Har du sett detta ansikte förut?
Personlighetens betydelse för ansiktsigenkänning
Celina Bergvall
Maja Jansson Strömberg
Psykologi, kandidat 2021
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsa, lärande och teknik
Sammanfattning
Studiens syfte var att undersöka om människans ansiktsigenkänningsförmåga har ett samband med personlighet. Mer specifikt var syftet att med hjälp av The Temperament and Character Inventory (TCI) undersöka om temperaments- och karaktärsdimensioner kan relateras till ansiktsigenkänning, samt dra paralleller mellan prestationen vid ansiktsigenkänningstesten till vilka individer som är mer tillförlitliga som vittnen. Studien kontrollerade även för huruvida ålder och kön har en inverkan på förmågan till ansiktsigenkänning. Studien byggde på data insamlad inom ramen för Betulaprojektet som startade 1988 i Umeå, Sverige. Det var totalt 1 092 deltagare från projektet som kunde inkluderas i denna studie. Resultaten visade att ett personlighetsdrag, Novelty Seeking, har en positiv inverkan på förmågan till
ansiktsigenkänning. Resultatet visade även att förmågan till ansiktsigenkänning blir sämre med åren och att kvinnor generellt presterar bättre än män.
Nyckelord: Ansiktsigenkänning, TCI, Ögonvittne, Personlighetsdrag.
Abstract
The purpose of this study was to examine if the ability of face recognition can be associated with personality traits. More specifically, the purpose of this study was to investigate if temperament and character dimensions can relate to face recognition by using The Temperament and Character Inventory (TCI) test. The purpose was also to draw parallels between performance in the face recognition test and to whether individuals are more reliable as witnesses. The study also investigated if age and gender have an impact on the ability of face recognition. This study used data from the Betula project, which is a study that started in Umeå, Sweden, in 1988. A total of 1 092 participants from the project were included in the analyses. Results showed that one personality trait, Novelty Seeking, has a positive effect on the ability of face recognition. Results also showed that the ability of face recognition gets worse with higher age and that females generally perform better than men.
Keywords: Face recognition, TCI, Eyewitness, Personality traits.
1 Inledning
En av de vanligaste, och kanske en av de viktigaste delarna i det sociala samspelet är att känna igen ansiktena på de du träffar. Förmågan att känna igen ansikten är inte bara viktigt i sociala sammanhang, utan kan även ha en viktig roll i brottsutredningar (Li et al., 2010).
Ögonvittnen är viktiga för polisen för att kunna förebygga brott och bedriva brottsutredningar (Polisen, u.å.). Förutom att berätta vad personen har bevittnat, kan ögonvittnen bli tillfrågade att försöka identifiera förövaren i en vittneskonfrontation. I en sådan situation är det
väsentligt att besitta förmågan till ansiktsigenkänning för att undvika att oskyldiga döms till brott (Darling et al., 2009).
I vissa fall kan ett ögonvittne vara avgörande i ett brottmål och leda till att gärningspersonen döms, i andra fall kan ett felaktigt utpekande leda till att en oskyldig person blir dömd (Andersen et al., 2014). Ett felaktigt vittnesmål från ett ögonvittne kan medföra stora
konsekvenser då detta kan leda till att polisen lägger fokus på en oskyldig person, medan den riktiga förövaren går fri. Innocence project (u.å.) är en organisation som skapades för att förhindra framtida orättvisa, samt för att kunna fria felaktigt dömda personer med hjälp av DNA-testning. Enligt dem var 69 % av 375 felaktigt dömda personer i USA orsakade av felaktiga vittnesmål. På senare år beskriver Wells (2020) hur DNA-bevisningen har möjliggjort en stor förändring inom rättsväsendet, som i sin tur haft en stor påverkan för ögonvittnens trovärdighet. På grund av felaktiga ögonvittnesmål har oskyldiga blivit dömda för brott de inte begått, men tack vare DNA-bevisningen har oskyldiga kunnat frias.
Allmänheten blev chockad att så många ögonvittnesmål varit felaktiga, men detta var ett problem som många forskare inom psykologin påpekat under flera årtionden innan DNA- bevisningen uppstod (Wells, 2020).
Trots att ett vittne tror att de pekat ut rätt person, och känner sig säker på det, kan de ändå visa sig ha fel (Leippe, 1980). Det vore därför bra att på något sätt kunna avgöra hur bra personer är på ansiktsigenkänning. Frågan är huruvida brottsutredare kan fastställa hur trovärdiga och användbara vittnen är i ett brottmål. Det finns fortfarande mycket oklarheter kring vad som gör ett ögonvittne tillförlitligt, samt begränsat med forskning kring vad som kännetecknar ett bra vittne. Därför syftar denna studie till att undersöka huruvida
personlighetsdrag kan påverka ögonvittnens förmåga till att känna igen ansikten på brottsförövare.
Vittneskonfrontation
Enligt Rikspolisstyrelsen (2005) finns det olika metoder som används vid
vittneskonfrontationer. Några av de vanligaste metoderna innefattar att bilder, videor eller föremål som exempelvis vapen visas upp för vittnet. De två olika typer av
vittneskonfrontationer som finns är gruppkonfrontation och enkelkonfrontation. En
gruppkonfrontation innebär att vittnet har fler valmöjligheter och vid en enkelkonfrontation visas bara en person eller ett föremål. Enkelkonfrontationer bör inte användas i allt för stor utsträckning, då den normalt har lägre bevisvärde i en rättegång. En situation då
2
enkelkonfrontation kan genomföras är när vittnet deltar i det omedelbara sökandet efter en gärningsman och gör ett utpekande på plats. Dock finns det en risk att vittnet pekar ut någon annan som liknar förövaren. Om vittnet bara får se den personen kan det leda till ett felaktigt utpekande i större utsträckning.
Själva konfrontationsgruppen, bestående av figuranter och en misstänkt, kan visas på två olika sätt; simultant eller sekventiellt. Den simultana vittneskonfrontationen innebär att alla i konfrontationsgruppen står uppställda bredvid varandra eller finns på samma sida i en bildkonfrontation, detta är hittills den vanligaste varianten (Rikspolisstyrelsen, 2005). Den sekventiella konfrontationen innefattar att flera personer, bilder eller objekt visas upp en åt gången. Detta har visat sig leda till ett säkrare utfall än vid en gruppkonfrontation enligt representant för Åklagarmyndigheten, då vittnet vid en sekventiell vittneskonfrontation gör en bedömning och jämför sin minnesbild av gärningsmannen med respektive figurant
(Rikspolisstyrelsen, 2005). Under en fotokonfrontation bör cirka 8 till 12 bilder visas upp och av dessa bör endast en misstänkt person finnas med. Andra faktorer som bör tas hänsyn till innan fotokonfrontationen är att bilderna bör vara tagna på ett liknande sätt, det vill säga alla foton bör vara helkroppsfoton eller porträttfoton. Personerna bör heller inte bära någon avvikande klädsel eller ha en avvikande kroppshållning. Viss hänsyn måste även tas till signalement och kännetecken som vittnet lämnat, enligt representant för
Åklagarmyndigheten.
