• No results found

HÖGT TRYCK PÅ SJUKSKÖTERSKEROLLEN

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "HÖGT TRYCK PÅ SJUKSKÖTERSKEROLLEN"

Copied!
37
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)
(2)

HÖGT TRYCK PÅ

SJUKSKÖTERSKEROLLEN

EN LITTERATURSTUDIE OM

SJUKSKÖTERSKANS ROLLER VID HYPERTONIVÅRD

CHARLOTTE BÄCKSTRAND TEA MÅNSSON

Bäckstrand, C., & Månsson, T. Högt tryck på sjuksköterskerollen. En litteraturstudie om sjuksköterskans roller vid hypertonivård. Examensarbete i vårdvetenskap 15 högskolepoäng. Blekinge Tekniska Högskola, Sektionen för hälsa, 2008.

Sammanfattning

Bakgrund: Många personer med hypertoni träffar regelbundet en sjuksköterska och relationen mellan sjuksköterskan och personen kan gynnas på olika sätt, exempelvis genom god kommunikation. En gynnsam relation kan få positiva följder för personen med hypertoni, och underlätta för honom att genomföra livsstilförändringar.

Hypertoni är en av de stora folksjukdomarna i Sverige och utgör en riskfaktor för bland annat hjärt- kärlsjukdom. Livsstilsförändringar är grunden i behandlingen av högt blodtryck, men följsamheten är låg.

Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans roller i mötet med personer som har hypertoni.

Metod: En litteraturstudie av åtta artiklar har genomförts med kvalitativ ansats.

Resultat: Sjuksköterskans roll i mötet med personer som har hypertoni var

mångfacetterad. Flera roller framkom, bland annat att skapa en vårdande relation, föra dialog på lika villkor och kunna förmedla kunskap till personen med hypertoni.

Slutsats: Sjuksköterskan har flera roller, och rollerna påverkar varandra. Det är väsentligt att hon är medveten om rollerna och arbetar aktivt för personlig och professionell utveckling. Sjuksköterskan visade sig utgöra en väsentlig resurs i hypertonivården.

Nyckelord: Hypertoni, Individanpassning, Kommunikation, Kunskapsförmedling, Möte, Sjuksköterska - patientrelationer, Sjuksköterskans roll.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BAKGRUND ... 4

Hypertoni och livsstilförändringar ... 4

Följsamhet ... 5

Den unika människan ... 6

Det vårdande mötet ... 7

Roller i det vårdande mötet ... 8

Teoretisk referensram ... 8

SYFTE ... 10

METOD ... 10

Urval ... 10

Analys ... 11

RESULTAT ... 12

Sjuksköterskans roller för att se den unika människan ... 12

Lyssna på vad personen med hypertoni har att berätta ... 12

Kunna individanpassa hypertonivården ... 12

Sjuksköterskans roller i det vårdande mötet ... 13

Skapa en vårdande relation med personen som har hypertoni ... 13

Stärka personen med hypertoni och uppmuntra hans medverkan ... 13

Sjuksköterskans roller för god kommunikation ... 14

Föra dialog på lika villkor med personen som har hypertoni ... 14

Ansvara för innehållet i samtalet med personen som har hypertoni ... 14

Sjuksköterskans roller i relation till kunskap och attityder ... 15

Kunna förmedla kunskap till personen med hypertoni ... 15

Kunna se inställningen hos personen med hypertoni ... 16

DISKUSSION ... 16

Metoddiskussion ... 16

Resultatdiskussion ... 18

Slutsats ... 22

REFERENSER ... 24

BILAGEFÖRTECKNING ... 28

(4)

BAKGRUND

Personer som har eller misstänks ha hypertoni brukar vanligen kontrollera sitt

blodtryck regelbundet. Bodenheimer m fl (2005) skriver att vid dessa kontroller, som brukar utföras av sjuksköterska, öppnas möjligheten att skapa en relation mellan sjuksköterskan och personen i fråga. Svensson m fl (2000) menar att om en god relation kan uppnås upplever personen att han kan lita på vårdaren. Det kan i sin tur leda till att behandlingsråden, exempelvis livsstilsförändringar, följs vilket oftast medför blodtryckssänkning för personen. En fungerande kommunikation mellan vårdaren och personen med hypertoni kan leda till att personens eventuella tvivel och svårigheter att följa ordinationer kan upptäckas och bemötas (a a).

Hypertoni och livsstilförändringar

Högt blodtryck är en av de stora folksjukdomarna i Sverige idag. 1,8 miljoner svenskar har hypertoni vilket motsvarar 27 % av den vuxna svenska befolkningen.

Andelen personer med hypertoni ökar till 50 % hos personer i pensionsålder.

Hypertoni förekommer lika ofta hos kvinnor som hos män. Grunden i all hypertonibehandling är livsstilsförändringar, som ibland kombineras med

farmakologisk behandling som kan bli livslång. Hypertoni och dess behandling kan komma att påverka personens livssituation och dagliga liv (Läkemedelsboken, 2007;

SBU, 2004).

Artärblodtryck skrivs som systoliska trycket/diastoliska trycket, exempelvis 140/90 mmHg. Artärblodtrycket stiger normalt med åldern allt eftersom kärlens elasticitet minskar. Förutom kärlens elasticitet är artärblodtrycket bland annat beroende av motståndet i kärlen, blodvolymen och av hjärtats minutvolym (Bjålie m fl, 1998). När begreppet blodtryck används i föreliggande studie avses artärblodtryck. Ett ökat tryck påverkar kärlen negativt eftersom de utsätts för extra belastning, vilket kan medföra att kärl lättare brister (Bjålie m fl, 1998). Förhöjt blodtryck kan medföra ökad risk för kranskärlssjukdom, hjärnblödning och hjärt- kärlsjukdom (Läkemedelsboken, 2007;

SBU, 2004). Det har också visat sig att hypertoni är en riskfaktor för att utveckla demens (Folkhälsorapport, 2005; SBU, 2004).

Världshälsoorganisationen, WHO, har gett ut riktlinjer som sätter gränsen för hypertoni vid ett systoliskt blodtryck över 140 mmHg och/eller ett diastoliskt

blodtryck över 90 mmHg (bilaga 1) (Guidelines Subcommittee of WHO ISH, 1999).

Nuvarande rekommendationer gällande livsstilsförändringar för att sänka blodtrycket är motion och olika förändringar i kosten. De kostförändringar som föreslås är val av mejeriprodukter med låg fetthalt samt saltfattig kost med minskad mängd mättat fett.

Dessutom rekommenderas mycket fibrer, frukt och grönsaker. En annan betydelsefull livsstilsförändring är att personer med hög alkoholkonsumtion minskar

alkoholintaget. Vidare är viktnedgång centralt om personen med hypertoni är överviktig. Ovanstående åtgärder har visat sig ge positiv effekt på både hjärta och kärl (Bacon m fl, 2004; Silaste m fl, (2000). Högt blodtryck är enligt

Folkhälsorapport 2005 tre gånger vanligare hos överviktiga personer än hos normalviktiga och det finns en tydlig koppling mellan låg fysisk aktivitet och

(5)

hypertoni. Även höggradig exponering av buller ökar risken för hypertoni

(Folkhälsorapport, 2005). Silaste m fl (a a) visar vidare att rökstopp är en viktig del av den icke-farmakologiska behandlingen. Enligt Sol m fl (2005) kan sjuksköterskan ha goda förutsättningar för att kunna få personen att förstå vikten av

livsstilsförändringar, och kunna motivera personen att genomföra dem.

Enligt Silaste m fl (a a) är marknadsföring av icke-farmakologisk

hypertonibehandling en utmaning för framtiden. Sol m fl (a a) skriver att hälso- och sjukvården fokuserar på att förskriva läkemedel som behandling mot kardiovaskulära riskfaktorer, exempelvis hypertoni, medan livsstilförändringar ofta förbises. Statens folkhälsoinstitut (2003:44) ger ut FYSS, fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, som är en handbok där det anses att det borde vara lika

självklart att ordinera fysisk aktivitet som vilken annan behandlingsmetod som helst (a a).

De farmakologiska alternativ som finns vid hypertoni verkar på olika sätt, och det finns tre läkemedelsgrupper som används mest. ACE-hämmare hindrar bildandet av angiotensin II som är kroppens mest blodtryckshöjande ämne. Även diuretika kan användas och dessa ökar urinutsöndringen och minskar på så sätt blodvolymen.

Dessutom finns kalciumantagonister som minskar motståndet i kärlen. Även andra farmakologiska alternativ förekommer (Läkemedelsboken, 2007).

Hypertonivård är en direkt översättning av hypertensive care/hypertension care.

Begreppet kommer i föreliggande studie innefatta alla delar av den omvårdnad som sjuksköterskan ger till personen med hypertoni.

Följsamhet

Enligt WHO (2003) betyder följsamhet hur väl en persons beteende stämmer överens med det som är avtalat med vårdaren, exempelvis att ändra sin livsstil, följa dietråd eller att ta medicin. En av sjuksköterskans roller kan vara att hjälpa personen med hypertoni till följsamhet. De engelska översättningarna av följsamhet är compliance och adherence. Den stora skillnaden mellan compliance och adherence är att

adherence kräver att patienten och vårdaren är överens. Adherence handlar både om förmåga och om vilja (a a). Arbetsgruppen för bättre läkemedelsanvändning, ABLA II, (2001) lägger fram begreppet concordance som förslag på term som ska användas för att beteckna samstämmighet mellan patient och vårdgivare när det gäller syn på sjukdom och behandling. I föreliggande studie kommer begreppet följsamhet att innefatta samarbete mellan sjuksköterska och patient, och patientens aktiva medverkan.

