Ta parti!

Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Samhällskunskap

Per Svalmark

Ta parti!

Gymnasieelevers uppfattade påverkan inför

riksdagsvalet 2010

Take side!

Upper secondary students’ conceived influence before the general

election 2010

Examensarbete 15 högskolepoäng

Lärarprogrammet

Samhällskunskap D

Datum: 2011-01-21

Handledare: Anders Broman

Tack!

Jag vill särskilt tacka mina behjälpliga och tillmötesgående elever som har ställt upp på intervjuer! Utan er hade jag inte kunnat utföra detta examensarbete. Intervjuerna kommer till personlig nytta för mig som blivande samhällskunskapslärare då jag kan tänka tillbaka på hur ni resonerat kring ert röstande.

Jag vill tacka min handledare Anders Broman för konstruktiv och oförbehållsam handledning.

Jag vill tacka bibliotekarie Ann Dyrman för kompetent hjälp med litteratursökning.

Jag vill tacka Lisa, Minna och Tove för att ni ställde upp på var sin testintervju och gav mig tips på förbättringar.

Tillsist vill jag tacka alla mina vänner som gett mig feedback på olika funderingar kring hur jag ska komma vidare i skrivandet, efter diverse hinder. Ni vet vilka ni är!

Tack ska ni ha!

Per Svalmark

Abstract

In this examination project I look into what ways upper secondary school students conceive themselves as politically influenced before they voted for the general election of 2010. The purpose is to examine which influences the upper secondary school surroundings and the classes of civic education are contributing with to students before they voted. As a method, I have used personal, semi-structural interviews on eight upper secondary school students who all voted for a party represented in the parliament. I have asked questions about how they believe their parents, the surroundings of their school and the classes of civic education have influenced them. To separate which influences primarily the upper secondary school and the classes of civic educations have had on the students, I have selected two comparison groups of four students in each. One group contains only parent-influenced students whereas the other group contains only not parent-influenced students.

My findings show that the upper secondary school surroundings have played an important part to both student groups and the outcome may be theoretically generalized to all upper secondary school students studying natural science. The influences related to the classes of civic education have had a diversified outcome, mostly on not parent-influenced students.

Therefore, this piece of result cannot be theoretically generalized to all natural science students. Not parent-influenced students also perceive themselves as more influenced by miscellaneous meaningful people, than do parent-influenced students.

I understand the results as students not concurring with their parents politically, are more inclined to chase their political identity among their peer friends and other meaningful people.

They are also more open-minded in the teaching moments of political parties, also during the political debate throughout the civic education. Finally, I discuss how the results should be viewed by teachers in civic education and what role the upper secondary school continues to play, as a political socialization agent.

Key words: Voting behaviour, general election, influence, parent-influence, socialization agent, upper secondary school surroundings and civic education

Sammanfattning

I detta examensarbete undersöker jag på vilka sätt gymnasieelever uppfattar sig politiskt påverkade innan de röstade i riksdagsvalet 2010. Syftet är att undersöka vilken påverkan gymnasieskolmiljön och samhällskunskapsundervisningen uppfattas utgöra hos gymnasieelever innan de röstade. Som metod har jag använt mig av personliga, semistrukturerade intervjuer med åtta gymnasieelever som alla röstade på ett parti till riksdagen. Jag har ställt frågor om hur de uppfattar att deras föräldrar, gymnasieskolmiljön och samhällskunskapsundervisningen påverkat dem. För att urskilja vilken påverkan främst gymnasieskolmiljön och samhällskunskapsundervisningen haft på eleverna, har jag valt ut två jämförelsegrupper med fyra elever i varje. Den ena gruppen består av föräldrapåverkade elever och den andra gruppen består av icke-föräldrapåverkade elever.

Jag kommer i resultatet fram till att gymnasieskolmiljön har spelat en betydande roll för båda grupperna och att effekterna teoretiskt skulle kunna generaliseras på alla gymnasieelever som läser det naturvetenskapliga programmet. Påverkan från samhällskunskapsundervisningen har haft en differentiell effekt, på främst de icke-föräldrapåverkade eleverna. Effekterna kan därför inte teoretiskt generaliseras på alla naturvetareelever. Icke-föräldrapåverkade elever uppfattar sig även mer påverkade av övriga betydelsefulla personer, än vad föräldrapåverkade elever gör.

Jag tolkar resultatet som att elever som inte håller med sina föräldrar politiskt, är mer benägna att söka rätt på sin politiska identitet hos jämnåriga kompisar och andra betydande personer.

De är också mer öppensinnade i undervisningen om politiska partier och under den politiska partidebatten genom samhällskunskapen. Jag för slutligen en diskussion om hur resultaten bör betraktas av samhällskunskapslärare och vad gymnasieskolan har för fortsatt roll som politisk socialisationsagent.

Nyckelord: Väljarbeteende, riksdagsval, påverkan, föräldrapåverkan, socialisationsagent, gymnasieskolmiljö och samhällskunskap

Innehållsförteckning

1. INLEDNING... 5

1.1BAKGRUND ... 5

1.2SYFTESBESKRIVNING, HYPOTES OCH ANALYTISK MODELL ... 8

1.3SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 10

1.4TIDIGARE FORSKNING ... 11

1.4.1 Skolan som politisk socialisationsagent ... 11

1.4.2 Social identitet ... 12

1.4.3 Värderingar ... 13

1.4.4 Väljarbeteenden hos förstagångsväljare ... 14

1.4.5 Sammanfattande forskningsläge ... 16

2. TEORETISK BAKGRUND ... 18

2.1DEFINITIONER AV BEGREPP ... 18

2.1.1 Påverkan ... 18

2.1.2 Värderingar ... 18

2.1.3 Socialisation och socialisationsagenter ... 18

2.1.4 Politisk socialisation ... 19

3. METOD ... 20

3.1KVALITATIV ANSATS ... 20

3.2SJÄLVSKATTNINGSENKÄT ... 20

3.3PERSONLIGA INTERVJUER ... 20

3.4ETIK ... 21

3.5URVAL ... 21

3.6GENOMFÖRANDE ... 23

3.7AVGRÄNSNINGAR ... 25

4. RESULTAT ... 26

4.1PRESENTATION AV MINA TEMAN OCH DE BÅDA GRUPPERNA ... 26

4.1.1 Gruppen FP ... 26

4.1.2 Gruppen IFP ... 28

4.2PÅVERKAN FRÅN GYMNASIESKOLMILJÖN ... 29

4.2.1 Påverkan från gymnasieskolmiljön, FP-gruppen ... 29

4.2.2 Påverkan från gymnasieskolmiljön, IFP-gruppen ... 31

4.3PÅVERKAN FRÅN SAMHÄLLSKUNSKAPSUNDERVISNINGEN ... 34

4.3.1 Påverkan från samhällskunskapsundervisningen, FP-gruppen ... 34

4.3.2 Påverkan från samhällskunskapsundervisningen, IFP-gruppen ... 36

4.4PÅVERKAN FRÅN ÖVRIGA BETYDELSEFULLA PERSONER ... 38

4.4.1 Påverkan från övriga betydelsefulla personer, FP-gruppen ... 38

4.4.2 Påverkan från övriga betydelsefulla personer, IFP-gruppen ... 39

5. ANALYS ... 42

5.1GRUNDANTAGANDET OCH HYPOTESEN ... 42

5.2GENERELLA SLUTSATSER ... 43

5.3ANALYS AV PÅVERKAN FRÅN GYMNASIESKOLMILJÖN ... 44

5.4ANALYS AV PÅVERKAN FRÅN SAMHÄLLSKUNSKAPSUNDERVISNINGEN ... 44

5.5ANALYS AV PÅVERKAN FRÅN ÖVRIGA BETYDELSEFULLA PERSONER ... 45

5.6ANALYTISK SLUTSATS ... 46

6. DISKUSSION ... 48 REFERENSER

BILAGOR

1. Inledning

1.1 Bakgrund

19 september 2010 gick svenska folket till val. Vi hade att ta ställning till vilken partikoalition vi helst skulle se styra landet. Att utnyttja sin demokratiska rösträtt är en starkt förankrad handling, nästan att betrakta som en moralisk skyldighet, bland svenska medborgare. Vissa tycks resonera att det inte spelar någon roll vad man röstar på, så länge man röstar. Vi har blivit socialiserade från våra föräldrar, media, lärare med flera att ta ställning partipolitiskt och faktum är att i nyligen genomförda riksdagsval 2010 använde 85 % av de röstberättigade sin rösträtt. Bland förstagångsväljarna gjorde 75 % detsamma (Valmyndigheten 2010).

