Lagar och riter eller flower power?: Om att vara ung kristen i Sverige 2020

Full text

(1)

Kandidatsuppsats, 15 hp Institutionen för idé och samhällsstudier

Vt 2020

LAGAR OCH RITER ELLER FLOWER

POWER?

Om att vara ung kristen i Sverige 2020

Duwel, Charlotte.

Handledare: Tomas Lindgren

(2)

Abstrakt

I denna kvalitativa studie har fem Pingstvänner i åldrarna 18–30 intervjuats med syftet att dokumentera deras upplevelser av hur det är att leva som ung kristen i en frikyrklig församling 2020. Detta har gjorts med utgångspunkt i David Thurfjells teori om betydelseförskjutningen av begreppet kristen. Resultatet av studien bekräftar att begreppet kristen verkar genomgått en förskjutning, där den kristna identiteten ofta associeras med riter och dogmer. Detta kopplas även samman med arvet från kyrkan, där kyrkan trots att den tappat sin roll som maktinnehavare fortfarande definierar den rådande synen på kristendomen. Konsekvenserna av detta upplevs vara en splittrad identitet där Pingstvännerna ständigt ställs gentemot icke-kristnas och andra kristnas förväntningar på hur de ska leva, samtidigt som de själva ska navigera sig fram i hur de uppfattar att de bör leva utifrån sin tro.

Sökord: Frikyrklig, kristendom, begreppsförskjutning, identitet, sekularisering.

(3)

2

(4)

3

Innehåll

Lagar och riter eller flower power? ... 1

Om att vara ung kristen i Sverige 2020 ... 1

Abstrakt ... 1

1.Introduktion ... 5

Forskningsbakgrund ... 6

Det gudlösa folket: de postkristna svenskarna och religionen ... 6

Sekulariseringshypotesen och en förändrad religiositet ... 7

Syfte och frågeställningar ... 8

Studiens relevans ... 9

Ordet kristen ... 9

Samfundet Pingst ... 9

2. Metod ... 10

Urval ... 10

Tidsaspekt ... 11

Situation ... 11

Konfidentialitet ... 12

Forskarrollen ... 12

Praktiskt arbete kring intervjun ... 13

Analysmetod ... 13

3. Pingstvännernas upplevelser ... 15

Att identifiera fördomar ... 15

Att vara kristen, inte religiös ... 18

Från församlingslivet ... 22

När de kristna själva får definiera ordet ”kristen” ... 24

Tre anledningar till tre olika perspektiv ... 26

Kyrkans historia ... 27

De rätta frågorna ... 29

Önskan om ett intresse ... 31

4. Diskussion ... 33

5. Slutsats ... 38

Vidare forskning ... 38

Referenslista ... 40

Bilaga, intervjumall ... 41

(5)

4

(6)

5

1. Introduktion

David Thurfjell har i sin bok Det gudlösa folket: de postkristna svenskarna och religionen undersökt huruvida Sverige verkligen är världens mest sekulariserade land. Det är ett påstående som inte riktigt stämmer överens med de siffror som visar att 66% av befolkningen fortfarande tillhör Svenska kyrkan, 400 000 tillhör frikyrkliga församlingar och där 100 000 tillhör de katolska respektive de ortodoxa kristna kyrkorna (Thurfjell, 2015, 23). Det som framkommer är istället att svenskarna snarare har en problematisk syn på vad det innebär att vara kristen, en syn som trots att de flesta av oss deltar i kristna traditioner och högtider hindrar oss från att definiera oss själva som kristna. Thurfjell menar på att en orsak till detta är att det skett en betydelseförskjutning av ordet kristen. Det är numer frikyrkornas definition av begreppet kristen som råder, där begreppet gått från att ha varit brett och inkluderande till att blivit snävt och exkluderande. (Thurfjell, 2015, 27).

Konsekvensen av betydelseförskjutningen har blivit att majoriteten av svenskarna inte känner igen sig i den begränsade definitionen och därmed inte kan identifiera sig själva som kristna.

Även bland de som bekänner sig själva som troende kristna har betydelseförskjutningen haft betydelse. Detta framkommer tydligt i de intervjuer som gjorts med den äldre generationen som har sin bakgrund i Svenska Kyrkan, där ordet kristen ofta associeras med starka pinsamhetskänslor. Att det är just de svenskkyrkliga kristna som upplever dessa känslor förklarar Thurfjell beror på att de svenskkyrkliga ofta har en uppfattning om att de tillsammans med Svenska Kyrkan ingår i den svenska majoritetskulturen, medan den svenska majoritetskulturen istället ser dem som representanter för den kristna tro som den definierats utifrån frikyrkorna. I och med detta tillskrivs de en roll som de själva inte känner sig hemma i och som leder till en förlorad kontroll över deras sociala identitet. Problematiken med att vara djupt troende och aktivt utövande men samtidigt inte kunna identifiera sig med det som tillskrivs definitionen kristen synliggörs kanske tydligast där Thurfjell intervjuat en kristen präst som fastställer att ”Jag har alltid varit livrädd för att bli placerad i det kristna facket. För mig har det alltid varit omedelbart kopplat till den jag inte ville vara” (Thurfjell, 2015, 263).

Med bakgrund av detta finns det anledning att undersöka hur kristna upplever attityderna som

finns gentemot kristendomen och huruvida konsekvenserna av betydelseförskjutningen enbart

tar sig uttryck bland de äldre, svenskkyrkliga kristna, eller om det är något som även påverkar

andra kristna.

(7)

6

Forskningsbakgrund

Nedan presenteras den tidigare forskningen och de teoretiska utgångspunkter som ligger till grund för studien. Då studien uppkommit ur det resultat som redovisas i Det gudlösa folket: de postkristna svenskarna och religionen följer inledningsvis en kort summering av boken.

Därefter följer en kort sammanfattning av de studier som valts ut som bakgrund gällande sekulariseringen och den förändrade religiositetens uttryck i det svenska samhället.

Det gudlösa folket: de postkristna svenskarna och religionen

David Thurfjell är religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola och har skrivit boken Det gudlösa folket: de postkristna svenska och religionen som gett upphov till denna studie. I boken diskuterar Thurfjell huruvida Sverige verkligen är världens mest sekulariserade land och vilken syn svenskarna har på religion. Med hjälp av intervjuer undersöker han svenskarnas åsikter gällande allt från buddhism till New Age och redogör för olika utvecklingar och historiska händelser som skulle kunna ligga till grund för Sveriges eventuella sekularisering.

En av de slutsatser som Thurfjell drar som resultat av sin studie är att det handlar om en förändring av religiositeten bland det svenska folket, snarare än en förminskning. Denna förändring synliggörs bland annat när man ser till svenskarnas trosföreställningar och livsåskådningar, där ingenting tyder på att de religiösa tankemönstren är på väg att försvinna.

Istället handlar det om att man separerat de egna trosföreställningarna från den institutionaliserade kristendomen (Thurfjell, 2015,27). Thurfjell definierar en aktiv religiös som en ”person som deltar i organiserad religionsutövning minst en gång i veckan eller som ber regelbundet eller som betraktar sig själv som mycket religiös (Thurfjell, 2015, 28). Av dessa

”aktiva religiösa” räknas enbart ca 20% av befolkningen in, medan ca 80% inte ens uppfyller ett av dessa kriterier. Trots dessa siffror menar han på att dessa 80% nödvändigtvis inte är ateister, utan att man istället har en personlig tro ”utan särskilt stort intresse för eller kunskap om det idémässiga innehållet i den traditionella religionen”. Detta ointresse menar Thurfjell tar sig uttryck i att majoriteten av svenskarna har en skeptisk attityd gentemot religion (Thurfjell, 2015, 19).

Den skeptiska attityden illustreras i flertalet av de intervjuer som Thurfjell gjort, där de

intervjuer som genomförts med personer som själva inte betraktar sig vara religiösa präglas av

(8)

7

en kritisk hållning gentemot religion och kristendomen (Thurfjell, 2015, 68). I intervjuerna gjorda med religiösa personer framkommer det också en ovilja gentemot att definiera sig själv som kristen. Som en förklaring till detta pekar Thurfjell på en betydelseförskjutning av ordet kristen. Han menar att denna förskjutning delvis uppkommit som en följd av inomkyrkliga lärostrider och kyrkans oförmåga att upprätthålla betydelsen och tolkningsföreträdet av begreppet kristen, som gått från att vara brett och inkluderande till att bli snävt och exkluderande (Thurfjell, 2015, 72). Kristendomen som tidigare stått för tro och kyrka men även det goda, hederliga och förnuftiga associeras idag med riter, dogmer, morallära och en organiserad gruppsamvaro i kyrkan (Thurfjell, 2015, 39). Teorin om betydelseförskjutningen kommer användas i analysen av materialet.

