Statsvetenskapliga institutionen Uppsala universitet
Statsvetenskap C Vårtermin 2020
Indien - världens största demokrati?
En fallstudie om huruvida Indien genomgår en demokratisk dekonsolidering
Författare: Bushra Rasheed Handledare: Andreas Gottardis Antal ord: 10 199 Antal sidor: 35
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 3
1.1. Problemformulering ... 4
1.2. Syfte och frågeställning... 4
1.3. Avgränsningar ... 5
1.4. Disposition ... 5
1.5. Bakgrund ... 5
2. TEORI & TIDIGARE FORSKNING ... 7
2.1. Tidigare forskning ... 7
2.1.1. Forskning som är emot Modi och BJP:s tankesätt ... 7
2.1.2. Forskning som är för Modi och BJP:s tankesätt... 9
2.2. Teoribildning ... 10
2.2.1. Demokratisk konsolidering ...11
2.2.2. Demokratisk dekonsolidering ...13
2.3. Analysverktyg ... 13
2.3.1. i) Graden av uttryckligt engagemang för en demokratisk regeringsform ...14
2.3.2. ii) I vilken grad medborgarna avvisar alternativ till demokrati ...14
2.3.3. iii) Den politiska makten som innehas av antisystempartier och rörelser ...14
3. METOD...16
3.1. Val av metod ... 16
3.2. Motivering för val av metod ... 16
3.3. Operationalisering ... 16
4. MATERIAL ...18
4.1. Citizenship Amendment Bill/Act ... 19
4.2. Indiens konstitution ... 19
5. RESULTAT OCH ANALYS...20
5.1. Vikten av demokrati som styrelseskick ... 20
5.2. Synen på alternativa styrelseskick ... 22
5.3. Politisk maktutövning i förhållande till konstitutionen ... 26
6. SLUTSATSER ...31
6.1. Avslutande reflektioner ... 32
Källhänvisning...33
1. INLEDNING
Flera av världens länder som länge har haft demokrati som statsskick upplever nu en
demokratisk tillbakagång. Förändringen mot avdemokratiseringen sker tyst och stegvis. I Turkiet började Erdoğan underminera medias frihet mellan år 2005–2006 och därefter även försvaga medborgerliga rättigheter, som inte blev synliga åtgärder förrän år 2013–2014 (Lührmann &
Lindberg, 2018). Ungern har nedgraderats i rankningen gjord av Freedom House för sin icke- demokratiska maktutövning, där man försöker kontrollera medborgare i samhället och stoppa kurser och frivilliga organisationer som strider mot den politik Victor Orbán driver (Expressen, 2019).
Indien anses vara den största demokratiska staten bland staterna runt om i världen. Efter sin självständighet från Storbritannien år 1947 valde Indien som stat att bedriva en sekulär politik för att säkerställa lika möjligheter för alla människor i Indien (Utrikespolitiska institutet, 2020) . Den tidigare kongresspartiledaren Jawaharlal Nehru, som senare blev Indiens förste president, förde en sekulär politik för att utvidga den demokratiska visionen runt landet och fokuserade på uppfattningen om indisk nationalism. Senare upptäckte människor en annan bild av Indiens inre politik, särskilt under 1990-talet när Bharatiya Janata Party (BJP) framträdde som ett inflytelserikt politiskt parti i Indien.
De framförde ett tankesätt om en hinduisk nationalism baserad på idén om en hinduisk stat snarare än tanken av indisk nationalism och liberal demokrati. År 2014, när Narendra Modi blev Indiens premiärminister, fick idén om hinduisk nationalism en större betydelse för Indiens politik. Efter det allmänna valet 2019 tog Modi tillsammans med BJP ett kliv baserat på hinduisk nationalism genom att införa en ändring i medborgarlagstiftningen som erbjuder medborgarskap till illegala immigranter– förutsatt att de inte är muslimer.
Denna lagändring har kritiserats då den strider mot landets sekulära liberalism och kan hämma de demokratiska rättigheterna för religiösa grupper i Indien. Kritikerna menar att Modi håller på att grunda en hinduisk stat som kommer att gynna landets majoritet bestående av hinduer samtidigt som den kommer att diskriminera landets minoriteter (Times of India, 2020).
Indien har varit en demokrati där religionen inte har haft någon påverkan på
medborgarskap. Rådande situation i landet har dock fått många att ifrågasätta om det än idag gäller. Lagändringen väckte snabbt en oro i landet som länge har varit känt för sin mångkultur.
Det har lett till stora protester i de norra delarna av landet och en ny strid har snabbt växt fram mellan muslimer och hinduer i landet (The Washington Post, 2019). Våld bröt ut i huvudstaden
Delhi och pågick i en vecka i februari 2020 där 40 personer har avlidit och hundratals har skadats (The Guardian, 2019).
1.1. Problemformulering
Forskningsproblemet i denna uppsats har utformats på basis av de politiska samt demokratiska ändringar som pågår i Indien. Pressfriheten har begränsats i landet och frivilliga organisationer får inte agera fritt längre, utan trängs ut med hot och våld. Forskare menar att Indien genomgår en demokratisk tillbakagång och har gjort det som mest sedan 2014 då Modi utsågs till
premiärminister. Tillbakagången har bland annat skett genom att Indiens demokratiska institutioner såsom domstolen och valkommissionen har blivit politiserade sedan BJP tagit makten. Andra röster menar att Indien är en relativt ny demokrati och att det därmed kräver mer tid att stabiliseras. Att demokratiska institutioner saknar en oberoende maktutövning inte är problematiskt då medborgarna alltjämt har möjligheten att avsätta det regerande partiet om det skulle hota demokratin och ställa det tillrätta (Sveriges Radio 2019).
Forskare har blandade åsikter kring landets styrelseskick och menar att demokratin i landet tycks vara hotad då grundläggande demokratiska kriterier såsom yttrandefriheten begränsas. Genom att landets politik har gått från en idé av indisk nationalism till hinduisk nationalism gör att det både påverkar landets sekularism samt demokrati, då minoritetsgrupper kan komma att missgynnas (The Washington Post, 2019). Foa och Mounk (2019) skriver att flera demokratiska stater idag upplever en demokratisk tillbakagång där medborgarna visar allt mindre stöd för statsskicket. Författarna benämner denna utveckling för demokratisk dekonsolidering (Foa & Mounk, 2019). Indien med sin population på 1.35 miljarder klassas idag som världens största demokrati. Den politiska situationen som pågår i landet i dagsläget har väckt mitt intresse för att närmare undersöka om landet alltjämt bör ses som världens största demokrati.
1.2. Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida Indien håller på att genomgå en
dekonsolidering under senare år. Detta kommer att undersökas genom att studera hur landets demokratiska frihet framställs i dagsläget samt hur inställningen till demokrati har ändrats de senaste åren. Hur medborgarna ser på alternativa styrelseskick är också ett perspektiv jag ämnar att undersöka. Vidare kommer landets politiska maktutövning att studeras genom att undersöka hur väl den stämmer överens med demokratiska värderingar. Baserat på mitt syfte har jag för avsikt att besvara följande frågeställningar:
- Vilket stöd för demokrati som styrelseskick finns det i Indien idag?
- I vilken mån är indiska medborgare kritiska till alternativa styrelseskick?
- I vilken utsträckning respekteras Indiens konstitution av de centrala politiska institutionerna?
1.3. Avgränsningar
Denna undersökning kommer främst att fokusera på utvecklingen under tidsperioden 2010–
2020. Dock kommer även material från tidigare år att tas med i brist på uppdaterat material.
Lagändringen som har lett till oroligheter i landet kan givetvis påverka många aspekter negativt.
Den aspekt jag har valt att avgränsa mitt arbete till är den demokratiska aspekten, närmare bestämt om det pågår en demokratisk dekonsolidering i Indien. Demokratisk konsolidering har beskrivits med hjälp av olika teorier, dock har denna undersökning fokuserat mindre på
demokratisk konsolidering och mer på teori om demokratisk dekonsolidering.
1.4. Disposition
Denna undersökning påbörjas med ett introduktionsavsnitt som innehåller en inledning och problemformulering tillsammans med syfte och frågeställning. Även en bakgrund kring
problematiken presenteras i det första kapitlet. I studiens andra del kommer teori samt tidigare forskning att presenteras tillsammans med det analytiska verktyget. Tredje kapitlet följs av ett metodavsnitt där val av metod samt motivering och kritisk granskning redogörs. Vidare presenteras det empiriska materialet i kapitel fyra som tillsammans med studiens teori utgör grunden för analys och diskussion, som presenteras i kapitel fem. Avslutningsvis diskuteras resultatet och slutsatsen presenteras i kapitel sex.
