• No results found

Individuella samtal med elever i riskzonen till våldsbejakande extremism: Elevers rätt tíll personlig integritet och skolans roll i arbetet mot våldsbejakande extremism

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Individuella samtal med elever i riskzonen till våldsbejakande extremism: Elevers rätt tíll personlig integritet och skolans roll i arbetet mot våldsbejakande extremism"

Copied!
44
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Juridiska institutionen Vårterminen 2017

Examensarbete i offentlig rätt 30 högskolepoäng

Individuella samtal med elever i riskzonen till våldsbejakande extremism

- Elevers rätt till personlig integritet och skolans roll i arbetet mot våldsbejakande extremism

Individual Conversations with Pupils as a Means to Prevent Violence-Inducing

Extremism

- Pupils’ rights to personal integrity and the role of the school in the work against violence-inducing extremism Författare: Moa Funk

Handledare: Jur. dr Ingrid Helmius

(2)
(3)

Innehållsförteckning

1 INLEDNING ...5

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ...7

3 METOD OCH MATERIAL ...7

4 DISPOSITION ...8

5 AVGRÄNSNINGAR ...8

6 VÅLDSBEJAKANDE EXTREMISM ...9

6.1 VAD ÄR VÅLDSBEJAKANDE EXTREMISM? ... 9

6.2 VÅLDSBEJAKANDE EXTREMISM I SVERIGE IDAG ... 9

6.3 DEN NATIONELLA STRATEGIN MOT TERRORISM ... 10

7 NATIONELLA SAMORDNAREN MOT VÅLDSBEJAKANDE EXTREMISM ... 11

7.1 BAKGRUND ... 11

7.2 STRUKTUR OCH SYFTE ... 12

7.3 UTBILDNINGSMATERIAL ... 13

8 SKOLANS ROLL I ARBETET MOT TERRORISM ... 14

8.1 BAKGRUND ... 14

8.2 SKOLANS BEFOGENHETER ENLIGT LAG ... 15

8.3 SKOLANS ROLL I SAMORDNINGEN ... 16

9 INDIVIDUELLA SAMTAL ... 18

9.1 BAKGRUND ... 18

9.2 SAMTALENS SYFTE OCH UTFORMNING ... 19

9.3 METODSTÖDET FÖR INDIVIDUELLA SAMTAL ... 20

10 RÄTTEN TILL PRIVATLIV ... 22

10.1 BAKGRUND ... 22

10.2 BARNS RÄTTIGHETER ... 24

11 SKYDDET I REGERINGSFORMEN ... 26

11.1 BAKGRUND ... 26

11.2 PERSONLIG INTEGRITET ... 26

11.3 KARTLÄGGNING OCH ÖVERVAKNING ... 27

11.4 PERSONLIGA FÖRHÅLLANDEN ... 28

11.5 BETYDANDE INTRÅNG ... 28

(4)

11.6 UTAN SAMTYCKE ... 29

11.7 INSKRÄNKNING GENOM LAG... 29

12 SKYDDET I EUROPAKONVENTIONEN ... 30

12.1 BAKGRUND ... 30

12.2 RÄTTEN TILL SKYDD FÖR PRIVAT- OCH FAMILJELIV ... 31

12.3 INSKRÄNKNING GENOM LAG... 33

13 INDIVIDUELLA SAMTAL – EN KRÄNKNING AV SVENSK GRUNDLAG? ... 33

13.1 INLEDNING ... 33

13.2 KARTLÄGGNING ... 34

13.3 PERSONLIGA FÖRHÅLLANDEN ... 34

13.4 UTAN SAMTYCKE ... 35

13.5 BETYDANDE INTRÅNG ... 36

13.6 INSKRÄNKNING GENOM LAG... 37

14 INDIVIDUELLA SAMTAL – EN KRÄNKNING AV EUROPAKONVENTIONEN? ... 38

15 SLUTSATS ... 39

KÄLLFÖRTECKNING ... 42

(5)

1 Inledning

Attacken mot World Trade Center i september 2011 blev startskottet för en internationell kamp mot terrorism, där en förhöjd övervakning av befolkningen använts för att förebygga potentiella terrordåd.1 Även den svenska strategin mot terrorism har för avsikt att motarbeta extremistiska rörelser på ett så tidigt stadium som möjligt genom bland annat övervakning och kartläggning.2 Integritetsskyddskommittén konstaterade år 2007 att övervakningen i Sverige sällan grundas i avvägningar utifrån proportionalitetsprincipen utan att lagstiftaren istället tonar ner integritetshänsynen i syfte att kunna hasta fram lagstiftning när hoten mot samhället ökar eller upplevs öka.3 Den personliga integriteten är dock viktig inte bara för den enskilda individen utan för samhället i stort. Det allmänna har en skyldighet att garantera ett samhälle där yttrandefrihet råder och människor har friheten att utvecklas och umgås med vilka de vill utan inblandning av det offentliga.4 Oproportionerliga och omotiverade inskränkningar av den personliga integriteten kan leda till att människor undviker att uttrycka sina åsikter och leva sitt liv på det sätt de vill, vilket innebär ett hot mot demokratin och det öppna samhället.5 I förarbetena till lagen (2006:351) om genetisk integritet framhöll regeringen vikten av människovärdet; den enskilda människans värde som tänkande och kännande varelse.6 Vad gäller integritet påminde regeringen om att vad som utmärker integritet är att ”den inte upphör för att man inte själv förmår hävda den”.7 Att skydda barns rätt till privatliv borde därför vara särskilt viktigt eftersom de inte har samma förutsättningar att själva hävda sina rättigheter.

Vikten av samverkan mellan olika samhällsaktörer framhävs ofta som en avgörande faktor för en effektiv terrorismbekämpning och inom ramen för den svenska strategin tillsattes år 2014 Nationella samordnaren mot våldsbejakande

1 Mattson, Petersson s. 29.

2 SOU 2016:92 s. 81.

3 SOU 2007:22 del I s. 470.

4 SOU 2016:41 s. 61.

5 A.st.

6 Prop. 2005/06:64 s. 34 f.

7 A.prop. s. 35.

(6)

extremism (samordnaren).8 Samordnarens uppdrag är att förbättra samverkan mellan myndigheter, kommuner och organisationer i syfte att öka kunskapen om våldsbejakande extremism och att utveckla förebyggande metoder.9 Samordnaren har utvecklat en samtalsmetod som skolpersonal kan använda sig av för att identifiera unga i riskzonen för att dras in i våldsbejakande extremism. Tanken är att skolpersonal ska ta reda på och dokumentera bland annat elevens åsikter, beteende och relationer för att därefter hålla samtal med eleven och förmå han eller henne att tänka om. Enligt samordnaren är syftet med skolans medverkan att dra nytta av de som dagligen träffar unga människor för att på ett tidigt stadium hindra individer från att dras in i extrema och våldsbejakande rörelser. Trots att det på många sätt ter sig logiskt att förekomma extremism på ett tidigt stadium innebär det en ökad risk för otillbörliga intrång i den personliga integriteten genom en ökad kontroll och kartläggning av unga människors livssituationer. Det är inte ovanligt att unga letar och testar olika extrema tolkningar och idéer,10 och elever har rätt att uttrycka sig fritt. Så som Utredningen för demokrati mot våldsbejakande extremism uttrycker det i betänkandet ”När vi bryr oss – förslag om samverkan och utbildning för att effektivare förebygga våldsbejakande extremism”, bör målet vara att förebygga extremism som leder till brott och våld, inte den grundlagsskyddade rätten att ha extrema åsikter.11 Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är det vidare problematiskt att skolan har fått en uppgift som normalt sett faller inom polisens eller Säkerhetspolisens rättsliga befogenhet. Frågan är om samtalen utgör en otillåten inskränkning i elevers personliga integritet utifrån rättighetsskyddet i regeringsformen eller Europakonventionen.