Faktorer som påverkar vittnens korrekthet
Wells (2020) beskriver utifrån sin metafor “The memory-as-trace-evidence” hur viktigt det är att ögonvittnen i vissa avseenden behandlas på samma sätt som fysisk bevisning från
brottsplatsen. Det är viktigt för att behålla integriteten, samt minska risken att de skulle påverkas av andra faktorer. Både fysisk bevisning och ett vittnens minnesbilder kan
försämras med tiden, eller påverkas av andra faktorer. Exempelvis att utredare glömmer att bära handskar vilket påverkar den fysiska bevisningen, eller att vittnen glömmer detaljer gällande brottet ju längre tiden går (Wells, 2020).
Enligt Wells (1978) finns det olika faktorer som kan påverka ett vittnes korrekthet, dessa delas in i två grupper; systemvariabler och estimatorvariabler. Systemvariabler innebär faktorer som delvis kan kontrolleras av rättsväsendet, som till viss del kan påverka vittnen och dess vittnesmål. Estimatorvariabler innebär faktorer som rättsväsendet inte kan
kontrollera och kan därför bara estimera dess inverkan på vittnens utsagor. I faktiska rättsfall har utredarna möjlighet att kontrollera systemvariabler för att i sin tur undvika att påverka vittnets uppgifter och tillförlitlighet, exempelvis i en vittneskonfrontation där figuranter och en misstänkt ställs upp på rad (Wells, 1978). Innocence project (u.å.) beskriver att den som ansvarar för vittneskonfrontationen oftast vet vem som är den misstänkte. Forskning visar att de ofta ger ifrån sig oavsiktliga signaler som påverkar vittnets utpekande. Om vittnet inte får tydliga instruktioner kring vittneskonfrontationen från den ansvarige, antar vittnet ofta att förövaren finns med, vilket kan leda till att vittnet pekar ut en person trots tveksamhet. För att undvika att påverka vittnet kan en “double-blind” lineup, där varken vittnet eller den
ansvarige för vittneskonfrontationen vet vem den misstänkte är, vara ett säkrare alternativ
3
(Innocence project, u.å.). Roper och Shewan (2002) beskriver även hur viktigt det är att ögonvittnet inte ändrar sina svar under ett riktigt förhör för att försöka tillfredsställa
förhörsledaren. Om vittnet upplever negativitet eller får ledande frågor kan vittnet börja ändra sina svar eller få felaktiga minnesbilder, vilket resulterar i ett felaktigt vittnesmål.
Exempel på estimatorvariabler som kan påverka vittnets tillförlitlighet i brottmål är bland annat om brottslingen är maskerad, stress hos själva vittnet under brottet och berusning (Semmler et al., 2018), samt användandet av vapen under brottet, kortare händelseförlopp, längre avstånd och sämre ljus (Semmler et al., 2018; Valentine et al., 2003). Alla dessa faktorer har visat sig försämra vittnens minne och därigenom påverkar deras vittnesmål.
Detta är inte något som rättssystemet kan göra något åt, utan får endast estimera dess betydelse för vittnets minne.
Åldern hos vittnet är också en estimatorvaribel som kan vara en betydande faktor, eftersom individers förmåga att känna igen ansikten försämras med åldern (Lamont et al., 2005;
Valentine et al., 2003). Det har påvisats finnas ett samband mellan antalet korrekta identifieringar av brottslingar och vittnens ålder. Yngre vittnen, under 20 år, tenderar att i större utsträckning genomföra fler korrekta identifieringar, än vittnen över 40 år (Valentine et al., 2003). Det har visat sig att seniorer mellan 60-80 år tenderar att vara sämre på att känna igen nya ansikten, samt gör fler felaktiga identifieringar än yngre (Searcy et al., 1999).
Oavsett förövarens ålder och hur lineupen är strukturerad, är äldre ögonvittnen överlag sämre att utföra korrekta identifieringar än yngre ögonvittnen (Erickson et al., 2016). Det är dock lättare för individer att känna igen eller identifiera ansikten som tillhör samma åldersgrupp som individen själv, det vill säga att individer uppvisar ett så kallat own-age bias (Anastasi &
Rhodes, 2005).
Kön är en annan estimatorvaribel som har en påverkan på individers förmåga att känna igen ansikten (Rehnman & Herlitz, 2007). Det har visat sig att kvinnor överlag är bättre på
ansiktsigenkänning än vad män är, samt att kvinnor lättare känner igen kvinnliga ansikten än vad män gör (Lewin & Herlitz, 2002; Rehnman & Herlitz, 2006, 2007). Förmågan att känna igen ansikten av samma kön illustrerar ett own-sex bias som kvinnorna besitter, men som männen inte verkar besitta i samma utsträckning (Megraya et al., 2011; Rehnman & Herlitz, 2006, 2007).
Personlighetsdrag och dess påverkan på vittnens korrekthet
Olika personlighetsdrag kan möjligtvis påverka förmågan att känna igen ansikten, samt trovärdigheten som vittne (Bate et al., 2010). I en studie av Li et al. (2010) jämfördes extroverta och introverta individers ansiktsigenkänningsförmåga. Extroverta beskrivs som sällskapliga, självsäkra, socialt kompetenta, samt mer pratsamma och sociala än introverta personer. Resultatet visade att extroverta med högre social kompetens än introverta är bättre på ansiktsigenkänning. Extroverta var bättre på att känna igen ansikten, medan introverta uppvisade en bättre förmåga att känna igen icke-sociala stimuli, som exempelvis objekt. En föreslagen anledning till varför extroverta är bättre, än introverta, på att känna igen ansikten är att extroverta spenderar mer tid med andra människor. Därigenom får de mer erfarenhet av
4
olika ansikten och blir därmed motiverade att komma ihåg dem (Li et al., 2010). De individer som är extroverta tenderar även att vara mer tillförlitliga som vittnen, samt ger generellt mer korrekta vittnesmål (Areh & Umek, 2004), men att vara extrovert påverkar inte
återberättelsen av själva händelsen och brottet (McDougall & Pfeifer, 2012). Det finns även en påträffad koppling mellan ansiktsigenkänning och ångest, samt aspekter av neuroticism (Megreya et al., 2013). Neuroticism, det vill säga låg känslomässig stabilitet, tenderar att ha en negativ effekt hos ögonvittnen då de har visat sig vara sämre på ansiktsigenkänning (Bothwell et al., 1987). Detta innebär att förmågan att återkalla minnen kan påverkas till stor del av individens känslomässiga stabilitet (Areh & Umek, 2004). Det finns dock inte
tillräckligt med kunskap kring extrovertas tillförlighet som vittnen (Curley et al., 2017).