1.5. Bakgrund
I den nordöstra staten Assam i Indien har en konflikt pågått i decennier över frågan om olaglig invandring från grannlandet Bangladesh. Som en del av lösningen av denna konflikt enades regeringen med assamiska partier år 1951 om att skapa NRC (The National Register of Citizens), vilket är ett register över alla medborgare inom regionerna. Lösningen skulle hjälpa Assam med att avskräcka olagliga invandrare från Bangladesh, då de utan giltiga dokument kan fängslas eller deporteras från landet. I valkampanjen 2019 jämförde inrikesminister Shah dessa olagliga
invandrare från Bangladesh med ”termiter” och krävde deras utvisning (The Economic Times, 2019). NRC som uppdaterades i slutet av augusti 2019 för Assam, klargjorde att cirka 1,9 miljoner människor var statslösa. Shah upprepade att andra stater också hade möjlighet att upprätta sina egna register och talade upprepade gånger till förmån för ett nationellt medborgarregister (The Economic Times, 2019).
BJP hade redan 2003 beslutat att skapa ett nationellt register över indiska medborgare.
Det problematiska med ett nationellt medborgarregister ligger i det faktum att många människor förmodligen inte kommer att kunna tillhandahålla fullständiga uppgifter. Till exempel har officiella identitetshandlingar, som det befintliga Aadhar-kortet, en genomsnittlig felfrekvens på 8,8 procent. Om denna felfrekvens skulle tillämpas på ett nationellt medborgarregister skulle detta påverka cirka 120 miljoner människor ur en befolkning på cirka 1,35 miljarder. Exempelvis är insamlingen av personuppgifter som födelsedatum ofta ofullständig och många lokala
förvaltningar anses vara ineffektiva och mottagliga för korruption. NRC: s politiska motiv i Assam riktade sig främst mot olagliga invandrare från Bangladesh. Bland de 1,9 miljoner som sedan har betraktats som statslösa personer finns det dock många hinduer. För att befria dem från de negativa konsekvenserna av NRC antog det indiska parlamentet en reform av lagen om medborgarskap (ändringsförslag) i december 2019 (The Economic Times, 2019).
December 2019 godkände parlamentet i Indien en lagändring i lagen om medborgarskap.
Ändringen som skedde syftar till att ändra medborgarskapslagen från år 1955. Den tidigare lagen från 1955 föreskriver medborgarskap till invånare genom födelse, ursprung, registrering,
naturalisering och genom införlivande av territoriet i Indien. Dessutom reglerar det registreringen av utvandrande medborgare samt deras rättigheter. En olaglig migrant är förbjuden att få indiskt medborgarskap enligt indisk medborgarskapslag. En olaglig invandrare är en utlänning som antingen kommer in i Indien olagligt, dvs utan giltiga resehandlingar, som ett visum och pass, eller in i Indien lagligt, men stannar kvar längre än den tillåtna tidsperioden i deras
resehandlingar. En illegal migrant kan åtalas i Indien och deporteras eller fängslas enligt bestämmelserna i befintlig lag (Svenska Dagbladet, 2019).
Lagändringen innebär att illegala personer som tillhör minoritetssamhällen, nämligen hinduer, sikher, buddhister, jains, parsis och kristna från Afghanistan, Bangladesh och Pakistan, har rätten till medborgarskap som flyktingar från dessa länder om de befunnit sig i landet innan 2015. Lagändringen gäller dock inte muslimer (Svenska Dagbladet, 2019). Den fundamentala kritiken av lagändringen har varit att den specifikt riktar sig till muslimer. Därmed bryter den religiösa grunden för medborgarskap landets sekulära, jämlika och rättvisa värden (Ganguly, 2019).
2. TEORI & TIDIGARE FORSKNING
2.1. Tidigare forskning
Forskare har skilda åsikter gällande politiken som Narendra Modi och BJP tillsammans driver, där en del påstår att den strider mot demokratin medan andra betraktar det som en
konspirationsteori från monståndarpartier. Samtliga artiklar som tas med i detta avsnitt är peer reviewed och hämtade från Journal of Democracy. Artiklarna har därmed kvalitetsgranskats och håller en hög akademisk standard. Namn på författare samt rollen denne har kommer även att presenteras då det är viktigt ur ett källkritiskt förhållningssätt.
2.1.1. Forskning som är emot Modi och BJP:s tankesätt
Sumit Ganguly som är professor i statsvetenskap vid Indiana University. Bloomington, skriver i en artikel att Modi har misslyckat med att upprätthålla Indiens värderingar gällande sekularism, politisk pluralism samt intellektuell frihet (Ganguly, 2020).
“With a demoralized and anemic opposition in Parliament, a once-feisty press largely cowed, and judicial independence under threat, little now stands in the way of Modi and his ideological fellow travelers making India an illiberal democracy.” - (Ganguly, 2020).
Författaren menar att BJP bedriver en anti-sekulär politik som kan hota den liberala demokratin i Indien på samhällsnivå, ideologisk nivå samt på institutionell nivå. Vidare menar Ganguly att Indien endast kommer att vara en demokrati till ytan om partiet implementerar sin vision, vilket kommer göra att fria debatter och diskussioner samt skydd för mänskliga rättigheter och friheter kommer att hotas (Ganguly, 2020).
Förändringar som hade en illiberal riktning var enligt Ganguly redan synliga under Modis första mandatperiod mellan 2014–2019 då det under perioden inträffade olika attacker mot personer som inte delade samma politiska åsikter som BJP. Personer som skrev för nationella pressen samt offentliga kritiker skadades eller sköts till döds under mystiska omständigheter (Ganguly, 2020).
BJP:s valkampanj 2019 pekade på att Indiens valkommission (ECI) höll
kampanjperioden till förmån för regeringen som letts av Modi sedan 2014, vilket stred mot deras stränga regler gällande opartiskhet. Veckor innan vallokalerna i landet öppnade för omröstning
lanserades en ny Tv-kanal vid namnet NaMo som marknadsförde Modi och hans parti.
Oppositionspartier klagade över att detta bröt mot ECI:s regler den 10 mars 2019 och en månad senare fick kanalen en begränsad visningstid. Detta var dagen innan omröstningen inleddes. De allmänna valen i Indien pågår i etapper under en period på cirka fem veckor och kanalen
stängdes slutligen av den 17 maj, vilket var två dagar före sista röstningsfasen. Kritiker menar att ECI:s regler var uppenbara och att valkommissionen hanterat klagomålet långsamt till förmån för BJP (Ganguly, 2020).
Dr. Narwadkar Pooja Prashant, professor vid B.Vs New Law College, Sangli skriver i artikeln The Citizenship (Amendment) Act 2019: Legislative Policy and Repercussions och menar att lagstiftningspolitiken i Indien bygger på Indiens konstitution, som i flera år har varit känt för sin demokratiska och sekulära republik och all lagstiftning förväntas vara i linje med denna
konstitutionella ram. Författaren menar att minsta åtgärd som strider mot konstitutionen inte kan hålla på långt sikt. Denna lagstiftning har lett till den aktuella reaktionen bland invånarna då de tre kraven enligt den nuvarande lagstiftningen beträffande ursprungsland, religion och datum för inresa i Indien - är faktorer som dessa individer som lagen riktar sig till, inte kan kontrollera.
Vidare skriver författaren att en person inte kan välja vilket land denne föds i, vilket religiöst samhälle de föds i och när förföljelse tvingar dem att fly till Indien, CAA tar däremot kategorin migranter som bor i Indien och kategoriserar dem utifrån dessa tre aspekter. Enligt Prashant (2020) strider lagen mot de grundläggande principerna om jämlikhet och principerna om liberalism samt rättvisa mot andra demokratiska principer (Prashant, 2020).
Saddam Hosen, professor vid Bangabandhu University i Gopalganj, Bangladesh, skriver i en artikel att Indien är det största demokratiska landet runt om i världen baserat på
konstitutionellt erkännande av den sekulära staten där varje individ kommer att få rätten att utöva sin egen tro och ideologi. Föreställningen om hinduisk nationalism håller dock på med det motsatta av sekularismen i Indien som vill främja Indien som hinduisk stat. I Indien bor det många människor som har sina egna livsuppfattningar och religioner, som medborgare i ett demokratiskt land. Författaren skriver att dessa människor har rätt att följa sin egen religion och de har rätten att tro på uppfattningen om indisk nationalism snarare än hindunationalism. Idén om hinduisk nationalism främjar idén om anti-sekularism i indisk politik. Begreppet hinduisk nationalism kan betraktas som en kris inom den indisk politiken på grund av dess
diskriminerande politik som främjar extremismens våld i Indien.
