Ett företags osynliga värden
- Kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar
Av: Lovisa Björkman och Robin Mild
Handledare: Karin Dahlstöm och Yohanan Stryjan
Södertörns Högskola | Institutionen för samhällsvetenskap Masteruppsats 30hp
Företagsekonomi | Vårterminen 2018
I
Förord
Under vårterminen 2018 har vi arbetat med vår masteruppsats och tillslut lyckats framställa detta verk. Vi vill rikta ett stort tack till våra handledare Karin Dahlström och Yohanan Stryjan för stödet, alla goda råd och de diskussioner vi fått ta del av under proces- sens gång. Dessutom vill vi rikta ett tack till Kajsa, Cecilia, Staffan, Anita, Gösta, Gabriel och Studieverkstan för språkgranskning samt våra opponenter för kritisk granskning. Slutligen vill vi även tacka hunden Alberta som plikttroget gett oss sällskap och sett till att vi kommit ut för frisk luft under dagarna. Kanske var det just på promenaderna runt Lillsjön som de bästa idéerna till uppsatsen föddes.
___________________ __________________
Lovisa Björkman Robin Mild
II
Sammanfattning
Titel: Ett företags osynliga värden
- kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar Författare: Lovisa Björkman och Robin Mild
Handledare: Karin Dahlström och Yohanan Stryjan
Syfte: Uppsatsens syfte är att identifiera ord som företag använder sig av för att kommunicera intellektuellt kapital i årsredovisningar. Samt att kartlägga och tolka en eventuell förändring i omfattningen av kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar över tid.
Metod: Uppsatsen antar en abduktiv ansats som grundar sig i att intellektuellt kapital studeras utifrån både tidigare forskning och studiens resultat. Uppsatsen undersöker 36 årsredovisning- ar från åren 2010, 2013 och 2016 genom en kvalitativ innehållsanalys för att studera omfatt- ning och en eventuell förändring. Uppsatsskribenterna har framställt ett kodschema med egenskaper och ord som utgår från tidigare forskning angående intellektuellt kapital. Vidare har dessa ord som återfinns i årsredovisningar kvantifierats i en innehållsanalys.
Resultat: Det finns likheter i hur branscherna väljer att kommunicera sitt intellektuella kapital i årsredovisningarna i ordval och olikheter i omfattning. Bank-, industri- och tillverknings- samt bygg- och fastighetsutvecklingsbranschen har ökat sin kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar. Investmentbranschen har däremot minskat. Relationskapital är det kapital som kommuniceras ut mest i jämförelse med human- och strukturkapital. Detta är slå- ende för samtliga branscher och undersökta år.
Slutsats: Svenska storbolag verkar inte använda sig av ramverk eller riktlinjer för att kommu- nicera intellektuella kapital i sina årsredovisningar, detta även i linje med tidigare forskning.
Uppsatsen kan inte styrka någon specifik skillnad mellan kommunikation av intellektuellt kapital i kunskapsintensiva branscher gentemot traditionellt produktbaserade branscher. Tre av fyra undersökta branscher påvisar en ökning i kommunikation av intellektuellt kapital.
Nyckelord: Intellektuellt kapital, humankapital, strukturkapital, relationskapital, svenska fö- retag, årsredovisningar, stora bolag, innehållsanalys, immateriella tillgångar, immateriella resurser, osynligt värde.
III
Abstract
Title: The Invisible Value of a Company – Communication of Intellectual Capital in Annual Reports.
Authors: Lovisa Björkman och Robin Mild Tutors: Karin Dahlström och Yohanan Stryjan
Purpose: The thesis aims to create an understanding of how companies communicate intel- lectual capital in annual reports. The purpose is also to map and interpret a possible change in the communication of intellectual capital in annual reports between the years 2010, 2013 and 2016.
Method: The thesis does a content analysis disclosure on the communication of intellectual capital in 36 Swedish companies annual reports from the years 2010, 2013 and 2016 to identi- fy possible changes. Furthermore, the scientific approach is abductive with a combination with both an inductive and deductive approach. The content analysis has also resulted in a list of characteristics that describes intellectual capital.
Findings: The first results of the study show that the industries that are studied describe their intellectual capital with similar words but not to the same extent. Secondly findings of the research project show that banking-, manufacturing- and real estate industries have increased their communication of intellectual capital in annual reports. The investment sector, in con- trast, has decreased. Finally, the results show that relational capital is the capital mostly com- municated in comparison to human- and structural capital. This is striking for all industries.
Conclusion: Swedish companies do not seem to use specific strategies or frameworks to de- scribe intellectual capital in their annual reports. This study cannot prove a difference between the communication of intellectual capital in knowledge intensive versus traditional product- based industries. Three of four industries show an increasing amount in communication of intellectual capital.
Keywords: Intellectual capital disclosure, human capital, structural capital, relational capital, Swedish companies, annual reports, large cap companies, content analysis, intellectual prop- erty rights, invisible value
IV
Innehållsförteckning
1. Bakgrund ... 1
Problemdiskussion ... 3
Problemdefinition ... 5
Syfte ... 7
Frågeställningar ... 7
Avgränsning ... 7
Disposition ... 8
Begreppsapparat ... 9
2. Tidigare forskning om intellektuellt kapital ... 11
Definition av intellektuellt kapital ... 11
Humankapital ... 14
Strukturkapital ... 16
Relationskapital ... 17
Intellektuellt kapital i olika branscher ... 19
2.5.1. Bankbranschen ... 21
2.5.2. Investmentbranschen ... 21
2.5.3. Industri och tillverkningsbranschen ... 22
2.5.4. Bygg och fastighetsutvecklingsbranschen ... 22
Översikt av intellektuellt kapital för denna uppsats ... 22
3. Teoretisk referensram ... 25
Institutionell teori ... 25
Legitimitetsteori ... 26
Intressentteori ... 28
Uppsatsens motivering av teorival ... 30
4. Metod ... 31
Begrepp: Kommunikation av intellektuellt kapital ... 32
Uppsatsens abduktiva angreppssätt ... 32
Innehållsanalys ... 33
Undersökningsobjekt ... 34
4.4.1. Motivering av undersökningsobjekt ... 35
Datainsamling ... 37
4.5.1. Kodningsinstruktion för uppsatsens innehållsanalys ... 38
Pilotstudie ... 39
V
Uppsatsens tillförlitlighet ... 40
Forskningsetik ... 40
Metodkritik ... 40
Källkritik ... 41
5. Resultat ... 43
Hur kommuniceras intellektuellt kapital i årsredovisningar ... 43
5.1.1. Ordlista ... 43
5.1.2. Uppsatsens mest förekommande ord ... 45
5.1.3. Uppsatsens mest förekommande ord i respektive kapital och bransch ... 47
Förändring och omfattning av kommunikation av intellektuellt kapital över tid ... 49
5.2.1. Översikt av den totala kommunikationen av intellektuellt kapital över tid ... 49
5.2.2. Förändring av human-, struktur- och relationskapital över tid ... 51
5.2.3. Fördelning av human- struktur- och relationskapital över tid ... 54
6. Analys ... 58
Hur kommuniceras intellektuellt kapital i årsredovisningar ... 58
Förändring och omfattning av kommunikation av intellektuellt kapital över tid ... 62
6.2.1. Bankbranschen ... 62
6.2.2. Investmentbranschen ... 64
6.2.3. Industri och tillverkningsbranschen ... 66
6.2.4. Bygg och fastighetsutvecklingsbranschen ... 67
7. Diskussion ... 69
8. Slutsats ... 73
9. Kunskapsbidrag ... 75
Förslag till vidare forskning ... 75
Litteraturförteckning ... 77
Bilaga 1, Kodschema ... 86
VI
Tabellförteckning
Tabell 2.1 Studiens använda definition av intellektuellt kapital ... 12
Tabell 2.2 Lista över egenskaper som ingår i intellektuellt kapital ... 13
Tabell 2.3 Urval av relevant tidigare forskning ... 20
Tabell 2.4 Uppsatsens valda egenskaper inspirerad av tidigare forskning... 24
Tabell 4.1 Uppsatsens valda branscher, företag och årtal. ... 37
Tabell 5.1 Ordlista för uppsatsens undersökning. ... 44
Tabell 5.2 Uppsatsens mest förekommande ord ... 45
Tabell 5.3 Humankapitalets mest förekommande ord per bransch. ... 47
Tabell 5.4 Strukturkapitalets mest förekommande ord per bransch. ... 47
Tabell 5.5 Relationskapitalets mest förekommande ord per bransch. ... 48
Tabell 5.6 Relativ förändring mot föregående år i kommunikation av IK ... 50
Figurförteckning
Figur 3.1 Uppsatsens intressentmodell ... 29Figur 3.2 Uppsatsens motivering till teorival. ... 30
Figur 4.1 Flödesschema över uppsatsens arbetssätt. ... 31
Figur 5.1 Omfattning och förändring av kommunikation av intellektuellet kapital. ... 50
Figur 5.2 Förändring av kommunikation av humankapital. ... 51
Figur 5.3 Förändring av kommunikation av strukturkapital. ... 52
Figur 5.4 Förändring av kommunikation av relationskapital. ... 53
Figur 5.5 Fördelning av intellekutellt kapital i bankbranschen. ... 54
Figur 5.6 Fördelning av intellektuellt kapital i investmentbranschen. ... 55
Figur 5.7 Fördelning av intellektuellt kapital i industri och tillverkningsbranschen. ... 56
Figur 5.8 Fördelning av intellektuellt kapital i bygg och fastighetsutvecklingsbranschen. ... 57
1
1. Bakgrund
I uppsatsens första kapitel återspeglas framväxten av intellektuellt kapital, som kan anses vara företags viktigaste tillgång i dagens kunskaps- och informationssamhälle. Vidare byggs en problematisering kring intellektuellt kapital upp som avrundas med uppsatsens syfte, frå- geställning, avgränsning och slutligen disposition.
