E X A M E N S A R B E T E
Upplevelser att leva med amputerat ben
Marja-Terttu Skogfält, Mats Söderberg
Luleå tekniska universitet Hälsovetenskapliga utbildningar
Sjuksköterskeprogrammet Institutionen för Hälsovetenskap
Avdelningen för Omvårdnad
2005:61 HV - ISSN: 1404-5516 - ISRN: LTU-HV-EX--05/61--SE
Avdelning för omvårdnad
Experiences of living with an amputated leg - a literature study
Upplevelser av att leva med amputerat ben – en litteraturstudie
Marja-Terttu Skogfält Mats Söderberg
Examensarbete (Omvårdnad C, 51-60 p.) Vårterminen 2005
Sjuksköterskeprogrammet, 120 p Handledare: Marja Öhman
Upplevelser av att leva med amputerat ben – en litteraturstudie Marja-Terttu Skogfält
Mats Söderberg Avdelningen för omvårdnad Institutionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet
Abstrakt
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelser av att leva med amputerat ben. Sjutton internationella, vetenskapliga artiklar analyserades med kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i tre kategorier: Att kronisk smärta och nedsatt rörelseförmåga innebär svårigheter; att känna obehag i intima situationer; att vara orolig och nedstämd påverkar livskvaliteten. Innehållet i kategorierna visade att personer som levde med amputerat ben, upplevde att smärta och fantomkänslor ledde till svårigheter att klara av aktiviteter i det dagliga livet. De upplevde begränsningar i sitt sexuella liv genom att de skämdes för den förändrade kroppen och de hade svårigheter att hitta partners. Slutligen upplevde de sämre livskvalitet och social isolering med oro och nedstämdhet.
Sjuksköterskor bör vara uppmärksamma på att smärta och upplevelser av svårigheter med funktionshinder är vanliga problem bland människor, som amputerat ett ben. Sjuksköterskor bör aktivt lyssna till och initiera samtal med dessa personer om deras upplevelser av smärta, funktionshinder, sexualitet och nedstämdhet, för att stärka deras självkänsla och ge råd. Vid behov kan dessa personer behöva hjälp att kontakta specialister på smärta, psykiska och sexuella problem. Massage i olika former och lyssna på avslappnande musik kan tänkas vara till nytta för att kunna uthärda och leva med långvarig smärta.
Nyckelord: kvalitativ innehållsanalys, litteraturstudie, amputation, långvarig smärta, livskvalitet och upplevelse.
Att förlora en kroppsdel kan innebära stora förändringar i livskvaliteten. Denna förändring kan enligt Solovieva (2001) betyda en försämring av funktionellt status och försämrade sociala möjligheter, utifrån fysisk funktion och emotionell reaktion. Om övriga
kroppsfunktionerna fungerar väl, lär människan sig att leva med sitt funktionshinder och återupprättar sin syn på sin livskvalitet. Det finns kulturella skillnader i upplevelser av hälsa. I vissa kulturer kan en persons anseende förändras på grund av att denne kanske inte upplever sig ha samma valmöjligheter som innan funktionsnedsättningen. Funktionshinder upplevs olika hos den som drabbas av detta beroende på ålder, vilken typ av funktionshinder det rör sig om, personlighet, copingstrategier samt vilket socialt och ekonomiskt stöd personen har (Harrison & Kahn, 2004).
Existerande värderingar, attityder och sociala normer har stor inverkan på vår
kroppsuppfattning. Dessa värderingar och normer gäller också personer med funktionshinder.