Enligt Bate et al. (2010) är individer med hög empatisk förmåga bättre på att känna igen ansikten än de med låg empati. Det finns ett antal möjliga förklaringar till varför individer med hög empatisk förmåga är bättre på ansiktsigenkänning. En möjlig förklaring är att de har ett större intresse för sociala interaktioner (Bate et al., 2010). Dock finns det ingen skillnad, enligt Pozzulo et al. (2007), mellan blyga och icke-blyga individer i deras förmåga att uppge ett tillförlitligt vittnesmål, samt komma ihåg detaljer kring brottet. Blyga individer kan möjligtvis uppleva mer stress då situationen kan upplevas som hotfull, men detta påverkar inte deras förmåga att uppge ett korrekt utpekande och vittnesmål (Pozzulo et al., 2007).
Litteraturgenomgången visar att det finns begränsad kunskap kring huruvida personligheten påverkar förmågan till ansiktsigenkänning, samt vad som kännetecknar ett bra vittne. Den tidigare forskningen visar på varierande resultat gällande huruvida personligheten faktiskt har en betydelse för ansiktsigenkänning, samt tillförlitligheten hos vittnen. Därför behövs det utföras fler studier som fördjupar sig inom ämnet. Denna studie kommer därför fördjupa sig inom ämnet med hjälp av The Temperament and Character Inventory (TCI), något som få studier beaktat. TCI-testet syftar, enligt Brändström et al. (1998), till att undersöka specifika temperaments- och karaktärsdimensioner. Temperamentdimensionerna är personlighetsdrag som är relativt ärftliga och någorlunda stabila under livet. Temperament innebär de skillnader individer upplever vid de vanligaste känslomässiga responserna som ilska, rädsla och avsky.
Karaktärsdimensionerna är personlighetsdrag som inte är särskilt ärftliga och är någorlunda påverkade av social inlärning. Karaktär innebär de skillnader individer upplever kring mål och värderingar, samt upplever känslor som skam, skuld och empati (Brändström et al., 1998).
Syfte
Studiens syfte är att undersöka om människans förmåga till ansiktsigenkänning har ett samband med personlighet, samt om ålder och kön har en betydelse. Mer specifikt syftar denna studie till att undersöka om specifika temperaments- och karaktärsdimensioner kan relateras till ansiktsigenkänning. Målet är dessutom att dra paralleller mellan prestationen vid ansiktsigenkänningstesten med vilka individer som är mer tillförlitliga som vittnen.
Frågeställningar:
● Kan olika personlighetsdrag ha en inverkan på förmågan till ansiktsigenkänning?
5
● Om personlighetsdrag har en inverkan, vilka personlighetsdrag kan relateras till bättre prestation vid ett ansiktsigenkänningstest?
Metod Val av metod
Studien byggde på data insamlad inom ramen för Betulaprojektet som startade 1988 i Umeå.
Projektet har en longitudinell design där datainsamling så här långt genomförts mellan åren 1988-1990, 1993-1995, 1999-2000, 2003-2005, 2008-2010, samt 2013-2014. Vid den andra testomgången (T2, 1993-1995) deltog totalt 3 000 deltagare mellan 35 och 80 år. Från projektstart har totalt 4 500 personer deltagit i Betulaprojektet. Deltagarna genomförde tester vid två olika tillfällen. Den första testomgången fokuserade på hälsorelaterade tester, medan det andra testtillfället, som genomfördes cirka en vecka efter det första, fokuserade på kognitiva tester (Nilsson et al., 1997, 2004). Inom Betulaprojektet samlades även data in gällande personlighetsfaktorer genom ’The Temperament and Character Inventory’ testet (Rönnlund et al., 2013).
Urval
Urval av försöksdeltagare till Betulaprojektet tillämpades genom ett stratifierat slumpmässigt urval i Umeå kommun ur befolkningsregistret. För att besvara frågeställningarna i denna studie tillämpades data insamlad för testgrupp 2 och testgrupp 3, som samlades in mellan åren 1993-1995. Detta urval gjordes då deltagarna vid T2 var de första som genomfört både TCI-testet gällande personlighetsfaktorer samt ansiktsigenkänningstestet för första gången.
Totalt var det 1 963 deltagare från testgrupp 2 och testgrupp 3 som deltog, men på grund av att alla inte besvarat frågeformuläret gällande TCI, kunde inte hela urvalet användas i denna studie. När dessa deltagare raderats, var det totalt 1 092 deltagare kvar som kunde inkluderas i denna studie. Deltagarna bestod av 488 män och 604 kvinnor och åldersspannet var mellan 35-85 år. Testgrupp 2 innefattade 289 kvinnor och 245 män, testgrupp 3 innefattade 315 kvinnor och 243 män.
Instrument
Ansiktsigenkänning
I projektet genomfördes ett “face recognition test” där deltagarna fick se 16 ansikten på 10- åriga barn, varje ansikte visades i 8 sekunder. I samband med att de fick se varje ansikte presenterades även ett för- och efternamn. Deltagarna blev instruerade att endast komma ihåg efternamnet (Nilsson et al., 1997, 2004). Barnansikten användes för att undvika own-age bias som innebär att det är lättare att känna igen ansikten i sin egen ålder, än ansikten i en annan åldersgrupp (Anastasi & Rhodes, 2005). Cirka 30 minuter senare genomförde deltagarna ett ansiktsigenkänningstest för att se om de kom ihåg dessa ansikten. Vid andra tillfället innehöll testet 24 barnansikten. Av de 24 ansiktena hade 12 visats tidigare för deltagarna, medan 12 var “falska alarm” som inte visats tidigare (Rönnlund et al., 2013). När ansiktena uppvisades fick deltagarna frågan om de sett ansiktena tidigare eller inte och blev instruerade att svara ja
6
eller nej. I samband med att varje ansikte visades, skulle deltagarna även identifiera både för- och efternamn som presenterats tidigare (Nilsson et al., 1997, 2004). Vid senare
poängsättning subtraherades varje deltagares antal korrekta identifieringar av ansikten med antalet falska alarm, det vill säga antalet felaktiga ansiktsidentifieringar (Rönnlund et al., 2013). De utfallsmått som togs med i denna studies analyser var antalet korrekta
identifieringar, antalet falska alarm, samt antalet korrekta identifieringar minus falska alarm.