8 Tidigare kallad Nationella samordnaren för att skydda demokratin mot våldsbejakande extremism.

9 Skr. 2014/15:146 s. 9.

10 SOU 2016:92 s. 141.

11 SOU 2013:81 s. 33.

(7)

2 Syfte och frågeställning

Syftet med uppsatsen är att göra en rättslig bedömning av individuella samtal, en samtalsmetod utförd av skolpersonal riktad mot elever inom ramen för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremisms rekommendationer, utifrån rätten till skydd för personlig integritet i regeringsformen. Jag har även i andra hand undersökt om samtalsmetoden kan bryta mot Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen.

En central frågeställning i uppsatsen är huruvida individuella samtal utgör en otillåten inskränkning av rätten till personlig integritet enligt regeringsformen respektive rätten till privatliv enligt Europakonventionen.

3 Metod och material

Jag studerar företeelsen individuella samtal ur ett rättighetsperspektiv, mer specifikt utifrån rätten till personlig integritet enligt 2 kap. 6 § andra stycket regeringsformen respektive rätten till privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. Jag tolkar individuella samtal utifrån skrivelser, rapporter, utbildningsmaterial och statliga offentliga utredningar, och jämför det med rättighetsskyddet. Jag använder mig av en rättsdogmatisk metod för att förstå rättighetsskyddets ändamål och utsträckning i regeringsformen och Europakonventionen, genom att se till lagtext, förarbeten, praxis, JO-utlåtanden och doktrin. Jag beskriver därutöver våldsbejakande extremism som fenomen och hur det ger sig till uttryck i Sverige idag och studerar skollagstiftningen och barns rättigheter mer specifikt.

I min analys av samordnarens utbildningsmaterial har jag utgått från de statliga offentliga utredningar, skrivelser och rapporter som ligger till grund för samordnarens uppdrag, men jag har även lutat mig mot materialet från samordnarens hemsida eftersom det utgör den främsta informationskällan för hur individuella samtal är tänkt att genomföras. Jag har bland annat sett till

(8)

samordnarens verksamhetsrapport och metodstödet för individuella samtal, inbegripet den mall som är tänkt att användas som utgångspunkt i samtalen. Det specifika syftet med och exakta innehållet av individuella samtal framgår inte uttryckligen i förarbetena till samordnaren, varför jag har gjort en egen tolkning av samtalsmetoden utifrån de källor och material som finns tillgängliga.

4 Disposition

Inledningsvis ger jag i avsnitt sex en kortfattad bakgrund till vad våldsbejakande extremism är och hur den ser ut i Sverige idag. Därefter följer i avsnitt sju en presentation av Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism. I avsnitt åtta redogör jag för skolans lagliga reglering och dess roll inom ramen för samordnarens verksamhet och i avsnitt nio förklarar jag samtalsmetoden individuella samtal. I avsnitt 10 ger jag en översiktlig bild av rätten till privatliv på ett generellt plan och i avsnittet efter redogör jag för rättigheterna som följer av regeringsformen. I avsnitt 12 går jag igenom skyddet för privatliv i Europakonventionen. I avsnitt 13 kopplar jag ihop rättigheterna med samtalsmetoden och analyserar huruvida individuella samtal utgör en inskränkning i regeringsformen. I avsnitt 14 utreder jag vidare samtalsmetodens överensstämmelse med Europakonventionen och slutligen sammanfattar jag i avsnitt 15 vad jag kommit fram till under utredningen.

5 Avgränsningar

Samarbetet inom ramen för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism omfattar många myndigheter och andra aktörer men jag har valt att se specifikt till skolans roll. Jag går inte in djupare på informationsutbyte mellan myndigheter och de sekretessfrågor som aktualiseras i och med det, då det är en stor rättslig fråga att utreda i sig. Jag bortser också från andra medborgerliga rättigheter så som religionsfrihet, tryckfrihet eller rätten att inte bli diskriminerad.

Mitt fokus i uppsatsen är huruvida samtalsmetoden individuella samtal kan utgöra en otillbörlig inskränkning i regeringsformen, och i andra hand om det kan utgöra

(9)

en kränkning av rätten till privatliv enligt Europakonventionen. Utredningen kring skyddet i Europakonventionen ges därför inte lika mycket utrymme som utredningen kring skyddet i regeringsformen.

6 Våldsbejakande extremism

6.1 Vad är våldsbejakande extremism?

I det ursprungliga direktivet för samordnaren definieras våldbejakande extremism som ett samlingsbegrepp för rörelser, ideologier och miljöer som inte accepterar en demokratisk samhällsordning och som främjar våld för att uppnå ett ideologiskt mål.12 I en skrivelse från 2015 beskriver regeringen våldsbejakande politisk eller religiös extremism som en konspiratorisk, svartvit världsbild där det finns ett tydligt vi och dom, ett förhärligande av våld och en avhumanisering av motståndare.13 Våldsbejakande extremism kan i sin tur leda till ideologiskt motiverade våldshandlingar i form av allt från hot och trakasserier till mord och terrorism.14 Skillnaden är alltså att våldsbejakande extremism utgör en form av världsåskådning medan terrorism är ett möjligt uttryck för densamma.

6.2 Våldsbejakande extremism i Sverige idag

Justitiedepartementet gav sommaren 2013 en utredare i uppdrag att sammanställa en rapport om våldsbejakande extremism i Sverige idag och hur den kan tänkas utvecklas i framtiden.15 I rapporten som överlämnades i januari 2014 drogs slutsatsen att våldsbejakande extremism i sin helhet inte utgör ett hot mot det demokratiska statsskicket men att det finns personer som agerar mot demokratin, och att det även finns tendenser som kan peka på framtida utmaningar.16 Rapporten synliggjorde tre huvudsakliga våldsbejakande extremistiska miljöer:

våldsbejakande högerextremism, våldsbejakande vänsterextremism och våldsbejakande islamistisk extremism. Det finns även ensamagerande extremister

12 Dir. 2014:103 s. 2.

13 Skr. 2014/15:144 s. 13.

14 A.a. s. 5.

15 Våldsbejakande extremism i Sverige – Nuläge och tendenser, Ds 2014:4.

16 Skr. 2014/15:144 s. 13.

(10)

som inte hör till någon etablerad grupp men kan agera utifrån egna ideologiska grunder.17 Enligt regeringen kommer det främsta hotet i Sverige från aktörer från våldsbejakande islamistiska miljöer, så som al-Qaida.18 De menar dock att även om det sannolikt finns personer med förmågan att utföra ett attentat så är det endast ett fåtal som har den avsikten.

6.3 Den nationella strategin mot terrorism

I regeringens skrivelse ”Förebygga, förhindra och försvåra – den svenska strategin mot terrorism” från 2014 beskrivs hur alla aktörer som kan bidra till kampen mot terrorism måste ta sitt ansvar att göra det, samt att det behövs välfungerande och väletablerade strukturer för samverkan på nationell, regional och lokal nivå. 19 Samverkan är ett ledord som återkommer i många skrivelser och rapporter om våldsbejakande extremism. Ofta premieras den så kallade SSP-modellen som står för ett samarbete mellan socialtjänsten, skolan och polisen. Ursprunget är en dansk motsvarighet som framhålls som framgångsrik i sin organisering över sektorsgränser.20 Den danska säkerhetstjänsten har en aktiv roll i det danska SSP- systemet och bidrar med råd och kunskap i samarbetet och den danska sekretesslagstiftningen underlättar det informationsutbyte som krävs mellan aktörerna. Norge framställs också som en förebild till den svenska strategin med en modell som bygger på tidig identifiering och intervention mot radikalisering.