Forskning har flera gånger visat att följsamheten vid långvarig medicinsk behandling är låg, så låg som ner till 50 % (SBU, 2004; Svensson m fl, 2000). Följsamheten vid icke-farmakologisk behandling är ännu lägre (Russell m fl, 2003). Enligt Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, (2004) är följsamhet vid behandling den enskilt viktigaste faktorn för att påverka riskerna vid hypertoni, och SBU efterfrågar mer forskning om hur följsamheten kan förbättras. Enligt ABLA II (a a) har många försök att förbättra följsamheten vid långvarig behandling gjorts, utan större

framgång. Genomgående påpekar olika studier att relationen mellan sjuksköterskan och patienten kan vara av avgörande betydelse för följsamheten (SBU, 2004;

(6)

Svensson m fl, 2000; WHO 2003). Sjuksköterskor kan enligt Bodenheimer m fl (2005) ofta nå bra resultat tillsammans med långvarigt sjuka personer tack vare sin förmåga till interaktion med patienten. De menar vidare att sjuksköterskan i många länder kan vara en underskattad resurs.

Lahdenperä och Kyngäs (2000) menar att den framtida forskningens utmaning är att hitta sätt att göra långvarig hypertonibehandling mer individanpassad i syfte att öka följsamheten. Själva individanpassningen är utmaningen. Scisney-Matlock m fl (2006) menar att individanpassade budskap kan öka personers kunskap om sin situation, förbättra attityder kring situationen och öka följsamheten. Enligt

Socialstyrelsens allmänna råd om omvårdnad inom hälso- och sjukvården (SOSFS 1993:17) ska omvårdnad vara individuellt utformad. Lahdenperä m fl (2003) anser att för att kunna individanpassa behandlingen krävs personkännedom, något som

sjuksköterskan kan få i mötet med den unika människan.

Den unika människan

Enligt Dahlberg m fl (2003) är varje person unik. Först om patienten blir sedd som en unik person och inte bara som patient kan personen känna sig delaktig i vården. Ett sätt att kunna se det unika hos varje person kan vara att lyssna till berättelser ur personens liv. Det är dock viktigt att respektera patientens rätt att själv välja vad han vill berätta för sjuksköterskan. Sjuksköterskan behöver inte veta allt, lika väl som sjuksköterskan inte avslöjar allt om sig själv för patienten. Det är att visa respekt att se personen så som den är utifrån det den väljer att berätta (a a). Shaw (2007) menar att sjuksköterskan bör inse att patienten alltid är expert på sig själv och hon bör ge individuellt anpassad omvårdnad.

Hanssen (1998a) skriver att en person utvecklas på ett unikt och individuellt sätt genom livet. En persons värderingar, attityder och förståelse av världen blir unik eftersom den speglar personens erfarenheter, förmåga och livslånga lärande. Davis och Magilvy (2000) framhåller att personer som har samma diagnos ofta inte upplever tillståndet på ett likartat sätt. Den enskilde personens tidigare liv och nuvarande situation kan påverka upplevelsen. Enligt Allen (1998) är det viktigt för personen att bli sedd som en unik människa även om han har hypertoni. Det kan ha negativ inverkan på personens upplevelse av situationen om han blir stämplad enbart som hypertonipatient.

I föreliggande studie används begreppen person och patient synonymt, och ersätts ibland med det personliga pronomenet han. Hypertoni är ofta en livslång diagnos och personen som har hypertoni är inte patient hela tiden. Begreppet patient är förknippat med sjukhusvård, och ibland även med primärvård. Även sjuksköterska och vårdare används synonymt, och ersätts ibland med det personliga pronomenet hon. Ibland kan studier innefatta flera kategorier av vårdare, däribland sjuksköterskan, vilket medför att ordet vårdare används.

Hanssen (1998a) menar att varje persons unika förmåga att bestämma över sig själv bör styra sjuksköterskans omvårdnad. Förmågan att ta eget ansvar och delta i beslut gällande sin omvårdnad påverkas bland annat av personens nuvarande hälsosituation, sociala och kulturella bakgrund samt familjeförhållanden. Det kan innebära att varje person uppfattar innebörden i att ta ansvar för beslut angående omvårdnaden på olika

(7)

sätt, utifrån sin unika situation. Om sjuksköterskan ser den andre som en unik person kan hon individanpassa omvårdnaden (Hanssen, 1998a). Russell m fl (2003) menar att för att få förståelse för personens förmåga att följa behandlingsråden bör

sjuksköterskan se till personens livssituation. Sjuksköterskor som integrerar förståelse av personens totala livssituation i omvårdnaden kan ge personen mer relevant

information, och informationen kan därigenom bli användbar i personens dagliga liv.

Henrikssen och Vetlesen (2001) påstår att sjuksköterskans arbete består av möten mellan unika individer. De anser att det unika hos varje person kan innebära en oförutsägbarhet som samtidigt bör ses som en resurs. Dahlberg m fl (2003) påpekar att det vårdande mötet handlar om att ge och ta, och på så sätt kan sjuksköterskan fördjupa sin kunskap och lära genom patienten.

Det vårdande mötet

För att kunna erbjuda god vård där patienten behandlas med öppenhet måste det finnas någon form av mellanmänsklig relation. En vårdande relation kan förekomma mellan personer i det dagliga livet och präglas då ofta av ett naturligt förhållningssätt som skiljer sig från det professionella förhållningssättet. I det naturliga

förhållningssättet får egna erfarenheter inflytande i vårdrelationen utan att den som vårdar reflekterar över detta. Den naturliga vårdrelationen kan vara en

vänskapsrelation. I det professionella vårdande mötet bör sjuksköterskan reflektera över det som händer i vårdrelationen och i vårdandet. Sjuksköterskan behöver också reflektera över sina egna erfarenheter (Dahlberg m fl, 2003).

Enligt Kociszewski (2003) kan relationen mellan sjuksköterskan och personen anses vara av yttersta vikt. Sjuksköterskan bör närma sig varje möte med respekt,

medvetenhet för personens värdighet och med ett öppet sinne. Detta sätt att möta en person kan lägga grunden för en tillitsfull relation. Genom att använda

kommunikationen på ett bra sätt kan sjuksköterskan se personen bakom patienten och bygga upp en vårdande relation (a a). Enligt WHO (2003) kan god kommunikation vara avgörande för att vårdaren och patienten ska kunna samarbeta. Hanssen (1998c) skriver att inte bara den verbala utan även den icke-verbala kommunikationen kan vara viktig. Den icke-verbala kommunikationen innefattar bl.a. ansiktsuttryck, röstläge och kroppsrörelser. Den icke-verbala kommunikationen kan ofta uppfattas som en verkligare spegling av tankar och känslor än den verbala. Grunden till det kan vara att det ofta saknas medveten kontroll över icke-verbalt handlande (a a). Hanssen (1998b) hävdar även att den icke-verbala kommunikationen kan vara viktig för att utveckla en tillitsfull relation mellan sjuksköterskan och patienten.

Lahdenperä m fl (2003) menar att sjuksköterskan och personen med hypertoni bör samarbeta och ta fram gemensamma mål och metoder med vilka målen kan nås. De anser att sjuksköterskan bör vara lyhörd för hur patienten förhåller sig till sin

hypertoni för att kunna avgöra vilken typ av omvårdnad och stöd patienten behöver.

Även Shaw (2007) menar att sjuksköterskan bör ha ett nära samarbete med patienten.

Sjuksköterskan och patienten kan då hjälpas åt att identifiera eventuella problem.

WHO (a a) skriver att en god relation mellan vårdare och patient kan vara en faktor som påverkar utfallet av vårdåtgärderna positivt. Attityden från vårdarens sida bör vara empatisk och icke-dömande, och vårdaren bör ge personen det stöd som han behöver (a a).

(8)

Enligt Henrikssen och Vetlesen (2001) bör sjuksköterskan försöka förstå varje enskild person utifrån hans subjektiva verklighet. För att kunna förstå personen bör sjuksköterskan ha förmåga att känna empati. Med empati i detta sammanhang avses sjuksköterskans förmåga att leva sig in i hur personen har det och kunna bekräfta hans subjektiva upplevelse. Om sjuksköterskan har nära till sina egna känslor kan det vara lättare att utveckla ett empatiskt förhållningssätt (a a). Hanssen (1998b) påtalar att även om alla människor har förmåga att känna empati kan det för sjuksköterskans del krävas kunskap och erfarenhet för att kunna utveckla och använda empati

medvetet i sin yrkesroll.

