Fakulteten för hälso- och livsvetenskap
Vad har hänt med alg- och
fisksamhällena längs östra Ölands kust från 1930 och framåt?
(Intervjuer med människor som levde och verkade på Östra Öland)
Författare:Lisa Abelin Rydberg
Vad har hänt med alg- och fisksamhällena längs östra Ölands kust från 1930 och framåt? (Intervjuer med människor som levde och verkade på Östra Öland)
Lisa Abelin Rydberg
Examensarbete, Marinbiologi 160p
Handledare: Forskare Jonas Nilsson, Linnéuniversitetet Kalmar Examinator: Professor Per Larsson, Linnéuniversitetet Kalmar
Examensarbetet ingår med 30hp i Filosofie Magisterexamen i marinbiologi
Sammanfattning
Östersjön är ett stressat hav som i stor utsträckning påverkas av mänskliga aktiviteter, och under de senaste 100 åren har mycket i ekosystemet förändrats. I Östersjön har blåstången en viktig och dominerande roll på grunda hårdbottnar, då den bildar
sammanhängande vegetationsbälten som utgör habitat för andra organismer. I mitten på 70-talet kom rapporter om att blåstångens utbredning minskade och senare också att fisksamhället förändrades. Blåstången var förr ett viktigt inslag som t ex
jordförbättringsmedel och fisket var en stor och viktig näring för ortsbefolkningen på Öland. Dokumentation om hur ekosystemet utmed Ölands östra kust såg ut innan 70- talet är dock begränsad. För att få fram en beskrivning av hur kusten har förändrats sedan 1930-talet har en kvalitativ intervjustudie genomförts med personer som levt och verkat vid Ölands östra kust. Undersökningsgruppen bestod av 13 personer i åldrarna 70-90 år, alla med någon slags anknytning till jordbruk eller fiske. Intervjuerna tog i genomsnitt 90 minuter och genomfördes under januari och februari månad 2006. Alla de intervjuade kunde berätta om förändringar i alg- och fisksamhället. Till exempel upplevdes algerna som ett bekymmer i fiskeredskapen och fiskfångsten minskade.
Utöver resultatet av intervjustudien har en nutida miljöundersökning bidragit till att ge en bredd i beskrivningen till 2015. Mycket har förändrats och därmed påverkat alg- och fisksamhället i Östersjön sedan 30-talet. Genom att göra delvis strukturerade intervjuer med människor som levt och verkat längs Ölands östra kust ville jag få fram en
tydligare bild av utvecklingen än vad som hittills funnits dokumenterad. Speciellt har jag fokuserat på förändringar i fisksamhället och på förekomsten av blåstång från 1930- talet och framåt.
Abstract
The Baltic Sea is under severe stress which is mainly caused by human activities and for the past 100 years, much of the ecosystem has changed. The bladderwrack (Fucus vesiculosus) has a key role in shallow rocky shores where it can cover large areas forming belts from a few decimeters below the surface to a depth of several meters.
These habitats serve as shelter and nursery for many fish and invertebrate species. In the mid-70s bladderwrack started to decline in some Baltic coastal areas, and later also the fish communities changed in these areas. In the past, bladderwrack was used by local farmers on Öland to improve and fertilize soils and coastal fishing was a comparatively large and important industry for people living on the island. There is limited
information on how the status of the ecosystem (e.g. distribution of bladderwrack and status of coastal fish communities) along Öland's eastern coast was before the 70s. To obtain a description of how the coastal ecosystems have changed since the 1930s, qualitative interviews were carried out with people who lived and worked on Öland's eastern coast. The study group consisted of 13 persons aged 70-90 years, all with some sort of connection to agriculture or fishing. Each interview took on average 90 minutes and was conducted during January and February 2006. By making the semi-structured interviews with people who lived and worked along Öland's east coast, I wanted to bring out a clearer picture of changes in coastal fish and macroalgal communities than previously has been documented. Specifically, I have focused on changes in the fish community and the occurrence of bladder wrack from the 1930s onwards. All the people interviewed had experienced and could tell about changes in algal and fish community. They describe a decline in the catches of several fish species, a decline in bladderwrack communities and a simultaneously increase of filamentous algae both on the shores and as epiphytes on fishing gears. In addition to the results of the interview study I have used more recent reports and research papers to discuss the result.
Nyckelord
Intervjustudie, Öland, blåstång (Fucus vesiculosus), eutrofiering, rödmossa (Polysiphonia fucoides), fisksamhälle, Östersjön
Innehåll
1. Introduktion ________________________________________________________ 1 1.1 Östersjöns marina ekosystem 3
1.2 Förändringar i blåstångens utbredning 4
1.3 Ökning av filamentösa alger påverkar kustmiljön ___________________________5
1.4 Förändringar i fisksamhällen i Östersjön __________________________________6
1.4.1 Ål _______________________________________________________________7
1.4.2 Torsk ____________________________________________________________7
1.4.3 Flundra ___________________________________________________________7
1.4.4 Sik ______________________________________________________________7
1.4.5 Gädda och abborre __________________________________________________8
1.4.6 Skarpsill __________________________________________________________8
1.4.7 Sill/strömming _____________________________________________________8
1.4.8 Piggvar ___________________________________________________________9
1.4.9 Lax ______________________________________________________________9
1.5 Säl och skarv påverkar fiskbeståndet och yrkesfisket 9
1.6 Främmande arter på intåg i Östersjön____________________________________10
2 Syfte och frågeställning ________________________________________________10
3. Material och metoder 10
3.1.1 Vad är en kvalitativa intervjumetod?___________________________________10
3.1.1 Undersökningsgruppen _____________________________________________11
3.1.2 Tillvägagångssätt __________________________________________________11
3.1.3 En intervjumall arbetas fram 11
3.1.4 Utförandet av intervjuer 11
3.1.5 Efterarbetet med intervjumaterialet ___________________________________12
3.1.6 Bearbetning och analys 12
3.1.7 Etiska aspekter 12
4. Resultat och diskussion ______________________________________________13 4.1 Bekräftas eller falsifieras frågeställningen? 13
4.2 Upplever intervjupersonerna en förändring på kustmiljön? 13
4.2.1 Hur beskriver de intervjuade personerna arbetet med tången och tångvallarna? _14
4.2.2 Upplever intervjupersonerna en förändring på algsamhället och /eller
bottenstrukturen? 15
4.2.3 Vilka iaktagelser/uppfattningar har de intervjuade om förändringen på turbiditeten i havet? ______________________________________________________________17
4.2.4 Upplevs algblomning förekomma i större utsträckning? 17
4.2.5 Finns det påståenden som tyder på förändringar i fisksamhället? 18
4.2.6 Skarv/sälskador inom yrkesfisket 21
5. Erkännande 21
6. Referenser _________________________________________________________ 22
1. Introduktion
Efter flera år med kraftigt minskande bestånd av blåstång i Östersjön (Fucus
vesiculosus), visar undersökningar nu på en viss återhämtning och lokalt förbättrade bestånd (Tobiasson, 2015). Växtsamhällen längs Kalmar läns kust har studerats sedan 1984 genom årlig miljöövervakning, och förändringar i tångsamhället har
dokumenterats. Den vetenskapliga dokumentationen av blåstångens utbredning är däremot mycket begränsad innan 1970-talet. Vi vet dock att djuputbredningen av blåstång vid 1940-50-talet kunde sträcka sig ned ned till 10-12 meters djup (Waern 1952, Kautsky et.al 1986). Den algkunnige paleontologen Anders Martinsson var den förste som någorlunda säkert noterade att tången försvann utanför Östra Öland. I början av september 1973 skrev han ”Vad som så dramatiskt slagit ut blåstången i marginalen av dess miljöregister vet vi inte ännu, och inte heller om och när den återvinner
terräng” (Martinsson A. 1974).
De senaste 50-60 årens ökade tillförsel av näringsämnen, i form av främst kväve och fosfor, har bl a bidragit till att filamentösa alger och växtplankton har ökat. Detta har lett till en ökad mängd organiskt material som sedimenterat på botten i Östersjön och som har förändrat kustekosystemet. En ökning av filamentösa alger i Östersjön har förändrat vikarna som förr lockade turister till att idag vara ogästvänliga av tjocka algbälten längs strandkanten som sakta bryts ner och luktar illa.
Det kommersiella fisket har varit en viktig del av näringslivet på Öland. Som exempel fyrdubblades antalet fiskare på Öland mellan 1910-talet och 1940-talet och uppgick till nästan 500 i det senare (Persson 1994). Under 1900-talet ökade det kommersiella fisket i hela Östersjön, från ca 50 000 ton i början av 1900-talet till ca 1 miljon ton i början 2000-talet (figur 1; Rossing et.al. 2010).