Personlighet
I syfte att undersöka deltagarnas personlighetsdrag användes The Temperament and Character Inventory (TCI) testet. TCI inkluderar fyra temperamentsdimensioner och tre karaktärsdimensioner (Brändström et al., 1998). De fyra temperamentsdimensionerna är Novelty Seeking, Harm Avoidance, Reward Dependence och Persistence. Novelty Seeking innebär impulsivt beslutsfattande, ett extravagant bemötande samt lätt till att tappa humöret.
Harm Avoidance innebär en pessimistisk oro i väntan på framtida problem, passivt undvikande beteende som rädsla och blygsel av främlingar, samt snabb upplevd trötthet.
Reward Dependence innefattar sentimentalitet, strävan efter social tillhörighet samt bekräftelse av andra. Persistence innebär ett motstånd till att ändra beteende vid brist på belöning. De tre karaktärsdimensionerna är Self Directedness, Cooperativeness, och Self Transcendence. Self Directedness innefattar huruvida individen är ansvarstagande,
målmedveten, plikttrogen och självaccepterande. Cooperativeness innebär till vilken grad en person kan identifiera sig med andra människor och känna sig som en väsentlig del av samhället. Dessa personer är toleranta, empatiska, hjälpsamma, godhjärtade och principfasta.
Self Transcendence innefattar i vilken utsträckning en person känner sig som en väsentlig del av universum. Dessa personer är fantasifulla, troende, andliga och idealistiska (Brändström et al., 1998).
Själva TCI-testet bestod av ett frågeformulär som innefattade 238 sant eller falskt-påståenden om de sju dimensionerna av personlighet som beskrivet ovan. Testet utfördes med papper och penna och tog cirka 30 minuter att genomföra. Varje dimension hade subskalor som
innefattade ett antal påståenden gällande olika personlighetsdrag. Novelty Seeking
innefattade totalt 40 påståenden, Harm Avoidance hade 35 påståenden, Reward Dependence innefattade 24 påståenden, Persistence hade ingen subskala och hade endast 8 påståenden, Self Directedness innefattade 44 påståenden, Cooperativeness innefattade 42 påstående och Self Transcendence hade 33 olika påståenden (Brändström et al., 1998). Resultatet av TCI- testet räknades ut genom en sammanslagning av sant och falskt-påståendena.
Kontrollvariabler
De kontrollvariabler som ingick i analyserna var ålder (35-85), samt kön (kvinna= 1 och man= 2), då dessa har visat sig påverka förmågan till ansiktsigenkänning.
Dataanalys
Den befintliga data som tidigare samlats in strukturerades och organiserades i syfte att
besvara studiens syfte och frågeställningar. Det statistiska dataprogrammet som användes var
7
SPSS version 25 (IBM Corp, 2017). Variablernas normalfördelning undersöktes genom analys av kurtosis och skewness. Analysen visade att all data vara normalfördelad då samtliga värden föll under föreslagna gränsvärden, vilket är 7 för kurtosis respektive 2 för skewness (Finney & DiStefano, 2006). Pearsons produktmomentkorrelation genomfördes av samtliga variabler. De faktorer som visade på ett signifikant samband med
ansiktsigenkänningsuppgifterna inkluderades sedan i linjära regressionsanalyser. De tre ansiktsigenkänningsuppgifterna ’korrekta identifieringar’, ’falska alarm’, samt ’antal korrekta identifieringar minus falska alarm’ utgjorde beroende variabler i separata modeller.
Etik
Enligt Vetenskapsrådet (2002) finns det olika forskningsprinciper som studier bör följa. De forskningsprinciper som studien tagit hänsyn till är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Denna studie byggde sitt resultat på data som redan insamlats från en tidigare kohortstudie. I enlighet med informationskravet, informerade forskarna deltagarna om syftet med studien och att de kommer att kontaktas vid fler tillfällen, samt att deras deltagande var slumpmässigt utvalt. I enlighet med samtyckeskravet blev deltagarna även informerade om att deras medverkan var frivillig, samt var tvungen att ge samtycke till olika tester via telefon. Studien har blivit etikprövad och godkänd. Denna aktuella studie har även givits samtycke och godkänts av Betulas styrgrupp. Denna studie har använt data från ett testtillfälle, där två studiegrupper deltagit. I enlighet med nyttjandekravet har vi endast haft tillgång till det data som behövts för att besvara syftet med denna studie. De testresultat som inte var av vikt för denna studie fick vi inte tillgång till. Studien har även tagit hänsyn till konfidentialitetskravet, då deltagarna varit anonyma under datainsamlingen, samt fortsatt att vara anonyma i denna studie.
8 Resultat
Deskriptiv statistik för det totala stickprovet över samtliga variabler presenteras i Tabell 1.
Tabell 1
Deskriptiv statistik för stickprovet som ingick i analyserna (n = 1092)
M SD Min-Max Kurtosis Skewness
Kön 1.450 .497 1-2 -1.958 .214
Ålder 58.720 13.429 35-85 -.934 -.069
Novelty Seeking 17.760 5.570 3-39 -.078 .289
Harm Avoidance 14.620 6.281 0-32 -.520 .207
Reward Dependence 14.920 3.463 2-24 -.149 -.102
Persistence 3.670 1.784 0-8 -.456 .324
Cooperativeness 34.180 4.222 13-42 1.162 -.986
Self Transcendence 12.790 6.012 1-31 -.367 .470
Self Directedness 32.830 5.352 13-43 .507 -.702
Face recognition hits 8.705 2.377 0-12 .179 -.705
Face recognition false alarms
2.572 2.172 0-12 2.152 1.247
Face recognition hits minus false
6.133 3.047 -3-12 -.247 -.324
Resultatet för antal korrekta identifieringar minus falska alarm vid ansiktsigenkänningstesten visade på ett intervall mellan -3 till 12. Detta tyder på att det finns individer som haft fler antal felaktiga identifieringar än korrekta. Resultatet från korrelationsanalysen för det totala stickprovet ses i Tabell 2.