Valforskare har länge undersökt varför vi röstar som vi gör. Röstar vi efter socioekonomisk klasstillhörighet? Röstar vi som våra föräldrar? Röstar vi på det parti vi anser driver bäst sakfrågor? Tillhör förstagångsväljarna en särskild kategori väljare? Dessa frågor ger olika svar beroende på när de ställdes.

Från och med 1956 då svenska valforskare började undersöka väljare på deras bakgrund och motiv till hur de röstar, fram till idag, har det skett förändringar på vilka grunder vi röstar. Att andelen partibytare mellan valen ökar, är en av de mest betydelsefulla förändringarna sedan vallokalsundersökningarna startade. Mellan valen 2002 till 2006 bytte 37 % av väljarna riksdagsparti och fyra år tidigare var andelen 30 % (Oscarsson & Holmberg 2008:269). Med vetskapen om att cirka var tredje väljare sannolikt kommer att byta parti vid varje val blir det svårare för politikerna att fastställa typiska partianhängare för sina partier. Politikerna får arbeta hårdare för att behålla sina trogna väljare och samtidigt försöka värva nya väljargrupper. Föräldrars politiska åsikter och kulturella reproduktion utgör fortfarande ett stort inflytande på hur deras barn röstar men trenden går mot att väljarna är mer individualiserade och självständiga idag. Röstning utefter yrkestillhörighet är en sjunkande men alltjämt en viktig faktor att räkna med. Exempelvis röstade 73 % av LO-medlemmarna på socialdemokraterna medan 65 % av företagarna röstade borgligt vid 2002 års val (Hernborn et al. 2006:57-58).

Svenska väljares röstningsmotiv visar ett knappt överläge för åsiktsröstning i förhållande till exempelvis ideologiröstning. Vid 2002 års val hade väljarna stora kunskaper om och kunde motivera vilka sakfrågor de ansåg var viktiga. Andelen slentrianröstare, de som röstar på samma parti av gammal vana, minskar för varje val tillsammans med socioekonomisk baserad

röstning. ”Partival motiverat av yrkes- eller klasstillhörighet har blivit allt ovanligare i Sverige – ned från 21 procent 1988 till 15 procent 2006” (Oscarsson & Holmberg 2008:48). Att färre känner en partitillhörighet idag beror till viss del på en större samhällelig individualisering (Johansson 2007:65). Ett större antal väljare röstar på det parti som de anser bedriver bäst sakfrågepolitik, oavsett om de är uppvuxna i klassiskt socialistiska eller borgerliga familjer. I skrivande stund har svenska valforskare inte hunnit analysera 2010 års riksdagsval varför den senaste valforskningen i min uppsats kommer att inrymma valet 2006.

Jag bedömer att media har ökat sitt inflytande över väljarna. Internet har ökat tillgängligheten till att på egen hand samla fakta kring partiernas politik och har även skapat möjligheter för politiskt intresserade att diskutera politik med varandra. Den ökade trafiken av bild- och ljudströmningen på internet har skapat ett lättillgängligt arkiv att snabbt ta reda på politiska uttalanden med mera. Jag bedömer vidare att många politiskt intresserade ungdomar som ska rösta för första gången identifierar sig politiskt med vilka de är och inte är bland annat genom att diskutera politik på internetfora.

Internet i all ära men min bedömning är att den politiska identiteten skapas främst vid verkliga sociala kontakter. Exempelvis kan den politiska identiteten stärkas av att meningsskiljaktigheter uppstår mellan olika värderingar. I socialpsykologisk teori beskrivs fenomenet som självkategorisering. Man utför en kognitiv process genom att kategorisera oliktänkande personer i en ut-grupp som annorlunda i jämförelse med de preferenser man själv har, och andra liktänkande i sin in-grupp (Tajfel refererad i Hogg 1996:68). Exempelvis stärks politiska uppfattningar på vänstersidan av att man stöter på motsvarande uppfattningar på högersidan. Självkategorisering är en utveckling av social identitetsteori som stipulerar att personer med otillfredsställd social tillhörighet strävar efter att ändra sina personliga egenskaper så att de passar den grupp de söker sig till (Tajfel refererad i Turner 1996:17). Jag bedömer att dagens ungdomar i rösträtts- och myndighetsålder inte fullt ut har en tillfredsställd social tillhörighet och att många därför söker grupper att passa in i. Politisk uppdelning är en av de möjliga ingångarna till att passa in i en in-grupp och kan fylla behovet av social tillhörighet. Jag bedömer att gymnasieskolan som social och intellektuell mötesplats fyller den funktionen för många ungdomar.

Eftersom klassröstning har minskat och sakfrågeröstning utifrån individuella preferenser har ökat öppnar sig intressanta frågor. Kan det vara så att skolan som social och intellektuell

mötesplats formar våra värderingar i allt högre grad? Är det i skolan vi för första gången bildar våra politiska uppfattningar om hur vårt samhälle bör styras? Är det samhällskunskapsläraren på gymnasiet som får oss att förstå de politiska förutsättningar som är nödvändiga för att fatta vårt viktiga beslut att rösta på ett parti? Är det i gymnasieskolmiljön som ungdomar emellan diskuterar partipolitik och identifierar sig med partier? Politikintresset hos ungdomar varierar och alla ungdomar diskuterar inte politik med sina föräldrar. Därför finns det skäl att hävda att gymnasieskolan är den största garanten för att fostra ungdomar till att bli politiskt medvetna, både tack vare politiska diskussioner med kompisar och tack vare lärarna i samhällskunskap.

I kursmålen för gymnasieskolans Samhällskunskap A står att läsa att ”eleven ska ha kunskaper om det politiska systemets funktion på lokal, regional, nationell och EU-nivå”.

Vidare står att ”eleven ska kunna förstå hur man kan påverka politiska beslut på lokal, regional och nationell nivå, inom EU samt internationellt” (Skolverket 2008).

Samhällskunskapslärarens uppgift är att tolka kursmålen, planera och genomdriva lektioner som får eleverna att bli politiskt intresserade och kunniga för att veta hur de kan påverka politiska beslut på exempelvis nationell nivå. En sådan kunskap ligger otvivelaktigt i, till betydande del, att rösta på det riksdagsparti man anser mest lämpat att styra landet, som sedan i praktiken får styra tillsammans med andra allianspartier. Undervisningen i samhällskunskap kan därför ses som en viktig faktor för hur främst förstagångsväljare röstar, särskilt då denna kurs ligger tidsmässigt nära valdagen.

Jag hävdar att det är svårt att fullständigt undfly politiska ställningstaganden i dagens samhälle. Det är svårt att frigöra sig från föräldrars, kompisars och lärares politiska påverkan, då man rimligtvis kommer i kontakt med åtminstone en förälder eller vårdnadshavare samt att alla gymnasieelever läser den obligatoriska kursen Samhällskunskap A. Den svenska skolan har flera fostransuppdrag varav ett handlar om att fostra elever till respektfulla, demokratiska medborgare som visar hänsyn och tolerans mot medmänniskor. Lärarkollegiet sammantaget har en formell makt att forma demokratiskt sinnade medborgare. I läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, uttrycks att det vilar ett ansvar på all personal att fostra elever till politiska medborgare. I uppnåendemålen står att läsa: ”det är skolans ansvar att varje elev […]

har förutsättningar för att delta i demokratiska beslutsprocesser i samhällsliv och arbetsliv”

(Lärarnas Riksförbund 2005:49). I den praktiska verkligheten brukar det oftast ensamt bli samhällskunskapslärarnas uppgift att applicera politisk fostran på sina elever. Denna fostran

handlar enligt min tolkning om att ge eleverna verktyg för att själva bestämma sig för hur delaktiga de vill vara i det politiska livet. Ambitionerna är normativa i avseendet att få eleverna till att på goda grunder veta hur de ska rösta och att faktiskt rösta i allmänna val.

Arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) framlade en rapport om andelen röstande förstagångsväljare utifrån vilken typ av gymnasieprogram man läst.

Statistiken är hämtad från ett stickurval av SCB och gäller riksdagsvalet 2006. Däri framgår att av de förstagångsväljare som gått ett studieförberedande program röstade 85 % medan de som gått ett yrkesförberedande program röstade 79 %. Av de förstagångsväljare som inte har gått eller slutfört ett gymnasieprogram röstade endast 53 % (SKL 2009:4-5). Det finns inga signifikanta röstningsskillnader som går att koppla till kön. Gymnasieprogram med starkare teoretisk utbildning spelar alltså en viktig roll för valdeltagandet, men det intressanta i statistiken anser jag är skillnaderna mellan de som går gymnasiet och de som inte gör det.

Gymnasieskolan har en bevisad effekt på valdeltagandet och utgör en viktig social och intellektuell mötesplats för ungdomar att ta politisk ställning.

1.2 Syftesbeskrivning, hypotes och analytisk modell

Min avsikt är att undersöka på vilka sätt gymnasieskolmiljön som gymnasieelever i årskurs tre vistas i, har bidragit till en ökad politisk medvetenhet och ställningstagande. Med gymnasieskolmiljö menar jag klasskompisar och andra kompisar på gymnasieskolan och genom vilka man diskuterar politiska frågor med och formar sina politiska åsikter, på själva skolan. Jag avser också undersöka hur kursen Samhällskunskap A i ämnesområdet politik socialiserar elever till politisk medvetenhet och därigenom politiska ställningstaganden. Det viktiga i min undersökning är hur gymnasieeleverna själva uppfattar hur de blivit påverkade genom att få dem att tänka till, minnas och reflektera över tidigare skeenden i deras liv. När man röstar för första gången har man inte haft samma tidsmässiga möjlighet att sätta sig in i alla delar av politiken som mer erfarna väljare har haft. Förstagångsväljare befinner sig, enligt mitt synsätt, i en politisk fostransprocess och är mer påverkbara, exempelvis från gymnasieskolmiljön.

Den brittiska sociologen Anthony Giddens menar att familjen i normalfallet är den viktigaste uppfostraren eller annorlunda uttryckt socialisationsagenten för barn fram till tidig vuxen ålder. ”Barn fångar upp olika beteendemönster som är typiska för deras föräldrar och andra i deras närmaste omgivning” (Giddens 2007:165). Föräldrarna har alltså enligt Giddens en

påverkansfördel över sina barns mest grundläggande värderingar, gentemot lärare och jämnåriga kompisar i sin egenskap av primära socialisationsagenter (Giddens 2007:165-166).

Jag hävdar att en samhällskunskapslärare aldrig kan fostra om sina elever till att ändra på sina politiska referensramar eller erfarenheter, men han/hon kan däremot bredda elevernas perspektiv genom att ge dem ökad förståelse i samhällsfrågor. Gymnasieskolan som social och intellektuell mötesplats skapar möjligheter för elever att dryfta politiska funderingar med varandra, speciellt inför ett riksdagsval och utgör en annan viktig socialisationsagent. För att tillsist få en helhetsförståelse av vad som påverkar gymnasieelever till hur de röstar till riksdagen, framhäver jag vikten av att väga in vilka andra personer gymnasieeleverna själva betonar spelat en stor roll för deras röstande. I min uppsats väljer jag att kalla dessa för övriga betydelsefulla personer.

Jag har formulerat hypotesen att icke-föräldrapåverkade gymnasieelever har ett mottagligare politiskt sinne och är därför mer påverkbara av gymnasieskolmiljön,

samhällskunskapsundervisningen och av övriga betydelsefulla personer, jämfört med föräldrapåverkade gymnasieelever, inför deras val till riksdagen.

Jag bedömer att gymnasieelever, i och med att de uppfattar sig föräldrapåverkade, i relativt tidig ålder har anammat grundläggande politiska värderingar från sina föräldrar. Därför känner de inget större behov av att söka rätt på sin politiska identitet bland jämnåriga kompisar på gymnasiet eller under lektioner i samhällskunskap. De föräldrapåverkade eleverna är mer fasta i sina politiska åsikter än jämfört med de mycket mer öppensinnade icke-föräldrapåverkade. Att övriga betydelsefulla personer inte påverkar de föräldrapåverkade bedömer jag beror av samma orsak. Jag benämner föräldrapåverkade med FP och icke- föräldrapåverkade med IFP.

Hypotesen illustreras nedan i en analytisk modell. De tjocka pilarna symboliserar stor uppfattad påverkan medan de smala pilarna symboliserar liten uppfattad påverkan.

1.3 Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att undersöka vilken påverkan från gymnasieskolmiljön och samhällskunskapsundervisningen som uppfattas hos gymnasieelever inför deras första val till riksdagen. För att uppfylla syftet ställer jag följande tre preciserade forskningsfrågor att besvara:

1) På vilka sätt uppfattar sig föräldrapåverkade och icke-föräldrapåverkade

gymnasieelever påverkade av gymnasieskolmiljön, inför deras val till riksdagen?

2) På vilka sätt uppfattar sig FP- och IFP-gruppen påverkade av samhällskunskapsundervisningen, inför deras val till riksdagen?

3) Vilka övriga betydelsefulla personer uppfattar sig FP- och IFP-gruppen påverkade av, inför deras val till riksdagen?

1.4 Tidigare forskning

1.4.1 Skolan som politisk socialisationsagent

Fram till tidigt 2000-tal har det bedrivits liten internationell forskning om vilka långvariga effekter politisk fostran har på elever i ungdomsåldern. En experimentstudie från Philadelphia, USA var först med att undersöka den långvariga effekten genom att tillföra gymnasieelever (High School Students) extra undervisning i samhällskunskap (Civic Education). Det visade sig att elever med två terminers extra samhällskunskap uppvisade ett större politiskt självförtroende, ett större politiskt deltagande, hade blivit mer politiskt uppmärksamma än kontrollgrupperna som endast läst standardkursen i samhällskunskap. I presidentvalet 2004 hade experimenteleverna också större röstningsfrekvens. Genom deliberativa politiska samtal i klassrummen, inbjudna lagstiftare och kongresskandidater med mera ökade elevernas politiska kunskaper och intressen. Den bestående effekten har konstaterats genom återkontakter med kunskapstester av eleverna två år efter genomförda studie (Pasek et al. 2008:26-30).

Anders Broman vid Karlstads universitet har i en kvantitativ enkätundersökning undersökt hur gymnasieskolan via kursen Samhällskunskap A har socialiserat elever till mer demokratiska medborgare. Det finns förhoppningar, uttryckt i läroplaner och kursplaner, om att elevers demokratiska förpliktelser ska utvecklas, att deras politiska självtilltro och deras tilltro till myndigheter och beslutsfattare ska utvecklas. Resultatet visar emellertid på små generella effekter av samhällskunskapsundervisningen som demokratisk socialisationsagent. Resultatet kan inte direkt generaliseras till hela populationen av den svenska gymnasieskolan då endast cirka 400 elever deltog men urvalet har varit strategiskt och inkluderat både teoretiska och praktiska gymnasieprogram så en viss generalisering bör tillåtas.

Majoriteten av de undersökta eleverna når inte upp till styrdokumentens politiska mål vilket får betraktas som ett underbetyg till samhällskunskapsundervisningen alternativt alltför optimistiskt skrivna styrdokument. Gällande den politiska självtilltron och den demokratiska förpliktelsen har samhällskunskapsundervisningen dock haft en differentierad effekt för vissa elever, även om det är svårt att bevisa dessa effekter oberoende av andra faktorer (Broman 2009:195-197). Elever socialiseras de facto av undervisningen i samhällskunskap även om utvecklingen mot det önskvärda inte är tillräcklig. Det föreligger alltså en inneboende, potentiell möjlighet för samhällskunskapsundervisningen att socialisera vissa elever

demokratiskt. Tack vare Pasek et al. och Bromans forskning finner jag ett starkare stöd för att liknande potentiella möjlighet kan finnas för vissa elever inför deras ställningstagande till riksdagsvalet.