Det moderna industrisamhället fick sitt genombrott i Sverige under slutet av 1800-talet då tillverkning inom textil-, livsmedels-, pappersmasse-, kemi- skogs- och järnindustrin låg till grund för svensk tillväxt (Nilsson, 2000, pp. 1-2). Företagens värde återfanns då till största del i de fysiska och materiella tillgångarna i form av fastigheter, maskiner, fabriker och varor (Sullivan Jr & Sullivan Sr, 2000, p. 328; MERITUM, 2002, p. 1; Chen, et al., 2005, pp. 159- 160). Det kom att förändras i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, då det skedde en transformation från industrisamhälle till informationssamhälle som ett resultat av att tjänsten- äringen tog fart (Nilsson, 2000, pp. 1-2). Skiftet innebar att en större del av företag erbjöd kunskaps- och kompetensbaserade tjänster än vad företag gjorde under industrieran (Sullivan Jr & Sullivan Sr, 2000, pp. 328-329; MERITUM, 2002, p. 5). Genombrottsåret för informat- ionssamhället blev år 1971 då mikroprocessorn uppfanns och det manuella mobiltelefonisy- stemet introducerades (Nilsson, 2000, p. 9).
Under 1990-talet blomstrade tjänste- och informationssamhället ytterligare tack vare sprid- ningen av internet och mobiltelefoni vilket gynnade en expansion av It-företag (Nilsson, 2000, p. 9). Vidare har denna spridning av informationsteknologi kommit att betecknas som ett gränslöst kunskapssamhälle. Under det senaste decenniet har det gränslösa kunskaps- samhället utvecklats ytterligare i takt med digitaliseringens frammarsch (Kenney & Zysman, 2016, p. 61). Följaktligen har digitaliseringen både påverkat och fortsatt löpande påverka hur företag driver sin verksamhet när det gäller informationsspridning och synen på medarbetares kunskap.
Företag har genom marknadsskiftet, från industrisamhälle till kunskapssamhälle, förflyttat sitt fokus från materiella till immateriella tillgångar (Sullivan Jr & Sullivan Sr, 2000, p. 328;
MERITUM, 2002, p. 5; Osinski, et al., 2017, p. 470). De materiella tillgångarna är de fysiska tillgångarna (Patent- och registreringsverket, 2018) och med immateriella tillgångar menas icke-monetära och icke-fysiska tillgångar som kan generera framtida fördelar för företaget (Choong, 2008, p. 616; Arvidsson, et al., 2016, pp. 205-206).
2 Utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv handlar ordet kapital om en tillgång som avses skapa ett framtida kassaflöde (Todericiu & Serban, 2015, p. 714). Begreppet intellektuellt kapital har sedan 1990-talet varit ett pågående forskningsämne (Choong, 2008, p. 609). Be- greppet syftar, enkelt förklarat, till osynliga tillgångar inom ett företag som förhoppningsvis genererar ett framtida kassaflöde (MERITUM, 2002, p. 6; Choong, 2008, p. 613). Under åren 2013 – 2015 ökade antalet publicerade forskningsartiklar inom ämnet intellektuellt kapital med 26 % per år (Massaro, et al., 2018, p. 367). Det ökade intresset för intellektuellt kapital tyder på efterfrågan efter djupare förståelse (Dumay & Garanina, 2013, p. 21). Enligt det EU- finansierade forskningsprojektet MERITUM (2002, pp. 10-11) består det intellektuella kapi- talet av tre kategorier; human-, struktur- och relationskapital. Kategorierna fokuserar ömsesi- digt på att skapa värde och konkurrensfördelar för företaget (Edvinsson & Malone, 1997, p.
37).
Humankapital är den kompetens som företagets medarbetare innehar (MERITUM, 2002, p.
10). Det intellektuella kapitalet, speciellt humankapital, i form av intelligens och mental kapa- citet, är en mycket värdefull tillgång (Andreou, et al., 2007, p. 69). Samtidigt är det svårt att värdera, då kapitalet kan försvinna över en natt, eftersom det är den enskilde anställda som innehar kapitalet. Edvinsson och Malone (1997) menar att det inte finns något enkelt sätt att mäta vad som rör sig inne i medarbetarnas hjärna och hjärta.
Strukturkapitalet består av de processer och rutiner som finns inom företaget medan relat- ionskapitalet avser företagets relationer med intressenter (MERITUM, 2002, p. 11). Det krävs en interaktion mellan dessa tre olika kapital för att det ska bli värdeskapande för företaget (Johansson & Mårtensson, 2013, p. 546). Vidare innebär det att företag behöver arbeta med alla tre kapital då de är nära sammanlänkade med varandra. Företag kan alltså inte optimera en eller två av kategorierna, som det exempelvis kan göras vid industriella produktionsproces- ser (ibid).
”Vanligtvis brukar intellektuellt kapital sägas bestå av humankapital, struk- turkapital och relationskapital. Det är inte varje resursslag i sig som skapar
värde, utan samspelet mellan de olika kapitalformerna”
(Johansson & Mårtensson, 2013, p. 546)
Forskare har lyft fram att intellektuellt kapital kan vara ett företags viktigaste tillgång för att skapa värde och finansiell hälsa i dagens kunskapsbaserade samhälle (Gioacasi, 2014, p. 57;
Nimtrakoon, 2015, p. 587; Parshakov, 2017). Trots det är det få företag som kan förklara vad
3 intellektuellt kapital faktiskt är, hur de ska hantera fenomenet eller hur de ska värdera denna resurs (Andreou, et al., 2007, p. 52; Nimtrakoon, 2015, p. 588).
Problemdiskussion
Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) ser bland annat till att de internationella reglerna för redovisning och revision tolkas och följs av svenska revisorer där International Accounting Standard 38, IAS 38, är det internationella regelverk som reglerar hur immateri- ella tillgångar ska redovisas (FAR, 2018a). Den definition av immateriella tillgångar som FAR (2018a) använder sig av är sammanfattad enligt; En immateriell tillgång är identifierbar men icke-monetär. Företaget har kontroll över tillgången samt att förekomst av framtida eko- nomiska fördelar finns. Vidare ska den immateriella tillgången endast redovisas i den finansi- ella rapporten om de framtida ekonomiska fördelarna kan hänföras till tillgången samt att an- skaffningsvärdet kan beräknas på ett tillförlitligt sätt (FAR, 2018a). Detta kan således skapa svårigheter att redovisa intellektuellt kapital i balansräkningen eftersom det är svårbedömt (Andreou, et al., 2007, p. 53; Alwert, et al., 2009, p. 354; Kim & Taylor, 2013, pp. 65-66).
Emellertid ses en trend i en ökning av differensen mellan företagens bokförda värde och deras marknadsvärde (Kim & Taylor, 2013, pp. 65-66; Nimtrakoon, 2015, p. 598). Det bokförda värdet åsyftar materiella tillgångar och marknadsvärdet åsyftar materiella tillgångar tillsam- mans med de osynliga tillgångarna (Gu & Lev, 2010, p. 112). Att marknadsvärdet är högre i ett företag jämfört med det bokförda värdet tyder på att det finns ett immateriellt värde i före- taget (Sveiby, 1997, p. 6; Kim & Taylor, 2013, pp. 65-66). Den kunskapsbaserade ekonomin har visat sig vara en betydande del i att trenden om att gapet mellan det bokförda värdet och marknadsvärdet har ökat, enligt Kim och Taylor (2013, p. 65). I förlängningen är det ett resul- tat av att traditionella finansiella rapporter saknar förmåga att dra full nytta av ett företags investeringar i intellektuellt kapital. Detta på grund av att bokföringsreglerna inte möter de nya behoven som den kunskapsbaserade ekonomin skapat när det kommer till intellektuellt kapital (Sveiby, 1997; Edvinsson & Malone, 1997; MERITUM, 2002; Nimtrakoon, 2015, p.
