Fyra sätt är fler än ett! Låtskrivande med hjälp av fyra olika instrument

(1)

Fyra sätt är fler än ett!

Låtskrivande med hjälp av fyra olika instrument

Joel Strandberg

Musik, konstnärlig kandidat 2018

Luleå tekniska universitet

Institutionen för konst, kommunikation och lärande

(2)

Tack

Tack till min handledare David Myhr som varit en källa till kunskap inom ämnet låtskrivande samt kommit med mycket bra input som har underlättat under arbetets gång.

(3)

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Syfte ... 2

Frågeställningar ... 2

Metod ... 3

Låtskrivarprocesserna ... 5

Torn Apart – A cappella (utan ackompanjemang) ... 5

Reflektion ... 6

Prisoner In Me – Gitarr som enda ackompanjemang ... 7

Reflektion ... 8

The Song About Jimmy John – Elbas som enda ackompanjemang ... 8

Reflektion ... 10

Letter To Mary – Piano som enda ackompanjemang ... 10

Reflektion ... 12

Diskussion ... 13

De fyra olika instrumenten ... 13

Hur min kompetens på de olika instrumenten påverkade processerna ... 13

Jämförande av processerna ... 13

Skillnader och likheter i slutresultatet ... 14

Slutsats och det personliga målet ... 15

Referenslista ... 16

Fonogram ... 16

Internet ... 16

Bilagor... 18

Låttexter och leadsheets ... 18

Torn Apart ... 18

Prisoner In Me ... 23

The Song About Jimmy John ... 28

Letter To Mary ... 34

(4)

1

Inledning

Hur kan så många professionella låtskrivare pumpa ut så många låtar på så kort tid, och hur behåller man inspiration till att konstant skapa ny musik? Jag tror att man genom att bryta sina egna mönster stimulerar sin hjärna till att arbeta kreativt och undviker att fastna i loopar.

Musiken blev en del av mitt liv i femte klass när jag under den kommunala musikskolans dag i Härnösand fick prova spela elbas till ”Tom Dooley”, The Kingston Trio (1958). Ett års köande senare började jag ta baslektioner. Samma år bildade jag rockband tillsammans med fyra vänner, och under året som följde började vi skriva egen musik, som jag var en stor del av. Den första låt jag skrev var faktiskt skriven på mitt huvudinstrument, den första och enda hittills fram till detta arbete. När jag tänker tillbaka på den så var det mer eller mindre ett plagiat på ”Sweet Dreams” av Eurythmics (1983). Titeln på min låt var ”Broken Dreams” och basgången var en lite justerad variant av originalet. Min poäng med att nämna min första låt är att i början var jag inte så petig, min engelska var inte så förfinad, jag var ganska nöjd med att ha skrivit klart en låt från början till slut och det räckte som belöning. Men ju fler låtar jag skrev desto mer ville jag hela tiden att den nya låten skulle vara bättre än den senaste. Jag tror att det var när jag började anamma detta sätt att tänka som jag stötte på hinder i mitt hantverk.

En låt som hela världen tycker om finns inte och kommer aldrig att finnas, men det var på något sätt en strävan jag hade, att nå det ouppnåeliga målet. Hybris hos en ung tonåring.

Det var någonting med elbasen som tilltalade mig och jag har aldrig riktigt känt att jag har stött på något hinder när jag spelar bas som jag inte har kunnat ta mig över. Att spela musik var roligt. Jag tyckte aldrig att det var för mycket arbete eller kändes för jobbigt gentemot hur roligt det var att faktiskt lära sig spela musik. Låtskrivande har däremot givit mig många hinder att klättra, krypa och slå mig igenom. Att skriva låtar har sedan jag började göra det gått upp och ner i svårighet, effektivitet och rent utav ”slita-sig-i-håret-frustration”. Ibland kan en låt gå från färsk idé till färdig komposition på under en timme, och ibland kan jag sitta en vecka utan att få ett ord till texten skrivet.

Musikaliskt är jag präglad av rockmusik från 70-talet. Jag upptäckte bandet KISS ungefär i samma veva som jag började spela bas och de följer med mig än. Det var därför inte så konstigt att jag i början av min tid som låtskrivare skrev rocklåtar där jag försökte återskapa 70-talets sound och uppbyggnad. På senare år har influenserna breddats och jag uppskattar musik med stor spridning mellan genrerna. En stor kärlek som jag upptäckte när jag gick gymnasiet var sångstämmor, både i a cappella-musik och i musik med ackompanjemang.

Detta ledde mig till den musik som jag idag betraktar som en av mina största influenser, countryn. Zac Brown Band, Brad Paisley, Carrie Underwood och Chris Stapleton är de främsta artisterna/banden som har kommit att följa med mig under de senaste åren.

Låten lever kvar längre än utövaren och författaren. En bra låt är odödlig. Det finns så många olika sätt att skriva musik på och jag har bara berört en liten del av möjligheterna som finns i mina tidigare kompositioner. Eftersom det finns så många sätt och inget facit för hur man ska göra det, har jag valt att i mitt examensarbete begränsa mig själv för att på så sätt hitta nya sätt att skriva musik på.

(5)

2

Syfte

Syftet med arbetet är att studera hur låtskrivarprocessen och låtresultatet skiljer sig beroende på om jag använder olika instrument som enda ackompanjemang fram till att låtens melodi är färdigkomponerad. Genom denna undersökning hoppas jag kunna bidra med kunskap om hur valet av instrument påverkar låtskrivarprocessen samt låtens slutresultat. Mitt personliga mål är att på samma gång utveckla min kompetens som låtskrivare.

Frågeställningar

• Hur skiljer sig låtskrivarprocesserna från varandra när jag skriver med hjälp av endast gitarr, bas eller piano som enda ackompanjemang – alternativt helt utan

ackompanjemang - fram till att melodin är klar?

• Hur påverkas låtarnas slutresultat av vilket instrument som använts i början av låtskrivarprocessen?

