Självständigt arbete på grundnivå del III
15 högskolepoäng
Att fånga lärandet
Ann-Sofie Karlsson
Lärarexamen 210hp Handledare: Els-Mari Törnquist Kultur, Medier, Estetik 3:2
Datum för inlämning: 2012-01-23
Malmö högskola
Lärande och Samhälle
Kultur – Språk – Medier
2
Innehållsförteckning
1. Inledning……… 3
2. Metod………. 3
3. Resultat………. 5
4. Diskussion……… 6
5. Källförteckning……… 8
5.1. Litterära källor:……….. 8
3
1. Inledning
Inom kursen ”Det kulturskapade och kulturskapande rummet” på Malmö Högskola, ingick jag i en grupp om fyra lärarstudenter. Vår uppgift var att göra ett naturvetenskapligt projekt och presentera det i form av en webbplats. För att hämta inspiration gjorde vi ett studiebesök på kulturinstitutionen Experimentarium i Köpenhamn. Projektet genomförde vi på min VFT- placering, en förskola i en kranskommun till Malmö. Tillsammans med tio stycken barn födda 2006 tillbringade vi två förmiddagar på förskolan. Under projektet dokumenterade vi vår lärandeprocess genom ljudupptagning, fotografering och videofilmning. På eftermiddagarna planerade vi i projektgruppen nästkommande dag samt analyserade dagens händelser.
Då det finns många olika barn med olika behov behövs olika metoder för att skapa lärandesituationer, men även olika dokumentationssätt för att fånga lärandet. Som blivande KME-pedagog vill jag inte enbart iscensätta barnens lärande multimodalt utan att barnen även skall få skapa multimodalt och använda estetiska uttrycksformer.
”För att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras”(Lpfö 98). Förutom att man behöver kunskap om olika dokumentationssätt så behöver man god kunskap om barnens olika utvecklingsfaser så som att barnen i denna ålder ”kan frigöra sitt tänkande från den omedelbara upplevelsen och den givna situationen” (Evenshaug & Hallen 2001). Detta för att man skall kunna möta barnet på ett bra sätt. Även för att skapa möjligheter för att ta fram det bästa ur barnet och förstå barnet bättre. Det är jag som pedagog som skapar det fysiska rum som barnen vistas i. Ett rum som skall lägga grunden till att ha lust till livslångt lärande.
(Skarre Aasebø & Melhuus 2007).
Vad är det jag förmedlar i detta rum? Vilka normer och värderingar förmedlar jag?
För att veta att barnet lär sig och utvecklas måste jag som lärare fånga barnets lärande. Genom att iscensätta mitt egna lärandeförlopp väcktes frågan:
- Hur kan jag som pedagog fånga barns lärande?
4
2. Metod
I ett tidigt skede bestämde vi i gruppen att dokumentera det naturvetenskapliga projektet så heltäckande som möjligt. Vi valde oss av att använda diktafoner för att fånga ljudet. Detta gjorde vi för att enbart kunna lyssna på vad som sägs och ”hur” det sägs. Det kan innebära att man får lyssna flera gånger, vilket tar tid. Genom att placera en diktafon på borden som barnen satt kring fångade vi upp de samtal och diskussioner som framkom under projektets gång.
På liknande sätt använde jag mig av fotografering. Bilden fick tala för sig själv, utan att påverkas av ljudet som fanns i rummet. Positivt med fotografering är att personen inte behöver komma i fokus, utan man kan zooma in vad som görs (Wehner -Godée 2010). När man dokumenterar med kameran kan man välja att fotografera närbilder på lärandet så att konstruktionen kommer i fokus. När man dokumenterar genom bilder kan dessa granskas återupprepande gånger och jag kan eventuellt upptäcka nya saker.
Efter användandet av videokameran fick jag möjlighet att uppleva på film, hur barnen rör sig, låter och ser ut. Då får jag som pedagog vidga mitt seende och skärpa hörseln för att se vad som görs och vad som sägs. Fördelen med videokameran är att man kan analysera barnens kroppsspråk samtidigt som man kan höra det barnen säger, för att se om de förmedlar samma budskap (Wehner -Godée 2010).