588).
Försök har genomförts till att ta fram modeller, metoder och verktyg för att utvärdera och värdera det intellektuella kapitalet i företag (Chen, et al., 2005, p. 160; Osinski, et al., 2017, p.
473). Det finns dock ingen metod som blivit fullständig och ämnet är fortfarande i ett utveckl- ingsstadium. Osinski et al. (2017) har i sin studie listat drygt 40 metoder som framställts för att försöka värdera intellektuellt kapital. De menar dock att ingen metod kan generaliseras för
4 att tillämpas på samtliga företag utan värderingsmetoden bör bero på vilket företag och vilket ändamål som ligger bakom värderingen.
Edvinsson och Malone (1997, pp. 1-6) menar att företag är medvetna om att intellektuellt ka- pital är en viktig tillgång, som emellertid inte omfattas av den traditionella finansiella rappor- teringen vilket har resulterat i en utveckling av en kommunikation av kapitalet på annat vis.
Årsredovisningar används av företagets ledning för att kommunicera det som anses viktigt, vilket då blir en betydelsefull källa för intressenter för att hitta information om företaget (Guthrie & Petty, 2000, p. 244; Guthrie, et al., 2004, p. 283). Således är syftet med att kom- municera intellektuellt kapital i årsredovisningen att möta intressenternas, och kanske främst investerarnas, informationsbehov (Cabrita, et al., 2017, pp. 492-493). Informationen behövs för att skapa transparens och underlätta vid investeringar och reducera risker för framtida händelser (Bukh, et al., 2005, p. 718; Zhou, et al., 2017, p. 100). Det kan även minska inform- ationsasymmetrin (Bontis, 2002a, p. 138) och enligt Córcoles och Ponce (2013, p. 115) kan det även öka trovärdigheten samt företagets image.
Det finns inga givna riktlinjer för hur intellektuellt kapital ska kommuniceras i årsredovis- ningen vilket, enligt Reitmaier och Schultze (2017, p. 852), kan göra det problematiskt för företag att veta vilken typ av information som är fördelaktig att presentera. Trots det anser Zhou, et al. (2017, p. 94) att företag är beroende av att tillhandahålla information av hög kva- lité för att påvisa effektiv resursanvändning, uppmuntra till investeringar, skapa transparens samt framhålla etiska och hållbara affärsstrategier.
Alwert et al. (2009) har i sin studie kunnat påvisa att kommunikation av intellektuellt kapital i samband med årsredovisningen ger en mer rättvis bild av företaget som fortsättningsvis kan bidra till att det blir lättare för intressenter att bedöma företagets framtida resultat och utveckl- ing. Kommunikation av intellektuellt kapital behöver inte alltid påverka företaget positivt då det synliggör både styrkor och svagheter inom företaget (Alwert, et al., 2009, p. 366).
En studie genomförd av Cabrita et al. (2017, p. 500) avseende portugisiska banker visar att intellektuellt kapital kan ge konkurrensfördelar men trots det är det få av bankernas företags- ledare som förstår behovet och betydelsen av att kommunicera intellektuellt kapital. Likväl kunde samma studie påvisa att intellektuellt kapital kommunicerades ut i högre grad i banker- nas årsredovisningar än vad som kommunicerades på bankernas hemsidor. Human- och struk- turkapitalet kommunicerades i högre grad än relationskapitalet i årsredovisningarna (Cabrita, et al., 2017, p. 498). Detta trots att det bör finnas ett samspel mellan de tre olika kapitalen då
5 det inte är varje kapital för sig som skapar ett värde för företagen (Johansson & Mårtensson, 2013, p. 546). Cabritas et al. (2017, pp. 500-501) resultat visar att de portugisiska bankernas företagsledare inte förstår betydelsen av intellektuellt kapital. Detta kan bero på att det inte finns någon generell och etablerad modell för att kommunicera intellektuellt kapital. Vidare menar Cabrita et al. (2017, p. 501) att företag även kan vara rädda för att blotta för mycket information om sig själva eftersom det kan finnas en risk för att dess konkurrenter tar efter samma strategier.
Problemdefinition
Enligt Gioacasi (2014, p 57) kan intellektuellt kapital anses vara den viktigaste tillgången för att bland annat skapa god finansiell hälsa i ett företag. Även Abeysekera och Guthrie (2003) menar att företag måste nyttja sitt intellektuella kapital för att kunna maximera vinst. Detta på grund av att företag inte kan, i dagens kunskapssamhälle, förlita sin överlevnad på anlägg- ningstillgångar då företagens överlevnad beror till stor del på förmågan att förvandla kunskap till värde (De Silva, et al., 2013).
Tidigare forskning inom kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar har ge- nomförts i flera länder runt om i världen, så som Australien (Guthrie & Petty, 2000; Sujan &
Abeysekera, 2007), Kanada (Bontis, 2002b) Italien (Bozzolan, et al., 2003), Nya Zeeland (De Silva, et al., 2014) och Portugal (Cabrita, et al., 2017). Vendemaele et al. (2005) genomförde en studie på företag verksamma i Sverige, Nederländerna och Storbritannien. De undersökte kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar under åren 1998, 2000 och 2002.
Resultatet visar att svenska företag i genomsnitt kommunicerar intellektuellt kapital i större omfattning än de andra två länderna. Utöver Vendemaeles et al. (2005) studie är forskning kring svenska bolags kommunikation angående intellektuellt kapital i sina årsredovisningar mycket begränsad. Uppsatsskribenterna till denna uppsats har sökt efter artiklar som behand- lar ämnet intellektuellt kapital i svenska bolags årsredovisningar på både Google Scholar och Södersholar. Även stora delar av Journal of Intellectual Capital har genomsökts. Uppsats- skribenterna har inte kunnat hitta någon forskning som undersökt förändringen av kommuni- kation av intellektuellt kapital i svenska bolags årsredovisningar under det senaste decenniet.
De Silva et al. (2014, p. 158) påvisar att det även är ett glapp i forskning gällande hur kun- skapsintensiva företag kommunicerar sitt intellektuella kapital i jämförelse med traditionellt produktbaserade företag.
6 Abeysekera och Guthrie (2003, p. 161) undersökte kommunikation av intellektuellt kapital i företags årsredovisningar på Sri Lanka och fann att inget av företagen använde termen intel- lektuellt kapital i årsredovisningarna. De anser att det tyder på att företagen saknar ett ram- verk i hur de ska hantera intellektuellt kapital i årsredovisningar. Vidare menar de att företags- ledare ofta pratar om att humankapitalet är den viktigaste tillgången i företagen. Dock visar studiens resultat att det inte är humankapitalet som kommuniceras ut i första hand utan att relationskapitalet är mer utbrett i årsredovisningarna som undersökts (Abeysekera & Guthrie, 2003, p. 161).
Bontis (2002b) har undersökt hur företag använder sig av termen intellektuellt kapital i årsre- dovisningar i kanadensiska företag. Av 10,000 årsredovisningar nämns intellektuellt kapital i 68 årsredovisningar och då endast enstaka gånger. Detta menar Bontis (2002b, p. 10) indike- rar att företagen inte behandlar intellektuellt kapital i årsredovisningar då de annars borde använda sig av det intellektuella kapitalets termologi vilket i sin tur tyder på att intellektuellt kapital är mer en akademisk diskussion än ett praktiskt utförande.
