Uppsala universitet
Institutionen för neurovetenskap Fysioterapeutprogrammet
Examensarbete 15 poäng, grundnivå
Patienter med stroke: självskattad fysisk aktivitet och
stressbeteende
En enkätstudie om sambandet mellan fysisk aktivitet och stressbeteende samt en jämförelse mellan kvinnor och män som insjuknat i stroke.
Patients with stroke: self-reported physical activity and
stress behaviour
A questionnaire study on the relationship between physical activity and stress behaviour and a comparison between women and men who have had a stroke.
Författare: Handledare:
Walberg, Sofia Johansson, Henrik
Åström, Daniel Universitetslektor
Sammanfattning
Bakgrund: Stroke är en av de vanligaste orsakerna till dödsfall globalt. Man har sett att fysisk inaktivitet och stressrelaterad ohälsa var för sig är riskfaktorer för att drabbas av stroke, däremot saknas studier kring ifall där finns ett samband mellan dessa variabler.
Syfte: Undersöka sambandet mellan fysisk aktivitet under det senaste året och stressbeteende hos personer som drabbats av stroke eller TIA samt att studera om det föreligger
könsskillnader vad gäller fysisk aktivitet och stress hos denna grupp.
Metod: Studien var en tvärsnittsstudie med korrelerande, komparativ och deskriptivdesign. Data kommer från baslinjemätningar hos en randomiserad kontrollerad studie som
inkluderade 79 personer som drabbats av stroke eller TIA. Fysisk aktivitet under det senaste året samlades in med Saltin Grimby Physical Activity Scale (SGPALS) och stressbeteende genom Hjärt-Lungfondens formulär kring stress.
Resultat: Ett lågt (r=-0.14) och icke signifikant samband (p=0.22) förelåg mellan den fysiska aktivitetsnivån och det självskattade stressbeteendet. Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde urskiljas mellan män och kvinnor gällande fysisk aktivitet (p=0.81) respektive självskattat stressbeteende (p=0.72).
Slutsats: Det förelåg inget signifikant samband mellan fysisk aktivitet och stressbeteende hos personer som drabbats av stroke eller TIA. Nivå av fysisk aktivitet respektive stressbeteende skiljde sig inte åt mellan könen. Mer forskning inom ämnet behövs för att klargöra på vilket sätt fysioterapeuter ska kunna arbeta preventivt och identifiera personer som har en ökad risk att drabbas av stroke eller TIA.
Abstract
Background: Globally stroke is one of the most common causes of death. Both physical inactivity and stress related illness are risk factors for suffering from a stroke, however there is a lack of studies regarding if there is a correlation between these variables.
Aim: To examine the correlation between physical activity during the last year and stress behaviour among individuals affected by stroke or TIA and to study whether there were gender differences regarding levels of physical activity and stress within this group.
Method: The study was a cross sectional study with a correlative, comparative and descriptive design. Data collected comes from baseline measurements from a randomized controlled study that included 79 people affected by stroke or TIA. Physical activity during the last year was collected with Saltin Grimby Physical Activity Scale (SGPALS) and stress behaviour with the Swedish Heart-Lung Foundation form about stress.
Results: A low (r=-0.14) and not significant correlation (p=0.22) was present between the physical activity level and the self-estimated stress behaviour. No statistically significant differences could be discerned between women and men regarding physical activity (p=0.81) and self-estimated stress behaviour (p=0.72).
Conclusion: There was no significant correlation between physical activity and stress behaviour in people affected by stroke or TIA. Level of physical activity respective stress behaviour did not differ between the sexes. More research in the subject is needed to clarify in what way physiotherapists should be able to work preventively and identify people who have an increased risk to be affected by stroke or TIA.
Innehållsförteckning
Bakgrund ... 1 Stroke ... 1 TIA ... 1 Fysisk aktivitet ... 1 Stress ... 2 Akut stress ... 3 Långvarig stress ... 3Fysisk aktivitet och stress ... 4
Problemformulering ... 4 Syfte ... 5 Frågeställning ... 5 Metod ... 5 Design ... 6 Urval ... 6 Datainsamlingsmetoder ... 7
Saltin Grimby Physical Activity Scale (SGPALS) ... 7
Hjärt-Lungfondens formulär kring stress ... 7
Genomförande ... 8
Databearbetning ... 8
Etiska överväganden ... 9
Resultat ... 9
Deltagare ... 9
Samband mellan fysisk aktivitet och stressbeteende ... 10
Skillnad mellan män och kvinnor i självskattad fysisk aktivitet ... 10
Skillnad mellan män och kvinnor i självskattat stressbeteende ... 11
Diskussion ... 12
Resultatsammanfattning ... 12
Resultatdiskussion ... 13
Samband fysisk aktivitet och stressbeteende ... 13
Skillnad mellan män och kvinnor i självskattad fysisk aktivitet ... 13
Skillnad mellan män och kvinnor i självskattat stressbeteende ... 15
Metoddiskussion ... 17
Etisk diskussion ... 19
Konklusion ... 20
Referenser ... 21
Bilaga 1 ... 26
1
Bakgrund
Stroke
Stroke är en samling av sjukdomar som historiskt sett definierats som en neurologisk, akut skada av det centrala nervsystemet (CNS). Detta på grund av vaskulär orsak där blodpropp och hjärnblödning är inkluderat vilket leder till syrebrist i hjärnan, något som medför funktionsnedsättningar och dödlighet världen över (1). Globalt är stroke den fjärde största orsaken till dödsfall (2). Det finns riskfaktorer för att drabbas av stroke och dessa riskfaktorer skiljer sig åt beroende på om det är ischemisk (blodpropp) eller hemorragisk (hjärnblödning) stroke. Riskfaktorerna kankategoriseras som icke modifierbara respektive modifierbara. Den ischemiska och hemorragiska stroken har samma icke modifierbara riskfaktorer i form av ålder, kön och etnicitet. Däremot skiljer sig de modifierbara riskfaktorerna. Vid en ischemisk stroke finns riskfaktorer som högt blodtryck, nuvarande rökning, fysisk inaktivitet,
hyperlipidemi, förhållande midja-höft gällande omkretsen, diabetes mellitus,
alkoholkonsumtion och kosthållning. Vid en hemorragisk stroke finns riskfaktorer som högt blodtryck, förhållande midja-höft, nuvarande rökning, alkoholkonsumtion och diet. Hos den ischemiska och den hemorragiska stroken finns även genetiska faktorer med i bilden och ses som både en modifierbar och icke modifierbar riskfaktor (2). Enligt Guzik et. al (3) är prevalensen av stroke vanligare bland män än bland kvinnor om man ser till en ung och medelålders population, däremot har kvinnor en högre livstidsprevalens för att få stroke.
TIA
Transitorisk ischemisk attack (TIA) är kortare perioder av neurologiska
funktionsnedsättningar på grund av en fokal cerebral ischemi (4). Symtomen som uppkommer avtar vanligtvis inom ett par minuter eller timmar, men kan kvarstå upp till 24 timmar. TIA kan ses som en “varningssignal” för att en allvarligare ischemisk attack kan uppkomma. Personer som insjuknat i TIA har nämligen en hög risk att få återkommande TIA attacker, stroke och andra kardiovaskulära sjukdomar som kräver sjukhusvård (4). Studier visar att 10– 15% av personer som haft TIA insjuknar i stroke inom tre månader (5).