(6)

3

Metod

För att bäst besvara forskningsfrågan om hur låtskrivarprocesserna skiljer sig från varandra beroende på vilket instrument jag använder som enda ackompanjemang, valde jag att ha samma upplägg i början av alla de fyra låtskrivarprocesserna. Med instrumentet jag hade till mitt förfogande satt jag och spelade idéer till hur harmoniken skulle kunna se ut och nynnade på idéer till melodier samtidigt. Låten jag skrev utan ackompanjemang, det vill säga a

cappella, fick ytterligare en begränsning då jag inte hade någonting att kompa min röst med medan jag komponerade.

En viktig aspekt i undersökningen var att jag inte fick röra ett annat instrument förrän jag skrivit klart melodin. Därefter tillät jag mig att använda mig av andra instrument än det bestämda för att få till en bra demoversion av låten. Kompositionsprocessen för varje låt började med att jag satt med instrumentet jag utgick från och ett tomt textdokument framför mig där jag kunde skriva ner textfraser medan jag skapade melodier och ackordföljder. Efter att melodin var klar tillät jag mig finslipa harmoniken och spela in ett röstmemo på låten med gitarr som grundkomp för att i ett senare skede kunna spela in en demo med bättre kvalitet.

För att få inspiration till att börja komponera lyssnade jag igenom musik från band och artister jag är influerad av. Jag lyssnade aktivt igenom hela plattor samtidigt som jag letade efter fraser jag tyckte om i framförallt texterna som jag sedan skrev ner för att eventuellt kunna manipulera fritt för att skapa en titel till en låt, en hook eller ett tema som jag kunde spinna vidare på. Detta slutade med ett dokument fyllt med en massa textrader. Några av raderna och de eventuella titlarna som jag hade i dokumentet var ”Story Of Me”, ”Taking The Long Way Home”, “Empty Pockets But A Heart Of Gold” och “Untangle My Mind”. Jag använde mig sedan av dessa rader för att slutföra texterna även om ingen av dem slutade som en faktisk titel till en låt. Jag lät mig också inspireras av melodierna.

De artister jag tog mest inspiration från var Chris Stapleton och Zac Brown Band. Varför jag fastnat för Zac Brown Band är på grund av deras otroligt starka melodier och deras sätt att använda sångstämmor som ett kraftigt verktyg i sin musik. Deras låtar är ofta fyllda med stämpaket som lyfter dem lite extra. För att använda sig av så mycket av stämsång i låtarnas alla delar så krävs det att man har en bra och uttänkt melodi i leadstämman. Chris Stapletons musik däremot är inte så fylld av sångstämmor på samma sätt som Zac Brown Bands. Det som gjorde att jag fastnade för Stapletons musik är den kraftiga rösten han besitter i

kombination med otroligt välskrivna texter och melodier. Stapleton har ett ganska rått sound medan Zac Brown Band har ett mer städat, och jag kände att jag ville ta mina kompositioner åt ett håll där jag kombinerar dessa två influenser. Jag lyssnade på två album av Zac Brown Band, The Foundation (2008) och Uncaged (2012), samt två album av Chris Stapleton, Traveller (2015) och From A Room: Volume 2 (2017)

Jag använde min mobil för att spela in idéer till de olika delarna av låtarna medan jag skrev dem för att kunna välja mellan dessa på ett effektivt sätt. Besluten till vilka idéer som

användes från inspelningarna gjorde jag endast med mitt eget tycke och smak som grund. Till slut blev det fyra färdiga låtar som jag spelade in på mobilen för att kunna lyssna på och analysera.

(7)

4 Jag valde att begränsa mig till att skriva låtar inom genrerna popmusik och country då det mest är sådan musik jag har lyssnat på de senaste åren. Genom att sikta på att skriva låtar inom liknande genre hoppades jag kunna se skillnader i låtskrivarprocessen som leder fram till den färdiga produkten. Jag valde också att inte skrota några låtar, utan jag skrev bara en låt per bestämt instrument utan att ge mig själv flera chanser med samma förutsättningar.

Ytterligare en avgränsning jag gjorde var att inte titta närmare på textförfattandet. Det viktiga för mig var att se hur melodierna och harmoniken påverkades av att jag utgick från de olika instrumenten. Med det sagt så är textförfattandet ändå en del av låtskrivarprocessen, så jag kommer att beröra den då och då. Arrangerandet av låtarna är något jag inte har berört alls, eftersom det är nästa steg efter det här arbetet är gjort.

(8)

5

Låtskrivarprocesserna

Torn Apart – A cappella (utan ackompanjemang)

Den första låten jag skrev i arbetet var den där jag använde sång som enda instrument i början av låtskrivarprocessen. Låten finns att lyssna på i sin helhet här: Torn Apart

Idén jag fick till den första melodin tyckte jag skulle göra sig bra som en refräng. Den kom ganska naturligt och snabbt när jag bara nynnade melodier som kändes behagliga för öronen, väldigt färgade av den musik jag brukar lyssna på. Jag hör tydliga influenser av Zac Brown Band i den här låten vilket jag anser beror på att de har så starka melodier att man lätt kan gå och sjunga på dem. Man skulle kunna bygga stora stämpaket runt den här melodin som också är färgad av Zac Brown Bands sätt att skriva. Melodin till min refrängidé såg ut så här:

Jag tyckte genast om den och den satte sig på hjärnan med en gång. Om jag hade haft ett instrument i handen hade mitt melodispråk troligen sett ut på ett annorlunda sätt. Det är inte några stora hopp i intervaller som förhåller sig till en harmonik jag redan har skrivit på ett instrument. Mina tidigare invanda mönster säger att melodierna vanligtvis har rört sig i större språng direkt kopplade till ackorden på gitarren som jag komponerar med. Eftersom detta var ett nytt sätt för mig att komponera så håller jag mig till en trallvänlig slinga som inte är jobbig att komma ihåg. Rösten som grund bidrog starkt till refrängmelodins simpla karaktär.