Figur 1. Rapporterade fångster av fisk i Östersjön (ICES landings), samt beräknad total fångst (total reconstructed catch) från ICES statistik 1950-2007 (Rossing et al. 2010)
I en artikel om Bläsinge hamn från 2012 går att läsa att antalet fiskare på Öland minskat till ungefär 35 personer jämfört med 16 år innan, då det var cirka 90 personer aktiva (Artikel, Ölandsbladet, 2012).
Den här studien har gjorts för att ge en bild över alg-och fisksamhällets ”förändring”
från 1930-talet och framåt. Jag har följt upp beskrivningar från tolv intervjuade personer med information från vetenskapligt inriktade undersökningar som gjorts längs
Ölandskusten sedan slutet av 1980-talet. För att lyfta fram de sammanhang jag sett har egna kommentarer lagts till i samband med intervjuresultaten som återfinns i resultat och diskussonsavsnittet. Denna studie har avgränsats till intervjuer av personer som levt nära havet och på så sätt haft möjlighet att uppleva förändringar under tidigt 1900-tal, d v s fokus har varit på att fånga upp de upplevelser och kunskaper från tidigt 1900-tal som eventuellt ännu inte dokumenterats. Materialet skulle så småningom kunna kompletteras med arkivmaterial från östra Ölands Hembygdsföreningar, där en del om Ölands fiske och fiskerinäring finns dokumenterat.
”Min pappa var yrkesfiskare och ganska naturligt så blev även jag intresserad av fiske.
Jag kommer ihåg hur enkelt det var att fånga gädda och annan fisk under 1970-talet.
Det låter otroligt men det var i princip bara att gå ner till havet och börja fiska på ett ställe så fick man napp nästan direkt. Men så plötsligt började fiskebestånden att minska och på 1990-talet var det oerhört lite fisk i vattnet utanför Öland”. Förr i tiden lekte fiskarna till och med i hamnarna på Öland men nu är vattenkvalitén för dålig.”
(Citat hämtat från Ölandsmagazinet, 2011, No.2, Sportfiske på Öland)
Fotograf. Nils Nilsson, Länsmuseets bildsamling. Mannen på bilden har ingen koppling till intervjuerna.
1.1 Östersjöns marina ekosystem
Egentliga Östersjön är världens största brackvattenhav med ett medeldjup på cirka 52 m och ett avrinningsområde på 1,72 miljon kvadratkilometer. Östersjön omges av 14 länder och en befolkning på omkring 85 miljoner (Rönnberg 2003). På grund av det begränsade vattenutbytet med Kattegatt genom Öresund och Bälten är vattnets omsättningstid i Östersjön mellan 25–40 år. Vattenmassans vertikala rörlighet och omblandning begränsas i Östersjön också av språngskikt orsakade av variationer i salthalt- och temperatur. Ytvattnet har en lägre salthalt och en lägre densitet än bottenvattnet, vilket skapar en haloklin som förhindrar omblandning av yt- och
bottenvatten. Även vattnets temperatur, som varierar i djup, skapar en skiktning mellan olika vattenmassor. Dessa begränsningar i vattnets rörelseförmåga innebär att
cirkulationen av Östersjöns vattenmassa blir väldigt låg, vilket får effekter för syresättningen av vattenmassan under haloklinen.
Utöver dessa fysikaliska, naturgivna aspekter påverkas Östersjön också i stor utsträckning av olika mänskliga aktiviter i avrinningsområdet. Sedan 1940-talet har tillförseln av kväve och fosfor från land ökat genom genom t ex läckage av
näringsämnen från jord- och skogsbruk, intensifierad fartygs- och färjetrafik, utsläpp från industrier, reningsverk och biltrafik. En hög näringstillförsel innebär ökad
primärproduktion av bland annat alger, vilket i sin tur leder till ökad sedimentation av organiskt material. Nedbrytningsprocessen på havets botten kräver tillgång till syre vilket kan leda till syrebrist och syrefria områden längs med havsbottnen. Den långsamma, begränsade cirkulationen av Östersjöns havsvatten i kombination med övergödning (eutrofiering) har till lett till att stora områden av havsbottnen i Egentliga Östersjön idag är syrefattiga eller helt syrefria (figur 2).
Figur 2: Utbredning av syrefria bottnar (svart) i Östersjön. (Källa: Hansson et al. 2011)
Eutrofieringen av Östersjön gynnar vissa arter och missgynnar andra, antingen direkt eller indirekt genom förändringar i ekosystemet. Exempel på arter som gynnas vid hög näringsbelastning är snabbväxande, ettåriga alger och cyanobakterier. Flera av de ettåriga algerna har finflikig struktur som möjliggör snabbt upptag av näringsämnen och därmed snabb tillväxt. Ökad produktion av alger gör att vattnet blir grumligare vilket i
sin tur kan påverka olika fiskars födosök och jaktförmåga, och på så sätt påverka fisksamhället (t ex Sandström & Karås 2002).
Figur 3.Förändringen i Östersjöns ekosystem under 1900-talet. Illustrationen visar förändringar i större ekologiska fack och interaktioner däremellan samt ordningsbyten i ekosystemet. (Källa: Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:4) Illustration J Lokrantz/Azote.
Vattenkvalitén har förbättrats i flera kustområden de senaste åren genom åtgärder för att minska tillförseln av näringsämnen, men totalhalterna av näringsämnen i ytvattnet är fortfarande högre jämfört med 1970-talets början (Tidlund 2014). Förutom övergödning påverkas Östesjön också av flera olika miljögifter, där flera har ackumulerats i
ekosystemet. Miljöproblemen är många, och idag betraktas Östersjön som ett av världens mest förorenade havsområde.
1.2 Förändringar i blåstångens utbredning
I mitten på 70-talet kom de första observationerna om att blåstångens utbredning minskade (Kautsky et al. 1986, Engkvist 2003). En negativ utveckling ägde rum bland annat i Stockholms skärgård, i ytterskärgården längs Finlands södra kust och utmed delar av den polska kusten. En del av dessa förändringar kunde förklaras med lokala utsläpp och påverkan från pappersbruk. Den generellt minskade djuputbredningen av blåstången kopplades till övergödningen, genom ökad grumlighet och ett minskat siktdjup vid kusten (Cederwall & Elmgren 1990). Kautsky et al. (1986) rapporterade att den undre gränsen för blåstångsplantor i en relativt opåverkad skärgård ändrats ca 3 meter, från 11.5 m under början 1940-talet till ca 8.5 meter i början på 1980-talet.
Flera studier visar på ytterligare samband mellan eutrofiering och minskande bestånd av blåstång. Tillförseln av näringsämnen till Östersjön gynnar flera arter av filamentösa brun, grön och rödalgsarter (Malm & Isaeus 2005) som är snabba på att ta upp
näringsämnen till skillnad från blåstången som har ett mer långsamt växtsätt och är mer anpassad till näringsfattiga förhållanden (Wallentinus 1984). De filamentösa algerna kan växa epifytiskt på tången och på så sätt påverka tångens allmänna kondition.
Blåstången förökar sig genom att släppa ut förökningskroppar (gameter), vilka befruktas i vattnet på väg till botten. För att en ny planta ska kunna utvecklas behöver det
befruktade ägget snabbt fästa på ett hårt underlag, som sten eller block. De fintrådiga algerna konkurrerar med blåstången om detta substrat och kan på så sätt hindra
etablering av ny blåstång. De bentiska filamentösa algerna har också en benägenhet att ansamla mycket sediment och därmed minska återhämtningen av blåstång (Malm &
Isaeus 2005). Studier visar vidare att blåstångens ägg och rekrytering på ett direkt sätt kan påverkas då vidhäftningsprocessen vid substratet blir långsammare vid höga näringshalter (Bergström et al. 2003).
En annan faktor som kan ha bidragit stort till de minskande bestånden är ökade förekomster av betande tånggråsuggor (Idotea baltica) (Nilsson et al. 2004).
Tånggråsuggor äter av både tång och fintrådiga alger. Vid höga tätheter (> 80 individer per 100 g tång) kan biomassan på blåstången minska med 50 % på två veckor (Engkvist et al. 2004). Den ökade förekomsten av tånggråsuggor i början av 1990-talet kan bero på flera samspelande faktorer, t ex mer fintrådiga alger som basföda för
tånggråsuggorna, milda vintrar med varmare vattentemperatur vilket ökar deras överlevnad under vintern och minskat predationstryck från bland annat torsk och sill (Nilsson et al. 2004).