Polisen och kommunerna är i Norge ansvariga för den lokala samverkan medan en nationell samordnare har en central styrfunktion.21 Den norska handlingsplanen framhäver skolan som ett prioriterat område och förordar stärkt dialog mellan myndigheter och medborgare.22 Sverige har inspirerats av synen på utbildning som en central del i arbetet mot våldsbejakande extremism och användandet av så kallade uppsökande samtal eller bekymringssamtal som metod.23

17 Skr. 2014/15:144 s. 12.

18 Skr. 2014/15:146 s. 4.

19 A.a. s. 41.

20 SOU 2013:81 s. 67.

21 A.a. s. 69.

22 A.a. s. 70.

23 A.a. s. 95.

(11)

Sveriges nationella strategi följer en internationell trend i arbetet mot terrorism, där fokus har skiftat från ”countering” (motverka) till ”preventing” (förebygga).24 Att utgå från den lokala nivån anses vara det mest effektiva sättet att förebygga våldsbejakande extremism på ett tidigt stadium. I likhet med de norska och danska strategierna är utgångspunkten att stärka kommunernas ansvar för att motverka inträde till våldsbejakande extremism och underlätta utträde ur sådana miljöer.25

7 Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism

7.1 Bakgrund

I maj 2012 uppdrog regeringen åt en särskild utredare att föreslå effektivare metoder för att förebygga våldsbejakande extremism.26 Utredningen överlämnade i december 2013 betänkandet ”När vi bryr oss – förslag om att effektivare förebygga våldsbejakande extremism”.27 I betänkandet belyses samverkan mellan lokala aktörer som en framgångsfaktor och utifrån det föreslogs tillsättandet av en nationell samordnare i syfte att samordna arbetet med att förebygga våldsbejakande extremism. Utredaren menade att en stor del av arbetet innefattar möten med individer i deras vardagssituation och att det därför är väsentligt att arbetet sker på lokal nivå. Den nationella samordnaren är den som ska organisera arbetet på central nivå och bidra med tydlighet och effektivitet. 28

Den nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism (Ju 2014:18; nedan kallad samordnaren) tillsattes i juni 2014 ”i syfte att förbättra samverkan mellan myndigheter, kommuner och organisationer på nationell, regional och lokal nivå, med målet att verka för att kunskapen om våldsbejakande extremism ökar och att förebyggande metoder utvecklas”.29

24 SOU 2016:92 s. 81.

25 A.st.

26 Dir. 2012:57.

27 Utredaren Ju 2012:09, SOU 2013:81.

28 SOU 2013:81 s. 63.

29 Skr. 2014/15:146 s. 9.

(12)

Samordnarens uppdrag är att utveckla och stödja lokal samverkan i förebyggande av våldsbejakande extremism med förebild i den danska SSP-modellen.30 Den nationella samordnarens uppdrag är menad att utveckla befintliga strukturer för samverkan, inte utveckla nya. Samordnaren ska inte ta över andra aktörers ansvarsområden utan skapa förutsättningar för en effektivare samverkan genom att engagera, involvera och stödja berörda aktörer, däribland skolan. 31 Att medverka i brottsförebyggande arbete är frivilligt för kommuner men ändå finns en stor aktivitet. Det finns redan skriftliga överenskommelser om samverkan kring brottsförebyggande arbete mellan polisen och nästintill samtliga 290 kommuner i Sverige.32

7.2 Struktur och syfte

Samordnaren föreslogs placeras som en enhet vid Brottsförebyggande rådet, alternativt inrättas som en självständig enhet med egen personal.33 Det slutade med att de blev egen enhet i form av en genomförandekommitté. Det innebär att samordnaren är en fristående myndighet som agerar utifrån direktiv beslutade av regeringen, men som har fria händer att genomföra sitt uppdrag inom ramen för direktiven.34 Riksrevisionen har gjort en granskningsrapport gällande nationella samordnare som statligt styrmedel och menar att det blivit vanligare att regeringen tillsätter nationella samordnare för att sköta aktuella frågor och samhällsproblem.

Samordnare anses vara ett bra medel i frågor som involverar många aktörer och där regeringen vill visa handlingskraft genom att låta samordnaren söka svar på svåra frågor.35 Samordnarna ingår inte i de ordinarie förvaltningsmyndigheterna, de har tidsbegränsade uppdrag och arbetet bygger på frivillighet från de aktörer som mottar den statliga styrningen genom samordnarna.36 Det anses att styrning av frivillig karaktär kan leda till bättre resultat än traditionell styrning genom

30 SOU 2013:81 s. 10.

31 Dir 2014:103 s. 5.

32 SOU 2013:81 s. 74.

33 A.a. s. 10.

34 RiR 2016:5 s. 21.

35 A.a. s. 9.

36 A.a. s. 7.

(13)

myndigheter, men att friheten också kan medföra negativa konsekvenser om det uppstår en otydlighet över samordnarens roll och vem som har ansvar för styrningen.37 Dessutom kan det uppstå problem med insyn om det finns oklarheter i uppdragsbeskrivningar eller om rapporteringen är oregelbunden eller bristfällig.38

I det ursprungliga direktivet för nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism framkommer fyra centrala syften; att stärka och stödja samverkan för demokrati mot våldsbejakande extremism, att inrätta en referensgrupp för kunskaps- och informationsutbyte, att stödja aktörer som identifierar problem med våldsbejakande extremism lokalt och att genomföra riktade utbildningsinsatser.39 I och med samordningen har det etablerats kontaktpersoner i kommunerna, från början ofta inom säkerhetsverksamheten men på senare tid inom socialförvaltningen, eftersom det nu mer betonas som ett socialt och förebyggande arbete. Samordnaren samarbetar med kommunerna, utför utbildningar och får information från de lokala kontaktpersonerna som bidrar till överblicken av situationen i landet.40

7.3 Utbildningsmaterial

Länder som Storbritannien, Nederländerna, Danmark, Norge och Finland har setts som förebilder i utvecklingen av samordnarens uppdrag och i samtliga länderna ses utbildning som en central och inordnad del av det nationella förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism.41 En del av samordnarens uppdrag är därför att förvalta och utveckla utbildningsmaterial om våldsbejakande extremism och att hålla utbildningar om hur den ska förebyggas.42 Utbildningsmaterialet syftar till att skapa medvetenhet, förmedla kunskap och föreslå metoder för att förebygga våldsbejakande extremism.43 Tanken är att ”värna demokratin och det

37 RiR 2016:5 s. 9 och 13.

38 A.a. s. 9.

39 Dir. 2014:103 s. 1.

40 A.a. s. 5.

41 SOU 2013:81 s. 95.

42 A.a. s. 11.

43 A.a. s. 12.

(14)

öppna samhället genom att förmedla kunskap om vad våldsbejakande extremism är och om varför och hur individer dras till extremistmiljöer, samt ge förslag på vad och hur man inom lokal samverkan kan göra för att förebygga att det sker”.44 Målgruppen för utbildningsinsatserna är olika lokala yrkesgrupper, däribland fritidspedagoger och skolpersonal.45 I utbildningsmaterialet ingår en samtalsmetod som kallas ”samtalskompassen” och är ett pedagogiskt verktyg tänkt att fungera som en guide i så kallade motiverande samtal. Samtalskompassen består av riktlinjer och tips som bland annat skolpersonal kan använda sig av för att förstå, identifiera och samtala med unga individer som anses vara i riskzonen för att dras in i våldsbejakande extremism.