9 Tabell 2
Korrelationer mellan variabler för det totala stickprovet (n = 1092)
Kön Ålder NS HA RD PS C ST SD Hits
minus false
False alarms
Hits
Kön -
Ålder -.093** -
NS -.010 -.374** -
HA -.200** .232** -.238** -
RD -.234** -.146** .147** .037 -
PS .065* -.257** -.005 -.187** .078** -
C -.120** -.035 .009 -.192** .391** .079** -
ST -.186** .112** .106** -.026 .244** .114** .195** -
SD .062* .022 -.043 -.485** .027 -.037 .330** -.073* -
Hits minus false
-.119** -.412** .188** -.127** .123** .133** .066* -.001 .010 -
False alarms
.023 .268** -.067* .056 -.046 -.055 -.031 .044 -.037 -.631** -
Hits -.131** -.284** .181** -.112** .116** .121** .056 .038 -.021 .705** .105** -
*p < .05, ** p < .01
Noteringar: NS: Novelty Seeking, HA: Harm Avoidance, RD: Reward Dependence, PS: Persistence, C:
Cooperativeness, ST: Self Transcendence, SD: Self Directedness.
Resultatet av korrelationsanalyserna indikerade på signifikanta samband med utfallsmåtten.
Därför genomfördes linjära regressionsanalyser för att vidare undersöka vilka av dessa faktorer som korrelerade med förmågan till ansiktsigenkänning. De korrelationer som var signifikanta gentemot antal korrekta identifieringar var kön, ålder, Novelty Seeking, Harm Avoidance, Reward Dependence och Persistence. De korrelationer som var signifikanta gentemot falska alarm var ålder och Novelty Seeking. De korrelationer som var signifikanta gentemot antal korrekta identifieringar minus falska alarm var kön, ålder, Novelty Seeking, Harm Avoidance, Reward Dependence, Persistence, samt Cooperativeness.
Regressionsanalys för ansiktsigenkänning gentemot antal korrekta identifieringar redovisas i Tabell 3.
10 Tabell 3
Regressionsanalys för ansiktsigenkänning antal korrekta identifieringar (n = 1092)
Variabel B β SE t p
Kön -.763 -.160 .145 -5.244 .000
Ålder -.043 -.243 .006 -7.275 .000
Novelty Seeking .029 .068 .014 2.097 .036
Harm Avoidance -.024 -.062 .012 -1.958 .051
Reward Dependence .020 .030 .023 .897 .370
Persistence .071 .054 .041 1.756 .079
Cooperativeness -.002 -.003 .018 -.099 .921
Self Transcendence .006 .014 .012 .454 .650
B = Ostandardiserad betakoefficient, β = Standardiserad betakoefficient, SE = Standardfel, t = t-värdet, p = Signifikansvärdet.
Variablerna ålder, kön och Novelty Seeking indikerade på ett signifikant samband med antalet korrekta identifieringar. Harm Avoidance kunde nästan påvisa ett signifikant samband (p = .051). Ålder, kön och de individer som var mer impulsiva och extravaganta påverkade antalet korrekta identifieringar, när hänsyn inte togs till antalet felaktiga identifieringar.
Resultatet visade att en högre skattning på Novelty Seeking resulterade i att individerna utförde fler korrekta identifieringar. Resultatet påvisade även att äldre personer utförde färre korrekta identifieringar än yngre, samt att män presterade sämre än kvinnor.
Regressionsanalys för ansiktsigenkänning gentemot falska alarm kan ses i Tabell 4.
Tabell 4
Regressionsanalys för ansiktsigenkänning falska alarm (n = 1092)
Variabel B β SE t p
Ålder .046 .282 .005 8.965 .000
Novelty Seeking .015 .039 .012 1.237 .216
B = Ostandardiserad betakoefficient, β = Standardiserad betakoefficient, SE = Standardfel, t = t-värdet, p = Signifikansvärdet.
Vid antalet felaktiga identifieringar visade sig ålder vara den enda signifikanta faktorn.
Novelty Seeking var signifikant i korrelationsanalysen, men inget samband återfanns i regressionsanalysen. Resultatet visade att äldre individer i större utsträckning utförde fler felaktiga identifieringar än yngre. Novelty Seeking korrelerade även med ålder, se Tabell 2, vilket innebär att högre ålder resulterar i minskad Novelty Seeking. Regressionsanalys för ansiktsigenkänningsmåttet antal korrekta identifieringar minus falska alarm presenteras i Tabell 5.
11 Tabell 5
Regressionsanalys för ansiktsigenkänning antal korrekta identifieringar minus falska alarm (n = 1092)
Variabel B β SE t p
Kön -.994 -.162 .176 -5.641 .000
Ålder -.090 -.395 .007 -12.755 .000
Novelty Seeking .013 .023 .017 .752 .452
Harm Avoidance -.027 -.055 .015 -1.814 .070
Reward Dependence .018 .020 .027 .641 .522
Persistence .050 .029 .049 1.022 .307
Cooperativeness .008 .011 .022 .373 .709
B = Ostandardiserad betakoefficient, β = Standardiserad betakoefficient, SE = Standardfel, t = t-värdet, p = Signifikansvärdet.
De variabler som påvisade ett signifikant samband var ålder och kön. De äldre individerna presterade sämre vid ansiktsigenkänningstesten, männen visade sig också prestera sämre än kvinnorna. Som kan ses utifrån de standardiserade betavikterna, återfanns ett starkare samband för ålder än för kön gentemot ansiktsigenkänning.
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka om människans förmåga till ansiktsigenkänning har ett samband med personlighet. I analyserna beaktades även betydelsen av ålder och kön. Mer specifikt var syftet att undersöka om specifika temperaments- och karaktärsdimensioner kan relateras till ansiktsigenkänning. Målet var dessutom att dra paralleller mellan prestationen vid ansiktsigenkänningstesten med vilka individer som är mer tillförlitliga som vittnen.
Resultatdiskussion
Studiens första forskningsfråga berörde huruvida olika personlighetsdrag kan ha en inverkan på förmågan till ansiktsigenkänning. Resultaten visar på att personlighetsdrag har en viss inverkan på individers förmåga att korrekt identifiera ansikten. Studiens resultat kan relateras till tidigare forskning som visat att personlighetsdrag har en viss en inverkan på ögonvittnens korrekthet och tillförlitlighet (Areh & Umek, 2004; Bate et al., 2010; Bothwell et al., 1987;
Megreya et al., 2013; Pozzulo et al., 2007).