Sammantaget finns det inte någon generell modell för företag att använda för att värdera och kommunicera intellektuellt kapital, inte heller inryms det intellektuella kapitalet i de tradition- ella finansiella rapporterna (Sveiby, 1997; Edvinsson & Malone, 1997; MERITUM, 2002;
Nimtrakoon, 2015, p. 588). Det råder därmed oklarheter kring hur det intellektuella kapitalet ska kommuniceras och värderas i en organisation för att skapa största möjliga nytta (Alwert, et al., 2009). Edvinsson och Malone (1997, pp. 1-6) menar att företag är medvetna om att in- tellektuellt kapital är en viktig tillgång. Samtidigt tycks förståelsen för att kommunicera intel- lektuellt kapital i årsredovisningar begränsad (Andreou, et al., 2007, p. 52; Nimtrakoon, 2015, p. 588; Cabrita, et al., 2017, pp. 500-501). Trots att forskning beskriver att intellektuellt kapi- tal blivit mer populärt och dess närvaro i årsredovisningar ökat är det mycket sällan som be- greppet intellektuellt kapital nämns i företagens årsredovisningar (Bontis, 2002b, p. 10;
Abeysekera & Guthrie, 2003, p. 161). Å ena sidan är det viktigt för företag att presentera sitt intellektuella kapital för att bland annat skapa transparens, skapa legitimitet och minska risker för intressenter så som investerare (Alwert, et al., 2009; Cabrita, et al., 2017). Å andra sidan vill inte företag avslöja för mycket om sitt intellektuella kapital för att inte riskera att konkur- renter kopierar dess strategier.
År 2002 menade Bontis (2002b) att intellektuellt kapital var mer av en akademisk diskussion än något som företag i Kanada använde sig av. Detta och ovan problemdefinition leder vidare till uppsatsens syfte, frågeställning och avgränsning som handlar om vilka ord som svenska
7 företag använder sig av för att kommunicera intellektuellt kapital i årsredovisningar samt, om det skett en förändring i omfattningen i kommunikationen mellan åren 2010, 2013 och 2016.
Syfte
Uppsatsens syfte är att identifiera ord som företag använder sig av för att kommunicera intel- lektuellt kapital i årsredovisningar. Samt kartlägga och tolka en eventuell förändring i omfatt- ningen av kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar över tid.
Frågeställningar
Vilka ord använder sig företag av i årsredovisningar för att kommunicera intellektuellt kapi- tal?
Hur har kommunikation av intellektuellt kapital i företags årsredovisningar förändrats över tid i olika branscher?
Avgränsning
Uppsatsen är avgränsad till att undersöka kommunikation av intellektuellt kapital i svenska företags årsredovisningar. Fyra branscher är utvalda med tre företag i varje bransch. Det är två kunskapsintensiva och två traditionella produktbaserade branscher. Bolagen som ingår i undersökningen är noterade på Stockholmsbörsens Large Cap lista. Åren som undersöks är 2010, 2013 samt 2016. Motivering till valda branscher, företag och årtal återfinns i kapitel 4.4 Undersökningsobjekt.
Därtill är uppsatsen avgränsad till att inte undersöka Corporate Social Responsibility, CSR, och immateriella tillgångar, så som goodwill och immateriella rättigheter, som återges i ba- lansräkningen. På grund av att CSR har internationella riktlinjer för hur det ska redovisas (Global Reporting Initiative, 2018) och för att immateriella tillgångar redovisas i balansräk- ningen enligt svensk redovisningslag (FAR, 2018a).
8 Disposition
Kapitel 1 Bakgrund. I Uppsatsens första kapitel återspeglas framväxten av intellektuellt kapi- tal. Vidare byggs en problematisering kring intellektuellt kapital upp som avrundas med upp- satsens syfte, frågeställning, avgränsning och slutligen disposition.
Kapitel 2 Tidigare forskning om intellektuellt kapital finner du en genomgång om intellektu- ellt kapital som forskningsfält och mot slutet en redogörelse för intellektuellt kapital i branscher. Eftersom kapitlet är omfattande avslutas det med en översikt av vad som behand- lats och en uppställning av uppsatsens ansats till ämnet.
Kapitel 3 Teoretisk referensram finner du en litteraturgenomgång i teorier som uppsatsens analys bygger på. Teorierna är institutionell teori, legitimitetsteorin och intressentteorin. Detta följs av en modell som visar på en översikt över uppsatsens motivering till de valda teorierna.
Kapitel 4 Metod presenteras uppsatsens angreppssätt till vetenskapen och val av metod som är en kvalitativ innehållsanalys. Vidare återfinns instruktioner och tillvägagångssätt till hur upp- satsens innehållsanalys är utförd och kapitlet avslutas med en diskussion kring metoden och forskningsetiska ställningstaganden.
Kapitel 5 Resultat. Genom en kartläggning av tidigare forskning och en kvalitativ innehållsa- nalys presenteras här uppsatsens resultat.
Kapitel 6 Analys knyts tidigare forskning om intellektuellt kapital, de tre teorier och uppsat- sens resultat ihop med resultatet.
Kapitel 7 Diskussion diskuteras bland annat faktorer som påverkar resultatet och hur generali- serbart resultatet är. Det lyfts även upp en problematik kring de meningsskiljaktigheter som finns inom den tidigare forskningen om intellektuellt kapital.
Kapitel 8 Slutsats. I kapitlet summeras de slutsatser som denna studie kunnat påvisa med hjälp av resultat, analys och diskussion.
Kapitel 9 Kunskapsbidrag. Det kunskapsbidrag som denna uppsats har bidragit med till både praktiken och akademin redogörs för i detta avsnitt. Här finner du även en diskussion kring fortsatt forskning om intellektuellt kapital.
9 Begreppsapparat
Analysenheter – Det underlag som innehållsanalysen görs på (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55). I denna uppsats är det varje enskild årsredovisning från respektive bolag.
Egenskaper – Begrepp som beskriver intellektuellt kapital. I uppsatsen används både kod- ningsenheter och egenskaper som likställda begrepp, se även Kodningsenheter (Bergström &
Boréus, 2012b, p. 55).
Goodwill – Återfinns som immateriell tillgång i ett bolags balansräkning om bolaget i fråga köpt ett annat företag för mer än det andra företagets bokförda värde och syftar till att det kommer skapa ett framtida värde (Arvidsson, et al., 2016, pp. 205-206). Inkluderas inte av det intellektuella kapitalet i denna uppsats.
Humankapital – Kunskap som ett företags personal innehar (MERITUM, 2002, p. 10).
IAS 38 - International Accounting Standard 38 är det internationella regelverket som reglerar hur immateriella tillgångar ska redovisas (FAR, 2018a).
Immateriella rättigheter – En del av immateriella tillgångar, så som patent, copyrights och trademark (Bozzolan, et al., 2003, p. 549). Inkluderas inte av det intellektuella kapitalet i denna uppsats.
Immateriella tillgångar – Det immateriella värde som går att värdera och återspeglas i före- tagets balansräkning, exempelvis goodwill och immateriella rättigheter (Choong, 2008, p.
632; Arvidsson, et al., 2016, pp. 205-206). Inkluderas inte av det intellektuella kapitalet i denna uppsats.
Intellektuellt kapital – Osynliga tillgångar i ett företag som inte kan redovisas i den finansi- ella redovisningen men som förväntas skapa ett framtida värde (Gioacasi, 2014). Består av humankapital, strukturkapital och relationskapital (MERITUM, 2002).
Kodningsenheter – De egenskaper/företeelser/adjektiv som beskriver något som påverkar ett företags intellektuella kapital i en årsredovisning, se även egenskaper (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55).
Kodningsinstruktion – De instruktioner som beskriver kodningsenheterna med ord så att en ordlista till innehållsanalysen kan framställas (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55).
Kodord – De ord som beskriver kodningsenheterna och i uppsatsen betecknas som ord som beskriver egenskaper. (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55)
10 Kodschema – Den tabell som sammanställer data från innehållsanalysen och är således en matris över ordlistan och kodningsenheterna (Bergström & Boréus, 2012b, p. 54).
Ord – De ord som beskriver kodningsenheterna/egenskaperna i innehållsanalysen.
(Bergström & Boréus, 2012b, p. 55)
Ordlista – Den samling ord som kategoriserar varje kodningsenhet och gör den sökbar med olika ord i analysenheten (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55).
Relationskapital – Värdet av relationer med intressenter så som kund- och leverantörsrelat- ioner (MERITUM, 2002, p. 11).
Strukturkapital – Det värde som företagets interna processer innehar så som arbetssätt, strukturer med mera (MERITUM, 2002, p. 11).
Uppsats – Där författarna till denna uppsats skriver uppsatsen syftar vi till denna uppsats.
11
2. Tidigare forskning om intellektuellt kapital
I nedanstående kapitel återfinns en genomgång för intellektuellt kapital som forskningsfält och mot slutet en redogörelse om intellektuellt kapital i branscher. Då kapitlet är omfattande avslutas det med en översikt av vad som behandlats och uppsatsens ansats till ämnet.