På senare år har en ökad djuputbredning av blåstången observerats på flera håll i Östersjön. I Asköområdet söder om Stockholm har medeldjupsutbredning för blåstången ökat de senaste 20 åren, från runt 3 meter på 1990-talet till cirka 5 meter i början av 2010-talet. Det har även observerats en ökad djuputbredning och ökad mängd av blåstång i Stockholms skärgård, Ålands hav och utmed Kalmar läns kust (Raymond et al. 2014, Tobiasson 2015). I dessa områden är det en stor förbättring och idag har blåstången på vissa platser samma djuputbredning som på 1940-talet (Raymond et al.
2014). En hypotes är minskad näringstillgång i början på året, vilket skulle kunna medföra en kvävebegränsad tillväxt av plankton och ettåriga alger, vilket i sin tur skulle kunna innebära mindre grumlighet och bättre ljustillgång samt mindre konkurrens mellan ettåriga och fleråriga alger som blåstången. Oorganiskt kväve har minskat sen 1990-talet och är nu på samma nivåer som mättes på 1970-talet (Raymond et al. 2014).
1.3 Ökning av filamentösa alger påverkar kustmiljön
Som nämnts i stycket ovan gynnas flera arter av ettåriga, filamentösa brun, grön och rödalgsarter av hög tillförsel av näringsämnen, och ökad förekomst till följd av eutrofiering har rapporterats från olika delar av Östersjön (Cederwall & Elmgren 1990).
Trådslick (Pilayella littoralis) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides) tillhör de fintrådiga alger som har gynnats av eutrofieringen, och dessa arter kan också både genom fysisk konkurrens om substrat hindra nyrekrytering av blåstång (Berger et. al.
2001, Isaeus et al. 2004), samt genom kemisk påverkan minska överlevnaden av blåstångens groddplantor (Eklund et al. 2004, Råberg et al. 2005).
Utmed Ölands kust domineras algsamhället av den filamentösa rödalgen fjäderslick, en snabbväxande alg som inte är lika beroende av fast underlag som blås- och sågtång (Malm & Isaeus 2005). När den släpper från bottnarna och driver in mot land bidrar den till att öka det organiska innehållet i sanden längs stränderna på östra Öland, grumlar vattnet och ökar näringstillförseln (Malm et al. 2004). I slutet på 1990-talet kunde
biomassan av rödalger på öländska stränder under september-oktober uppgå till ca 5000 ton (våtvikt) per strandkilometer (Engkvist et al. 2001). Om vallarna av filamentösa alger ligger kompakta och orörda under varma, stilla dagar kan syrebrist i vattnet uppstå, vilket kan skada djurlivet som t ex märlkräftor (Amphipoda) och havsborstmaskar (Polychaeta) (Malm et al. 2004). Även nyrekryteringen av fisk i kustzonen kan komma att påverkas negativt av filamentösa alger (Persson 1994, Eklund et al. 2004). Eftersom blåstång är en viktig art på steniga strandzoner (Kautsky 1991) som habitat för andra arter och därmed också för mångfalden kan den direkt hotas av en fortsatt ökning av fjäderslick.
I studier där man jämfört stränder som kontinuerligt ”städas” från uppblåsta alger med
”icke städade” stränder indikeras att städning kan minska den organiska massan i sanden och öka stabiliteten i sanden. På en ”städad” strand i Böda på nord östra Öland påvisades klarare vatten vid stranden och i Bläsinge, sydöstra Öland, såg man en väsentlig minskning av bakterieproduktion och förekomsten av ciliater i vattnet efter rensning av alger (Malm et al. 2004).
1.4 Förändringar i fisksamhällen
Traditionellt sett har fiskenäringen på svenska ostkusten huvudsakligen bedrivits som ett småskaligt kustnära fiske som under efterkrigstiden utvecklades med effektivare redskap som nylonnät och fiske med trål. Med införandet av ny teknik, såsom ekolod, radio, dragmaskin och isverk ökade effektiviteten och med tiden blev även fiskefartygen större och fisket mer artspecifikt.
Fisket i Östersjön stod 2005 för ungefär en procent av världsfisket vilket var en ökning med ungefär tjugo gånger jämfört med början på 1900-talet. Under 1980-talet var det torskfisket som dominerade i Östersjön men idag domineras fisket av sill och skarpsill (Hjelm 2014). Då rovfiskarna minskar ökar växtplankton genom utebliven så kallad
”top-down”-kontroll. Ett stort torskbestånd kan därför minska övergödningseffekten (Hjelm 2014). På 1980-talet fanns torsk och skarpsill jämnt fördelad över hela Egentliga Östersjön men de senaste 30-åren har det förändrats till att torsken finns främst i södra Östersjön och skarpsillen i de norra delarna. Denna snedfördelning minskar torskens inverkan på övergödningens effekter genom utebliven”top-down” reglering (Hjelm 2014).
De förändringar man kan se i det kustnära fisket med minskande fångster av t ex abborre, gädda och sik kan delvis bero på ökningen av de filamentösa algerna. Vissa arter t ex Ectocarpales avger toxiska ämnen som kan påverka kläckbarheten hos bland annat sillägg, men det är även tänkbart att det kan påverka andra fiskarter som leker i kustzonen (Persson 1994). Även filamentösa rödalger som fjäderslick kan ha
motsvarande negativa effekt (Eklund et al. 2004). Mer troligt till att fisket efter arter som abborre, gädda och sik minskat längs Ölandskusten är de stora fysiska
habitatförändringar som de filamentösa alger orsakat och i många grunda vikar har sedimentet ändrats från sand till gyttja. Detta har högst sannolikt påverkat fiskarnas lekresultat negativt då deras lekmiljöer försämrats. Ökningen av fintrådiga alger har även gynnat storspiggen (Gasterosteus aculeatus) som numera är en dominerande art i småfisksamhället (Nilsson 2006). Storspiggen kan ha en reglerande effekt på
rovfiskarnas nyrekrytering genom att predera på deras ägg och yngelstadier.
1.4.1 Ål (Anguilla anguilla)
Ålfisket har varit viktigt för kustfiskarnas försörjning under hela 1900-talet. I slutet av 1900-talet var ålen tillsammans med torsken de ekonomiskt mest viktiga arterna för det småskaliga kustfisket. Ålbeståndet har minskat i hela norra Europa och orsaken till dettta är sannolikt en minskad invandring av ålyngel från Sargassohavet. Även parasitangrepp, miljögifter och förändrad vattencirkulation i haven kan vara möjliga orsaker till beståndsminskningen (Anon 2005). Ålbeståndet är idag akut hotat och generellt förbud för allmänheten att fiska ål råder sedan 1 maj 2007 (Hav 2014).
1.4.2 Torsk (Gadus morhua)
Torsk finns i samtliga hav runt Sverige, men är relativt sällsynt i Bottenviken. Åren 1975-76 gav ett stort inflöde av syresatt saltvatten från Nordsjön till Östersjöns djuphålor ökade möjligheter för torskens reproduktion vilket resulterade i flera stora årsklasser. På grund av den stora tillgången på torsk i slutet på 1970-talet pekades torskfisket ut som den primära fiskenäringen att satsa på. Det överfiske som skedde då och senare under 1980-talet samtidigt som reproduktionsmöjligheterna återigen blev sämre i Östersjön påverkade beståndssituationen ända in på 2000-talet. Sedan 2005 har det skett en svag ökning igen av torsken i det östra beståndet varifrån ca 90 % av den svenska fångsten kommer (Anon 2012). Enligt Internationella havsforskningsrådets (ICES) ligger torskbeståndet sedan 2012 på långsiktigt hållbara nivåer och fisket har därmed ökat något igen öster om Bornholm. I Östersjön är torsken anpassad till en lägre salthalt. Den låga salthalten och temperaturklimatet gör att torsken växer långsammare samt att den tvingas delvis leva i den fria vattenmassan för att undvika syrefria eller syrefattiga bottnar (Morf et al. 2012). Efter inflöden med friskt vatten är lekframgången bättre och mellan inflöden då salthalten och syrehalten minskar är lekframgången sämre (Nissling 1994). I Gotlandsbassängens djuphålor har total syrebrist förekommit sedan 1978 (Persson 1994). Syrefria bottnar i Egentliga Östersjön fortsätter att breda ut sig och var 2011 hela 20 % av den totala bottenarealen drabbad. Uppgifter från 2013 menar att torsken i Östersjön blir magrare vilket tyder på att den inte får tillräckligt med föda Det beror troligtvis på att det finns mer torsk i södra Östersjön som konkurrerar om sill och skarpsill (Hjelm 2014).