“As a popular leader, the discriminatory policies taken by the Modi based on Hindu nationalism will expand numerous inner crisis in Indian politics among different religions, groups and people.” – (Hosen, 2020)
BJP och deras allierade vill etablera Indien som hinduisk stat baserat på idén om hinduisk nationalism som anses kränka andra religiösa eller minoritetsgruppers rättigheter. Flera av hindunationalistiska anhängare vill införa förbud mot förtäring av nötkött då det strider mot hinduismens regler där nötdjur anses vara helig. Detta kan skapa en allvarlig politisk kris i Indien.
Det är uppenbart att hinduisk nationalism främjar en rad uppfattningar som strider mot landets demokratiska värden, rättvisa, fred och utveckling (Saddam Hosen, 2020).
2.1.2. Forskning som är för Modi och BJP:s tankesätt
Manjeet S. Pardesi och Jennifer L. Oetken (2008), professorer vid statsvetenskapliga institutionen i Indiana University. Bloomington, analyserar ursprunget och uppkomsten av det hinduistiskt politiska partiet (BJP) inom den indiska politiken och försöker förklara effekterna av detta parti på sekularism, demokrati och utrikespolitiken. I en artikel från 2008, det vill säga ett antal åt före Modis tillträde på posten som premiärminister, hävdar författarna att ökningen av BJP baserat på sin hinduiska nationalism inte utgör något direkt hot mot landets demokratiska principer.
Samtidigt gör man klart att om det skulle visa sig att BJP försöker omdefiniera nationalitet baserat på begreppet hinduisk stat kan det komma att främja våld mot minoriteter i Indien och därmed hota demokratin (Pardesi & Oetken, 2008).
For the most part, the BJP does not pose a threat to the functioning of Indian democracy. […] the party must work within the confines of India’s democratic political institutions. However, this does not imply that democratic politics completely dilutes its illiberal agenda. BJP’s long-term goal is to redefine Indian national identity, it has refused to compromise on other aspects of its agenda especially with regard to reinterpreting Indian history and changing the education curriculum […].
- (Pardesi & Oetken, 2008)
Swapan Dasgupta, indisk konservativ journalist och medlem i Rajya Sabha (Indiens övre
parlament), skriver däremot i artikeln India Under Modi: The Establishment Overreacts och menar att oppositionspartiet anklagar Modi-regeringens ideologiska agenda och inkluderar förstörelse av Indien som en sekulär, demokratisk republik och dess strävan efter att bygga en hindu-stat.
“What comes across quite clearly is the predetermined condemnation of Modi. Unable to fight the BJP electorally, India’s self-appointed conscience keepers were determined to ensure that their warnings to voters would be justified by subsequent events.” (Dasgupta, 2019)
Vidare menar Dasgupta att påhittiga teorier och anti-muslimska fördomar sägs vara en del av detta eländiga projekt av regeringens motståndare. Författaren menar att Modis politiska
prioriteringar som en vald tjänsteman har varit annat. Han har valt en ledningsstrategi som ger en utmärkelse på ekonomiska prestationer och effektiv leverans av tjänster av staten. Som
premiärminister har han identifierat utbildning som ett instrument för kompetensutveckling för ett Indien som måste omfamna teknik och globalisering. Dasgupta skriver att Modi strävar för en nationell enhet, nationell säkerhet, renlighet, entreprenörskap, teknik och moralisk integritet (Dasgupta, 2019).
Framställningen av tidigare forskningen ovan påvisar att forskare har olika åsikter kring den rådande situationen i landet samt om demokratin i landet är hotad. Naturligtvis existerar fler typer av forskning inom fältet. Eftersom det råder en konflikt mellan olika forskare syftar denna uppsats till att undersöka om det finns ett allvarligt hot mot demokratiska utvecklingen i Indien, detta blir därmed mitt bidrag inom området. Jag kommer att använda mig till begreppet
demokratisk dekonsolidering för att ta ställning till det. Demokratisk konsolidering innebär att ett land fullt ut har demokratiserats och dess värderingar har etablerats bland landets medborgare.
Begreppet demokratisk dekonsolidering sker när landet och dess medborgarna avviker från det.
Det kommer därmed att vara min teoretiska grund för denna uppsats där jag kommer undersöka om Indien håller på att genomgå en demokratisk dekonsolidering.
2.2. Teoribildning
Den teoretiska ramverket i denna uppsats baseras främst på studien Democratic Deconsolidation In Developed Democracies, 1995-2018 skriven av Roberto Stefan Foa & Yascha Mounk (2019) tillsammans med kurslitteraturen Demokratiseringsprocesser: nya perspektiv och utmaningar skriven av Joakim Ekman, Jonas Linde, Thomas Sedelius (2014). Begreppet kommer även att beskrivas utifrån artikeln Toward Consolidated Democracies skriven av Juan J. Linz och Alfred Stepan (1996).
För att undersöka om Indien fortfarande kan betraktas som en demokrati tänker jag använda mig av teori som beskriver begreppen demokratisk konsolidering samt demokratisk dekonsolidering.
I Foa och Mounks (2019) studie undersöks huruvida en dekonsolidering har ägt rum i ett antal utvecklade demokratier så som Finland, Italien, Polen och USA. Författarna argumenterar för att demokratisk konsolidering inte nödvändigtvis behöver vara något som är permanent utan
att utvecklade demokratier har upplevt någon form av dekonsolidering som senare har åtgärdats.
Foa och Mounk (2019) nämner att dekonsolidering kan mätas med ett antal indikatorer. Precis som demokrati blir det enda tänkbara alternativet för majoriteten av medborgarna där de visar åtagande till demokratisk regeringsform, avvisar auktoritära alternativ samt anti-system partier, kan tanken upphöra när demokratisk legitimitet försvagas (Foa & Mounk, 2019).
Med tiden kan medborgarna i landet som tidigare knutits till demokrati få en förändrad syn gentemot regeringsformen och bli öppen för auktoritära styrningsformer samt alternativ som är icke-demokratiska. Författarna menar att orsaken till detta kan bero på att politiska rättigheter samt medborgerliga friheter har minskat inom den liberala demokratin. Datainsamling från World Values Survey från år 1995–2014 tyder på att en mild form av dekonsolidering har skett i tidigare demokratisk konsoliderade Frankrike, Polen, Italien och USA (Foa & Mounk, 2019).
Om ett land konsolideras när demokrati är det enda tänkbara alternativet innebär det att dekonsolidering sker när icke-demokratiska alternativ blir tänkbart. Konsolidering mäts i tre olika dimensioner: genom att observera stödet för demokrati som regeringsform, om medborgarna är öppna för illiberala och icke-demokratiska alternativ samt omfattningen av stöd för anti-system partier och kandidater (Foa & Mounk, 2019).
Efter årtionden med ökande stöd för demokratiska statsskick har åsikter om demokrati börjat försämras under de senaste tio åren och antidemokratiska politiska aktörer har växt fram starkare bland demokratiska länder runt om i världen (Foa & Mounk, 2019), detta kan kopplas till Indiens situation idag där BJP tillsammans med Modi driver en politik som anses strida mot landets demokratiska värderingar.
2.2.1. Demokratisk konsolidering
Författarna Ekman, Linde och Sedelius (2015) skriver att demokratisering sker i tre olika faser.
Den första fasen är liberalisering där det sker en minskning av politiskt förtryck och ökning av civila fri- och rättigheter inom en regim som är icke-demokratisk. Därefter går det över till transitionsfasen där det sker en regimförändring. Transitionen innebär en förflyttning mot en demokratisk regim, vilket skiljer sig från den tidigare politiska regimen. Slutligen har vi
demokratisk konsolidering som handlar om den nya demokratiska regimens institutionalisering och fördjupning (Ekman, Linde, Sedelius, 2015).
Den sistnämnda fasen är mer nyanserad till skillnad från de första faserna då den innehåller fler aspekter som rör samhället. Inom forskningen kring demokratisk konsolidering inkluderas medborgarna i analysen. Demokratisk konsolidering utgår från att demokratiska
värden är utbredda och väletablerade hos medborgarna i en stat medan icke-demokratiska styrelsesätt inte är att föredra (Ekman, Linde, Sedelius, 2015).