Vissa vårdnadshavare till de deltagande barnen i naturprojektet hade valt att inte ge sitt medgivande till dokumentation. Trots detta valde vi att dokumentera projektet med videokamera. Vi valde att placera dessa barn så att inte kameran skulle filma dem, men barnen var mer rörliga än vad vi hade förväntat oss och kom med på filmen. Vår tanke var då att vi skulle redigera bort barnen från filmen. Kunskapen om att på ett smidigt sätt redigera fanns inte och inte heller tiden till att lära sig detta, var av vi valde att inte använda oss av filmen i presentationen av projektet.
I min analys har ljudinspelning varit det dokumentationssätt som jag har valt ut material ifrån och som jag anser varit mest givande och användbart. Jag har analyserat det inspelade materialet och transkriberat de delar jag ser som mest intressanta med utgångspunkt från min inledande frågeställning.
5
3. Resultat
Nedanstående transkriberade situation är hämtad från en av projektdagarna när vi pedagoger visade barnen ett experiment. Barnen fick uppleva hur sockret rörde sig på en gummihandske som satt spänd på en toalettrulle vilken man ställde på en spelande högtalare.
Pedagog – Varför tror ni att sockret hoppar?
Barn – Det är därför musiken har starkare ljud, för sockret är lite mindre än ljudet…
Det är därför, den har ett hål där och det därför ljudet kommer in så allt sockret hoppar, guppar.
Pedagog – Så du menar att ljudet kommer ut här ur högtalaren och sen, vart tar det vägen sen då?
Barn – Den kommer in där, (pekar).
Pedagog – Ah, i toarullen?
Barn – Ja.
Pedagog – Och sen, vart tar det vägen sen, ljudet?
Barn – In i handsken och så guppar det.
Då barnen var engagerade hela tiden behövde vi aldrig lägga energi på att fånga deras uppmärksamhet. Detta anser jag visar att det var rätt nivå på uppgifterna för dem, men även att ”rummet” som vi skapade intresserade barnen. Viktigt är det att barnen får utrymme att spekulera och fundera tillsammans med pedagogen vilket jag anser barnen fick. I denna situation fångar man barnets lärande genom att lyssna på ljudupptagningen och därefter transkribera materialet. Både när det gäller användandet av diktafon och video så bör man ha i åtanken att ljud runt omkring kan vara störande vid granskningen av materialet.
Då jag inte ledde receptionen med barnen fick jag möjlighet att på avstånd analysera och lyssna på barnen. Vid detta tillfälle kan jag se det forskande tänkande barnet som pratar om hur ljudet går upp i toalettrullen upp vidare upp i handsken.
Vid nästa tillfälle hade barnen parvis, själva skapat en ljudförstärkare (muggtelefon), av två muggar som var sammansatta med ett snöre var på ljudet transporterades. Efter en stunds testande av muggarna hade vi en reception med barnen och deras tankar kom fram.
6 Nedan pressenterar jag en av barnens tankar:
Barnet – Får jag bara säga en grej? Faktiskt, om jag var i vattnet och Fia var på, Fia var på landet och så kunde vi tagit, ehm, burkarna till varandra och jag, att jag skulle säga
”Fia, hör du mig?” och så kunde hon sagt att… och jag hör henne.
(Fia är mitt smeknamn, Ann-Sofie Karlsson)
Denna sekvens är uttagen under en reception som vi hade med barnen i slutet av lektionen, andra dagen. Först pratade vi med barnen om vad vi hade gjort och de fick berätta för oss hur de tolkade de två uppgifterna, sedan fick de utvärdera projektdagarna. Man kan följa hur ett av barnen diskuterade med sig själv och funderade över hur det skulle vara om hon och jag stod i vattnet och pratade i muggarna. Vid dessa två tillfällen är det samma barn som kommer fram för att hon tar den platsen själv vilket gör att det är lätt att fånga hennes lärande. Det finns dock fler barn som inte tar samma plats i gruppen och deras lärandeprocess blir inte lika tydlig. Vissa barns process kommer inte alls fram i receptionen och skulle behöva andra alternativ för att uttrycka sin process.