Fysisk aktivitet
2
transport eller en mer uppstyrd träning på en träningsanläggning. Aktiviteten bör vara
anpassad efter individens egen förmåga och intresse. Vid regelbunden FA finns hälsofördelar som minskar risken för kroniska sjukdomar och för tidig död. Det ger även ett ökad
välmående både fysiskt och psykiskt (6). De allmänna rekommendationerna för FA, enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är hos personer mellan 18 och 64 år 150–300 minuter på måttlig intensitet per vecka, 75–150 minuter på hög intensitet per vecka eller en blandning av dessa (7). En rask promenad i 30 minuter fem dagar i veckan är exempel på aktivitet som täcker de 150 minuterna av måttlig intensitet och 25–30 minuters löpning tre dagar i veckan är exempel på högintensiv FA. Aktiviteten bör öka pulsen, andningsfrekvensen och
kroppstemperaturen. Rekommendationernas syfte är att främja hälsa, förebygga för tidig död samt att förbättra eller bevara aktuell fysisk kapacitet (6).
Fysisk inaktivitet är en modifierbar riskfaktor för att drabbas av stroke och genom att vara fysiskt aktiv kan risken för att drabbas av kardiovaskulära sjukdomar minska (6). Krawcyk
et.al (8) gjorde en tvärsnittsstudie där de undersökte om personer som insjuknat i stroke följt
de allmänna rekommendationerna för FA tiden före insjuknande i stroke. Resultatet visade att aktiviteten på måttlig intensitet (150 minuter i veckan) genomfördes i hög utsträckning, men inte den på hög intensitet (75 minuter i veckan). Detta menar författarna skulle kunna tyda på att den högintensiva träningen fungerar som en sekundärpreventiv effekt mot kardiovaskulär sjukdom, men att vidare forskning på ämnet behövs (8).Studier har även visat att mängden FA före en stroke påverkar hur pass svår stroke man insjuknar i. Det kan dessutom påverka eventuella komplikationer, dödlighet och utfallet efter en stroke. Lätt FA under minst fyra timmar per vecka samt måttlig FA under två till tre timmar per vecka tycks leda till en mindre allvarlig stroke, färre komplikationer, lägre dödlighet samt bättre utfall jämfört med de som har en stillasittande fritid (9,10).
Stress
3
Akut stress
Vid akut stress är det främst två system som aktiveras, hypofys-hypothalamus-binjure (HPA) axeln samt det autonoma nervsystemet (ANS) (13). ANS reagerar snabbt medan HPA axeln tar något längre tid på sig att svara på den akuta stressen. Vid aktivering av HPA axeln sker först en utsöndring av corticotropin (CRH) från hypotalamus. Det i sin tur leder till att hypofysen utsöndrar adrenocorticotrophic hormon (ACTH) ut i blodet. När ACTH sedan når binjurebarken utsöndrar det kortisol. Kortisolet gör sedan att kroppen uppnår en homeostas. När sedan den akuta stressen försvinner så tillåts således även HPA-axeln att vila vilket leder till en minskad kortisolutsöndring. Ser man till det andra endokrina systemet, ANS, så skickar det signaler via afferenta och efferenta nerver. Detta leder till en snabbare respons än HPA axeln. När ANS svarar på akut stress så aktiveras det sympatiska och parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet går in i ett “fight and flight” läge. Det har
möjlighet att öka blodtrycket, hjärtfrekvensen och kan även fördela blodflödet från inre organ och den ordinära blodcirkulationen till musklerna för att på så sätt göra kroppen redo (13).
Långvarig stress
Att utsättas för kronisk stress såsom en enskild händelse som framgent fortfarande känns överväldigande eller att där finns ett stressande moment över en längre tid, ökar risken för långvariga eller permanenta emotionella, fysiologiska och beteendeförändringar (14). Dessa kan i sin tur leda till en ökad risk för sjukdom. Två endokrina system, HPA axeln och sympatiko-adreno-medullära systemet (SAM) reagerar lätt vid psykologisk stress. När HPA axeln reagerar så ökar utsöndringen av kortisol i kroppen vilket i sin tur leder till ökad metabolism av kolhydrater, fetter och proteiner. Vid aktivering av SAM frisläpps katekolaminer som i sin tur påverkar bland annat immun, muskuloskeletala och
kardiovaskulära systemet. Är dessa två endokrina system igång för lång tid kan det medföra fysiska och psykiska störningar (14). När ANS är aktiverat över en längre tid, där det sympatiska nervsystemet är mer påkopplat och det parasympatiska påkopplat i lägre
4
Fysisk aktivitet och stress
Under de senaste åren har FA blivit en allt mer etablerad behandling vid livsstilsrelaterad och psykisk ohälsa. Grunden till detta är vetskapen om de likartade fysiologiska reaktionerna som uppstår vid träning och psykisk stress (15). Regelbunden fysisk träning har positiv effekt på flera av hjärnans funktioner och på olika signalsubstanser som är viktiga för vårt
välbefinnande, som till exempel serotonin och noradrenalin. Det har påvisats att FA har god effekt på både den fysiska och den mentala hälsan och är kopplat till en högre stresstolerans (15,16).
Den fysiologiska stressreaktionen är en normal, men övergående överlevnadsreaktion där olika stresshormoner utsöndras i kroppen. I samband med detta aktiveras även system som återställer balansen när den upplevda faran är över(13). Det är hjärnans HPA-axel och ANS som främst är involverade vid fysiologiska stressreaktioner. Aktiveringen av de två systemen är komplex och påverkas bland annat av träningens intensitet och när under dagen träningen utförs. Utsöndringen av adrenalin, noradrenalin och kortisol vid träning är lik den reaktion som sker vid psykisk stress och de båda leder till ökad hjärtfrekvens och ökat blodtryck (15). Men gällande ökat kärlmotstånd ses det mer vid psykisk stress än vid konditionshöjande träning. Långvariga träningseffekter som mindre uttalad blodtrycksstegring, påverkan på hjärtfrekvens, kärlmotstånd och stresshormonnivåer har många personer nytta av även vid psykiskt stressande situationer. Detta då man sett att den stressfysiologiska aktiveringen minskas även vid psykosocial stressbelastning (15,16).
Problemformulering
Årligen drabbas många människor världen över av stroke och TIA. Det finns flera olika riskfaktorer som ökar risken att drabbas av stroke eller TIA. Stress är en av dessa riskfaktorer till att drabbas av stroke (11,12). Forskning har även visat att fysisk inaktivitet är en riskfaktor för att drabbas av stroke (2). Oss veterligen finns det inga studier som undersökt ifall det finns ett samband mellan stressbeteende och fysisk aktivitetsnivå året innan insjuknandet hos personer som drabbats av en stroke eller TIA. En sådan studie är av intresse ur ett
5
anpassa behandlingen för att arbeta preventivt med syfte att minska risken för ett framtida insjuknande.
Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan fysisk aktivitet under det senaste året och stressbeteende hos personer som drabbats av stroke eller TIA. Ett ytterligare syfte var att studera om det förelåg könsskillnader vad gäller fysisk aktivitet och stress hos denna grupp.
Frågeställning
• Vilket är sambandet mellan fysisk aktivitet, mätt med Saltin Grimby Physical Activity Scale och stressbeteende mätt med Hjärt-Lungfondens formulär, hos personer med stroke eller TIA?
• Vilken skillnad i självskattad fysisk aktivitet, mätt med Saltin Grimby Physical Activity Scale; föreligger mellan män och kvinnor med stroke eller TIA?
• Vilken skillnad i självskattat stressbeteende, mätt med Hjärt-Lungfondens formulär; föreligger mellan män och kvinnor med stroke eller TIA?
Metod
Till denna studie har Birgit Vahlberg, medicine doktor och specialistfysioterapeut på
Akademiska sjukhuset i Uppsala, delat med sig av material som samlats in i samband med ett kliniskt projekt. Fortsättningsvis benämns Birgit Vahlbergs projekt som “huvudprojektet”.