Sekulariseringshypotesen och en förändrad religiositet

Sekulariseringshypotesen försvarades starkt av sociologer under 1960-talet och definierades av en av de främsta religionssociologer Peter Berger som ”Processen genom vilka de kulturella och samhälleliga sektorerna avlägsnas från de religiösa institutionerna och symbolerna”

(Berger, 1967, 107). Hypotesen handlade om antagandet att religionens inflytande över samhället skulle minska i takt med att samhället moderniserades. Hypotesen har idag övergetts av många forskare, så även Berger, då man kommit till slutsatsen att det handlar om en förändrad religiositet, snarare än en minskad religiositet.

Den förändrade rollen religionen har fått i Sverige härleds ofta till kyrkans förändrande roll i samhället. Kyrkan som tidigare agerat bland annat mötesplats och lagupprätthållare och som historiskt varit en naturlig del av det svenska samhället har nu tappat denna roll och dess inflytande i och med separationen av kyrka och stat (Bodlund, Larsson, 2016). Kyrkans oförmåga att anpassa sig till det moderna samhället är en annan aspekt som ofta anses hör ihop med den förändrade religiositeten. Misslyckande från kyrkans sida konstateras ha lett till att svenskarna tagit avstånd från kyrkor och andra religiösa organisationer då de förknippas med tvång och pålagor (Hagevi, 2005). Kyrkans mörka historia gällande de brott som utövats i kristendomens namn ges som ännu en orsak till vidare avståndstagande från religionen (Bodlund, Larsson, 2016).

Kyrkans förändrade roll och svenskarnas avoghet gentemot kyrkan innebär dock inte

nödvändigtvis att svenskarna inte längre är religiösa. Geel och Wikström förklarar ”att det

(9)

8

sociala livet i samhället allt mindre påverkas av religionen behöver alltså inte betyda att enskilda människor blir ateister” (Geel, Wikström, 2017, 381). Istället menar författarna på att förändringen på de olika nivåerna istället kan leda till nya religiösa uttryck, där en samhällelig sekularisering istället kan leda till uppkomsten av nya individuella religiösa behov.

Att det handlar om nya religiösa uttryck till skillnad från den totala avsaknaden av religiösa uttryck är något som framkommit i en mängd olika studier. I Sekulariseringen i Sverige- religionens ställning i det moderna samhället konstateras det att man i Sverige idag lämnat den organiserade religionen bakom sig och att man istället bygger sin egen livsåskådning (Harmanci, 2010). Detta hör ihop med den starka tanken om individualism som präglar Sverige där konstruerandet av sin egen livsåskådning möjliggör en religiositet som inte inskränker på den individuella friheten och kan anpassas efter individens behov och förutsättningar (Ahlstrand, 2016). Denna studie utgår från perspektivet att religiositeten sett en förändring i Sverige, där jag har valt att titta närmre på vilken relevans denna förändring har haft för unga Pingstvänner idag.

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att dokumentera erfarenheterna hos fem svenska Pingstvänner i åldrarna 18–30 år, med utgångspunkt i Thurfjells teori om betydelseförskjutningen av begreppet kristen.

• Hur definierar Pingstvännerna själva sin kristna tro och praktik?

• Vad upplever Pingstvännerna som svårt med att vara kristen idag och hur upplever de utomståendes attityder gentemot den egna tron?

• I relation till teorin om religiositetens förändring, hur praktiserar Pingstvännerna sin tro idag?

• Hur bidrar studiens resultat till den teoretiska diskussionen om Thurfjells teori om att

kristen identitet har blivit snävt avgränsad?

(10)

9

Studiens relevans

Sveriges eventuella sekularisering är ett ämne som gett upphov till en mängd studier, bland annat den bok som denna uppsats tar sitt avstamp i. Sekulariseringen diskuteras ofta med syftet att fastställa hur långt gången den är i det svenska samhället, eller för att redogöra för orsakerna bakom dess uppkomst. Resultatet av denna studie erbjuder ett annorlunda perspektiv på sekulariseringsfrågan då den bidrar till en ökad förståelse för vilken relevans det svenska samhällets religiösa förändring kan ha haft för unga kristna i en frireligiös församling.

Studien bidrar också till den teoretiska diskussionen kring Thurfjells teori om en betydelseförskjutning av ordet kristen, då resultatet kan leda till en ökad förståelse för hur den kristna övertygelsen kan se ut och hur starkt kopplad till identitet den kan vara. Förståelsen för identitetens koppling till religionen är av vikt för att förstå vilken relevans betydelseförskjutningen kan ha för kristna. Genom att dokumentera upplevelserna av frikyrkliga kristna erbjuds också ett vidare perspektiv på betydelseförskjutningen.

Ordet kristen

Ordet ”kristen” är som konstaterat ett svårdefinierat ord som kan ha en mängd olika betydelser.

När ”kristen” används i denna studie är det en benämning för de som Thurfjell kallar aktivt religiösa utifrån kriteriet ”En person som deltar i organiserad religionsutövning minst en gång i veckan eller som ber regelbundet eller som betraktar sig själv som mycket religiös (Thurfjell, 2015, 28). När respondenterna under intervjuerna hänvisar till ”icke-kristna” eller

”utomstående” är det utifrån deras egen definition av vem som är ”kristen” eller ”icke-kristen”.

Samfundet Pingst

Pingströrelsen är en frikyrklig rörelse som ”representerar en klassisk kristen tro som är präglad av den speciella profil som internationellt kallas "pentekostal" teologi och praxis”.

Den anknyter till de klassiska trosbekännelserna och utmärker sig teologiskt genom bland

annat synen på hela bibeln som Guds ord, den heliga Andes inspiration vid tolkningen av

bibeln, de andliga nådegåvornas betydelse, vuxendopet, andedopet och andeuppfyllelsen

(Pingst, 2020). Ordet ”Pingstvänner” används med hänvisning till de fem respondenter som

intervjuats i studien, då de alla är medlemmar i Umeås Pingstförsamling.

(11)

10

2. Metod

Kvalitativa metoder för insamling av data är ett övergripande begrepp för insamling av data som sker genom intervjuer, analyser av texter eller observationer. Den kvalitativa forskningsmetoden används för att uppmärksamma och undersöka fenomen så som känslor och upplevelser som kan vara svåra att undersöka genom kvantitativa metoder (Ahrne, Svensson, 2011, 12) Den metod som valts för denna studie är forskningsintervju, som Kvale och Brinkmann utmärker som en metod för att lära sig om världen utifrån intervjupersonernas synvinkel (Brinkmann, Kvale, 2009, 15). Detta eftersom syftet med studien var att få en inblick i hur fem unga Pingstvänner uppfattar sin verklighet, vilket innebar att metoden som användes behövde göra det möjligt att ta del av de unga Pingstvännernas erfarenheter, känslor och upplevelser.

Urval

Jag har intervjuat 5 medlemmar i Umeå Pingstförsamling som är mellan 18–30 år. Jag valde att begränsa mig till Umeå Pingstförsamling då någon form av avgränsning måste ske och genom att jag själv är medlem i församlingen underlättade det för mig att hitta respondenter.

Pingstförsamlingen har en sluten Facebookgrupp som riktar sig till unga vuxna i församlingen och det är med hjälp av denna grupp jag hittade mina respondenter. Jag formulerade ett inlägg på sidan där jag förklarade att jag skriver en C-uppsats med syftet att undersöka ”hur det är att leva som ung kristen i Sverige idag”, där jag söker respondenter i åldern 18–30 för Skype- intervjuer. Jag informerade om hur lång tid intervjuerna beräknades ta och att de kommer vara helt anonyma i den färdigställda studien.

Samtliga respondenter är i åldrarna 18–30 och är bosatta i Umeå, där de alla är medlemmar i Umeås Pingstförsamling. För att säkerställa att respondenterna förblir anonyma har vissa detaljer så som yrke eller specifika situationer ändrats. Samtliga namn är därför påhittade och enbart en ytlig beskrivning av personerna ges.