8 Skolans roll i arbetet mot terrorism

8.1 Bakgrund

Samordnaren skriver i sin verksamhetsrapport att kommunerna till en början ställde sig frågande inför sin roll i arbetet mot våldsbejakande extremism eftersom det länge setts som en rent polisiär fråga.46 Kommunen har ingen lagstadgad skyldighet att motverka brott, däremot kan det sägas ligga inom den kommunala kompetensen att tillgodose allmänintresset i form av kommunmedborgarnas intresse att kommunen engagerar sig för att förebygga brott.47 I 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900), KL framgår det att kommunen själv får ha hand om sådana angelägenheter som är av allmänt intresse och har anknytning till kommunens område eller medlemmar och inte ligger inom statens eller annans ansvarsområde. Vad som utgör allmänintresse i lagens mening får enligt förarbetena till KL bedömas med utgångspunkt i vad som är lämpligt, skäligt och ändamålsenligt att kommunen befattar sig med.48 Av den beskrivningen framgår en proportionalitetsaspekt; insatsen bör motsvara nyttan för kommunmedlemmarna för att anses lämpliga, skäliga och ändamålsenliga. I

44 Dir. 2014:103 s. 8.

45 A.s. s. 8.

46 Samordnarens verksamhetsrapport s. 4.

47 SOU 2016:92 s. 74.

48 Prop. 1990/91:117 s. 148.

(15)

delbetänkandet från 2016 sägs att kommunernas lagreglerade ansvar inom området för skolan utgör en mycket central del i förebyggandet av våldsbejakande extremism och vidare att det från kommunallagens perspektiv ligger i kommunmedlemmarnas intresse att motverka våldsbejakande extremism.49 Kommunens uppgift är alltså att vara kontaktyta mot samordnaren respektive skolan och samordna, bidra till den nationella lägesbilden och utforma en kommunal handlingsplan för arbetet.50

8.2 Skolans befogenheter enligt lag

Skollagen (2010:800), SL, utgör tillsammans med läroplaner och kursplaner den lagliga regleringen för både kommunala skolor och friskolor. Enligt 1 kap. 4 § första stycket SL är syftet med utbildningen att elever ska kunna inhämta och utveckla kunskaper och värden. Vidare ska utbildningen förmedla och förankra respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande demokratiska värderingar.

Inom skolans verksamhetsområde ryms ett ansvar för elevvård, vilket avser arbetet med att förebygga uppkomsten av skolsvårigheter och andra personliga problem för eleverna, och därutöver medicinsk skolhälsovård.51 Skolan är också enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL skyldig att göra en orosanmälan om de får kännedom om, eller misstänker, att ett barn far illa. Värderingar om individens frihet och integritet förekommer i skollagstiftningen i form av målsättningsstadganden, men det saknas uttryckliga integritetsskyddande bestämmelser.52 Skollagen innehåller inga bestämmelser om vilka rättigheter och skyldigheter som skolan har i fråga att trygga skolmiljön och stoppa elever som beter sig hotfullt eller störande.53 Skolan har befogenhet att till exempel upprätta ordningsregler enligt 1 kap. 5 § SL, men det finns inte något lagstöd för tvångsåtgärder som motsvarar kroppsvisitation, beslag eller husrannsakan av elevens personliga skåp utan samtycke.54

49 SOU 2016:92 s. 125 och 128.

50 A.a. s. 18 och 133.

51 SOU 2007:22 del I s. 369.

52 Jfr. 1 kap. 5 § första stycket SL, SOU 2007:22 del I s. 368.

53 SOU 2007:22 del I s. 372.

54 A.st.

(16)

I januari 2005 polisanmäldes en misshandel på en skola i Munkedal och ett målsägandeförhör hölls samma dag. Några dagar senare kom polisen till skolan och en polisinspektör och polisassistent deltog vid ett möte i de inblandade elevernas klass, utan att i förväg underrätta den misstänkte elevens vårdnadshavare. Därefter hölls även ett samtal på rektorsexpeditionen med poliserna och de berörda eleverna. Förundersökningen lades ner två månader senare eftersom den misstänkte var underårig. Polisen menade att besöket på skolan inte utgjorde något förhör utan att de genom sin närvaro ville vinna förtroende hos eleverna och bidra till trygghet. JO uttryckte dock i sitt beslut angående händelsen att polisen måste följa de bestämmelser som reglerar förundersökningsförfarandet, särskilt i ”samtalet” som hölls med eleverna.55 JO underströk att i det fall ett ”samtal” rör den sak som förundersökningen avser är det att betrakta som ett förhör, och då aktualiseras rätten för den misstänkte att få vetskap om att förhör ska hållas för att kunna bevaka sina rättigheter.

8.3 Skolans roll i samordningen

Skolans medverkan i arbetet mot våldsbejakande extremism motiveras med att alla unga går i skolan och att det framförallt är unga som dras in i våldsbejakande extremism.56 Utredningen menar att skolan har stora förutsättningar att ”ta diskussionen” och påverka elever i rätt riktning.57 Skolan anses också ha en roll i att genom ”stödjande samtal” stärka unga elevers motståndskraft mot extrema budskap och presentera andra vägar till inflytande.58 I en skrivelse om åtgärder som regeringen vidtagit för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism står skrivet att lärare behöver kunna identifiera symboler elever bär som kan vara kopplade till extremism och ha verktyg för att kunna bemöta extremistiska våldsbejakande åsikter.59

55 JO beslut dnr 3493-2005

56 SOU 2016:92 s. 141, se även t.ex. JO beslut dnr 2415-1999 om omhändertagande av egendom och JO beslut dnr 1924-2002 om kroppsvisitation och genomsökning av skåp.

57 SOU 2016:92 s. 141.

58 A.a. s. 142.

59 Skr. 2014/15:144 s. 27.

(17)

Samordnares bedömning är att både kommunallagen och skollagen ger stöd för skolans roll i det demokratistärkande arbetet mot våldsbejakande extremism. De menar att kommunallagen uttryckligen ger stöd för att främja och stärka demokratin och att det ligger i kommunmedborgarnas allmänintresse att motverka våldsbejakande extremism.60 Skollagens uttryck för främjande av demokratin, menar de, stödjer på samma sätt skolans roll i arbetet. Utredningen gör dock inte någon mer djupgående analys av vad skolan lagligen får göra i form av demokratistärkande åtgärder. Av skollagen framgår dock endast att skolan ska utbilda och i viss mån fostra elever i demokratiska värderingar, det framgår däremot inte att det i ligger inom skolans befogenhet att vidta åtgärder utanför den utbildande verksamheten för att motverka extremism. 61

I en exempelskrift från Sveriges Kommuner och Landsting beskrivs arbets- och ansvarsfördelningen mellan polisen och skolan så här: ”polisen kan exempelvis vara mest lämpad att fokusera på politiska grupperingars kärna, där de mest aktiva extremisterna finns medan fältarbetare, skol- och fritidspersonal i sin tur kan fokusera på att förebygga att individer lockas till sådana grupper”.62 Samordnaren skriver i sin verksamhetsrapport att skolan genom sitt demokratiuppdrag i och utanför undervisningen kan förebygga att elever dras in i våldsbejakande extremism.63 Vad åtgärder som vidtas utanför undervisningen kan bestå av framgår dock inte. Samordnaren menar att skollagen och läroplanerna ger ”tydligt stöd” för ”detta främjande arbete riktat till alla elever”.64 Den menar att det viktigaste verktyget är samtalet och att det behövs mer kompetensutveckling för att ta sig an kontroversiella ämnen. Den beskriver hur lärare bidrar till elevernas kunskaper om demokrati genom att skolpersonal tillämpar demokratiska arbetssätt. Den nämner även funktionen av orosanmälan till socialtjänsten, och