Definition av intellektuellt kapital
Vetenskaplig forskning angående begreppet intellektuellt kapital initierades i slutet av 1960- talet och under 1990-talet blev det ett alltmer populärt forskningsämne (Gioacasi, 2014, p. 58;
Massaro, et al., 2018, p. 367). Forskning har bedrivits inom flera olika discipliner vilket har bidragit till att ingen vedertagen definition existerar för begreppet (Choong, 2008, p. 609;
Kim & Taylor, 2013, p. 67; De Silva, et al., 2014, p. 158; Gioacasi, 2014, p. 62). Forskning inom redovisning och revision betecknar ofta intellektuellt kapital med begreppen immateri- ella tillgångar samt immateriella rättigheter medan forskning utanför redovisningen använder sig bland annat av begreppen immateriella resurser/värden/förmågor eller just intellektuellt kapital (Choong, 2008, p. 609; Gioacasi, 2014, pp. 58,62). Något som emellertid ovan nämnda beteckningar har gemensamt om intellektuellt kapital är att det handlar om osynlig kunskap (Gioacasi, 2014, p. 61).
Karl Erik Sveibys forskning om intellektuellt kapital har sedan 1997 varit framstående och central för efterkommande forskning inom ämnet och är flitigt refererad till i artiklar som be- handlar intellektuellt kapital, så som; Edvinsson och Malone (1997), Bontis (2002b), Bozzo- lan (2003), Guthrie et al. (2004), Bukh et al. (2005), Chen et al. (2005), Steenkamp och Nort- hcott (2007), Andreou et al. (2007), Choong (2008), Dumay och Garanina (2013), Kim och Taylor (2013), Britto et al. (2014), De Silva et al. (2014), Gioacasi (2014), Nimtrakoon (2015), Dumay och Cai (2015), Osinski et al. (2017) med flera.
Sveiby (1997) kategoriserar intellektuellt kapital i tre kategorier; de anställdas kompetens, intern- och extern struktur. Kategorierna har sedan använts av efterkommande forskning men modifierats av bland annat Brooking (1997), Edvinsson & Malone (1997), Bontis (2002a) och EU-forskningsprojektet MERITUM (2002). Den modifierade beskrivningen av vad intellek- tuellt kapital är, kategoriserar begreppet enligt följande: human-, struktur- och relationskap- ital. Denna kategorisering anses förklara intellektuellt kapital starkare än en definition då det intellektuella kapitalet är just osynligt, vilket gör det svårare att definiera än andra tillgångar (MERITUM, 2002, pp. 10-11). Dock är forskningen kring intellektuellt kapital ofullständig
12 och det har visat sig finnas svårigheter i att utskilja aktiviteter som förknippas eller inte för- knippas med begreppet (Choong, 2008, p. 609; Gioacasi, 2014, pp. 61-62).
Choongs (2008) studie har gjort en kartläggning av olika sätt att kategorisera intellektuellt kapital. Den har bidragit till en ökad förståelse kring hur begreppet ska tolkas och på samma gång också klargjort att det fortfarande finns ett stort behov kring forskning i ämnet. Studien visar att forskningsfronten finner tre huvudbeståndsdelar av intellektuellt kapital och dessa är, som ovan nämnts, human-, struktur-, och relationskapital (ibid).
Dessutom menar Choong (2008, p. 632) att en fjärde kategori har börjat användas alltmer inom definitionen av intellektuellt kapital. Denna kategori kallas för immateriella tillgångar och återfinns i ett företags balansräkning och består av varumärken, immateriella rättigheter, forskning och utveckling, goodwill och licenser (Choong, 2008, p. 632). Immateriella till- gångar är ett resultat av tidigare händelser inom ett företag som sedan lett fram till ett redovi- sat kapital i balansräkningen (Gioacasi, 2014, p. 59). IAS 38 är det internationella regelverk som beskriver hur ovan immateriella tillgångar ska och får redovisas. För att tillgången ska få redovisas i balansräkningen måste tillgången vara identifierbar, företaget ska ha kontroll över tillgången samt ge framtida ekonomiska fördelar (FAR, 2018a). Till skillnad från human-, struktur- och relationskapital finns det lagar för vad som avses vara immateriella tillgångar (Gioacasi, 2014, pp. 59-60).
Begreppet intellektuellt kapital i uppsatsen inkluderar det intellektuella kapitalet som före- kommer utanför balansräkningen, i form av human-, struktur- och relationskapital. Dessa ka- pital har gemensamt är att de är osynliga men förväntas skapa ett framtida värde för företaget (Choong, 2008, p. 613). Som tidigare nämnt är denna uppsats avgränsad till att inte undersöka de immateriella tillgångarna eftersom de innefattas av redovisningslagar (FAR, 2018a). Tabell 2.1 visar MERITUM (2002), Choong (2008), Kim och Taylor (2013) och Gioacasis (2014) sammanställning av tidigare forskning av intellektuellt kapital där de immateriella tillgångar- na finns med, men uppsatsskribenterna har valt att avgränsa bort immateriella tillgångar i uppsatsen.
Intellektuellt Kapital
Humankapital Strukturkapital Relationskapital Immateriella tillgångar
Tabell 2.1 Uppsatsens använda definition av intellektuellt kapital som består av fyra delar där de tre första; human, struktur och relationskapital avhand- las i detta arbete.
13 Intellektuellt kapital innefattas av en rad olika egenskaper och det finns ingen vedertagen lista med ord på vad som ingår i de olika kapitalen utan forskare har valt att lyfta fram olika egen- skaper (Choong, 2008, p. 609; Gioacasi, 2014, p. 57). Både Sveiby (1997) och Edvinsson och Malone (1997) menar att det inte går att fastställa en definitiv och generell lista med ord.
Choong (2008, p. 609) och Gioacasi (2014, p. 57) menar att en sådan lista nämligen beror på vilket företag som undersöks. Guthrie och Pettys (2000) studie tog fram en lista på egenskaper som har använts i en rad efterkommande studier. Bozzolan et al. (2003) använde listan men modifierade den något på grund av nya redovisningsstandarder. Tillika använde även Vendemaele, et al., (2005) den modifierade listan i sin studie om intellektuellt kapital i svenska, nederländska och storbritanniska företag. Nedan presenteras Bozzolan et al. (2003) lista över egenskaper som ingår i intellektuellt kapital.
Intern struktur (Strukturkapital)
Extern struktur (Relationskapital)
Humankapital
Immateriella rättigheter 2a. Varumärke 3.a Kunskap
1.a Patent 2.b Kunder 3.b Utbildning
1.b Copyrights 2.c Kundlojalitet 3.c Anställda
1.c Varumärke 2.d Distributionskanaler 3.d Arbetsrelaterad kunskap Infrastrukturella tillgångar 2.e Företagssamarbeten 3.e Arbetsrelaterad erfarenhet 1.d Företagskultur 2.f FoU samarbeten
1.e Ledarskapsprocesser 2.g Finansiella kontakter 1.f Informationssystem 2.h Licensavtal
1.g Nätverkssystem 2.i Franchisingavtal 1.h Forskningsprojekt
Tabell 2.2 Lista över egenskaper som ingår i intellektuellt kapital enligt Bozzolan, et al., (2003, p. 549).
14 Humankapital
Humankapital består av kunskap som varje enskild medarbetare innehar (Gioacasi, 2014, p.
59), det vill säga kompetens, erfarenheter, utbildningar, samarbetsförmåga, flexibilitet, moti- vation, tillfredsställelse, inlärningsförmåga och lojalitet (MERITUM, 2002, p. 10;
Abeysekera, 2007, p. 334). Humankapital handlar alltså om medarbetarna och deras kunskap och kompetens (Bozzolan, et al., 2003, p. 549; Kim & Taylor, 2013, p. 70; Gioacasi, 2014, p.
61). Humankapital anses vara ett av företagens viktigaste resurser då företagens tillgångar och strukturer endast är ett resultat av människan och ett företag inte kan överleva utan minst en eller flera människor (Sveiby, 1997). Vidare menar Sveiby (1997, pp. 8,10) att humankapi- talet är det mest riskfyllda kapitalet eftersom företaget inte äger de anställda och således be- slutar varje enskild medarbetare själv om vilken organisation de vill tillhöra. I kunskapsinten- siva företag blir denna problematik ännu mer påtaglig då anställda oftast är högt utbildade, kvalificerade och använder sig av sin kompetens för att omvandla information till kunskap (ibid). Emellertid kan kompetensen som medarbetare innehar förmedlas från en medarbetare till en annan genom exempelvis information eller praktiskt utförande (Sveiby, 1997, p. 24).
Sammanfattningsvis är humankapitalet nära kopplat till varje enskild individ i organisationen och när en medarbetare slutar, försvinner kapitalet från organisationen (MERITUM, 2002, p.
10).