Ludvig, Sara och Nora är alla uppvuxna i kristna familjer och har under hela sina liv uppfattat

sig själv som kristna. Däremot har alla tre gemensamt att de kan fastställa ett specifikt ögonblick

eller en viss tidpunkt i sina liv där de aktivt beslutade sig för att leva som kristna. Majken

kommer även hon från en kristen bakgrund med en kristen familj och kan inte komma ihåg en

(12)

11

tid i sitt liv då hon inte varit kristen. Joel är den enda av de fem respondenterna som inte kommer från en kristen bakgrund. Han fattade beslutet att bli kristen i vuxen ålder.

Tidsaspekt

Jag informerade intervjupersonerna om att intervjun beräknades ta upp till 1,5 timme. Jag ansåg det vara viktigt att ge en tidsaspekt för att respondenterna skulle vara medvetna om hur mycket tid som skulle gå åt så att de utifrån detta kunde bestämma sig för om de hade den tiden att avvara innan de valde att tacka ja till en intervju. Jag valde 1,5 timme som max-tid då

jag även behövde ha i åtanke den tid som skulle gå åt till att analysera och transkribera varje intervju. 1,5 kändes också som en rimlig tid för respondenterna att avvara. 1,5 timme kan tyckas vara en lång tid men jag ville heller inte riskera att behöva avbryta intervjun på grund av att jag avsatt för lite tid (Ahrne, Svensson, 2011, 45). Intervjutiderna blev mellan 40 minuter och 1,5 timme.

Situation

Med tanke på rådande situation med Covid-19 valde jag att genomföra mina intervjuer via Skype. Jag var medveten om att det kunde medföra en del nackdelar, exempelvis att en del av den eventuella förtroligheten skulle kunna försvinna då man inte befinner sig i samma rum, att samtalet kunde uppfattas som mindre personligt då det sker via varsin skärm samt att det ställde krav på att respondenten har tillgång till dator, kamera och mikrofon (Ahrne, Svensson, 2011, 40). Det skulle dock också kunna leda till fördelar, som att respondenten exempelvis kände sig tryggare genom att de befann sig i sin hemmamiljö. Att genomföra intervjuer i respondentens hemmiljö har visat sig vara positivt i den aspekten att respondenter ofta har lättare för att uttrycka saker som har med den egna identiteten att göra när de befinner sig i sitt hem (Svensson, 45).

Min ursprungliga tanke var att inte låta respondenterna själva välja huruvida de var öppna för att träffas eller inte, då jag upplevde att det skulle kunna medföra en risk för att få olika resultat.

De tidigare nämnda fördelarna och nackdelarna som eventuellt kunde spela in kunde i så fall

leda till ett orättvist resultat om några intervjuer skedde via Skype och några skedde via riktiga

möten. Detta visade sig dock inte vara möjligt då tre av fem respondenter uttryckte en vilja om

att bli intervjuade ansikte mot ansikte istället. På grund av detta har alltså tre av fem intervjuer

skett i det verkliga livet och två av dem har skett via Skype. Vid analyserandet av materialet

(13)

12

har det dock inte gått att utröna någon negativ effekt av detta, då samtliga intervjutillfällen blivit väldigt lyckade och där respondenterna visade sig vara väldigt öppna och villiga att dela med sig.

De två intervjuer som skedde via Skype spelades in genom den inspelningsfunktion som redan finns i programmet. De tre intervjuer som skedde i det verkliga livet spelades in via inspelningsfunktionen på telefonen. Vid inspelning av intervjuer är det viktigt att ha ett informerat samtycke från respondenterna, vilket innebär att intervjupersonerna informeras om syftet med undersökningen, att de har rätt att dra sig ur när helst de önskar samt att de deltar frivilligt i projektet (Brinkmann, Kvale, 2009, 88). Samtliga intervjuer blev därför informerade om detta och gav sitt samtycke till att intervjun blev inspelad.

Konfidentialitet

Att säkerställa intervjupersonernas konfidentialitet var av stor vikt för att i så stor mån som möjligt säkerställa att de kände sig bekväma och trygga nog för att vara ärliga i intervjuerna.

Kvale hänvisar till den etiska principen att man ska ”göra gott” vilket innebär att man ska minimera risken för att en intervjuperson ska lida skada (Brinkmann, Kvale, 2009, 89). Med tanke på att intervjuerna ämnade undersöka aspekter av respondenternas liv som skulle kunna anses vara väldigt privata informerades respondenterna om att de skulle komma att anonymiseras i den färdigställda studien, där inga av deras redogörelser skulle kunna komma härledas tillbaka till dem. Detta har inneburit att jag använt fingerade namn och redigerat vissa situationer, redogörelser eller detaljer som de berättat som skulle kunna leda till att respondenterna skulle kunna identifieras. Detta har gjorts redan i transkriberingarna av intervjuerna och all transkribering har därför enbart gjorts av mig.

Detta innebar även att jag i mitt inlägg på Facebookgruppen bad de som var villiga att delta i studien att skicka ett privat meddelande till mig istället för att kommentera direkt under inlägget. Detta för att inga andra i gruppen skulle kunna se vilka som har valt att bli intervjuade och på det sättet senare kunna identifiera dem i den färdigställda studien.

Forskarrollen

Som forskare behöver man vara medveten om eventuella maktförhållande mellan respondent

och intervjuaren (Brinkmann, Kvale, 2009, 91). Eftersom de respondenter jag intervjuat varit

(14)

13

relativt nära min egen ålder och genom att jag tillhör samma samfund som dem så har de eventuella konflikter och glapp mellan mig och respondenterna känts väldigt små. Eftersom jag sökt mina respondenter via en Facebookgrupp avsett för medlemmar så var respondenterna redan medvetna om att jag tillhörde samma samfund som dem, vilket tycks ha lett till en viss trygghet och en viss förtrolighet. Denna samhörighet kan dock också leda till nackdelar, där Brinkmann och Kvale nämner att forskare som har ett visst band till intervjupersonerna eller den grupp de tillhör kan leda till att man bortser från vissa resultat men betonar andra (Brinkmann, Kvale, 2009, 91).

Jag har i den mån det varit möjligt försökt vara medveten om detta och även utformat mitt resultat på ett sådant sätt att det ska vara enkelt att följa med i mitt resonemang och mina tolkningar. Då vi alla ingår i samma församling har jag känt till samtliga respondenter i det avseendet att jag sett dom i församlingssammanhang. Jag har däremot inte haft någon form av relation till någon av respondenterna sedan innan som på något sätt skulle kunna påverka min tolkning av resultatet.

Det jag däremot upptäckt har blivit ett hinder har varit att jag inte ställt vissa följdfrågor som jag eventuellt hade ställt om jag inte hade varit insatt i det kristna livet. Frågor så som ”varför går du till kyrkan” hade varit relevanta att ställa men är alltså frågor jag missat då jag själv antagit mig veta svaret. Då jag försökt belägga alla mina resonemang med citat från respondenterna har detta inneburit att jag behövt utelämna vissa delar som respondenterna inte konkret diskuterat.

Praktiskt arbete kring intervjun

Jag formulerade en intervjumall inför intervjuerna, med viktiga punkter och frågor. Utöver detta lät jag i så stor mån som möjligt respondenterna styra konversationen. Detta för att mina frågor kunde upplevas som väldigt breda och direkta frågor skulle kunna verka ledande och därmed påverka respondenternas svar. Jag hade också i åtanke att ämnet som jag studerar skulle kunna upplevas som väldigt personligt och privat. (Ahrne, Svensson, 2011, 47).

Analysmetod

Den analysmetoden som valts för att studera materialet är meningstolkning. Brinkmann och

Kvale definierar meningstolkning som att uttolkaren går utöver det uppenbart sagda till att

utveckla strukturer och relationer som inte framträder omedelbart. Författarna nämner en vanlig

(15)

14

kritik mot analys av intervjuer var att olika forskare kan komma fram till olika tolkningar och

att det därmed inte leder till något vetenskapligt resultat (Brinkmann, Kvale, 2009, 223). Här

påpekas dock det faktum att det sällan finns enbart en sann tolkning av ett material och att olika

tolkningar därmed inte behöver innebära ett felaktigt resultat. Istället poängteras vikten av att

se till att den tolkning man gjort inte blir tendentiös genom att man som forskare enbart

redovisar resultat som stöder den egna tesen eller uppfattningen (Brinkmann, Kvale, 2009,

229). Då mitt material kommer vara ett resultat av mina intervjuer där det enbart är jag som

haft tillgång till materialet har kommer jag behöva göra min tolkning så tydlig som möjligt

genom att citera respondenterna i så stor mån som möjligt. Detta öppnar upp för möjligheten

att följa med i mitt resonemang och mina tolkningar.