När jag sedan skulle börja med versen tog det lång tid att skapa någon melodi jag kände passade ihop med refrängen. Att inte ha något instrument i sina händer som hjälpte till med harmoniseringen av låten gjorde att jag kände mig ganska handfallen när det kom till att knyta ihop låtens delar. Det var svårt att komma på melodier som kompletterade varandra och gav låten det bygg jag strävade efter. Starttonerna till de olika delarna i låten var svåra att hitta utan ett instrument i handen. Detta hinder blev tydligast efter jag skrivit den första delen i låten, refrängen. Med ett instrument hade jag snabbt kunnat hitta en startton som skulle passa och det blev minst sagt en utmaning för gehöret och min tonsäkerhet a cappella. Jag spelade in en massa idéer på min telefon som jag sedan kunde välja mellan och försöka passa ihop med refrängen, och fick till slut ihop en vers jag tyckte om.

Svårigheterna fortsatte när jag bestämde mig för att ha en brygga till refrängen – ett val jag gjorde eftersom jag inte tyckte versen räckte till för att bygga upp till den refräng jag hade skrivit. Jag använde mig av samma tillvägagångssätt här, det vill säga att jag nynnade flera olika melodier som jag spelade in och sedan försökte pussla ihop för att ge refrängen det lyft jag ville att den skulle ha. Jag lyssnade igenom idéerna och provade att sjunga dem efter melodin till versen för att avgöra vilken som passade bäst. Sedan gjorde jag samma sak med samma melodier fast innan refrängen för att höra vad jag tyckte skulle komplettera låten på bästa sätt. Efter en del pusslande så fick jag en brygga som passade ihop med låtens ditintill färdiga delar.

Till låtens delar hade jag nynnat på melodin och skrivit klart den först och kompletterat med text efter. Men jag bestämde mig sedan för att låten skulle ha ett stick som jag skrev text till

(9)

6 innan jag började med att nynna på förslag till melodier. Detta ledde till att jag hade mer svängrum med hur jag valde att rytmisera melodin i sticket. Jag fick en slags rytmisk mall att förhålla mig till då jag hade skrivit en text till sticket vilket innebar att antalet stavelser var bestämda. Jag jobbade med att rytmisera melodin på ett snyggt sätt utifrån de stavelserna jag hade genom att sjunga textraderna till olika melodiska idéer. Efter att sticket blev klart färdigställdes låtuppbyggnaden så att den följer den inom populärmusik ytterst vanliga strukturen: vers, brygga, refräng, vers, brygga, refräng, stick, refräng. Sticket kom till med mer lätthet än versen och bryggan. Detta tror jag berodde på att låten vid det här laget hade melodier som gjorde att det kändes ganska självklart vilket register den behövde hamna i för att tillföra till låtens helhet i sticket. Därför gick det ganska lätt att skapa en melodi utifrån de förutsättningar jag hade givit mig själv. Jag gav låten titeln Torn Apart av den enkla

anledningen att refrängen avslutas med de orden och därmed fungerade som en pay-off. Det kändes också som en titel som tack vare sin metafor skapar en stark bild samtidigt som den är lätt att greppa och relatera till.

Nästa steg var att harmonisera, där jag insåg att det var väldigt lätt att sätta enkla ackord till framförallt versen och refrängen. Jag tror att eftersom melodierna blev så pass färgade av den musik jag är influerad av, framförallt Zac Brown Band i denna låt, så använde jag mig av ackordföljder som den typen av musik och mycket annan populärmusik vanligtvis har, d.v.s.

IV – I – V – VIm (subdominant, tonika, dominant och tonikaparallell). Den slutgiltiga harmoniken jag valde för att komplettera melodin i refrängen ser ut så här:

Man kan se hur melodin landar på en ackordston i alla ackordsbyten vilket gjorde det enkelt att harmonisera runt den.

Jag hittade lite mera svängrum i bryggan och sticket för att färga låten på ett smakfullt sätt där jag fick in några maj7or och sus-klanger som en liten kontrast till den simpla harmoniken i versen och refrängen. Men jag kände inte heller något behov att försöka göra låten mer komplicerad än vad den behövde vara.

Reflektion

Denna låtskrivarprocess hade den mest strikta begränsningen i och med att jag inte hade möjlighet att harmonisera samtidigt som jag hittade melodier. När jag skrev så här hade jag inga konkreta förslag på harmonik medan jag nynnade. Då blev resultatet att jag skrev melodier som jag aldrig skulle ha skrivit om jag hade ett instrument i handen i och med den

(10)

7 icke existerande harmoniken i melodiskaparstadiet. Det var utmanande, annorlunda och kändes roligt att skriva på det här sättet. Jag märkte att när jag nynnade melodierna utan något instrument hade jag också lättare att slutföra textförfattardelen än vad jag brukar. Eftersom text och sång går hand i hand tror jag att det var just på grund av den anledningen jag

upplevde detta. Det var inget annat instrument i vägen som tog bort något fokus och jag kände att textraderna nästan skrev sig själva för att jag kände mig friare och mer kreativ till att behålla en röd tråd genom hela texten. De vanliga hinder jag brukar stöta på när jag har letat efter textfraser som ska passa in i låtens tema och hålla lyssnaren intresserad uppenbarade sig inte när jag bara hade rösten till mitt förfogande.

Prisoner In Me – Gitarr som enda ackompanjemang

Den andra låten skrevs på det sätt jag har använt mig av mest sen jag började skriva musik på högstadiet, med en akustisk gitarr i handen där jag provar olika ackordföljder och riff medan jag nynnar melodier till. Den finns att lyssna på här: Prisoner In Me

Jag började med att spela ackord utan att tänka på någon bestämd harmonik med en utsatt mall på gitarren. Detta gjorde jag tills jag hittade ett komp med en ackordföljd jag tyckte om som bara bestod av tre ackord: Gadd9/B och Cadd9 som sedan landade på ett Em7 i slutet av varje versvända. Gitarren bidrog snabbt till att jag kunde bygga en slags ”matta” av harmonik som gjorde det lätt att leka runt med rösten över. Jag provade att leta melodier som utgick från grundton, ters och kvint. Eftersom gitarren hade bidragit med en harmonik med ett öppet sound där jag hade tersen i botten på det första ackordet i versen så uteslöt jag tersen som startton för melodin och provade melodier som utgick från grundton och kvint istället. Jag använde mig av ett capo¹ eftersom jag ville behålla känslan av G-dur, en tonart som erbjuder många öppna strängar i ackorden och en unik karaktär för gitarren. Capot var ett bra verktyg för att få melodin att passa in på ett fint sätt som också låg i ett bra register för mig när jag sjöng. Låten lät i mina öron bäst med capo kring det femte bandet på gitarren.

