. Detta agerande från tilltalades sida ägde rum efter att denne fått vetskap om målsägandens förehavanden som ansågs olämpliga. I två andra fall har tingsrätten ansett att en del av motivet utgjorts av att tilltalad inte kan acceptera målsägandens partner på grund av att denne tillhör en annan religion än vad tilltalad och målsägande gör, i en av dessa domar inkluderas även den tilltalades syn på målsägandens sexualitet som en del av motivet.

”I målet är det tydligt att det finns ett hedersmotiv bakom de händelser som ligger till grund för åtalet. Framförallt [tilltalad] har utförligt berättat om det, för honom, oacceptabla i att hans dotter skulle tillåtas ha en relation med en person med annan religionstillhörighet, och det för honom oacceptabla i att hans dotter skulle tillåtas själv bestämma över sin sexualitet.” (Dom 8, s.60, Stp1)

En annan omständighet där tingsrätten styrkt ett hedersmotiv för gärningen är där dottern misshandlades av sin mamma efter att denna fått kännedom om dotterns sexuella erfarenheter, vilka ansågs olämpliga. I en annan dom menar tingsrätten att den omständighet att giftermål och en oplanerad utlandsresa diskuterades i samband med frihetsberövande av dottern tydligt visade att heder var motivet till gärningen, och i ytterligare en dom styrks motivet då syftet med frihetsberövande av målsägande var att tvinga honom att ingå giftermål. Vidare har tingsrätten konstaterat ett hedersmotiv där upprinnelsen var att dottern hade en för

föräldrarna okänd mobiltelefon, vilket resulterade i att dottern anklagades för att ljuga, vara en hora samt att de befarade att dottern inte längre var oskuld.

4.2 Gärningens uttryck

Utöver den ovan redogjorda kontroll som har använts i tingsrättens bedömning för att styrka hedersmotivet i de aktuella domarna har övriga mönster kunnat

observeras. Dessa berör gärningens uttryck, vilket har kategoriserats in i kollektivt sanktionerat och uttalandenas lydelse. Inom dessa kategorier berörs det

återkommande fenomen i tingsrättens domar gällande brottets karaktär som allmänt accepterat eller pådrivet av närstående till tilltalad eller målsägande samt

(21)

de tilltalades egna utlåtanden som grund till ett styrkt hedersmotiv i tingsrättens domskäl.

4.2.1 Kollektiva omständigheter

I ett antal av tingsrättens domar framgår det med klar tydlighet att hedersmotivet har styrkts, helt eller delvis, genom de kollektiva omständigheter som förts fram av bevisningen i åtalet. Dessa omständigheter inbegriper de gärningar där utomstående (såsom familj eller släkt) har varit pådrivande eller tillåtit de brottsliga handlingar som har förekommit. Tingsrätten har i dessa domar beaktat gärningspersonens agerande före och/eller efter begången gärning med särskild hänsyn till kollektivet och de reaktioner från dessa som den tilltalade har förväntat sig genom sin handling. I en av dessa domar uttrycker tingsrätten, för att styrka hedersmotivet, att den “[tilltalades] syfte med att ta kontakt med [målsägandens]

bröder har varit att få dem att återupprätta hennes heder och att skada henne.”

(Dom 11, s.5, Stp2).

Dessa domar har bland annat innefattat två fall där hedersmotivet styrkts genom att den tilltalade i samband med gärningen har kontaktat släktingar eller

familjemedlemmar till sig eller målsägande i syfte att informera dessa om målsägandens beteende. I två andra domar har tingsrätten styrkt hedersmotivet genom att de tilltalade involverat familjemedlemmar och släkt i frågan om giftermål som målsägande ställt sig emot. I en av domarna uttrycker tingsrätten detta på följande sätt:

“Det är helt klarlagt att det huvudsakliga motivet för gärningen har varit

hedersrelaterat. [...] Det faktum att man också har fört Sekretess C:s mor och bror och därefter [sekretess C] själv till platsen och med dem diskuterat giftermålet visar också syftet med gärningen.” (Dom 13, s.36, Stp2)