(16)

15

3. Pingstvännernas upplevelser

I detta kapitel presenteras en analys av det resultat som framkommit i intervjuerna. Kapitlet är indelat i ett flertal underrubriker för att ge en så tydlig överblick som möjligt. Respondenternas namn är fingerade och citaten har enbart ändrats i syfte att göra dem språkligt korrekta.

Att identifiera fördomar

I samtliga intervjuer framkommer det att respondenterna har lättare för att använda benämningarna ”förväntningar” eller ”förutfattade meningar” för att sätta ord på hur de upplever både utomståendes och andra kristnas syn på dem och deras liv, snarare än ordet

”fördomar”. Detta verkar grunda sig i att de har svårt för fastställa konkreta fördomar de stöter på och förmedlar att det snarare handlar om att de upplever en viss förväntan på hur de som kristna bör leva eller vara. Denna upplevda förväntan visar sig heller inte vara lätt att konkretisera eller specificera, då resultat som följer ska komma visa på att samtliga respondenter har svårt att sätta ord på exakt vad det är de möts av. Svårigheten att komma på konkreta föreställningar skulle kunna tolkas som att de helt enkelt inte stöter på så många fördomar, om det inte varit för att samtliga respondenter, som snart ska redovisas, ändå använder ”fördomar” och ”förväntningar” som att dessa aspekter är påtagliga aspekter av deras vardagsliv.

Detta illustreras i Majkens intervju, som inledningsvis pekar ut ”ointelligents” som en vanlig fördom, men som sedan har svårt för att nämna några fler. Hon resonerar sig slutligen fram till att ”Nej men alltså jag kan bara komma ihåg att, eller jaa en grej som en del personer gör och som jag kan se har följt mig under livet är att personer kan ursäkta sig om de svär?!” (Intervju 2, s.16) Hon går sedan vidare till att prata om att det i Sverige idag visserligen finns en väldig okunskap om vad det innebär att vara kristen, men konstaterar detta snarare som en iakttagelse hon gjort, snarare än en fördom hon upplever (Intervju 2, s.15)

Att hon enbart lyckas fastställa att de fördomar som finns om kristna handlar om att man skulle

vara ”ointelligent” och att man inte får svära skulle kunna ses som ett resultat av att det helt

enkelt är de enda två fördomarna hon stöter på. Det hade också varit den logiska slutsatsen om

hon inte sedan i slutet av intervjun förklarar att hon önskar att folk ställt fler frågor om hennes

tro, med resonemanget att ”Ja men jag tänker att det är, om man vågar prata om saker så, så tror

jag att det öppnar upp för att kunna bryta ner sina egna fördomar” (Intervju 2, s.19). Här har

(17)

16

hon alltså tidigare bara kunnat nämna två fördomar, men använder sedan ”fördomar” som en allmän term, som att det är en vedertagen sanning att det finns många olika.

Ett liknande resonemang går att finna hos Sara som på frågan om huruvida hon stöter på fördomar eller förutfattade meningar inledningsvis svarar att ”Alltså senaste tiden så tycker jag inte jag har stött på några dåliga fördomar alls” (Intervju 3, s.28). men går sedan vidare till att prata om att hon både i ung och vuxen ålder känt att folk haft fördomar om att hon som kristen är ”god”, ”proper” eller ”tråkig” (Intervju 3, s.37). Joel har även han svårt för att konkretisera vilka fördomar, om han ens upplevt några, som finns. Men på frågan om han någonsin upplevt att det varit jobbigt att berätta att han är kristen svarar att det stundtals varit det, med svaret att det delvis varit jobbigt på grund av ”Just för fördomar kring kristna och så” (Intervju 4, s.43).

Han har alltså svårt att konkretisera eller berätta vilka fördomar han stöter på men formulerar sig ändå på ett sådant sätt att det går att utröna att ”fördomar kring kristna och så” ändå är en verklig del av hans verklighet.

En vidare tolkning till orsaken varför de har svårt att fastställa konkreta fördomar skulle kunna vara att de fördomar eller de förutfattade meningar som respondenterna tror sig uppleva egentligen inte finns. Detta illustreras i Majken respektive Saras intervju, där Sara menar på att

”Där tror jag att vi som kristna ofta skjuter oss själva i foten för att jag tror för det mesta inte att folk har så mycket förutfattade meningar men att vi tänker att dom har det” (Intervju 3, s.36).

Majken resonerar på samma sätt när hon konstaterar att

”Men sen så tänker jag att jag har säkert mycket fördomar om andras fördomar och de kanske inte heller stämmer för att jag frågar ju inte, på samma sätt som att andra inte frågar om min tro så går jag ju inte och frågar människor vad dom tänker om min tro.

Så att, jag är ganska säker på att jag har fördomar om andras fördomar (Intervju 2, s.19).

Att intervjupersonerna enbart inbillar sig att det skulle finnas fördomar och förutfattade

meningar är naturligtvis en möjlighet, men att majoriteten av fördomarna skulle vara inbillade

från respondenternas sida ter sig inte troligt när man ser till resten av materialet. Där återfinns,

som framkommer i senare del av denna analys, tydliga redogörelser och exempel på stunder

där respondenterna haft konkreta belägg för att de har upplevt fördomar och redovisar dessa

genom upplevda situationer.

(18)

17

En annan tolkning hade också kunnat vara att trots att samtliga respondenter upplever att de stöter på fördomar och föreställningar gällande sin tro så har de svårt att identifiera dem, av den anledningen att de inte besvärats av dem och därmed heller inte lägger så mycket tankeverksamhet på dem. Detta visar sig heller inte stämma, då samtliga respondenter i slutet av sina intervjuer ombeds svara på frågan huruvida de upplever det svårt att leva som kristen i Sverige idag? På den frågan konstaterar samtliga respondenter att det visserligen inte är svårt i jämförelse med kristna runt omkring i världen, då de som bor i Sverige har rätten till att utöva och praktisera sin tro obehindrat. Däremot konstaterar fyra av de fem intervjupersonerna att de ändå upplever att det är svårt att vara kristen just på grund av de fördomar och föreställningar de stöter på.

I Ludvigs svar framkommer det att ”Jag kan ju se vissa saker som jag tycker är hinder eller som sagt att folk kan ha såhär fördomar och så” (Intervju 1, s.8) och Nora förklarar att ”Men jag tycker inte att det är, generellt nåt motstånd alls. Utöver människors fördomar, men då tänker man ju mest ba men du är ju dum” (Intervju 5, s.55). Majken och Saras svar nedan speglar samma sak.

Men det svåra är att… att… jag ser det lite som att jag tillhör en minoritet. För om man ser till hela landet och man tittar på personer som ser sig som personligt troende, aktivt troende kristna så, så är vi nog en minoritet i Sverige idag. Och det kan jag uppleva är lite svårt ibland. För att… jag upplever det som att folk har, ja men lite dålig koll på vad det är att tillhöra den minoriteten idag (Intervju 2, s.19).

Sverige är ju ett väldigt speciellt land på många sätt och vis. Och det handlar inte, jaa vad ska jag säga… Jo men det är väl svårt, det är ett väldigt kallt klimat, alltså kallt att… många frågor som är uppe idag som folk brinner för… många upplever ju att kyrkan inte kan ge ett tillfredställande svar på de grejerna och att när man säger att man är kristen så blir man automatiskt representant för de frågorna […] Ja men just att man ska vara representant för vissa frågor, det tänker jag är väldigt svårt och kan sätta många käppar i hjulen för många kristna (Intervju 3, s.32).

Utifrån dessa svar går det att dra slutsatsen att även om respondenterna har svårt att sätta fingret

på de konkreta fördomar, förutfattade meningar och föreställningar de möter så innebär det inte

att de inte existerar eller att de inte påverkas av dem. Möjligtvis är det så att respondenterna

(19)

18

själva inte är medvetna om vilken effekt dessa föreställningar har på dem och att det är därför de har svårigheter med att fastställa några konkreta fördomar när de först får frågan.

Att vara kristen, inte religiös

Samtliga respondenter får under intervjuns gång frågan om huruvida de anser sin tro vara en stor del av deras identitet, där samtliga svarar ja. Ludvig svarar att ”Ja, det skulle jag absolut säga att det är. Väldigt stor del av hur jag ser på mig själv” (Intervju 1, s.6), och Sara svarar

”Jaa, det skulle jag säga, väldigt starkt förankrad” (Intervju 3, s.33). Redan vid dessa svar kan man sedan konstatera att det enligt respondenterna tycks finnas en, från utomstående, felaktig bild av vad det innebär att leva som kristen. Detta eftersom samtliga respondenter, trots att de innan berättat att de ser sin tro som en stor del utav sin identitet, ändå beskriver det som problematiskt när andra definierar dem utifrån denna tro. Det beskrivs inte som problematiskt av den anledningen att de känner ett behov av att separera den kristna identiteten från den individuella identitet utan för att de upplever att dem eller deras liv tillskrivs egenskaper eller förhållningssätt som inte stämmer överens med hur de själva uppfattar sin verklighet.

Problematiken illustreras tydligt i intervjun med Sara, som först berättat att hennes tro är

”väldigt starkt förankrad” i hennes identitet men ändå vidhåller att hon inte tycker om att kalla sig själv för kristen:

Jo alltså eller… jag vill ju… Jag är ju kristen och vill kalla mig för kristen men jag vill inte att andra ska ha definierat mig redan innan de lärt känna mig. Och det kan jag väl känna att man ibland kan bli, om man blir, om man blir kristen (Intervju 3, s.35).

När hon ombeds förklara detta vidare utvecklar hon och berättar att hon inte känner något behov av att människor ska kunna särskilja henne från hennes religion, eftersom hon själv känner att de båda är förenade. Istället ligger problemet i den felaktiga definition hon upplever att människor har gällande vad det innebär att vara kristen, som gör att hon placeras i ett ”fack”

som hon inte känner sig hemma i (Intervju 3, s.34). Hon menar att ordet ”religion” kommer

med negativa associationer och att hon därför själv har svårt att definiera sig själv som religiös

(Intervju 3, s.35). Hon förklarar vidare att ”Jag vet inte hur definitionen av religiös är, men då

tänker jag mig att man utför massor av olika riter och man ska göra på precis rätt sätt och blir

det inte rätt så blir det fel”, och att den definitionen samt synen av kristendomen som

internationell religion faller på henne (Intervju 3, s.34). Detta trots att den delen av hennes

(20)

19

trosutövning för henne inte är det viktigaste. Vilket hon vidare pekar mer konkret på, där hennes definition av hur hon utövar handlar mer om relation än religion.

Ja men det är nog just det här kring religionen att man tänker att det bara är saker man gör det är bara saker man utför, det handlar ingenting om att jag faktiskt har en personlig tro, en personlig Gud som… Och det är egentligen det som är det viktigaste.

Och att det är så lätt att missa det… jaa… (Intervju 3, s.35)

Att ordet ”religiös” som Sara säger, skulle vara ett negativt laddat ord som associeras med riter och krav skulle kunna vara förklaringen till varför flertalet respondenter uttrycker sig ha upplevt liknande föreställningar om att leva som kristen skulle innebära att man lever utefter olika lagar och regler. Joel berättar exempelvis om icke-kristna att ”dem tror mer att det finns massa regler om hur man ska vara och så. Att det är en speciell form man måste stöpas i ungefär” (Intervju 4, s.41). Exempel på sådana regler menar han är ”Man får inte dricka alkohol, får man ju inte göra. Inte röka, man får inte svära” (Intervju 4, s.41). Även Ludvig berättar att han kan möta påståenden om att ”okej du är kristen men då betyder det de här sakerna, typ att men då dricker inte du eller att då gör du de här sakerna” (Intervju 1, s.7), där han då kan känna att han behöver poängtera att ”Det handlar inte om de där konkreta sakerna utan det handlar mer om en grundläggande riktning i livet, för mig” (Intervju 1, s.9).

Nora förmedlar samma sak när hon beskriver att hon får uppfattningen om att icke-kristna tänker att ”I kyrkan får man inte vara homosexuell, i kyrkan får man inte ha slitna kläder, man får inte –man får inte helt enkelt!” (Intervju 5, s.52). Hon tror att det har att göra med att ”Bland människor som inte är kristna är det på det sättet att dem anser att man inte ska göra dåligt kodade grejer som till exempel alkohol, eller röka för den delen, eller ta droger” (Intervju 5, s.56). Hon menar att det beror på att det finns en bild från utomstående att man som kristen ska vara ”Den ultimata goda människan”.

Det är väl mer en känsla, dem ger en, en känsla av att nu måste du vara den ultimata, goda människan. Och där själv står man och tänker att men ingen kan vara den ultimata goda människan, så då känns det som att det är regler som kommer från ens kompisar som är icke kristna snarare än i bibeln (Intervju 5, s.48).

Konsekvensen av detta menar Nora blir att många kristna idag upplever ett ”godhetskomplex”.

(21)

20

Noras teori kring att man som kristen förväntas vara en ”ultimat, god människa” tycks vidare bekräftas under Ludvigs intervju, då han i samband med att han förklarar hur fördomarna förändrats ju äldre han blivit, berättar att han nu i vuxen ålder ofta möter människor som tycker att det låter väldigt fint att vara kristen och att han idag snarare upplever det som att vara kristen är något ”Man respekterar det på ett annat sätt” (Intervju 1, s.7). Han menar dock att detta heller inte blir helt oproblematiskt då det i sin tur kan leda till att ”människor har förväntningar på mig eller på hur de själva ska vara i mötet med mig” (Intervju 1, s.7). Han berättar ett konkret exempel från en tidigare arbetsplats

Så var det nån jag jobbade med som svor och sen bara ’åh nej förlåt’ som att jag skulle ta illa upp för att den svor, den är ganska vanlig tycker jag. Då brukar jag alltid skratta för att jag tycker det är så roligt. Att de tänker att jag dömer dem på nåt sätt va (Intervju 1, s.7)

Han kan få känslan av att människor möter honom med en slags vördnad, men att det heller inte är en önskad reaktion då ”Det blir ju också lite som ett ok, på ett sätt, för att det kan ju bli då att okej, då tänker dem att jag lever på ett sätt som inte vet jag, skulle vara väldigt heligt eller felfritt på nåt sätt” (Intervju 1, s.7). Detta tycks spegla precis det som Nora berättat om.

Uppfattningen om att man som kristen ska vara en ”god människa” tas återigen upp i Saras intervju, där hon berättar att

Ja men jag tror ändå det här som jag fick höra när jag var yngre att man, att lite den goda, lite att man är den som är lite proper, inte proper men kanske lite perfekt? På nåt sätt. Ordningsam och sådär. Jag tror att det framför allt är det. Och också lite tråkig!

(Intervju 3, s.37)

Att både Ludvig och Sara upplever att det finns en syn på kristna som ”propra”, ”heliga”,

”felfria” eller ”perfekta” skulle kunna tolkas som att Noras tes om att det finns en förväntan på

att man som kristen ska vara den ”Ultimata goda människan” stämmer (Intervju 5, s.48). Det

skulle i så fall kunna vara förklaringen till varför Ludvigs kollega kände att han behövde be om

ursäkt för att han svor i Ludvigs närhet (Intervju 1, s.7), eftersom att svära skulle kunna räknas

som en av de ”dåligt kodade” saker Nora menar på att man tänker att kristna inte får göra

(Intervju 5, s.56). Just ursäktandet av svordomar och är en av de grejer som återkommer i

samtliga intervjuer.

(22)

21

I samband med ”dåligt kodade grejer” verkar alkohol vara ett dominerande skäl som samtliga respondenter tar upp som en anledning till fördomar. I Ludvigs fall har alkoholfrågan, huruvida han dricker eller inte, gjort att han, precis som Sara nämner i citat ovan, tillskrivits egenskapen

”tråkig”. Han förklarar att han, när han i samband med att han blev kristen valde att sluta dricka på samma sätt som innan, kunde uppleva att några av hans vänner tyckte att den förändringen innebar att han blev tråkig (Intervju 1, s.4). Att upplevas som ”tråkig” är något som också tar sig uttryck i vuxen ålder, där han kan känna att utomstående har en felaktig bild av hur han är som person och att ”Man tänker att ’han nog inte vill följa med ut och ha kul’ och sådär”

(Intervju 1, s.7).

Majken, som tidigare nämnts, berättar att hon upplever den vanligaste fördomen vara att man som kristen är ”ointelligent” och berättar att ”Ja men att det är okej att driva om att folk tror på Gud. Såhär ’haha en gubbe bland molnen’ […] det är någonting som jag tycker jag har upplevt under hela min skolgång” (Intervju 2, s.17). Med hela sin skolgång menar hon under hela grundskolan men också idag, då hon vid tillfället för intervjun studerar på universitetet. Det är just universitetet hon talar om när hon berättar att ”Det finns en slags diskurs av att det är lite irrationellt att ha en tro. Att det inte är kompatibelt med vetenskap och tro” (Intervju 2, s.15).

Detta tar sig uttryck i att hon under föreläsningar kan känna att lektorerna pratar på ett sätt där det känns som att de utgår från att det inte kan finnas någon troende i rummet, vilket leder till att de kan uttrycka sig på sätt som hon uppfattar som kränkande (Intervju 2, s.19).

Förutom att känna sig missförstådda berättar samtliga respondenter också att de ofta känner att de kan känna att de tvungna att stå till svars för sin tro. Ludvig förklarar att det kan handla om

”Dels kan det vara vad kyrkan har gjort genom historien, vad Pingst gjort genom historien, men det kan också vara människor, man möter människors egna sår i livet. Och då på nåt sätt får stå till svars för den Gud jag tror på” (Intervju 1, s.10).

Nora, som precis som Ludvig, ofta haft någon form av professionell roll i kyrkan menar på att de situationer där hon känner att hon behöver stå till svars för sin tro ofta handlar om ett ifrågasättande av kyrkan (Intervju 5, s.52). Just på grund av sin professionella roll har hon också ofta känt sig tvungen att bemöta det ifrågasättandet som uppstår, framför allt när hon var yngre.

Men sen så ju äldre jag blivit desto mer har jag också kunnat säga att jag inte accepterar

sådana saker, att jag inte accepterar att jag ska stå till svars för det. För att, återigen,

kyrkan det är människor. Det finns ingen såhär ’genomgod människa’ utifrån alla

(23)

22

människors, olika människors värderingar och kulturella historia och kontexter, det går inte (Intervju 5, s.53).

Detta illustreras också i Majkens resonemang då hon berättar att

Om det är så att, eller om det kommer fram, eller när det pratas om nån sekt, nån kristen sekt och sådär. Då blir det nästan så att jag skäms men det är ju inte jag som har gjort det och jag sympatiserar inte med den kristna sekten. Jag tycker det är lika fel som alla andra tycker och ändå är det som att… ja då kan jag skämmas för att de har gjort det men det är ju för att jag kommer bli ihop-klumpad eftersom vi går under samma kategori (Intervju 2, s.18).

Sara tycker att hon upplever vissa återkommande frågor från icke-kristna som hon förväntas ha svar på, enbart på grund av att hon är kristen. Hon säger att det ibland kan kännas som att ”Man automatiskt blir representant för de frågorna” (Intervju 3, s.32) och nämner framför allt kvinnosynen i bibeln och homosexualitet som återkommande frågor (Intervju 3, s.32). Dessa frågor, berättar hon, är saker som även hon själv brottas med. Det är också just det upplevda kravet från icke-kristna att som kristen ha svar på alla svåra frågor som Joel upplever som det allra jobbigaste med utomståendes attityder. Han berättar att han inte påverkas så mycket av fördomar som människor kan tänkas ha om honom, men att han ändå i vissa situationer bestämt sig för att inte berätta att han är kristen, för att slippa svara på frågorna (Intervju 4, s.43).

Från församlingslivet

Det framkommer också att det inte bara är från icke-kristna som intervjupersonerna stöter på föreställningar om hur de förväntas leva. Hur dessa föreställningar tar sig uttryck skiljer sig åt bland respondenterna, där Ludvig och Nora som båda tidigare jobbat inom kyrkan verkar ha upplevt det mer. På frågan om ”Upplever du att det finns några riktlinjer eller regler för hur man som kristen ska leva?” så svarar alla bibeln, förutom Ludvig som direkt säger kyrkan.

Sen finns det ju också olika förväntningar i kyrkan eller andra kristna som man

undermedvetet i alla fall tänker att de där behöver jag förhålla mig till och där behöver

jag på nåt sätt passa in i de ramarna. Men det är ju, det andra som jag nämnde där är ju

mer sociala förväntningar och de finns ju överallt, oavsett vilka konstellationer man än

är en del av, oavsett om man tänker att ’jag är en neutral sekulär svensk’ så deltar man

ju alltid i sociala grupper där det finns förväntningar på hur man ska bete sig. Så dem

finns ju alltid där (Intervju 1, s.3).

(24)

23

Att de sociala förväntningar han stöter på i kyrkliga sammanhang framför allt handlar om hans tidigare centrala roll i kyrkan betonar han när han vidare förklarar att

Men hur det påverkar mig är väl, och här kommer man också in på min fråga, om att jag är en ledare, att jag kanske mer tänker på vad är lämpligt att prata om i vissa sammanhang? Än snarare… Än vad vågar jag prata om i vissa sammanhang. Alltså om någon frågar mig om vad jag tänker i vissa sammanhang, jag säger ju det, men det betyder inte att jag alltid skyltar med det. Det kanske inte alltid är lämpligt (Intervju 1, s.5).

Även Nora berättar att hon upplever förväntningar från andra kristna, framför allt kristna i kyrkan. ”Oh ja. Det är väldigt mycket, det man möter från de äldre i kyrkan. Mycket i det att vilken fasad du ska hålla och att där finns det regler kring det” (Intervju 5, s.48). Med fasad syftar hon på att hon ofta känner krav på hur hon ska klä sig i kyrkan och menar på att det där finns stora skillnader mellan män och kvinnor.

En man kan få dyka upp i arbetskläder i kyrkan och inte skulle nån höja ett ögonbryn direkt. En kvinna som dyker upp i smutsiga arbetskläder eller i… hoodies eller sådana saker, det har jag fått möta väldigt mycket […] men jag har istället ständigt fått höra om att alltifrån om att min urringning, till hur jag klär mig, till om mina BH band syns eller inte, har varit ett problem (Intervju 5, s.49).

Att fördomarna framför allt kommer ifrån ”de äldre” i kyrkan, som Nora påpekar, är något som Joel och Sara också upplevt. Joel berättar att han upplever att det finns regler om att ”Man får inte ha keps på sig på gudstjänst och dricka alkohol och sådant” (Intervju 4, s.41). Sara berättar att ”Det är en väldigt generationsbaserad fråga. Om jag skulle gå till mina mor och farföräldrar så har ju de helt andra förväntningar än om jag skulle gå till mina kompisar så” (Intervju 3, s.29). Hon menar på att den äldre generationen vuxit upp under andra förhållanden, där en sån sak som alkohol är väldigt främmande för dem (Intervju 3, s.30).

Hon förklarar vidare att hennes farmor och farfar har väldigt svårt för alkohol medan hon uppfattar det som att ”Jag kan ju inte säga att nån i min ålder skulle förvänta sig att jag skulle göra nåt på ett visst sätt eller så men att man kanske skulle bli såhär förvånade över vissa saker”

(Intervju 3, s.29). Även om Sara säger att hon inte tror att någon i hennes ålder skulle förvänta

sig något speciellt så nämner hon fortfarande att hennes jämngamla skulle bli ”förvånade” över

(25)

24

vissa saker. Vilken värdering hon lägger i ordet ”förvånad” framkommer inte, men pekar ändå på att hon skulle stöta på någon form av reaktion.

När de kristna själva får definiera ordet ”kristen”

”Nej men alltså om man kallar sig kristen, vad betyder det att vara kristen? Det betyder att man har sagt ja till att följa Jesus i någon mening” (Intervju 1, s.3), konstaterar Ludvig. Han tror att hur man som kristen tolkar bibeln, lever sitt liv eller rent praktiskt praktiserar sin tro skiljer sig åt från individ till individ. Det som däremot förenar dem alla är att de alla sagt ja till att följa Jesus i någon mening (Intervju 1, s.2). För honom betyder det att han lever sitt liv med Jesus som sin förebild, där tron får sitt uttryck i vardagen genom att han ständigt ställer sig frågan

”Vad innebär det att följa Jesus i denna konkreta situation? Vad skulle Jesus ha gjort?” (Intervju 1, s.39).

Sara beskriver det på ett liknande sätt när hon definierar sin tro som ”Ett lärjungaskap till Jesus”

(Intervju 3, s.24). Rent praktiskt nämner hon personliga andakter, bön och bibelläsning som konkreta uttryck för praktiserandet av sin tro, men tycker inte att det är de sakerna som gör henne till kristen (Intervju 3, s.25). Även om de sakerna rent praktiskt särskiljer hennes liv från ett icke-kristet liv så menar hon att det framför allt handlar om hennes inställning till livet där hon prioriterar Jesus högst och inkluderar honom i alla beslut (Intervju 3, s.39).

Det är som inte som jag känner en börda av, åh vad skulle Jesus ha gjort i den här situationen och nu kommer jag välja fel. Men att jag hela tiden försöker att influeras av det och ha kärlek för ögonen på nåt sätt (Intervju 3, s.39).

Inställningen till livet och till andra människor är något som samtliga respondenter nämner som en viktig del av deras kristna identitet och något som de uppfattar skiljer dem från en icke- kristen person. De uttrycker alla någon form av trygghet eller hopp som grundar sig i deras tro.

Ett hopp om att saker och ting kan bli bättre, att det finns något större och någon att luta sig emot. Den kristna Guden beskrivs som en kärleksfull Gud som de alla upplever att de har en personlig relation till och just relationen är något som Nora betonar när hon berättar att kristendom för henne ”Handlar om att ha en relation till Gud, Jesus och den heliga ande”

(Intervju 5, 46). Hon menar på att det ständiga utvecklandet av denna relation är det som hon

definierar som praktiserandet av tron, där bibelläsningen, bönen och sjungandet och lyssnandet

(26)

25

till lovsångerna som hon nämner, alla utförs som ett sätt för att komma närmre Gud (Intervju 5, 46).

I respons till att man som kristen bör leva efter lagar och regler svarar förklarar Majken att det är raka motsatsen till vad hon upplever att kristendom är.

Som jag tolkar den kristna tron så bygger den på att det är omöjligt att i sig själv leva det felfria livet. Och att det är därför vi behövde Guds nåd och jag tror att vi har fått den nåden genom Jesus (Intervju 2, s.14).

Ludvig speglar samma resonemang när han hävdar att ”Kristen tro handlar mer om en person än en lag” (Intervju 1, s.11). Nora är tydlig med att det inte finns några måsten i hur man som kristen bör leva, där något skulle göra en till en bättre eller sämre kristen.

För att alla har vi olika bagage. Vi är redan olika från start och att säga att ’såhär är en kristen’ eller ’såhär borde en kristen leva’ tar ju bort hela grundbudskapet i bibeln om att Gud skapade oss för att vi skulle få känna frihet och gav oss fri vilja. Så att… att säga att nån ska leva som en kristen tror jag inte existerar efter Guds plan (Intervju 5, s.56).

Då de alla uppger en önskan om att leva sitt liv nära Gud och i enlighet med Jesus blir bibelläsningen också en viktig del av trosutövandet, då bibeln är huvudkällan de hämtar sin kunskap om Jesus från. Majken berättar att det är från bibeltexterna hon lär sig ”Om Gud och vad jag tror Gud har tänkt med mitt liv och med våra liv och så” (Intervju 2, s.13). Sara talar om bibeln som ”En handbok för livet” (Intervju 3, s.25) där det är upp till var och en att läsa och tolka texterna utifrån sitt eget liv och Joel uppfattar bibeln som riktlinjer för hur man kan leva för att vara en så bra människa som möjligt och för att man ska må bra (Intervju 4, s.41).

Ludvig konstaterar att han ständigt matas av så mycket information i form av exempelvis sociala medier att han läser bibeln varje dag.

Då är det som att det är ännu viktigare för mig att ba okej, tillsammans med allt scroll

på Instagram och allt som jag matas med så vill jag se till, så vill jag också mata mig

med Guds ord för att jag ska formas och riktas mot det håll som jag tror att Gud vill

(Intervju 1, s.2).

(27)

26

Samtliga konstaterar att bibeln kan upplevas som svår att orientera sig och att det ibland kan vara svårt att tolka texterna. Sara uttrycker att ”Det finns mycket i bibeln som man kan misstolka, och som har misstolkats. Och som misstolkas och kommer fortsätta misstolkas”

(Intervju 3, s.26) och att svårigheten att tolka vissa saker i bibeln har varit det som ibland fått henne att tvivla på Gud. ”Jag har ju varit jättearg på Gud många gånger och kan vara det fortfarande för att jag blir så frustrerad över att vissa saker är så svåra” (Intervju 3, s.27).

Nora förklarar att bibelläsningen för henne innebär väldigt mycket analys och självrannsakan för att kunna sortera ut det som hon upplever är relevant för hennes liv. ”Vad innebär det när Paulus säger såhär, för mig? Hur kan jag applicera det på mitt liv, hur kan jag applicera det på en modern tid?” (Intervju 5, s.47). Hon påpekar vikten av att förstå varför hon som kristen läser bibeln och vikten av att förstå varför vissa saker förespråkas, med förklaringen att hon ser bibeln som ”Rekommendationer till vill du må bra? Vill du ha en relation med mig? Från Gud”

(Intervju 5, s.47).

Ludvig menar på att det kan vara svårt att förhålla sig till och orientera sig i allt som står i bibeln (Intervju 1, s.2), men att han, precis som tre andra respondenter också fastställer, bestämt sig för att utgå från kärleksbudet i allt han gör. Han menar att man som kristen kan göra en mängd olika saker som uttryck för sin tro, som att gå i kyrkan eller läsa bibeln men att allt man gör måste utgå från kärleksbudet.

Jesus hjälper ju oss där, han får frågan där vi några tillfällen, vilket är det viktigaste budet, men när det kommer till efterlevnad och hur man ska leva sitt liv, vad är det viktigaste att komma ihåg? Är det att ge tionde eller bevara sabbaten eller vad det är det? Och då säger han att det viktigaste är det här att du ska älska gud och älska din nästa som dig själv, på de här buden vilar allting annat. Så det låter ju, det låter lite flower power men kärleken är grunden. Så är det. (Intervju 1, s.2)

Tre anledningar till tre olika perspektiv

Som konstaterats har det under intervjuerna framkommit att det verkar finnas tre olika

perspektiv på hur man som kristen förväntas leva. Det är perspektivet från icke-kristna,

perspektivet från andra kristna och de kristnas egna perspektiv. Utifrån intervjuerna går det

också att utröna tre möjliga bakomliggande orsaker till att dessa föreställningar om hur det är

(28)

27

att leva som kristen existerar, där dessa tre möjliga orsaker presenteras under de följande underrubrikerna.

Kyrkans historia

Baserat på de svar som nu redovisats framkommer det att samtliga respondenter upplevt att de mött vissa föreställningar om hur man som kristen bör leva, både från icke-kristna men också från andra kristna. Undersöker man deras svar närmre går det att se att de flesta av dessa förväntningar har, i någon bemärkelse, kopplingar till kyrkan snarare än till den kristna tron.

Termen ”svartvitt” används av både Ludvig och Sara för att beskriva de aspekter av kyrkan som tidigare varit väldigt hårdragna. Som exempel tar Ludvig upp alkoholfrågan och hur den kom att bli en så definitiv regel. Förklaringen till detta menar han är på grund av att frikyrkan utvecklades ihop med nykterhetsrörelsen och att den tradition som funnits inom den frikyrkliga traditionen tidigare innebar att man när man blev kristen också lämnade det som han benämner som ”destruktiva mönster” bakom sig (Intervju 1, s.5).

Sara relaterar visserligen inte till nykterhetsrörelsen men även hon menar på att kyrkans bakgrund kan vara orsaken till att alkoholfrågan, enligt henne, kan upplevas som ett så laddat ämne. Hon menar ”Att det var bara så, det fanns liksom inget, det var väldigt svartvitt” (Intervju 3, s.30). Hon går också vidare med att säga att man visserligen ”tänker lite annorlunda nu” men att hon ändå tror att många av hennes kristna vänner inte riktigt vet var dem står i frågan, då de också är färgade av den äldre generationen (Intervju 3, s.30).

Ludvig återkommer senare till problematiken som uppstår när han stöter på människor med

förutfattade meningar, som har en bild av att kristendomen är väldigt hård och enbart består av

regler. Här hänvisar han till ”Det tänker jag man kan ha nämnt själv att det inte behöver vara så

konkreta regler man följer, det behöver inte vara svartvitt” (Intervju 1, s.8). Det han menar här

är att de människorna han pratar om här har en felaktig bild av kristendomen som kall och hård

och full av regler, baserat på hur den tidigare varit. Den slutsatsen går att dra baserat på hur han

sedan berättar att kristendomen inte handlar om regler utan att hans religiositet handlar om att

följa Jesus (Intervju 1, s.7).

(29)

28

Det är också just stränga regler som felaktigt förknippas med att vara kristen som Joel tar upp när han svarar att nej, han uppfattar inte bibeln vara en regelbok utan stöter istället på ”regler”

om hur han som kristen bör leva från icke-kristna människor. ”Det handlar mycket mer om vad de som inte är kristna tycker att man borde vara, att man tror att det är en massa regler, de tror mer att det finns massa regler om hur man ska vara och så. Att det är en speciell form man måste stöpas i” (Intervju 4, s.41). På följdfrågan om varifrån han tror att dessa föreställningar kommer ifrån svarar han ”Det tror jag också är sen gammal tillbaka” (Intervju 4, s.42). Även när det gäller attityder han stöter på från andra kristna så förklarar att han tror att det har sin grund i ”det finns äldre skulle jag säga som är i det gamla tänket” (Intervju 4, s.41)

Majken säger till en början att det aldrig händer att hon känner att hon skäms över sin tro eller att hon drar sig för att erkänna sig som kristen (Intervju 2, s.17). En liten stund senare reflekterar hon sig ändå fram till att det finns två situationer där hon ibland kan skämmas, och att en av dessa situationer är handlar om när det pratas om ”Saker som hänt i kyrkans namn” (Intervju 2, s.18). När hon sedan vidare diskuterar fördomar mellan olika generation så ger hon sina föräldrar som ett exempel på en generation som kanske inte har specifikt fördomar om kristendom men som istället har ”sår” från kyrkan som påverkar deras bild av kristendomen.

Hon avslutar sedan denna mening med att ”då tänker man att kyrkan är på ett sätt som den kanske inte är.” (Intervju 2, s.21) Just ordet ”sår” kopplat till kyrkans historia återkommer alltså här.

Nora pekar tydligt ut kopplingen till Pingstförsamlingen när hon diskuterar de olika förväntningarna hon känner att hon ofta stöter på i sina kristna sammanhang. Hon talar framför allt om den fasad hon känner att hon förväntas upprätthålla baserat på de äldre kristnas krav och förväntningar och kopplar ihop detta med Pingsts historia när hon förklarar att

Särskilt mycket vi som kommer från Pingst, det kommer mycket med syndakatalogen,

som blev väldigt starka ramar… som… som satt sig, har satt sig väldigt hårt rent

traditionellt hos äldre. Och även förts vidare till yngre, där de tror att den, den gäller ju

inte längre. Ingen håller ju med om syndakatalogen men där det blir en vana, ett svårt

sätt att bryta (Intervju 5, s.49).

(30)

29

Hon förklarar också att hon även stöter på fördomar från icke-kristna gällande sitt samfund, där man även i vissa av de icke-kristna kretsarna fortfarande inbillar sig att Pingst går efter syndakatalogen.

De rätta frågorna

”I min… Generation och lite över och lite under upplever jag att det finns ganska låg kunskap om kristen tro och vad det är att vara kristen” (Intervju 2, s.15) berättar Majken och hennes resonemang speglas av Nora som på frågan om varifrån hon tror att fördomarna kommer ifrån kort och gott konstaterar att det måste handla om ”okunskap” (Intervju 5, s.52). Att fördomarna och föreställningarna skulle grunda sig i att det finns för lite kunskap om vad det innebär att vara kristen skulle även kunna vara en förklaring till föregående påstående, om att man helt enkelt inte vet bättre än att tro att kyrkan är strikt och sträng. Det skulle också kunna fungera som en viss förklaring för varför samtliga respondenter upplever att de stötte på fler fördomar som yngre.

Ludvig förklarar att han kunde tycka det var jobbigt att det kom upp att han var kristen när han var yngre. Det kunde innebära att han ibland kunde dra sig för att berätta om sin tro och att om det någon gång ändå kom upp kunde han uppleva att det användes emot honom. ”Jag minns nån gång det kom fram att ’Ludvig, han är kristen’, då var det nån som ba ’öh nä det kan han inte vara för om han är det är han så jävla töntig alltså!’” (Intervju 1, s.6) Sara, som precis som Majken berättar att hon var en av de få kristna i sin klass som liten, berättar att ”Jag blev ju väldigt… fast jag var också, jag har aldrig varit mobbad i… på det sättet” (Intervju 3, s.10).

Trots att hon inte själv tycker att hon blev mobbad så uttrycker hon ändå att hon stötte på någon form av motstånd, eller någonting som hon tyckte var svårt med att vara ensam kristen. Under en annan del av intervjun berättar Sara också att det i mellan och högstadiet var ”Mest bara pinsamt” (Intervju 3, s.36). Hur stor påverkan det hade på henne att det var ”pinsamt”

framkommer inte, men det är ändå viktigt att notera att hon inte tycker att det är ”pinsamt” i vuxen ålder.

Både Ludvig och Nora reflekterar också i sina intervjuer över varför de tror att de stöter på

mindre fördomar i vuxen ålder. Nora anser att det har att göra med att hon själv mognat och

vågar säga ifrån eller stå upp för sig själv på ett sätt som hon inte gjorde när hon var yngre.

(31)

30

När man var yngre typ i högstadiet, en trettonåring har ju sin syn på verkligheten och tänker att det är jag som vet, du vet inte. Så att nog, nog upplevde jag väl det. Att det är en skillnad i fördomar i krav och… och så. Så det har nog snarare med liksom, för mig specifikt har det mer att göra med att jag har vuxit upp, blivit vuxen, mognat (Intervju 5, s.53).

Ludvig är inne på samma spår då han berättar att ”Men jag tror också det beror på att de jag umgås med är vuxna också, har lärt sig, man lär sig tänka att man kan se olika på världen och att det kan vara, man kan respektera att andra har åsikter och åskådning” (Intervju 1, s.9).

Med bakgrund av dessa uttalanden från respondenterna går det att dra slutsatsen att trots att de alla påverkas av fördomar och föreställningar även i vuxen ålder, så var det ännu svårare att möta dem som ung. Naturligtvis kan det ha att göra med att man bygger upp ett visst självförtroende och blir mer trygg i sig själv ju äldre man blir, men det skulle också kunna ha att göra med att de fördomar de stötte på faktiskt var mer uttalade när de var yngre, just för att deras jämngamla hade ännu sämre kunskap om vad det innebär att vara kristen än vad vuxna har. Om samtliga respondenter upplever fördomar från vuxna människor som de anser kan härledas till okunskap, är det enkelt att föreställa sig att denna okunskap, och därmed också fördomarna, var ännu värre när de var yngre.

Det Ludvig anger som orsak till att fördomarna finns går också att härleda till att det finns en väldig okunskap, nämligen när han säger att

Alltså jag menar om man tar, nästan alla svenska deckarserier, har ju minst ett avsnitt som handlar om nån utflippad frikyrka nånstans. Nån rigid, strikt, såhär ska ni leva, och de berättelserna har ju, finns ju fortfarande i vår kultur, i våra olika deckarserier, har ju också funnits ganska länge tänker jag. Så även om man inte kommer i jättemycket kontakt personligen med frikyrkan så kommer, man i kontakt med de kulturella bilderna, väldigt såhär extrema avarter och det kanske påverkar nåns bild till viss del, jag vet inte (Intervju 1, s.11).

Precis som han pekar på så har en del av de icke-kristna som har dessa fördomar aldrig riktigt

kommit i kontakt med någon kristen eller med kyrkan och har heller ingen grundläggande

kunskap om vad det innebär att vara kristen. Därför blir det som de får se i media deras källa

till vad de tror sig veta om kristendomen.

Figur

Updating...

Relaterade ämnen :