Maj 2018
Fem faktorer för
framtidens socialtjänst
Fem faktorer för
framtidens socialtjänst
Regeringen tillsatte i april 2017 Margareta Winberg som särskild utredare för en översyn av socialtjänstlagen och vissa av
socialtjänstens uppgifter (Dir 2017:39). Utredningen har bland annat i uppdrag att föreslå en lag som understödjer tillgången till en
rättssäker, jämlik, jämställd och likvärdig socialtjänst. I direktivet slår regeringen fast att det är grundläggande för välfärdspolitiken att socialtjänsten är likvärdig oavsett var i landet man bor.
Inledning
Visions arbete utgår från att medlemmarna har lösningen på dagens och framtidens utmaningar. Med anledning av utredningen om socialtjänstlagen har förbundet startat en dialog med de 30 000 medlemmar som arbetar med socialt arbete. Syftet är att samla medlemmarnas erfarenhet, alla ideer och synpunkter på hur den sociala välfärden i Sverige kan bli så bra som möjligt för de människor den finns till för.
Arbete med dialogen om framtidens socialtjänst kommer att fortgå under hela 2018 men redan nu har Visions medlemmar identifierat de fem faktorer som är mest angeläget att åtgärda för att människor ska kunna få ett så bra socialt stöd som möjligt.
Tydliggör det sociala ansvaret – arbeta förebyggande Bättre förutsättningar för samverkan
Tillräckligt och rätt stöd
Ansvar och roller kring beslutsfattande Goda arbetsvillkor
Fem faktorer för framtidens socialtjänst
1. Tydligör det sociala ansvaret - arbeta förebyggande
Det sociala perspektivet i allmänhet och socialtjänstens roll i synnerhet behöver stärkas för att samhället ska kunna motverka social utsatthet och att sociala problem uppstår.
Socialtjänsten har förvisso det yttersta ansvaret för att människor ska få det stöd och den hjälp som de är i behov av men det innebär inte att de sociala förvaltningarna ska stå ensamma med detta ansvar.
Socialtjänstens yttersta ansvar medför ofta att socialtjänsten behöver täcka upp när andra samhällsaktörer brister i sina ansvarsområden. Orsaken kan vara alltför knappa resurser eller otydligt uppdrag. Det är olyckligt då människor riskerar att hamna i en mer utsatt social situation. Medarbetarna inom sociala verksamheter möter ofta människor vars sociala problem egentligen behöver lösas av en annan aktör. Landar ansvaret på fel instans saknas rätt insatser och befogenheter för att kunna tillgodose personens behov.
Denna situation leder alltför ofta till frustration hos den enskilda personen som inte får
behövligt stöd men också till stress och upplevelsen av vanmakt hos medarbetarna inom socialtjänsten.
Bostadssituationen är ett konkret exempel där socialtjänstens idag får bära ansvar för andra aktörers misslyckanden. Det är svårt för socialtjänsten att stärka människor socialt om de är bostadlösa eller har en tillfällig bostad. Ett annat exempel är när människor inte förstår eller klarar att leva upp till de omfattande krav som myndigheter som
Arbetsförmedlinngen eller Försäkringskassan ställer, till exempel
rapporteringsskyldighet. Ger myndigheten inte behövlig vägledning stängs personen av från ersättning och måste istället söka socialtjänstens hjälp.
Landets kommuner behöver förtydliga det sociala ansvaret för samtliga sina förvaltningar och verksamheter, samt för hur dessa ska tillgodose människors sociala behov
tillsammans med socialtjänsten. I samtliga kommunala verksamheten behöver det också finnas god kunskap om socialt arbete. Vidare behöver socialtjänstens perspektiv om människors sociala behov involveras i större upphandlingsarbeten.
Förebyggande arbete
En avgörande faktor för att motverka social problematik är ett strategiskt förebyggande arbete. Såväl på individnivå som grupp- och samhällsnivå. Satsningar på förebyggande arbete är nödvändigt för att undvika att enskilda individer försätts i en mer utsatt social situation och är samhällsekonomiskt lönsamt. Ett konstant läge med akuta situationer försämrar även förutsättningarna för medarbetare inom sociala verksamheter att utföra ett gott professionellt socialt arbete.