4.2.2 Lydelsen i tilltalades uttalande

Bland de domar som ingått i analysen har tingsrätten i åtta av 14 domar styrkt hedersmotivet helt eller delvis utifrån den tilltalades uttalande. Utgångspunkten är bevis i form av meddelanden, ljudfiler, vad tilltalad själv har uppgett i förhör eller under huvudförhandling samt vad målsägande och vittnen uppger att tilltalad uttryckt. De domar där tingsrätten styrkt motivet utifrån hur tilltalad uttryckt sig innefattar att tilltalad uttalat att heder är viktigt för denne själv och

familjen/släkten och att sättet som tilltalad uttryckt sig i meddelanden och/eller ljudfiler som skickats i samband med gärningen tydligt visar att det handlar om heder. I tre av domarna grundade sig tingsrättens styrkande av hedersmotivet på vad tilltalad själv har uppgett. Detta beskrivs i en av dessa domar på följande sätt:

”[Tilltalad] har dock utförligt berättat att bakgrunden till händelsen varit att

[målsägande] förstört dennes, familjens och släktens heder samt att han endast kunde återfå sin, familjens och släktens heder genom att försöka döda sonen, vilket han avsåg att göra vid detta tillfälle” (Dom 10, s.12, Stp2)

I ett fall av olaga hot har tilltalad skickat en ljudfil till sin före detta fru där han anklagat henne för otrohet samt skrivit att det handlar om en hedersfråga. I samma dom har målsägandens före detta svägerska via meddelande uttryckt hot i form av att det handlar om heder samt att målsägandens otrohet skulle fått blod att flyta i hennes hemland. I en annan dom anses motivet styrkt av vad målsägande och vittne uppgett att tilltalad uttryckt vid gärningen:

(22)

”När det gäller det olaga hot han har gjort sig skyldig till [...], bedömer tingsrätten att åklagaren visat att motivet varit hedersrelaterat i och med att [målsägande] uppgett att tilltalad i samband med gärningen talade om heder och att [vittnet] uppfattade att han även sa att det är så man gör i dennes familj.” (Dom 12, s.13, Stp2)

Tingsrätten har styrkt delar av hedersmotivet i ytterligare tre domar utifrån hur tilltalad har uttryckt sig i meddelanden, däremot redogörs inte innehållet i meddelandena i två av domarna.

4.3 Enhetligare bedömning

Vid en jämförelse mellan de båda perioderna, före respektive efter införandet av straffskärpningen, går det att observera både likheter och skillnader i tingsrättens resonemang. Dessa likheter och skillnader berör först och främst tingsrättens definition av hedersmotiv, om detta uttrycks i domarna samt hur detta i sådana fall beskrivs. Det andra berör tingsrättens motivering till ett styrkt hedersmotiv i domen, om detta uttrycks samt hur detta styrks.

4.3.1 En konkret definition

Vid jämförelse mellan de två studieperioderna, före respektive efter införandet av en ny straffskärpningsgrund för hedersmotiv, framgår det en tydlig skillnad i hur tingsrätten har definierat hedersmotiv i sitt resonemang. Innan införandet av straffskärpningen har tingsrätten utgått från åtskilda definitioner vid beskrivning av hedersrelaterad brottslighet i de aktuella domarna. I denna period har endast fem av nio domar redogjort för en beskrivning av hedersmotiv, varav tre av dessa har med förhållandevis kort beskrivning angett att motivet med den

hedersrelaterade brottsligheten var att “bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder.” (Dom 5, s.6, Stp1). I de övriga två fallen från denna period har tingsrätten beskrivit “hederskultur” utifrån

målsägandens, vittnens och sakkunnigs utlåtande, samt “hedersrelaterad brottslighet” utifrån tingsrättens egen beskrivning.

Vad gäller studieperiod två, efter införandet av straffskärpningen, framgår det att tingsrättens definition av hedersrelaterat våld och förtryck blivit mer enhetlig.

Samtliga domar i denna period har, i olika grad, definierat hedersmotiv i domskäl och/eller påföljd. Fyra av dessa fem domar har refererat till straffskärpningsregel vid beskrivandet av motivet, varav två även hänvisat till proposition 2019/20:131 för att förtydliga vad motivet innefattar. I dessa beskrivs hedersmotivet, på ett nästan identiskt sätt, likt citatet nedan.