Kortfattat beskriver Linz och Stepan (1996) att begreppet demokratisk konsolidering har uppnåtts när ”democracy is the only game in town”. En demokrati anses vara konsoliderad när
demokratiskt styre förstärkts. Vidare skriver författarna att demokratisk konsolidering uppnås genom tre olika kriterier. Första kriteriet är att det behöver finnas en stat för att det ska kunna vara en demokrati. Andra kriteriet innebär att inom staten behöver fria och rättvisa val kunna hållas samt att rättigheter och skyldigheter för medborgarna endast kan skyddas genom lagar och regler om det finns en stat (Linz & Stepan, 1996).
För det tredje bör ingen regim kallas demokrati såvida inte dess ledare styr landet
demokratiskt. Författarna menar att det är viktigt att medborgarna i landet har fri- och rättigheter inom landet och till vilken utsträckning de har det kan avspegla landets demokrati. Om fritt valda ledare, oavsett hur stor majoritet de erhållit, kränker konstitutionen, kränker individers och minoriteters rättigheter, påverkar lagstiftarens legitima funktioner och därmed misslyckas med att styra inom ramen för en rättsstat, anses inte regimen vara en demokrati (Linz & Stepan, 1996).
Forskningen har olika teorier kring vilka faktorer som påverkar stödet för demokratin hos medborgarna. En del hävdar att nya demokratier hamnar i en positiv cykel där
förväntningarna på regeringen stiger gällande förbättrad styrning och tron förstärks för
demokratiska prestationer, medan andra menar att det är tiden under demokratisk ledning som leder till ökat stöd för demokrati (Foa & Mounk, 2019).
På liknande sätt hävdar en rad teorier att erfarenhet av demokrati förstärker det civila samhället och deltagandet vilket i sin tur leder till en stark demokrati och stärker legitimitet. Andra menar att det är kombinationen av demokrati och ekonomiska förhållanden som utgör grunden för stadig demokrati genom att ekonomisk utveckling leder till att liberala värden sprids (Foa &
Mounk, 2019). Även här argumenteras det att demokratisk stabilitet baseras på inkomstjämlikhet men att stabila demokratiska institutioner leder till inkomstfördelning som i sin tur leder till en stabil demokrati (Foa & Mounk, 2019).
Tidigare teori hävdade att demokratier med hög tillväxt som har erfarenhet av demokratisk styrning sedan länge, har större och stabilare tillit till demokratiska institutioner.
Dock har man på senare år sett framväxten av populistiska partier, anti-system partier samt demokratisk tillbakagång hos hög tillväxt demokratier, vilket tyder på att tidigare teorin inte håller. En undersökning visar att USA samt länder i västra delen av Europa har under en längre period ansett att legitimiteten har gått förlorad hos politiker och politiska partier. Även tilltron till rättsväsendet samt media har försvagats. Statistik framställt av Freedom House visar att
utvecklade demokratier har sjunkit i rankningen för demokratisk styrning där minskade rättigheter till medborgare samt minskad politisk frihet har varit bakomliggande faktorer, detta väcker frågan om etablerade demokratier kan de-konsolideras (Foa & Mounk, 2019).
2.2.2. Demokratisk dekonsolidering
Med demokratisk konsolidering syftar man på processen som leder till att demokrati blir det enda tänkbara alternativet som statsskick medan demokratisk dekonsolidering innebär det motsatta, där medborgarna blir alltmer öppna för alternativa styrelseskick. Konsoliderade demokratier bygger på fria och rättvisa val och hög grad av medborgerliga rättigheter där rätten till yttrandefrihet är givet, brister på dessa rättigheter leder till en dekonsolidering (Foa & Mounk, 2019).
Det är möjligt för ett land att framstå som ett demokratiskt styrelseskick utan att vara en konsoliderad demokrati. Exempelvis har Venezuela år 1980 varit högt rankade i demokratiindex utförd av Freedom House gällande medborgerliga rättigheter även om landet fullkomligt inte var en demokrati med avseende på politisk och ekonomisk jämlikhet, detta förklarar varför makten i Venezuela gick över till militärstyre år 1992 (Foa & Mounk, 2019).
Demokratiindex visar i vilken grad demokratiska riktlinjer följs i dagsläget medan graden för demokratisk konsolidering ifrågasätter det demokratiska systemet och kan därmed ge en bild av hur troligt det är att det förblir en demokrati i framtiden. Medborgare i ett land kan få
medborgerliga friheter och möjlighet till fria och rättvisa val och trots det kan demokratiska idealet brista. Då demokratisk dekonsolidering samt kvaliteten på demokratisk regeringsform skiljer sig mellan länder har författarna konstruerat analysverktyg som i tre olika steg mäter huruvida demokratisk dekonsolidering försiggår i ett land (Foa & Mounk, 2019).
2.3. Analysverktyg
För att kunna mäta om demokrati är det enda tänkbara styrelseskicket i ett land behöver vi undersöka: i) graden av engagemang bland medborgarna för demokratiskt styre, ii) i vilken grad landets medborgare avvisar alternativ till demokrati samt iii) den politiska makt som
antipartisystem som syftar till att underminera den liberala demokratin besitter (Foa & Mounk, 2019).
2.3.1. i) Graden av uttryckligt engagemang för en demokratisk regeringsform
En förutsättning för att demokrati ska vara det enda tänkbara alternativet i en stat är att
medborgarna har förtroende för demokratiska institutioner. Flera av demokratierna idag har sett en nedgång i allmänhetens förtroende till politiker, parlament samt pressen de senaste åren, detta kan bero på ökningen av att medborgarna har högre förväntningar och som är mer kritiskt engagerade. Den första indikatorn för demokratisk dekonsolidering undersöker legitimiteten av en demokratisk regim, till exempel i vilken grad medborgarna i ett land stöder demokratiska institutioner, eller rapporterar att det är viktigt för dem att leva i en demokrati (Foa & Mounk, 2019).
2.3.2. ii) I vilken grad medborgarna avvisar alternativ till demokrati
En annan förutsättning för demokrati är att medborgarna ser det demokratiska styrelseskicket som den enda alternativet och betraktar andra regimtyper som oattraktiva. Till vilken grad medborgarna avvisar auktoritära alternativ i form av monarki, enpartistyre, militärstyre eller teokrati, är den andra indikatorn som mäter demokratisk dekonsolidering. Det är en sak för individer att värdesätta demokratiska institutioner, ännu en annan när de är villiga att överväga alternativ till demokratiskt styre. Att opinionsmätningar påstår att medborgare i en stat anser militärstyre som regeringsform är önskvärt innebär nödvändigtvis inte att en militärkupp kommer äga rum, dock är en markant ökning av andelen av medborgare som uttrycker sådana känslor dåligt för det demokratiska systemets framtid. Uttryckligt stöd för auktoritära alternativ till demokrati är därför en andra användbar indikator för demokratiska dekonsolideringen (Foa &
Mounk, 2019).
2.3.3. iii) Den politiska makten som innehas av antisystempartier och rörelser
Slutligen behöver alla centrala politiska aktörer i en stat vara skyldiga att följa dess lagar och regler. I vilken utsträckning politiska aktörer, inklusive särskilt innehavare av verkställande makten och lagstiftare som är representerade i nationella parlament, respekterar normerna och institutionerna för den liberala demokratin, är en tredje viktig indikator för demokratisk dekonsolidering. I vissa länder har större politiska partier, som en gång haft ett djupt och uttryckligt åtagande för liberal demokrati, omvandlats till antisystempartier. Detta har lett till att ett stort antal medborgare inte bara tappat förtroendet för en demokratisk process utan aktivt överväger eller stöder ett alternativt styrsystem. Stora politiska aktörer har antingen erövrat
makten eller har potentialen till att anta politiska tjänster och börja undergräva demokratiska regler, normer och förfaranden. Framväxten av anti-system partier och rörelser är därför en tredje indikator på demokratisk dekonsolidering (Foa & Mounk, 2019).
3. METOD
3.1. Val av metod
Metoden som används i denna uppsats är i form av en tolkande kvalitativ fallstudie som ämnar att undersöka om Indien genomgår en dekonsolidering. En fallstudie genomförs i
undersökningar med ett fåtal analysenheter. Med en fallstudie genomförs en ingående skildring samt utvärdering av ett avgränsat ämne. I en fallstudie kan man undersöka analysenheter i form av personer, en grupp eller en institution (Merriam, 2010). Avgränsningen av ett fall ger en möjlighet att undersöka fallet mer ingående och underlättar därmed studier gällande mer
komplexa forskningsproblem. En fallstudie kan innehålla både fördelar och nackdelar. Fördelen med en fallstudie är att en hög begreppsvaliditet är uppnåeligt då man fokuserar på och
undersöker ett specifikt, avgränsat fall. Nackdelen med detta är dock svårigheten med att generalisera då fallstudien endast studerar ett eller fåtal fall (George & Bennet, 2005). Esaiasson, Gilljam, Oscarsson och Wängnerud (2012) menar däremot att kausala mekanismer kan
undersökas mer detaljerat i en fallstudie vilket kan leda till en begriplig förklaring av resultatet.