Då resultatet visade att personligheten hade en inverkan, undersökte studien vidare vilka personlighetsdrag som kan relateras till bättre prestation vid ett ansiktsigenkänningstest.
Resultaten antyder att Novelty Seeking är det personlighetsdrag som har en inverkan på ansiktsigenkänningsförmågan. Detta innebär att individer som är mer impulsiva och
extravaganta var bättre på att korrekt identifiera ansikten. Då vissa paralleller kan dras mellan Novelty Seeking och en extrovert personlighet, ligger resultatet i linje med Li et al. (2010) tidigare studie som visade att individer med hög social kompetens har en bättre förmåga att känna igen ansikten. Detta eftersom de spenderar mycket tid med andra människor och har ett
12
intresse för andra människor (Li et al., 2010). Detta kan även relateras till det Areh och Umek (2004) kom fram till i deras undersökning som menar att individer som är extroverta tenderar att vara mer tillförlitliga som vittnen, samt ger generellt mer korrekta vittnesmål. Det är kanske därför möjligt att individer med hög social kompetens är mer tillförlitliga som ögonvittnen, eftersom de känner igen ansikten i större utsträckning.
Bate et al. (2010) menar att individer med hög empatisk förmåga är bättre på att känna igen ansikten än de med låg empati. Enligt Brändström et al. (1998) är det personlighetsdragen inom karaktärsdimensionerna som Self Directedness, Cooperativeness och Self
Transcendence som relaterar till den empatiska förmågan. Dessa personlighetsdrag
kännetecknar individer som är mer empatiska, ansvarstagande, hjälpsamma och fantasifulla.
Resultatet visade att dessa personlighetsdrag inte hade något samband med individers ansiktsigenkänningsförmåga. Det samband som kunde påvisas var att Novelty Seeking, som tillhör temperamentsdimensionerna, påverkade antalet korrekta identifieringar. Studien kan inte dra paralleller mellan Novelty Seeking och empati, då empati relaterar till
karaktärsdimensionerna.
Denna studie fick inte samma utfall som Li et al. (2010) studie, som indikerar på att mer blyga och introverta individer är sämre på ansiktsigenkänning. Personlighetsdraget Harm Avoidance, som tillhör temperamentsdimensionerna, kan likställas med mer blyga individer.
Studiens resultat ligger därför inte i linje med Li et al. (2010) studie, som kom fram till att introverta inte var lika bra på ansiktsigenkänning som extroverta. Li et al. (2010) resultat ligger dock inte i linje med det Pozzulo et al. (2007) kom fram till, att det inte finns någon skillnad mellan blyga och icke-blyga individers förmåga att uppge ett tillförlitligt vittnesmål.
Denna studie fann varken ett positivt eller negativt samband mellan mer blyga och passiva personligheter och dess förmåga till ansiktsigenkänning. Dock antyder studiens resultat på att mer extravaganta individer tenderar att prestera bättre vid ansiktsigenkänningstest. Denna studie fann heller inget positivt eller negativt samband mellan personlighetsdragen Reward Dependence och Persistence och dess påverkan på ansiktsigenkänningsförmågan i
regressionsanalyserna.
Studien kontrollerade även för huruvida ålder och kön har en inverkan på förmågan till ansiktsigenkänning. Resultatet visade att äldre individer var sämre, än yngre, på att känna igen ansikten, samt att de gjorde fler felaktiga identifieringar. Detta resultat ligger i linje med Searcy et al. (1999) som menar att seniorer mellan 60-80 år tenderar att vara sämre på att känna igen nya ansikten, samt gör fler felaktiga identifieringar än yngre. Detta är ett intressant resultat då även Lamont et al. (2005) och Valentine et al. (2003) beskriver att vittnets ålder är en variabel som påverkar individens förmåga att känna igen ansikten, samt att denna förmåga försämras med åldern. Därigenom är äldre ögonvittnen generellt sämre på att utföra korrekta identifieringar än yngre ögonvittnen (Erickson et al., 2016). Denna studie kom även fram till att ålder och personlighetsdraget Novelty Seeking har ett samband.
Sambandet indikerar att Novelty Seeking minskar med åldern, vilket kan innebära att äldre individer är mindre impulsiva och extravaganta. Detta kan även vara en möjlig förklaring till varför äldre presterar sämre på ansiktsigenkänningstest. Dock hävdar Brändström et al.
13
(1998) att Novelty Seeking är ett personlighetsdrag som är relativt ärftligt och någorlunda stabilt under livet. Anledningen till varför denna studie visar att Novelty Seeking minskar med åldern, är inget vi kan uttala oss om.
Kön visade sig också ha en inverkan på förmågan till ansiktsigenkänning. Utifrån resultatet går det att utläsa att kvinnor presterade bättre, än männen, på ansiktsigenkänningstesten.
Detta var fallet både vid antalet korrekta identifieringar och färre antal felaktiga
identifieringar, vilket ligger i linje med tidigare forskning som visat att kvinnor överlag är bättre på ansiktsigenkänning än vad män generellt är (Lewis & Herlitz, 2002; Rehnman &
Herlitz, 2006, 2007). En möjlig förklaring till skillnaden mellan könen skulle kunna vara att kvinnor besitter ett own-sex bias, som männen inte verkar besitta i samma utsträckning (Megraya et al., 2011; Rehnman & Herlitz, 2006, 2007). Detta betyder att kvinnor lättare känner igen andra kvinnliga ansikten, än vad män gör. Det här är något som denna studie inte kan uttala sig om, eftersom detta inte har beaktats. Det kan vara möjligt att kvinnor kan anses vara mer tillförlitliga ögonvittnen i större utsträckning, än män. Korrelationsanalysen visade att kön korrelerade med de flesta personlighetsdrag i denna studie. Detta kan innebära att de påverkade varandra, antingen positivt eller negativt, vilket i sin tur kunde påverka studiens utfall.
Resultatet visade att vid felaktiga identifieringar, verkar personligheten inte ha någon större betydelse. Resultatet från denna studie tyder dock på att det ändå är relativt vanligt att individer utför felaktiga identifieringar, oavsett ålder och kön. Om detta
ansiktsigenkänningstest hade varit en riktig vittneskonfrontation, hade det kunnat resultera i att oskyldiga döms. Det kan därför anses vara värre att identifiera fel person vid ett brottmål, än att inte alls känna igen förövaren.