60 SOU 2016:92 s. 161.

61 Se 1 kap. 4 § första stycket SL.

62 Lokala insatser mot våldsbejakande politisk extremism s. 39.

63 Samordnarens verksamhetsrapport s. 15.

64 A.st.

(18)

skriver också att skolan arbetar med ”fostran och utbildning” medan polisen utreder brott och socialtjänsten utreder om barn far illa. Samordnaren verkar i sin verksamhetsberättelse vilja förtydliga skillnaden mellan de olika myndigheternas roller i samarbetet och att alla bidrar utifrån sina egna befogenheter och verksamhetsområden. Det står dock ingenting i verksamhetsberättelsen om de individuella samtal som förespråkas i samordnarens direktiv och tidigare offentliga statliga utredningar, och vars samtalsmetod understödjs av pedagogiska verktyg på samordnarens utbildningsplattform. Det framkommer heller inte att det är någonting som lärare uppmuntras att ägna sig åt, det konstateras bara att samtal är skolans viktigaste verktyg i arbetet. Det hade varit önskvärt med ett klargörande av vad skolan mer specifikt är tänkt att bidra med i samarbetet, med utgångspunkt i den lagliga regleringen.

9 Individuella samtal

9.1 Bakgrund

En av samordnarens centrala uppgifter är att erbjuda kunskapsstöd och rådgivning till lokala aktörer som identifierar problem med våldsbejakande extremism.65 Ett utbildningsmaterial har utvecklats och samlats på en utbildningswebb med avsikten att kunna tillgås av de aktörer som fått ansvar att genomföra utbildningsinsatser.66 Utbildningsmaterialets primära syfte är att bidra till värnandet av demokratin och det öppna samhället genom att förmedla kunskap om våldsbejakande extremism och ge förslag på hur lokala aktörer kan gå till väga för att undvika att individer dras till sådana miljöer. Målgrupperna för materialet är bland annat skolan, socialtjänsten och fritidsverksamheter.67 Kunskapsbanken innehåller aktuella rapporter om våldsbejakande extremism, rekommendationer för kommunala handlingsplaner och pedagogiska verktyg för samtal. I en enkät som samordnaren skickade ut till alla Sveriges kommuner svarade 90 % av kontaktpersonerna att de besökt hemsidan och de flesta av de tillfrågade gav

65 Dir. 2014:103 s. 7.

66 A.a. s. 8.

67 A.st.

(19)

hemsidan ett betyg på 4 av 5 vad gäller hur stor hjälp hemsidan varit i deras arbete mot våldsbejakande extremism.68 Det framgår dock inte på vilket sätt de använt sig av utbildningsmaterialet eller på vilket sätt de upplevt hemsidan som hjälpsam.

I utbildningsmaterialet presenteras förslag på metoder som kan användas i det förebyggande arbetet. Metoderna är menade att användas dels vid utbildning och dels som verktyg i mötet med individer i riskzonen för att ansluta sig till våldsbejakande extremiströrelser. Genom en ökad kunskap ska de relevanta yrkesgrupperna lära sig känna igen och förstå beteenden hos unga som riskerar att radikaliseras.69 Utbildningsmaterialet innehåller två metodspår för vad som kan göras för att förebygga att unga dras in radikalisering. Det ena riktar sig till så kallade samverkansgrupper som är tänkta att genom diskussions- och reflektionsövningar öka sin kunskap om våldsbejakande extremism och det andra metodspåret är en samtalsserie för möten med unga som riskerar att dras in i våldsbejakande extremism.

9.2 Samtalens syfte och utformning

Samtalskompassen ingår i utbildningsmaterialet som finns tillgängligt för allmänheten på samordnarens hemsida och innefattar stöd för dialog med unga.

Målgruppen för utbildningsmaterialet är framförallt lärare, lokala poliser, kuratorer, ungdomsledare, skolsköterskor, fältassistenter och socialsekreterare.

Samtalskompassen kan användas med andra former av utbildning och utgör ett

”levande material”.70 Metoden går ut på att relevanta yrkesgrupper ska kunna föra samtal med enskilda individer. Samtalsmetoden är inspirerad av en norsk modell med ”bekymringssamtal” som utvecklades i Norge av Oslopolisen i mitten av 1990-talet.71 Syftet med bekymringssamtalen är att kartlägga hela individens livssituation.72 Idén är att förebygga radikalisering hos unga med hjälp av

68 Samordnarens verksamhetsrapport s. 25.

69 SOU 2013:81 s. 12

70 A.st.

71 SOU 2013:81 s. 97.

72 A.a. s. 106.

(20)

stödjande och förebyggande samtal för att på så vis stärka deras motståndskraft mot extrema budskap och erbjuda andra vägar till inflytande.73 Det beskrivs som ett förebyggande arbete som sker av omsorg, där man genom samtal ska engagera och stötta en individ. En av idéerna med samtalet är att hitta en indikation på tvivel så att han eller hon kan uppmuntras att ifrågasätta extremistiska ideologier.74

Metoden individuella samtal beskrivs som en förebyggande åtgärd och inte som en påföljd, straff eller form av terapi. Det står vidare att metoden ”inte utlöser några rättigheter eller skyldigheter” utan benämns istället som ett ”verktyg för att identifiera den unges kapacitet och motivation till positiv förändring.”

Kartläggningen ska också resultera i en form av ”diagnos” som identifierar ytterligare insatser som kan komma att krävas.75

9.3 Metodstödet för individuella samtal

Till hjälp för de som ska utföra individuella samtal finns på samordnarens hemsida ett så kallat metodstöd för dialog med unga, vilket är menat att användas för dialog som kan ”bygga förtroendefulla relationer och motivera en positiv förändringsprocess”.76 Mallen är inspirerad av William R. Miller och Stephen Rollnick, forskarna som ligger bakom metoden för motiverande samtal.77 I mallen står att samverkansgrupper gemensamt ska arbeta med att identifiera oro för riskbeteenden. Det framgår inte vilka som ingår i samverkansgrupperna men sannolikt handlar det om de yrkesgrupper som tidigare nämnts som adressaterna för metodstödet, alltså bland annat lärare. Utförarna av samtalen kan använda sig av mallen för att beskriva och värdera det som oroar dem i en individs beteende. I mallen finns kolumner att fylla i både beskrivning och värdering av individens

”beteende”, ”tankar/idéer” och ”relationer”.78 Det står dock inte hur skolpersonalen ska få kunskap om till exempel individens tankar och relationer,

73 Samordnarens verksamhetsrapport s. 27.

74 SOU 2013:81 s. 105.

75 A.a. s. 106.

76 Metodstödet s. 32.

77 A.a. s. 33.

78 A.a. s. 40.

(21)

och det ges heller inte någon vägledning i hur dessa ska värderas. Efter att ha fyllt i mallen står det i metodstödet att utförarna utifrån deras värdering och bedömning kan besluta sig för att inleda en dialog med en eller flera ”sårbara individer” – alltså individer som utifrån deras bedömning verkar befinna sig i riskzonen att dras in i våldsbejakande extremism. Därefter följer ytterligare en mall att fylla i som ska hjälpa dem att beskriva och värdera faktorer som är viktiga att fokusera på.