Nedan lyfts egenskaper fram i enlighet med tidigare forskning om humankapital. Egenskaper- na följs av en eventuell förklaring till varför företag kan välja att lyfta fram det i sin årsredo- visning för att exempelvis skapa värde och legitimitet. Egenskaperna presenteras i bokstavs- ordning. Humankapitalet i denna uppsats är indelat i sju kategorier:
Anställda – Personalen i en organisation är en mycket viktig framgångsfaktor och det är per- sonalen som utgör humankapitalet (Sveiby, 1997, p. 10; MERITUM, 2002, p. 10; Kim &
Taylor, 2013, p. 70). När en anställd försvinner från företaget försvinner även kunskapen som den personen innehar (MERITUM, 2002, p. 10). Därav är det intressant att undersöka hur väl medarbetarna presenteras i företags årsredovisningar då det är de anställda som utgör human- kapitalet (Abeysekera, 2007). Företag kan även välja att presentera personalomsättningen i årsredovisningen (Sveiby, 1997, p. 174). Ledaren i en organisation är den eller de personer som kan styra medarbetarnas humankapital och innehar nyckelrollen till att omvandla human- kapital till strukturkapital (Edvinsson, 1997, p. 366; Sveiby, 1997, p. 60; Edvinsson &
Malone, 1997, p. 46). Andreou et al. (2007, p. 69) menar att bland annat ledarskap är och
15 kommer alltid att vara en viktig del av ett företags framgång och resultat. Således är det leda- ren som är ansvarig för hur det intellektuella kapitalet nyttjas (Edvinsson, 1997, p. 366).
Arbetslivserfarenhet, kompetens och utbildningsnivå – Arbetsrelaterad kunskap och kompe- tens är en del av det humana kapitalet (Bozzolan, et al., 2003; De Silva, et al., 2014). Medar- betares, ledningens och styrelsens arbetslivserfarenhet från tidigare arbeten/uppdrag, kompe- tens och utbildningsnivå kan spegla själva kompetensen som organisationen besitter och såle- des förmågan att handla strategiskt (Sveiby, 1997, pp. 37-38).
Internutbildning – inom företag används för att utveckla och främja medarbetarnas kompetens och på så sätt bidra till ett utvecklat humankapital inom organisationen (Salojärvi, et al., 2005;
Capitana, et al., 2017, p. 128). Internutbildning är även viktigt för att hålla de anställdas kom- petens aktuell, speciellt i kunskapsintensiva företag (Sveiby, 1997, p. 169). Därtill speglar internutbildningen att företaget ger upphov till utvecklings- och karriärmöjligheter (Abeysekera, 2007, p. 334).
Mångfald – Företag kan välja att lyfta fram mångfald i årsredovisningar, i form av kön, relig- ion och/eller nationalitet (Abeysekera, 2007, p. 334). Sáenz (2005, p. 381) menar att mångfald bland medarbetarna i företag är önskvärt, företag väljer ofta att lyfta fram könsfördelningen bland de anställda, där en idealbild av fördelning är på 50 procent kvinnor och 50 procent män.
Seniora medarbetare – syftar till antal år som enskilda medarbetare har varit anställda i bola- get (Sveiby, 1997, p. 174) det innebär att senioritet är en del av det humana kapitalet (Abeysekera & Guthrie, 2003; Abeysekera, 2007). Således ju längre medarbetarna har varit anställda, desto mer stabil kompetens för bolaget samt att det bygger lojalitet hos medarbetar- na.
Ålder – Ett attribut som också ingår i humankapitalet är ålder på anställda inom organisation- en (Bozzolan, et al., 2003, p. 549). Företag kan även välja att presentera medelålder hos sina anställda (Bozzolan, et al., 2003, p. 549; Sáenz, 2005, p. 379). Att presentera ålder i årsredo- visning kan göras av flera anledningar, det kan bland annat handla om att skapa förväntningar hos sina intressenter (Sveiby, 1997, p. 173). Å ena sidan kan ett företag välja att presentera ålder på ledningen eller medarbetare för att äldre medarbetare tenderar att vara mer stabila anställda än yngre. Därav kan en organisation som innehar äldre medarbetare bli mer stabil än ett företag inom samma bransch, som har yngre anställda (Sveiby, 1997, p. 173). Å andra si-
16 dan anser Sáenz (2005, p. 381) att en balans mellan yngre och äldre förmågor är det ultimata för en organisation.
Strukturkapital
Strukturkapital är den struktur som finns kvar i organisationen när arbetsdagen är slut och de anställda har gått hem (MERITUM, 2002, p. 11). Oftast skapas strukturkapital av humankapi- tal men ägs av företaget (Sveiby, 1997; Bozzolan, et al., 2003, pp. 548-549). Det består bland annat av rutiner, processer, system, databaser och företagskultur med mera, som har skapats med hjälp av humankapitalet (Bontis, 2002a, pp. 33-34; Abeysekera, 2007, p. 334; Gioacasi, 2014, p. 61). Strukturkapital hjälper medarbetare att ta vara på sitt humankapital på bästa möj- liga vis (Bontis, 2002a, p. 33). En anställd kan exempelvis inneha en hög intelligenskvot men om företagets processer inte fångar upp det kommer medarbetaren inte nå sin fulla potential och således inte organisationen heller (Bontis, 2002a, p. 163). Därmed har en organisation med starkt strukturkapital ofta en kultur som stöttar medarbetarna i deras arbete för att lära sig pröva nya saker, oavsett om de lyckas eller misslyckas uppmuntras de till att prova igen.
Strukturkapitalet ligger även till grund för kostnadsminimering och vinstmaximering per an- ställd med egenskaper som effektivitet, transaktionstider, innovationsprocesser och tillgång till information som kodas till kunskap (ibid).
Nedan lyfts egenskaper fram som i enlighet med tidigare forskning inryms i strukturkapitalet.
Egenskaperna följs av en förklaring till varför företag kan välja att lyfta fram dessa drag i sin årsredovisning för att exempelvis skapa värde och legitimitet. Egenskaperna presenteras i bokstavsordning.
Innovationskapital – Innovationskapital innebär förmågan att integrera företagets grundläg- gande kompetenser i nya processer och på så vis bygga nya kompetenser och lösningar i form av bland annat intellektuell egendom eller immateriella rättigheter (Bontis, 2002a, p. 164).
Dessa processer kan innefatta interna kommunikationskanaler, problemlösningsstrategier, kontrollsystem och företagskultur (Edvinsson & Malone, 1997, pp. 35-36; Bontis, 2002a, p.
164). Enligt Abeysekeras (2007, p. 335) studie är det vanligt att företag i Australien och på Sri Lanka presenterar företagskultur och filosofi i årsredovisningar. Även Guthrie och Petty (2000, p. 242) menar att företagskultur och filosofi är en del av strukturkapitalet.
Medarbetarstrategier – Medarbetarstrategier kan handla om hur medarbetarna tas tillvara på och det kan undersökas genom medarbetarundersökningar. Detta för att utveckla strukturerna
17 internt, ge stöd åt humankapitalet och undersöka nöjdheten bland medarbetarna (MERITUM, 2002, p. 12). En medarbetarundersökning syftar till att skapa ett underlag för hur processer och arbetssätt kan utvecklas som i ett system att fånga upp medarbetarnas kompetens och kunskap (ibid).
Organisationskapital – Innebär bland annat processer för teknologiska lösningar samt ut- formning av blivande patenterade produkter (Edvinsson & Malone, 1997, pp. 35-36; Bontis, 2002a, p. 164). Företag som investerar i IT-lösningar tenderar att inneha en konkurrenskraftig struktur som stöttar organisationen (Sveiby, 1997, p. 175).
Organisationsålder – En äldre organisation kan vara stabilare än en yngre då deras struktur- kapital är inarbetat under en längre tid och har på så sätt kunnat skapa hållbara strukturer. Fö- retag kan därmed nämna när företaget grundades för att utge legitimitet och på sätt uppvisa sin interna kunskap (Sveiby, 1997, p. 176; Bukh, et al., 2005, pp. 718-719). Nimtrakoon (2015, p. 601) menar att en äldre organisation har haft längre tid på sig att omvandla sitt hu- mankapital till strukturkapital.
Processkapital – Processkapital bygger på de processer som stärker effektiviteten för ett före- tags produktion (Edvinsson & Malone, 1997, p. 36). Effektivitet, transaktionstider, innovat- ionsprocesser och tillgång till information som kodas till kunskap (Bontis, 2002a, p. 163).