1.4.2 Social identitet

Susanne Johansson är verksam vid Göteborgs universitet och i hennes doktorsavhandling om ungdomars värderingar och politiska engagemang redogör hon för att det finns en mytbildning att ungdomar framställs som annorlunda i politiska aktiviteter. Ungdomar framställs som homogent problematiska ur politiskt hänseende, vilket är något som Johansson vill problematisera. Samhällsutvecklingen med individualiseringen har enligt Johansson medfört att allt fler studerar på universitet vilket inneburit att klasstillhörighet fått en mindre betydelse för de politiska aktiviteterna.

Det som skett under senare år är att samhällsutvecklingen gått i riktning emot ett mer individualiserat och individcentrerat samhälle. Trenden emot ett mer individualiserat samhälle resulterar i att ungdomar väljer att delta på andra sätt än i kollektiva aktiviteter som exempelvis politiska partier (Johansson 2007:22).

Henrik Oscarsson är en av Sveriges ledande forskare inom opinionsbildning och väljarbeteende. Han är verksam vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

Institutet för Samhälle, opinion och massmedia [SOM] genomför årligen undersökningar på människors värderingar. En viktig utgångsfråga som Oscarsson ställer sig är hur utbildning formar ungdomars värderingar. Oscarsson menar att socialisationen mellan kompisar, genom fritidsaktiviteter och inom skolmiljön blir viktigare på bekostnad av socialisationen i familjen.

Ungdomstiden har blivit längre och etableringen på arbetsmarknaden sker senare (Oscarsson 2002:82-83). Därför menar Oscarsson att gymnasie- och högskoleutbildningarna är de viktigaste socialisationsagenterna för ungdomars värderingar. Exempelvis visar studier på att värdena ”ett liv fullt av njutning” och ”rikedom” är mindre viktiga för personer med hög utbildningsnivå. På motsvarande sätt ökar vikten av ”självaktning” och ”självförverkligande”

med utbildningsnivån. ”Oavsett inriktning kan utbildning betraktas som samhällsinstitutioner där vittomfattande värdeproduktion äger rum” (Oscarsson 2002:84). Oscarsson sammanfattar sin studie med en av sina viktigaste slutsatser att ungdomars värderingar har en stark koppling till utbildning och en svagare koppling till familjebakgrund (Oscarsson 2002:90).

Jag håller med Oscarsson om att många ungdomar gör en senare entré till vuxenvärlden idag, de utbildar sig längre och får sin första tillsvidareanställning senare. Jag bedömer därför också att utbildningen på universitet och de kompisar man skaffar genom studierna har fått ett ökat inflytande på hur man röstar idag jämfört med från förra seklet.

1.4.3 Värderingar

Den svenska sociologen Adrienne Sörbom kommer i sin studie När vardagen blir politik fram till att unga och medelålders människor i yrkeskategorierna arbetare samt tjänstemän är kritiska och ifrågasättande till politiker och hur politiken utformas. Äldre dito är mer accepterande av samhällssystemet och hyser stark tilltro till sina folkvalda.

Den misstro som Johanna och de handelsanställda uttrycker återfinns inte bland femtio- och sjuttiotalistlärarna. De uttrycker en frustration över att det är svårt att bestämma sig, det är svårt att få grepp om politiska problem och det är svårt att handla som de skulle önska men de uttrycker inte en misstro mot det politiska systemet…(Sörbom 2005:102).

Sörbom anser liksom Johansson att generationsväxlingen och samhällsförändringen har orsakat förändrade politiska värderingar och är viktigare förklaringsgrunder till hur folk röstar än röstning på grund av klass- och yrkestillhörighet. Med detta i åtanke bör alltså forskningen om hur unga väljare röstar ta sin utgångspunkt i hur deras värderingar har skapats.

De värderingar som individen anammar grundläggs i ungdomsåren och senare anammade värderingar kommer inte att bryta nämnvärt mot de tidiga (Johansson 2007:60-61). Vidare i resonemangen om värderingar hävdas att ”det finns en tydlig koppling mellan värderingar och socioekonomisk status även på individnivå”. Individens levnadsomständigheter är till syvene och sist det som avgör vilken typ av värderingar varje individ har (Dalton 2002 refererad i Johansson 2007:63). Jag finner Daltons tes logisk och jag instämmer i att värderingar primärt bör förstås på individnivå, inte på samhällsnivå. Johansson menar att individualiseringen av värderingsmönstren i samhället innebär att de klassiska värderingskonflikterna inom svensk politik, till exempel uppdelningen av produktionsmedlen och vänster-högerkonflikten, fått en allt mindre politisk betydelse (Johansson 2007:65).

Effekten av individualiseringen för människors värderingar upptäcktes av den amerikanske statsvetaren Ronald Inglehart som menar att individualiseringen är ett resultat av det allmänt ökade välståndet i samhället (Inglehart 1977). Inglehart bedrev sin vittomfattande studie på 1970-talet med tre decenniers distans från andra världskriget. Han var intresserad av att undersöka hur människors värderingar påverkas av de materiella (mat, säkerhet m.m.) och de post-materiella (tillhörighet, uppskattning m.m.) förutsättningar man omges av. Ingleharts forskningsbidrag inom samhällsvetenskapen är digert men kan ändå sammanfattas med att människors värderingar ändras och att förändringarna sker i takt med att samhället man lever i utvecklas. De samhällen som tillförsäkrat behoven av mat och säkerhet tenderar att prioritera de postmateriella behoven av social tillhörighet och uppskattning mycket högre än samhällen där det råder brist på mat och säkerhet (Inglehart 1977:69).

Sverige är ett rikt och välmående land. Som ett resultat av vårt välstånd är vi också ett av de mest individualistiska länderna i världen och enligt Ingleharts forskning är vi till och med det mest individualiserade landet sett till självförverkligande och sekulära värderingar (World Values Survey Association 2005). Svenska ungdomar på 2000-talets början fostras till att klara sig själva, utbilda sig till det de själva vill och klara av sina arbetsuppgifter självständigt.

Välfärdsstaten har gjort dagens ungdomar mindre beroende av föräldrars kulturella eller ekonomiska kapital för att ta sig framåt i karriären. Det går förvisso att diskutera hur stark påverkan den traditionella klasstillhörigheten i praktiken utgör, men jag överger den diskussionen för att i stället konstatera att möjligheten till social mobilitet i dagens Sverige är väldigt stor, och har förmodligen aldrig varit större.

1.4.4 Väljarbeteenden hos förstagångsväljare

Valforskare har analyserat svenska väljare sedan 1950-talet. Genom den svenska vallokalundersökningen (Valu) utfrågas ett stort antal svenska medborgare på valdagen hur de röstat och på vilka grunder varpå deras sociala, kulturella och ekonomiska bakgrunder kartläggs (Hernborn et al. 2006). Tack vare Valu har både valforskare och allmänheten tillgång till bred information om väljarbeteenden. Att förstå väljarbeteenden över en hel befolkning är förutsättningen för att kunna jämföra väljarbeteenden med förstagångsväljare.

Jag presenterar här en bild av förstagångsväljare för vidare förståelse av deras väljarbeteenden. En vanlig uppfattning är att förstagångsväljare skulle skilja sig stort jämfört

med resten av väljarna till att vara mer osäkra och oberäkneliga. Det finns undersökningar som visar att dessa skillnader existerar även om de ibland är små. Inför valet 2002 tillfrågades Thomas Denk väljare i Värmland en månad inför valet vilket parti de skulle rösta på.

Förstagångsväljarna var bara två procentenheter mer osäkra än hela väljargruppen, som hädanefter skrivs väljarna (Denk 2002:19). Samma studie visar att skillnaderna mellan andelen förstagångsväljare och väljare är små för dem som har bestämt sig för att rösta men inte på vilket parti. En signifikant skillnad uppstår i andelen som både bestämt sig för att rösta och på vilket parti, där väljarna är 18 procentenheter säkrare än förstagångsväljarna (Denk 2002:17). Förstagångsväljare tar alltså längre tid på sig att bestämma sig för vilket parti och ska ur den aspekten ses som en särskild grupp väljare då de är mer påverkbara fram till valdagen.