3.2. Motivering för val av metod
För att kunna uppnå studiens syfte och besvara frågeställningen så utförligt som möjligt kommer en kvalitativ fallstudie som metod att användas. Detta tillvägagångssätt passar i denna
undersökning då den ämnar undersöka Indien som demokrati och om en demokratisk
dekonsolidering pågår i landet. Därmed blir Indien analysenheten i ett särskilt fall. Då uppsatsen avgränsas till ett fall underlättar det därmed genomförandet då förklaringar till problemet kan beskrivas mer ingående. Eftersom studien ämnar undersöka om en demokratisk dekonsolidering pågår i Indien är en fallstudie som metod lämplig då det kommer att ge en möjlighet att
undersöka kausala mekanismer mer grundligt.
3.3. Operationalisering
Denna undersökning kommer att genomföras med hjälp av begreppet demokratisk
dekonsolidering samt dess teorier. Närmare kommer tre olika dimensioner att undersökas som är centrala inom dekonsolidering enligt Foa och Mounk (2019). Nedan har dessa dimensioner utformats i undersökningsfrågor som är indikatorer som ligger till grund för uppsatsens
operationalisering. Dessa frågor kommer därefter att besvaras genom att studera olika typer av opinionsmätningar och index framförda av oberoende organisationer som Freedom House, World Value Survey, Pew Research Center och Varieties of Democracy. Genom att besvara följande frågor kommer jag att kunna ta ställning till om Indien genomgår en demokratisk dekonsolidering. Frågorna inom de tre dimensionerna lyder:
Hur viktigt är det med demokrati i landet?
- Hur viktigt är det att bo i ett land som styrs demokratiskt?
- Hur viktigt är det att medborgerliga rättigheter skyddar människors frihet mot förtryck inom en demokrati?
Hur är synen på alternativa styrelseskick?
- Hur stor är stödet för en stark auktoritär ledare
I vilken utsträckning respekteras konstitutionen av politikerna?
- Sker politiskt maktutövande i enlighet med landets konstitution?
4. MATERIAL
Materialet som kommer att studeras i denna undersökning består först och främst av den lagförslag samt lagändring som kom att skapa uppror i landet som nämnts tidigare i texten. Då ändringen anses strida mot landets sekulära politik kommer lagförslaget i sin tur att jämföras med reglerna om diskriminering samt civila rättigheterna som står skrivet i Indiens konstitution, vilket är landets grundlag. Därför utgör artikel 14 en del utav materialet. Vidare kommer
undersökningar samt opinionsmätningar utformade av oberoende organisationer som Freedom House, World Value Survey och Varieties of Democracy att undersökas i förhållande till uppsatsens teoretiska grund, för att kunna besvara om Indien håller på att genomgå en demokratisk dekonsolidering.
Freedom House är en oberoende organisation som forskar inom det politiska fältet.
Institutet presenterar årligen resultat från sina opinionsmätningar vid namnet Freedom in The World. Denna undersökning mäter civila fri- och rättigheter samt politiska rättigheter hos alla världens länder (Freedom House, 2020).
World Values Survey (WVS) är ett globalt forskningsprojekt som utforskar människors värderingar och uppfattningar genom att undersöka hur de förändras över tid och vilken social och politisk inverkan de har. Sedan 1981 har samhällsforskare genomfört nationella
undersökningar som en del av WVS i nästan 100 länder. Undersökningarna har genomförts i sex omgångar och kallas för waves (World Values Survey, 2020). I arbetet kommer utvalda frågor tillsammans med svar från två olika perioder att redovisas. Utformningen av frågorna är densamma, dock har svarsalternativen ändrats vilket gör att respondenten har flera grader att välja på, detta kan ge en vilseledande bild av utvecklingen.
Pew Research Center är en oberoende, amerikansk organisation som tillhandahåller information om sociala frågor och genomför allmänna opinionsmätningar runtom i världen. De bedriver också opinionsundersökningar, demografisk forskning, analys av medieinnehåll och annan empirisk samhällsvetenskaplig forskning (Pew Research Center, 2020).
Varieties of Democracy (V-Dem Institute) är ett oberoende forskningsinstitut med huvudkontoret för projektet baserat vid institutionen för statsvetenskap, Göteborgs universitet.
Institutet grundades av professor Staffan I. Lindberg 2014. V-Dem mäter demokrati med ett flerdimensionellt och uppdelat datasystem som återspeglar komplexiteten i begreppet demokrati som ett regelverk. V-Dem-projektet undersöker demokratiska principer som valdeltagande, liberalitet, medvetenhet och samlar in data för att mäta dessa principer (Varieties of Democracy, 2020).
Årlig undersökning mellan 2010–2019 från Freedom House som syftar till att skapa ett demokratiindex kommer att sammanställas i en tabell och ge en översiktsbild över hur demokratin har förändrats genom åren i Indien. Opinionsmätningar genomförda av World Values Survey mellan år 2005–2009 samt 2010–2014 har samlat data gällande medborgarnas attityder till demokratin i Indien. Jag har varit i kontakt med forskargruppen gällande
uppdaterade opinionsmätningar, vilket inte kommer äga rum förrän senare i år. Av denna anledning kommer jag att utgå från det material som finns tillgängligt i dagsläget.
Varieties of Democracy (V-Dem) har sammanställt en undersökning som presenterar omfattningen av nedgången i demokratiska friheter under de senaste två decennierna.
Undersökningen riktar sig mot tre demokratiska huvudkomponenter – rättvisa val,
föreningsfrihet och yttrandefrihet. Högre värden på dessa index återspeglar högre nivåer av demokratiska friheter. Genom att studera materialet från dessa mätningar kan det vara lämpligt att undersöka de tre dimensionerna som ska operationaliseras och därmed besvara
forskningsfrågan. Även Indiens konstitution i förhållande till nya lagändringen kommer att studeras. Härmed presenteras den delen av materialet och beskrivs mer grundligt:
4.1. Citizenship Amendment Bill/Act
Citizenship Amendment Bill (CAB) introducerades första gången i parlamentets underhus, Lok Sabha, 2016. Förslaget gällde religiösa minoriteter i Indien och hur staten skulle kunna förenkla ansökan om medborgarskap för dessa grupper. En omröstning i Lok Sabha och Rajya Sabha (överhuset) ägde rum mellan 9–11 december 2019 där förslaget fick majoriteten av rösterna med sig. CAB blev därmed en lag och fick därmed benämningen som Citizenship Amendment Act (CAA).
4.2. Indiens konstitution
Indiens konstitution är den högsta lagen i Indien. I dokumentet fastställs de ramar som avgränsar grundläggande politisk riktlinje, struktur, förfaranden, befogenheter och skyldigheter för statliga institutioner och fastställer grundläggande rättigheter, direktiv principer och medborgarnas rättig- och skyldigheter. Konstitutionen är världens längsta och består av 395 paragrafer. Den
grundades av landets konstituerande församling 26 november 1949 och trädde i kraft den 26 januari 1950.
5. RESULTAT OCH ANALYS
I detta avsnitt kommer det först att redogöras för de index samt opinionsmätningar som har samlats ihop som det empiriska materialet. Därefter kommer en analys av resultatet att ske i anslutning till de tre dimensionerna nämnt som syftar till att undersöka vikten av demokrati som styrelseskick, synen på alternativa styrelseskick samt politisk maktutövning i förhållande till konstitutionen.
5.1. Vikten av demokrati som styrelseskick
Freedom House gör årligen undersökningar och sammanställer ett index som ger en
ögonblicksbild av den rådande demokratins tillstånd världen över för 165 oberoende stater.
Undersökningen visar att Indien har sjunkit i rankingen av demokratiindex år 2019. Från undersökning som gjordes 2018 har landet sjunkit 10 steg och befinner sig i dagsläget på 51:a plats i rankningen. Landet ingår inom kategorin ”bristfällig demokrati” och gick från totalpoäng 7,23 år 2018 till 6,90. (Freedom House, 2019).
Figur 1.