1.4.3 Skrubbskädda (Platichthys flesus)
Flundran (skrubbskädda) förekom rikligt under slutet av 90-talet och arten var då
underutnyttjad vilket innebar att fisket skulle kunnat öka avsevärt. Då torsken gärna äter flundra och det var ett lägre torskbestånd då jämfört med nu kan det kopplas till att det var väldigt gott om flundra vid den tidpunkten (Anon 2005). Data från provfiske med bottentrål i Hanöbukten visar en minskning över hela perioden 1979-2011 men ingen trend från 1999 och framåt. Problemet med att bestämma skrubbskäddans bestånd är att en stor andel av fångsten i framförallt trålfisket kastas överbord igen på grund av dålig kvalitet eller låga priser (Anon 2012). Skrubbskäddans ägg är mestadels pelagiska men däremot i norra och centrala Östersjön sker leken på grunt vatten och äggen utvecklas på botten (Anon 2012).
1.4.4 Sik (Coregonus spp)
Siken har en historia som viktig fisk för kustfisket och har blivit mer attraktiv på konsumtionsmarknaden i och med förädling i form av rökning. Sikrom har även blivit mer vanligt och kombinationen av förädlad sik och beredning av rom har varit en möjlighet att öka lönsamheten för fiskare. Mellan 1995 och 2005 halverades regionens
samlade fångst och den största minskningen drabbade Kalmar- och Gotlands län. Den lägsta noteringen sedan 1994 noterades 2011 i Egentliga Östersjön och Bottniska viken (Anon 2012). Under 70-talet redovisades en årsfångst på över 35 ton och 2004
redovisades nästan ett nollvärde. Forskarsamhället tror att nedgången bland annat beror på att tidigare lekbottnar som utgjordes av sand- och grusbottnar ersatts av mer
olämpliga mjuksedimentbottnar. Försök med lekplatsrestaurering och
förstärkningsutsättning av sikyngel har varit på förslag från länsstyrelserna som åtgärd men resultatet av det tas inte vidare upp i det här arbetet (Anon 2005).
1.4.5 Gädda (Esox lucius) och abborre (Perca fluviatilis)
Det har varit en kraftig minskning av fångsterna av både gädda och abborre längs Kalmar läns kust. Studier har visat att denna minskning beror på en dålig rekrytering i området (Nilsson et al. 2004). Förklaringarna till detta beror sannolikt på mer än en orsak. En orsak är att tillgången till och storleken på rekryteringsområden i sötvatten kontinuerligt minskar. Både abborre och gädda längs Östersjökusten har två olika reproduktiva strategier. Antingen leker de i brackvattensvikar längs med kusten eller så vandrar de upp i ett kustmynnade vattendrag/dike för lek under våren. De
kustmynnande vattendragen längs Östersjökusten har under de senaste 200 åren
reducerats i areal avsevärt till följd av ett expanderat jord- och skogsbruk (Ljunggren et al. 2011). Detta har lett till minskade lekområden för både abborre och gädda och detta med minskande eller på vissa håll helt utslagna lekbestånd som resultat. Trots att rekryteringsområden i kustvattnet längs Östersjökusten arealmässigt är större än sötvattnets rekryteringsområde har man med otolitkemiska analyser kunnat påvisa att mer än 20 % av gäddbeståndet i t ex Kalmarsund sannolikt rekryterats i sötvatten.
Analyserna visade även att gäddorna från olika vattendrag i många fall återvänder till vattendrag där de en gång kläckts så kallad ”natal homing” (Engstedt et al. 2014).
Förlusten av reproduktionsmöjligheter i sötvatten kan dock inte förklara den stora nedgång som skedde ungefär i mitten av 1990-talet i Kalmarsund och längs med östra Öland. Denna nedgång beror sannolikt på en kombination av flera olika faktorer. Det har skett stora habitatförändringar i lekvikarna och bland annat täcks lekvegetationen på våren av mer fintrådiga alger och sedimentet på bottnarna har på många ställen ändrats mot ett mer finkornigt och eller organogent sediment. En annan faktor som troligen håller tillbaka nyrekryteringen av både abborre och gädda är en ökad predation från storspigg på rovfiskarnas ägg och tidiga yngelstadier (Nilsson 2006; Ljunggren et al.
2011)
1.4.6 Skarpsill (Sprattus sprattus)
Fisksamhället i Östersjön domineras i nuläget av de helt eller delvis planktonätande fiskarterna som skarpsill och sill (Hjelm 2014). Lekbeståndet av skarpsill har dock minskat sedan 1997 och är nu i närheten av långtidsmedelvärdet. I takt med torskens nergång har den naturliga dödligheten för skarpsill minskat. Idag går den största delen av fångsten till foder (fiskmjöl och olja) eftersom de moderna fartygen satsar på volymbaserat foderfiske och mindre båtar har inte den tekniska utrustningen som behövs för att behålla god konsumtionskvalitet vid långa transporter (Anon 2005).
1.4.7. Sill/strömming (Clupea harengus)
Lekbiomassan av sill i Östersjön minskade från strax över 1,5 miljoner ton i början av 1970-talet till strax under 0,5 miljoner ton trettio år senare dvs i början av 2000-talet.
Under denna period minskade inte antalet sillar i samma omfattning vilket innebar att sillen blev mindre. Under denna period lämnade fartygen strömming/sillfisket mot ett
mer lönsamt torskfiske och under början av 2000-talet när torsken minskade satsades återigen mer på trålning efter strömming/skarpsill (Anon 2005). Enligt ICES ligger numera sillbeståndet på en stabil rekryteringsnivå och fiskas på ett långsiktig och hållbart sätt (Hjelm 2014). De senaste tio åren har lekbiomassan dubblerats och ligger numera kring 1 miljon ton.
1.4.8 Piggvar (Psetta maxima)
Piggvar är en plattfisk som lever i variende habitat företrädesvis mellan 20 och 70 meters djup. Under leken som sker under perioden april-augusti befinner den sig på grundare vatten. Piggvar fås som bifångst i garn- och trålfisket och det sker även ett litet riktat garnfiske efter arten. Efter visad ökning i uppmätt fångst per ansträngning i yrkesfisket pekar beståndet på återhämtning från bottennivåer på 2000-talet. Då man sett en minskning av äldre honor tyder det på ett fortsatt lokalt högt fisketryck. Eftersom hanar sällan når upp till minst tillåtna landningsstorlek är 9 av 10 landade fiskar honor (Anon 2012). Stora problem för piggvarsfisket är drivande alger som fastnar i näten och påverkar fångstbarheten negativt. Problemet ökade i början av 2000-talet, särskilt på Gotlands och Ölands östra sidor där lösdrivande alger är vanligt.
1.4.9 Lax (Salmo salar)
Östersjölaxen har sitt uppväxtområde i Egentliga Östersjön. I Östersjön finns närmare 30 älvar, varav hälften finns i Sverige, där laxen leker och ynglen växer upp. Varje älv har sitt eget bestånd av lax och i Kalmar län är Emån och eventuellt Alsterån de enda laxförande vattendragen i regionen (Anon 2005). Smolten vandrar sedan ut i Östersjön där de stannar under några år för att som könsmogna återvandra för lek till den älv de kommer ifrån. De svenska älvarna inklusive gränsälven Torne älv producerar 95 procent av all vild lax som finns i Östersjön. Av de svenska älvarna är det idag tre älvar,
Vindelälven, Kalixälven och Torneälven som har nått eller är nära att nå uppsatta mål för älvarnas produktion av lax. Men de flesta älvarna med vild lax har svaga bestånd och når inte upp till målen för bevarande. EU:s ministerråd har beslutat att den
tillgängliga kvoten för svenskt yrkesfiske år 2014 ska vara 20 000 laxar i Bottenviken, 8 500 laxar i Bottenhavet och 400 laxar i kustfisket med fasta fällor i övriga Östersjön.
Resterande del av den svenska kvoten, knappt 1000 laxar, avsätts för bifångster i annat fiske (ICES).
I Östersjön förbjöds fiske med drivgarn 1 januari 2008. Efter 2008 ökade långlinefiske med krok i Södra Östersjön och 2011 fångade svenska långlinefiskare sammanlagt 176 ton lax (Anon 2012). Den 1 januari 2013 kom nya bestämmelser om förbud mot fiske med drivlinor i Östersjön med syftet att kunna styra fisket närmre älvmynningarna och kusten och på så sätt ta lax från de bestånd som tål exploatering (Anon 2012). Den nya regleringen av laxfisket har medfört att det skett en markant ökning av antalet stigande vildlax i flera av norrlandsälvarna men samma ökning syns däremot inte i södra
Sverige.
1.5 Säl och skarv påverkar fiskebeståndet och yrkesfisket
Sälskador inom fiskenäringen drabbar både kustfisket och havsfisket. År 2005 uppskattade dåvarande Fiskeriverket värdet av skadorna till ca 50 Mkr per år.