Det står även att mallen kan uppdateras efter varje möte, vilket tyder på en idé att det ska ske uppföljande möten. I den uppföljande mallen finns en kolumn med så kallade ”riskfaktorer” och ”skyddsfaktorer”. Dessa inkluderar personliga, familjerelaterade och sociala faktorer, motivationsfaktorer, ideologiska faktorer och hinder. De olika faktorerna ska enligt mallen beskrivas och värderas.

Därutöver ska faktorerna bedömas utifrån ”förändringspotential” och

”handlingsmöjligheter”.79 Det verkar alltså vara tänkt att skolpersonalen ska identifiera riskbeteenden i första hand, för att därefter komma fram till någon form av handlingsplan för hur riskbeteendet ska avvärjas.

Något specifikt mål med samtalen går inte att utläsa av materialet utöver det övergripande syftet att ”skapa en konflikt inom individen” och att öka motivationen att lämna extrema ideologiska föreställningar bakom sig.

Information om förändringsprocesser och motstånd tillika tips om hur och var samtalen kan äga rum, vikten av kroppsspråk och att vara en god lyssnare ger en bakgrund till samtalens utformning, men det saknas uttrycklig information om vad utförarna av samtalen specifikt ska leta efter och hur. Att materialet är så generellt utformat innebär att det till stor del är upp till initiativtagarna till samtalet att bedöma vad som utgör ett riskfyllt beteende, vilka tankar och idéer som kan anses farliga och hur de till exempel ska ta reda på vad personen har för personliga relationer. Detsamma gäller för hur skolpersonalen därefter är tänkt att påverka individen i ”rätt” riktning och vilka ramar de har att utgå ifrån.

79 Metodstödet s. 41.

(22)

I Norge utförs bekymringssamtal av polisen med stöd av Det kriminalitetsforebyggande råd (den norska motsvarigheten till Brottsförebyggande rådet) och den norska Säkerhetspolisen.80 Det finns stöd i norska polislagen för att både erbjuda frivilliga samtal och för att kräva individens medverkan.81 Enligt samordnarens modell är det däremot tänkt att individuella samtal ska utföras av skolpersonal utifrån deras egna bedömningar. Lärare är alltså tänkta att hålla i samma typ av samtal som polisen utför i Norge, och vars rättsliga grund saknar stöd i skollagen. I skollagen står som tidigare utrett endast att skolan ska uppfostra och utbilda, inte föra en sådan här form av strukturerade och ändamålsdrivna samtal. Ytterligare en skillnad är att samtalen i Norge utförs tillsammans med individens familj,82 medan det i den svenska modellen inte framkommer något krav på att informera anhöriga eller låta familjemedlemmar delta.

10 Rätten till privatliv

10.1 Bakgrund

Legalitetsprincipen kommer till uttryck i 1 kap. 1 § tredje stycket i regeringsformen (1974:152), RF, och av den följer att den offentliga makten är bunden att följa lagarna. Målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § RF anger att den offentliga makten ska utövas med respekt för den enskilda människans frihet och värdighet och att det allmänna ska värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Målsättningsstadganden har inte någon bindande verkan för det allmänna men anger några av de viktigaste samhälleliga principerna som det allmänna har att förhålla sig till.83 Rätten till personlig integritet som en grundlagsskyddad mänsklig rättighet framgår vidare av 2 kap. 6 § andra stycket RF.

Integritetsskyddskommittén tillsattes år 2004 med uppdraget att kartlägga den svenska lagstiftningen rörande skyddet för personlig integritet och konstaterade i sitt slutbetänkande att det fanns ett behov av att skydda den fysiska och psykiska

80 SOU 2013:81 s. 105.

81 A.a. s. 106.

82 A.a. s. 105.

83 Prop. 1975/76:209 s. 128.

(23)

integriteten i lag. Kommitténs förslag ledde till bestämmelsen som anger att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten som görs utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

Regeringen gav medhåll till kommitténs slutsats att det fanns ett behov av att skydda information om enskildas personliga förhållanden, men konstaterade samtidigt svårigheten i att definiera personlig integritet på ett allmängiltigt plan.

Det som dock kunde sägas med säkerhet var att ”kränkningar av den personliga integriteten utgör intrång i den fredade sfär som den enskilde bör vara tillförsäkrad och där intrång bör kunna avvisas”.84 Enligt regeringen behövdes dock inte någon allmängiltig definition för att kunna bedöma vilka intressen som har ett sådant skyddsvärde att de bör omfattas av ett särskilt starkt skydd mot omotiverade ingrepp.85 I departementspromemorian Skyddet för enskilda personers privatliv – en studie, gjordes ett försök att sammanfatta innebörden och omfånget av personlig integritet så som ”vad som normalt framstår som angeläget att värna om för att den enskilde ska vara tillförsäkrad en rimlig, fredad, privat zon”.86 Förarbetena till 2 kap. 6 § andra stycket RF hänvisar till målsättningsstadgandet att det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden och det allmänna även ska värna den enskildes privatliv och familjeliv. De hänvisar också till Europakonventionens skydd för privatlivet som medför både negativa och positiva förpliktelser för staten. Den offentliga makten ska se till att enskilda tillförsäkras rätt till skydd även i förhållande till andra enskilda i viss mån, genom bland annat kriminaliseringar av åtgärder som utgör intrång i personliga integriteten.87

84 Prop. 2009/10:80 s. 175.

85 A.prop. s. 175.

86 Ds 1994:51 s. 8.

87 Prop. 2009/10:80 s. 174.

(24)

Legitima intrång i den personliga integriteten kan dock göras av olika aktörer i olika syften, till exempel då staten kartlägger personer i form av avlyssning.88 För att göra en inskränkning i den personliga integriteten krävs dock lagstöd och en avvägning av berörda intressen. Oproportionerliga eller omotiverade inskränkningar av den personliga integriteten är otillåtna enligt 2 kap. 21 § RF.

10.2 Barns rättigheter

I 2010 års grundlagsreform ändrades skyddet i andra kapitlet regeringsformen från att skydda ”medborgare” till att skydda ”var och en”. Det finns därmed inte längre något krav på att ha en viss uppnådd ålder för att åtnjuta skyddet för grundläggande rättigheter, utan barn har samma rättigheter som andra.89 Rätten till personlig integritet tillkommer således även barn, precis som de andra allmänna fri- och rättigheterna i grundlagen. Det saknas specifika bestämmelser om barns rätt till skydd för sin integritet men de omfattas av samma regler som vuxna.90 Skyddsregler mot intrång i integriteten gäller också generellt sett både för barn och vuxna.91 Till exempel finns krav på samtycke för vissa integritetsintrång i socialtjänstlagen (2001:453) och hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Barns möjlighet att själva lämna samtycke är dock begränsad. I många fall räcker det inte som ett samtycke i lagens mening.92 Rätten till personlig integritet som uttrycks i regeringsformen gäller således även för barn men möjligheten för dem att hävda sin rätt är begränsad av naturliga skäl. Integritetskommittén skriver angående skolan att det är ett faktum att det genereras fler och fler uppgifter om elevernas aktiviteter och sociala relationer i skolan och att det innebär risker.93 Den menar att uppgifterna till stor del hanteras utan varken elevernas eller vårdnadstagarnas samtycke. Skolhuvudmannen har sällan någon överblick över uppgiftshanteringen och det saknas en myndighet eller annan aktör som har en helhetsbild över

88 SOU 2016:41 s. 149.

89 Bull, Sterzel s. 58.

90 SOU 2007:22 del II s. 331.

91 A.a. s. 332.

92 A.st.

93 SOU 2016:41 s. 65.

(25)

integritetsskyddet för elever i skolvärlden.94 Kommittén menar att barns rätt till personlig integritet måste anses särskilt skyddsvärd, på samma sätt som barns anses särskilt skyddsvärda i konsumenträttsliga sammanhang, då de behöver stöd för att freda sin personliga sfär.95