Jag skrev texten under tiden jag komponerade melodier och harmonik. Jag målade upp en bild av en pojke som spenderar sin tid i sitt huvud med ensamhet som tema. Bryggan i låten var det största hindret. Jag satt ett tag och funderade på vilken text jag skulle ha som passade in i låten som jag ditintill hade skrivit ur ett berättande perspektiv. Harmoniskt och melodimässigt var det också svårt, jag provade att leta ackordföljder på gitarren men ingenting fyllde den funktion jag letade efter. Eftersom versen slutade på Em7 kändes det naturligt att gå till ett D som är dominanten i tonarten; till slut beslutade jag mig för att använda mig av en kort språngbräda, en takt D/F# med en kort och enkel melodi på två toner där texten skiftade perspektivet, från berättat utifrån till pojkens perspektiv. Det här är något jag inte har använt mig av tidigare och jag blev väldigt nöjd med resultatet.

Jag använde mig av ett fyra-mot-tre-tänk i refrängens melodi och komprytm på gitarren, alltså att man på tre pulsslag spelar fyra jämnt fördelade toner. Sångmelodin i refrängen är en direkt följd av gitarren som kompinstrument och sättet jag harmoniserade på den, melodin följer rytmiseringen i gitarren. Detta är något som under det senaste decenniet har varit populärt i kommersiell pop. P!nk – ”Raise Your Glass” från Greatest Hits…So far!!! (2010), Loreen –

”Euphoria” från Heal (2012) och Britney Spears – ”Till The World Ends” från Femme Fatale

1 Capo – en klämma som fästs över strängarna på gitarrhalsen så att tonarten ändras

(11)

8 (2011) är några exempel på låtar som har använt sig av det. Den slutliga refrängen ser ut så här med melodi och harmonik, man kan se hur fyra-mot-tre-tänket används i melodin:

Slutformen på låten lät jag till slut bli: vers, brygga, refräng, vers, brygga, refräng, vers (halv och lugn), refräng. Den fick titeln ”Prisoner In Me” som var slutklämmen på refrängen precis som den första låten fick sin titel.

Reflektion

Det förvånade mig att jag inte skrev melodin och kompet med tanken att det skulle bli fyra- mot-tre i refrängerna, utan att det var något som bara blev. Jag tror det har att göra med att jag har hört relativt mycket av den sortens polyrytmik i senare tids kommersiella musik. Det blev också en tre fjärdedelstakt i refrängen som inte heller var ett aktivt val i kompositionen, utan det passade bra att ha den takten där för att behålla ett skönt flöde i refrängen. Eftersom gitarren är det instrumentet jag brukar använda mig mest av i låtskrivarprocessen, tror jag att alla dessa små detaljer som känns som någonting utöver det vanliga, fyra-mot-tre och tre fjärdedelstakt, kom med i låten på grund av att jag inte tänker så mycket när jag sitter och spelar på ett instrument jag är bekväm med. Detta tycker jag bidrar till att låten känns intressant och att man får någon typ av rytmisk variation.

Att skriva en av låtarna på det sättet jag brukar göra kändes viktigt för att jag skulle kunna se skillnaderna mellan tillvägagångssätten på ett tydligt sätt. Som väntat skrevs denna med mycket små svårigheter och det kändes inte riktigt som att jag ens hade någon begränsning.

Melodierna jag skrev med gitarren som kompinstrument flyter på bra eftersom jag är van vid detta sätt att skriva, soundet jag fick av gitarren och harmoniken jag skrev med den hjälpte mig hålla en tydlig röd tråd i melodin genom de olika formdelarna i låten. Jag blev väldigt nöjd med den, både med texten, melodin och harmoniseringen. När jag har skrivit klart en låt har det väldigt sällan känts som att det inte behövs några modifikationer i kompositionen. När alla delar, all text och melodier var klara var jag helt nöjd med hur den hade blivit och kände inget behov av att ändra någonting.

The Song About Jimmy John – Elbas som enda ackompanjemang

Denna låt skrevs på mitt huvudinstrument, som också finns med på inspelningen så att man kan höra vad jag skrev melodin till för typ av rytmiska och harmoniska idéer. Den färdiga låten finns att lyssna på här: The Song About Jimmy John

Processen började med att jag spelade runt på basen. Jag landade till slut på att byta mellan två toner på basen, A och D, en per takt för att hålla det simpelt i versen. Här tänkte jag också

(12)

9 att tonarten skulle få vara A-dur, vilket innebar att jag spelade på tonikan och subdominanten i tonarten. Jag la till terserna till tonerna för att bilda en tydligare bild av harmoniken genom att spela grundtonen på låga E-strängen och tersen på höga G-strängen. Eftersom att spela två toner samtidigt på elbas inte är vanligt så var det här ett sätt att komma runt begränsningen för basen som det enda kompinstrumentet utan att det helt plötsligt gick att betrakta som ett ackordsinstrument. Det hjälpte mig att tydliggöra om tonen skulle representera ett dur- eller ett mollackord för att sedan leta melodier till tonerna genom att nynna till. Jag fick snabbt en country-feeling för låten på grund av det sättet jag kompade mig själv på basen och de melodierna som tog form till de här två durackorden. Det är svårt att visualisera någonting annat än terserna till varje ton, så potentiella färgningar var inte någonting som påverkade melodierna. Efter jag hade växlat mellan de två tonerna i åtta takter ville jag ta mig vidare till en ny del, det blev en snabb visit till en ny tonart och det faktum att jag spelade på basen gjorde att det inte kändes konstigt eller ur sin plats eftersom det var så mycket i harmoniken som fortfarande var ganska vagt än så länge. Två takter som tar en till känslan av en ny tonart och sedan tillbaka till versen:

Jag kände att man inte hade fått tillräckligt med information för att gå till refrängen riktigt än.