Likväl är en dominerande syn bland Visions medlemmar inom socialt arbete att
förebyggande arbete alltför ofta prioriteras bort. Vision välkomnar därför att utredningen om socialtjänstlagen har presenterat ett delbetänkande om förebyggande arbete.
Utredningens ställningstagande om att kommunledningen behöver ta ett större och övergripande ansvar kring förebyggande arbete är nödvändigt. Bland Visions medlemmar finns även ett starkt stöd för en lagstadgad skyldighet för Sveriges kommuner att arbeta med förebyggande arbete.
Visions ställningstaganden om förebyggande socialt arbete
Varje kommun behöver göra ett systematiskt analys- och prognosarbete kring utvecklingen av sociala behov i kommunen. Utifrån det bör kommunen göra en handlingsplan för förebyggande socialt arbete som omfattar socialtjänst och andra områden så som skola och kultur- och fritidsförvaltningen samt civilsamhället. På så sätt får socialtjänstens medarbetare förutsättningar till långsiktig planering och jobba förebyggande så att människor inte försätts i en än mer utsatt situation.
Regeringen bör tillsätta en nationell samordnare kring förebyggande arbete som dels säkerställer att förslagen i delbetänkandet blir verklighet (till exempel metodstöd), dels är ett stöd för kommuner i omställningen till att arbeta mer förebyggande.
Erfarenheterna från den nationella samordnaren för den sociala barn och ungdomsvården är mycket goda i att samla aktörer och driva på lokalt
förbättringsarbete. Det finns all anledning för regeringen att använda en metod som har visat sig framgångsrik. Det gäller i synnerhet för mindre kommuner som inte har förutsättningar att ha samma personalstyrka och spetskompetens som större
kommuner.
Kommunikation till medborgare är en viktig del av förebyggande arbete och att stärka människors förutsättningar att lösa sin egen situation. Visions medlemmar vittnar om att denna till synes grundläggande service alltför ofta är eftersatt vilket leder till missförstånd, förlängda möten och behov av tolk. Information om till exempel
socialtjänstens uppdrag, vilket stöd som erbjuds och vilka regler som gäller måste vara tillgänglig via olika kanaler och enkel att förstå för alla oavsett språkliga eller
kognitiva förutsättningar. Digital teknik erbjuder stora möjligheter till ökad tillgänglighet, inte minst taltjänster, som socialtjänsten behöver få resurser att investera i.
2. Bättre förutsättningar för samverkan
Människor är komplexa och sammansatta och kan vara i behov av stöd inom flera områden samtidigt. Olika verksamhetsinriktningar behöver dock dela upp sig för att till exempel kunna utveckla och upprätthålla tillräcklig kompetens. Men mot individen måste de olika inriktningarna och professionerna fungera som en helhet. En fungerande
samverkan berikar helheten men om en part drar sig ut kan alla delar fallera. Utan sysselsättning faller förutsättningarna för bostad - utan bostad har människor svårt att fokusera på sysselsättning. Och utan rätt medicinering så fungerar kanske ingen av delarna.
Bland Visions medlemmar som arbetar med socialt arbete finns en utbredd frustration över att förutsättningarna för en god samverkan är otillräckliga. En huvudsaklig orsak är brist på tid att ta nödvändiga kontakter och finna former för samarbete. I sin Rapport om iakttagelser vid tillsyn 2017 pekar Inspektionen för vård och omsorg (IVO) särskilt ut problemet med att enskilda människor får ta ett alltför stort ansvar för att samordna sina vård- och omsorgsinsatser.
Samverkan måste fungera såväl inom kommunens olika kommunala förvaltningar som mellan olika samhällsaktörer. Till exempel med landsting/region, statliga myndigheter och civilsamhället. Socialnämnen och motsvarande nämnder måste säkerställa att det finns förutsättningar i förvaltningen för en god samverkan inom och mellan de sociala verksamheterna. Internt i kommunen behöver verksamheten organiseras så att glapp mellan olika lagstiftningar överbryggs och antalet olika inblandade handläggare minimeras, till exempel kring SoL och LSS.
De aktörer som ingår i en samverkan behöver:
God kunskap om sin egen roll samt varandras uppdrag och ansvar.