4. Diskussion
I situationerna som jag nämnt i resultatdelen lyckades jag fånga lärandet för vissa barn, men långt ifrån allas lärande. Jag lyckades fånga en flickas läroprocess eftersom hon själv valde att prata om den och att diktafonen låg på bordet och fångade samtalet. Jag upplever det svårt att vara i görande och samtidigt observera barnen och deras lärande. Detta beror dels på att jag fokuserade på görandet och att alla barn skulle vara med och tycka att det var intressant. Vid detta tillfälle var det flera barn som jag inte lyckades fånga i deras läroprocess. Under andra förhållanden skulle jag kunna följa upp de barnen som jag inte fångat, vid ett annat tillfäll. Då tiden var begränsad fanns det inte möjlighet till detta. Ett alternativ är att använda sig av medier för att följa barnens lärande och medvetandegöra barnens läroprocess (Wehner -Godée 2010).
För att barn skall lära sig måste man skapa lust och nyfikenhet till fortsatt lärande och kunskapssökande. När det gäller lärandet måste jag skapa mening och innebörd för barnen.
Jag behöver skapa de fyra f:en: fakta, förtrogenhet, förståelse och färdighet med barnen (Lgr 11).
7 Barnen behöver få veta varför man lär sig i förskolan och skolan och ha tid för att reflektera
över vad de gör. För att barnen skall kunna diskutera och förmedla sina tankar måste de ha tillit för mig.
Eftersom det finns så många barn med olika behov så måste det finnas olika sätt att möta dem på. Ett sätt att möta barnen på är att iaktta dem och prata med dem. Ett annat sätt är att låta barnen själva uttrycka sig. Detta kan man göra genom att låta barnen rita, måla eller skriva på papper om vad de har varit med om och upplevt. Det gäller inte enbart vad barnen uppfattat utan även avläsa barnens känslomässiga värld för att veta om de har förstått det man avsett och de mål som verksamheten strävar mot att uppnå (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006).
Ett annat alternativ är att använda penna och papper för att dokumentera, men då måste barnen ha förtroende för mig som pedagog så att de vågar öppna sig och prata om vad som har hänt.
När man väl har samlat material om lärandet, t.ex. genom foto, ljudupptag, video, intervju eller teckningar kan man samla detta i en portfolio. Det samlade materialet kan tydligöra läroprocessen och vara till hjälp för mig som lärare, vårdnadshavare och barnen.
En av de viktigaste sakerna för att fånga ett barns lärande är att ha lust och nyfikenhet för deras värld och hur de ser på saker. För att barnen skall dela med sig av vad de har lärt sig gäller det också att jag ställer frågor till dem på ett sådant sätt att de själv berättar vad det tycker och tror. Frågorna skall inte vara slutna så att svaren blir jakande eller nekande utan ställda så att deras tankar och idéer kommer fram och att man visar att man är intresserad av deras svar (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006).
En annan sak som är av vikt är att jag vet vad jag skall lära ut. Att jag har förståelse för läroplanen och vilka mål som vi strävar mot. Men även min kunskap inom området som skall läras ut, är av vikt. Visar jag intresse och nyfikenhet för ett ämne är det lättare att engagera barnen för att de skall skapa nyfikenhet och lära sig.
Jag skulle vilja säga att min roll, vilken kultur jag skapar, vilka verktyg och estetiska uttrycksformer jag använder mig av, har stor betydelse för att fånga barnens lärande. Jag måste vara medveten om vad målen är och ha en vilja att vara öppen att förstå barnen. Då jag ser lärandet som en livslång process som ständigt pågår, behöver det inte vara så att man måste se resultat här och nu. Detta är en process som pågår hela tiden. Alla barn vill, kan och är kompetenta och det är min uppgift att hjälpa dem på vägen i läroprocessen och upptäcka lärandet.
8
5. Källförteckning
5.1. Litterära källor:
Evenshaug ,O & Hallen, D (2001) Barn- och ungdomspsykologi, Studentlitteratur AB: Lund.
Pramling Samuelsson, Ingrid och Sheridan, Sonja(2006) Lärandets grogrund, Studentlitteratur AB: Lund.
Skarre Aasebø, Turid & Melhuus, E.Cathrine (2007) Rum för barn rum för kunskap, Stockholm: Liber AB
Skolverket (2010) Läroplan för förskolan Lpfö 98,Reviderad 2010.
Skolverket (2010), Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.
Wehner-Godée, Christina (2010). Att fånga lärandet – pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber AB.