Relationskapital
Relationskapital definieras som det som sammanlänkar resurserna i och utanför företaget, det handlar om kunskapen som omsluter externa relationer (De Silva, et al., 2014, pp. 159,171;
Gioacasi, 2014, p. 61). Relationskapitalet kan handla om kund-, leverantör-, samarbetspart- nersrelationer samt för samman human- och strukturkapitalet internt då det representerar relat- ionerna mellan det intellektuella kapitalet i organisationen (MERITUM, 2002, p. 12). Således återfinns kapitalet tillsammans med externa parter, vilket gör det svårt att kontrollera och vär- dera (Bontis, 2002a, p. 35). Även företagets marknadsandelar och varumärkespositionering ingår i relationskapitalet (Bozzolan, et al., 2003, p. 549). Det är relationskapitalet som syns externt i form av image, kundlojalitet, kundnöjdhet med mera (MERITUM, 2002, p. 12). Re- lationskapitalet har visat sig vara det kapital som är svårast att utveckla, då det till stor del bygger på externa relationer och risker som inte alltid går att påverka (Bontis, 2002a, pp. 173- 174).
18 Nedan lyfts egenskaper fram som i enlighet med tidigare forskning inryms i relationskapitalet.
Egenskaperna följs av en eventuell förklaring till varför företag kan välja att lyfta fram dessa relationer i sin årsredovisning för att exempelvis skapa värde och legitimitet. Egenskaperna presenteras i bokstavsordning.
Förståelse för förändring på marknaden – För att förstå förändringar på marknaden är olika typer av undersökningar ett sätt att hämta information (MERITUM, 2002, pp. 12-13). Det handlar även om att förstå sina kunder och målgrupper (Sveiby, 1997, pp. 177-178). Vidare blir det då intressant att studera hur ens kunder upplever företagets image och varumärke vil- ket i sin tur är en typ av betyg på företaget. Företag som innehar hög risk tenderar att kommu- nicera hur de hanterar detta i bland annat årsredovisningen för att minska osäkerheten hos externa intressenter (Bozzolan, et al., 2003).
Kundrelationer/kundstrategier - Det är av stor vikt att företag inte ser sina kunder som en- gångskunder utan arbetar med att upprätthålla goda kundrelationer, kundstrategier och god kundservice för ett gemensamt värdeskapande (Edvinsson & Malone, 1997, pp. 36-37). Ex- empel på en kundstrategi är kategorisering av kunder. En dansk konsultfirma, som mäter kun- ders bidrag till osynliga tillgångar, har delat in kunderna i fyra olika kategorier (Sveiby, 1997, pp. 177-178): 1. Kunder som är lönsamma. 2. Kunder som bidrar till ökad kompetens hos de anställda. 3. Kunder som bidrar till att förbättra den interna strukturen. 4. Kunder som bidrar till att förbättra varumärkets anseende och rekommenderar företaget vidare.
De Silva et al. (2014, p. 171) menar att inom denna kategori ingår kundnöjdhet, kundlojalitet, kundbehov och kundrelationer.
Leverantörsrelationer – är en del av relationskapitalet (MERITUM, 2002, p.11;Bontis, 2002, p.35; De Silva et al., 2014, p.158; Gioacasi, 2014, p.61). Att upprätthålla goda leverantörsre- lationer och avtal kan vara värdeskapande för både företaget och för leverantören genom att företaget kan få goda villkor och leverantören kan få tillgång till större marknad (MERITUM, 2002, pp. 11,24).
Övriga relationer – Det är av stor vikt att företag skapar en förståelse och investerar tid och resurser i att utveckla relationer och strategier hos bland annan aktieägare, konkurrenter, inve- sterare och samarbetspartners, för att skapa mervärde och konkurrensfördelar (Edvinsson &
Malone, 1997, pp. 92-94; Gioacasi, 2014, p. 61).
19 Intellektuellt kapital i olika branscher
Något som visat sig påverka i vilken omfattning och hur företag väljer att kommunicera intel- lektuellt kapital i årsredovisningar är bland annat vilken bransch som företaget tillhör (Bozzolan, et al., 2003; Sujan & Abeysekera, 2007). Vidare kan risknivån samt kunskapsin- tensiteten för företaget påverka kommunikation av intellektuellt kapital. En italiensk studie av Bozzolan et al. (2003, pp. 555-556) visar att företag som innehar en högriskprofil tenderar att i högre grad kommunicera intellektuellt kapital i sina årsredovisningar än lågriskföretag. Med högriskprofil syftar Bozzolan et al. (2003, p. 550) på de företag som har svårigheter med att prognostisera framtida resultat (högteknologiska företag benämns ofta som högriskföretag (ibid)). Detta på grund av att företag som står inför en osäker framtid behöver ge fler upplys- ningar till intressenterna på grund av att deras marknadsvärde i större grad styrs av det intel- lektuella kapitalet än materiella tillgångar. Även kunskapsintensiva företag har incitament att i högre grad än produktbaserade företag kommunicera ut intellektuellt kapital till dess intres- senter då deras verkliga värde och potential inte återspeglas i balansräkningen (De Silva, et al., 2014, p. 158).
Bukh et al. (2005) undersökte kommunikation av intellektuellt kapital i danska företags börsnoteringsprospekt med innehållsanalys som metod där de räknat egenskaper som nämns angående intellektuellt kapital. Studiens resultat visar att högteknologiska företag kommuni- cerar intellektuellt kapital nästan två gånger mer än lågteknologiska företag. Anledningen till detta förklaras genom att högteknologiska företag innehar mer intellektuellt kapital än lågtek- nologiska företag (Bukh, et al., 2005, pp. 725-727). Detta på grund av ett omfattande human- kapital inom företaget. Vilket gör att dessa företag måste kommunicera det intellektuella kapi- talet i högre grad för att minska osäkerheten hos intressenter (ibid).
Sujan och Abeysekera (2007) studerade företag från fyra olika branscher (media och tele- kombranschen, detaljhandeln, finanssektorn och industri- och energisektorn). Sedan delade de in företagen i kunskapsbaserade och serviceföretag samt övriga. I studien räknade de om före- tagen nämner egenskaper angående intellektuellt kapital i årsredovisningar. De kunskapsbase- rade och serviceföretagen visade sig kommunicera ut avsevärt mer intellektuellt kapital än övriga företag (Sujan & Abeysekera, 2007, p. 78). Däremot visar De Silvas et al. (2014, p.
168) studie, som räknat meningar i årsredovisningar kopplat till intellektuellt kapital, att kun- skapsintensiva företag kommunicerar en större andel intellektuellt kapital än traditionella pro- duktbaserade företag. Skillnaden är dock mycket marginell och studien kan därmed inte fast-
20 ställa att kunskapsintensiva företag kommunicerar mer intellektuellt kapital än traditionellt produktbaserade bolag.
Tabell 2.3 är en sammanställning av relevant tidigare forskning angående kommunikation av intellektuellt kapital i sektorer/branscher som behandlas i hela kapital 2.5. I tabellen ingår fem olika studier från fem olika länder mellan åren 2003 - 2017, där forskarna till de olika studier- na delat in företag i olika sektorer/branscher. Gemensamt för studierna är att de undersöker kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar i olika sektorer/branscher.
Studie Sektor/bransch Resultat angående omfattning av intellektuellt kapital som kom- municeras i årsredovisningar
Land
(Bozzolan, et al., 2003)
Högriskprofil- vs lågriskprofil Högre grad av kommunikation i högrisk- företag än lågriskföretag i sina årsredo- visningar, både i intellektuellt kapital överlag och på kategorinivå (human-, struktur- och relationskapital).
Italien
(Sujan &
Abeysekera, 2007)
Media och Telecom.
Detaljhandel.
Finanssektorn.
Industri- och energisektorn.
Av de fyra branscherna kommunicerades intellektuellt kapital i följande ordning där 1 kommunicerade mest intellektuellt kapital: 1. Media och telekom. 2. Detalj- handel. 3. Finanssektorn. 4. Industri och energisektorn.
Nr 4 hade avsevärt mindre intellektuellt kapital än 1, 2 och 3 i sina årsredovis- ningar.
Australien
(Striukova, et al., 2008)
Medicin- och bioteknik. In- formations- och kommunikat- ionsteknologi. Fastighet. De- taljhandel.
Av de fyra branscherna kommunicerades intellektuellt kapital i följande ordning där 1 kommunicerade mest intellektuellt kapital: 1. Detaljhandeln. 2. Medicin och bioteknik. 3. Informations- och kommu- nikationsteknologi. 4. Fastighet.
Nr 1 hade 68 % mer intellektuellt kapital än nr 4.