Roller i det vårdande mötet

Nilsson (2005) skriver att roller fyller minst tre funktioner: de ger struktur,

förutsägbarhet och gruppidentitet. En person kan anses ha flera skal där beteende och vanor är det yttersta, synliga skalet. Där under kommer de roller personen ikläder sig, sedan personligheten och innerst identiteten. Personligheten kan prägla rollen och tvärt om. Det är till stor del förväntningar som bygger en roll (a a). De förväntningar som allmänheten kan ha på sjuksköterskan kan till viss del påverkas av olika lagar och författningar, exempelvis av Hälso- och sjukvårdslag (1982:763). Där anges att målet med vården ska vara god hälsa på lika villkor för hela befolkningen och att vården ska ges med respekt.

Danielsson m fl skrev redan år 1981 en rapport där det påpekas att de flesta

yrkesroller, däribland sjuksköterskans, blir allt mindre avgränsade. Med detta åsyftas bland annat att den strikta klädkoden och de regler för uppförande som länge fanns för sjuksköterskor håller på att försvinna, vilket kan medföra att personen bakom rollen kommer att synas mer. WHO (2003) menar att utvecklingen går mot att patienten ges en mer aktiv roll, men även sjuksköterskan går mot en mer självständig roll med mer eget ansvar än tidigare.

Enligt Allen (1998) kan sjuksköterskan spela en viktig roll vid hypertonibehandling.

Sjuksköterskan kan genom sin regelbundna kontakt få god personkännedom om patienten. Det gör att hon kan se till personens hela livssituation och ge den typ av stöd som kan behövas och på så sätt kan följsamheten främjas. Allen menar vidare att sjuksköterskan, förutom att ge stöd, även kan ha fler roller så som att utbilda och vara en diskussionspartner.

Travelbees (1971) omvårdnadsteori påtalar vikten av att se personen bakom rollen och att inte placera en annan person i ett fack utifrån den roll personen har, vare sig rollen är sjuksköterska eller patient. Travelbee menar vidare att se en annan person enbart som sin roll är det samma som att förminska personen i fråga genom sina förutfattade meningar. Sjuksköterskerollen och patientrollen är hinder som måste övervinnas för att en bra relation ska kunna uppnås (a a). I föreliggande studie kommer synen på roller att sammanfalla med ovanstående delar av Travelbees omvårdnadsteori.

Teoretisk referensram

Benners och Wrubels omvårdnadsteori från år 1989 presenteras i boken The primacy of caring. Teorin är utformad utifrån ett fenomenologiskt perspektiv och kan enligt

(9)

Kirkevold (2000) ses som en interaktions- och omsorgsmodell. Teorin anses passa föreliggande studie eftersom den framhäver den mellanmänskliga relationen och patientförståelsen. Vidare betonas personens aktiva medverkan, något som WHO (2003) påpekar är speciellt viktigt för personer med hypertoni.

Enligt Benners och Wrubels (1989) omvårdnadsteori är omsorg grunden i allt mänskligt liv och därför också för omvårdnad som yrke. En omsorgspräglad

mellanmänsklig relation möjliggör tillit till den andra personen. Davis och Magilvy (2000) menar att kontinuitet i kontakten med vårdare kan innebära ökad trygghet för patienten, och öka hans tillit. Enligt Benner och Wrubel (a a) har sjukdomar olika inverkan på olika personer, och en person upplever sig inte som sjuk om inte symtomen påverkar personens liv på något sätt. En sjuklig förändring gör inte automatiskt personen sjuk, det handlar om den subjektiva upplevelsen. Allen (1998) menar att de flesta personer med hypertoni inte upplever sig som sjuka eftersom hypertoni till att börja med ofta är symtomlös. För en person utan sjukdomskänsla kan det vara svårt att genomföra livsstilsförändringar eftersom de inte nödvändigtvis leder till att personen upplever ökat välbefinnande. Detta kan vara en av

anledningarna till den låga följsamheten till rekommenderade livsstilsförändringar (a a).

Enligt Benners och Wrubels (a a) omvårdnadsteori är det sjuksköterskans uppgift att hjälpa personen att förstå sin situation. Denna förståelse kan skapas genom att sjuksköterskan hjälper honom att tolka betydelsen av symtom eller betydelsen av olika undersökningar och behandlingar. Enligt Allen (a a) kan sjuksköterskan hjälpa personen med hypertoni till ökad förståelse genom att ge individanpassad utbildning.

Hanssen (1998a) menar att sjuksköterskan bör ge personen reell kunskap vilket innebär att personen måste förstå informationen, det räcker inte att han har fått den.

Benner och Wrubel (a a) skriver att om personen förstår sin situation kan han göra medvetna val i den kommande vården. De menar även att sjuksköterskans förmåga att individanpassa omvårdnaden kan ha samband med hennes erfarenhet av

omvårdnadsarbete och att praktisk erfarenhet bör värderas högre än den gör idag.

Erfarenhet innebär också att sjuksköterskan kan bli bättre på att läsa personens kroppsspråk, vilket kan vara väsentligt för att hon ska förstå hans subjektiva upplevelse (a a).

Benner och Wrubel (a a) föredrar i sin omvårdnadsteori begreppet välbefinnande framför begreppet hälsa, då det anses spegla den subjektiva upplevelsen. Teorin menar vidare att nuvarande hälso- och sjukvårdssystem uppmanar personer att sträva mot ett idealtillstånd, hälsa, som aldrig helt kan uppnås. Personen får också ensam bära ansvaret för sitt mer eller mindre goda hälsotillstånd (a a). Detta styrks av Shaw (2007) som skriver att sjuksköterskor inte alltid bistår långvarigt sjuka personer med stöd. Personerna möts i stället av ifrågasättande av följsamheten och deras rätt till vård. Dessutom kunde personerna känna sig belagda med skuld och skam (a a).

Benners och Wrubels (a a) omvårdnadsteori tar avstånd från det synsättet och menar att hälsofrämjande åtgärder måste baseras på personens subjektiva upplevelse.

Sjuksköterskan kan hjälpa till att finna nya möjligheter, och hon bör inte agera

”expert” utan vad som är bäst i en given situation måste avgöras i samråd med den aktuella personen. Personens möjlighet att bemästra sin situation hänger ihop med den totala livssituationen, där sociala och kulturella faktorer inverkar. Sjuksköterskan

(10)

bör hjälpa personen att utnyttja sina emotionella, sociala och själsliga resurser för att mobilisera hopp (Benner & Wrubel, 1989).

Livsstilen i dagens samhälle bidrar till ett ökat antal personer med hypertoni (Folkhälsorapport, 2005). Detta innebär att alla kategorier av sjuksköterskor i ökad utsträckning kan komma att möta dessa personer. Mot bakgrund av ovanstående områden bör sjuksköterskan ha en viktig roll i omvårdnaden av personer som lever med högt blodtryck. Föreliggande studie är därför angelägen för att belysa vilka roller sjuksköterskan kan ha i mötet med personer som har hypertoni.

SYFTE

Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans roller i mötet med personer som har hypertoni.

METOD

Metoden som har använts är litteraturstudie med kvalitativ ansats. Motivet till vald metod var att genom sammanställning av befintlig forskning kunna utveckla och fördjupa kunskapen inom valt område. För att belysa sjuksköterskans roller måste personers uppfattning komma fram och det sker enligt Willman m fl (2006) bäst i studier som genomförts med kvalitativ ansats. Litteratursökning innebär

artikelsökning i olika databaser med efterföljande artikelgranskning (a a).

Föreliggande litteraturstudie gör inte anspråk på att vara heltäckande.

Urval

Databaserna Academic Search Elite, CINAHL och PubMed har använts vid sökningen. De söktermer som användes var hypertension, nursing, nurse’s role, nurse-patient relations, well-being, experience, compliance och counceling.

Sökningen gjordes med hjälp av respektive databasers indexord. Det innebar att samma sökord inte kunde användas i alla databaserna. I de fall sökordet inte fanns som indexord användes det/de ord som databasen föreslog som alternativ med samma innebörd. Vissa sökningar kunde inte genomföras i Academic Search Elite eftersom inga likvärdiga sökord föreslogs. Vissa önskade sökord fanns inte som indexord och därför har fritextsökning genomförts med sökorden hypertension, encounter, well- being och experience. Ordet nurs* lades till för att avgränsa sökningar med allt för många träffar. Nurs* föredrogs framför nurse och nursing i fritextsökningen för att inte avgränsa sökningen onödigt mycket. Sökningarna redovisas i bilaga 2.

Endast artiklar från år 1998 och framåt samt artiklar på engelska och de skandinaviska språken har inkluderats. För att inkluderas skulle artikeln vara

publicerad i en vårdvetenskaplig tidskrift och i de databaser där det var möjligt söktes

(11)

enbart peer reviewed-artiklar. Artiklar med kvalitativ observation eller intervention, exempelvis narrativ omvårdnad, men med kvantitativ mätmetod, exempelvis effekt på blodtrycksnivån, har inkluderats. Artiklar från utvecklingsländer exkluderades, likaså artiklar som riktade sig enbart mot en specifik åldersgrupp exempelvis äldre eller ungdomar. Även artiklar som handlade om personer som inte hade hypertoni som primär sjukdom, eller som handlade om gravida med hypertoni valdes bort.

Efter ovanstående urvalsprocess lästes abstract igenom för att avgöra om artikeln var relevant för föreliggande studie. Efter denna genomläsning återstod åtta artiklar som granskades utifrån Willman m fl (2006) protokoll för kvalitetsbedömning av

kvalitativa studier, resultatet av bedömningen framgår av bilaga 3.