FN:s barnkonvention trädde i kraft den 2 september 1990 då den skrevs under av 20 stater, däribland Sverige.96 Även om den ännu inte gäller som svensk lag har Sverige genom att erkänna konventionen åtagit sig en folkrättslig förpliktelse att följa bestämmelserna. Konventionen grundas i fyra bakomliggande, generella principer; förbud mot diskriminering, beaktande av barnets bästa, rätten till liv och rätten att utrycka sina åsikter. Principen om barnets bästa innebär framför allt att offentliga myndigheter ska beakta det i sina verksamheter medan förbudet mot diskriminering framför allt gäller skyddet av barns politiska och medborgerliga rättigheter. Principen om rätten att uttrycka sina åsikter gäller till stor del hur barn har rätt att komma till tals i mål eller ärenden som rör dem, till exempel åtgärder som utförs av myndigheter eller domstolar.97 Ju mer moget barnet är desto större inflytande bör det ha över sitt liv och större vikt bör därmed läggas vid hennes eller hans åsikter.98 Artikel 12 i konventionen, som uttrycker rätten att bli hörd, gäller bland annat åtgärder och beslut som tas i skolan och omfattar rätten att inkluderas och rätten till en öppen och ärlig dialog.99 Enligt barnkonventionen är varje människa under 18 år ett barn och samma myndighetsgräns gäller även i Sverige.100 Det innebär att så gott som alla skolelever är barn och därför ska tillförsäkras rättigheterna i barnkonventionen. Skollagen ger uttryck för barnkonventionens principer, i 1 kap. 10 § första stycket sägs att barnets bästa ska vara utgångspunkt i all utbildning och annan verksamhet som bedrivs enligt

94 SOU 2016:41 s. 66.

95 A.st.

96 Hobohm s. 15.

97 A.a. s. 16.

98 A.a. s. 17.

99 Parkes s. 2.

100 Feuk s. 176.

(26)

skollagen och som rör barn. Enligt andra stycket i samma paragraf ska barn ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i frågor som rör henne eller honom.

11 Skyddet i regeringsformen

11.1 Bakgrund

Mänskliga fri- och rättigheter som skyddas genom den svenska grundlagen och internationella överenskommelser utgör fundamentet för ett öppet, demokratiskt och rättssäkert samhälle. I målsättningsstadgandet i första kapitlet regeringsformen stadgas att all offentlig makt utgår från folket och att den offentliga makten utövas under lagarna. Med det följer att offentliga myndigheter måste följa lagen i sin myndighetsutövning. Skolan är en förvaltningsmyndighet som tillhör den offentliga makten. Enligt 1 kap. 2 § RF första stycket ska den offentliga makten utövas med respekt för alla människors lika värde, frihet och värdighet och enligt fjärde stycket ska det allmänna verka för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska också enligt tredje stycket verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden och värna den enskildes privat- och familjeliv. I det allmännas ansvar ingår inte bara en skyldighet för staten att lagstifta i enlighet med reglerna utan även att staten i den praktiska utövningen – verkställande av lagarna – är bunden av rättighetsreglerna.101

11.2 Personlig integritet

Andra stycket i 2 kap. 6 § RF skyddar enskilda från intrång i den personliga integriteten. Enligt bestämmelsen är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Regeringen anförde i samband med bestämmelsens tillkomst att respekten för individens självbestämmande är grundläggande i en demokrati. Ett stärkt konstitutionellt skydd för den personliga integriteten betonar vikten av individens rätt att själv råda över det allmännas tillgång till information som rör

101 Bull, Sterzel s. 58.

(27)

hennes eller hans privata förhållanden.102 Regeringen uttryckte även en ambition att höja Sveriges trovärdighet som fördragsslutande part till Europakonventionen och vårt ansvar att skydda privatlivet enligt dess bestämmelser.103 Det finns ingen enhetlig definition av personlig integritet i svensk lagstiftning, men bestämmelser som skyddar den personliga integriteten utgår från föreställningen att alla människor har rätt till en personlig sfär där ett oönskat intrång, såväl fysiskt som psykiskt, kan avvisas.104 Regleringen riktar sig till offentliga organ och rättigheterna gäller gentemot såväl normgivande som verkställande organ och till viss del även privaträttsligt organiserade subjekt så som privata skolor.105

11.3 Kartläggning och övervakning

Åtgärder som innebär kartläggning eller övervakning av enskildas personliga förhållanden är ett intrång som omfattas av integritetsskyddet.106 Det finns en rad olika situationer där det är lagligt att samla information om individer på ett sätt som utgör kartläggning av personliga förhållanden, så som insamling av uppgifter för beslut om t.ex. beskattning, eller uppgifter hos Försäkringskassan, Statistiska centralbyrån och Kronofogdemyndigheten. För att grundlagsbestämmelsen inte ska utgöra något hinder för lagstiftning som reglerar sådan kartläggning eller övervakning är det begränsat på ett sätt som innebär att det bara omfattar de mest ingripande intrången.107 Det dras ingen skarp gräns mellan vad som ska förstås som övervakning respektive kartläggning. Avgörande i bedömningen av huruvida en åtgärd är att anses utgöra kartläggning eller övervakning är inte syftet utan effekten av åtgärden. Flera åtgärder som var för sig inte syftar till att kartlägga en människas personliga förhållanden kan tillsammans ändå utgöra kartläggning eller övervakning i en samlad bedömning.108

102 Prop. 2009/10:80 s. 176.

103 A.prop. 176.

104 Prop. 2012/13:69 s. 26 f.

105 Hirschfeldt s.54.

106 Prop. 2009/10:80 s. 180.

107 A.prop. s. 182.

108 Bull, Sterzel s. 72.

(28)

11.4 Personliga förhållanden

Integritetsskyddskommittén motiverade utökningen av skyddet för den personliga integriteten genom 2 kap. 6 § andra stycket främst utifrån den enskildes intresse av att skydda information om sina personliga förhållanden, vilket regeringen i sin tur ansåg vara en rimlig utgångspunkt för att utvidga det grundlagsfästa skyddet.109 Respekten för individens självbestämmande framhålls i förarbetena som en grundläggande förutsättning i en demokrati, och att bestämmelsen i 2 kap. 6 § andra stycket framhäver vikten av respekten för individens rätt att själv ”förfoga över och ta ställning till det allmännas tillgång till information som rör hans eller hennes privata förhållanden”.110 Enligt förarbetena till 2 kap. 6 § andra stycket ska uttrycket personliga förhållanden ha samma innebörd som i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen.111 Det innebär att regleringen täcker ”vitt skilda slag” av information som är kopplad till en enskild person, t.ex. uppgifter om namn eller andra identifikationsuppgifter, ekonomi, adress, familjeförhållanden, hälsa och livsstil. Även uppgifter som inte är direkt knutna till den privata sfären omfattas, så som till exempel anställning och även en persons ekonomi.112 Prövningen får också hämta vägledning från hur personliga förhållanden förstås enligt normalt språkbruk.113

11.5 Betydande intrång

Bara åtgärder som innebär ett betydande intrång faller in under bestämmelsen. Vid bedömning av vilka åtgärder som kan anses utgöra ett "betydande intrång" ska både omfattningen och arten av intrånget beaktas. Även ändamålet med åtgärden och andra omständigheter ska räknas in i bedömningen.114 Syftet är att avgränsa bestämmelsens tillämpning till intrång som utifrån uppgifternas integritetskänsliga