Storbritannien
(De Silva, et al., 2014)
Kunskapsintensiva vs tradition- ella produktbaserade bolag
Studien visar inte på någon tydlig skillnad mellan kunskapsintensiva och produktba- serade bolag.
Nya Zeeland
(Cabrita, et al., 2017)
Banker Human- o strukturkapital kommunicera-
des i högre grad än relationskapital. Mer kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar än på bankernas hemsi- dor. Dock överlag låg kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar.
Portugal
Tabell 2.3 Urval av relevant tidigare forskning angående kommunikation av intellektuellt kapital per bransch/sektor- tillhörighet.
21 Vissa tidigare forskningsresultat menar att kommunikationen av intellektuellt kapital inte går att generalisera mellan länder, eftersom lagar och normer styr kommunikationens omfattning.
Därför kan slutsatser eller paralleller inte dras mellan exempelvis Australien och europeiska länder (Guthrie & Petty, 2000, pp. 248-249; Bukh, et al., 2005, p. 715). Dock menar Bukh et al. (2005, p. 715) att skandinaviska länder har välutvecklade kommunikationsstrategier i jäm- förelse med andra länder. I Danmark har staten publicerat riktlinjer för hur intellektuell kapi- tal ska presenteras i årsredovisningen (Bukh, et al., 2005, p. 715).
Uppsatsskribenterna till denna uppsats har inte funnit tidigare forskning som kategoriserar in svenska företag i branscher som sedan undersöker kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar. Däremot har bland annat Vendemaele (2005) undersökt svenska bolags kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar och jämfört detta med Nederlän- derna och Storbritannien där det visade sig att svenska företag kommunicerar ut mer intellek- tuellt kapital än de andra två ländernas företag.
2.5.1. Bankbranschen
Cabrita et al. (2017) genomförde en studie på banker i Portugal, där de undersökte omfatt- ningen av intellektuellt kapital på bankernas hemsidor samt i deras årsredovisningar. Forskar- na använder sig av ett index för att mäta hur mycket intellektuellt kapital som kommuniceras ut i årsredovisningar och på hemsidor (ibid). Resultatet visar att det kommuniceras ut mer intellektuellt kapital i årsredovisningarna än på hemsidorna, kommunikationen är dock låg enligt det index som studien använt sig av (Cabrita, et al., 2017, pp. 500-501). Sujan och Abeysekera (2007, pp. 75-76) kategoriserar in banker bland kunskapsbaserade och servicefö- retag samt menar att banker kan förknippas med högriskföretag. Som Cabrita et al. (2017, p.
493) menar är banker oftast mer instabila än andra företag eftersom de i högre grad anses på- verkas av ekonomiska kriser än andra företag. Vidare menar Cabrita et al. (2017, p. 493) att banker behöver vara mycket transparenta i sin kommunikation av sitt intellektuella kapital efter en kris, detta för att återfå legitimitet från samhället vilket kan vara avgörande för ban- kernas överlevnad.
2.5.2. Investmentbranschen
Uppsatsskribenterna till detta arbete finner att tidigare forskning angående hur investmentbo- lag kommunicerar sitt intellektuella kapital i sina årsredovisningar är begränsad. Det finns tidigare forskning inom intellektuellt kapital och branschtillhörighet som undersöker finans- branschen (Sujan & Abeysekera, 2007). Uppsatsens investmentbolag kan härledas till finans-
22 branschen då de har samma huvudgrupp i sin SNI-kod som finansbranschen (Retreiver, 2018a). Sujan och Abeysekera (2007) undersöker banker och försäkringsbolag men dessvärre inga investmentbolag. Det kan därför inte kopplas samman till hur investmentbolag kommu- nicerar ut sitt intellektuella kapital.
2.5.3. Industri och tillverkningsbranschen
Industri och tillverkningsbranschens företag kännetecknas av att ha en hög andel materiella tillgångar i jämförelse med immateriella tillgångar (Sullivan Jr & Sullivan Sr, 2000, p. 328).
Sujan och Abeysekera (2007) som räknade egenskaper angående intellektuellt kapital i austra- liensiska företags årsredovisningar och undersökte media och telekombranschen, detaljhan- deln, finanssektorn och industri- och energisektorn. Resultatet för studien visar att industri- och energisektorn kommunicerar ut signifikant mindre intellektuellt kapital i sina årsredovis- ningar i jämförelse med andra sektorer, detta beror på att de är produktbaserade. Vilket, enligt Sujan och Abeysekera (2007, p. 78), kan hänvisas till att dessa företags marknadsvärde styrs av materiella tillgångar.
2.5.4. Bygg och fastighetsutvecklingsbranschen
Bygg och fastighetsutvecklingsföretag kännetecknas av att inneha en större andel materiella tillgångar i bolaget än immateriella tillgångar (Britto, et al., 2014, pp. 333-334). Britto et al.
(2014, p. 333) benämner dessa företag som materiellt-intensiva företag. I Striukovas et al.
(2008, p. 303) studie om kommunikation av intellektuellt kapital väljer de att bland annat un- dersöka bygg och fastighetsutvecklingsbranschen mot bakgrund till att de menar att denna bransch är mer beroende av materiella tillgångar än vad de är av intellektuellt kapital. Resultat i Striukovas et al. (2008) studie visar att bygg och fastighetsutvecklingsbranschen kommuni- cerar den lägsta andelen intellektuellt kapital i sina årsredovisningar i jämförelse med detalj- handeln, medicin- och bioteknik samt informations- och kommunikationsteknologi (Striukova, et al., 2008, pp. 305-306).
Översikt av intellektuellt kapital för denna uppsats
Intellektuellt kapital består av human-, struktur- och relationskapital samt immateriella till- gångar (Choong, 2008). Uppsatsen ämnar undersöka de tre förstnämnda kategorierna; human- , struktur- och relationskapital. En interaktion mellan de olika kategorierna är att föredra för att skapa största möjliga värde för ett företag (Johansson & Mårtensson, 2013, p. 546). Intel- lektuellt kapital har sedan 1990-talet varit ett populärt forskningsämne men en etablerad defi-
23 nition av vad intellektuellt kapital faktiskt är finns ännu inte (Choong, 2008; De Silva, et al., 2014; Kim & Taylor, 2013; Gioacasi, 2014). Det finns inte heller någon vedertagen lista på vilka egenskaper som ingår i human-, relation- och strukturkapital då egenskaperna beror på vilket företag som undersöks (Sveiby, 1997; Dumay & Cai, 2015). Några forskare har tagit fram olika sådana listor varav Bozzolan et al (2003) samt Abeysekera och Guthrie (2003) är några av dessa. Dock menar Beattie och Thomson (2007) att de studier som tagit fram en lista på egenskaper som förklarar intellektuellt kapital är bristfälliga, då de inte förklarar vad de olika egenskaperna innebär eller vilka subkategorier som ingår i kategorierna. Detta gör tidi- gare studier svåra att replikera.
En omarbetning och vidareutveckling av Bozzolans et al. (2003) lista över egenskaper, som ingår i intellektuellt kapital, har genomförts med en sammanställning av tidigare och efterföl- jande forskning. Detta har resulterat i nedan Tabell 2.4 med egenskaper för att stödja uppsat- sens innehållsanalys. Eftersom Bozzolans et al. (2003) studie räknade meningar och denna uppsats ämnar räkna ord, beslutade uppsatsskribenterna till denna uppsats att omarbeta listan för att passa uppsatsens frågeställning och syfte (ibid). Den tidigare och efterföljande forsk- ningen lyfter fram egenskaper så som mångfald (Abeysekera, 2007, p. 334), seniora medarbe- tare (Sveiby, 1997, p. 174), ålder (Sáenz, 2005, p. 379), medarbetarstrategier (MERITUM, 2002, p. 12) etcetera men som inte inryms i Bozzolans et al. (2003) lista. Bozzolan et al.
(2003) har även valt att placera ledarskapsprocesser under det interna kapitalet. Edvinsson (1997) menar däremot att ledarskapet påverkar humankapitalet som i sin tur kan påverka strukturkapitalet. Med detta i åtanke valde uppsatsskribenterna att placera ledarskapet under humankapitalet. Det betyder inte att Bozzolan et. al (2003) lista är ofullständig. Däremot för- klarar inte Bozzolan et al. (2003) sin listas beståndsdelar i detalj vilket gör att den blir knapp- händig och svår att replikera. Detta har lett till uppsatsens utveckling och omarbetning av lis- tan för att kunna identifiera och kartlägga hur bolag idag kommunicerar ut sitt intellektuella kapital i årsredovisningar. En diskussion kring detta förs i kapitel 7 Diskussion. Nedan lista ligger till grund för uppsatsens innehållsanalys.