Störningar i kroppsuppfattning kan negativt inverka på förmågan att klara dagliga aktiviteter, sociala aktiviteter och yrkesliv (Yuen & Hanson, 2002). Enligt Santos och Sawaia (2001) är kroppsuppfattningen en viktig del i en persons dagliga liv, eftersom den är en del av
personens identitet och påverkar beteendet. En persons kroppsuppfattning är nära förknippad med andra delar av personens identitet och självförtroende. Det påverkar hur personen ser på sig själv. Hur personen ser på sig själv beror också på den uppväxt hon/han har haft och på samhällets syn på den ideala kroppen. Enligt Murray och Fox (2002) har främst yngre människor en splittrad kroppsbild vilket ger oro och depression som följd. Eiser, Darlington, Stride och Grimer (2001) påvisar att kroppsbilden och det dagliga livet är förknippade med upplevelsen av livskvalitet. Santos och Sawaia (2001) menar att en kroppslig förändring kan innebära även psykologiska hinder i en sexuell relation.
Att förlora en extremitet innebär en stor förändring av den kropp som vi känner så väl och tar för givet, som är pålitlig, som sover om natten, vaknar om morgonen och som rör sig utan viljepåverkan. Förlusten av den välbekanta kroppen är omtumlande och medför att personens livskvalitet försämras (Madjar,1997). Joachim och Acorn (2000) har undersökt hur ett
handikapp påverkar människors personlighet. Många drabbade sägs bli stigmatiserade av kroniska tillstånd, vare sig det är synligt eller osynligt. Stigmatiseringen kan innebära att personen försöker dölja eller skämta bort handikappet, vilket kan leda till ökad stress hos personen. Att lära sig att leva med ett funktionshinder, som en amputation av ett ben innebär,
involverar olika strategier som inkluderar ett beslut att välja ett öppet eller ett mera isolerat liv.
I västvärlden är den vanligaste orsaken till benamputation kärlsjukdomar. Under 1980-talet har ökningen av amputationer minskat genom förbättrad kärlkirurgi. Detta framkommer i en studie av Trautner, Haastert, Giani och Berger (2002) som fann ett starkt samband mellan diabetes och risk för benamputation. Enligt Socialstyrelsen (1997) är trampminor den vanligaste orsaken till amputation i Afrika och Asien. Landminor är ett stort internationellt problem med såväl sociala som ekonomiska konsekvenser vad det gäller kostnader för rehabilitering och behandlingar och det finns stora vinster i att behandla patienterna adekvat såväl akut som på lång sikt (Walsh, 2003). Amputation görs av fyra skäl, nämligen för att lindra outhärdlig smärta, förebygga hotande allmänpåverkan, förbättra gångförmågan med hjälp av protes eller för att underlätta personens egenvård. Godoy (2002)poängterar att oavsett orsaken till amputationen så påverkar amputationen personens livskvalitet och personen kan ha svårt att acceptera förlusten av benet.
För sjuksköterskor är det viktigt att få fördjupad kunskap och förståelse för upplevelser av att leva med benamputation, för att kunna stödja och hjälpa dessa personer både före och efter amputationen. Sjuksköterskan skall kunna se hela människan och inte bara det uppenbara problemet, eftersom dagliga livet påverkas och innebär en förändrad livssituation. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva människors upplevelser av att leva med amputerat ben.
METOD
Litteratursökning
Internationella vetenskapliga artiklar söktes i tre bibliografiska referensdatabaser CINAHL, Academic Search och Medline, men även via referenslistor som vi fick i de erhållna
artiklarna. Inklusions kriterier: vetenskapligt granskade, kvalitativa och kvantitativa artiklar, från 1992 och framåt. Sökorden vi använde var; “Amputation, disability and amputation, quality of life and amputation, experience and amputation”. På ordet ”amputation” fick vi över tiotusen träffar. Detta ledde till att vi kombinerade sökorden med varandra. Genom att kombinera ordet amputation med de andra sökorden tog vi fram 60 artiklar varav vi bedömde att 17 artiklar svarade mot syftet. Dessa 17 artiklar redovisas i tabell 1.
Analys
Syftet med den kvalitativa innehållsanalysen är att få en kunskap och förståelse för fenomenet som studerats. Forskares användning av metoden ger information om det sammanhang och den miljö i vilken materialet hämtats med korta koncisa slutsatser s.k. kategorier som belyser budskapet. Innehållsanalys gör det möjligt att fastställa slutsatser från verbala, visuella eller skrivna data i syfte att beskriva och öka förståelsen för olika fenomen. Denna metod är ytterst lämplig för forskning inom sjuksköterskans område eftersom den fokuserar på upplevelser (Downe-Wamboldt, 1992).