Men har ungdomar andra värderingar än vuxna? Johansson menar att livsfasen avgör till mångt och mycket de värderingar man för tillfället har. Ungdomstiden innebär en etableringsfas där frågor om att få ett arbete och bostad blir betydligt viktigare för unga än för vuxna (Johansson 2008:138). Äldre prioriterar på motsvarande sätt exempelvis äldreomsorgen högre än vad ungdomar gör. Johansson argumenterar vidare att samhällets individualisering medför att ungdomar värdesätter andra saker än dagens vuxengrupper. Exempelvis står de individuella värdena frihet och kärlek över de mer kollektiva värdena av rikets säkerhet och fred. Men ungdomars skillnader i värderingar gentemot vuxna beror enligt Johansson mestadels på samhällets utveckling och ska alltså ses som en generationsfråga. Ungdomar på 1950-talet uppskattade exempelvis värdena av säkerhet och fred mer än dagens ungdomar (Johansson 2008:142-144). Detta resonemang går att jämföra med Ingleharts forskning (se sid. 13).

Den statliga myndigheten Ungdomsstyrelsen forskar om ungdomars hälsa och samhälleliga engagemang med mera i åldrarna 15-30. Rapporten Ung idag 2010 visar att det politiska intresset ökar med åldern. 20-25-åringar är mer intresserade av politik och vad som händer i andra länder än 16-19-åringar (Ungdomsstyrelsen 2010:138). I rapporten Unga med attityd jämfördes ungas intresse för politik med personer över 35 år. På samtliga frågor var den äldre gruppen mer intresserad av politik och vad som händer i omvärlden. Det finns också stora skillnader mellan ungdomar till högutbildade föräldrar med ett mycket stort intresse för politik i förhållande till ungdomar till lågutbildade föräldrar som har ett mindre politiskt intresse (Ungdomsstyrelsen 2007:124-125). Jag bedömer att intresset för politik växer i takt

med de livserfarenheter man konfronteras med, till exempel sin första anställning eller sin första lägenhetshyra. Att det nyligen var riksdagsval ledde sannolikt till att politikintresset höjdes generellt bland förstagångsväljarna i Sverige som samma år fyllt 18. Möjligheten att undersöka gymnasieeleverna tillika förstagångsväljarnas uppfattade påverkan kring riksdagsvalet blir speciellt intressant under ett valår trots att politikintresset just under valår förmodligen inte utgör ett tvärsnitt av politikintresset generellt. Jag avser emellertid att undersöka uppfattad påverkan kring ett riksdagsval och jag avser inte att dra generaliserade slutsatser om ungdomars politiska påverkan andra år än valår.

Jag fyllde på min studieinspiration ifrån en c-uppsats av Kyrk och Persson som likt mig utnyttjade möjligheten ett valår medför, och undersökte gymnasieelevers syn på vad som påverkar dem och varför de tycker att man ska rösta, inför valet 2006. De kommer i resultatet fram till att det är den sekundära socialisationsfasen, alltså kompisar och skolan, som påverkar gymnasieeleverna mest.

Den sekundära socialisationsfasen har i samtliga fall helt eller delvis varit den socialisationskanal som bidragit till förstagångsväljarens icke ställningstagande. […] Den primära fasen visar även här ha mindre betydelse än den sekundära fasen ifråga om att påverka till ett icke ställningstagande. Alltså är förstagångsväljaren mer mottaglig för påverkan under den sekundära socialiseringsfasen (Kyrk & Persson 2006:22).

1.4.5 Sammanfattande forskningsläge

Forskningen har visat att samhällskunskapsundervisningen på svenska gymnasieskolor har haft en liten generell betydelse för elevers demokratiska och politiska fostran. I amerikanska

”high schools” har däremot supplementär undervisning i samhällskunskap visat på långvariga beståendeeffekter hos elevers politiska kunskaper och vilja till engagemang. Sociologisk forskning visar att det i samhällen med ökad välfärd sker en parallell ökning av individualiseringsgraden. Värderingarna har blivit mer individcentrerade och det tar sig uttryck i väljarbeteenden. Fler väljare röstar idag på grundval av partiernas sakfrågor, som står i samklang med deras individuella preferenser, och mindre på grundval av partiernas ideologiska hemvist. I dagens välutvecklade Sverige studerar allt fler vidare på universitet vari forskning visar att många värderingar grundläggs. Röstning på grundval av klass- eller yrkestillhörighet har minskat i takt med samhällsutvecklingen men den är alltjämt en faktor att räkna med. Ungdomar har andra värderingar än vuxna eftersom de befinner sig i andra

livsfaser men mest handlar skillnaderna om en generationsfråga eftersom samhället har förändrats. Forskningen visar att förstagångsväljare tar längre tid på sig att bestämma sig för partisympati och färre förstagångsväljare saknar fast partitillhörighet än övriga väljare.

Politikintresset ökar med åldern likaså andelen med fast partitillhörighet. Detta antas bero på att man i ungdomsåldern inte har hunnit konfrontera de livserfarenheter som följer med att arbeta och rå om sin egen ekonomi.

Sammantaget finner jag Johanssons, Oscarsson & Holmbergs, Pasek et al., Bromans, Sörboms, Denks, Ingleharts och Ungdomsstyrelsens forskning intressant. Jag har tack vare deras bidrag förstått att ungdomar tänker och resonerar alltmer på individualiserade grunder.

Den aktuella livssituationen och de politiska hjärtefrågor som ligger gymnasieungdomarna nära blir de avgörande grundvalen till hur de röstar. Forskningsbidragen har lett mig fram till min undersöknings grundantagande: förstagångsväljare 2010 röstar på det parti som mest gynnar dem själva i deras aktuella livssituation, oavsett hur deras föräldrar röstar.

2. Teoretisk bakgrund

2.1 Definitioner av begrepp

Jag utgår ifrån att alla människor i någon mån är påverkade av andra människor och att självständighet är endast ett ord i teorin. Att återge en exakt tidpunkt för när vi har blivit påverkade av andra är inte helt enkelt. Verkligheten är mer komplex än att reducera påverkan till en viss faktor vid en viss given tidpunkt. Eftersom påverkan är ett mångbottnat och svårdefinierat begrepp har jag valt att formulera en egen definition för förståelsen av påverkan, en process i tre stadier. Vid det första stadiet uppfattar man sig inte berörd överhuvudtaget, man är opåverkad. Vid det andra stadiet uppfattar man sig påverkad såtillvida att man har skaffat sig mer kunskaper om det man har att ta ställning till. Vid det tredje stadiet uppfattar man sig påverkad såtillvida att man har övervägt och omprövat sina tidigare åskådningar och man kan tänka sig andra ideologiska synsätt. Den viktigaste skiljelinjen i min undersökning är den mellan det andra och det tredje stadiet. För att till övervägande del räknas som påverkad, ska man ha nått upp till det tredje stadiet.

2.1.2 Värderingar

Johansson har definierat värderingar såsom ”djupt internaliserade, stabila och välordnade övertygelser hos den enskilda individen.” Värderingar är med andra ord den enskildes mest grundläggande och välförankrade föreställningar om livet, kopplat till vad den enskilde betraktar som rätt och fel (Johansson 2007:60). Med Johanssons definition bekräftas min uppfattning om att värderingar är individuellt skapta och när de väl etablerats är de relativt orubbliga för yttre påverkan.

2.1.3 Socialisation och socialisationsagenter

”Socialisation kallas den process varigenom det hjälplösa barnet gradvis blir medvetet och skaffar sig kunskaper och färdigheter som passar in i den kultur där han eller hon blivit född”

(Giddens 2007:161). Giddens definierar socialisation som en social anpassningsprocess som startar hos nyfödda barn och fortlöper livet ut.

Socialisationsagenter är ”grupper eller sociala sammanhang i vilka viktiga socialisationsprocesser äger rum” (Giddens 2007:164-165). Giddens delar in socialisationen i primär och sekundär. ”Den primära socialisationen äger rum under de första åren i livet och är den mest intensiva perioden när det gäller kulturell inlärning”. Här är det familjen som utgör den viktigaste socialisationsagenten. ”Den sekundära socialisationen äger rum under den senare barndomen, ungdomstiden och tidig vuxen ålder” och under denna fas tar skolan, kompisar, media med mera över vissa delar av fostransuppdraget från familjen (Giddens 2007:165). För min studies räkning blir de sociologiska begreppen relevanta då jag undersöker hur de sekundära socialisationsagenternas politiska påverkan skiljer sig hos dem som uppfattar sig politiskt socialiserade av föräldrarna, alltså av de primära socialisationsagenterna, från dem som inte gör det.