Rankning Demokrativärde År
40 7,28 2010
39 7,30 2011
38 7,52 2012
33 7,68 2013
27 7,92 2014
35 7,74 2015
32 7,81 2016
42 7,23 2017
41 7,23 2018
51 6,90 2019
(Freedomhouse, 2010–2019)
Tabell ovan har konstruerats för att ge en inblick i hur demokrativärden i Indien enligt Freedom House har utvecklats genom åren. Undersökningen visar att Indien klättrade årligen i
demokratiindex från 2010 fram till år 2015, då de sjönk i rankningen. Året därpå klättrade landet några steg följt av två år där de återigen trillade för att slutligen år 2019 trappa ner 10 steg från 2018. Landet har gått totalt 18 steg ner i rankingen under BJP:s tid i makten. Orsaken till detta beror bland annat på att medborgarna i landet har berövats på sin yttrande- och religionsfrihet (Freedom House, 2019). Utifrån denna tabell är det dock svårt att säga om det är BJP som är anledningen till nedgången år 2019, detta kan vara en tillfällighet där försämringen kan bero på andra faktorer så som korruption eller allmänna oroligheter i landet som pågått sedan tidigare i landet (Varieties of Democracy, 2018).
För att undersöka hur nöjda medborgarna är med demokratin i landet har en undersökning gjort av Pew Research Center tagits med i analysen. Baserat på svar från
medborgare i Indien under valperioden 2019, visade att mer än hälften (54%) var nöjda med hur demokratin fungerar i landet. Resultatet har emellertid minskat med 25 procentenheter från år 2017, då 79% var nöjda med demokratin i landet. Resterande röster bestod av missnöjda röster på 33% och 13% som inte hade någon åsikt gällande frågan (Pew Research Center, 2019). År 2017 var det 11% som röstade att de var missnöjda, vilket innebär en ökning av missnöje på 22 procentenheter inom två år.
Resultatet av denna undersökning tyder på att en avsevärd minskning har skett mellan år 2017 till 2019 vad gäller nöjdhetsindex för demokrati. Vad gäller missnöjet har det skett en ökning under två åren. Även om graden av uttryckligt engagemang för en demokratisk regeringsform hos majoriteten av medborgarna är positiv så finns det belägg som påvisar att detta kan komma att minska då yttrandefriheten och religionsfriheten har begränsats i landet (Freedom House, 2019).
Av medborgarna som är nöjda med demokratin enligt undersökningen gjort av Pew Research Center svarar mer än hälften att de anser att yttrandefriheten inte skyddas. Detta beskrivs som en av anledningarna som lett till att landet sjunker i demokratiindexet utformat av Freedom House, tillsammans med andra anledningar såsom diskriminering (Freedom House, 2019).
Laura Silver (2019), forskare inom Pew Research Center, hävdar att medborgare i ett visst land som känner att landets politiker är korrupta, tenderar att vara mer missnöjda med demokratin i landet. En undersökning av Pew Research Center (2019) har analyserats där synen på politiker hos respondenter har efterfrågats. Undersökningen visar att 64% valde alternativet i frågeformuläret att uttalandet ”de flesta politiker är korrupta” beskrev landet väl. Foa och
Mounk (2019) skriver att precis som demokrati blir den enda tänkbara regeringsformen kan det komma att upphöra om demokratiska legitimiteten försvagas. Detta kan kopplas till
undersökningen av Pew Research Center där majoriteten anser att landets politiker är korrupta, vilket indikerar på en försvagning av demokratisk legitimitet.
Författarna Foa och Mounk (2019) menar att medborgare som en gång har knutits till demokrati kan få en förändrad syn på statsskicket om medborgerliga rättigheter reduceras i landet, detta kan kopplas till undersökningen av Pew Research Center som visar att färre är nöjda och fler är missnöjda med demokratin i Indien idag.
Yttrandefriheten är en civil fri- och rättighet som ingår i den första fasen som är liberalisering (Ekman, Linde, Sedelius, 2015). Vidare skriver Foa och Mounk (2019) att konsoliderade demokratier bygger på medborgerliga rättigheter där yttrandefrihet är givet. Då avsaknad av- eller brist på yttrandefrihet ingår i den första fasen och demokratisk konsolidering är den tredje fasen kan det vara ett tecken på en dekonsolidering. Den förändrade synen på demokratin av medborgarna i landet tyder även på detta.
5.2. Synen på alternativa styrelseskick
Vad gäller avvisande av alternativa styrelseskick än demokrati kan vi se att en ändring har skett mellan tidsperioderna som undersökts i Figur 2 och 3 som presenteras här nedan:
Hur viktigt är det för dig att bo i ett land som styrs demokratiskt? I den här skalan där 1 betyder att det inte är
"viktigt" och 10 betyder "absolut viktigt" vilken position skulle du välja?
Figur 2.
Inte alls viktigt 5 Väldigt viktigt Inget svar Vet ej
4,8% 38,3% 37,3% 0,2% 19,4%
(World Value Survey Wave 5: 2006, V162 – Importance of democracy)
Figur 3.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 N/A
1,6% 0,4% 1% 2,9% 8,8% 11,3% 13,9% 16,3% 15,2% 27,8% 0,8%
(World Value Survey Wave 6: 2012, V140 - Importance of democracy)
Som nämnt i kapitel 4 har World Value Survey ändrat på sina svarsalternativ inför
undersökningen som gjordes mellan 2010–2014 till skillnad från de svarsalternativ som fanns mellan 2005–2009. Detta gör det svårare att jämföra svaren från dessa perioder. Svaren från figur 3 kommer därför att avläsas genom att en del av svarsalternativen kommer att summeras ihop för att ge så rättvis jämförelse av resultatet som möjligt. Även svarsalternativ Vet ej år 2006 som inte finns som alternativ 2012 gör det svårare att jämföra svaren. Svarsalternativen 1–3 från figur 3 jämförs med svarsalternativet Inte alls viktigt från figur 2. Med svarsalternativ 5 från figur 2 jämför vi svarsalternativen från 4–7 i figur 3 medan svarsalternativen 8–10 jämförs med alternativet Väldigt viktigt. Även om detta inte ger en helt korrekt jämförelse då det är svårt att veta hur respondenter från år 2012 hade besvarat frågorna med samma svarsalternativ som respondenter fick år 2006 och vice versa är detta ett försök att ge en mer rättvisande granskning.
Summering av svar för Inte alls viktigt är 3% år 2012 till skillnad från föregående period då 4,8% av respondenter valde det alternativet. Detta tyder på att det är färre respondenter år 2012 som anser att demokrati inte är viktigt. Svarsalternativ 5 i figur 3 sammanräknat ger 36,9% vilket är något lägre än 38,3% från föregående period. Sista svarsalternativen i figur 3 ihop räknat ger 59,3% jämfört med 37,3% år 2006 vilket är en betydligt högre ökning på respondenter som anser att det är väldigt viktigt att bo i ett land som är demokratisk.
För att kunna undersöka synen på alternativa styrelseskick är det även bra att ta hänsyn till samt undersöka hur viktigt medborgarna tycker att de demokratiska värdena är. Av denna anledning har resultat från följande frågeställning analyserats:
Hur viktigt tycker du det är att medborgerliga rättigheter skyddar människors frihet mot förtryck inom en demokrati? Använd den här skalan där 1 betyder "inte alls ett väsentligt för demokrati" och 10 betyder att det definitivt är "väsentligt för demokrati"
Figur 4.
Inte alls viktigt 5 Väldigt viktigt Vet ej N/A
7,6% 15,3% 48,0% 28,9% 0,1%
(World Value Survey Wave 5: 2006, V157- Democracy: Civil rights protect people’s liberty against oppression)
Figur 5.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 N/A
7,2% 2,4% 3,2% 4,4% 8,4% 6,9% 8,9 13,7% 11,3% 31,8% 1,8%
(World Value Survey Wave 6: 2012, V136- Democracy: Civil rights protect people’s liberty against oppression)
Även här summeras svarsalternativen ihop för att kunna jämföras mellan tidsperioderna. Från figur 5 summeras 1–3 för att jämföras med Inte alls viktigt i figur 4, alternativ 4–7 med 5 och svarsalternativen 8–10 med Väldigt viktigt.
12,8% svarar att det inte alls är viktigt att medborgerliga rättigheter skyddar människor i en demokrati vilket är högre än 7,6% från år 2006. Vidare svarar 28,5% genom att välja alternativ 5 vilket är högre än föregående period där 8,4% valde detta alternativ. Svarsalternativet Väldigt viktigt valdes av 56,8% av respondenter år 2012 vilket är fler än 48% som valde alternativet år 2006. År 2006 var det även 28,9% som valde Vet ej som svarsalternativ. Alternativet fanns inte med år 2014 vilket återigen gör det svårt att jämföra resultaten.