De vetenskapliga artiklarna i denna litteraturstudie analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys inspirerad av Burnard (1991). Manifest innehållsanalys används att tolka den skrivna källans underliggande budskap i det sagda (Catanzaro, 1998). Analysen inleddes med läsning av de aktuella artiklarna för att få en djupare förståelse av materialet. Samtidigt gjordes anteckningar över stora drag av det fenomen som studerades.
Vid en upprepad läsning av texten gjordes en öppen kodning av artiklarna genom att stryka under i texten det som svarade mot syftet. De textenheter som stämde med syftet plockades ut till vidare analys. Textenheterna kondenserades och de som liknade varandra fördes samman och kategoriserades till en första kategorilista. Utav dessa bildades nya bredare kategorier genom sammanslagning av de kategorier som liknade varandra. Denna procedur fortgick tills det inte gick att göra färre kategorier. Vid analysen utelämnades ”dross” som inte hade med syftet att göra.
Överensstämmelsen mellan resultatet och ursprungstexten säkerställdes genom att ursprungliga data lästes och jämfördes med den slutliga listan av kategorier. När all data var sorterad under kategorirubriker skrevs brödtext som beskrev vad kategorierna handlade om. Under arbetets gång var det viktigt att gå tillbaka till de ursprungliga artiklarna för att inte förlora betydelsen av sammanhang av fenomenet som studerades (jfr Burnard, 1991).
Tabell 1 Översikt över artiklar ingående i analysen (n=17)
Författare, år Typ av studie Deltagare Datainsamlings- Huvudfynd metod/ Analys-
metod
Bodenheimer et al. (2000).
Kvalitativ och kvantitativ
30 deltagare Strukturerade intervjuer och frågeformulär/
Datoriserad analys
Upplevelser av sexuella problem
Datta et al. (2004). Kvalitativ och kvantitativ
92 deltagare Frågeformulär Observationer/
Manuell
sammanställning i tabeller
Protes används huvudsakligen av kosmetiska skäl
Demet et al. (2003). Kvantitativ och kvalitativ
539 deltagare Frågeformulär/
Datoriserad analys
Att livskvalitet är relaterat förmågan att kunna röra sig självständigt.
Gallagher et al.
(2001).
Kvantitativ 104 deltagare Frågeformulär/
Statistisk analys
Fantom- och stumpsmärta efter amputation Ide, (2004). Kvantitativ 127 deltagare Artiklar vars resultat
diskuteras/
Kvantitativ innehållsanalys
Människor med amputerat ben upp- lever förändrat sexliv.
Lerner et al. (1993). Kvantitativ 109 deltagare Frågeformulär/
Kvantitativ innehålls analys
Amputation leder till förändrad kroppsbild
Livneh et al. (1999).Kvantitativ 61 deltagare Frågeformulär och enkäter/
Kvantitativ innehålls analys
Oro, ångest och depression påverkar återanpassning
McCartney et al.
(1999).
Kvantitativ och kvalitativ
61 deltagare Frågeformulär och Intervjuer/
Kvalitativ innehålls analys
Fantomsensation, fantom-stumpsmärta är vanligt efter amputation Miller et al.
(2002).
Kvantitativ 435 deltagare Tester/
Datoriserad analys
Amputationsnivån påverkar sociala aktiviteter Pell et al. (1993). Kvantitativ 149 deltagare Frågeformulär/
Datoriserad analys
Livskvaliteten påverkas av amputationen
Tabell 1 (forts.) Översikt över artiklar ingående i analysen (n=17)
Författare, år Typ av studie Deltagare Datainsamlings- Huvudfynd metod/ Analys-
metod
Postma et al. (1992) Kvalitativ och kvantitativ
40 deltagare Frågeformulär/
Datoriserad analys
Personer som amputerats upplever låg livskvalitet Price et al.