109 Prop. 2009/10:80 s. 175.

110 A.prop. s. 175 f.

111 A.prop. s. 177.

112 Prop. 2008/09:150 s. 325, 343.

113 Prop. 1975/76:160 s. 109, prop. 1979/80:2 s. 84.

114 Bull, Sterzel s. 73.

(29)

natur, åtgärdens intensitet eller omfattning är ett betydande ingrepp i personens privata sfär.115

11.6 Utan samtycke

Enligt förarbetena till 2 kap. 6 § andra stycket utgör en behandling av uppgifter som rör en viss person ett större integritetsintrång om det sker utan personens samtycke, jämfört med om personen medgivit till behandlingen.116 Kravet på samtycke bör enligt motiven bedömas på samma sätt som motsvarande krav vid åsiktsregistrering i 2 kap. 3 § RF. I den bestämmelsens menade Datainspektionen att samtyckeskravet förutsätter att individer tillfrågas om sitt samtycke och att de också ska få all information som kan avgöra om de är villiga eller inte, bland annat ändamålet med registreringen och hos vem uppgifterna ska förvaras.117 Barns möjlighet att själva lämna samtycke är dock, som tidigare nämnt, begränsad och i många fall räcker det inte som ett samtycke i lagens mening.118 För att samtycket ska vara giltigt måste de också få tillgång till och förstå all information om vad de samtycker till.

11.7 Inskränkning genom lag

Regeringen ansåg, precis som Integritetsskyddskommittén att rättigheten i 2 kap.

6 § andra stycket skulle kunna inskränkas genom lag, men att kravet på att begränsningarna sammanlagt skulle bidra till att avvägningar i fråga om integritetsintrång blev mer belysta och kvalitativa.119 Regeringen och kommittén var också överens om att bestämmelsen skulle sikta mot att skydda den personliga integriteten mot vissa intrång som är särskilt känsliga och att den generella utformningen bidrar till att det inte är beroende av vad för teknik som används i uppgiftsbehandlingen.120

115 Bull, Sterzel s. 73.

116 Prop. 2009/10:80 s. 178.

117 Prop. 1975/76:209 s. 243.

118 SOU 2007:22 del II s. 332.

119 Prop. 2009/10:80 s. 177.

120 A.prop. s. 177 f.

(30)

Skyddet i 2 kap. 6 § andra stycket kan bara inskränkas genom lag i den kvalificerade ordning som föreskrivs i andra kapitlet RF. Enligt 2 kap. 20 § första stycket p. 2. och 2 kap. 21 § RF får begränsningar göras genom lag endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, vilket innebär att det är förbehållet riksdagen att besluta om inskränkningar. Begränsningarna får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet och inte heller utgöra hot mot den fria åsiktsbildningen. Det får heller inte göras begränsningar med grund i religiös, politisk, kulturell eller annan åskådning. Det finns också ett allmänt tydlighetskrav på begränsningar som inte framgår direkt i lagtexten men som utgör en förutsättning för att kunna bedöma om den inskränkande bestämmelsen uppfyller kraven.121 Om samtalsmodellen med individuella samtal kan sägas utgöra en inskränkning av den personliga integriteten som skyddas i 2 kap. 6 § andra stycket behövs lagstöd enligt de kriterier som räknas upp i andra kapitlet för att inskränkningen ska vara tillåten. För att skolan ska kunna genomföra individuella samtal måste det därmed finnas lagstadgade begränsningar av den personliga integriteten i skollagen, och det finns inga sådana bestämmelser i skollagen.

12 Skyddet i Europakonventionen

12.1 Bakgrund

Sverige har inom ramen för samarbetet i Europarådet anslutit sig till Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen).

Europakonventionen är inkorporerad i svensk rätt, gäller som svensk lag och har getts konstitutionell status genom reglering i 2 kap. 19 § RF som anger att brott mot konventionen är grundlagsstridigt. Vissa avvikelser kan göras från regeringsformen med hänsyn till konventionen, men avvikelserna kan bara gå i skärpande riktning då det är det starkaste skyddet som gäller.122 Europadomstolen

121 Bull, Sterzel s. 94.

122 A.a. s. 22.

(31)

är inte formellt sett bunden av sina tidigare domar utan resonemangen och tolkningen av konventionen skiljer sig från fall till fall, även om domstolen ofta hänvisar till tidigare praxis.123 Det är inte den svenska lagstiftarens avsikt att svensk grundlag ska kunna normprövas mot konventionen, men de svenska grundlagsbestämmelserna bör alltjämt tolkas fördragskonformt.124 Sverige är inte heller formellt sett bunden av andra länders domar från Europadomstolen men dock folkrättsligt förpliktigad att garantera konventionens rättigheter, vilka uttolkas genom domstolens praxis.125 Därmed kan Sverige anses vara, åtminstone indirekt, skyldig att följa Europadomstolens praxis.

Europakonventionen medför inte bara en skyldighet för konventionsstaterna att avstå från ingrepp i rättigheter utan även en positiv skyldighet att vidta åtgärder för att säkerställa att rättigheterna upprätthålls. Åtagandet till Europakonventionen innebär att den nationella lagstiftningen ska ge ett tillfredställande skydd mot intrång i de rättigheter som konventionen omfattar. Det betyder också att det ska finnas en effektiv kontroll över att lagstiftningen respekteras, bland annat genom att övergrepp beivras.126 Om det saknas ett effektivt skydd kan Sverige anses bryta mot konventionen, oavsett om ingreppet begås av det allmänna eller av enskilda.127

12.2 Rätten till skydd för privat- och familjeliv

Enligt artikel 8 i Europakonventionen har var och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Skyddet har getts en vid tolkning av Europadomstolen, och omfattar bland annat uppgifter om identitet, sexuell läggning, personlig utveckling och relationer till andra människor såväl som yrkesrelaterade relationer och aktiviteter.128 Artikel 8 innefattar rätten att bli lämnad ifred, med i de fall det finns ett starkt motstående intresse kan rätten åsidosättas. Ett exempel på det är när det allmänna använder sig av tvångsmedel

123 Yttrandefrihetskommittén promemoria nr 63 s. 11.

124 A.a. s. 16.

125 A.a. s. 18.

126 Danelius s. 302.

127 SOU 2008:3 s. 211.

128 SOU 2016:41 s. 151.

References

Related documents

Den nationella samordnaren har utifrån ett flertal kommunbesök dragit slutsatsen att lokal samverkan utifrån ett strategiskt dokument är en viktig framgångsfaktor för att

- hänger med nya kompisar och har relationer till personer eller grupper som ger anledning till oro, till exempel kopplingar till kriminalitet eller våldsbejakande extremism?. -

Genom arbetet mot våldsbejakande extremism ska stöd ges till förvaltningar och eventuellt andra aktörer för att dessa ska kunna orientera sig i sitt ansvar och se över

Som stöd för kommuners förebyggande arbete finns Center mot våldsbejakande extremism (CVE).. Verksamheten syftar ytterst till att

Händelseutveckling med krig i Syrien och Ukraina då invånare från flera olika europeiska länder, inklusive Sverige, rest för att delta i strider har aktualiserat frågan

Socialnämnden har utifrån dessa rekommendationer arbetat fram ett förslag på handlingsplan för Sollentuna kommuns arbete mot våldsbejakande extremism och överlämnat den

Underkategorierna beskriver vilken sorts kunskap skolpersonalen behöver för att kunna förhålla sig till samt hantera våldsbejakande extremism inom skolans kontext.. 5.3.1

Detta arbete sker inom ramen för Effektiv samverkan för trygghet (EST) Lägesbilderna ska innehålla information om den vänsterextrema miljön, högerextrema miljön och den