Klargöra uppdaget kring klienten/brukaren.
Säkerställa att klient/brukare vet vad som är eget ansvar och vilken part som ska göra vad.
Mandat för att utföra uppdraget. Medarbetare ska inte behöva invänta besked från sin chef innan beslut ska fattas och gruppen kan gå vidare i processen.
Sekretess beskrivs inte generellt som ett problem för samverkan. De som söker stöd medverkar som princip till att häva sekretess. Det kan förekomma situationer när till exempel Polisen, psykiatrin och socialtjänsten inte får lämna uppgifter till varandra eller uppmärksamma varandra på enskilda personers belägenhet. Det kan medföra att det går lång tid innan dessa personer får stöd och de hinner hamna i en än mer akut situation.
De som bedriver socialtjänst, verksamheter enligt LSS eller hälso- och sjukvård har redan definerade uppdrag att arbeta med samverkan enligt olika speciallagstiftningar. Till exempel enligt Socialstyrelsens föreskrifter om Ledningssystem för
systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9). Det räcker i dagsläget inte för att säkra en god samverkan. Vision anser att IVO ska få ett förstärkt uppdrag av regeringen att göra en särskild inspektionssatsning på hur samverkan fungerar inom kommunernas sociala verksamheter, mellan kommuner och hälso- och sjukvård samt med statliga myndigheter.
Inspektionen bör ha karaktären av lärande och utveckling utifrån ”best practice”.
3. Tillräckligt och rätt stöd
Socialtjänstlagen är en ramlag och ska fortsätta att vara det. Inte minst för att säkerställa möjligheten för socialtjänsten att möta människors individuella behov och säkerställa en helhetssyn. Men om en ramlag ska vara verkningsfull behöver resurser vara anpassade till krav i form av lagstiftning och behov. Dessvärre förekommer ofta att medarbetarna i socialtjänsten saknar möjlighet att erbjuda människor flexibla och individuella insatser och stöd. Utredning och beslut styrs alltför ofta av tillgängliga insatser– inte efter människors faktiska behov.
Visions medlemmar pekar även på att insatser och socialt stöd är alltför olika mellan kommunerna. Bostadsorten, till och med stadsdelen, blir avgörande för vilka
förutsättningar människor får att förändra sin situation. Ett annat exempel är de fall då stöd upphör när personen fyller 65 år. Då kan det till exempel ske att insatser vid missbruk avslutas helt och hela ansvaret för personen förs över till äldreomsorgen.
Socialtjänstens verksamhet ska vara rättssäker och stringent. Bedömningar ska vara lika över landet och inom samma förvaltning. Lokala riktlinjer behövs för att kommunen ska kunna möta de behov som är specifika för just deras invånare. Lokala riktlinjer får däremot aldrig minska rättsäkerheten. Nationell lagstiftning, socialstyrelsens riktlinjer och prejudicerande domar ska vara överstående. Medarbetarna behöver få introduktion och kunskap om hur lagen ska tolkas, samt varför man i en kommun har valt vissa tillvägagångssätt.
Vision ser ett behov av ett förbättrat systematiskt analys och prognosarbete inför
kommunens budgetarbete och tilldelning av medel till socialtjänsten. Resurstilldelningen till sociala verksamheter måste stå i relation till de kraven (lagstiftning och regelverk) och utifrån människors behov. Politikerna på lokal nivå måste lyssna till socialtjänsten som oftast först får indikation om att samhället brister och saknar nödvändiga resurser för att ge människor det stöd och hjälp de behöver. Här kan även en kvalitetsäkrande
funktion som Socialt ansvarig samordnare (SAS) få en avgörande roll.
Sveriges kommuner har väldigt olika förutsättningar. Särskilt små kommuner har knappa förutsättningar att tillgodose människors behov av olika sociala insatser och att
upprätthålla den spetskompetens som kan behövas. Regeringen behöver säkerställa att alla kommuner, oavsett storlek och resurser, kan erbjuda sina invånare behovsstyrda insatser. Detta kan göras genom statsbidrag, till exempel det kommunala
utjämningsystemet, eventuellt behövs även en mer omfattande genomlysning. Vidare behöver arbetet fortsätta med att undanröja regelverk som förhindrar samverkan mellan kommuner.