För att kunna besvara frågan gällande synen på alternativa statsskick undersöks frågan om hur medborgarna ser på en stark ledare:
Här beskrivs olika typer av politiska system och det efterfrågas vad ni tycker om var och en som ett sätt att styra detta land. Kan du säga att det är ett mycket bra, ganska bra, ganska dåligt eller mycket dåligt sätt att styra detta land för var och en av alternativen?
Stöd för en stark ledare
Figur 6.
Låg Mellan Hög N/A
37,7% 50% 11,5% 8,8%
(World Value Survey Wave 5: 2006, V148 – Political system: Having a strong leader)
Figur 7.
Låg Mellan Hög N/A
36,1% 28,9% 18,3% 16,7%
(World Value Survey Wave 6: 2012, V127 – Political system: Having a strong leader)
Här är det svårt att definiera vad frågan menar med en stark ledare. Om vi utgår från att det är en auktoritär ledare som menas med en stark ledare kan vi se att det är fler som röstar för det år 2012 till skillnad från 2006. Dock är det inte möjligt att dra slutsatsen gällande en auktoritär ledare då en stark ledare i detta fall kan definieras och uppfattas som annat än en ledare med auktoritära egenskaper.
För att demokrati ska anses vara det enda tänkbara alternativet är det viktigt att andra regimtyper ska anses vara oattraktiva menar Foa och Mounk (2019). Att respondenter anser att det är mindre viktigt att leva i en demokrati indikerar på att de är öppna för andra former av styrelseskick, dock är det färre respondenter som anser detta år 2012 (figur 3) till skillnad från undersökningen som gjordes år 2006 (figur 2). I undersökningen ser man även att det är fler som anser att det är viktigt att leva i en demokrati i undersökningen från 2012 till skillnad från den föregående perioden. Då majoriteten av respondenter år 2012 anser att det är viktigt att leva i en demokrati kan man utgå från att demokrati ännu är det enda tänkbara alternativet.
Att invånarna anser att medborgerliga rättigheter inte är viktiga inom en demokrati kan kopplas till författarna återigen, där de menar att brist på medborgerliga rättigheter leder till dekonsolidering (Foa & Mounk, 2019). Att fler av medborgarna kan tänka sig leva utan denna rättighet kan antas bero på att de går i tankar om alternativa styrelseskick. Dock är det fler respondenter som anser att det är viktigt med dessa rättigheter år 2012 i jämförelse med år 2006.
Återigen är det en majoritet som röstar att medborgerliga rättigheter är viktiga vilket gör det svårt att dra en slutsats gällande en dekonsolidering baserat på respondenter som inte anser det.
En ökning av stöd för en stark auktoritär ledare innebär nödvändigtvis inte att medborgarna önskar ett auktoritärt styrelseskick, dock anses dessa tankar vara negativa för demokratins framtid (Foa & Mounk, 2019). Ekman, Linde och Sedelius (2015) skriver att den andra fasen för en demokratisk konsolidering är transition, där en förflyttning mot en
demokratisk regim sker. Det är dock svårt att besvara om indier är för en stark auktoritär ledare då det inte är specifikt synen på auktoritär ledare som efterfrågas från respondenter utan endast synen på en stark ledare. Om frågan syftar till att efterfråga en stark auktoritär ledare i fallet för Indien där en ökning av respondenter är för detta kan det diskuteras om det råder en förflyttning från en demokratisk regim istället, vilket då skulle indikera på en dekonsolidering.
5.3. Politisk maktutövning i förhållande till konstitutionen
“WE, THE PEOPLE OF INDIA, […] and to secure to all its citizens:
JUSTICE, social, economic and political;
LIBERTY of thought, expression, belief, faith and worship;
EQUALITY of status and of opportunity; and to promote among them all
FRATERNITY assuring the dignity of the individual and the [unity and integrity of the Nation]”
(Constitution of India, 1949)
Citatet ovan är ett utdrag från första stycket av Indiens konstitution. I denna konstitution garanterar dess grundare rättvisa, frihet och jämlikhet för landets medborgare. Medborgarnas religionsfrihet och yttrandefrihet står specifikt med i konstitutionens inledning. Det första stycket står specifikt utskrivet för medborgare vilket gör att CAB förslaget inte strider mot detta första stycke, då förslaget inte gäller befintliga medborgare.
CAB förslaget som introducerades 2019 syftar till att göra illegala migranter som är hinduer, sikher, buddhister, jains, parsis och kristna från Afghanistan, Bangladesh och Pakistan, berättigade till medborgarskap. Bland dessa illegala migranter som befinner sig i landet finns det även muslimer som är exkluderade från detta lagförslag, som senare kom att bli en lagändring samma år. Detta lagförslag strider dock mot artikel 14 i landets konstitution som garanterar lika skydd för alla, här garanterar man skydd och rättvisa inför lag, inte bara för medborgare utan för varje person:
“Protection of life and liberty and equality before law - No person shall be deprived of his life or liberty except according to procedure established by law, nor shall any person be denied equality before the law or the equal protection of the law within the territory of India.” (Constitution of India, Artikel 14, 1949).
Indiens konstitutionen garanterar medborgerliga friheter inklusive yttrandefrihet och religionsfrihet, men trakassering av journalister och andra regeringskritiker har ökat under premiärminister Narendra Modi och hans hinduistiska nationalistiska Bharatiya Janata Party (BJP), så som religiöst motiverade attacker mot icke-hinduer. Vissa minoritetsgrupper - särskilt muslimer och daliter - förblir ekonomiskt och socialt åsidosatta trots allmän lag på jämlikhet och i vissa fall diskriminerade (Freedom House, 2019).
För att kunna besvara frågan gällande politisk maktutövning kan det vara viktigt att undersöka landets val och i vilken utsträckning det sker fria val i landet samt hur väl yttrandefriheten
uppfylls. Varieties of Democracy (V-Dem) har sammanställt en undersökning som presenterar omfattningen av nedgången i demokratiska friheter under de senaste två decennierna.
Undersökningen riktar sig mot tre demokratiska huvudkomponenter - rättvisa val,
föreningsfrihet och yttrandefrihet. Högre värden på dessa index återspeglar högre nivåer av demokratiska friheter. Diagrammet (Figur 8) illustrerat av V-Dem visar att de tre
huvudkomponenterna har minskat mellan 1998 och 2018 (Varieties of Democracy, 2018).
Figur 8.
(Varieties of Democracy, 2018)
Vidare är det viktigt att veta om invånarna har friheten att bestämma över sitt eget liv eller om deras val styrs av politiker. Medborgarna svarar på följande svarsalternativ i fråga om fritt val och kontroll över sina liv:
Har du helt fritt val och kontroll över ditt liv?
Figur 9.
Inte alls 4 7 En stor del Vet inte N/A
3,7% 24,2% 35,0% 23,8% 13,2% 0,1%
(World Value Survey Wave 5: 2006, V46 – How much freedom of choice and control)
Figur 10.
Inte alls 2 3 4 5 6 7 8 9 En stor
del N/A
2,7% 1,2% 3% 5,8% 13,3% 15,0% 18,1% 14,9% 10,0% 15,3% 0,7%
(World Value Survey Wave 6: 2012, V55 – How much freedom of choice and control)
Det är dock svårt att veta vad undersökningsfrågan syftar till att besvara mer noggrant med denna fråga, då det uttryckligen inte nämner om politiker har kontrollen över medborgarnas liv.
Här behövs återigen en summering av resultaten från svarsalternativen från 2012 göras för att kunna jämföras med år 2006 så rättfärdigt som möjligt. Alternativ 2 och 3 från figur 10 kommer att summeras med resultatet från Inte alls för att kunna jämföras med samma svarsalternativ från figur 9. Alternativ 4 och 5 kommer att tillsammans jämföras med alternativ 4 från föregående period och alternativ 6 och 7 kommer att jämföras med alternativ 7 från föregående period.
Slutligen jämförs alternativen 8 och 9 tillsammans med resultatet från En stor del med resultatet från samma alternativ år 2006.