Analys

Föreliggande studie har analyserats utifrån en kvalitativ ansats. Fem steg av Graneheims och Lundmans (2004) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys har använts. I beskrivningen framkommer att tolkningarna om hur kvalitativ

innehållsanalys ska genomföras går isär och artikeln ger en beskrivning av kvalitativ innehållsanalys ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Detta perspektiv ansågs passande för föreliggande studie.

Steg ett var att artiklarna lästes igenom flera gånger för att få en uppfattning om innehållet, samt för att få en överblick över hela textmaterialet.

I steg två lästes artiklarna stycke för stycke och meningsenheter som var relevanta för föreliggande studies syfte valdes ut. Meningsenheter valdes ut enskilt och jämfördes sedan. I de fall olika meningar valts, eller olika tolkning av meningarna förelåg, diskuterades dessa till samstämmighet rådde. De gemensamt utvalda

meningsenheterna ströks under och kopierades över till ett eget dokument. Följande mening var en av de som hade strukits under: After the training, information was generally supplied whenever relevant more frequently than before and the nurse asked the patients what they knew about a topic before starting to give information (Drevenhorn m fl, 2007a).

I steg tre kondenserades meningsenheterna för att få fram kärnan i meningarna. De kondenserade meningsenheterna skrevs på svenska. Ovanstående meningsenhet kondenserades till: Efter utbildningen gavs mer individanpassad information.

Steg fyra innebar att de kondenserade meningsenheter som rörde samma område sorterades och placerades i subkategorier som inledningsvis döptes med bokstäverna A-H. Subkategoriernas namn diskuterades sedan fram. Meningen i exemplet ovan sorterades in i subkategori D som sedan döptes till Kunna individanpassa

hypertonivården.

I sista steget sorterades subkategorier med liknande innehåll in i kategorier. Varje kategori gavs en färg. För att se om de tidigare utvalda meningsenheterna passade in i de bildade kategorierna färgmarkerades även dessa med samma färg som kategorin.

Subkategorin Kunna individanpassa hypertonivården placerades i kategorin Sjuksköterskans roller för att se den unika människan. Ytterligare exempel på analysförfarandet framgår av bilaga 4.

(12)

RESULTAT

Efter analysförfarandet framkom fyra kategorier och åtta subkategorier som kommer att redovisas nedan. För att göra resultatet översiktligt och tydligt används

kategorierna och subkategorierna som underrubriker i resultatet. Subkategorierna motsvarar sjuksköterskans roller. Sammanfattningsvis framkom att sjuksköterskans roll i mötet med personer som har hypertoni var mångfacetterad. Sjuksköterskans förmåga att förmedla kunskap, kommunicera, skapa relation med patienten och se det unika hos varje människa var återkommande områden.

Sjuksköterskans roller för att se den unika människan

Van Wissen m fl (1998) menar att varje person är unik, och det var något som vårdaren hela tiden behövde vara medveten om. För att se hela människan behövde vårdaren uppmärksamma hela personen och hans livssituation (a a). Studier visar att vårdare borde samarbeta med både patienten och varandra för att kunna möta patientens behov (van Wissen m fl, 1998; Lahdenperä & Kyngäs, 2001).

Lyssna på vad personen med hypertoni har att berätta

Liehr m fl (2006) använder narrativ omvårdnad (story-centered care) vilket innebär att lyssna noggrant till någon annans berättelse. Studien framhåller att narrativ omvårdnad i kombination med livsstilsförändringar gav större sänkning av

blodtrycket hos personer med hypertoni än vad enbart livsstilsförändringar gjorde.

Genom att lyssna på vad personen hade att berätta om vad som var viktigt för just honom, kunde sjuksköterskan göra omvårdnaden meningsfull (a a).

”Story-centered care may have contributed to the lowered systolic BP through its empathetic nature when it encouraged dialogue intended to recognize the unique human challenge of pursuing lifestyle change.” (Liehr m fl, 2006, s 20)

Van Wissen m fl (a a) påstår att många faktorer påverkade personens upplevelse av hypertoni och dess behandling. Personen kunde uppleva rädsla för vilka

konsekvenser sjukdomen kunde medföra om inte blodtrycket kunde kontrolleras.

Vårdarens medvetenhet om denna risk framhölls som väsentlig. Drevenhorn m fl (2007a) skriver att sjuksköterskor i vissa fall nonchalerade de farhågor som personerna hade. Efter att sjuksköterskorna gått en tredagars utbildning som bland annat tog upp patientcentrering uppmärksammades personernas oro och deras farhågor nonchalerades inte.

Kunna individanpassa hypertonivården

Drevenhorn m fl (2007b) menar att sjuksköterskan inte alltid mötte personens behov, vare sig det gällde behov av information eller behov av stöd. I en annan studie påvisar Drevenhorn m fl (2007a) att sjuksköterskor som fick kompletterande utbildning i patientrådgivning gav information som var mer individanpassad. I stället för att alltid ge mycket information frågade sjuksköterskan vad patienten visste innan, och gav

(13)

kompletterande information när det var lämpligt. Drevenhorn m fl (2001) poängterar i en tidigare studie vikten av att ta reda på personens bakgrund för att kunna

individanpassa hypertonivården. Enligt Drevenhorn m fl (2007b) var det viktigt att sjuksköterskan bedömde personens inställning till sin hypertoni redan vid första mötet för att kunna individanpassa omvårdanden. Flera studier framhåller att individanpassad hypertonivård var en förutsättning för ökad följsamhet mot

gemensamt uppsatta mål (van Wissen m fl, 1998; Aminoff & Kjellgren, 2001; Leung m fl, 2005).

”If nurses can carefully pursue what matters to patients diagnosed with hypertension, then it is possible that disparate pieces of treatment /…/ can be integrated to create more meaningful and effective treatments that personalize care for people with Stage 1 hypertension.” (Liehr m fl, 2006, s 20)

Sjuksköterskans roller i det vårdande mötet

Enligt Drevenhorn m fl (2001) var det positivt för personer med hypertoni att möta samma sjuksköterska vid varje besök. Det gav kontinuitet som innebar att samarbetet mellan patienten och sjuksköterskan fungerade bättre, och patienten fick bättre uppföljning.

Skapa en vårdande relation med personen som har hypertoni

Aminoff och Kjellgren (2001) framhåller att i ett vårdande möte med öppen och varm stämning öppnade sig personen för sjuksköterskan och berättade om sin livssituation på ett intimt sätt. Enligt Drevenhorn m fl (2001) påverkades det vårdande mötet av både sjuksköterskans och patientens personlighet och förmåga att uttrycka sig. När sjuksköterskan visade intresse för patienten blev han avslappnad och de fick lättare att samarbeta. Van Wissen m fl (1998) menar att vårdaren måste ta hänsyn till det maktförhållande som kunde finnas mellan vårdaren och patienten. Ett jämlikt

samarbete kunde påverka följsamheten positivt eftersom inte vårdaren bestämde över patienten. Lahdenperä och Kyngäs (2001) påvisar att personer med hypertoni som kände fullt ansvar för sin behandling hade ett regelbundet samarbete med vårdare och samarbetet var baserat på hans behov. Vårdarens attityd påverkade personens attityd och därför var det nödvändigt att vårdaren visade att hon tog situationen på allvar.

Vårdarens handlingar, exempelvis visat engagemang, kunde påverka personens följsamhet mot gemensamt uppsatta mål. Drevenhorn m fl (2007a) framhåller att sjuksköterskor som fått utbildning i patientrådgivning gav större utrymme för interaktion i de vårdande mötena.

Leung m fl (2005) påtalar att efter att sjuksköterskan utbildat personer i grupp om hypertoni blev relationen med deltagarna i gruppen bättre. Efter avslutad utbildning hade hälften av deltagarna genomfört livsstilsförändringar. Deltagarna uppskattade sjuksköterskans insatser och hennes omsorgsfulla attityd som medförde ökat utbyte deltagarna emellan, och mellan sjuksköterskan och deltagarna (a a).

Stärka personen med hypertoni och uppmuntra hans medverkan

Van Wissen m fl (a a) påtalar att vissa vårdare uppmuntrade personer att ändra sin livsstil på ett sätt som kändes bra i deras vardag. De framhåller att

livsstilsförändringar för att sänka blodtrycket kunde ske både efter vårdarens råd och på personens eget initiativ. Drevenhorn m fl (2007a) påvisar att efter utbildning i patientrådgivning ökade sjuksköterskans förmåga att involvera personen i

(14)

diskussionerna om vilka livsstilsförändringar som kunde införas. Trots detta blev inte sjuksköterskan mer benägen att hjälpa personen att se hur livsstilsförändringarna kunde implementeras. Lahdenperä och Kyngäs (2001) menar att personer som var medvetna om sin situation ofta satte upp egna mål för att sänka sitt blodtryck, men hade ibland svårt att uppnå dem. När personen hade haft högt blodtryck länge och det trots behandling inte skedde någon förbättring av blodtrycksvärdet kunde personen förlora motivationen. Han kunde uppleva sin situation som permanent och det kunde medföra en känsla av frustration (a a).

“Physicians and nurses should co-operate in the care of hypertensive patients, with the aim of empowering patients and increasing patient autonomy.”