Jag fortsatte att nynna och kom fram till några textfraser till en provisorisk melodi, som inspirerades av enkelheten av låten ditintill. En enkel man utan några bekymmer och nöjd med sin tillvaro, temat till låten speglade enkelheten av den begränsade harmoniken jag hade skrivit med basen. Jag adderade mer information i melodi och text till vad som skulle bli den andra versen och gick sedan till bryggan igen. Till skillnad från den lilla avstickaren på två takter mellan de två verserna byggde jag vidare på harmoniken och la till två takter till de två innan så man landade tillbaka i tonarten låten börjar i till refrängen:

Refrängen blev hur jag än spelade på basen ett växlande mellan tonika, dominant och subdominant. Med det menar jag att jag utforskade andra möjligheter till eventuella ackordföljder på basen medan jag nynnade på potentiella melodier. Men med låtens tema ditintill och det glada budskapet kändes det som att det räckte att hålla refrängen väldigt

”durig” – en trallvänlig melodi som sätter sig på hjärnan. Det blev en ganska intensiv refräng när det kom till ord och stavelser. Den ”matade på” som en kontrast till verserna och

bryggorna, som jag valde att skriva ganska legato och med pauser mellan fraserna. Harmonik och melodi i refrängen ser ut så här:

(13)

10 Efter de tre delarna i låten var klara funderade jag på ett stick. Med hjälp av basen gick jag i slutet av refrängen till att spela ett A i en takt med en synkop i slutet på ett G/B för att landa på ett C, vilket gjorde att låten nu hamnade i en tredje tonart. Jag spelade sedan ett F och så växlade jag mellan de två tonerna i varje takt, C och F. Melodierna jag provade i sticket blev nu så klart i ett högre tonläge eftersom tonarten nu höjts en liten ters. Den första eller andra melodin jag nynnade över de här två tonerna kändes direkt som det som saknades för låten, en repetitiv slinga som varierade mellan ord och sedan lite ”La la la-melodier”. För att sedan ta mig tillbaka till en sista refräng och tillbaka till A-dur så spelade jag ett E som gick till ett G#

efter halva takten som är tersen i ackordet E-dur så att det skulle leda tillbaka extra tydligt.

Låten fick titeln ”The Song About Jimmy John” eftersom karaktären låten handlar om är Jimmy John, en positiv man som är nöjd med det lilla han har.

Reflektion

Eftersom denna låt skrevs med mitt huvudinstrument, trodde jag inte att det skulle medföra så många svårigheter. Detta trots att jag aldrig har använt mig utav det tillvägagångssättet förut.

Jag insåg snabbt att det var svårare än vad jag hade trott. Jag tänkte att det kanske skulle uppstå några svårigheter med tanke på att frekvensområdet är så pass lågt och att jag skulle få föreställa mig harmoniken i huvudet mer än om jag hade haft en gitarr eller ett piano som kompinstrument, vilket också stämde. Att kompa med endast basen öppnade upp flera olika harmoniska och melodiska möjligheter. Melodin var mycket mer delaktig i hur harmoniken blev i slutändan än vad den har varit när jag har skrivit med gitarr. Det var förmodligen det som ledde till att jag hoppade runt mellan olika tonarter. Jag kände att jag kunde göra flera konstnärliga val längre fram i processen än vad jag har gjort innan i mitt komponerande. Jag fastnade inte lika snabbt i en bestämd harmonik och bestämda melodier. Jag kände mig fri att prova olika vägar fram till den färdiga låten.

Letter To Mary – Piano som enda ackompanjemang

Den sista och fjärde låten jag skrev var vid pianot – ett instrument jag inte är så van vid att spela på. Pianots bidrag till låten finns med på inspelningen så att man kan höra till vad jag letade melodier till för typ av komp. Den kan lyssnas på här: Letter To Mary

Denna process började med att jag satte mig vid pianot och började spela ackord och prova mig fram tills jag hade någon idé till en ackordföljd att utgå från. Det gick ganska bra och jag lyckades utan större svårigheter att göra en harmonisk skiss över låtens alla delar inom loppet av en timme, vilket jag blev otroligt förvånad över. Jag som har en väldigt grundläggande

(14)

11 kompetens i att spela piano fick ändå till en grund att stå på som kändes bra på kort tid. Jag valde att skriva i C-dur eftersom det kändes som att det skulle bli bäst resultat med tanke på min begränsade kompetens på instrumentet. Utöver den bestämda tonarten tänkte jag inte så mycket på exakt vilka ackord det var jag spelade, utan det var mitt gehör som fick styra den harmoniska processen. Efter detta började jag i vanlig ordning att leta melodier genom att nynna medan jag spelade runt på låtens olika harmoniska idéer. Sedan spelade jag in på telefonen allt eftersom idéer till olika melodier tog form. Det slutade med en massa olika varianter av delarna och sedan var det bara att välja vilka bitar som passade bäst ihop med varandra. Den harmoniken jag valde till versen ser ut så här:

Efter att jag bestämt mig för att använda mig av den här specifika ackordföljden analyserade jag vilka ackord det var för att skriva ner dem. Melodin det slutade med att jag använde kompletterade harmoniken på ett bra sätt:

Låten går i ett väldigt lugnt tempo. Jag bestämde mig för att hålla mig kring 67 bpm². Anledningen till att jag skrev den i ett långsamt tempo var för att jag ville hinna med att kompa mig själv när jag nynnade på melodier utan att det skulle agera som ett större hinder än vad det redan var. Dessutom bjuder pianot in – i alla fall i mina öron – till att skriva

långsamma ballader. Detta gav jag efter för. Jag byggde vidare med en brygga som ser ut så här:

Jag valde att ha en väldigt statisk brygga med få toner som gjorde att när refrängen kom så skulle den upplevas mer rytmiskt intressant. Dessutom tar den ett ganska stort språng i tonhöjd. Melodin som jag bestämde mig för färgade också den harmoniska rytmen efter jag blev klar. Gsus4 som löses upp till G på andra taktslaget i den andra takten var ett resultat av att melodin jag valde till bryggan landade på tonen C i andra takten. Därför valde jag att göra en liten ändring i den första skissen på harmoniken som bara växlade mellan ackorden F och G till att följa melodin, för att sedan verkligen landa på ettan i den fjärde takten.