Metoddiskussion
Utifrån studiens syfte tillämpades data från Betulaprojektet. Denna studie anpassade och strukturerade urvalet utifrån det som avsågs att mätas, därmed har studien en hög validitet.
En av styrkorna med studien är att urvalet var omfattande. Eftersom urvalet var så pass omfattande har studien en hög reliabilitet och vi kan med säkerhet uttala oss om att studiens resultat inte beror på en slump, samt att resultaten är generaliserbara. Könsfördelningen var relativt god och åldersspannet mellan 35-85 år var relativt brett, vilket resulterar i en bra generaliserbarhet eftersom vi kunde jämföra både kön och individer i olika åldersgrupper.
En faktor som kan ha påverkat Betulaprojektets resultat är att deltagarna var medvetna om att de skulle memorera ansikten för att sedan återge de, något som verkliga vittnen sällan är.
Wells (1978) beskriver att problemet med forskningen kring ögonvittnen är att deltagarna är medvetna om vad som kommer att hända. De förstår att de kommer att exempelvis se en person, som de sedan ska komma ihåg vid ett senare tillfälle. Detta kan i sin tur leda till att deltagarna gissar om de inte kommer ihåg ansiktet på personen, något som skulle kunna leda till falsk identifiering om det hade varit ett riktigt rättsfall (Wells, 1978). Det går inte med säkerhet att säga om någon av deltagarna i Betulaprojektet har varit osäkra och sedan gissat vid ansiktsigenkänningstestet. Det finns därför en möjlighet att någon deltagare utfört fler
14
antal korrekta eller felaktiga identifieringar, på grund av gissningar. Detta problem är svårt att lösa för framtida forskning, men är en faktor att ha i åtanke.
Denna studie är begränsad till den data som samlats in. Den data som finns är väldigt bra och omfattande, men en ny datainsamling hade kunnat göra det mer överförbart till riktiga
vittneskonfrontationer. Det hade varit en fördel då ansiktsigenkänningstestet inte riktigt är jämförbart med en vittneskonfrontation. Vid egen datainsamling hade denna studie haft möjlighet att inrikta sig mer på vittnespsykologi och använt material mer specifikt för en vittneskonfrontation. Betulaprojektet genomfördes för många år sedan, en ny datainsamling hade därmed möjligtvis kunnat bidra till ett annat utfall. Det finns även svårigheter och begränsningar med att sätta sig in i någon annans data och tillämpa den, detta hade möjligtvis kunnat undvikas vid egen datainsamling.
Slutsatser
De slutsatser som går att dras i denna studie är att personlighetsdrag har en inverkan på förmågan till ansiktsigenkänning. Novelty Seeking, det vill säga individer som tenderar att vara mer impulsiva och extravaganta, har i större utsträckning en bättre
ansiktsigenkänningsförmåga. Slutsatsen som kan dras är att mer extroverta och impulsiva individer tenderar att vara bättre på ansiktsigenkänning och är mer tillförlitliga som ögonvittnen. Andra faktorer som visade sig påverka förmågan till ansiktsigenkänning var ålder och kön. Individers ålder visade sig påverka antalet korrekta identifieringar, där äldre individer presterade sämre än yngre. Slutsatsen som kan dras är att förmågan till
ansiktsigenkänning blir sämre med åren, vilket innebär att äldre möjligtvis kan anses vara mindre tillförlitliga som ögonvittnen än yngre. Kön har även visat sig påverka antalet korrekta identifieringar, där kvinnor generellt presterat bättre än männen. Ett troligt
antagande som denna studie förmodligen kan påvisa är att yngre kvinnor kan anses som mer tillförlitliga vittnen än exempelvis äldre män.
Slutligen kan anledningen till ett avgörande eller felaktigt vittnesmål möjligen bero på individuella skillnader i personligheten. Det vi med säkerhet kan uttala oss om är att kön, ålder och personlighetsdraget Novelty Seeking har en viss inverkan på tillförlitligheten hos ögonvittnen.
Fortsatt forskning
Det skulle vara intressant och relevant att i framtiden genomföra en studie som jämför personlighetsdrag och dess påverkan vid en vittneskonfrontation. Denna studies test har inte utförts som en vittneskonfrontation, det vore därmed intressant att undersöka om andra studier får samma utfall om deltagarna får ta del av en vittneskonfrontation. Vid ett
ansiktsigenkänningstest ökar risken för felaktiga identifieringar då deltagarna är mer benägna att chansa, medan vid en vittneskonfrontation är konsekvenserna lite mer allvarliga vid felaktiga identifieringar. Framtida studier hade därför kunnat undersöka om det finns ett samband mellan personlighetsdrag och tillförlitligheten hos vittnen, genom att genomföra ett personlighetstest och sedan utföra de vanligaste typerna av vittneskonfrontationer.
15 Referenser
Anastasi, J. S., & Rhodes, M. G. (2005). An own-age bias in face recognition for children and older adults. Psychonomic Bulletin and Review, 12(6). 1043–1047. https://doi-
org.proxy.lib.ltu.se/10.3758/BF03206441
Andersen, S. M., Carlson, C. A., Carlson, M. A., & Gronlund, S. D. (2014). Individual differences predict eyewitness identification performance. Personality and Individual Differences, 60, 36–40. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.paid.2013.12.011
Areh I., & Umek, P. (2004). Personal characteristics and validity of eyewitness testimony. I G. Mesko, M. Pagon, & Dobovsek Bojan (Red.), Policing in central and eastern Europe:
Dilemmas of contemporary criminal justice. Solvenia: Faculty of Criminal Justice, University of Maribor.
Bate, S., Haslam, C., Kay, J., & Parris, B. (2010). Socio-emotional functioning and face recognition ability in the normal population. Personality and Individual Differences, 48(2), 239–242. https://doi.org/10.1016/j.paid.2009.10.005
Bothwell, R. K., Brigham, J. C., & Pigott, M. A. (1987). An exploratory study of personality differences in eyewitness memory. Journal of Social Behavior & Personality, 2(3), 335–343.
Brändström, S., Schlette, P., Przybeck, T. R., Lundberg, M., Forsgren, T., Sigvardsson, S., … Adolfsson, R. (1998). Swedish normative data on personality using the Temperament and Character Inventory. Comprehensive Psychiatry, 39(3), 122–128.
https://doi.org/10.1016/S0010-440X(98)90070-0
Curley, L. J., MacLean, R., & Murray, J. (2017). The relationship between the Big 5 personality traits and eyewitness recognition. Journal of Articles in Support of the Null Hypothesis, 13(2), 57–72.