Rekrytering av deltagare till huvudprojektet skedde från november 2016 fram till september 2018 då målet för antalet deltagare nåddes. Det gjordes regelbunden screening av patientlistan på strokeavdelningen på Akademiska sjukhuset för att identifiera potentiella deltagare till huvudprojektet. Personerna som identifierades fick både muntlig och skriftlig information kring studien medan de var kvar på sjukhuset. Innan screening för inklusions- och
6
sedvanlig behandling eller den experimentella interventionen som innefattar SMS med träningsinstruktioner. Därefter genomförde de samma mätningar som gjordes vid baslinjen.
Design
Huvudprojektet är en experimentell studie med en randomiserad kontrollerad design med avsikt-att-behandla analyser. Data vid baslinjen samlades in genom standardiserade mätmetoder hos ett stort urval och är numerisk, vilket gör det till en kvantitativ studie.
Den aktuella studien är gjord utifrån rådata från huvudprojektet och är en kvantitativ tvärsnittsstudie med korrelerande, komparativ och deskriptivdesign.Data samlades in vid endast ett tillfälle utan någon intervention, vilket gör att studien klassas som en
icke-experimentell studie. Metoden anses vara lämplig utifrån frågeställningarna och syftet att hitta samband och skillnader mellan olika variabler (17).
Urval
Till huvudprojektet fann man 470 personer som potentiella deltagare. Av de 470 personerna inkluderades 79 personer. 162 personer mötte inte inklusionskriterierna, 21 personer tackade nej och 208 personer exkluderades av andra orsaker. Samtliga 79 personer som deltog i det kliniska huvudprojektet är inkluderade i denna studie.
Inklusionskriterierna var att deltagarna skulle vara >18 år, ha tillräckligt god motorik vilket ansågs vara <3 på Modified Rankin Scale (mRS), klara av ett sex minuters gångtest samt ha >26p på Montreal Assessment Scale (MoCA) gällande kognition. Ett tillägg gjordes dock gällande kraven på kognition som innebar att fem personer inkluderades trots att de inte uppfyllde >26p på MoCA då de kunde få hjälp av närstående vid behov. Dessa gällde alla som insjuknat i stroke eller TIA oavsett om de var förstagångsinsjuknande eller ej.
Exklusionskriterierna var uttalad subacromiell blödning, medicinska problem som
okontrollerat högt blodtryck, obehandlade arytmier, instabila kardiovaskulära tillstånd, en demensdiagnos, svår afasi, allvarliga psykiatriska problem eller kognitiv svikt med svårigheter att förstå instruktioner.
7
Datainsamlingsmetoder
I huvudprojektet samlades data in vid baslinjen genom självskattningsformulär. Den fysiska aktiviteten mättes med Saltin Grimby Physical Activity Scale (SGPALS) (18) och
stressbeteendet med Hjärt-Lungfondens formulär om stress som går att finna i en skrift som den ideella organisationen publicerat (19). Även ålder och BMI samlades in vid
baslinjemätningen.
Saltin Grimby Physical Activity Scale (SGPALS)
SGPALS (bilaga 1) är ett självskattningsformulär med en fråga som bedömer den fysiska aktiviteten hos deltagarna under det senaste året. Skattningen görs på en fyrgradig skala (1–4) som kategoriserar deltagarna i olika aktivitetsnivåer: (1) Stillasittande fritid, (2) Någon FA på fritiden under minst fyra timmar per vecka, (3) Regelbunden måttlig FA och träning under minst två till tre timmar per vecka och (4) Regelbunden hård träning och tävlingsidrott (aktivitet med hög intensitet). Den har använts i flertalet studier och validiteten är i dagsläget god, åtminstone vad gäller överförbarheten till aerob kapacitet och funktionsförmåga (20). Formuläret har även en god tillförlitlighet vad gäller att kategorisera deltagarna i fyra grupper baserat på deras skattade aktivitetsnivå, sett till olika kardiovaskulära riskfaktorer och
hälsostatus (20,21).
Hjärt-Lungfondens formulär kring stress
Hjärt-Lungfondens formulär kring stress (bilaga 2) har tidigare använts i forskning där självskattning av det egna stressbeteendet ingår (22,23). Det är en svensk version av formuläret “The Everyday Life Stress” som utvecklats av en forskargrupp med syftet att kunna användas vid beteendeförändringsstudier hos personer med ischemisk hjärtsjukdom (22). Formuläret är en del av en samlad skrift som beskriver stress och vad som händer i kroppen när vi blir stressade. Skriften tar även upp exempel på symtom och behandling (19). Deltagarna fick svara på 20 påståenden gällande vardagslivets stress, där de skattade hur väl dessa stämmer in på dem under den senaste veckan genom en fyrgradig skala (0–3).
Påståendena var exempelvis “Jag känner mig tidspressad”, “Jag känner mig irriterad eller
upprörd inombords” och “Jag äter fort och är den som är färdig först” (19). Maxpoäng på
8
händelser i form av ilska, otålighet eller irritation (22). Formuläret har även en hög inbördes samstämmighet, liksom test-omtest reliabilitet (23).
Genomförande
I denna studie ingick endast data från huvudprojektets baslinjemätning. Tillgång till den avidentifierade datan gavs i september 2020 via en excelfil med bearbetad, numerisk data från huvudprojektet som Birgit Vahlberg administrerat. All data som inte var relevant för studien raderades. Eftersom denna studie valt att inte ha några ytterligare inklusions- eller
exklusionskriterier utöver de huvudprojektet haft, inkluderades all insamlad data från självskattningsformulären.
Databearbetning
Sammanställning av data gjordes i Microsoft Excel. Vid databearbetning och analys användes Statistical Package for the Social Sciences (SPSS).
Vid presentation av deltagarnas kön, ålder samt BMI har deskriptiv statistik använts (24). Variablerna i den deskriptiva statistiken var på en nominal respektive kvotnivå. Resterande variabler i studien var på en ordinalskalenivå och beskrevs med en medianjämförelse. Som spridningsmått har interkvartilavstånd (K1 och K3) använts. Resultaten gällande fysisk aktivitetsnivå och stressbeteende inom respektive kön beskrevs procentuellt.Vid arbetet med den första frågeställningen gällande sambandet mellan fysisk aktivitet och stress hos patienter med stroke eller TIA, har Spearmans rangkorrelationskoefficient använts. Spearmans
rangkorrelationskoefficient är en icke-parametriskt metod för att beräkna sambandet mellan två variabler som båda mäts på ordinalskalor (17).
För att besvara hur en eventuell skillnad ser ut mellan kvinnor och män med stroke eller TIA, gällande fysisk aktivitet respektive stress, har analytisk statistik i form av Mann-Whitney’s test använts. Mann-Whitney’s test är en icke-parametriskt metod som används när två eller fler oberoende grupper jämförs (17). Skillnader mellan könen gällande hur många som skattade högt stressbeteende respektive nivå av fysisk aktivitet analyserades med Chi-2 test. då variablerna var dikotoma och mätta på nominalskala (17). Stressbeteendet dikotomiserades till under riskzon (<35) samt över riskzon (≥35) medan den fysiska aktivitetsnivån
9
svarsalternativ 1 jämfört med svarsalternativ 2+3+4. För att ta reda på om utfallen i frågeställningarna var statistiskt signifikanta sattessignifikansnivån (⍺) till 0.05 (24).
Etiska överväganden
Det kliniska projekt vilket data är hämtad från utfördes enligt Helsingforsdeklarationen och är godkänt av den regionala etikprövningsnämnden vid Uppsala universitetssjukhus, Sverige: Dnr: 2015/550. Projektet är registrerad på ClinicalTrials.gov (NCT 02902367). Samtliga deltagare gav skriftligt informerat samtycke till att medverka. Tilldelad data var avidentifierad och skickades via mail till denna studies skribenter.Data exporterades till två USB-minnen och efter det raderades mailkonversationen. All data kommer att förstöras när arbetet är färdigställt och godkänt. Trots anonymiteten hos deltagarna kan etiska dilemman vid användningen av redan insamlad data uppstå. Exempelvis har deltagarna inte givit sitt samtycke till att delta i denna studie utan endast till huvudprojektet. Trots det överväger inte risken nyttan som resultatet kan komma att ha. Nyttan som förhoppningsvis innebär att fysioterapeuter kan få vägledning i det preventiva arbetet med syfte att minska risken att drabbas av stroke/TIA.
Resultat
Deltagare
Totalt 79 individer inkluderades i studien. 50 män (63%) och 29 kvinnor (37%). Det förekom inget internt bortfall till denna studie. Den deskriptiva statistiken kring deltagarna presenteras i tabell 1.
Tabell 1. Deskriptiv statistik kring deltagarna i denna studie.
Kön N Medelvärde/±SD Män N 50 Ålder, år 65,5±8,1 BMI, kg/m² 27,4±4,1 Kvinnor N 29 Ålder, år 61,1±12,8 BMI, kg/m² 27,7±5,2
10
Samband mellan fysisk aktivitet och stressbeteende
Medianvärdet för den fysiska aktivitetsnivån hos hela gruppen var två (någon FA på fritiden under minst fyra timmar per vecka).När individerna fick skatta sin fysiska aktivitetsnivå under det senaste året uppgav totalt elva personer (13,9%) att de hade en stillasittande fritid. 53 personer (67,1%) uppgav att de utförde någon form av fysisk aktivitet på fritiden under minst fyra timmar per vecka. 15 personer (19%) uppgav att de genomförde regelbunden måttlig fysisk aktivitet och träning under minst två till tre timmar per vecka. Det var ingen som angav svarsalternativ fyra ”Regelbunden hård träning och tävlingsidrott” (aktivitet med hög intensitet). Medianvärdet för det självskattade stressbeteendet hos hela gruppen var 18 (K113 och K3 28). Totalt nio personer (11%) hade en totalpoäng på 35 eller mer vilket är en indikation på ett stressbeteende.
Det förelåg ett lågt (r=-0.14) icke signifikant (p=0.22) samband mellan den fysiska
aktivitetsnivån och det självskattade stressbeteendet hos personer som fått stroke eller TIA.
Skillnad mellan män och kvinnor i självskattad fysisk aktivitet
Hos både kvinnorna och männen var det lägsta svaret ett och det högsta svaret tre (medianen 2, K1 2 och K3 2). Det förelåg ingen signifikant skillnad i medianvärde i fysisk aktivitetsnivå mellan könen (p=0.81). En större andel av männen jämfört med kvinnorna svarade att de hade en stillasittande fritid (18% av männen och 6,9% av kvinnorna). Denna skillnad var dock inte statistiskt signifikant (p=0.17). Det var även en större andel av männen som svarade att de genomförde regelbunden måttlig fysisk aktivitet och träning under minst två till tre timmar per vecka (24% av männen och 10,3% av kvinnorna), denna skillnad var inte statistiskt signifikant (p=0.14). En större andel av kvinnorna uppgav att de utförde någon form av fysisk aktivitet på fritiden under minst fyra timmar per vecka (58% av männen och 82,8% av
11
Figur 1. Andel (%) som vid skattning av fysisk aktivitetsnivå under senaste året svarade, mätt med SGPALS: “stillasittande fritid”, ”någon fysisk aktivitet på fritiden under minst fyra timmar per vecka”, ”regelbunden måttlig fysisk aktivitet och träning under minst två till tre timmar per vecka”, uppdelat efter kön.
Skillnad mellan män och kvinnor i självskattat stressbeteende
12
Figur 2. Visar deltagarnas poäng vid undersökning av stressbeteende, mätt med Hjärt-Lungfondens
stressformulär, (högsta och lägsta värde, median, medelvärde samt övre och nedre kvartilen) fördelat på kön.
Figur 3. Andel (%) vid skattning av stressbeteende fördelat på kön.
Diskussion
Resultatsammanfattning
13
timmar per vecka. Fler män än kvinnor uppgav att de genomförde regelbunden måttlig fysisk aktivitet och träning under minst två till tre timmar per vecka. Samtidigt var det även en större andel män som uppgav att de hade en stillasittande fritid. Ingen av dessa skillnader var
statistiskt signifikant. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan könen gällande självskattat stressbeteende, även om en större andel kvinnor hade 35 poäng eller mer vilket tyder på ett stressbeteende.
Resultatdiskussion
Diskussionen kommer ske utifrån varje enskild frågeställning och presenteras därefter.
Samband fysisk aktivitet och stressbeteende
Ett lågt, icke signifikant samband förelåg mellan FA och stressbeteende. Tidigare studier har visat att regelbunden fysisk aktivitet har en positiv effekt på stresshantering. Jonsdottir et.al (25) fann ett samband mellan FA och stress i en studie gjord på vårdpersonal och personer som arbetar med socialförsäkringar i Sverige. En låg självskattad fysisk aktivitetsnivå var associerat med ökad risk för psykisk ohälsa och stress. Den aktuella studiens resultat går därmed inte i linje med tidigare forskning där ett tydligt samband mellan dessa faktorer påträffats. Möjliga orsaker till denna skillnad kan vara att tidigare studie hade en större studiepopulation (n= 3114), medelåldern var 47 år samt att merparten där var kvinnor (87%). Det saknas dock fortfarande tillräckligt med studier som har genomfört uppföljning av FA och stress på lång sikt (26). Majoriteten av studierna på ämnet har gjorts på bredare populationer och inte specifikt på personer med stroke/TIA (16,25). Därmed finns behovet av vidare forskning som undersöker sambandet mellan FA och stressbeteende hos denna grupp. Det är även av intresse att göra studier som använder sig av samma datainsamlingsmetoder. I och med att både fysisk inaktivitet och stress är associerat med ökad risk att drabbas av
kardiovaskulära sjukdomar, kan ett klarlagt samband mellan dessa faktorer ge vägledning till fysioterapeuter i hur de kan arbeta preventivt. Detta genom att fokusera på antingen FA eller stress hos personer som är inaktiva och samtidigt har ett stressbeteende.
Skillnad mellan män och kvinnor i självskattad fysisk aktivitet
14
låga fysiska aktivitetsnivån går att jämföra med andra studier som gjorts. Sett till WHO:s riktlinjer för FA fann Luzak et. al (27) att endast 14% av studiepopulationen (n= 475) med en medelålder på 58 år nådde upp till riktlinjerna. Sagelv et. al (28) fann att 22% av
studiepopulationen (n= 5918) med en medelålder på 63,3 år nådde upp till riktlinjerna. Båda dessa studier använde sig av accelerometer för att undersöka den fysiska aktivitetsnivån. I en observationsstudie av Schnor, Scharling och Jensen (29) har man studerat självskattad fysisk aktivitetsnivå mätt med SGPALS och risken för att dö hos 7023 individer i åldrarna 20–79 år, varav 54% var kvinnor. Skattningen av FA har skett vid två tillfällen med fem års mellanrum. Även om studien inte analyserat skillnader mellan könen är det intressant att titta på andelen kvinnor respektive män och hur de skattat sin fysiska aktivitetsnivå. Vid båda mättillfällena är andelen kvinnor som svarat “2” på SGPALS högre än männen (61,2% och 55% av kvinnorna samt 49,7% och 43,4% av männen) (28).De procentuella andelarna är lägre än den aktuella studiens resultat där en signifikant skillnad mellan könen framkom. Men likväl visar studien att kvinnor verkar vara överrepresenterade vad gäller svarsalternativ “2”. Man bör dock ta i beaktning att de som utförde studien hade modifierat SGPALS versionen något och ändrat svarsalternativ “2” till att vara “involverad i lätt fysisk aktivitet 2–4 timmar per vecka”. Då observationsstudien inte gjort några egna jämförelser mellan könen samt att de gjort mindre modifieringar till SGPALS bör man vara försiktig med att tolka resultatet. I
Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät “Hälsa på lika villkor” (30) uppgav 64% (n= 33.332) bland både män och kvinnor i Sverige, mellan åldrarna 16-84 att de under 2018 följde rekommendationerna om minst 150 minuter FA i veckan. Andelen var störst (72%) i den yngsta åldersgruppen (16–29 år) och lägst (54%) bland de äldre (65–84 år). I
åldersgruppen 45–64 år uppgav 62% att de uppnådde målet (30). Detta visar på en tydlig skillnad i självskattad FA mellan slumpmässigt utvalda invånare i Sverige och deltagarna i aktuell studie. Den stora skillnaden i antalet deltagare gör dock att resultatet bör tolkas med stor försiktighet. Boehme, Esenwa och Elkind (2) nämner i sin review att individer som har en
15
för att minska risken för att drabbas av stroke/TIA, står det klart att en inaktiv livsstil ökar risken. Ur ett samhälls och fysioterapeutiskt perspektiv är denna vetskap av stor betydelse för det fortsatta arbetet i att minska de livsstilsrelaterade sjukdomarna. Detta genom att
exempelvis skapa förutsättningar och ge stöd åt personer som behöver öka sin fysiska aktivitetsnivå.
I den aktuella studien påvisades ingen statistisk signifikant skillnad mellan könen gällande självskattad FA. Detta resultat är i överensstämmelse med den studie Krawcyk et.al (8) gjort på som pekar på liknande resultat trots att de använt Physical Activity Scale 2 (PAS2) och inte SGPALS vid mätning av FA. Trots icke signifikanta skillnader visar både denna och ovan nämnda studie att en större andel män skattade en högre fysisk aktivitetsnivå jämfört med kvinnor. Studiernas resultat är jämförbara med varandra i och med att antalet deltagare (n= 81) och könsfördelningen (64% män och 36% kvinnor) i studien gjord av Krawcyk et.al var likvärdig aktuell studie. Men resultatet bör trots detta tolkas med stor försiktighet i och med användningen av olika självskattningsformulär. Studien från Kina som undersökte sambandet mellan FA, mätt med International Physical Activity Questionnaire (IPAQ), och stroke visade dock ett annat resultat. Där var det kvinnorna som skattade en högre nivå av FA jämfört med männen. De såg även att det var en större andel män som hade en låg fysisk aktivitetsnivå, vilket stämmer överens med den aktuella studien då det var övervägande män som skattat sin FA till “Stillasittande fritid” (31). Även här bör resultatet tolkas med försiktighet i och med användningen av olika självskattningsformulär. Deltagarna var även betydligt fler (n= 10.398) och könsfördelningen var omvänd jämfört med aktuell studie (59% kvinnor och 41% män).
Skillnad mellan män och kvinnor i självskattat stressbeteende
I denna studie förelåg ingen signifikant skillnad mellan könen när det kommer till självskattat stressbeteende. Detta är jämförbart med en studie av Santos et. al (32) som i sin
studiepopulation (n= 90) med en medelålder på 71,2 år, inte fann någon signifikant skillnad mellan könen hos strokepatienter. Då den studien använt ett annat självskattningsformulär än denna studie bör resultatet tolkas med försiktighet. I en studie av Truelsen et. al (33)
studerades självskattad stress som riskfaktor för att drabbas av stroke. Deras studiepopulation (n= 12.574) bestod av män (45%) och kvinnor (55%) i åldrarna 20-98 år som inte drabbats av stroke innan studien. De undersökte både intensiteten och frekvensen av självskattad stress i en fyrgradig skala. Gällande intensiteten rapporterades stressen som: aldrig/nästan aldrig
16
stressen som: aldrig/nästan aldrig stressad, om stressad,månadsvis, veckovis eller dagligen. I
grupperna med hög intensitet och frekvens var andelen kvinnor högre än män (71%). Vidare diskuterar de i sin studie att individer som skattar en hög intensitet och frekvens gällande stress har den mest ogynnsamma riskprofilen. Dock framgår det inte om det är någon signifikant skillnad mellan könen hos de individerna som drabbades av stroke (33).
Totalt nio deltagare (11%) i den aktuella studien överskred gränsen som tyder på ett
stressbeteende. Detta går inte i linje med forskning som säger att stress är en riskfaktor för att drabbas av stroke eller TIA (11,12). Något som skulle kunna förklara varför det var så få deltagare som nådde upp till den nivå som tyder på ett stressbeteende är att stressformuläret i sig har instruktionen att man ska tänka en vecka bakåt i tiden. Då deltagarna spenderat stora delar av sin tid på sjukhuset under denna vecka kan resultatet ha blivit lägre då flera frågor rör situationer som deltagarna inte utsätts för i sjukhusmiljö. Det är troligt att frågor som
exempelvis “Jag blir irriterad på andra bilister” och “Jag tycker mycket illa om att stå i kö” får låga poäng då man inte har någon direkt exponering till dessa situationer. En annan aspekt att ta i beaktning är dödligheten vid stroke. Truelsen et. al (33) fann i sin studie ett samband mellan hög stress-intensitet i kombination med frekvensen “veckostress” och en högre dödlighet vid stroke. Det är möjligt att andelen individer som överskred gränsen för ett stressbeteende i den aktuella studien hade blivit annorlunda om data funnits tillgänglig från individer som dött av stroke.
Även om det inte var signifikant skillnad mellan könen gick det ändå att urskilja att det rent procentuellt var fler kvinnor än män som nådde gränsen för (“riskzon för stressbeteende”) i denna studie. Resultatet bör dock tolkas med stor försiktighet då antalet individer som
överskred gränsen är så pass få (n= 9). Det låga antalet individer till trots, går resultatet i linje med att man tidigare funnit att en upplevd psykosocial stress går att länka till stroke och att kvinnor i sig hade en högre risk än män (12). Att fler kvinnor rent procentuellt når riskzonen för stressbeteende och att medianen för kvinnor är något högre än män i denna studie går i linje med resultaten som American Psychological Association (APA) (34) fått i sina undersökningar när de jämför hur stressade män är jämfört med kvinnor. Dessa
17
2006–2018 funnit att en större andel kvinnor än män i åldrarna 16–84 uppgett sig vara stressade (35).
Det finns alltid en risk vid självskattningsformulär att individerna tolkar frågorna på lite olika sätt. Anledningen till att en större andel kvinnor än män överskred gränsen till ett
stressbeteende i aktuell studie är oviss. Det kan vara så att kvinnorna tolkar frågorna i
formuläret på ett litet annorlunda sätt än männen. Kvinnor i allmänhet kan även uppfatta olika stressorer på ett annorlunda sätt än män. Det finns även möjligheten att kvinnor utsätts för mer stressorer i livet jämfört med männen. Utifrån detta är det svårt att dra några större slutsatser till att fler kvinnor än män överskrider gränsen för ett stressbeteende då underlaget är litet. Därmed är resultatet svårt att generalisera till en bredare population. För att få en klarare bild av hur en eventuell skillnad i självskattad stress mellan kvinnor och män ser ut, behövs fler studier på ämnet.
Metoddiskussion
Studien omfattade 79 deltagare som drabbats av stroke/TIA. Av dessa var majoriteten män (n= 50) vilket gör resultatet svårt att generalisera till en bredare population. Detta gäller både sambandet mellan FA och stressbeteende samt jämförelsen mellan män och kvinnors FA respektive stressbeteende, då snedfördelningen gällande könen är för stor (24). Å andra sidan är antalet deltagare i sin helhet en styrka med studien, då det var ett relativt högt antal.
Formulären fylldes i av deltagarna när de var redo för utskrivning efter att ha drabbats av stroke/TIA. I och med att en stroke/TIA kan påverka kognitiva funktioner som exempelvis minnet, finns det en risk att vissa individer inte skattat sitt stressbeteende eller fysiska aktivitet under det senaste året på ett helt korrekt sätt (9). I huvudprojektet valde man även att
inkludera ett fåtal deltagare om inte uppfyllde de kognitiva kraven (MoCA >26p), vilket skulle kunna anses som ett ej representativt urval.
För att passa in i huvudprojektet behövde deltagarna ha tillräckligt god motorik, kognition samt klara av ett sex minuters gångtest. De individer som hade svårare funktionsnedsättningar efter att ha drabbats av en stroke och således inte nådde upp till huvudprojektets
18
Således är det möjligt att huvudprojektets inklusionskriterier sållat bort individer som haft en låg fysisk aktivitet före sin stroke/TIA.
Vid självskattning av FA hos en äldre befolkning (65–90 år) bör tolkningen av resultatet ske med vaksamhet, då det visats att försämrad kognitiv funktion är en förklaring till att
subjektiva och objektiva mätningar av FA skiljer sig åt (9,36). I denna studie är medianen 66 år hos männen respektive 64 år hos kvinnorna, vilket enligt studien av Herbolsheimer et.al (36) kan vara av betydelse vid tolkning av resultatet.
Användningen av självskattningsformuläret SGPALS i denna studie kan ses som en svaghet i och med svårigheten att använda retrospektiva skattningsformulär. Då SGPALS mäter över ett tidsspann som sträcker sig bakåt ett år kan det vara svårt att göra en korrekt bedömning av hur fysiskt aktiva deltagarna varit. Det finns även en risk att deltagare är mer aktiva under en viss period om året. Detta skulle kunna betyda att deltagare har varit mer inaktiva än vad de svarat på formuläret, flera månader innan de drabbats av stroke/TIA. Å andra sidan är det bra att deltagarna fick svara på deras fysiska aktivitetsnivå under sjukhusvistelsen då det ligger nära inpå insjuknandet av stroke. Hade formuläret besvarats vid ett senare tillfälle finns en risk att deltagarna glömt hur aktiva de varit innan insjuknandet. Samtidigt har flertalet studier visat på att självskattning av FA är ett reproducerbart och trovärdigt sätt att bedöma den fysiska aktivitetsnivån hos enskilda individer (37,38). Vid mätning av FA i forskning används ofta självskattningsformulär istället för mer precisa objektiva mätningar, som exempelvis aktivitetsmätare. Objektiva mätningar är dock mer kostsamma och komplicerade att
genomföra på en stor population än självskattningsformulär (39). SGPALS som instrument har visats ha en god relaterbarhet till en ökad risk för kardiovaskulära sjukdomar. Studier har visat att personer som skattat en låg fysisk aktivitetsnivå (stillasittande fritid) i större
utsträckning besitter flertalet avvikande värden i kardiovaskulära riskfaktorer, som
exempelvis förhållande midja-höft och hyperlipidemi (9,21). Genom att skatta aktivitetsnivå med SGPALS kan chansen att upptäcka personer som löper högre risk att drabbas av
stroke/TIA öka.
19
vad personen hade haft om enkäten varit utformad på ett annat sätt eller om en annan enkät använts. Vid tidigare forskning som använt Hjärt-Lungfondens formulär har en av de
ansvariga för översättningen av enkäten vid samtliga tillfällen varit en del av forskargruppen, vilket kan anses som bias. Det har inte hittats någon information kring eventuella brister med enkäten i den tidigare forskningen där enkäten använts. Men likt andra skattningsformulär kring stress är det en risk att deltagarna över- eller underskattar sina reaktioner (40).
Att drabbas av stroke/TIA innebär förändringar i ens liv, stora som små. Första tiden efter stroke/TIA befinner man sig på sjukhuset där man har kunnig personal runt omkring sig och blir omhändertagen. Vid hemgång skulle en stroke/TIA patient kunna känna sig mer stressad då personen i fråga ska klara sig i sin hemmiljö under nya förutsättningar. Genom att få patienten att svara på formuläret om upplevd stress när de är redo för utskrivning skulle det kunna påverka hur de svarar. Ostwald, Bernal, Cron och Godwin (41) har i sin studie sett att överlevare av stroke har en upplevd stress, mätt med Perceived Stress Scale, som är högst vid tidpunkten för utskrivning från sjukhus. Denna upplevda stress minskar sedan gradvis under första året i hemmet. Att få patienterna att skatta sin upplevda stressnivå i ett tidigare skede under sjukhusvistelsen skulle kunna göra att svaren blir annorlunda.
Instruktionen till Hjärt-Lungfondens formulär kring stress är att man ska markera det
svarsalternativet som stämmer bäst in hur man känt sig under senaste veckan. Då deltagarna i denna studie fyllde i detta formulär när de var klara för utskrivning innebär det att de
spenderat merparten av senaste veckan på sjukhuset. Man kan se i Riksstrokes årsrapport (42) att medianvårdtiden för akut stroke på Akademiska sjukhuset är åtta dagar. Här hade man kunnat använda sig av något annat formulär som fångat deltagarnas upplevda stress längre bakåt i tiden, som exempelvis Perceived Stress Scale (PSS) som mäter en månad bakåt.
Att besvara formulären om fysisk aktivitetsnivå och stressbeteende på sjukhuset kan ha sina fördelar. Om någon oklarhet skulle uppstå kring någon fråga har deltagaren haft möjlighet att kunna ställa en fråga kring detta. Deltagarna har också haft gott om tid att kunna tänka igenom sina svar ordentligt.
Etisk diskussion
20
personer som inte nådde upp till huvudprojektets inklusionskriterier gällande kognition och inte hade någon närstående som kunde hjälpa till vid behov, inte fick vara med.
Klinisk nytta
Då resultatet från denna studie varken visar på ett samband mellan FA och stressbeteende eller några könsskillnader gällande FA respektive stressbeteende, är det svårt att säga hur det ska implementeras i kliniken. Tidigare forskning har visat på ett samband mellan FA och stress (16,23), men utifrån denna studie kan ingen rekommendation för hur man bör arbeta med dessa faktorer i syfte att förhindra en stroke ges. Gällande könsskillnader i självskattad FA och stressbeteende visade resultatet att det inte var någon skillnad. Detta gäller även tidigare forskning (8,31). Utifrån denna studies resultat går det inte att ge några besked kring om arbetet bör skilja sig åt beroende på om det är en man eller kvinna som är patient. I och med detta är vidare forskning på området önskvärt.
Konklusion
21
Referenser
1. Sacco RL, Kasner SE, Broderick JP, et al. An updated definition of stroke for the 21st century: a statement for healthcare professionals from the American Heart
Association/American Stroke Association [published correction appears in Stroke. 2019 Aug;50(8):e239]. Stroke. 2013 Jul;44(7):2064-2089.
doi:10.1161/STR.0b013e318296aeca
2. Boehme AK, Esenwa C, Elkind MS. Stroke Risk Factors, Genetics, and Prevention.
Circulation Research. 2017 Feb 3;120(3):472–495. doi:
10.1161/CIRCRESAHA.116.308398.
3. Guzik A, Bushnell C. Stroke Epidemiology and Risk Factor Management. Continuum
(Minneap Minn). 2017 Feb;23(1, Cerebrovascular Disease):15-39. doi:
10.1212/CON.0000000000000416
4. Guan L, Collet JP, Mazowita G, Claydon VE. Autonomic Nervous System and Stress to Predict Secondary Ischemic Events after Transient Ischemic Attack or Minor Stroke: Possible Implications of Heart Rate Variability. Front Neurol [Internet]. 2018 Mar;9:90. doi: 10.3389/fneur.2018.00090
5. Easton JD, Saver JL, Albers GW, Alberts MJ, Chaturvedi S, Feldmann E, Hatsukami TS, Higashida RT, Johnston SC, Kidwell CS, Lutsep HL, Miller E, Sacco RL; American Heart Association; American Stroke Association Stroke Council; Council on Cardiovascular Surgery and Anesthesia; Council on Cardiovascular Radiology and Intervention; Council on Cardiovascular Nursing; Interdisciplinary Council on
Peripheral Vascular Disease. Definition and evaluation of transient ischemic attack: a scientific statement for healthcare professionals from the American Heart
Association/American Stroke Association Stroke Council; Council on Cardiovascular Surgery and Anesthesia; Council on Cardiovascular Radiology and Intervention; Council on Cardiovascular Nursing; and the Interdisciplinary Council on Peripheral Vascular Disease. The American Academy of Neurology affirms the value of this statement as an educational tool for neurologists. Stroke. 2009 Jun;40(6):2276-93. doi: 10.1161/STROKEAHA.108.192218.
6. Yrkesföreningar för fysisk aktivitet 2016, FYSS 2017: fysisk aktivitet i
22
7. World Health Organisation. WHO guidelines on physical activity and sedentary behaviour. Geneva: World Health Organisation; 2020. Tillgänglig vid:
https://www.who.int/publications/i/item/9789240015128
8. Krawcyk SR, Vinther A, Petersen CN, Faber J, Rehman S, Iversen KH, Christensen T, Kruuse C. Self-Reported Physical Activity and Cardiovascular Disease Risk Factors in Patients With Lacunar Stroke. J Stroke Cerebrovasc Disc. 2019 Aug;28(8):2168-2176. doi: 10.1016/j.jstrokecerebrovasdis.2019.04.031
9. Reinholdsson M, Palstam A, Sunnerhagen KS. Prestroke physical activity could influence acute stroke severity (part of PAPSIGOT). Neurology. 2018 Oct 16;91(16):e1461-e1467. doi: 10.1212/WNL.0000000000006354.
10. Wen CP, Liu CH, Jeng JS, Hsu SP, Chen CH, Lien LM, Chen AC, Lee JT, Chen PK, Hsu CS, Chern CM, Chen CC, Hsu MC, Lu K, Chen HJ, Wang HK, Muo CH, Hsu CY. Pre-stroke physical activity is associated with fewer post-stroke complications, lower mortality and a better long-term outcome. Eur J Neurol. 2017 Dec;24(12):1525-1531. doi: 10.1111/ene.13463.
11. Hamer M. Psychosocial stress and cardiovascular disease risk: the role of physical activity. Psychosom Med. 2012 Nov-Dec;74(9):896-903. doi:
10.1097/PSY.0b013e31827457f4.
12. Booth J, Connelly L, Lawrence M, Chalmers C, Joice S, Becker C, Dougall N. Evidence of perceived psychosocial stress as a risk factor for stroke in adults: a meta-analysis. BMC Neurol. 2015 Nov 12;15:233. doi: 10.1186/s12883-015-0456-4. 13. Nicolaides NC, Kyratzi E, Lamprokostopoulou A, Chrousos GP, Charmandari E.
Stress, the stress system and the role of glucocorticoids. Neuroimmunomodulation. 2015;22(1-2):6-19. doi: 10.1159/000362736.
14. Cohen S, Janicki-Deverts D, Miller GE. Psychological stress and disease. JAMA. 2007 Oct 10;298(14):1685-7. doi: 10.1001/jama.298.14.1685.
15. Rimmele U, Seiler R, Marti B, Wirtz PH, Ehlert U, Heinrichs M. The level of physical activity affects adrenal and cardiovascular reactivity to psychosocial stress.
Psychoneuroendocrinology. 2009 Feb;34(2):190-198. doi:
10.1016/j.psyneuen.2008.08.023.
23
17. Björk J. Praktisk statistik för medicin och hälsa. 1:a uppl. Stockholm: Liber; 2011. 18. Saltin B, Grimby G. Physiological analysis of middle-aged and old former athletes.
Comparison with still active athletes of the same ages. Circulation. 1968 Dec;38(6):1104-15. Tillgänglig vid: https://www.gu.se/sites/default/files/2020-04/saltin-grimsby-physical-activity-level-scale-1968.pdf
19. Strand K. Stress: en skrift om stress och hälsa: symptom, behandling, forskning. Stockholm: Hjärt-Lungfonden; 2018. Tillgänglig vid:
https://assets.ctfassets.net/vsg3mjkzpeus/52VDYoZg24QiJU519Cb9r2/e142440df06c 9f9be4dec58854ee6177/Stress_2020_WEB_Final.pdf
20. Grimby G, Börjesson M, Jonsdottir IH, Schnohr P, Thelle DS, Saltin B. The “Saltin– Grimby Physical Activity Level Scale” and its application to health research.
Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports. 2015 Nov;25(4):119-125.
doi:10.1111/sms.12611
21. Rödjer L, Jonsdottir IH, Rosengren A, Björck L, Grimby G, Thelle DS, Lappas G, Börjesson M. Self-reported leisure time physical activity: a useful assessment tool in everyday health care. BMC Public Health. 2012 Aug 24;12:693. doi: 10.1186/1471-2458-12-693.
22. Claesson M, Burell G, Slunga Birgander L, Lindahl B, Asplund K. Psychosocial distress and impaired quality of life - targets neglected in the secondary prevention in women with ischaemic heart disease. European Journal of Cardiovascular Prevention
& Rehabilitation. 2003 Aug;10(4):258-266. doi: 10.1097/00149831-200308000-00007
23. Karlsson B, Burell G, Anderberg UM, Svärdsudd K. Cognitive behaviour therapy in women with fibromyalgia: A randomized clinical trial. Scandinavian Journal of Pain. 2015 Oct;9(1):11-21. doi: 10.1016/j.sjpain.2015.04.027.
24. Carter R.E. & Lubinsky J. Rehabilitation research: principles and applications, Fifth ed. St. Louis, Missouri: Elsevier; 2016;2015.
25. Jonsdottir IH, Rödjer L, Hadzibajramovic E, Börjesson M, Ahlborg G Jr. A
prospective study of leisure-time physical activity and mental health in Swedish health care workers and social insurance officers. Prev Med. 2010 Nov;51(5):373-7. doi: 10.1016/j.ypmed.2010.07.019.
26. Faskunger J. Sjöblom P. Idrottens samhällsnytta. En vetenskaplig översikt av
idrottsrörelsens mervärde för individ och samhälle. Riksidrottsförbundet FoU-rapport 2017:1. Stockholm: Riksidrottsförbundet. Tillgänglig
https://www.rf.se/globalassets/riksidrottsforbundet/nya-dokument/nya-24
dokumentbanken/forskning-fou/idrottens-samhallsnytta/fou2017_1-idrottens-samhallsnytta.pdf
27. Luzak A, Heier M, Thorand B, Laxy M, Nowak D, Peters A, Schulz H; KORA-Study Group. Physical activity levels, duration pattern and adherence to WHO
recommendations in German adults. PLoS One. 2017 Feb 28;12(2):e0172503. doi: 10.1371/journal.pone.0172503.
28. Sagelv EH, Ekelund U, Pedersen S, Brage S, Hansen BH, Johansson J, Grimsgaard S, Nordström A, Horsch A, Hopstock LA, Morseth B. Physical activity levels in adults and elderly from triaxial and uniaxial accelerometry. The Tromsø Study. PLoS One. 2019 Dec 3;14(12):e0225670. doi: 10.1371/journal.pone.0225670.
29. Schnohr P, Scharling H, Jensen JS. Changes in leisure-time physical activity and risk of death: an observational study of 7,000 men and women. Am J Epidemiol. 2003 Oct 1;158(7):639-44. doi: 10.1093/aje/kwg207.