“en sådan kollektivt präglad heder som kännetecknas av starka patriarkala eller heteronormativa föreställningar och att familjens eller släktens anseende, ställning eller liknande är beroende av de individuella medlemmarnas handlande.” (Dom 13, s.30, Stp2).

Det framgår därav att tingsrätten efter införandet av en särskild

straffskärpningsregel för hedersmotiv fått en tydligare uppfattning om hur de i domar ska redogöra för motivets innebörd.

4.3.2 Tydligare motivering

Utöver den skillnad som kan observeras i tingsrättens definition av hedersmotiv går det även att urskilja vissa mönster i tingsrättens motivering till ett föreliggande hedersmotiv. Dessa mönster berör huruvida tingsrätten har motiverat

(23)

hedersmotivet i målet, samt på vilket sätt detta i sådana fall har gjorts. I båda perioderna, före respektive efter införandet av straffskärpningsregeln, återfinns domar med en motivering till varför tingsrätten har ansett att ett hedersmotiv för brottet förelegat. I båda perioderna har detta styrkts genom hänvisning till den bevisning som åberopats och som tingsrätten redogjort för i domskälen. Trots dessa likheter återfinns även vissa skillnader vad gäller förekomsten av motivering. En sådan motivering förekommer i samtliga studerade fall efter införandet av straffskärpningen, jämfört med fyra av nio domar i perioden innan införandet. I de fem domar som saknar motivering har tingsrätten endast uttryckt att ett hedersmotiv för gärningen har förekommit, men går inte in på varför det anses styrkt. Exempelvis uttrycker tingsrätten, utan vidare motivering, i samband med ett åtal gällande misshandel att “Av vad tingsrätten inledningsvis funnit utrett gällande omständigheterna kring brottet framgår att det varit hedersrelaterat.”

(Dom 2, s.8, Stp1). Vad gäller perioden efter införandet av straffskärpningsregeln framgår det i samtliga domar vilka grunder tingsrätten har utgått från i sin

bedömning av hedersmotivet. I dessa fall har motivet styrkts genom hänvisning till den bevisning som åberopats och som tingsrätten redogjort för i domskäl. Vid en jämförelse mellan dessa perioder går det därför att urskilja en mer konsekvent motivering för hedersmotivet bland de domsluten i perioden efter införandet jämfört med perioden innan.

4.4 Motivet i beaktande vid straffmätningsvärde

Utöver det som kan observeras i tingsrättens resonemang angående definition och motivering av hedersmotiv, går det även att urskilja vissa likheter och skillnader i tingsrättens beaktande av hedersmotivet. Av vad som framgår i straffskärpningen ska hedersmotivet beaktas som en försvårande omständighet vid bedömning av brottets straffvärde. Det har vid genomgång av domarna framgått att

hedersmotivet har beaktats i tingsrättens resonemang såväl före som efter införandet av straffskärpningen. Här kan både likheter och skillnader observeras gällande synen på motivet samt den rättsliga grund som har tillämpats.

4.4.1 Motivet försvårande redan innan

Det framgår tydligt att tingsrätten har ansett hedersmotivet som en försvårande omständighet redan innan införandet av straffskärpningen och att det har beaktats vid tingsrättens bedömning av straffvärde. I domarna från period ett beaktas motivet i relation till straffvärdet i sju av nio domar, i period två således efter straffskärpningen beaktas motivet i samtliga fem domar.

Det går inte att dra några säkra slutsatser om hur mycket straffvärdets längd påverkats av införandet av straffskärpningen. Det som kan observeras i

majoriteten av domarna är att hedersmotivet har tagits i beaktande vid bedömning av straffvärdet både före och efter införandet och att det syftar till att påverka i skärpande riktning. Majoriteten av domarna inkluderar flera försvårande

omständigheter som tingsrätten tagit hänsyn till i bedömning av straffvärde, vilket medför att det endast går att se hur straffskärpningen adderat i straffvärde i de domar där hedersmotivet utgjort den enda försvårande omständigheten. I två domar, en från respektive period där hedersmotivet är den enda försvårande omständigheten är det möjligt att utläsa hur hedersmotivet adderat i straffvärde.

”[...] bedömer tingsrätten att hoten sammantaget har ett straffvärde motsvarande fängelse i fyra månader. Med beaktande av hedersmotivet

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :