*ä| PORTRÄTTCiAI I TRI

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.

All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.

Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.

01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM

OBS. Âtergifvanrie af text eller illustrationer ur HVAR 8 DAG utan särskildt medgifvande förbjudes. OBS.

721 ARG. Den 8 Oktober 1905

INNEHÅLL: Wilhelm Lilljeborg. — Landshöfdingskifte i Elfsborgs län. — Svenska flottans senior. — Kollisionen i Öresund.

Jordskredet å Hisingen. — Liebgotts räddningsboj. — Motsägelsens tecken, språkliga kuriosa. — S. A. Hedin på 1860-talet. — Ny­

valda ledamöter af Riksdagens Andra Kammare. IV. — Unima riksdag. — Fredrikstens fästning. — Kongsvinger med fästning. — Sigrid Arnoldson i Stockholm. — Från teatervärlden. — Brokigt utomlandsnytt. — Veckans porträttgalleri. — Grufmätaremötet i Falun.

Svamputställningen i Lund. — För bistånd åt vanföra.

=============================== F. A. B. HVAR 8 DAGS TRYCKERI. GÖTEBORG. 1905. ============================--

KFAR 8 DAGS fotograf i öthbn. Kliché i Kem. A.-B, Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg

W. LILLJEBORG.

F. D. PROFESSOR, ZOOLOGISK FORSKARE OCH SKRIFTSTÄLLARE.

WILHELM LILLJEBORG.

TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.

Ännu under de första åren af 1900-talet kunde Uppsalastudenterna, när de under majdagarna begäfvo sig ut till Eklundshof lör att fira vårens ankomst, iakttaga en äldre herre ifrigt sysselsatt med att stu­

dera djurlifvet i vattengölarna vid vägen, mellan den skogklädda åsen och de af kungsängsliljor smyckade fälten nedåt ån. Samma iakttagelse hade många före­

gående studentgenerationer gjort, och mången gång, då de utsträckte sina ströftåg till “Föret“, till Flott­

sund och andra lärdomsstadens aflägsnare omgifnin- gar, stötte de ofta på den gamle herm, rask ocn rör­

lig, i full färd med att håfva och samla. De betrak­

tade honom med vördnad, ty de visste, att han var professorn i zoologi Wilhelm Lilljeborg, vida känd och värderad icke blott för sin lärdom och sin nitiska verksamhet utan äfven för sitt hjärtegoda, anspråks­

lösa och vänsälla väsen. Sins emellan kallade stu­

denterna honom helt enkelt “gubben Lilljeborg“, lik­

som andra universitetets populära professorer benämn­

des “gubben Sved“, “gubben Salix“, o. s. v. Men någon gubbe i vanlig bemärkelse var William Lillje­

borg visserligen icke. Född 1816, var han nämligen, ännu vid mycket hög ålder i besittning af ovanlig kroppslig vigör, och det var först som flere och åttio är gammal, som han upphörde med de ofvannämnda exkursionerna. Hans andliga förmögenheter ha mot­

svarat de kroppsliga, och ännu i dessa dagar, då han ingår i sitt nittionde år, följer han utvecklingen af den vetenskap, hvaråt han ägnat sin långa lefnads rika arbetskraft och varmaste intressen.

Willhelm Lilljeborg tillhör dem bland våra mär­

kesmän, hvilkas lif förflutit tämligen obemärkt och främmande från stora världens glans och ståt. Först när han hade hunnit ett godt stycke öfver de åttio åren, hittade den förnämsta utmärkelse, som i ordens- väg i vårt land gifves för lärda förtjänster, nämligen Nordstjärneordens storkors, sin väg till hans bröst, och om hans vetenskapliga hedersposter, såsom leda­

motskap af akademier och lärda samfund o. s. v., har det, hur talrika de än äro, föga talats. Men dy­

likt är af ringa betydelse. Wilhelm Lilljeborgs namn har i alla fall gått vida utom fosterlandets gränser, och inom dessa hålles det äradt såsom ett af den svenska zoologiens främsta, hvartill ytterligare under de senare lustren, efter Elias Fries’, Sven Lovéns och Jakob Georg Agardhs bortgång, kommit dess egen­

skap att tillhöra den svenska naturforskningens nestor.

Wilhelm Lilljeborg är nämligen som redan nämnts född år 1816, den 6 oktober, och alltså f. n. den äldste af Sveriges naturforskare. Hans födelseort var Helsingborg och föräldrarne kontraktsprosten Jöns Peter Lilljeborg och Hedda Hultberg. Efter förbere­

dande studier blef han student i Lund 1834 och af- lade där fyra år senare filologie kandidatexamen och 1840 filosofie kandidaten, hvarpå han följande år pro­

moverades till fil. doktor. Så tyckes en tvekan ha uppstått om val af lefnadsbana, ty vi finna hur den unge magistern år 1843 aflägger teoretisk teologisk examen, men vacklandet var, om det ens var något, helt kort, ty redan följande år disputerade den teore- tiske teologen med “Observationes zoologicæ“ för do­

centuren i det ämne, som då med Sven Nilsson som sin främste målsman intog en hög rangplats vid Lunds akademi. Och härmed började en af de mäst hän- gifvet och målmedvetet gestaltade zoologiska lefnads- banor, som vår lärdomshistoria har att omtala. Ty denna bana, som officiellt sammanföll med e. o. ad­

junkturen och ordinarie adjunkturen i zoologi vid Lunds universitet och med zoologfe professuren i Uppsala, till hvilka befattningar Wilhelm Lilljeborg kallades resp, åren 1843, 1853 och 1854, omfattar sex decenniers verksamhet som zoologisk skriftställare, ett stort antal in- och utländska studieresor och ett träget och fruktbringande arbete som museiordnare och aka­

demisk lärare.

Granska vi denna Wilhelm Lilljeborgs lifsgär- ning närmare, finna vi, att hans zoologiska intressen varit ovanligt mångsidiga. Hans författareverksamhet rör sig nämligen inom vidt skilda grenar af hans så omfattande ämne, och de, som haft förmånen att be­

vista hans föreläsningar eller i andra afseenden få kännedom om hans utöfning af professorsämbetet, veta väl, att han också var hemmastadd inom de zo­

ologiska fack, där hans namn ej återfinnes i litteratu­

ren. Men mångsidigheten är så mycket märkligare, som den befunnits vara öfverallt förenad med den största grundlighet och samvetsgrannhet — ett faktum att taga vara på och beundra särskildt i våra dagar, då vetenskapens specialisering väl skänker oss åt­

skilliga framstående forskare inom den ena eller andra grenen på biologiens så vidsträckta fält men mera sällan någon som är utmärkt af allmän och mångsidig lärdom. Det kan väl sägas att Wilhelm Lilljeborg vunnit sitt största vetenskapliga anseende såsom carci- nolog, ty kräftdjurens klass och särskildt hinnkräftor- nas ordningar, ha utan tvifvel utgjort älsklingsämnet för hans forskning, liksom han om dem utgifvit epok­

görande och för all framtid grundläggande arbeten;

men talrika, tid efter annan publicerade skrifter, såväl i våra inhemska som i utländska lärda samfunds hand­

lingar och i tidskrifter, om fåglar, fiskar, hvaldjur, blötdjur o. s. v. vittna om att han är en auktoritet äfven inom deras områden, och genom sina stora, monumentala verk om Skandinaviens däggdjur och fiskar har han förvärfvat rangplatsen som vår främsta faunist, som Sven Nilssons efterträdare och like.

Dénna Wilhelm Lilljeborgs författareverksamhet, omfattande ett femtiotal större och mindre verk och afhandlingar, är så mycket mer beundransvärd, som den framgått vid sidan af en flere decennier fortgå­

ende och synnerligen arbetskräfvande anställning som akademisk lärare. Vi må erinra oss, att Wilhelm Lilljeborg var, då han år 1854 utnämndes till pro­

fessor i Uppsala, den zoologiska professurens förste innehafvare och att det blef hans maktpåliggande uppgift att rycka upp sitt ämne ur den lägervall, hvari detsamma befann sig, af anledningar, som hän­

synen till utrymmet här förbjuder oss att ingå på.

Det tillkom honom icke blott att grunda och ordna den zoologiska undervisningen utan äfven att med gamla, delvis odugliga samlingar som stomme nydana och skapa universitetets zoologiska museum, och en hvar, som haft anledning att granska, hur han utförde dessa värf, har intagits af beundran för hans sega kraft, hans aldrig sviktande intresse, hans organisationstalang och uppoffrande arbete.

Den vackra zoologiska institution, som i våra da­

gar, utgör Uppsala universitets stolthet och disponerar hela Gustavianum, är visserligen väsentligt större, mångsidigare och modernare gestaltad än det zoolo­

giska museum, som Wilhelm Lilljeborg vid sitt af- skedstagande från professuren år 1882 upphörde att vara prefekt för. Men det skall aldrig glömmas, att det är Wilhelm Lilljeborgs arbete och framsynthet, som utgöra denna institutions grundvalar, och att hans tillgodoseende och anordning af den deskriptiva och morfologiska zoologiens kraf varit de oundgäng­

liga förutsättningarna för de komparativt-anatomiska och biologiska afdelningarnas af institutionen tillkomst.

Härmed ha vi i korthet antydt den nu åttionio­

årige vetenskapsmannens betydelse. Det må tilläggas, att till uppsskattningen af denna betydelse och till tacksamheten för den gamle forskarens trägna och banbrytande arbete kommer vördnaden för honom personligen. Wilhelm Lilljeborg har i alla tider varit en fridsam och vänsäll man, en värdig representant för den ädla lifsåskådning, som kan kallas den linné- anska, ty den kännetecknas af blomsterkonungens naiva tro på människorna och varma kärlek till naturen.

Carl Forsstrand.

LANDSHÖFDINGSKIFTE I ELFSBORGS LÄN.

L. W. S. LOTHIGIUS. K. S. HUSBFRG.

Af gående. Tillträdande.

K. m:t har i dagarne beviljat landshöfdingen i Elfsborgs län L. W. S. Lothigius afsked och förordnat förutvarande statsrådet K. S. Husberg att t. v. vara landshöfding i Elfsborgs län.

Om landshöfdingen Lars Wilhelm Samuel Lothi­

gius må antecknas följande korta data.

Född i J< nköping 1836, stud.-ex. 54, hofr. 57, v. härad^h.

62, borgm. i Karlshamn 70, häradshöfd. i Hal'ands läns mell. doms.

82, justitieombudsman 84. 85, 86. Landshöfding i Elfsborgs län 86. Led. af Blek, läns landsting 71 — 81; led. af Riksd. A. K. 73—

75 och sedan 97 samt af r. K. 78—94; ordf, i Elfsb. läns norra och södra hush.-sällskap sedan 87, led. af skattereglerings- m. fl.

kommittéer; led. af förstärkta lagberedningen 86—87, led. af landt- bruksakademien 01.

Jämte helsidesporträtt återfinnes i årg. V : 52 bio­

grafi öfver landshöfding Karl Sigfrid Husberg, hvar- till vi nu hänvisa.

SVENSKA FLOTTANS SENIOR.

Den 27 september fyllde Kommendören vid K.

Flottans nya reservstat, Pehr Erik Ahlgren 98 år.

H. 8 D. har tidigare (i årg. 1:3 och 11:33) lämnat biografiska data till den vördade åldringens porträtt, och anföres nu endast att han å födelsedagen vid god vigör mottog hyllning från sjöministern, amiral Palan- der m. fl.

Kommendör A. firade redan 1901 sitt 75-års jubi­

leum som sjöofficer.

4^ i

"Ä.,

w; h

--■

HVAR 8 DAGS fotograf i Stklm. KlicM . Benfft silfoersparrc.

Kommendören vid K. Flottans nya reservstat P. E. AHLGREN.

Porträtt taget i dessa dagar.

19 —

KOLLISIONEN I ÖRESUND.

Natten till den 1 okt. kolliderade i närheten af Hven Stockholmsängaren “Ro-

,‘SMi

bert“ och Göteborgsängaren “Niord“, med den fasansfulla påföljd att af Roberts 20 ombordvarande endast en man kunde räddas. Sammanstötningen lär ha berott pä en frän Roberts sida i sista stund gjord kursförändring, och endast något ögonblick efter det Niord träffat Roberts babordssida gick den senare till botten. Jämte bilder af de bägge ângarne visa vi porträtt af kaptenen â Robert, som följde sitt fartyg till botten samt af den ende räddade å det förolyckade fartyget.

3 -F.F«*"-# KWnrtrorvreT»

3. DEN ENDE RÄDDADE FRÄN »RO­

BERT». TIMMERMANNEN C. E. AN­

DERSSON FRÅN ÅLAND.

1. KAPTEN A. B. L1TTNER Å »ROBERT» — 2. DEN FÖROLYCKADE ÅNGAREN

»ROBERT». — 4. DEN KROSSADE STÄFVEN Â »NIORD» EFTER KOLLISIONEN.

3 o. 4 foto. Rangnitt &• Holmström, Helsingborg.

- 20 —

JORDSKREDET Å HISINGEN.

Vid middags­

tiden den 26 sept, inträffade ett stort jord­

skred i Lundby å Hisingen, vid Rambergets östra fot. En del af de många byggnaderna här skadades rätt betydligt, däremot ingen människa. Skre- det, som med­

förde en kilo­

meter lång rem­

ua i jorden, an­

togs bero på den täta bygg­

nadsmassans tryck å de gan­

ska lösa jord­

lagren.

Ä

Foto. Lindbohm Göteborg REMNA 1 MARKEN EETER SKKEDET. Bengt safxenparr«.

Nyligen förevisades i Köpenhamn den svenske upp- lilla farkost. Vi ha tidigare (ârg. VI : 34) haft bild af finnaren Liebgotts räddningsboj, där den väckt stort bojen,

uppseende. Uppfinnaren seglade öfver Sundet i sin

Foto. Bock, Köpenhamn. Klichés ifengt Xll/versparre.

SVENSKEN LIEBGOTTS RÄDDNINGSBOJ.

Foto. Lindbohm. Göteborg. Kliché s Bengt Silfversparre.

SÄTTNINGAR OCH SPRICKOR Å HUS EFTER SKREDET.

— 21 —

I5? v 1

si

MOTSÄGELSENS TECKEN, SPRÅKLIGA KURIOSA.

För HVAR 8 DAG af PROFESSOR ADOLF NOREEN.

I logiken talas om något som kallas “contradictio in adjecto“, d. v. s. motsägelse i fråga om bestäm- ningsordet. Såsom exempel plägar anföras “en fyr- sidig triangel* eller “en kantig cirkel“. Dylikt be­

traktas i logiken som ett groft fel såväl i tankegång som uttryckssätt, och vi kunna ju icke annat än ge herrar logici rätt härutinnan. Men hvad skola vi då säga om de massor af åtminstone vid första påseende alldeles likartade motsägelser, som vi alla dagligdags producera, och som språkvetenskapsmännen begärligt samla, sortera och förse med etiketten “katakreser*.

Vi tala ju utan spår af språklig ruelse om en gammal ungkarl och flickan Pettersson, vi känna karlar som äro riktiga käringar, och kanske ett och annat frun­

timmer som är en riktig karlakarl, med säkerhet mången kvinna som är lörman i ett arbetslag, äm­

betsman i ett verk eller vetenskapsman. Vi annon­

sera om \akthorn af silfver och skohorn af mässing och dryckeshorn af guld och bläck/zorn af glas, om tennsoldater af bly och strykjärn af mässing, ja på det yttersta af dessa tider äfven om teäben at alumi­

nium. Ena dagen få vi en flicka till skjutspo/Æe, den andra en änka till husjungfru. Vi äta dansk schweit- serost på Uppsalas franska bröd och dricka därtill Stockholms bajerska öl. Kandidaten som genomgått sitt åtta månaders profår tänder kanske brasan i en järnkakelugn med en vaxhmåsticka. Vi klaga öfver att vår skjuts/zöst är en riktig lat mask, att de svarta vinbären ännu äro gröna i följd af den kyliga väder­

leken, och att hvitögat är rödt, emedan vi varit ut­

satta för drag. Den ene föredrar öxhare, den andre kalfhjärpe. Vi ha inte råd att köpa oss en skotsk brysselmaXta, men väl ett par franska gants de Suède.

Vi höra, att svalor börjat anvandas till bretdufvor, och för att riktigt få ett intryck af att den språkliga världen är uppochnedvänd erinra vi oss slutligen, att vår mormors/wor odisputabelt hör till våra lörfäder, och att Nansen på sin ryktbara polarfärd kom så långt norrut, att han såg norrsken i söder. Och så kunde vi hålla på i oändlighet.

Hvad är nu skillnaden mellan den förkättrade

“contradictio in adjecto“ och den höfligt bemötta “ka- takresen“? Ha logikerna orätt i att “den fyrsidiga triangeln* är en styggelse för tanken och ett språk­

ligt vidunder? Ingalunda, ingalunda. Så länge or­

det ’triangel’ uteslutande — såsom inom matematiken är och väl alltid förblir fallet — betyder ’tresidig figur’, kan man icke med någon reson tala om en fyrsidig sådan. Men om vi tänka oss, att det inom orkester­

musik använda instrumentet triangel med tiden komme att af vissa praktiska eller estetiska skäl erhålla än en fyrsidig, än en oval, än en cirkelrund o. s. v. fason, utan att man dock brytt sig om att ändra det gamla namnet, så kunde man mycket väl tala om både en fyrsidig och en rund triangel. Ty då menade man med ’triangel’ icke längre detsamma som förr, utan blott ett musikinstrument med väsentligen samma upp­

gift som forntidens trekantiga pjäs. Motsägelsen i uttrycket “fyrsidig triangel" vore då ej längre verk­

lig, utan hade blifvit blott skenbar.

Af denna art är förhållandet vid alla s. k. kata­

kreser. När man talar om det af Nansen skådade norrskenet i söder, så menar man icke längre med

“norrsken“ ett sken som åskådaren iakttar i norr, utan man menar ett visst, för de nordliga polartrakterna karaktäristiskt ljusfenomen, som allt ör väl kan upp­

träda söder om en i dessa trakter tillräckligt långt norrut befintlig perscn, men som icke kan kallas

“södersken“, emedan denna term afser motsvarande ljusfenomen inom de sydliga polartrakterna. På lik- artadt sätt demaskera sig alla de ofvan anförda kata- kreserna vid närmare granskning såsom blott skenbara motsägelser. Att de emellertid samtliga mer eller mindre förvåna, ja understundom stöta oss, när vi närmare reflektera på deras beståndsdelar, beror på

att i dem alla ingå ord som ännu i språket kunna förekomma i betydelser, hvilka svära mot betydelserna hos de ord, som i det föreliggande fallet äro med dem förbundna. Så t. ex. ligger det pikanta i ut­

trycket “gammal ungkarl“ däri, att ung, som här upp­

träder i betydelsen ’ogift’, annars plägar betyda raka motsatsen till gammal. Dylika katakreser kunna vi därför kalla “lefvande“. 1 motsats till dessa kunna vi kalla dem för “döda“, vid hvilka icke längre någon dylik motsättning förefinnes mellan en mera tillfällig och en vanligare betydelse. Sådana fall hvarken glädja eller stöta andra än språkmän, som äro under­

kunniga om att hufvudordet en gång i tiden haft en betydelse som, om den nu fortlefde, skulle svära mot biordets. Torr humor och rödt bläck äro icke någon sorts motsägelser för den som ej pedantiskt hänger upp sig på att humor äldst betydt ’fuktighet’ och bläck ’svart’ (engelska black). Andra dyhka fall äro guldplomb af franskans plomb ’bly’ ; stålpenna af la­

tinets penna ’fjäder’; hallonlimonad af franskans limo­

nade ’citronvatten’; tio dagar-s karantän af franskans quarantaine, äldst ’40 dagars tid’; den stac/ears flic­

kan eller flickstackarn af det fornsvenska stafAar/

’karl som går med (tiggar)sfaf’. Stundom är gränsen mellan lefvande och döda katakreser icke så lätt att uppdraga. Dock torde t. ex. den icke längre vara medveten om det forna intima sammanhanget mellan behändig och hand, som om en annan fällde det omdömet, att han var “så beÄä/zdig i fotterna“.

Adolf Noreen.

S. A. HEDIN PÂ 1860-TALET.

Redaktionen erhåller följande meddelande jämte det porträtt hvil- ket med tacksamhet återgifvfs ofvan: “Då det helt visst kan vara af intresse att jämföra en bild af S. A. Hedin från yngre år med de bilder, som förekomma af honom i senaste numret af H. 8 D., tager jag mig friheten sända en fotografi af Hedin från början af 60- talet. Fotografien återgifver för räffiigt hans utseende från den tiden, ett eller ett par är efter, sedan han aflagt fil. kand.-ex. och ännu låg kvar i Uppsala som medarbetare i Uppsala-posten, som då utgafs af Esaias Edqvist, och bodde i ett litet vindsrum ofvanför tryckeriet.“

NYVALDA LEDAMÖTER AF RIKSDAGENS ANDRA KAMMARE. IV.

Förtroendemannen E. BLOMBERG.

Med. d:r k. Kjellberg.

V. Häradshöfding E. MARTIN.

Grosshandlanden E. LOVÈN.

Landsorg. ordf.

H. LINDQVIST.

Fabrikören , A. VENNERSTÉN.

Höger.

Borås. Moderat. Vänster.

Uppsala läns mell. doms. Örebro.

Samtlige vänstermän FÖR STOCKHOLM.

Godsägaren O. A. BERG.

Vänster.

Jönåkers härad.

Godsägaren I. M IUHL1N.

URTIMA RIKSDAG.

Urtima riksdag sammanträdde d.

2 oktober i och för beslut om Karlstad-förslaget till unionsafveck- ling.

Våra bilder visa kamrarnes proces­

sioner frän Riks­

dagshuset till Slottskyrkan ; öf- verst Första kam­

maren, nederst Andra kammaren.

Bengt Silfversptrre.

i: T J i awfr ÄÄ

s z „ L . Ç - , - j Z 'v • < /• < •

— 23 -

FREDRIKSTENS FÄSTNING.

X jj

EFTER FOTOGRAFIER FÖR HVAR S DAG.

: : '

11«®

r --. . A.

se'

Wf.-- /»

Ä

*3» : •» ■ " ^ . ;B

- ’■• ■\"'. Äwiw» .4»^-

L. ' F ■:

PW*** - ‘ ■

'i-'- Fv*s*f<-: ■'’*•’"*-■**' $ • •”*

BILDER FRÅN FREDRIKSTENS FÄSTNING, hvilken i enlighet med beslutet i Karlstad skall nedläggas.

Klichf : Kem. A.-B. Bengt tiujversparre Sthlm—Gbg.

KONGSVINGER MED FÄSTNING.

EFTtzR FOi OüRAtltzR FÖR H. 8 D.

•

ï >«.

■ -

• . >

■

BILDER FRÂN KONGSVINGER OCH DESS FÄSTNING, hvilken i snlighet med beslutet i Karlstad får bibehållas men ej förstärkas.

SIGRID ARNOLDSON I STOCKHOLM.

Fru Sigrid Arnoldson-Fischhof, den världsbekanta sån­

gerskan, dotter till tenorsångaren Oscar Arnoldson, som i lång tid var en prydnad för kungl. teatern i Stockholm, har åter besökt sitt hemland och gasterat å hufvudstadens operascen. Fru A. har bland annat uppträdt som Julia och i titelpartiet i La Traviata och nu, liksom tillförne, visat sig vara en mästarinna i att behandla sin visserligen icke stora, men utomordentligt vackra röst. Den täcka sångerskan är för öfrigt en ovanligt graciös och intagande uppenbarelse, men det operaområde hon behärskar är icke af den om­

fattning man numera vill tillmäta en sångerska af rang och hvilken förvisso icke

borde ligga utanför Sig­

rid Arnoldsons konst.

FRAN TEATERVÄRLDEN.

Sitt 25-årsjubileum firade den 3 oktober den populäre operettkomikern vid Östermalmsteatern i Stockholm Axel Ringvall. Hr R. började sin teater­

bana i Uppsala hos gamle Fröberg och har sedan varit anställd vid åtskilliga resande sällskap samt dessutom upprepade gånger i Stockholm, bl. a. i tre år vid Nya teatern hos Josefsson & Holmq«ist. Sedan 7 år tillbaka är den gemytlige och talangfulle artisten hos direktör Ranft och utgör en af de för­

nämsta krafterna vid dennes operettafdelning som f. n. spelar å Östermalms-

Efter porträtt. tilycM Bengt Hilfversparre.

SIGRID ARNOLDSON-FISCHHOF.

Efter porträtt. KlicM : Bengt Silfvereparre.

AXEL RINGVALL.

ANGÄENDE PRENU­

MERATION Â HVAR 8 DAG SE SIDAN 29.

teatern. Hr R. har gjort en otalig mängd roller 1 alla möjliga operetter och skapat många lyckade typer. Han har äfven utmärkt sig i åtskilliga lustspel.

1 2 3 4 5 6

Foto. Sandels, J:or Stockolm.

T ...il

i

«U,

Ett Ueberbret'1- sällskap under skådespelaren vid Dramatiska tea­

tern i Stockholm Axel Hultmans ledning skall i oktober resa i mellersta och sö­

dra Sverige.

Sällskapet be­

står af följande personer: herrar- ne Fredrik Ny- cander (1) konfé- rencier, Adami (2), A. Dahl (4) och Axel Hultman (5), och damerna Mar­

git Sjöblom (3), och Svea Åhman (6), alla i genren goda förmågor.

— 26 —

BROKIGT UTOMLANDSNYTT.

Ef'.er fotografi. Kliché : Bengt Silfoersparre.

D:R THOMAS J. BARNARDO.

■

Efter fotograf. Kliché:Bengt Silfversparre.

ITALIENSKA KONUNGAPARET i Milano med anledning af Navigalionskongressen där i slutet af september. Det förut högeligen populära konungaparet var nu, efter konungens lifliga deltagande i olyckorna vid jordskalfven, föremål för

utomordentlig hyllning.

Den 10 september afled i Lon­

don en märklig personlighet, d:r Bar- nardo, känd och erkänd öfver hela världen såsom en af ungdomens störste välgörare. Han började i li­

ten skala söka rädda små hemlösa barn, han väckte intresse och fick hjälp från alla håll; vid sin död hade han sålunda i gåfvor emottagit när­

mare 60 millioner kronor, men också räddat omkring 60,000 barn från elände och brott. Det är nu en ordnad institution som skall fortsätta jätte­

verket. ⁱⁱ

Efter fotografi.

VÄRLDENS MINSTA SPÅRVÄG, i Parco Pincio i Rom, där vagnskusk» för 10 cents parken rundt.

illichi: Bengt silfveviwwmi

barnen få leka »spår-

ÅRSKLASSENS BEGRAFNING: Ett franskt kasernbruk. Bmgi

I de franska ka­

serna fortlefver än­

nu ett egendomligt bruk kallat “års­

klassens begraf- ning“.

När soldaterna afslutat sin tre-års- tjänstgöring i hä­

ren fira de en slags sorgefest sådan som synes af bil­

den härvid.

HVAR 8 DAG

JB

9-

Efter fotograji. Kliché t Kem. A. B. Bengt Bilgrerifirr. .>tn.im—O6g.

DET I SUEZKANALEN BORTSPRÄNGDAVRAKET AF ÅNGARENCHATHAM, lastadt med 70,000 kg. dynamit.

1 och 3. Föreochefter passerandetafvraket. 2. I närheten af det farliga stället.

Våra fotografier ä^o tagna d. 7 sept på e. m. ombord à “Printz Heinrich“ af sven­

ske marinattachén, i Tokio under kriget, kommendörkapt. H. Lindberg,som,nu hem­

kommen, ställt dem till red:s disposition.

Ångaren, som förde engelsk flagg, innehöll officiellt stvckegods till Japan, men skeppspapperen voro falska. Ångaren stötte på grund på en strandbank, hvarvid fölhållandet upptäcktes. Det beslöts att spränga hela lasten i luften. Väldiga förberedelser träffades för den enorma explosionen Kanalen afstängdes, ingen fick finnas inom ett afstånd af 10 engelska mil, så lång var ledningstråden för tändningen. Öfverdomstolen i Alexandria skall döma om hvem som skall bära ansvaret för den oerhörda förlusten. Båtens be­

sättning hade ingen aning om lastens be- skaffenhet, utan vandrade lugnt med brin- nande pipor och cigarrer på den flytande jAQjjj

vulkanen. " • •

Sprängningen skedde d?n 28 sept., utan B J att kanalen led allvarsam skada ; den tros B BgAa vara passabel inom kort tid. ' >Ww

Efter fotografi. ] . 2,

FRANSK-TYSKA MAROCKO-KONFL1KTEN : Sista mötet den 27sept,me'lan Frankrikes och Tysklands ombud, Revoil (1, Rouviers kab.-chef) och d:r Rosen, (2, tysktsändebud i Tanger)i Utrikesministerhotellet i Paris,då enighetuppnåddes an­

gående den i november blifvande Marocko-konferensen. Denna hotande fråga synes därmed vara ordnad.

— 28 -

HVAR 8 DAG

U

<J!I|

Ïr

à

nf i

rf %%

■ 3JI

? ^.y.: i ! M*1? ,.

Bfter fotoorafl. KOLERAN I BERLIN Klicht : Kem. A.-B. Bengt Silfvernmrre Sthlm—Gbg.

Skepparen å ett flodfartyg från Bromberg afled häromdagen under uppehåll i Urbanshamnen i Berlin. De allra strängaste anstalter vidtogos och platsen afspärrades under ständig polisbevakning till både lands och vatten. Icke förty lär ytterligare fall ha visat sig

i Berlin, där man emellertid är utomordentligt väl rustad att möta den ohyggliga farsoten.

TILL LEDNING FÖR DEM SOM ÖNSKA PRENUMERERA PÅ HVAR 8 DAG ERINRAS ATT PRENUMERATION EMOTTAGES AF HVARJE POSTKONTOR, BOKHANDEL OCH TID- N1NGSAFFÄR I RIKET.

LÖSNUMMER 10 ÖRE PER VECKA; VID PRENUMERATION PER KVARTAL (OKT.—DEC.) KR. 1.25, HELÅR (Å POSTKONTOR JAN.—DEC.) KR. 5.-.

Kfter fotografi. KA|RAS I ANTWERPENS HAMN. tilichi: Kem. A -H. Bengt Silp-errparre oz/»wn— ugg

Natten mellan den 17 och 18 september instörtade plötsligt tillfölje vattnets påverkan en sträcka af 150 meter af Södra Hamnen i Antwerpen begrafvande kranar och järnvägsspår m. m. Man aibetar med stor ifver på att reparera den till 2 millioner francs upp­

gående skadan.

— 29 —

aaaasaaaams f :: VECKANS :: jääs

C. ANDRÈEN.

F. d. förd.-läk. förste stadsläk. i Borås, med. lic. Carl Andréen fyllde den 25 seHt. 70 år. Stud.-ex. 54, med. lic. 67, stadsl. i Åmål 67—74, andre batalj, läk. v. Värml. fältjäg.

74, stadsl i Borås sed 74, andre ba­

talj -läk. v. Elfsb. reg. 75, förste ba- talj.-läk. v. Västg reg. 83, reg.-läk.

88,„förd.-läk i III A. F. 97. Stadsf.

i Åmål 69—74, i Borås sedan 76.

C. W. ERlCöON.

Generallöjtnanten, friherre Carl Wilhelm Ericson fyllde den 28 sept.

65 år. Den inom det militära om­

rådet betydande personligheten, jämväl framträdande i det politiska och kommunala lifvet, har på se­

nare år dragit sig tillbaka till det enskilda och är bosatt i Stockholm.

Vi hänvisa till biografi i årg. 1(1:48.

PH. O. L. KL1NGSPOR.

Den 23 sept, fyllde godsägaren, hofmarskalken, grefve Philip Otto Leonard Klingspor 60 ar. F. i Norr­

köping, underlöitn. v. L’freg. husa­

rer 67, kapten i res. 86, afsked s. å.

Ledamot af Riksd. F. K. sedan 86.

V. ordf, i Linköpings läns hushåll­

ningssällskap.

I. MANSON.

F. led. af Riksd. A K., t. f. do­

mänintendenten i Kristianstads län Ivar Månson i Trää fyllde den 27 sept. 60 år.

H. J. E. GILLE.

65 år fyller den 16okt. kamrera­

ren i Stockholms förmyndarekam­

mare H. J. E. Gille. E. o. tjänste­

man därstädes 60, kamrer 81, kam- rerare i Dram. och Musik, artis­

ternas pensionskassa. Kammar- skrifvare i K- Serafimerordens Gille 68

C. P. S. SVINHUFVUD. K. M. G. LANDSTRÖM. F. G. ALTHAINZ.

60 år fyllde den 2 okt. öfverste- löjtnanten Carl Pontus Samuel Svinhufvud. Underlöjtnant 68, öf- verstelöjtnat 1900 allt vid Söder­

manlands regemente, afsked 03.

Kyrkoherden Kristian Mauritz Gustaf Landström fyllde den 22 sept. 60 år. Stud.-ex. 65, prästvigd 70, komminister 72, kyrkoherde i Åsbo sedan 83.

Grosshandlaren Fredrik Gerhard Althainz i Stockholm, fyllde den 24 sept. 60 år. Medlem af Stock­

holms stadsfullmäktige på 90 talet, kyrkor.-led., i dir. för allm. inrättn., kungl. sällsk. “Pro Patria", Borger- skapets Enkehus m. m. A. var på sin tid inneh. af den stora kvarn- aff. A. Svanberg & Co., (Eldkvarnen).

Kliché: Kem. A.-B, Bengt Silfversparre Sthim—Gbg.

Foto. Nordensien, Falan.

■ '

t.

GRUPPBILD FRÅN 2:a ALLM. SVENSKA GRUFMÄTAREMÖTET I FALUN DEN 16—17 SEPTEMBER. Vi namnteckna, frän vänster å foton räknadt: Sittande: Lekt, vid Bergsskol. i Falun, Höjer; bergsing. Dahlström, Norberg; grufing. Sundholm, Koppar­

berg; bergmäst. Dahlblom, Falun; prof, vid bergshögskolan i Sihlm Petersson, ordf.; bergsing. Larsson, Striberg, v. ordf.; bergsing.

Lundberg, Tjernås; grufing. Hedberg, Grängesberg; bergsing. Brunnberg, Grängesberg.

— 30 —

*ä| PORTRÄTTCiAI I TRI

S. O. INDEBETOU. f I Nyköping afled den 18 sept. f.

'bankkamreraren och fabrikören Sa­

muel Otto Indebetou, 93 år gammal.

Inneh. i 25 år klädesfabrik i Nykö­

ping. 47—89 tjänsteni, i Malareprov.

■ensk. ba ik, från 68 dess förest.

Mångårigt ombud för Stockholm o. Göteborgs köpmannaföreningar.

Mångbetrodd kommunalman.

A. R. KIHLSTRÖM. f Apotekaren Adolf Rudolf Kihl- ström i Göteborg afled den 26 sept, vid 58 års ålder. Faim, kand.-ex.

55, exam. apot. 62, sedan 85 inneh.

af apoteket Svanen i Göteborg.

Stad-ifullm., ordf, i styr, för ålder­

domshemmet, led. i styr f. Allm.

Hjälpför., för begrafningsplatsen och Oscar Fredriks kyrkoråd m. m.

C. G. BJÖRCK, f Kyrkoherden Carl Gustaf Björck i Barsebäck afled den 19 sept. F.

47, stud.-ex 66, prästvigd 75, kyr­

koherde i Barsebäck sedan 86.

Ordf, i Barsebäcks m. fl. socknars bevilln.-beredning och taxerings­

nämnd sedan många år. Ordf, i kommunalst. 04—05.

G. B. SJÖSTEDT. f Den 28 sept, afled i Göteborg del­

ägaren i firman Gustaf Sjöstedt &

Co., Gustaf Bernhard Sjöstedt, lödd 58. Flerårig ordf, i Teosofiska Sam­

fundet i Göteborg,

J. BJÖRNER, i F. Landstingsmannen Jonas Björ­

ner i Kungsgården, Bjärträ, afled den 18 sept, vid 79 ars ålder. B.

var en af Ångermanlands mäst be­

kante och i allmänna värf anlitade odalmän. Var i 30 år kommunal­

stämmans ordf., rättens ombuds­

man i konk.-mål, m. m.