30. Folkhälsomyndigheten. Öppna jämförelser folkhälsa 2019. Stockholm: Folkhälsomyndigheten; 2019. Tillgänglig vid:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/oe/oppna-jamforelser-folkhalsa-2019/.
31. Yu L, Liang Q, Zhou W, Huang X, Hu L, You C, Li J, Wu Y, Li P, Wu Q, Wang Z, Gao R, Bao H, Cheng X. Association between physical activity and stroke in a middle-aged and elderly Chinese population. Medicine (Baltimore). 2018 Dec;97(51):e13568. doi: 10.1097/MD.0000000000013568.
32. Santos EB, Rodrigues RA, Marques S, Pontes-Neto OM. Estresse percebido nos idosos sobreviventes do AVC após a alta hospitalar para casa [Perceived stress in elderly stroke survivors after hospital discharge to home]. Rev Esc Enferm USP. 2015 Oct;49(5):797-803. Portuguese. doi: 10.1590/S0080-623420150000500013.
33. Truelsen T, Nielsen N, Boysen G, Grønbaek M; Copenhagen City Heart Study. Self-reported stress and risk of stroke: the Copenhagen City Heart Study. Stroke. 2003 Apr;34(4):856-62. doi: 10.1161/01.STR.0000062345.80774.40.
34. American Psychological Association. Stress in America: The State of Our Nation. Stress in America™ Survey. 2017. Tillgänglig vid:
https://www.apa.org/news/press/releases/stress/2017/state-nation.pdf
25
36. Herbolsheimer F, Riepe MW, Peter R. Cognitive function and the agreement between self-reported and accelerometer-accessed physical activity. BMC Geriatr. 2018 Feb 21;18(1):56. doi: 10.1186/s12877-018-0747-x.
37. Kurtze N, Rangul V, Hustvedt BE. Reliability and validity of the international
physical activity questionnaire in the Nord-Trøndelag health study (HUNT) population of men. BMC Med Res Methodol. 2008 Oct 9;(8):63. doi: 10.1186/1471-2288-8-63.
38. Teixeira-Salmela LF, Devaraj R, Olney SJ. Validation of the human activity profile in stroke: a comparison of observed, proxy and self-reported scores. Disabil Rehabil. 2007 Oct 15;29(19):1518-24. doi: 10.1080/09638280601055733
39. Dowd KP, Szeklicki R, Minetto MA, Murphy MH, Polito A, Ghigo E, van der Ploeg H, Ekelund U, Maciaszek J, Stemplewski R, Tomczak M, Donnelly AE. A systematic literature review of reviews on techniques for physical activity measurement in adults: a DEDIPAC study. Int J Behav Nutr Phys Act. 2018 Feb 8;15(1):15. doi:
10.1186/s12966-017-0636-2.
40. Morgan ES, Umberson K, Hertzog C. Construct validation of self-reported stress scales. Psychol Assess. 2014 Mar;26(1):90-9. doi: 10.1037/a0034714.
41. Ostwald SK, Bernal MP, Cron SG, Godwin KM. Stress experienced by stroke survivors and spousal caregivers during the first year after discharge from inpatient rehabilitation. Top Stroke Rehabil. 2009 Mar-Apr;16(2):93-104. doi: 10.1310/tsr1602-93.
42. Riksstroke. Årsrapport Stroke/TIA 2019. Umeå; 2020. Tillgänglig vid:
26 Bilaga 1
Saltin-Grimby Physical Activity Level Scale (SGPALS)
FYSISK AKTIVITET och MOTION
Kryssa endast i EN ruta!
Hur mycket rör Du Dig och anstränger Dig kroppsligt på fritiden?
Om Din aktivitet varierar mycket mellan t ex sommar och vinter, så försök att ta ett genomsnitt. Frågan gäller det senaste året.
1. Stillasittande fritid
Du är nästan helt fysisk inaktiv: läser, ser på TV och film, använder dator eller har annan
stillasittande sysselsättning på fritiden……… 2. Någon fysisk aktivitet på fritiden under minst 4 timmar per vecka:
Du cyklar eller promenerar exempelvis till arbetet, promenerar eller åker skidor med
familjen, trädgårdsarbete, fiske, bordtennis, bowling etc……….………..………. 3. Regelbunden måttlig fysisk aktivitet och träning under minst 2 till 3 timmar per vecka
Du ägnar Dig åt t ex tungt trädgårdsarbete, löpning, simning, motionsgymnastik, tennis,
badminton eller liknande aktiviteter. …..………..…... 4. Regelbunden hård träning och tävlingsidrott (aktivitet med hög intensitet) Du ägnar Dig åt löpning, orientering, skidåkning, simning, fotboll, handboll etc. flera
gånger i veckan………..………...
Grimby G, Borjesson M, Jonsdottir IH, Schnohr P, Thelle DS, Saltin B. The ”Saltin-Grimby Physical Activity Level Scale” and its application to health research. Scand J Med Sci Sports. 2015;25 Suppl 4:119-25.
Orginalpublikation:
Saltin B, Grimby G. Physiological analysis of middle-aged and old former athletes. Comparison with still active athletes of the same ages. Circulation. 1968: 38: 1104-1115.
27 Bilaga 2. (Egen modifiering av formuläret) Vardagslivets stress
Nedan följer ett antal påståenden, där du ska ta ställning till hur väl de stämmer med hur du känner dig. Markera med ett kryss i den ruta som motsvarar hur du känt dig under den senaste veckan. (OBS! endast ett svarsalternativ per fråga). Kontrollera att du besvarat samtliga frågor! Räkna 0 för
svarsalternativet ”inte alls”, 1 poäng för ”inte riktigt”, 2 poäng för ”ganska bra” och 3 poäng för ”helt och hållet”. 35 poäng eller mer tyder på stress.
PÅSTÅENDET STÄMMER inte inte Ganska Helt och
alls riktigt bra hållet
1) Jag känner mig tidspressad ☐ ☐ ☐ ☐
2) Jag rör mig snabbt som om jag hade bråttom ☐ ☐ ☐ ☐ 3) Jag tycker mycket illa om att stå i kö ☐ ☐ ☐ ☐
4) Jag blir irriterad på andra bilister ☐ ☐ ☐ ☐
5) Jag går på högt varv och driver på mig själv ☐ ☐ ☐ ☐ 6) Jag blir lätt otålig på människor som gör saker och ting ☐ ☐ ☐ ☐
långsamt
7) Jag tävlar med mig själv och andra ☐ ☐ ☐ ☐
8) Jag gör två eller flera saker samtidigt ☐ ☐ ☐ ☐ 9) Jag känner mig irriterad eller upprörd inombords ☐ ☐ ☐ ☐
10) Jag pratar fort och med starkt eftertryck ☐ ☐ ☐ ☐ 11) Jag kommer på mig själv med att skynda mig även ☐ ☐ ☐ ☐
när jag egentligen har gott om tid
12) Jag blir irriterad på människor som är fumliga eller ☐ ☐ ☐ ☐ slarviga
13) Jag äter fort och är den som är färdig först ☐ ☐ ☐ ☐ 14) När jag talar med andra vill jag gärna få sista ordet ☐ ☐ ☐ ☐
och övertyga de andra om att jag har rätt
15) Jag får utbrott av ilska och irritation ☐ ☐ ☐ ☐ 16) När jag talar med andra tänker jag på annat än det ☐ ☐ ☐ ☐
vi talar om
17) Jag har svårt att ”göra ingenting” ☐ ☐ ☐ ☐
18) Jag faller andra i talet ☐ ☐ ☐ ☐
19) Jag blir irriterad över de fel som andra begår ☐ ☐ ☐ ☐ 20) Folk i min omgivning säger åt mig att varva ner och ☐ ☐ ☐ ☐