4. Ansvar och roller kring beslutsfattande
Det finns ett värde i att beslut fattas så nära individen som möjligt. Den handläggare som en människa möter och skapar en relation med är den som har bäst förutsättningar att bedöma vilka insatser som är verkningsfulla. Idag är det långa beslutsvägar, genom flera chefsled, innan förslag och åsikter når beslutande politiker.
Visions medlemmar inom socialt arbete upplever att det har skett en ökad detaljstyrning av landets socialtjänst under de senare åren. Nya uppdrag har sällan följts av ökade resurser. Det finns också en uttalad kritik mot att nationella direktiv är stelbenta och svåra att tillämpa i verkligheten. Trenden med ständigt ökade krav och utökat ansvar utan tillräckliga resurser måste brytas.
Idag är det formellt sett socialnämnden (eller motsvarande) som fattar beslut i individärenden men nämnden kan delegera beslutsfattandet till
tjänstemannaorganissationen. Ett framgångsrikt samarbete mellan politiker och tjänstemän förutsätter en ömsesidig tillit och respekt för varandras roller, uppdrag och kompetenser. Nivån på delegationen skiljer sig åt mellan landets kommuner.
Visions hållning är att delegationen till medarbetare i socialtjänsten behöver vara långtgående för att möjliggöra en smidig handläggning med hög kvalitet till invånarna.
Ingångsvärden som tillit och rätt använd kompetens medför att medarbetarna i
socialtjänsten ska erkännas ansvar i nivå med utbildning och erfarenhet. Medarbetarna ska även ha tillräckliga resurser att ta ansvar för denna långtgående delegation i form av till exempel introduktion, fortbildning, handledning och närvarande ledarskap. Saknas dessa resurser i en utsträckning som allvarligt påverkar kvaliteten eller arbetssituationen bör medarbetarna utnyttja sin rätt att lämna tillbaka delegationen.
Vision menar att professionens bedömning av en individs behov och vilket stöd som är lämpligt måste väga tungt och synliggöras i beslutsprocessen. Regelverk,
budgetbegränsningar eller direkta påtryckningar från ledning kan påverka så den professionella bedömningen om en persons sociala behov till sist inte utgör grunden för beslutet om stöd. En medarbetare inom socialtjänsten ska aldrig behöva ta strid för att en enskild person ska få de insatser den är i behov av.
Vidare behöver möjligheten att vara flera handläggare i komplexa ärenden öka. I synnerhet ur ett kvalitetsperspektiv men även ur arbetsmiljösynpunkt. Bland många av Visions medlemmar finns även en önskan att socialtjänsten ska kunna erbjuda insatser och stöd utan utredning och myndighetsbeslut.
5. Goda arbetsvillkor
Medarbetares förutsättningar för att utföra ett professionellt socialt arbete är inte en del av regeringens direktiv till utredningen om framtidens socialtjänst. Dessa villkor regleras inte i socialtjänstlagen utan bestäms av lokala politiker, i varje enskild kommun.
Samtidigt kan Vision konstatera att medarbetarnas arbetsvillkor har en avgörande effekt på några av de uppdrag som finns med i utredningens direktiv. Det gäller i synnerhet behovet av en kompetens- och kunskapsbaserad socialtjänst.
Alltför många medarbetare inom socialtjänsten väljer idag att sluta sitt arbete för att de saknar förutsättningar att utföra ett professionellt arbete. Kvaliteten i verksamheten minskar drastiskt när människor ständigt måste träffa ny personal. För att säkerställa en stabil personalsituation i socialtjänsten måste politikerna i varje kommun garantera verksamheten tillräckliga resurser för att möta kraven.
Medarbetarna behöver framför allt mer tid att träffa dem som söker stöd av socialtjänsten, tid att göra kvalitativa och rättsäkra utredningar samt tid till samverkan. De behöver också:
Rimlig arbetsbelastning – antalet ärenden per handläggare måste stå i relation till kompexiteten.