Utvecklingen av ”sälsäkra” fiskemetoder pågår men exempelvis nätfiske är svårt att ersätta med andra redskap. Skarv kan också lokalt ha en betydande roll för fisksamhället då de äter ungefär 0,5 kg fisk per dag. Enligt yrkesfisket är de växande säl- och skarv - populationerna ett hot mot det yrkesmässiga fisket inom regionen. (Anon 2005).
Knubbsälen har ökat med 9 % per år sedan 1970-talet och uppgår nu till ca 500
individer i Östersjön. Gråsälen har ökat med 7-8 % årligen sedan 2000 i Östersjön och populationen uppgår till ca 30 000 individer (Hjelm 2014).
1.6 Främmande arter på intåg i Östersjön
Den svartmunnade smörbulten (Neogobius melanostomus) fortsätter sprida sig till nya platser (Kornis et al. 2012). Den verkar kunna reproducera sig i alla salthalter och i Östersjön konkurrerar den med andra gobider om lekplatser (Flink 2015). Den blir större än Östersjöns gobider och äter gärna blåmussla (Mytilus edulis). Skulle blåmusslans dominans som filtrerare brytas kan hela fotiska zonen påverkas men det förklaras inte vidare i det här arbetet (Kausky 2004). Den svartmunnade smörbulten kan även sprida sig till vattendrag och sjöar (Kornis et al. 2011). Fler främmande arter än smörbulten som exempelvis Amerikansk märlkräfta (Gammarus tigrinus) och
havsborstmasken (Marenzelleria spp) sprider sig i Östersjön men tas inte upp i detta arbete.
2. Syfte och frågeställning
Den stora övergripande frågeställningen i mitt examensarbete är:
”Har alg-och fisksamhällena förändrats längs Ölands östra kust?”
För att kunna svara på denna frågeställning har jag utfört intervjuer med äldre personer på Öland som varit aktiva inom fiske eller lantbruk på ön. Med dessa människors upplevelser och minnen kring ämnet är syftet att fånga och beskriva det gamla tillståndet och jämföra detta med dokumenterade förändringar som skett i miljön.
Genom att göra delvis strukturerade intervjuer med människor som levt och verkat längs Ölands östra kust ville jag få fram en tydligare bild av utvecklingen än vad som hittills funnits dokumenterad. Speciellt har jag fokuserat på förändringar i fisksamhället och på förekomsten av blåstång från 1930-talet och framåt.
3. Material och metoder
Jag började mitt arbete med att läsa in mig på hur man gör en kvalitativ intervjustudie och vad som är viktigt att tänka på för att kunna räkna intervjuresultaten som en godkänd insamlingsmetod. Därefter påbörjades planeringen av vilka personer som skulle delta i studien och med hjälp av kontaktpersoner på Hembygdsföreningar på Öland kunde jag få fatt i i dessa personer. Samtidigt påbörjades litteraturstudier för att läsa in mig mer på ämnet. Det jag inte hade räknat med var att arbetet skulle ha en paus på cirka 8 år och att det skulle ge den tidsbredd i slutet som det kom att göra när jag slutligen fortsatte 2014 och avslutade 2015.
3.1 Vad är en kvalitativ intervjumetod?
Eftersom studiens syfte var att beskriva hur Ölands östra kust såg ut från 1930-talet och framåt ur lantbrukares och fiskares perspektiv har en kvalitativ ansats använts.
Syftet med kvalitativa metoder är att söka förståelse och finna mening, eller generera nya teorier. Viktigt att tänka på är att resultatet bara gäller det som är studerat och att inga generaliseringar är möjliga (Dahlberg, 1997).
3.1.1 Undersökningsgrupp
Det är viktigt att personerna som ska delta i intervjuerna är relevanta för ämnet som ska studeras. Studiepopulationen i en kvalitativ studie behöver dock inte vara slumpmässigt utvald. Urvalsgruppen valdes från olika byar längs Ölands östra kust för att täcka in ett så stort geografiskt område som möjligt och därmed om möjligt få en uppfattning om variation i både tid och rum. Undersökningsgruppen bestod av 13 personer med någon slags anknytning till jordbruket eller fisket på Ölands östra kust. Någon hade jobbat som lärare i naturvetenskapliga ämnen, andra var födda och uppvuxna med att hjälpa till hemma på gården och eller med fisket.
3.1.2 Tillvägagångssätt
Inledningsvis kontaktades hembygdsföreningar längs Ölands östra kust via telefon. Med hjälp av ordförande eller föreningens kontaktperson kunde personer med ”rätt ålder”
och kunskap tillfrågas om de var intresserade att ställa upp på intervju. De tillfrågade informerades kort om bakgrunden till projektet för att kunna förbereda sig. Tid och plats bestämdes, ofta ägde intervjuerna rum hemma hos personerna i en för dem ostörd och bekväm miljö. Personerna förbereddes innan på den tid som de borde avsätta för intervjun, nämligen cirka 60-90 minuter. De informerades att bandspelare skulle användas dels per telefon innan och dels i direkt anslutning till intervjun.
3.1.3 En intervjumall arbetas fram
En intervjumall utarbetades utifrån frågeställningarna och diskussioner med min ursprungliga handledare på Linnéuniversitetet, Roland Engkvist. De temaområden som skulle beskrivas i bästa möjliga mån var alg/växtsamhälle, strandzonen och dess
växtlighet, bottensubstrat samt allmänna frågor vad intervjupersonerna tyckt sig se för förändringar i tång- och fisksamhällena. Intervjumallen underlättade koncentrationen under intervjun och gjorde den mer strukturerad samt gav ett psykologiskt stöd under genomförandet (Dahlberg, 1997). Då det var äldre personer jag intervjuade är frågorna till viss del anpassade till målgruppen. Följdfrågor tillkom för att utveckla och precisera.
För att förtydliga skillnaden mellan olika alger/växter visades bilder på axslinga, ålgräs, blåstång, sågtång, gröna filamentösa alger, vitstjälksmöja, rödmossa och ålnate.
Under intervjuerna ställdes följande frågor;
Upplever du att det har skett en förändring längs Ölands östra kust?
Bottnarna i vikarna, upplever du någon förändring på dom?
Hur upplever du vattnets klarhet (grumlighet) nu jämfört med då?
Hur använde man tång inom jordbruket?
Mängden av tångvallar som flyter upp, tycker du att den har förändrats?
Tycker du mängden tång i vallarna har förändrats?
Hur har fisket förändrats över åren?
Vilken fisk fick ni vanligtvis?
Tycker du algblomningen har förändrats?
I flera fall kom vi under intervjun in på andra frågor som t ex kring säl och skarvens påverkan på fisksamhället.
3.1.4 Utförandet av intervjuer
Intervjun skedde i ett avskilt rum som intervjupersonerna själva valde ut eftersom miljön har betydelse för hur den intervjuade slappnar av och tillåts svara (Kvale, 1998).
För att den intervjuade lättare skulle kunna fördjupa sitt resonemang och sina
erfarenheter av ämnet valdes semistrukturerade frågor med öppna svarsalternativ (Dahlberg, 1997). För att nå större pålitlighet och trovärdighet gjordes en pilotintervju.
Genom denna var det också möjligt att träna intervjutekniken och att få uppfattning om huruvida frågorna fångade studiens syfte. Pilotstudien togs med i resultatredovisningen eftersom intervjun täckte in temaområdena väl och inte ledde till förändringar i
intervjuguiden (Dahlberg, 1997). För att göra intervjun mer ömsesidig och avspänd inleddes varje sådan med informellt småprat. Intervjuerna tog i genomsnitt 90 minuter och genomfördes under januari och februari månad 2006.
3.1.5 Efterarbetet med intervjumaterialet
De bandade intervjuerna överfördes ordagrant till text. Detaljer och affektioner var viktigt att få med då de kan ge viktiga ledtrådar till innebörden i utsagorna och kan säkra studiens giltighet och pålitlighet (Kvale, 2008).
3.1.6 Bearbetning och analys
Analysen påbörjades redan vid transkriberingen genom ett aktivt lyssnande. Genom att transkribering och dataanalys sker fortlöpande ger den en möjlighet för undersökaren att reflektera över den data som samlats in (Dahlberg, 1997). Materialet analyserades stegvis med inledning i helhet vidare till delar och avslutningsvis tillbaka till helheten.