Darling, S., Martin, D., Hellmann, J. H., & Memon, A. (2009). Some witnesses are better than others. Personality and Individual Differences, 47(4), 369–373. https://doi-
org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.paid.2009.04.010
Erickson, W., Lampinen, J., & Moore, K. (2016). Eyewitness Identifications by Older and Younger Adults: A Meta-Analysis and Discussion. Journal of Police & Criminal Psychology, 31(2), 108–121. doi: 10.1007/s11896-015-9176-3.
Finney, S. J., & DiStefano, C. (2006). “Non-normal and categorical data in structural equation modeling,”. I Hancock, G. R & Mueller, R. O. (Red.), Structural Equation Modeling: a Second Course (s. 269-314). Charlotte, NC: Information Age Publishing.
IBM Corp. (2017). IBM SPSS Statistics for Windows, Version 25.0. Armonk, NY: IBM Corp.
16
Innocence project. (u.å). About. Hämtad 16 april, 2021 från https://innocenceproject.org/about/
Innocence project. (u.å.). Eyewitness Identification Reform. Mistaken Identifications are the Leading Factor In Wrongful Convictions. Hämtad 14 april, 2021, från
https://innocenceproject.org/eyewitness-identification-reform/
Lamont, A. C., Stewart-Williams, S., & Podd, J. (2005). Face recognition and aging: Effects of target age and memory load. Memory & Cognition, 33(6), 1017–1024. https://doi-
org.proxy.lib.ltu.se/10.3758/BF03193209
Leippe, M. R. (1980). Effects of integrative memorial and cognitive processes on the correspondence of eyewitness accuracy and confidence. Law and Human Behavior, 4(4), 261–274. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1007/BF01040618
Lewin, C., & Herlitz, A. (2002). Sex differences in face recognition - Women’s faces make the difference. Brain and Cognition, 50(1), 121–128. https://doi-
org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/S0278-2626(02)00016-7
Li, J., Tian, M., Fang, H., Xu, M., Li, H., & Liu, J. (2010). Extraversion predicts individual differences in face recognition. Communicative and Integrative Biology, 3(4), 295–298.
https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.4161/cib.3.4.12093
McDougall, S., & Pfeifer, G. (2012). Personality differences in mental imagery and the effects on verbal memory. British Journal of Psychology, 103(4), 556–573. doi:
10.1111/j.2044-8295.2011.02094.x
Megreya, A. M., & Bindemann, M. (2013). Individual differences in personality and face identification. Journal of Cognitive Psychology, 25(1), 30–37.
http://dx.doi.org/10.1080/20445911.2012.739153
Megreya, A. M., Bindemann, M., & Havard, C. (2011). Sex differences in unfamiliar face identification: Evidence from matching tasks. Acta Psychologica, 137(1), 83–89. https://doi- org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.actpsy.2011.03.003
Nilsson, L.-G., Bäckman, L., Erngrund, K., Nyberg, L., Adolfsson, R., Bucht, G., …
Winblad, B. (1997). The Betula prospective cohort study: Memory, health, and aging. Aging, Neuropsychology, and Cognition, 4(1), 1–32. doi: 10.1080/13825589708256633
Nilsson, L.-G., Adolfsson, R., Bäckman, L., de Frias, C. M., Molander, B., Nyberg, L., &
Backman, L. (2004). Betula: a prospective cohort study on memory, health and aging. Aging, Neuropsychology and Cognition, 11(2–3), 134–148. doi: 10.1080/13825580490511026 Polisen. (u.å.). Vara vittne. Hämtad 16 april, 2021, från https://polisen.se/utsatt-for- brott/efter-polisanmalan/vara-vittne/
17
Pozzulo, J. D., Crescini, C., Lemieux, J. M. T., & Tawfik, A. (2007). The effect of shyness on eyewitness memory and the susceptibility to misinformation. Personality and Individual Differences, 43(7), 1656–1666. https://doi.org/10.1016/j.paid.2007.05.001
Rehnman, J., & Herlitz, A. (2006). Higher face recognition ability in girls: Magnified by own‐sex and own‐ethnicity bias. Memory, 14(3), 289–296. doi: 10.1080/09658210500233581 Rehnman, J., & Herlitz, A. (2007). Women remember more faces than men do. Acta
Psychologica, 124(3), 344–355. doi: 10.1016/j.actpsy.2006.04.004
Rikspolisstyrelsen. (2005). Vittneskonfrontation. (RPS 2005:2). Stockholm:
Rikspolisstyrelsen.
Roper, R., & Shewan, D. (2002). Compliance and eyewitness testimony: Do eyewitnesses comply with misleading “expert pressure” during investigative interviewing? Legal &
Criminological Psychology, 7(2), 155-163. doi: 10.1348/135532502760274765
Rönnlund, M., Sundström, A., Eriksson Sörman, D., & Nilsson, L.-G. (2013). Effects of Perceived Long-Term Stress on Subjective and Objective Aspects of Memory and Cognitive Functioning in a Middle-Aged Population-Based Sample. The Journal of Genetic
Psychology, 174(1), 25–41. doi: 10.1080/00221325.2011.635725
Searcy, J. H., Bartlett, J. C., & Memon, A. (1999). Age differences in accuracy and choosing in eyewitness identification and face recognition. Memory & Cognition, 27(3), 538–552.
http://dx.doi.org.proxy.lib.ltu.se/10.3758/BF03211547
Semmler, C., Dunn, J., Mickes, L., & Wixted, J. T. (2018). The role of estimator variables in eyewitness identification. Journal of Experimental Psychology: Applied, 24(3), 400–415.
https://doi.org/10.1037/xap0000157
Valentine, T., Pickering, A., & Darling, S. (2003). Characteristics of eyewitness identification that predict the outcome of real lineups. Applied Cognitive Psychology, 17(8), 969–993. doi:
10.1002/acp.939
Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
https://www.vr.se/download/18.68c009f71769c7698a41df/1610103120390/Forskningsetiska _principer_VR_2002.pdf
Wells, G. L. (1978). Applied eyewitness-testimony research: System variables and estimator variables. Journal of Personality and Social Psychology, 36(12), 1546–1557.
https://doi.org/10.1037/0022-3514.36.12.1546
18
Wells, G. L. (2020). Psychological science on eyewitness identification and its impact on police practices and policies. American Psychologist, 75(9), 1316–1329.
https://doi.org/10.1037/amp0000749