(Aminoff & Kjellgren, 2001, s 588)

Sjuksköterskans roller för god kommunikation

Liehr m fl (2006) påvisar att sjuksköterskan genom dialog kunde påverka personens syn på livsstilsförändringar i en positiv riktning. Drevenhorn m fl (2001) framhåller att en god dialog krävde både kunskap och färdighet i kommunikation från

sjuksköterskans sida.

Föra dialog på lika villkor med personen som har hypertoni

Aminoff och Kjellgren (2001) poängterar att sjuksköterskan ofta pratade mer än patienten i det vårdande mötet. Drevenhorn m fl (2007a) påvisar att sjuksköterskorna efter utbildning i patientrådgivning använde öppna och slutna frågor lika ofta som innan utbildningen. Ett resultat av utbildningen var dock att sjuksköterskorna

använde färre ord och pratade kortare perioder, samt att personen kom till tals vid fler tillfällen. Detta innebar att dialogen blev mer jämlik, och mötena tog något längre tid (a a). Även Drevenhorn m fl (2007b) kom fram till att när sjuksköterskorna fått utbildning i att bedöma patientens situation och behovet i situationen blev de vårdande mötena längre. Aminoff och Kjellgren (a a) påstår dock att längre tid för samtal inte behövde innebära att personen var mer aktiv i mötet, men menar vidare att innehållet var viktigare än tidsåtgången. Enligt Drevenhorn m fl (2001) var inte personens första besök hos, och samtal med, sjuksköterskan längre än de

efterföljande besöken. Detta trots att det kunde förväntas att de frågor sjuksköterskan ställde för att lära känna personen vid första mötet skulle ha inneburit att samtalet tog längre tid.

Ansvara för innehållet i samtalet med personen som har hypertoni

Drevenhorn m fl (2001) framhåller att vid samtal som ägde rum i de vårdande mötena var råd och fakta de vanligaste samtalsämnena. Alla samtal mellan sjuksköterskan och personen hade en somatisk inriktning på de problem som uppkommit eller befarades uppkomma på grund av hypertonin. Studien visar vidare att i knappt en tredjedel av samtalen mellan sjuksköterskor och patienter berördes de psykosociala aspekterna av att ha hypertoni. Det framkom att ju fler år sjuksköterskan arbetat, desto mer benägen var hon att väva in de psykosociala aspekterna i omvårdnaden (a a). Aminoff och Kjellgren (a a) menar att strukturen i det vårdande mötet varierade beroende på vilken sjuksköterska personen fick träffa, vilket medförde att personerna fick olika information. Oavsett erfarenhet så pratade dock alla sjuksköterskorna med personerna om riskerna med att ha hypertoni, samt livsstilens inverkan på situationen.

“All nurses talked about risk factors related to hypertension and spent more time than physicians discussing risks related to hypertension. The dialogue

(15)

was also more connected to patients' high blood pressure.” (Aminoff &

Kjellgren, 2001)

Sjuksköterskans roller i relation till kunskap och attityder

Lahdenperä och Kyngäs (2001) påpekar att kunskap var en förutsättning för att personen skulle tro på sin behandling, och det var vårdarnas uppgift att se till att personen hade rätt kunskap. Kunskap om hypertoni innebar dock inte nödvändigtvis att personen tog större ansvar eller agerade mer självständigt. Aminoff och Kjellgren (2001) poängterar att sjuksköterskan var viktig vid hypertonivård, både som

kunskapsförmedlare och som samordnare.

Kunna förmedla kunskap till personen med hypertoni

Drevenhorn m fl (2001) hävdar att det inte fanns något samband mellan

sjuksköterskornas erfarenhet och hur ofta de föreslog icke-farmakologisk behandling vid hypertonivård. Vid knappt var tredje besök rekommenderades icke-farmakologisk behandling. Drevenhorn m fl (2007b) visar att utbildning i att bedöma patientens situation och behovet i situationen ökade antalet tillfällen då sjuksköterskorna

föreslog icke-farmakologisk behandling, exempelvis stresshantering. Lahdenperä och Kyngäs (2001) framhåller att om sjuksköterskan kunde hjälpa personen att förstå de fördelar icke-farmakologisk behandling hade för personens framtid kunde skulle följsamheten till livsstilsförändringar kunna öka.

Aminoff och Kjellgren (a a) påpekar att det var vanligt att personen ville ha

sjuksköterskans hjälp för att förstå och tolka det läkaren sagt. I studien framkommer även att sjuksköterskan kunde uppfatta antydningar från patienter och på så sätt ställa följdfrågor för att identifiera deras problem. Sjuksköterskan hade förmågan att förmedla information på ett sätt som personen förstod och kunde ta till sig (a a).

Drevenhorn m fl (2007b) påvisar att sjuksköterskan gav förslag på lösningar till de problem personen hade för att underlätta hans vardag. Trots utbildning i att bedöma patientens situation och behovet i situationen informerade sjuksköterskan dock om de olika behandlingsrådens för- och nackdelar även om personen inte var mottaglig för det. Generellt sett hade sjuksköterskan svårt att låta bli att ge för mycket information (a a).

“The nurses identified stages for the lifestyle factors but had difficulty abandoning their old agenda, which contained a great deal of information- giving.” (Drevenhorn mfl, 2007b, s 52)

Leung m fl (2005) poängterar att patienter och sjuksköterskor till viss del hade olika förväntningar inför utbildning i grupp om hypertoni. Sjuksköterskorna förväntade sig att personerna som ingick i gruppen skulle lära sig mer om hypertoni, och dessutom kunna finna stöd av andra i samma situation. Även personerna som ingick i gruppen förväntade sig ökad kunskap, men dessutom hälsovinster exempelvis viktminskning.

Studien påtalar vikten av att informera om målen med utbildningen för att deltagarna skulle få realistiska förväntningar och ges chansen att se nya möjligheter.

Sjuksköterskor som utbildade personer i grupp upplevde svårigheter att hantera grupper där gruppdeltagarna hade olika bakgrund och olika behov (a a). Studier påpekar att förmedling av kunskap, speciellt till en grupp, krävde goda förberedelser och kunskaper i att föreläsa (Drevenhorn m fl, 2001; Leung m fl, 2005). Efter att

(16)

sjuksköterskorna genomfört grupputbildning upplevde de enligt Leung m fl (2005) att de gjort en bedrift och de kände sig stärkta.

Kunna se inställningen hos personen med hypertoni

Van Wissen m fl (1998) poängterar att många personer med hypertoni tyckte att det var viktigt att känna kontroll över sitt blodtryck, exempelvis genom att regelbundet gå till sjuksköterskan för blodtryckskontroll. Leung m fl (a a) menar att vissa personer kände ökad kontroll över sin situation när kunskapen om hypertoni ökade.

“During the interviews some clients said that they could control their illness because they had more knowledge and skills after attending the health education programme.” (Leung m fl, 2005, s 635)

Personens attityd gentemot sitt höga blodtryck varierade och avsaknad av symtom påverkade attityden (van Wissen m fl, 1998; Lahdenperä & Kyngäs, 2001). Vissa personer hade enligt Lahdenperä och Kyngäs (2001) tydliga mål som de arbetade aktivt mot och tog eget ansvar. Andra personer hade inga mål alls och var inte

intresserade av någon typ av förändring. Där emellan fanns de personer som hade viss kunskap om sin situation men som inte agerade på egen hand. Personerna var vana vid att vårdarna var de som tog beslut och kunde därför ha svårt att ta eget ansvar.

Vissa av de som tog ansvar för sin situation förväntade sig att bli övervakade av vårdare för att lyckas (a a).

DISKUSSION

Diskussionen har för ökad läsbarhet delats upp i metoddiskussion och resultatdiskussion.

Metoddiskussion

Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans roller i mötet med personer som har hypertoni. Metoden var litteraturstudie med kvalitativ ansats. För artikelsökning användes databaserna Academic Search Elite, CINAHL och PubMed eftersom de är stora databaser inom omvårdnadsforskning. Academic Search Elite är en

fulltextdatabas som bland annat innehåller artiklar från olika medicinska vetenskaper och den uppdateras dagligen. CINAHL är en referensdatabas inom omvårdnad som uppdateras månadsvis. PubMed är en sökmotor med vilken den vetenskapliga databasen Medline kan sökas igenom, och PubMed uppdateras dagligen.

Ett inklusionskriterie var att endast artiklar från år 1998 och framåt skulle användas eftersom forskning från senaste tioårsperioden söktes. Vidare har enbart artiklar på engelska och de skandinaviska språken valts ut eftersom det är dessa språk som behärskas. Ytterligare ett inklusionskriterie var att artikeln skulle vara publicerad i en vårdvetenskaplig tidskrift för att få artiklar som är riktade mot sjuksköterskans verksamhetsområde. I de databaser där det var möjligt söktes peer reviewed-artiklar för att enbart få artiklar som var granskade av expertis inom området. Artiklar med kvalitativ observation eller intervention, exempelvis narrativ omvårdnad, men med

(17)

kvantitativ mätmetod, exempelvis effekt på blodtrycksnivån, har inkluderats eftersom interventionen i studien är det som är applicerbart inom sjuksköterskans

verksamhetsområde. Artiklar från utvecklingsländer exkluderades på grund av att de ekonomiska förutsättningarna för deras sjukvårdssystem enligt Regeringskansliet (2002) är så olika de industrialiserade ländernas ekonomiska förutsättningar. Artiklar som enbart riktades mot en specifik åldersgrupp exempelvis äldre eller ungdomar exkluderades för att få ett mer generellt resultat. Artiklar som handlade om personer som inte hade hypertoni som primär sjukdom, eller som handlade om gravida kvinnor med hypertoni, exkluderades eftersom dessa inte skulle ingå i studien.