Tydlig introduktionsplan för alla nyanställda
Individuell kompetensutveckling – möjlighet att upprätthålla och utveckla kompetens Rimliga krav på dokumentation och administrativt stöd så att kompetens tas tillvara Tillräckligt och fungerande IT-stöd
Säkrad möjlighet till reflektion och återhämtning t.ex. i form av minskad arbetstid Villkor för chefer som möjliggör en nära arbetsledning av medarbetarna
En trygg arbetsmiljö, fri från hot och våld. Till exempel säkerhet vid avslagsbeslut
Arbetsmiljöverket har nyligen avslutat en omfattande inspektionssatsning på landets socialtjänst. Myndigheten har samlat unik kunskap om socialtjänstens utmaningar och de goda exemplen är många. Det gäller inte minst hur socialtjänsten kan arbeta med att implementera föreskrifterna kring organisatorisk och social arbetsmiljö. Det är en kunskap som nu behöver tas till vara och återkopplas till landets socialtjänst så att förbättringsarbetet kan fortgå.
Vision önskar att regeringen säkerställer att Arbetsmiljöverket får uppdraget och
resurserna att fortsätta dialogen med landets kommuner om hur socialtjänsten kan erbjuda arbetsmiljöer som säkerställer att medarbetarna kan utföra ett professionellt socialt arbete, att det finns balans mellan krav och resurser och därmed en socialtjänst med hög kvalitet.
Arbetet med att identifiera de fem faktorerna och att skriva rapporten har skett tillsammans med en grupp aktiva medlemmar och företrädare för Vision.
Samanlagt bygger rapporten på över 450 års erfarenhet av socialt arbete.
Anders Rooth, Budget- och skuldrådgivare, Kristianstad Anette Eismar, Socialsekreterare/Familjehemshandläggare
Anna Nilsson, Handläggare i Lund och ledamot i Visions förbundsstyrelse Birgitta Nimgård, Assistent, Malmö
Caroline Lindberg, Teamledare, Nordanstig Christian Holtinkoski, Jobbmatchare, Stockholm
Dalia Eid, Socialsekreterare i Nyköping och ledamot i Visions förbundsstyrelse Elida Mujacic, Administratör, Höör
Gustav Söderling, Socialsekreterare, Linköping Hanieh Baudin, Socialsekreterare, Umeå
Hanna Hayran, Gruppledare inom Socialpsykiatrin, Södertälje Helena Persson, Enhetschef, Nyköping
Ida Ytterström, Socialsekreterare, Göteborg
Ing-Mari Larsson, Socionom/familjebehandlare, Eskilstuna Jessica Tronäss, Familjehemssekreterare, Hässleholm Joakim Hagman, Socialsekreterare, Norberg
Josefin Herrström, Gruppledare, Huddinge Kamilla Lantz, Boendestödjare, Stockholm Karin Enqvist, Handläggare, Klippan
Kim Jutterström, Socialsekreterare, Hudiksvall Lisa Lindqvist, Biståndshandläggare, Gävle Malin Nord, Socialsekreterare, Linköping Maria Dådring, Socialsekreterare, Boden Marie Axmark, Integrationsvägledare, Gävle Mikaela Thorelli, Socialsekreterare, Mölndal Momirka Matkovic, Administratör, Höör
Niklas Borg, Ungdomskurator i Göteborg och ledamot i Visions förbundsstyrelse Robert Svensson, Socialsekreterare, Linköping
Sonia Koppen, Socialsekreterare, Göteborg Sophia Laveborn, Socialsekreterare, Göteborg Veronica Magnusson, Förbundsordförande, Vision Åsa Dalström Ringby, Socialsekreterare, Malmö
Visions medlemmar leder, utvecklar och administrerar välfärden och jobbar i kommuner, landsting, regioner, privata företag eller kyrkan. Många är också studenter med siktet inställt på arbete inom välfärden. Våra medlemmar finns inom tusentals olika yrken och bildar tillsammans ett värdefullt nätverk. Vi är partipolitiskt obundna och ingår i TCO.
Kontakt vid frågor om rapporten
Kristina Folkesson Socialpolitisk strateg
kristina.folkesson@vision.se Telefonnummer 072-214 95 80
Presskontakter Maria Martinsson Pressekreterare
maria.martinsson@vision.se 070 655 50 48