Första steget i analysen är att bli bekant med det nedskrivna materialet, d v s det lästes många gånger i ett helhetsperspektiv för att få förståelse för innehållet och för att kunna fånga den inneliggande innebörden i intervjupersonernas berättelser. Därefter söks det efter likheter och skillnader i intervjuerna samt för att se mönster och detaljer (Dahlberg 1997). När den upprepade läsningen kändes bekant fortsatte analysen och
intervjumaterialet lästes igenom utifrån frågeområdena. De meningsbärande enheterna kodades och grupperades med utgångspunkt från frågeområdena. I nästa steg lästes de olika grupperingarna var för sig, varvid en analys av de meningsbärande enheterna gjordes, med hjälp av frågan ”Vad är detta ett exempel på?” En meningsbärande enhet kan omfatta några ord eller långa stycken och innehålla ett eller flera ords egentliga innebörd eller de föreställningar som är förknippade med ordet (Kvale, 2008). Stödord och kodord sattes på varje meningsbärande enhet. Innebörden avgjorde vilka
underkategorier som bildades. Kategorierna var inledningsvis preliminära och flexibla och de ändrades under studiens gång. Ett analysschema skapades och utgjorde en struktur under analysarbetet (Kvale, 2008). Materialet blev sedan till ett resultat, de kategoriserande uppfattningarna blev en helhet igen. De underkategorier som framkommit vid analysen sammanfördes till huvudkategorier. Detta gjordes för att klargöra, sammanfatta och presentera vad som framkommit (Dahlberg 1997). Citaten skrevs ned i sin helhet och redigerades endast för att skydda intervjupersonens identitet.
Redigering har även gjorts vid upprepningar och vid felaktiga formuleringar.
3.1.7 Etiska aspekter
Enligt autonomiprincipen har individer rätt till god information om studien och dess tillvägagångssätt och intervjupersonerna informerades dels per telefon vad projektet innebar och innan intervjun påbörjades. Deltagandet i studien var frivilligt och kunde när som helst avbrytas.
4. Resultat och diskussion
De intervjuade personerna var mellan 70-90 år gamla och hade alla levt och verkat längs Ölands östra kust. Resultatet från intervjustudien har tolkats utifrån de kunskaper jag har i biologi och svaren som redovisas i arbetet är utplockade för att de är representativa
för frågeställningarna. Svaren avvek något från förväntan i de artspecifika frågorna där jag hade hoppats få mer detaljer kring vilka algarter som vanligen växte på de
strandnära bottnarna. Om jag gjort om intervjuerna i dag, d v s nästan 10 år senare hade jag valt bättre bilder än de jag visade upp 2006. Rörliga bilder på en bärbar dator hade underlättat att uppfatta vilka alger jag fokuserade på i studien och gjort det tydligare för de intervjuade. Kanske skulle jag visat någon kort film om stranden med exempel på alger som skulle gjort det lättare att känna igen. Risken med detta hade också varit att
”färga” de intervjuades svar vilket jag inte gjorde med metoden 2006.
De upplevelser de intervjuade hade om arbetet med tången inom jordbruket säger en hel del om kvantiteten som spolades upp i höst/vinterstormarna. Om man jämför det med idag så kan man nästan inte tro att det varit sådana kvantiteter en gång i tiden. Enligt folklivsskildringar i boken “Kaffe och en Åhushavanna” (Swenson 2005) var det tången som höll svälten borta då den var en förutsättning för att kunna odla på sandjordarna då den behöll fuktigheten. Årsinkomsten baserades helt av tillgången på tång och då förstår man dess betydelse som gödningsmedel. I samma bok berättas att tången försvann när pappersbruket öppnades i Nymölla och efter tången försvunnit blev det mycket mer stranderosion. Erosion har också några personer i den här studien påpekat att den har ökat.
4.1 Bekräftas eller falsifieras frågeställningen?
Intervjuerna gav information som kunde ställas mot frågeställningarna. Vissa frågor var enkla att få svar på och gav klara svar som var lätta att bekräfta och stämde med det som var förväntat medans andra, exempelvis mer artspecifika frågor, inte gav de resultat som förväntades.
4.2 Upplever intervjupersonerna en allmän förändring av kustmiljön?
Denna fråga innefattar flera underfrågor (se ovan). Underfrågorna ställdes för att hjälpa de intervjuade komma in på rätt ämne men ställdes utan att rikta svaren på något sätt och för att jag skulle få ett svar på den huvudsakliga frågeställningen i mitt arbete.
Samtliga av de intervjuade tyckte att det skett en allmän förändring på ett eller annat sätt längs Ölands östra kustmiljö och i de flesta fall var denna negativ. De förändringarna som kunde beskrivas av alg- respektive fisksamhällena upplever jag varierade beroende på intervjupersonens tidigare yrke och vad var och en som enskild individ varit mest intresserad av. Nedan återges några representativa intervjusvar ordagrant.
”Oja, ja ja ja! Jag har nämligen skrivit till mina bekanta i Kenya ända sen 70-talet.
Där har jag beskrivit min sorg över hur Kalmarsund har förändrats och att fisket har blivit sämre och fisken har blivit sämre. Jag får fler sjuka fiskar som har sår på sig…flundrorna har exempelvis stora sår, fel på ryggraden, det är krökar på ryggraden.”
”Ja, när det gäller sjön och det som som har försvunnit…tången den fina, gröna, härliga…jag kan inte nog beskriva hur fint det var, ja …det var så härligt!”
”Det var ju mycket fiskare här på östra sidan”
”Man måste försöka hitta där det finns lite tång och lite sjögräs och sånt, men de försvinner ju undan för undan så därför blir det ju svårt va…”
”Och på de här grundbottnarna som har varit lekbottnar för många fiskar, där far nu folk över med sina stora båtar.”
”…kanske från slutet på 90-talet är det sällan jag får upp stora musslor längre. Förr kunde man få upp såhär stora blåmusslor men nu är det bara små”
”Märl är ju sånt som mycket utav småfisken lever på och den har gått fram och tillbaka! Den försvann nästan helt ett tag va. Ja, det var före -89 för det fanns flundra och torsk då och de dog i sumpen för märlen hade betat på dom.”Men de sista åren så var det ingenting, då kunde de ligga i en vecka i sumpen.”
Majoriteten av de intervjuade tyckte att fångsterna av fisk hade minskat med undantag för flundra som några upplevt kommit tillbaka och det verkar stämma med rapporten från Länsstyrelsen, 2005. Huruvida flundrebeståndet ökat längs olika delar av Öland med kanske större fångster på norra Öland tas inte vidare upp i detta arbete då det viktiga är att belysa uppfattningen om förändringen över tiden. Blåstången tyckte alla av de intervjuade hade minskat och ett fåtal upplevde viss nyrekrytering ”på senare år" då de fick frågan vid studien år 2006.
4.2.1 Hur beskriver de intervjuade personerna utvecklingen och arbetet med tången och tångvallarna?
För de intervjuade var tången något som var viktigt för både jordbruket och fisket. De som fiskat mycket nämner att fisken stod i tången och att det var bästa stället att fiska på i det kustnära vattnet. Tången nämns som en viktig del av jordförbättringen till åkrarna och tångtäkten delades upp i lotter på stranden mellan gårdarna. Tången kunde även användas som isolering i byggnader, i husgrunden blandat med kalk. Man täckte
”stukorna” (potatis och foderbetshögarna) med tång. Så här beskrev intervjupersonerna:
”Ja det var meterhöga vallar (-72) och vi fick ta hur mycket vi ville! Och vi körde det ena lasset efter det andra.”
”..de växte ju till , de där ”slekbänka” som vi sa. De var ju kanske en meter höga och kanske tio meter bred som kom in på hösten eller förvintern.”
”Det är ju rediga sådana här slekbänker som bönderna körde upp då. Först la di det i en hög på stranden och sen körde di det hem sen på vintern. ”
” På hösten och vintern tog man upp tången och blandade den med vanlig gödsel. Di la det i högar och sen ett lager med koskit och slek uppå och sen ett nytt lager med koskit.
Sen körde di ut det på våren och di körde väl bara slek också på vissa ställen, det var lite olika. Men di körde i massor.”
”Ja, då när jag var med hade vi traktor och flakvagn som vi sa, de var de vanliga arbetsvagnarna, bilvagnar som var gjorda på gamla bilchassin. Och de lastade vi fulla och körde hem med. Men tidigare körde man sin häst och vagn.”
”Nej, di fick köre så mycket di ville, fast det deldes ju opp och sen var det inte alle som använde det eller så. Det räckte ju åt alla.”
"-Ja, det mesta var tång och mycket lite "gräsja"(Zostera marina) eller bandtång kallar vi det! Det var inte så mycket utav den då utan mest av blåstången, Fucusen!"
"-Det var bara blåstång som bönderna körde upp. Lite ålgräs men det var ju inte mycket!"
Det breda användandet av tång i vardagslivet ger en bild av mängden tång som blåste upp på östra Ölands stränder och således en indikation på att utbredningen av blåstång var större förr vilket bekräftar min frågeställning d v s att tången var vanligare förr.
4.2.2 Upplever intervjupersonerna en förändring av algsamhället och/eller bottenstrukturen?
Merparten av personerna hade lagt märke till någon slags förändring i algsamhället och/eller bottenstrukturen vilket bekräftade mitt förväntade resultat.