Vissa artiklar till föreliggande studies resultat använde en kvantitativ mätskala för att beskriva observationer av kvalitativ natur, exempelvis Liehr m fl (2006) som mätte den blodtryckssänkande effekten av att lägga till narrativ omvårdnad till

livsstilsinterventioner. Dessa artiklar har inkluderats eftersom det studierna avsåg att undersöka kunde anses vara kvalitativ data, och därmed relevant för föreliggande studie. Med urvalet erhölls även artiklar ur patientens perspektiv. Dessa fick ingå dels eftersom att patienterna hade en uppfattning om sjuksköterskans roller, dels för att få tillräckligt underlag till föreliggande studie. Efter granskning ansågs att dessa artiklar tillförde ytterligare perspektiv på sjuksköterskans roller.

Forskningsunderlaget till föreliggande litteraturstudie blev inte så stort som önskat.

Det har inte forskats så mycket om sjuksköterskans omvårdande roller vid hypertonivård. Många sökträffar var medicinskt inriktade och flertalet artiklar handlade om följsamhet till farmakologisk behandling. De artiklar som valdes ut till föreliggande studie återfanns i fler än en databas, vilket indikerar att databaserna till viss del har samma innehåll. Möjligtvis hade sökning i fler databaser gett fler träffar.

Vid sökning i referensdatabaser har vissa artiklar som verkat intressanta inte kunnat tillhandahållas i fulltext eftersom de inte funnits att tillgå på något svenskt lärosäte.

I föreliggande studie ingick två artiklar av Drevenhorn, Bengtson, Allen, Säljö och Kjellgren (2007a, 2007b). Dessutom ingick en artikel av Drevenhorn, Håkansson och Petersson (2001) samt en av Aminoff och Kjellgren (2001). Det innebar att vissa forskare återkom i flera artiklar. Det skulle kunna medföra en ensidig syn på området, men alla ingående artiklar till föreliggande studies resultat hade dock samsyn inom området. Det kändes därför som att underlaget till föreliggande studie inte borde ha medfört att trovärdigheten sjönk trots att vissa forskare var återkommande.

För att kontrollera valda artiklars kvalitet användes Willman m fl (2006) protokoll för kvalitetsbedömning av kvalitativa studier. Detta gjordes för att säkerställa

tillförlitligheten. Fem artiklar erhöll bedömningen bra och tre erhöll bedömningen medel (bilaga 3). Användandet av ovanstående protokoll underlättade

kvalitetsbedömningen. En av artiklarna hade inget tydligt etiskt resonemang, och var inte heller godkänd av någon etisk kommitté. Deltagarna i studien blev dock

tillfrågade om de ville delta, och genomförandet bestod i att deltagarna gjorde regelbundna besök på en träningsanläggning. Om deltagarna känt sig oetiskt behandlade skulle de troligtvis inte fortsatt att komma. Därför fick artikeln ingå i föreliggande studie. Två av studierna använde sjuksköterskor som ingick i ett större projekt, SOPHI studien (sjuksköterskans omvårdnad av patienter med hypertoni).

Detta kan ha medfört att sjuksköterskorna var mer motiverade än genomsnittet och att

(18)

resultatet i dessa studier därmed kan vara något missvisande. Artiklarna inkluderas ändå eftersom de som genomfört studierna borde ha varit medvetna om

begränsningen och att artiklarna svarade väl mot föreliggande studies syfte. Vissa av sjuksköterskorna som ingick i studierna som ligger till grund för föreliggande studies resultat var distriktssköterskor. Vid vidareutbildning till distriktssköterska ingår bland annat utbildning i hälsofrämjande arbete och kommunikation. Det innebär att

distriktssköterskorna kan ha varit mer kunniga inom dessa områden än sjuksköterskor utan denna vidareutbildning, något som bör finnas i åtanke vid läsning av

föreliggande studie.

Valet att följa Graneheims och Lundmans (2004) beskrivning av kvalitativ

innehållsanalys föll väl ut. Stegen i analysen kändes självklara och följde naturligt på varandra. Beskrivningen var enkel att använda.

Val av meningsenheter gjordes först enskilt och diskuterades sedan innan de ströks under. Tillvägagångssättet kan tyckas medföra risk för påverkan eftersom meningarna inte ströks under åtskilt. Vi valde genomgående att arbeta gemensamt och enligt McNamara (2005) kan samarbete innebära att tolkningar blir mer tillförlitliga.

Genom samarbete kan enligt McNamara förutfattade meningar kringgås och företeelsen ses med nya ögon, vilket kan ge ökad trovärdighet. Genom att alla meningsenheter markerades med kategorins färg gjordes en dubbelkontroll av att allt stämde, vilket kan ha inneburit ökad trovärdighet för resultatet. Efter avslutad analys ansågs att de många diskussionerna tillfört arbetet en extra dimension.

I föreliggande studie skulle enbart manifest innehåll analyseras. Det innebar att indelning i teman inte blev aktuellt eftersom det, enligt Graneheim och Lundman (a a), hör ihop med tolkning av latenta budskap. I analysförfarandet var det svårt att enbart hålla sig till manifest innehåll. Det var lätt att glida in på latenta budskap, dels beroende på förförståelse, dels för att tankarna färgats av allt textmaterial. Fokus har dock varit på det manifesta innehållet.

Det kan tyckas att kategorierna och subkategorierna går in i varandra. Frågan är om det betyder att analysen inte är fullständig, eller att sjuksköterskans roller inte är tydligt avgränsade utan att det ena påverkar det andra? Om det funnits tid hade det varit intressant att genomföra analysen igen, med ny förförståelse för både

analysförfarandet och för hypertonivården, för att se om resultatet blivit annorlunda.

Om undersökningen gjorts av någon annan hade kanske andra kategorier och subkategorier utkristalliserats.

Resultatdiskussion

Resultatet visar att en av sjuksköterskans roller var att skapa en vårdande relation med personen som har hypertoni. En förtroendefull och vårdande relation gynnades av samarbete och patientcentrering. Detta styrks av Burke och Fair (2003) som menar att sjuksköterskan kan bygga upp en förtroendefull relation med patienten genom att vara positiv och uppmärksam gentemot honom. Det är viktigt att sjuksköterskan tar personen på allvar och får honom att känna sig respekterad. Om sjuksköterskan sätter personen i centrum kan hon uppmuntra honom att öppna sig och ställa frågor (a a).

Koeniger-Donohue (2007) påtalar att relationen är något som hela tiden utvecklas och Mohammadi m fl (2002) anser att god relation mellan patienten och vårdaren är

(19)

centralt i all hypertonivård. Detta är i linje med det Benner och Wrubel (1989) skriver om den mellanmänskliga relationen. De menar i sin omvårdnadsteori att en

omsorgsfull mellanmänsklig relation möjliggör känslan av förtroende. Upplevelsen av att andra bryr sig skapar det sammanhang som enligt Benner och Wrubel är kärnan i all omvårdnad.

I resultatet framkommer att sjuksköterskan hade en roll som innebar att föra dialog på lika villkor med personen som har hypertoni. Personens första besök hos

sjuksköterskan tog inte längre tid än återbesöken och sjuksköterskan pratade mer är patienten. Flera studier menar att det första mötet mellan sjuksköterskan och personen som har hypertoni kan vara avgörande för den fortsatta relationen (Koeniger-

Donohue, 2007; Lloyd & Craig, 2007; Roberts & Banning, 1998). Det första mötet bör enligt Lloyd och Craig (2007) tillåtas att ta tid. Om inte tillräckligt med tid avsätts för första mötet kan det få negativa följder för personens fortsatta omvårdnad

eftersom han kanske inte ges möjlighet att förmedla vad som är angeläget för honom.

Benner och Wrubel (a a) menar att när en person blir sjuk står han inför nya och främmande situationer. All vård måste baseras på personens subjektiva upplevelse för att bli meningsfull. I resultatet framgår att sjuksköterskan genom att lyssna på

personen kunde göra omvårdanden meningsfull. Resultatet framhåller även i likhet med Burke och Fair (2003) att den information som sjuksköterskan fick från personen vid första mötet borde användas av sjuksköterskan i rollen att individanpassa

hypertonivården för att möta hans individuella behov i den fortsatta vården (a a). När första mötet anses vara så pass viktigt är frågan varför det inte avsätts mer tid för första besöket hos sjuksköterskan?