2.1.4 Politisk socialisation

”Political socialization has been defined as the developmental process by which adolescents acquire cognitions, attitudes, and behaviors relating to their political environment” (Pasek et al. 2007:29). Jag instämmer i definitionen och avser med begreppet liksom Pasek et al. främst ungdomar, som befinner sig i formbara år. Det är i ungdomsåren som kognitioner, attityder och beteenden är speciellt formbara överlag, naturligtvis också inom politiken.

3. Metod

3.1 Kvalitativ ansats

För att ta reda på unga människors uppfattningar kring ett så pass tolkningsbart begrepp som påverkan anser jag att en kvalitativ ansats, med syfte att få fram mönster och generaliseringar i datan, är lämpligast. Jag har varit noga med att betona för eleverna att det inte finns några svar som är rätt eller fel på mina ställda frågor. Jag är intresserad av att få fram tankemönster kring hur gymnasieelever uppfattar sig påverkade kring sitt ställningstagande, inte vad de tar ställning om. Att mäta uppfattningar av påverkan är inte oproblematiskt och det gäller att ställa rätt sorts frågor som manar till eftertanke och reflektion. Att låta mina respondenter få utveckla sina svar verbalt genom intervjuer är det lämpligaste sättet att helt och fullt förstå hur deras politiska åsikter, värderingar och attityder har formats. Jag kan dessutom kontrollera svaren genom att vid missförstånd ställa följdfrågor. Fenomenologisk forskning, i motsats till positivistisk forskning, ”har att göra med människors: uppfattningar eller åsikter, attityder och övertygelser, känslor och emotioner” (Denscombe 2009:109). Fenomenologin är en vetenskaplig infallsvinkel väl applicerbar inom samhällsvetenskaperna där man vill förstå hur människor tänker och hur levnadsvillkor uppfattas (Denscombe 2009:110).

3.2 Självskattningsenkät

För att kunna få fram viss kunskap om mina intervjupersoner före intervjuerna delade jag ut självskattningsenkäter där de fick svara på frågor om hur de känner sig politiskt påverkade från föräldrar och kompisar med mera. Häri fick de också ge sitt samtycke till att delta i en bandad intervju på villkoret att uppge sin röstsympati i riksdagsvalet 2010. De fick lov att uppge minst ett telefonnummer eller en emailadress för att jag skulle kunna nå dem och boka in tid. 31 stycken av totalt 42 befann sig i min ursprungliga målgrupp, det vill säga de hade rösträtt senast valdagen och röstade på ett parti till riksdagen. Av dem medgav 16 stycken samtycke till intervju. Självskattningsenkäten finns bifogad i uppsatsen.

3.3 Personliga intervjuer

Att jag valde personliga intervjuer i stället för till exempel gruppintervjuer beror på att jag vill få ut unika och personliga berättelser från var och en av mina respondenter. ”Forskaren har

bara en persons idéer att sätta sig in i och utforska” (Denscombe 2009:235). Intervjuerna är extra personliga i mitt fall då jag exempelvis ställer frågor om hur de själva röstade och i fall de håller med sina föräldrar politiskt och vilka kompisar man mestadels diskuterar politik med. Varje intervjuperson förfogar över sina unika erfarenheter vars svar jag ackumulerar och sammankopplar för att dra slutsatser. Jag har valt semistrukturerade intervjuer med möjlighet till följdfrågor för att kunna bemästra missuppfattningar och för att låta intervjupersonerna få utrymme för reflektion i sina berättelser. ”Intervjuaren är emellertid inställd på att vara flexibel […] att låta den intervjuade utveckla sina idéer och tala mer utförligt” (Denscombe 2009:234-235). Intervjuguiden finns bifogad i uppsatsen.

3.4 Etik

All forskning bygger på frivilligt deltagande och fordrar informerat samtycke och konfidentialitet som etiska krav. Deltagarna måste ha ”tillräcklig information om forskningen för att kunna göra en förnuftig bedömning av om de vill delta eller inte” (Denscombe 2009:197-200). I mitt fall innehåller intervjuerna inslag av att reflektera över sina politiska åsikter och att uppge hur man själv och ens föräldrar har röstat. Enligt den svenska grundlagen har vi valhemlighet och vi är aldrig skyldiga att uppge vår röstsympati mot vår vilja. Att på förhand veta sina rättigheter med försäkrandet om anonymitet och att delaktighet bygger på frivillighet har varit självklara etiska regler att följa för mig. I självskattningsenkäten fick eleverna skriftligt ge sitt samtycke till att uppge sin röstsympati om de själva ville delta i intervjun. Jag berättade muntligt att deras namn skulle fingeras och att bandinspelningarna skulle behandlas konfidentiellt och raderas efter att transkriberingen var färdig. När jag kontaktade eleverna via telefon för att boka in intervjutider, frågade jag om de skulle känna sig bekväma att svara på frågor om föräldrarnas röstsympatier, vilket det uppgav att de skulle göra.

3.5 Urval

I en kvalitativ studie är det viktigt att veta exakt vad man ska undersöka för att vara säker på valida slutsatser. Jag kan inte på tio veckor undersöka hur den politiska påverkan uppfattas hos svenska gymnasieelever i största allmänhet. Till det skulle det krävas mer tid och resurser och för att dra generaliserade slutsatser hade jag behövt använda en kvantitativ ansats i form av surveyundersökningar. Jag undersöker hur påverkan från gymnasieskolmiljön och

samhällskunskapsundervisningen uppfattas utifrån två kategorier av gymnasieelever som går det naturvetenskapliga programmet. Den ena gruppen känner sig politiskt påverkade av sina föräldrar och röstar åt samma ideologiska håll som dem. Den andra gruppen uppfattar sig oberoende föräldrarna i sitt röstande och röstar olikt dem ideologiskt. Jag har på grund av begränsade resurser valt mina intervjupersoner utifrån ett icke-sannolikhetsurval (Denscombe 2009:32). Jag hyser alltså inga förhoppningar om att mitt urval är representativt för hela populationen svenska gymnasieelever i rösträttsålder. Mina slutsatser kommer inte heller att kunna generaliseras till denna population. Mitt icke-sannolikhetsurval har vidare formen av ett subjektivt urval (Denscombe 2009:37). Jag hade viss kännedom om mina respondenter från början. Eleverna på denna skola är överlag väldigt studiemotiverade och jag tror på goda grunder att de kan tillföra mig tillfredsställande data för studien. Efter att de fyllt i självskattningsenkäterna fick jag ytterligare kännedom och för mitt syfte relevanta uppgifter om eleverna för att kunna handplocka åtta lämpliga intervjupersoner.

Inledningsvis valde jag elever från två klasser jag kände igen och som kände till mig från mina tidigare lärarpraktiker, för att i intervjuer få dem att öppna sig i så stor utsträckning som möjligt. För att försäkra mig om att få ett tillräckligt stort urvalsunderlag delade jag ut enkäterna i två klasser. Det blev två klasser som går det naturvetenskapliga programmet. Om jag hade valt elever från det samhällsvetenskapliga programmet hade det endast funnits en klass som jag tidigare undervisat i, och då hade mitt urvalsunderlag minskat. Jag ansåg att det för reliabiliteten är viktigt att bakgrundsfaktorerna är så lika som möjligt för att kunna komma fram till någorlunda reliabla slutsatser. Det fick därför bli två klasser med samma ämnesfokusering och med samma lärare i samhällskunskap. Jag hade på förhand kontrollerat med deras lärare att de båda klasserna hade haft någorlunda liknande lektionsinnehåll i framförallt ämnesområdet politik, vilket bekräftades av läraren. För att få fram två intressanta, undersökningsbara jämförelsegrupper har jag valt ut intervjupersonerna på grund av hur de svarade på frågorna i självskattningsenkäten.