”Då var det rena stengrund och rena sandstränder”
”Nej här nere var det fin badstand och sand, men det finns knappt inga rena sandfläckar kvar här på botten! Vi brukade skura trasmattor i sjön, i den rena sanden…ute vid fiskarstugan där var de sista rena sandfläckarna, men de är nästan borta också nu.”
”Grundat upp har det ju gjort, så dom stenar där en annan inte fick gå till för det var för djupt ligger ju torr idag om man säger så. Det kan nog röra sig om 15-20 meter upp på land, eftersom det har kommit in mer sand.
” Det blir mer sandvallning nu ja, eller har varit de sista åren om man säger så”
” Ja det är säkert 20 meter som stranden har flyttat ut sig i själva viken. Men ute på uddarna där det är sten, där är det likandant ungefär. Där har det ju inte förändrats utan det är inne i vikarna.”
” Jag har hört talas om en brygga här vid Näsby som förr var nere vid vattnet som nu ligger ungefär 30 meter upp på land.”
”Ja det var mycket djupare än var det är nu. Det sker ju ständigt igenfyllning utav vikar och utslätning längs kusten.”
”Ja, tveklöst, det har jag sett i de lugna områdena. Bakom stenar och i skåror där illaluktande gyttja samlas. I vikar och grunda lugna ställen inte på exponerade.”
”…men det finns inga rena lekbottnar längre förväxtligheten är överallt.”
”Ja det är klart det har förändrats, det är mer sådan där ”ävja” nu!”
”Det var ju en väldig växtlighet i den lilla viken när vi rodde ut med ekan i somras. Det växte ända upp i ytan, i småbåtshamnen. Ja i den lilla viken så stiger botten upp högra och högre för varje år. För det första så är det mer jox och för det andra så kommer det mer växtlighet och erövrar de där och så ruttnar det. Så där har det vuxit väldigt
mycket , säkert 40 cm har nog botten växt.”
”Illaluktande gyttja har blivit mer och mer. Jag är född 1926 och då fanns det inget sånt när jag var barn.”
” Sen blev det mycket skit i sjön som de sa, så garnen stoppade all den där dyngan som drev på och växte på garnen.”Det blev nästan som en filt, det blev tätt och när det blev blåst då gick det ju sönder istället.”
”Sen är det det där slemmet som är gult på eftersommarn som är värre än mossan. Det lägger sig i knutarna som gula slem trådar. Mossan är lättare att få ur! Jag skyller på övergödningen!”
"-Ja den har ju förändrats jätte mycket om man säger mot då va, för då fanns det ju på botten här när jag jag började fiska här. Jag var väl tio år. Då var det ju sån här blåstång, det var jätte mycket utmed kusten hela vägen då!"
”Ja är det strömkantring ibland…är det nordligt då är det bättre att avstå från och lägga garnen”
”Men rödmossa fanns ju också på 60-talet när vi fiskade med krok. Så blev det lite mer för varje år.”Och det vet jag bror min sa -Nu håller Östersjön på att växa igen! Så nog har det blivit mer.”
"-Ja, det var ju när blåstången tog slut om man säger så. Den försvann ju, det är nog 20 år sen den försvann. Men jag var vid Blåljungfrun för ett par år sen, där var jätte mycket tång, på östra sidan Blåljungfrun, där var den såhär lång.Som det såg ut här ungefär på stranden fast det är där nu liksom. Det var ovanligt så jag tittade på det där länge för så såg det ut när vi fiskade "gäddera" för gäddera stog ju i den där sleken då.man kunde se dom stå där för det var ju ett jädra skydd för dom va."
”Ja -88 satte jag flytgarn. Då kom det från nordost och det blev fullt av smörja i garnen ,så då gav jag upp! Ja, det var ju mossan som förstörde mycket av det.”
” Och jag tror , att det är dåligt med fisk här va, mycket är för att det är syrefattigt enligt min åsikt! Det är all rödmossa, och den ska ruttna och det tar syret!
"-Där ute får vi aldrig nåt där vi får joxet i garnen, vi får aldrig, aldrig mer någon tång utan bara sådant jox! Det var tång där förr ja!"
"-Ja det har ju blivit mycket mindre nu jämfört med förr. Kvantiteten går ju inte att jämföra."
"-Men det är ju inte mycket tång nu, det är ju ingenting egentligen, för det ser man ju på det som kommer upp på land.Och det sista året det kom upp mycket var -76, då blåste det ostlig kuling 9-12 dgr i sträck…och förut kunde det vara såhär (40cm ) högt av tången men året efter så var det borta. Det kom ju iland mycket förr."
"-Ja, havsbotten var ju slät och fin, och när det var storm, det var då sleken kom in. Och det var ju riktig slek, idag är det ju bara sånt här "bas" som man säger här på Öland.
Slemmigt och otäckt!"
” Ja rödmossan får man ju se upp med, det får ju inte börja blåsa för då är det ju kört!
Det har ju blivit mycket värre!”
Majoriteten tyckte att det syns en skillnad i vikarna eller stränderna som har blivit grundare och har mer växtlighet. En ökad mängd av filamentösa alger och mindre förekomst av blåstång är återkommande svar. De som jobbat med fisket kommersiellt har samma erfarenhet av besvär med ökad algtillväxt på fiskeredskap.
4.2.3 Vilka iakttagelser/uppfattningar har de intervjuade om förändringen på grumligheten i havet?
Eftersom rödalgen (Polysiphonia fucoides) ökar det organiska innehållet och grumlar vattnet (Malm. et al. 2004) ville jag få reda på om personerna i intervjustudien upplevt att vattnet är mer grumligt nu jämfört med förr i tiden. Ett ökat näringstillskott i Östersjön har lett till en ökad mängd organiskt sedimenterat material. Svaren på intervjuerna bekräftade mitt förväntade resultat.
”Det är mer grumligt nu! Siktdjupet är inte som det var förr på långa vägar. Man ser inte alls nu som när jag var liten, jag såg dubblet så långt då i vattnet.”
”Men däremot siktdjupet! Det är fullt av sket!”
”Man märker skillnaden på 5,6,7 meter, där märker man förändringar. Där ser man inte botten längre och det gjorde man då.”
”Nej grumligare har det inte blivit, snarare klarare i vattnet.”
”Ja det har det gjort. Det är mer grumligt nu. Siktdjupet är inte som det var förr på långa vägar. Man ser inte alls nu som när jag var liten, jag såg dubbelt så långt då i vattnet.”
Ja! Det märkte jag för jag höll på med ålfiske. Då hade man vattenkikare för att koppla slag och grejer va och då var det svårt att se botten. De sista åren var det aldrig klart (1988-89).
”Det är dålig sikt nu mot förr. Då var det ju kristallklart om det var stilla i ett par dagar, men nu är det grumsigt ändå. Förut kunde de koppla linorna för bottengarnet uppifrån för det var så bra sikt. Det var var väl 4-5 meters djup bara. Men då hade de riktmärket att det skulle vara gjort till första juli för sen blev det sämre sikt när det riktigt varma vattnet kom. Men på slutet gick det ju inte alls någon gång även att de var ute tidigt på våren. Han fick ta dykarcertifikat eller vad det nu heter.”
På frågan om siktdjupet (grumligheten) förändrats på något sätt svarade majoriteten att vattnet blivit grumligare nu jämfört med förr.
4.2.4 Upplevs algblomning förekomma i större utsträckning?
På frågan om algblomningen har ökat i omfattning var svaren väldigt olika. Vissa tyckte det har varit samma alltid men att det alltid fluktuerat lite år från år medan andra tyckte det kommer varje år men att det är mer långdragen blomning nuförtiden.
” Och även det här att …så fort det blir vår och blir lite varmt i vattnet så blir det grönaktigt slem i vattnet som fastnar i garnen som inte var förr annat än precis mitt i
”sommarn” när det var riktigt varmt. Det börjar mycket tidigare på våren nu.”
"-Det har alltid funnits. Enligt min mening. -55 var det otroligt mycket och -59, under de varma somrarna."
"Den har nog kommit tidigare. Jag har för mig den kom senare och under kortare period förr."
"Ja, det var ju aldrig så mycket förr utan det var bar lite grann mitt på sommaren och då var det mer gulaktigt och i år var det riktigt blått och otäckt! Det var det som fick turisterna att fly!"
”Nej, det kommer alltid en period varje år, och sen är det olika för olika år. Ibland är det som när jag var liten, det var helt extremt en sommar….vi sänkte garnen(40-talet) men det var likadant när vi drog upp dom!”