(2002).
Kvantitativ 100 deltagare och 58 deltagare i en annan grupp
Frågeformulär och intervjuer/
Kvantitativ innehålls analys
Emotionella problem hos personer som amputerats
Refaat et al. (2002). Kvantitativ 408 deltagare Frågeformulär/
Datoriserad analys
Depression, oro, sömnsvårigheter och regelbunden medicin användning hos personer som amputerats är vanligt van der Schans et al.
(2002).
Kvantitativ 437 deltagare Frågeformulär/
Datoriserad analys
Amputation påverkar hälsorelaterad livskvalitet Williams et al.
(2004)
Kvalitativ 89 deltagare Telefonintervjuer/
Datoriserad analys
Att det sociala skyddsnätet är viktigt för personer som amputerats Williamson &
Walters. (1996).
Kvalitativ och kvantitativ
25 deltagare Strukturerade intervjuer och frågeformulär/
Datoriserad analys
Amputation påverkar sexuella aktiviteter
Whyte & Carrol.
(2002).
Kvantitativ 315 deltagare Frågeformulär/
Kvantitativ innehålls analys
Personer som amputerats har stora problem med smärta relaterad till protesanvändning
RESULTAT
Litteraturstudien resulterade i tre kategorier, som beskrivs nedan med hjälp av brödtext och illustreras med citat (Tabell 2).
Tabell 2 Översikt av kategorier (n=3)
Att kronisk smärta och nedsatt rörelseförmåga innebär svårigheter Att känna obehag i intima situationer
Att vara orolig och nedstämd påverkar livskvaliteten
Att kronisk smärta innebär svårigheter i daglig liv och sämre livskvalitet
I en studie (Gallagher, Allen, & Maclachlan, 2001) beskrev deltagare att de hade längre perioder av någon typ av värk i amputerad extremitet. Denna smärta och ömhet i stumpen kunde beskrivas som molande, konstant, skarp och övergående, ibland olidlig eller outhärdlig, likt en elektrisk stöt.
Thus, initial evidence suggests that while fewer people experience residual limb pain, those who do, experience it for longer periods, at a greater level of intensity and with a greater amount of interference in their daily lifestyle, than people who are experiencing PLP (Gallagher et al., 2001, p. 528).
I ett flertal studier (Pell, Donnan, Fowkes, & Ruckley, 1993; McCartney et al., 1999; van der Schans et al., 2002; Refaat et al., 2002; Whyte & Carrol, 2002; Demet, Martinet, Guillemin, Paysant, & Andre, 2003) uppgav deltagare att de ofta hade problem med fantomsmärtor, vilka förvärrades under natten. Dessa smärtor följde inget mönster utan kom plötsligt. Smärtan påverkade dock livskvaliteten mer än sömnkvaliteten, vilket ledde till att deltagares livsstil och välmående förändrades. Smärtorna och funktionshindret försvårades möjligheterna att klara dagligt liv. Deltagarna i några studier hade ofta behov av hjälpmedel för att kunna gå både inom- och utomhus. I en studie (Miller, 2002) framkom att rädslan att ramla ner från en stol eller en trappa hade göra med om det var en välkänd aktivitet eller inte. I en studie Whyte och Carroll (2002) upplevde många deltagare att smärtan var relaterat till protesanvändning.
I can only walk about indoors, I need help to walk about outside, I find it hard to stand for long, I have trouble getting up and down stairs and steps, I have find it hard to bend (Demet et al., 2003, p. 485).
I en studie (Whyte & Carroll, 2002) framkom det att amputationen medförde begränsningar i det sociala livet, beroende på smärtan och den nedsatta rörelseförmågan. Flera andra studier (Postma et al., 1992; Williamson & Walters, 1996; McCartney, Charles, Cooper, Chambers,
& Smith, 1999; Gallagher et al., 2001; Livneh et al., 1999; Whyte & Carroll, 2002) påvisade att det var vanligt med minskat välmående, psykosociala svårigheter och känslor att
omvärlden var mer fientlig än vanligt.