Jag hade inte inledningsvis klart för mig vilken urvalsprocess jag skulle nyttja utan beslutade mig allteftersom för följande: 1) De som känner sig politiskt intresserade. De allra flesta skattade sig själva politiskt intresserade och därför fick det bli en förutsättning för mitt andra urvalssteg. 2) De som känner sig ganska mycket/mycket å ena sidan eller inte alls/lite föräldrapåverkade å andra sidan, av minst en förälder. Här ville jag få fyra stycken som känner sig ganska mycket eller mycket påverkade av minst en förälder respektive fyra stycken

som känner sig lite eller inte alls påverkade av minst en förälder. Huruvida föräldrapåverkan är lika med att rösta på samma parti eller åt samma ideologiska håll som föräldrarna var oväsentligt för syftet. Under samtliga intervjuer bekräftades, föga överraskande, att föräldrapåverkan faktiskt sammanföll med röstning åt samma ideologiska håll som föräldrarna och vice versa sammanföll icke-föräldrapåverkan med röstning åt olikt ideologiskt håll. Vid detta skede hade jag plockat fram fler än åtta intervjupersoner och behövde ytterligare ett urvalssteg för att reducera antalet till åtta. 3) Hur ofta de diskuterar politik med någon av sina föräldrar. Jag resonerade att möjligheten till att hålla med eller inte hålla med sina föräldrar politiskt, förutsätter att man åtminstone ibland diskuterar politik med dem. De som diskuterat politik ”ibland” var just de åtta som förenade mina intervjupersoner och det som skiljde dessa åtta från de övriga. Jag har inte haft syftet att jämföra killar med tjejer. Att det blev en jämn könsfördelning i urvalet tillhör slumpen.

3.6 Genomförande

Jag började med att fråga rektorn på gymnasieskola X om lov att genomföra intervjuer om väljarbeteende vilket jag villkorslöst fick. Jag har i två längre lärarpraktiker bedrivit undervisning med handledare på detta X-gymnasium men har för den delen ingen självskriven vistelserätt där. Jag sökte upp två naturvetarklasser som jag undervisat för under föregående terminer, berättade att mitt syfte skulle handla om politisk påverkan inför riksdagsvalet 2010 varpå jag delade ut självskattningsenkäterna. Till min glädje ville 16 av de 31 som befann sig i målgruppen ställa upp på intervju.

Jag genomförde först tre testintervjuer med tre kompisar till mig. På det sättet vande jag mig vid att aktivt lyssna, visa engagemang och ställa rätt sorts frågor, vilket enligt Jacobsen (1993:62) är en konst. Jag fick härigenom chans att korrigera de frågor som var otydliga eller irrelevanta för syftet. Att intervjuandet är en mångsidig konst med som kräver träning för att uppnå den rätta färdigheten beskrivs på följande sätt av Jacobsen:

Intervjuobjektet skickar ut olika signaler, som uppfattas av intervjuaren som i sin tur reflekterar över dem. Det innebär att han relaterar dem till sina egna kunskaper, attityder, erfarenheter, motiv före intervjun, det bakgrundsarbete som gjorts och mycket annat. Denna process kan leda till en nästan oändlig rad frågor, men frågaren väljer en av dessa och formulerar den verbalt […] Intervjuarens utbildning och träning har gjort honom eller henne i stånd att professionellt gå in i ett förhållningssätt…(Jacobsen 1993:63)

Mina första sju intervjuer genomfördes under vecka 48 och min åttonde under vecka 49. Jag ringde upp var och en och bokade in lämpliga tider som inte skulle vara stressande för någon av oss. Jag bjöd på fika och vi småpratade en stund före intervjuerna. Jag tycker att det är viktigt att skapa en lugn stämning och genom att småprata kan man göra intervjusituationen mer avslappnad, men för den delen inte mindre seriös. Jag satt med var och en i ett bokat grupprum på deras gymnasieskola vid ett runt bord utan några störande element. Jag har följt Steinar Kvales och Svend Brinkmanns sju steg för en forskningsintervju (Kvale & Brinkmann 2009:118). Till en början tematiserade jag intervjun, därefter planerade jag genom att komma på ett trettiotal relevanta intervjufrågor i en så kallad intervjuguide och testa desamma på vänner. Därefter var jag redo för intervjuerna som jag omgående efteråt transkriberade.

Därefter var det dags för analys genom att leta efter och kategorisera teman. Indirekt började analysen redan under transkriberingen då jag aktivt fick återminnas intervjusituationerna.

Verifieringen bestod av att hitta passande citat och rapporteringen bestod av att skriva relevanta sammanhang kring citaten.

Jag ställde de flesta av mina förberedda frågor och i vissa fall tillät jag att intervjupersonerna gick in på sidospår när jag fann det relevant för studiens syfte. I genomsnitt pågick mina bandade intervjuer i 36 minuter. Den längsta intervjun tog 46 minuter och den kortaste tog 26 minuter. För ett par av intervjupersonerna kan inspelningen ha varit en hämmande omständighet men de flesta agerade obekymrat. Jag hade sett till att mentalt förberedda dem på att bli bandade redan då de i enkäten gav samtycke till inspelningen. Därtill hade jag informerat dem om rättigheterna till anonymitet och att jag ämnar fingera deras namn i uppsatsen. Jag har behövt ringa upp några av dem i efterhand för att kontrollera vissa delar av datan.

Jag gjorde mitt yttersta för att bekräfta deras svar och att reagera neutralt på deras svar för att minimera intervjuareffekten. Vid ett par tillfällen bedömer jag att några svarade för att vara mig till lags, men det har jag tagit hänsyn till i analysen. Stämningen var vid varje tillfälle trevlig och de flesta levererade uttömmande svar. Därmed anser jag mig överlag ha uppnått en godtagbar reliabilitet på datainsamlingen. Jag röstade själv på ett parti till riksdagen och är relativt ideologiskt övertygad. Detta valde jag att hålla för mig själv. Intervjuaren bär på en personlig identitet som får betydelse för de intervjuade. Jag har följt Denscombes råd om att i ämnen som kan uppfattas känsliga är det troligt att ”intervjuarens kön, ålder och etnicitet i

förhållande till den intervjuades kön, ålder och etnicitet påverkar fylligheten och ärligheten i de data som kommer fram” (Denscombe 2009:245). Jag gick in målmedvetet i rollen som neutral både i klädsel, till kroppsspråk samt åsiktsmässigt ideologiskt och i sakfrågor.

Självklart har jag inte till fullo framstått neutral i deras ögon men jag har försökt att minimera riskerna. Det var ingen som frågade mig om mina politiska åsikter men om så hade varit fallet, hade jag inte berättat dem.

3.7 Avgränsningar

Antalet intervjuer är en form av avgränsning i förhållande till tidsåtgången och åtta stycken var i mitt fall vad som maximalt ansågs rimligt av min handledare. Jag ämnar som redan nämnt endast att undersöka den uppfattade politiska påverkan från gymnasieskolmiljön, samhällskunskapsundervisningen och av övriga betydelsefulla personer. Jag ställde frågor om intervjupersonernas politiska diskussioner med sina föräldrar samt ifall de håller med sina föräldrar politiskt, vilket jag valde att inte analysera. Däremot har jag kunnat verifiera tydligheten i gruppindelningen tack vare svaren på dessa frågor. Jag ställde också frågor om deras egna politikintressen, vad de anser är politik, hur de håller sig politiskt uppdaterade, hur stämningen i deras klass är, om de tycker att partiröstning tillhör en del av identiteten med mera vilket jag heller inte har analyserat. Informationen härvidlag påverkar inte resultatet direkt, men jag har lyssnat och lärt mig mer om intervjupersonerna som är till gagn för att de ska få en positiv känsla av intervjusituationen. Det är trevligt och tillfredsställande att berätta om sig själv för någon som aktivt lyssnar och är intresserad.

Jag har medvetet uteslutit att ta reda på bakgrundsfakta kring elevernas sociala, ekonomiska och kulturella hemförhållanden. Sådana indelningar skulle ha krävt extra mödosam analys och möjligen äventyrat min förmåga att hålla isär det viktiga i min undersökning; den uppfattade politiska påverkan. Jag valde att undersöka uppfattad påverkan till riksdagsvalet, och inte till vare sig kommun- eller landstingsvalet. Riksdagen är den högsta och mäktigaste av våra folkvalda församlingar vars ledamöter ska representera hela Sveriges befolkning. Det är riksdagspartierna som för ideologidebatten och de mest tongivande politiska riktlinjerna. När man skaffar sig en politisk uppfattning, både ideologiskt och i sakfrågor, är det främst från riksdagen man hämtar informationen och bildar sig politiska kunskaper.