Tabellen ovan visar, efter summering av resultaten från figur 10, att fler medborgare anser att de har mindre fria val och kontroll över sina liv 2014 till skillnad från 2009. Linz och Stepan (1996) menar att demokratin i ett land kan återspeglas i friheten av medborgarna och deras rättigheter. Dock ser vi även att det är fler som anser att de har fritt val och kontroll över sina liv år 2012. Här har vi däremot ingen majoritet som anser det, vilket eventuellt skulle kunna indikera på att majoriteten av landets medborgare inte lever ett fullt fritt liv.
Enligt Foa och Mounk (2019) behöver politiska aktörer i landet följa landets lagar och regler, innehållet i CAB/CAA strider dock uttryckligt innehållet i landets konstitution, artikel 14 specificerat. Diskriminering av denna sort har som tidigare nämnts lett till att uppror har skett i landet, vilket kan kopplas till att medborgare kan tappa förtroendet för demokrati och därmed stöder alternativa styrelseskick (Foa & Mounk, 2019). Modi, som är landets främsta politiska aktör, tillsammans med landets parlament, strider en demokratisk regel där författarna menar att
sådan åsidosättande indikerar på att ett antisystemparti eller en aktör växer fram. Vidare ämnar konstitutionen att skydda medborgarnas rättigheter vad gäller yttrandefriheten, även detta har stridits mot då attacker mot journalister har ökat sedan nya regeringen har tillsats vilket återigen indikerar detta på att demokratiska regler undergrävs.
Utifrån informationen av empiriska materialet kan man se att en del attityder kring demokrati samt dess värde håller på att förändras i lndien. Landet har trillat ner i rankningen av demokratiindex som mest från år 2015. Det är dock svårt att påvisa att demokratiska värden har försummats som mest efter Narendra Modis ankomst då största sjunkningen endast skedde år 2019 vilket skulle kunna bero på andra faktorer än BJP. Detta låga värde från endast ett år gör det svårt att dra en koppling till den nuvarande politiska makthållaren. Ökandet av våld mot journalister samt minoritetsgrupper, särskilt i samband med fastställande av CAA visar att det brister i landets civila rättigheter. Diagrammet från V-dem (2019) tyder på att även om Indien år 1998 innehar ganska höga siffror på yttrandefriheten och alternativa informationskällor, har denna komponent av demokrati sett nedgångar under de senaste åren. Detta återspeglar regimens taktik för att inskränka kritiker i media och akademin (Freedom House, 2019).
Vidare skriver Linz & Stepan (1996) att en regim inte kan kallas för en demokrati om landets ledare inte styr demokratiskt, återigen kan detta kopplas till Modis politiska agerande där diskriminering mot minoritet inte är ett beteende i enlighet med demokratin. Forskare hävdar att tiden under demokratisk ledning påverkar stödet till demokratin (Foa & Mounk, 2019) vilket även skulle kunna innebära att Indien inte är tillräckligt mogen demokrati i dagsläget och en längre tid under ett demokratiskt styre kommer att leda till ökat stöd för demokrati, förutsatt att demokratiska styre utövas rättsenligt.
Linz och Stepan (1996) skriver att oavsett hur stor majoritet en ledare har erhållit när denne röstats fram bör landet inte klassas som en demokrati om ledaren kränker konstitutionen eller minoriteters rättigheter. Då lagändringen både strider mot konstitutionen och minoriteters rättigheter kan man konstatera att Indien inte längre bör klassas som en demokrati i sin fulla utsträckning.
Trots de blandade åsikterna kring landets styrelseskick, som nämns i kapitel 2, kan man konstatera att demokratin i landet är hotad då grundläggande demokratiska kriterier såsom yttrandefriheten begränsas. Genom att landets politik har gått från en idé av indisk nationalism till hinduisk nationalism gör att det både påverkar landets sekularism samt demokrati, då minoritetsgrupper kan komma att missgynnas. Konceptet att skapa en hinduisk stat strider mot indiska invånarnas mänskliga rättigheter eftersom varje individ har sin egen förståelse, ideologi och övertygelse.
Hinduistisk nationalism framställs som ett allvarligt hot mot andra religiösa och sekulära grupper och deras egen tro. Genom att exempelvis införa förbud av förtäring av nötkött hindrar man minoriteters rättigheter vilket i sin tur strider mot landets konstitution. Lagändringen av
medborgarskapslagen utmanar hela processen för liberal demokrati och sekulära identiteter hos indierna, vilket i sin tur strider mot landets konstitution och statsskick.
Medborgarna i Indien har ett mindre engagemang gentemot demokratisk regeringsform även om medborgarna inte har ett ökat intresse för alternativa styrelseskick. Framväxten av politiska aktörer, som kan anses vara antisystem-aktörer, utövar makt som strider mot konstitutionen. Indien med sin population på 1.35 miljarder klassas idag som världens största demokrati. Den politiska situationen som pågår i landet i dagsläget talar för att landet håller på att gå ifrån sina demokratiska värderingar.
6. SLUTSATSER
Syftet med denna uppsats har varit att undersöka huruvida Indien håller på att genomgå en dekonsolidering. Detta har undersökts genom att studera hur landets demokratiska frihet har utvecklats fram till idag samt hur inställningen till demokrati har ändrats de senaste åren. Även synen som landets medborgare har till alternativa styrelseskick har undersökts tillsammans med politiska maktutövningen i förhållande till demokratiska regler och värderingar. Tre
frågeställningar har framställts med detta syfte som utgångspunkt. Här nedan besvaras frågorna:
- Vilket stöd för demokrati som styrelseskick finns det i Indien idag?
- I vilken mån är indiska medborgare kritiska till alternativa styrelseskick?
- I vilken utsträckning respekteras Indiens konstitution av de centrala politiska institutionerna?
Sammanställningen av empiriska materialet från WVS visar att det är fler medborgare i landet som anser att det är viktigt att leva i en demokrati 2012 till skillnad från 2006. Vad gäller åsikter kring demokratiska rättigheter från samma undersökning tycks vikten utav de rättigheterna ha ökat i landet. Dock kan vi se i undersökningen av Pew Research Center (2019) att stödet för demokrati har sjunkit. Även om det är en majoritet av medborgare som är nöjda med
demokratin kan man genom åren se en minskning av detta och istället en ökning av missnöje gentemot demokratin. Detta tyder på att stödet för demokrati som styrelseskick håller på att försvagas i Indien.
Däremot har stödet för en stark ledare ökat. Det är dock svårt att tolka vad
undersökningsfrågan syftar till som stark ledare vilket i sin tur gör det svårt att besvara frågan om indiska medborgare är mindre kritiska till alternativa styrelseskick eller inte.
Ändringen i medborgarskapslagen är ett aktuellt ämne i Indien och även ett relevant exempel när det gäller frågan om till vilken utsträckning som landets konstitution respekteras.
Ändringar i CAA strider uppenbarligen mot landets konstitution och har trots det röstats igenom i parlamentet. Den nya lagen strider mot minoritetsgruppers friheter och religionsfriheten vilka sedan tidigare är garanterade i landets konstitution. Lagändringen ger intrycket av att Indiens konstitution inte respekteras fullt ut av landets politiska institutioner.
Med hjälp av empiriska materialet tillsammans med teoretiska grunden har uppsatsen uppnått sitt syfte genom att frågeställningarna har besvarats utifrån tre olika dimensioner. Även om det i denna undersökning är svårt att besvara om medborgarna är för en auktoritär ledare kan
man dra slutsatsen att en eventuell dekonsolideringsprocess är på gång i Indien. Detta då stödet för demokrati har minskat i landet och landets konstitution har stridits mot av landets politiker.
6.1. Avslutande reflektioner
Lagförändringen som skett i Indien är ett aktuellt ämne idag. I dagsläget har NRC inte införts i alla delstater i landet, om det införs eller inte och vilka problem det kan leda till kvarstår att se.
Medborgarnas attityder till demokrati har ändrats genom åren enligt undersökningar genomförda av Pew research Center. I undersökningar gjorda av WVS har ingen ny uppdatering skett sedan Narendra Modi kom till makten. Undersökningen av WVS som kommer att göras senare i år blir därmed intressant att följa huruvida Modi och BJP kommer att ha en större påverkan på
medborgarnas attityder.
Vidare har CAA kritiserats av medborgarna i landet och demonstrerats mot, då lagändringen har skett under BJP:s tid som ledande parti återstår det att se om partiet blir framröstade även vid nästa parlamentsval. Då landets demokratiska värden har reducerats samtidigt som förtryck mot minoriteter och journalister har ökat kan man undra om landet totalt håller på att omvandlas till en annan regimtyp än en demokratisk. Detta är funderingar som gör att Indiens utveckling kommer att bli intressant att följa även efter slutförandet av denna uppsats.