The primary difficulties experienced by this population are reduced mobility and pain.This group may also experience psychosocial difficulties (Whyte & Carroll, 2002, p. 462).
Att känna obehag i intima situationer
I flera studier (Williamson & Walters, 1996; Bodenheimer, Kerrigan, Garber, & Monga, 2000) framkom att personer med amputerat ben kände sig illa till mods i intima situationer.
De hade sexuella problem på flera områden, dock hade de en del sexuella fantasier, vilket gjorde att personerna kunde uppleva sexuell tillfredställelse på annat sätt. En negativ
påverkan på sexuell aktivitet var att se kvarvarnade stump eller protes. Många skämdes över att visa sitt amputerade ben för sin partner. I tre studier framkom det att de kände oro över intima relationer och sexuell funktion. Det framkom också att dessa personer upplevde ångest och irritation över ett förändrat sexualliv (Bodenheimer et al., 2000; Price & Fisher, 2002;
Ide, 2004).
There could also be a possibility that a person with a limb amputation might be embarrassed about showing his/ her amputated limb to the partner (Ide, 2004, p.
492).
I en studie (Williamson & Walters, 1996) beskrev deltagare att de kände sig besvikna på kvaliteten i sexlivet och de visste inte hur de skulle förhålla sig till sexpartnern. Det var vanligt att inte känna sig som den man var före amputationen. Många önskade att slutligen få ett stadigt förhållande och kunna gifta sig. Det framkom att innan ett förhållande kunde bli intimt måste partners känslor och förhållande till rörelsehindret klargöras. I två studier (Williamson
& Walters, 1996; Bodenheimer et al., 2000) berättade deltagare, att om det fanns en partner innan amputation blev den negativa påverkan på sexuallivet mindre.
I am now 57 and less (sexually) active than I was at 29, the last year I had two legs…I would like to be as young, as sexually active, and have as many legs as when I was 18. (Williamson & Walters, 1996, p. 226)
The worst thing about her amputation was not having a solid longlastning intimate relationsship (Williamson & Walters, 1996, p. 226).
Det beskrevs i två studier, att deltagare upplevde smärta under sexualakten. Mer än en samlagsställning krävdes för att kunna genomföra ett samlag. Ställningen från sidan ansågs vara den mest komfortabla (Williamson & Walters, 1996; Bodenheimer et al., 2000). I en studie framkom det dock att flertalet deltagare bibehöll ett aktivt sexliv efter amputationen (Refaat, Gunnoe, Hornicek, & Mankin, 2002).
Att vara orolig och nedstämd påverkar livskvaliteten
I en studie (Livneh, Antonak, & Gerhard, 1999) framkom det att personens ålder hade stor betydelse i upplevelsen av oro och ångest i samband med att ett ben blivit amputerat. Yngre personer upplevde svårare nedstämdhet. I två studier av Price (2002) och Refaat, Gunnoe, Hornicek och Mankin (2002) beskrev deltagare att de hade periodvisa sömnstörningar, depression samt ångest orsakade av funktionshinder. Enligt en studie av Lerner, Esterhai, Polomano, Cheatle och Happenstall (1993) upplevde deltagare att de hade blivit märkta mentalt av sina ortopediska problem, trots att de hade minimal nedsättning av funktioner i dagliga aktiviteter. I en annan studie (Datta, Selvarajah, & Davey, 2004) framkom det att deltagare upplevde att fysisk och psykologisk stress, personlighetsförändringar och nedstämdhet samt påtagliga ångestsymptom orsakades av smärta.
Younger age and shorter duration were associated with higher level of depression (Livneh et al., 1999, p. 27).