Refrängens harmonik är enkel och låter melodin vara i centrum. Mitt sätt att kompa låten genom att lägga ut ackorden och lämna rum för melodin mellan ackordsbytena bidrog till detta. Jag kände inte några behov att göra kompandet till en större del än vad det behövde vara. Refrängen ser ut så här:

2 Bpm – beats per minute, enhet för tempo

(15)

12 Det sista jag skrev i låten för att fullfölja det otroligt populära och välanvända låtreceptet var sticket som gjorde att formen blev, vers, brygga, refräng, vers, brygga, refräng, stick, refräng.

För att bryta mönstret som de tidigare delarna har gemensamt, att första ackordet är i dur, så kändes det lämpligt att sticket skulle börja i moll. Detta gjorde att när jag bestämde mig för vilken startton sticket skulle ha tyckte jag inte att det gjorde någonting om den skulle börja på samma ton som refrängen. Man får en tydlig känsla av att det är någonting nytt som händer i och med skiftet från dur till moll. Sticket ser ut såhär:

I de sista två takterna i sticket valde jag att använda samma textrad och rytmisera på samma sätt som i slutet på bryggorna fast lite högre i tonhöjd. Ett val jag gjorde för att det kändes som ett bra sätt att leda tillbaka till refrängen samt att det fanns igenkänningsfaktor i det.

Reflektion

Piano är som tidigare nämnt inte mitt forte. Men jag känner att jag har lyckats använda denna begränsning till någonting positivt. Sättet jag kompar på pianot är inte i närheten av den kvalitet som när jag kompar på gitarr. Jag är mer begränsad i mitt sätt att kompa på varierande sätt. På grund av detta kanske jag låser några möjliga riktningar melodierna kan ta. Tempot låten går i är också begränsat till ett långsammare sådant. Gehöret fick dock spela en stor roll i harmoniseringen, teorin bakom det hela var inte något jag tänkte på under tiden jag

komponerade. Färgningar av ackord som i sin tur färgade melodierna ledde till val som höll låten intressant och jag kände att det vägde upp det jag saknade i skicklighet på pianot.

(16)

13

Diskussion

Att låtskrivarprocessen skulle differera mellan låtarna var någonting jag räknade med och också upplevde i min undersökning. För att svara på min första forskningsfråga hur

låtskrivarprocesserna skiljer sig från varandra när jag skriver med de olika instrumenten har jag kommit fram till en mängd skillnader.

De fyra olika instrumenten

Att skriva en låt med bara rösten var lättare sagt än gjort. Att komma på melodier utan harmonik var nyttigt och har fått mig att inse vikten av en stark melodi. Man kommer ihåg melodier lättare än ackordföljder så att skriva någonting bara med rösten till hjälp utvecklade mitt melodiskapande mycket. Att skriva med gitarren i handen är något jag alltid har gjort och kommer att fortsätta med. Jag har fått perspektiv över hur jag tänker när jag skapar melodier med gitarr som utgångspunkt. Framförallt har denna låtskrivarprocess varit bra att jämföra med de andra processerna för att kunna analysera skillnaderna mellan tillvägagångssätten. Av de fyra låtarna var det den jag skrev med gitarren som gick lättast att skriva. Begränsningarna jag satte ut inför arbetet kändes inte lika avgränsande på den låten eftersom jag var van vid denna typen av process. Basen som kompinstrument har givit mig en djupare harmonisk kunskap i låtskrivarprocessen. Det har varit intressant att utforska hur harmoniken påverkades av att melodin skrevs innan ackorden var fastslagna. Pianot har visat tydliga resultat på hur begränsningar föder kreativitet. Den begränsade kompetensen jag besitter i att spela

instrumentet främjade låten jag skrev vid pianot och slutresultatet blev en låt jag blev väldigt nöjd med. Melodierna fick vara i fokus i högre grad än kompinstrumentet.

Hur min kompetens på de olika instrumenten påverkade processerna

Hur bekväm och hur självsäker jag kände mig i låtskrivarstadiet på de olika instrumenten varierade precis som jag hade räknat med, men tanken med detta arbete var för mig att hitta nya sätt att skriva låtar. Skillnaderna mellan instrumenten öppnade nya kreativa tankesätt i mitt melodispråk som kan kopplas direkt till det instrument jag skrev på. Utgångspunkten från elbas, gitarr och piano hade samma antal begränsningar så de största skillnaderna i

låtskrivarprocesserna mellan de tre kände jag kom från ren vana. Jag har fler valmöjligheter i vilket tempo jag skriver i på gitarr och elbas till skillnad från piano eftersom jag behärskar instrumenten bättre. Jag kan kompa med större rytmisk variation av samma anledning.

Melodierna har fått vara i centrum för låtarna där jag har använt sång och piano som grund.

Där har starka melodier känts väldigt viktiga för att låtarna ska kunna hålla någon typ av kvalitet.

Jämförande av processerna

Gitarr och piano som båda är ackordsinstrument, tänkte jag skulle ha ganska liknande resultat och processer. Något jag märkte i låtskrivningsprocessen var dock att eftersom instrumenten är så pass olika i sin uppbyggnad gav det mig olika typer av svängrum med harmoniken. Vid

(17)

14 ett piano är allt ”svart på vitt” för att slänga in en liten ordvits. Alla ackord och möjligheter till färgningar är väldigt tillgängliga, även för de som inte i huvudsak är pianister. Melodierna och harmoniken jag skrev med hjälp av pianot blev mer intressanta än de jag skrev på gitarren i mitt tycke. De kändes friare att gå mellan intressanta toner och hopp i otippade intervaller jämförelsevis med gitarren, där jag vanligtvis känner att färgningar är en senare del i processen. Genom att skriva melodier till lite mer intressanta ackord har det i det här fallet resulterat i lite mer unika melodier.