Av resultatet framgår att sjuksköterskan hade roller som var knutna till hennes förmåga att kommunicera. Resultatet visar att kommunikationen mellan

sjuksköterskan och patienten påverkade relationen, men Kruijver m fl (2000) går dock ett steg längre och hävdar att god kommunikation är grunden för att bygga en relation. Sjuksköterskans förmåga till kommunikation framhålls i resultatet som en viktig del av omvårdnaden, vilket bekräftas av flera andra studier (Kruijver m fl, 2000; Lloyd och Craig, 2007; Scisney-Matlock m fl, 2004). Kommunikation består både av verbal och icke-verbal förmåga för att skapa kontakt och förståelse, och båda är väsentliga i omvårdnadsarbetet (Kruijver m fl, 2000; Lloyd och Craig, 2007).

Sjuksköterskans förmåga att läsa en persons kroppsspråk är enligt Benner och Wrubel (a a) betydelsefull för att kunna anpassa omvårdnaden. Genom att anpassa sina

handlingar, inte bara till det uttalade utan även till det outtalade, kan sjuksköterskan få personen att känna förtroende (a a). Ovanstående pekar på att god kommunikation är grunden för flera av sjuksköterskans roller. Eftersom kommunikationen är så viktig anser vi att handledning för att utveckla kommunikationsförmågan borde vara ett naturligt inslag för alla sjuksköterskor. Undersökningar som påvisar handledningens betydelse riktar sig dock främst mot sjuksköterskestudenter och nyutexaminerade sjuksköterskor.

Resultatet framhåller genomgående att utbildning till sjuksköterskan utvecklade och förbättrade hennes kompetens i ett flertal av rollerna, vilket styrks av Burke och Fair (a a). I de studier som ligger till grund för föreliggande studies resultat var

utbildningsinterventionerna korta. Det visar att även kortare utbildningar kunde innebära att sjuksköterskan stärktes i sina roller. Kruijver m fl (a a) visar dock att

(20)

utbildning har liten eller ingen effekt på sjuksköterskans kunskap eller hennes

beteende. Sjuksköterskor med kortare erfarenhet av omvårdnad är något mer benägna att använda nyvunnen kunskap i praktiken. Kruijver m fl (2000) menar även att det tar tid att omvandla teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter, något som är i linje med det Jones (2007) kommer fram till. I Jones studie framkommer att

sjuksköterskestudenter vet hur de ska interagera med patienten teoretiskt, men de har svårt att omsätta teori till praktik. Teoretisk kunskap är inte tillräckligt, det krävs praktisk erfarenhet. Benner och Wrubel (1989) skriver att teoretisk kunskap traditionellt sett värderas högre än praktisk kunskap i västvärlden. Både teori och praktik måste ges tillräckligt med utrymme i sjuksköterskans utbildning, och för att det ska bli möjligt måste den praktiska kunskapen få högre status.

Resultatet visar vidare att en annan av sjuksköterskans roller var att ansvara för innehållet i samtalet med personen som har hypertoni. I knappt en tredjedel av samtalen vävde sjuksköterskan in psykosociala dimensioner av att ha hypertoni, däremot togs tänkbara somatiska problem upp i alla samtal. Sjuksköterskor med mer erfarenhet uppmärksammade personens totala situation på ett annat sätt och vävde in psykosociala dimensioner mer. Kontinuitet gynnade det vårdande mötet och det styrks av Hayes (2007). Enligt Koeniger-Donohue (2007) tar sjuksköterskan upp psykosociala aspekter oftare med de personer hon har en längre relation med, och dessa möten tar längre tid. I resultatet påpekas vidare att personer kunde uppleva rädsla för konsekvenserna av att ha okontrollerad hypertoni, något som även Weir m fl (2000) kommer fram till. Enligt Wei och Wang (2006) har fler än var tionde person med hypertoni ångest, vilket är dubbelt så många som i den vuxna befolkningen i allmänhet. I resultatet framhålls vikten av att sjuksköterskan ser till hela situationen för att kunna möta personens behov och detta styrks av flera andra studier (Burke och Fair, 2003; Mohammadi m fl, 2002; Morecroft m fl, 2006; Roberts & Banning, 1998). De psykosociala aspekterna är även enligt Benner och Wrubel (a a) viktiga för att personen ska kunna bemästra sin situation. Sjuksköterskans uppgift är att hjälpa personen att se och utnyttja sina inneboende resurser för att känna hopp i situationen.

Hur personen känner sig är avgörande för hur han bemästrar sin situation (a a). Är rädsla för att inte kunna hantera det som personen tar upp anledningen till att oerfarna sjuksköterskor inte berör de psykosociala aspekterna av att ha hypertoni?

Resultatet påvisar att en av sjuksköterskans roller var att individanpassa

hypertonivården. Det förelåg ett samband mellan individanpassning och följsamhet, och sjuksköterskans förmåga att se det unika hos varje person var viktigt för

individanpassningen. Morecroft m fl (2006) styrker detta genom att framhålla att olika personer har olika uppfattning om hur deras hypertoni ska hanteras. Wier m fl (a a) anser i linje med föreliggande studies resultat att individuella

omvårdnadsåtgärder är de mest optimala. Enligt Benner och Wrubel (a a) är det genom erfarenhet av patientkontakt som sjuksköterskan kan börja individanpassa omvårdnaden i stället för att vårda alla på samma sätt. Genom individanpassning kan sjuksköterskan ligga steget före och kunna förutse förändringar i personens situation snarare än att bara reagera när de kommer. Sims (1999) påtalar att personer

efterfrågar individuellt anpassad information och rådgivning för att de ska känna sig mer delaktiga. Vanligtvis vill personerna vara mer delaktiga i sin vård, speciellt de som har nyupptäckt hypertoni. Även Benner och Wrubel (a a) poängterar att personen bör vara delaktig i sin vård. Sjuksköterskans mål bör vara att personen ska bli en

(21)

aktiv deltagare, inte en passiv mottagare. Resultatet påpekar i likhet med Sims (1999) att individanpassning kan leda till ökad följsamhet. Sims menar vidare att det är viktigt att vårdaren verkligen försöker ta reda på hur personen vill vara delaktig.

Vissa personer vill få råd att följa, andra vill vara med och diskutera fram en passande lösning. Först när det är möjligt för personen att vara delaktig kan enligt Morecroft m fl (2006) verkligt samarbete inledas. Resultatet framhåller att individanpassning av hypertonivården är av stor vikt, men att sjuksköterskan verkade ha svårt att

implementera det i sin yrkesroll. Är det så att individanpassning är den optimala lösningen i teorin men en bristvara i praktiken?

Sjuksköterskans förmåga att förmedla kunskap var ännu en roll som framkom i resultatet. Kunskap var nödvändigt för att personen skulle vara positiv till sin behandling, och det var vårdarens uppgift att se till att personen hade rätt kunskap.

Burke och Fair (2003) är inne på samma linje och framhåller dessutom att när vårdare möter personen är det viktigt att inte bara förmedla information, utan även se till att han förstår innebörden och gärna diskutera kring ämnet. Benner och Wrubel (1989) menar att sjuksköterskan bör hjälpa personen att förstå symtom, undersökningar och behandlingar. Det är avgörande för att dessa ska bli meningsfulla för honom.

Sjuksköterskan blir på så sätt länken mellan sjukvården och personens subjektiva upplevelse. Hon har genom sin unika position möjlighet att påverka personens upplevelse av situationen i positiv riktning (a a). Burke och Fair (a a) påstår att sjuksköterskan bör använda ett språk som är tydligt och lätt för patienten att förstå.

Föreliggande studies resultat visar att personerna var nöjda med besöket hos sjuksköterskan bland annat för att hon förklarade så att de förstod. Det styrks av Hayes (2007) som även menar att personerna upplever sjuksköterskan som kunnig.

Burke och Fair (a a) menar vidare att om personen förstår det sjuksköterskan säger kan det främja personens vilja att öka sin delaktighet. Scisney-Matlock m fl (2004) påpekar att information bör vara individanpassad och dessutom ges vid rätt tillfälle för att personen ska kunna ta den till sig. I föreliggande studies resultat framkommer dock att sjuksköterskan hade svårt att ändra sitt invanda arbetssätt, vilket innebar att oberoende av situationen alltid ge mycket information till personen. Sjuksköterskans svårigheter att ändra arbetssätt styrks av andra studier (Kruijver m fl, 2000;

Mohammadi m fl, 2002). Resultatet visar att ökad kunskapsnivå hos patienten kunde medföra ökad känsla av kontroll över situationen. Detta bekräftas av Mohammadi m fl (2002) som hävdar att både patienter och vårdare tycker att patientutbildning och information är nödvändigt för att hantera situationen.