Det framkom i två studier att deltagare upplevde ökad livskvalitet, när de anpassade sig till funktionsnedsättningen. Då fick de bättre kontroll över sitt rörelsehinder, blev mer
optimistiska och såg mening med amputationen. Ökad livskvalitet främjades också av att de hade stöd av familj och vänner samt hade en positiv attityd till att återgå till arbete (Livneh et al., 1999; Williams et al., 2004). Enligt Livneh et al. (1999) ökade livskvaliteten med
minskade psykopatologiska symptom, vilket i sin tur ledde till mindre upplevelser av skuldkänslor och känslor av självförebråelse och ångest.
Finding positive meaning in one’s amputation, being more optimistic, and
perceiving more control over one’s impairment were associated with lower levels of depressive symptomatology; and being more optimistic and perceiving more control over one’s impairment were related to higher self-esteem (Livneh et al., 1999, p.23).
DISKUSSION
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva människors upplevelse av att leva med amputerat ben. Analysen resulterade i tre kategorier: Att kronisk smärta och nedsatt
rörelseförmåga innebär svårigheter, att känna obehag i intima situationer och att vara orolig och nedstämd påverkar livskvaliteten
Denna litteraturstudie visade att kronisk smärta och nedsatt rörelseförmåga påverkade livskvaliteten hos personer som hade amputerat ett ben. Frischenschlager och Pucher (2002) påstår att smärta är en subjektiv obehaglig och sensorisk erfarenhet som kan förekomma i olika styrkor och kvaliteter. Smärta kan inte mätas eller på annat sätt bedömas objektivt.
Bedömningen av en persons upplevelse av smärta är beroende av hur personen ifråga beskriver sin smärta med ord och demonstrerar den med sitt kroppsspråk. Författarna menar vidare att långvarig smärta är inte bara sammankopplad med tiden personen har haft smärta, utan också med antalet konsulterade läkare, eventuell depression, förlorad självkänsla, social isolering och arbetsrelaterade problem. Ibland hjälper varken kirurgiska eller medicinska behandlingar mot långvarig smärta. Då måste det finnas alternativa behandlingsmetoder för att bibehålla personens hopp om lindring så att denne inte känner sig hjälplös, deprimerad, resignerad och gradvis drar sig bort från offentligheten. Personer vars långvariga smärta tas på allvar, utan rädsla för att få en psykisk diagnos, är bättre förberedda på att utforska egna strategier för att lindra smärtan. Vård personal skall visa empati för personens situation genom att aktivt lyssna och registrera icke-verbala signaler, så att den person som behöver vård, hjälp och stöd, upplever sig bli tagen på allvar och känner sig förstådd.
Smärt- och beröringskänsliga rester av amputerade kroppsdelar är ett välkänt problem, såväl i den tidiga rehabiliteringen, som i det långa loppet. Tidigt förebyggande av kontrakturer är viktigt, då stelhet i den amputerade delen kommer tidigt och kan bli ett allvarligt problem för patienten. Mobilisering av kroppsdelen gör att cirkulationen hålls igång och ödem undviks.
Personer som har amputerade kroppsdelar har ofta problem med svettningar, beroende på den minskade hud ytan. Smärtan i den amputerade stumpen påverkar och distraherar personen så att obehaget gör att personen undviker att använda protesen. För att minska dessa problem kan antiinflammatoriska salvor, taktilmassage, lokalanestesi av smärtsamma områden samt transkutan elektrisk smärtstimulering användas (Davidson, Jones, Cornet, & Citarelli, 2002).
En terapeutisk metod som har fungerat väl är avslappningsövningar, men denna metod kräver att personen själv utvärderar vad som lindrar smärtan. Routasalo och Isola (1996) har kommit fram till att taktil massage inom sjukvården ger möjlighet till att personer med sjukdom och smärta kan uppleva lindring. I denna behandlingsform är det viktigt att ta hänsyn till
personens integritet, då beröring är en intim handling som innebär invasion av personligt utrymme eller sfär.
Regelbunden fysisk träning kan förbättra den psykologiska inställningen till en
funktionsnedsättning enligt Mital, Scheer, Plunkett, Pennathur och Govindaraju (1996).