C. J. DÆVEL. + Den 26 sept, afled i Stockholm, f. d. majoren vid Göta lifgarde Carl Johan Dævel, 68 år gammal. Und.- löjtn. vid Andra lifgardet 57, ma­

jor i armén 86, vid regementet 87, tog afsked 95. Deltog som frivillig i dansk tjänst i dansk tyska kri­

get 64.

■ ’■

t*

-4 S

G. A. ANDERSSON. | A. W. ÖHRSTRÖM. -J-

Den 24 sept, afled i Stockholm fabrikören August Wilhelm Öhr- ström, 61 år. gammal. Ö. var en af borgerskapets 50 äldste och led. af Stockholms handtverksförening.

Den 25 sept. afl. i Gäddviken nära Stockholm, ingeniören G. Albert Andersson, 58 år gammal. Utex.

från Chalmerska institutet 67, kom han sedermera i midten af 70-talet till Stockholms superfosfataktieb:s fabriker vid Gäddviken, hvilkas tekn. chef han sed. dess varit. Myc­

ket anl. komm.-man. o. landst.-man.

En svamput­

ställning har i dagarne varit an­

ordnad i Lund af den framstående svampkännaren redaktör Walde­

mar Bii ow.

Utställningen omfattar om kr.

ett par hundra svamparter i ut­

märkt väl valda och exponerade exemplar. Bland de många olika . arter fäster man sig särskildt vid ett par kollossala jätteröksvampar.

I en särskild kol­

lektion äro sam­

manförda de för­

nämsta typerna af matsvampar, liksom äfven en samling af s. k.

torra svampar är V utställd.

•B

I ■ ■I

»t

Foto, Jonns Eftertr., Lund. KitcMt Bengt SUfuersparre

— 31

D:R OLOF CARLANDER (+ 1899).

Skaparen af Föreningen för bi­

stånd åt vanföra.

FÖR BISTÅND ÅT VANFÖRA.

ETT 20-ÅRSJUBILEUM.

Meddeladt H. 8 D.

Tjugo år hafva nu förflutit sedan i Göte­

borg stiftades den första föreningen för bi­

stånd å vanföra. Dess mål var, dels att genom en arbetsskola för vanföra, med för dem lämpad undervisning i praktiska yrken, sätta dem i stånd att helt eller delvis för­

sörja sig och därmed ingifva dem själfför- troende och lefnadsmod, dels inrättandet af en poliklinik (senare förenad med klinik), där obemedlade vanföra kunde fritt erhålla orthopediska skodon, bandage och konst­

gjorda lemmar.

Arbetsskolan öppnades den 5 oktober 1885 med 3 elever. Antalet ökades snart och 240 hafva hittills åtnjutit undervisning, hvilken numera meddelas i 10 olika yrken.

Arbetspängar åt elever hafva under dessa FRU A. BONTHRON.

Arbetsskolans föreståndarinna-

tjugo år utbetalats med kronor 61,656: 54. Fria middagar glfves. Afgående elever förses i allmänhet med nödiga verktyg. Å polikliniken, som öppnades 1890, har behandlats 1045 patienter och bandage samt orthopediska skodon, hvil- ket allt tillverkas på skolan, gratis lämnats för mer än 18,000 kronor.

Ett litet hem inrättades 1891 för 6 flickor. För

gossarne har man icke haft SOMMARHEMMET »OLOFS MINNE».

A

■

eller ej) och 80 kronor för helpensionär, allt per år.

Den samlade inkomsten täcker dock icke de stora utgifterna, utan måste even­

tuella gåfvor täcka balansen.

År 1900 erhöll föreningen (på föreståndarinnans initia­

tiv) genom medel, insam­

lade på privat väg, ett eget sommarhem, “Olofs Minne“, beläget vid Hjuviks ång- båtsstation i norra skärgår­

den. Plats finnes där för 29 elever jämte nödig per­

sonal.

annan resurs än att inac­

kordera dem hos skolans vaktmästare. Från och med i år har man måst tillgripa utvägen att hyra bostad åt dem i ungkarlshotellet La­

bor. Under dessa förhål laiden kan ju hvarken den uppfostran eller vård bere­

das dem, som är af så oändligt stor betydelse för deras utveckling.

Det var alla lidandes varmhjärtade vän, doktor Olof Carlander, som förvärfvade sig oförgänglig ära, då han tog initiativet till denna välsignelsebringande verksamhet. Med orubblig tro på det godas seger och okuflig energi öfvervann han alla svårigheter och lyckades vinna intresse och understöd för sin sak af Göteborgs mæcenater.

Alla lokaler för både hem, skola och klinik äro alldeles otillräckliga och verkar detta i hög grad häm­

mande på hela verksamheten. Skolans målsmän inse till fullo det oafvisliga behofvet af nybyggnad, men då räntor och medlemsbidrag icke täcka de årliga utgifterna, är det ett mycket svårlöst problem som här föreligger. Hela verksamheten har grundats på enskild välgörenhet och uppgå de insamlade fonderna till 228,000 kronor, hvartill komma årliga medlems­

bidrag samt bidrag från staten å kr. 40 à 60 för half- pensionär (beroende på om de erhålla fri middag

Idén till denna verksam­

het kom från Danmark, där man föresatt sig och för­

underligt nog, äfven lyc­

kats genomföra, att ingen fattig vanför i hela landet behöfver gå ohulpen. Dan­

ska staten bidrager med 50,000 kronor årligen och lämnar fria resor å statens järnvägar.

32 —