4. Resultat

4.1 Presentation av mina teman och de båda grupperna

Jag har intervjuat åtta gymnasieelever med tre teman i åtanke. Kring det första temat har jag ställt frågor om på vilka sätt de känt sig politiskt påverkade av sina föräldrar. Redan i självskattningsenkäten fick de uppge hur mycket de känt sig politiskt påverkade av ”minst en av sina föräldrar”. Mina frågor om föräldrapåverkan syftar närmast till att bekräfta tydligheten i elevernas redan angivna svar om föräldrapåverkan för att därigenom kunna kategorisera dem i två jämförelsegrupper. Den ena gruppen betecknar jag den föräldrapåverkade (FP) och den andra gruppen betecknar jag den icke-föräldrapåverkade (IFP). Kring mitt andra tema undersöker jag hur gymnasieskolmiljön har påverkat politiska partisympatier, vilket ska besvara forskningsfråga 1. Kring mitt tredje tema undersöker jag hur undervisningen i samhällskunskap påverkat politiska partisympatier, vilket ska besvara forskningsfråga 2. För att få svar på forskningsfråga 3, påverkan från övriga betydelsefulla personer, använde jag inga förberedda frågor utan svaren härtill fick jag fram ändå genom att låta intervjupersonerna få utveckla sina svar. Vissa har fler övriga betydelsefulla personer runt sig än andra och mitt syfte med att få ut denna typ av information är att underlätta analysen av påverkan från gymnasieskolmiljön och samhällskunskapsundervisningen. Det som är gemensamt för samtliga gymnasieelever i de båda jämförelsegrupperna, förutom att de går på samma gymnasium och läser det naturvetenskapliga programmet, är att de är politiskt intresserade.

Jag har av anonymitetsskäl fingerat intervjupersonerna i FP-gruppen med förnamn som börjar på F och intervjupersonerna i IFP-gruppen med förnamn som börjar på I.

4.1.1 Gruppen FP

Gruppen FP består av Frida, Filippa, Felicia och Felix och intervjuades i den ordningen.

Frida (FP1) bekräftade under intervjun att hon känner sig politiskt påverkad av föräldrarna. Vi samtalade före intervjun om hennes föräldrasituation med mera. Frida uppgav att hon har skilda föräldrar och att relationen är god till dem båda. Frida är för närvarande ideologiskt övertygad på vänstersidan men kan tänka sig att byta block i framtiden. Frida vill rösta på det som är mest förmånligt för henne just nu och eftersom hon bor med sina föräldrar röstar hon som de gör, på vänstersidan. Frida sa under intervjun att ifall hon skulle skaffa sig ett höginkomstjobb där hon skulle gynnas av det moderata blockets politik skulle hon

förmodligen byta sida. Hela Fridas släkt har alltid röstat rött kommer alltid att göra, tror Frida.

Hon har helt enkelt känt sig ideologiskt fostrad med politiska vänstertecken.

Filippa (FP2) bekräftade under intervjun att hon är föräldrapåverkad. Hon fick, på grund av att intervjun före henne försenades, vänta 20 minuter extra men det gjorde henne ingenting märkbart. Filippa har skilda föräldrar och har en bibehållen god relation till båda. Filippa är ideologiskt övertygad på högersidan och gav inga indikationer på att detta skulle kunna förändras. Filippa blev tidigt politiskt insatt mycket tack vare sin nyfikenhet då hon redan på mellanstadiet frågade föräldrarna vad det är man röstar om och hon har alltid vetat vad de tycker i politiska frågor. Filippa har format sina politiska åsikter från föräldrarna som, så vitt hon vet, alltid röstat blått. Filippa håller med föräldrarna om att man ska jobba om man kan jobba, i stil med alliansens arbetslinje.

Felicia (FP3) bekräftade att hon är påverkad av sina föräldrar, dessutom i hög grad. Vi startade intervjun på en fredagseftermiddag då knappt några andra individer fanns kvar på skolan. Vi började med att fika och pratade om hennes familjesituation bland annat då hon berättade att hon bor med båda sina föräldrar. Felicia svarade lugnt och eftertänksamt på mina frågor och har en ideologisk övertygelse på högersidan men inte någon fast partisympati. När Felicia gick i femman på mellanstadiet lyssnade hon på sina föräldrar och tyckte som de politiskt och ungefär då började hon bli medveten om politik. Eftersom Felicia lever av och känner sig beroende av sina föräldrar i nuläget tycker hon att det är logiskt att rösta på ett parti som gynnar föräldrarna. Hon har känt sig uppfostrad med politiska åsikter på högersidan och uppger att hon mest känner sig påverkad av föräldrarna av alla människor.

Felix (FP4) intervjuades efter hans sista lektion för dagen. Han uppgav innan intervjun att han bor tillsammans med båda föräldrarna och att han känner ett starkt förtroende för dem.

Politiskt sett litar Felix mycket på vad de tycker och han bekräftar tydligt att han är föräldrapåverkad. Felix agerade lugnt och eftertänksamt i sina svar. På vissa frågor blev han ställd men klarade upp situationen efter lite betänketid. Felix är ideologiskt övertygad på högersidan och var den enda av mina intervjupersoner som hade en fast partisympati, nämligen moderaterna. Felix uppger att hans föräldrar får honom att inse vissa viktiga politiska saker, till exempel att det är viktigare för samhället att man arbetar än lever på bidrag. Hans föräldrar förklarar för honom hur samhället fungerar och sedan är det upp till

Felix själv att skaffa en åsikt. Eftersom han anser att han är ganska lik sina föräldrar känner han ofta att deras åsikter varit väldigt betydelsefulla för honom.

4.1.2 Gruppen IFP

Gruppen IFP består av Isak, Ivan, Ingemar och Ida och intervjuades i den ordningen.

Isak (IFP1) bor tillsammans med båda föräldrarna och har en god relation till dem. Isak uppträdde lite darrigt och nervöst under intervjun vilket visade sig i att han svarade tämligen avklippt utan längre utvikningar. Påfallande ofta inledde Isak med att han inte visste vad han skulle svara, men när han fick tänka till levererade han svar. Isak bekräftade under intervjun att han inte känt sig politiskt påverkad av sina föräldrar. Isak, som är ideologiskt övertygad på högersidan, håller oftast inte med sina föräldrar politiskt. Isak uppger att han inte kommer på ett tillfälle där hans föräldrar fått honom att se politiska frågor ur en annan synvinkel. Isak pratade ganska mycket politik med sin mamma inför valet. I diskussioner går han ofta emot vad föräldrarna säger. Ibland kan föräldrarna hålla med honom men förhållandet är aldrig det motsatta. Den i släkten som påverkat honom är farfar, som är aktiv moderat.

Ivan (IFP2) bekräftade under intervjun att han inte känner sig påverkad av sina föräldrar. Ivan berättade att han bor tillsammans med båda föräldrarna samt vilka yrken de har. Ivan svarade på ett rappt och detaljerat sätt och behövde inte lång betänketid. Ivan behöll intresset genom intervjun och anser sig vara ideologiskt övertygad på högersidan. Ivan håller inte med sina föräldrar politiskt och känner sig heller inte påverkad av dem. Däremot känner sig Ivan påverkad av sin bror som röstade på samma parti, moderaterna. Ivan säger alltid emot sina föräldrar politiskt, som röstar åt vänsterhållet. Det är arbetssituationerna som skiljer Ivan och hans föräldrar åt i hur de röstar. Ivan arbetar nämligen extra på flera företag med frilansanställning medan föräldrarna har enklare arbeten med fast anställning.

Ingemar (IFP3) bor tillsammans med båda sina föräldrar och bekräftade att han inte känner sig påverkad av dem politiskt. Vi genomförde intervjun kl.16.20 efter hans sista lektion för dagen. Ingemar svarade avslappnat och eftertänksamt och fyllde på med svar tills han kände sig nöjd. Ingemar är ideologiskt övertygad på högersidan och uppgav efter intervjun att han tyckte den var rolig och givande. Ingemar kan inte komma på ett tillfälle då han påverkats politiskt av sina föräldrar. I de flesta fall är det mamma eller pappa som tar upp politiska