Mina förväntade svar bekräftades inte eftersom majoriteten tyckte att det alltid
förkommit algblomning och bara ett fåtal uttryckte att det är algblomning under längre perioder vilket kan diskuteras om det beror på en högre näringshalt i vattnet som gör att blomningen inte går över lika omgående och att algblomningen i Östersjön har
tidigarelagts med nästan tre veckor sedan 1979.
4.2.5 Finns det påståenden som tyder på förändringar i fisksamhället?
Frågorna kring fisket/fisksamhället var lätta att få svar. Många av de intervjuade hade sina egna uppfattningar eftersom de ägnat sig åt både sportfiske och näringsfiske i sitt verksamma liv. Det fanns fler som levde på kommersiellt fiske på östra Öland förr och fisket var en naturlig del av självhushållet som många upplevt som barn.
”-Ja, nu finns det ju ingen fisk att hitta här från Ölands södra udde och neråt. Det finns ju ingenting. Pojka mina fiskar ju, de har ju sill va, och di är de enda kvar här nu.
Torskbåten som är kvar här nu får gå ner över Ölands södra. De fick 600-700kg, ca 23 lådor på 80000 krok och det är ju i jämförelse ingenting!”
”Hela 80-talet var det bra med fisk, så det är under de sista åren nu som det har gått ner mycket. Ja, tio år sedan ungefär (-96). Nu blir det sämre och sämre!”
”-Dom har ju hållit på att fiska torsk nedåt Midsjöbankarna nu innan jul, men de får inte ihop till bränslet längre så det lönar sig inte!”
”Jag har alltid hobbyfiskat laxöring också, och den har ju minskat mot förr i tiden.”
”Det var gott om sill på höstarna och det var jätte fin sill, det var det!”
”Och en fisk som har minskat något så oerhört sen 60-talet så är det tobisen. Och den fanns i tusentals i de grunda vikarna. I de här kransalgerna kunde tobisen stå i
mängder! Nu är det tre eller fyra år sedan jag var och tittade och då var det nästan ingen tobis alls kvar.”
”Torsk var det väldigt gott om under 70-80-talet men det förekommer ju inte nu!Vi var ute och pilkade och man kunde dra upp hur mycket man ville då. Det var oftast
sommarhalvåret, men nu får man inte någonting, det är så ont om det!”
”-Torsken tog flundreungarna förr, nu är torsken ute till havs så flundrorna får vara, så tycker vi iallfall. Ingen torsk mera flundra!”
”-Och ”gädder”, det fanns jätte mycket med ”gädder”!Hade man bara ett kastspö så hann man knappast i med det förrän det var en gädda på! Nu finns det inte en!”
”-Nja, det finns ju inte mycket fisk nu ute heller men då var det ju alltid mycket gädda och abborre invid land, eller strandnära vid 2-3 meter. Det är klart det kan finnas någon gädda men aldrig mer än en eller två. På den tiden kunde man få 20-25 kanske.”
” Ja, gädda och abborre fanns det ju. Men abborren har tagit slut, det finns ingenting idag. Och inte gädda knappt heller.”
”Nej det är slut, du vet det var otroliga mängder abborrar på 50-60-talet. De fick ju lådvis med abborrar.”
”-Förr här på våren..sillen lekte ju här utanför, de var ju inne här på grundvatten, det var ju masser av sill”
”-Sillen kom in i stim på vårkanten eller april-maj och lekte, torsken åt den här sillrommen och då var det jättemycket torsk här inne på kanske 8-10,15 meters vatten.
Om du rensade torsken så var den precis full av sillrom. Men sen fiskades den upp och har inte kommit tillbaka”
”-Då fiskade vi i innerskärgården inne vid land, nu måste han ut ut på öarna eller något grund utanför för att få sik överhuvudtaget! Så siken har minskat något alldeles kollosalt. Och det verkar ju då som att ynglen har svårast att överleva längst inne vid land. Sen blir det ingen ny fisk som kommer in så för 10 år sedan (ca.1996)är det slut på fisket av siken!”
”Det finns ju ingen fisk invid land nuförtiden i jämförelse med som fanns då!”
”-Det är så inni helsikes med flundra.Förr var det mycket torsk i viken, garnen blev rep och det var en massa arbete att ”re upp efter torsken”,men nu är torsken borta!”
” Flundrorna har tvärtom ökat! I Sandby har de bottengarn och de får en tio till tolv lådor om dagen, sillådor.”
”Och hans stora hobby har alltid varit att ta upp gädda på vintern när det var is, han kunde få ett ton över hela vinern”. Men den när de stora fabrikerna byggdes , då försvann fisken!”
” Ål hade vi alltid i hushållet hemma. Vi tog upp 75 ålar var varje höst och ha till mat och presenter”
”Det finns knappt någon ål här nu, det finns ju inga ålfiskare på Öland. Ja, ålen har minskat!”
”Ja, ålen är ett särskilt kapitel för den var det ju gott om i hemmet vad jag kan förstå.
De fick väldigt mycket ål vissa tider”
”Ja påtagligt…det är mycket färre ål nu jämfört med då!”
”På 30-40-talet var det nog mer strömming”
”Simpan har försvunnit och sjuryggen har försvunnit!”
” Förr tycker jag man fick mycket simpa, hornsimpa och så, men det är sällan man ser sådana nu.”
Att en förändring skett i fisksamhället var alla de intervjuade enade om. Det verkade vara en samstämmig bild av en nedgång av de flesta arter som t ex torsk, abborre, gädda, havsöring, tobis, sik, ål, sjurygg och simpor. Nedgången verkade skett under mitten av 90-talet. Huruvida sillen minskat var det det olika uppfattningar om och flundran verkar ökat åtminstone på vissa delar av kusten. De svar jag fick bekräftade mina förväntningar och stämmer med de publikationer som finns över om
fisket/fisksamhällenas utveckling i området.
Fotograf. Nils Nilsson, Länsmuseets bildsamling. Mannen på bilden har ingen koppling till intervjuerna.
4.2.6 Skarv/sälskador inom fisket.
De personer som kom in på ämnet med säl och skarv (eftersom det inte ingick som en fråga i intervjun) var eniga om att både säl och skarv har ökat och att det påverkar fisksamhället negativt. Men eftersom frågan bara belystes i vissa intervjuer kan
resultatet vara missvisande. De svar jag fick stämmer ändå överens med rapporten från, Länsstyrelsen (Anon 2005) d v s att både skarv och säl har ökat i området.
”Det är för mycket! Det går ju inte att sätta näten långt ut för de rensar näten totalt!
Man måste sätta näten långt in på ½ till 1 meters vatten.”
”Öringen har minskat , men blir vi av med sälen så ökar det igen!”
”Skarven tar mycket också”
”Mellan revet och själva land går det ut en vik, där har det alltid varit mycket gäddor och smågäddor men sen kom skarven i tusentals och satte sig därute. Det är väl
lättfångat på ett sådant ställe!” Sen försvann gäddan undan för undan och för dem sista som kastade med spö fick dem bara gädda på 8-10 kg där och de är nog för att de är för stora för skarven att ta.”
Sammanfattning
Sammanfattningsvis har svaren på intervjuerna gett en bra och samstämmig bild över att både alg- och fisksamhället förändrats längs Ölands kust under framförallt slutet av 1900-talet. Enligt intervjupersonerna har förändringarna huvudsakligen varit av negativ karaktär vilket också bekräftas av nutida rapporter och vetenskapliga studier.
Intervjupersonerna var t ex eniga om att fångsterna och förekomsten av de flesta fiskarter minskat och att blåstången var vanligare förr. Det fanns också en
samstämmighet om att bottenstrukturen förändrats mot en ökad förekomst av gyttja eller andra finkorniga sediment samt att förekomsten av filamentösa alger ökat markant.
Grumligheten i vattnet upplevs ha ökat men algblomningen på sommaren upplevs däremot inte ökat i omfattning.
5. Erkännande
Ett stort tack till samtliga som ställt upp på intervjuerna och som bjudit hem mig och delat med sig av sina livshistorier. Dessa personer har givit en bra bild över hur miljön längs kusten har förändrats och samtalen var helt fantastiska upplevelser och ett minne jag kommer ha med mig i livet! Tack Roland Engkvist och Rita B Jönsson som båda givit viktigt stöd genom processen. Tack till min man Erik som bollat och diskuterat.
/Lisa
”Förutsättningarna för en viss grupp organismer att leva i ett habitat är unikt och speciellt. Det är dessa förutsättningar som gör att vissa arter bara finns i dessa miljöer. Skulle då dessa miljöer förändras riskerar en unik miljö med anpassade organismer att försvinna. Detta lägger ett ansvar på människan som har sin hand med i spelet. Vi människor är inte bara ansvariga för den natur och miljö vi lever i idag utan även ansvarar vi för de arter som finns och att dessa kan upplevas av kommande generationer i framtiden.” Okänd