Det som kändes unikt för basen som kompinstrument i låtskrivarprocessen var att jag inte tänkte på harmoniken i större utsträckning än huruvida det var dur eller moll. Melodierna fick röra sig väldigt fritt över de enstaka tonerna jag spelade. Om jag skulle ha skrivit den här låten på ett ackordsinstrument, till exempel gitarr eller piano och haft större kontroll över alla möjliga färgningar och läggningar hade melodierna blivit färgade av vilka typer av ackord jag tog på ett tydligare sätt. Till exempel om jag har tagit ett maj7-ackord på gitarren eller pianot så har melodin tenderat att kunna landa på maj7an eller åtminstone använt den tonen i

ackordet som en viktig del i frasen. När jag bara har ett dur eller moll – som var harmoniken jag hade tillgång till på basen – upplevde jag att det inte blev någon sådan typ av ”ofrivillig”

melodiskrivning. Melodierna till de två låtarna jag skrev med hjälp av bas och sång fick fylla en större funktion i låtarnas helhet än vad de nödvändigtvis fick göra i låten jag skrev med hjälp av gitarr, där melodi och harmonik/komp delar på bördan. När jag skrev vid pianot fick melodiskapandet också en stor vikt att bära. Med det sagt har alltså processen att skriva melodier till ett instrument jag inte behärskar varit nyttig och det känns verkligen som att begränsningar har fött kreativitet i det fallet.

De låtar där jag kände att jag hade utrymme att experimentera och vara kreativ längre fram i processen var de två jag skrev med sång respektive bas. Med det menar jag att harmoniken påverkades även en bra bit efter melodin var klar. Jag kände mig klar med harmoniken och melodin samtidigt på gitarr- och pianolåtarna, men i de andra två var det en längre process där jag kände mig fri att leta efter en harmonik som kompletterade melodin efter den var klar.

Melodin fick påverka vilka ackord jag valde när den blev klar i ”The Song About Jimmy John” på grund av att jag bara hade bestämt mig för om ackorden skulle vara dur eller moll, inga andra specifika färgningar, och i ”Torn Apart” på grund av att jag inte hade någon bestämd harmonik alls efter färdigställandet av melodin. Det tåls att tilläggas att låten jag skrev med rösten som grund upplevde jag svårast att skriva av de fyra på grund av min strikta regel att inte använda något annat instrument förrän melodin var färdig.

Skillnader och likheter i slutresultatet

För att gå vidare till min andra forskningsfråga tänkte jag illustrera lite generell information om de fyra olika låtarna med hjälp av en tabell.

Torn Apart Prisoner In Me The Song About Jimmy John

Letter To Mary Tonart: A-dur Tonart: C-dur Tonart: A-dur Tonart: C-dur Tempo: ca 100 bpm Tempo: ca 100 bpm Tempo: ca 70 bpm Tempo: ca 67 bpm Form:

Intro Vers

Form:

Intro Vers

Form:

Intro Vers

Form:

Vers Brygga

(18)

15 Brygga

Refräng Vers Brygga Refräng Stick Refräng

Brygga Refräng Vers Brygga Refräng Vers ½ Refräng

Brygga Vers Brygga Refräng Vers Brygga Refräng Stick Refräng

Refräng Vers Brygga Refräng Stick Refräng

Längd: 3:42 Längd: 3:37 Längd: 4:11 Längd: 3:29

Sång Gitarr Bas Piano

Här ser man några generella likheter som i till exempel formuppbyggnad: alla låtar följer en någorlunda liknande formel när det kommer till hur alla delar i låten följer varandra med undantaget att ”Prisoner In Me” inte har något stick och att i ”The Song About Jimmy John”

tar det lite längre tid innan refrängen kommer. Från detta drar jag slutsatsen att hur jag väljer att strukturera upp en låt påverkas inte av vilket instrument jag använder som grund i början av låtskrivarprocessen. Det är intressant hur jag valde två tonarter och ungefär två olika bpm för de fyra låtarna. En lite snabbare låt i A-dur och en lite långsammare, samma med C-dur.

Tempot i ”Letter To Mary” var ett aktivt val på grund av att jag skulle kunna kompa mig själv utan större svårigheter, så valet av instrument påverkade i det fallet den parametern. Jag kan dra slutsatsen att tonarter och bpm i de andra tre låtskrivarprocesserna inte påverkats av att jag skriver med olika instrument som grund. Längden på låtarna är också väldigt nära varandra så likheterna är ganska slående när man kollar på den här generella listan.

Slutsats och det personliga målet

Processen har varierat och jag ser styrkor i att skriva melodier med alla tre olika

kompinstrument respektive a cappella med de olika begränsningar det medför. Resultatet av låtarna har varit ytterst liknande när jag bedömer deras kvalitet. För att gå in djupare på hur slutresultatet av låtarna skulle påverkas på olika sätt så hade en mer grundlig undersökning behövt genomföras, med tydligare ramar och fler begränsningar kring låtskrivarprocessen.

Kanske att man sätter en strikt tidsgräns för varje komposition eller skriver melodier med endast ett instrument samt skriver större antal låtar. Att man tar det ett steg längre än vad jag har gjort inom ramen för denna undersökning. Det vill säga att man inte tillåter sig att nynna eller sjunga melodier till instrumentet utan man skapar melodierna på instrumentet. Men med det sagt har min hjärna stimulerats av att jag har brutit invanda mönster som att till exempel alltid använda en akustisk gitarr och komma på melodier till en ackordföljd. Följden av att man bryter mönster och avgränsar låtskrivarprocessen är att kreativitet frodas. Jag kommer att ha användning av de här nya sätten att gå till väga i mitt låtskrivande i framtiden och känner att min kompetens som låtskrivare har höjts.