I resultatet framkommer att ytterligare en roll som sjuksköterskan hade var att stärka personen med hypertoni och uppmuntra hans medverkan. Det stämmer överens med det Benner och Wrubel (a a) skriver om att sjuksköterskan bör stärka personen genom att hjälpa honom att se sina sociala och känslomässiga resurser, och att delaktighet kan leda till ökat välbefinnande. Av resultatet framgår att sjuksköterskan var angelägen om att förmedla kunskap till patienten och flera studier poängterar att kunskap är nära anknutet till empowerment (Morecroft m fl, 2006; Robert &

Banning, 1998; Sims, 1999). Samtidigt visar dock Scisney-Matlock m fl (a a) att det inte finns något samband mellan hög kunskapsnivå och sänkt blodtryck. De finner ett samband mellan att vårdaren och patienten diskuterar behandlingen och en sänkning av blodtrycket. Burke och Fair (a a) är inne på samma linje och hävdar att kunskap ensamt inte resulterar i beteendeförändring. Empowerment måste alltså anses bestå av

(22)

mer än bara kunskapsnivå. Resultatet visar att sjuksköterskan, trots att hon fått utbildning, hade svårt att stärka personen på annat sätt än att ge information. Roberts och Banning (1998) påstår att patientutbildning kan vara empowerment genom ökad medvetenhet, och det kan ge personen möjlighet och vilja att ta eget ansvar för sin situation. Resultatet visar dock inget samband mellan personens kunskapsnivå och hans vilja att ta eget ansvar. Benner och Wrubel (1989) anser att sjuksköterskan bör uppmana personen att sträva efter att må så bra som möjligt i den situation han

befinner sig (a a). Var går gränsen mellan att ge personen eget ansvar för sin situation och att skuldbelägga personen om behandlingsmålen inte nås?

Resultatet visar att livsstilsförändringar kunde vara svåra för personen att införa och att icke-farmakologisk behandling rekommenderades i låg utsträckning, något som även Burke och Fair (2003) kommer fram till. De påtalar att en del sjuksköterskor har bristande tilltro till sin egen förmåga att vägleda personer mot livsstilsförändring. Det kan ses som en förklaring till att sjuksköterskor i låg utsträckning föreslår icke- farmakologisk behandling trots att evidensen är tydlig. Benner och Wrubel (a a) påpekar att ett första steg mot att underlätta för personen att genomföra

livsstilförändringar kan vara att få personen att känna att han har ett val. Dessutom är en realistisk plan för livsstilsförändringen nödvändig. I resultatet framkommer att personer som var medvetna om sin situation hade tydliga mål arbetade aktivt för att nå dem. Detta styrks av Burke och Fair (a a) som påtalar att tydliga mål kan få personen mer motiverad, och självförtroendet stärks när målen uppnås. Roberts och Banning (a a) menar att de livsstilsförändringar som införs bör kännas bra för personen, något som även påvisas i resultatet. Ovanstående ingår i sjuksköterskans roll att stärka personen med hypertoni och uppmuntra hans medverkan, och enligt resultatet framstod denna roll som den sjuksköterskorna hade svårast att förändra.

Slutsats

Sjuksköterskan har flera roller som påverkar varandra. När sjuksköterskan utvecklar en roll kan de andra rollerna påverkas positivt. Om sjuksköterskan brister i en roll kan även de andra rollerna påverkas negativt. Det är väsentligt att sjuksköterskan är medveten om rollerna och att hon arbetar aktivt för personlig och professionell utveckling. Erfarenhet i kombination med vilja att utvecklas kan vara det som får sjuksköterskan att växa. Efter genomförd studie känns det naturligt att sjuksköterskan utgör en väsentlig resurs i hypertonivården.

Föreliggande studie framhåller att kunskap och empowerment är viktiga faktorer för att en person ska lyckas sänka sitt blodtryck. I dagens stressade informationssamhälle kan tidsbrist vara ett hinder för många att prioritera hälsan. Det är dessutom troligt att de som är stressade kan utveckla hypertoni. Föreliggande studies resultat visar att personer kan känna ökad kontroll över sin situation genom ökad kunskapsnivå.

Benner och Wrubel (a a) skriver att informationssökning för att hantera sin situation blir allt mer aktuellt i dagens samhälle, och det är viktigt att sjuksköterskan i sin profession följer med i utvecklingen (a a). Allt fler får information från Internet och via media som finns tillgängligt dygnet runt, men många personer kan ha svårt att bedöma trovärdigheten i informationen. Om felaktig information används, eller om missförstånd uppstår, kan det påverka hypertonivården negativt.

(23)

Det vore intressant att göra en randomiserad kontrollerad studie där

interventionsgruppen är personer med hypertoni som får regelbunden kontakt med sin sjuksköterska via Internet, och kontrollgruppen får traditionell vård. Vårdråd och svar på vanliga frågor kan göras tillgängliga via Internet, och sjuksköterskan kan ge förslag på andra tillförlitliga sidor med hälsoinformation. Via e-post eller bredbandstelefoni kan sjuksköterskan ha kontakt med sina patienter var de än befinner sig i världen, vilket kan vara en fördel när resandet ökar. Den här typen av kontakt kan bidra till ökad kontinuitet och trygghet för personen. Om han själv kan mäta sitt blodtryck och skicka sina värden till sjuksköterskan kan kanske

uppföljningen förbättras. Flera av de roller som framkommer i föreliggande studies resultat är möjliga att förverkliga även via Internet. Digital kontakt kommer troligtvis aldrig att kunna ersätta den mänskliga kontakten, men det är fullt möjligt att bygga en förtroendefull relation utan att träffas fysiskt. Det vore spännande att se vilken effekt den här typen av omvårdnad från sjuksköterskans sida kan ha.

(24)

REFERENSER

Referenser markerade med * innebär att dessa ingått i resultatet.

ABLA II 2001. Mindre sjukdom och bättre hälsa genom ökad följsamhet till läkemedelsordinationerna. Stockholm: Arbetsgruppen för bättre läkemedelsanvändning.

Allen, H.(1998). Promoting compliance with antihypertensive medication. British Journal of Nursing, 7, (20), 1252-1258.

* Aminoff, U. B., & Kjellgren, K. I. (2001). The nurse- a resource in hypertension care. Journal of Advanced Nursing, 35, (4), 582-589.

Bacon, L. S., Sherwood, A., Hinderliter, A., & Blumenthal, J. A. (2004). Effects of exercise, diet and weight loss on high blood pressure. Sports Medicine, 34, 307- 316.

Benner, P., & Wrubel, J. (1989). The primacy of caring – Stress and coping in health and illness. Menlo Park: Addison-Wesley Publishing Company.

Bjålie, J. G., Haug, E., Sand, O., & Sjaastad, Ø.V. (1998). Människokroppen.

Fysiologi och anatomi. Stockholm: Liber.

Bodenheimer, T., MacGregor, K., & Stothart, N. (2005). Nurses as leaders in chronic care. Their role is pivotal in improving care for chronic diseases. Brittish Medical Journal, 330, 612-613.

Burke, L. E., & Fair, J. (2003). Promoting prevention. Skillsets and attributes of health care providers who deliver behavioral interventions. The Journal of Cardiovascular Nursing, (18), 4, 256-266.

Dahlberg, K., Segersten, K., Nyström, M., Suserud, B-O., & Fagerberg, I. (2003). Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.

Danielsson, M., Hörlén, C., Fredriksson, I., & Larsson, M. (1981).

Sjuksköterskerollen. Ideal och verklighet. Lund: Studentlitteratur.

Davis, R., & Magilvy, J. K. (2000). Quiet pride: the experience of chronic illness by rural older adults. Journal of Nursing Scholarship, 32, (4), 385-390.

* Drevenhorn, E., Bengtson, A., Allen, J. K., Säljö, R., & Kjellgren, K. I. (2007a). A content analysis of patient centredness in hypertension care after consultation training for nurses. The Internet Journal of Advanced Nursing Practice, 8, (2).

* Drevenhorn, E., Bengtson, A., Allen, J. K., Säljö, R., & Kjellgren, K. I. (2007b).

Councelling on lifestyle factors in hypertension care after training on the stages of change model. European Journal of Cardiovascular Nursing, 6, 46-53.

* Drevenhorn, E., Håkansson, A., & Petersson, K. (2001). Counceling hypertensive patiens. An obervational study of 21 public health nurses. Clinical Nursing Research, 10, (4), 369-386.

Folkhälsorapport 2005. Socialstyrelsen 2005-111-2. Stockholm: Socialstyrelsen.

Granehiem, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112.

Guidelines Subcommittee of WHO ISH, (The world health organization international society of hypertension).(1999). 1999 World health organization international society of hypertension guidelines for the management of hypertension.

Guidelines subcommittee. Journal of Hypertension, 17, 151-183.

References

Related documents

Det kan bland annat bero på att intresset för olika utomhusaktiviteter, till exempel cykling, skidåkning och löpning, har blivit allt mer populära bland svenskarna under de senaste

En slinga i kanten av brandområdet har inventerats under de föregående två åren och är det enda referensmaterial som finns för området.. Så här blev resultatet av detta

Förstahandsval av behandling vid depression hos barn och ungdomar

även resoneras kring huruvida steget mellan den kulturellt konstituerade världen och konsumtionsvaran finns i detta fall, eftersom det kan anses att den kulturella

En statinbehandling är dock också till nytta hos diabetiker, eftersom dessa läkemedel minskar risken för arteriella sjukdomar. Vissa läkemedel och växtbaserade läkemedel kan

Sammanfattningsvis ges där mycket hög prioritet åt att behandla patienter med hög risk för fraktur med i första hand bisfosfona- ter (veckotablett eller intravenös infusion) och

Sett över hela utbudet på begagnatmarknaden gick medianpriserna i snitt upp med nio procent, från 109 900 kronor (januari 2020) till 119 500 kronor (januari 2021).. Hetaste bilarna

Syftet med denna litteraturstudie var att ta reda på hur en människa upplever det att förlora verklighetskontakten, hur sjuksköterskan kan göra för att hjälpa samt vidare att