(19)

16

Referenslista

Fonogram

Eurythmics (1983) “Sweet Dreams (Are Made of This)”, Sweet Dreams (Are Made Of This), RCA Records (USA)

Loreen (2012) “Euphoria”, Heal, Warner Music Sweden AB (Sverige)

P!nk (2010) “Raise Your Glass”, Greatest Hits…So Far!!!, LaFace Records under Sony Music Entertainment (USA)

Spears, Britney (2011) “Till The World Ends”, Femme Fatale, JIVE Records under Sony Music Entertainment (USA)

Stapleton, Chris (2017) From A Room: Volume 2, UMG Recordings (USA)

Stapleton, Chris (2015) Traveller, Mercury Records under UMG Recordings (USA) The Kingston Trio (1958) “Tom Dooley”, The Kingston Trio, Capitol Records (USA) Zac Brown Band (2008) The Foundation, Atlantic Recording Corporation (USA) Zac Brown Band (2012) Uncaged, Atlantic Recording Corporation (USA)

Internet

Info om Brad Paisley från AllMusic, URL: https://www.allmusic.com/artist/brad-paisley- mn0000610880 (hämtad 06-04-2018)

Info om Britney Spears från AllMusic, URL: https://www.allmusic.com/album/britney- mw0000006300 (hämtad 06-04-2018)

Info om Carrie Underwood från AllMusic, URL: https://www.allmusic.com/artist/carrie- underwood-mn0000861252 (hämtad 06-04-2018)

Info om Chris Stapleton från AllMusic, URL: https://www.allmusic.com/artist/chris- stapleton-mn0001766237 (hämtad 06-04-2018)

Info om Kiss från AllMusic, URL: https://www.allmusic.com/artist/kiss-mn0000084209 (hämtad 06-04-2018)

Info om Loreen från AllMusic, URL: https://www.allmusic.com/artist/loreen-mn0000276058 (hämtad 06-04-2018)

Info om P!nk från AllMusic, URL: https://www.allmusic.com/artist/p%21nk-mn0001878899 (hämtad 06-04-2018)

Info om The Kingston Trio från AllMusic, URL: https://www.allmusic.com/artist/the- kingston-trio-mn0000102050 (hämtad 07-04-2018)

(20)

17 Info om Zac Brown Band från AllMusic, URL: https://www.allmusic.com/artist/zac-brown- band-mn0001021310 (hämtad 06-04-2018)

(21)

18

Bilagor

Låttexter och leadsheets

Torn Apart

Vers 1

I was waiting on a train from Phoenix to Denver The first time I saw your face a night in November

Brygga

The platform got stained with a darker shade of gray My eyes shut out everything but your subtle gaze It wasn’t until we heard the whistle, we noticed the rain

Ref

I don’t know if I know how I feel about you Used to know what you were thinking I don’t want to be blind so untangle my mind Don’t even know what I’m drinking

A half empty glass and a half full heart Are we torn apart?

Vers 2

We shared the faults and blame but never surrendered

We just kept feeding the flames we were walking on ember

(22)

19 Brygga

We put out the lights and forgot all that we had said But more often than not I woke up in an empty bed

When you got home your eyes told a story that wasn’t a lie

Ref

Stick

I’m looking for signs of your guilt and remorse while you’re deflecting and closing the doors Transparent footprints of lies and deceit

Afraid for the truth so I choose to believe you to feel the relief

Ref

(23)

20

(24)

21

(25)

22

(26)

23

Prisoner In Me

Vers 1

This is a story of a younger boy

who never really wanted to grow out of his old clothes Imagination was his only friend

when all he had was time to spend

His neverland was there to give him hope

when every single thing around him fell apart and broke Anticipation led his mind away

but will he ever fly again

Brygga Then he said

Ref

Tell me what it’s like, to have a shield Kindness friends and love, how does it feel Can’t unseal what I’ve concealed

I’m a prisoner in me

Vers 2

As the story grows so does the boy

he wasn’t given a choice in what to let go or hold He was unable to feel self-worth and pride all his tears were cried

No neverland to ease his pain no more

no means to slow down or end his internal civil war Just four black walls without a single door

and some old clothes on the floor

(27)

24 Brygga

So, he said

Ref

Vers 3

Fairytales under a light blue sky

with happy endings and a lot of love that’s spread around To the boy it seemed a big white lie

now it’s time to say good bye

Brygga He cried out

Ref

(28)

25

(29)

26

(30)

27

(31)

28

The Song About Jimmy John

Vers 1

He took a right turn from the fast lane good guy Jimmy John

His car it didn’t look like much it was a gift from father to son

Brygga 1

He used to take the long way home just to look around

Vers 2

A ragged shirt and dirty jeans the wind touching his face

A normal guy with modest dreams but no need to jump on the chase

Brygga 2

The sun was shining bright this day

With shades on his face, to Jimmy life was not a race

Ref

Where there was trouble good old Jimmy he just walked away He never looked back no matter come what may

Empty pockets but a heart of gold

Still good old Jimmy felt he was the richest man in town Wasn’t bothered by much he just shrugged and found That nothing ever could knock his feet off the ground There goes Jimmy John

(32)

29 Vers 3

He let fate decide so he rolled the dice then there was nobody to blame He never had to think twice

‘bout anything other than to get through the day

Brygga 3

Every day to Jimmy was a gift received

He cherished every stone, Mother Nature’s ever shown

Ref

Stick

Not a worry in the world singing songs ‘bout pretty girls La la la la la la la x2

Never lonely among the birds Jimmy never felt disturbed La la la la la la la

(33)

30 Ref

(34)

31

(35)

32

(36)

33

(37)

34

Letter To Mary

Vers 1

Sometimes I wonder what went wrong I always felt that it’s with you I belong We said goodbye, then we parted ways A leaf fell down that tree in the haze

Brygga

The seasons changed as we turned over the leaves

Ref

Stay with me tonight Won’t you hold on tight Like we used to do all night Tell me we’re alright

Vers 2

Sometimes I sit from dusk till dawn I try so hard to enjoy the calm

I look out the window and, cheers to us The quiet never hurt me but now it does

Brygga

The seasons changed as we turned over the leaves

Ref

Stay with me tonight Won’t you hold on tight Like we used to do all night Tell me we’re alright

(38)

35 Stick

In a different world we could be dancing with the clouds, you and me Would you say I’m dreaming?

As we turned over the leaves

Ref

Stay with me tonight Won’t you hold on tight Like we used to do all night Tell me we’re alright Know that you’re my light

(39)

36

(40)

37