Förbättrad fysik och bättre psykisk inställning kan inte bara öka livskvaliteten och tillfredställelsen hos personer med funktionsnedsättning, utan även ge möjligheten att bli integrerad i arbetsgemenskapen på en arbetsplats. Förbättrade fysisk och psykisk förmåga ger välbefinnande, som även kan ge möjligheter till att hitta nya vänner och minska
depressionssymptomen. Enligt Lindsey (1996) skall sjuksköterskor kunna utforska
människors problem och behov och tänka över vilka olika behandlingsformer och åtgärder som skall vidtas, för att främja hälsa och välbefinnande.
Enligt McCaffrey & Locsin (2002) har musik visat sig vara användbart för att lindra smärta och öka känslan av avslappning. När man lyssnar på musik frigörs endorfiner, vilket är kroppens eget morfin, som leder till att smärtan minskar. I studier där det har används musik som intervention, har det påvisats att musik ökar motivation, förbättrar välmående och ökar självkontroll hos personer. Musik kan hjälpa människan, att komma i balans och känna sig som en hel människa. Att känna sig hel kan beskrivas som en harmonisk kroppskänsla där tanke och själ finns med. Det är inte nödvändigt att vara musiker för att kunna använda musik som intervention. Sjuksköterskan måste lita på att patienten vet vilken musik som är
meningsfull för honom eller henne. Personens eget musikval är avgörande för hur lyssnandet upplevs och därmed vilken effekt lyssnandet till musik har på välbefinnandet. Nilsson et al.
(2003) påvisar att musik reducerar upplevelsen av postoperativa smärtor, dock är effekten relativt kort. Musikens korta analgetiska effekter på postoperativa smärtor kan kompenseras
av att musiken distraherar och kan hjälpa personen att hitta copingstrategier för att begränsa smärtupplevelsen. Patienter som själva aktivt spelar eller sjunger bör uppmuntras till att fortsätta med detta.
I denna litteraturstudie framkom att personer kände obehag vid intima situationer och att de kunde ha sexuella problem på flera områden eftersom kroppen hade förändrats på olika sätt både funktionellt och utseendemässigt. Många skämdes över att visa sitt amputerade ben för sin partner. Enligt Chance (2002) innebär den förändrade kroppsbilden att personen kan skämmas för den egna kroppen för att man inte längre kan uppnå till den mediala uppfattningen om hur kroppen skall se ut. Många deltagare, som deltagit i artiklarna vår studie, upplevde också svårigheter att hitta en ny partner, eftersom de hade förlorat sin kroppsbild och hade en dålig självkänsla. Det framkom att om det fanns en partner innan amputationen blev den negativa påverkan på sexuallivet mindre. Taleporos och McCabe (2003) menar att sexuellt välmående är starkt relaterat till civilstånd för personer med fysiskt funktionshinder. Gifta personer och personer som har en partner som de inte lever ihop med är mindre depressiva relaterat till sexualiteten än personer som lever ensamma. Enligt Kralik, Koch och Telford (2001) är det viktigt att sjuksköterskor kan prata med personer om
sexualitet, för att motverka känslan av att vara oattraktiv och obekväm i intima situationer.
Sexuella problem är lika viktiga som andra hälsofrågor. Sjuksköterskan kan kontakta en sexualrådgivare om hon känner att hon inte räcker till.
Av denna litteratur studie framgick att personer med ett amputerat ben kände sig oroliga och nedstämda. Enligt Wald och Alvaro (2004) är oro är ett normalt svar på bland annat stress, hot, rädsla, återkommande och okontrollerbara skrämmande tankar. Inom forskning om traumatiska amputationer har det framkommit att orosreaktioner tenderar att visa sig med tiden och dessa är mera uttalade hos yngre än äldre vuxna personer. Posttraumatiska
stressymptom är vanligt förekommande och kan bestå av sömnsvårigheter, ökade känslor av ilska och irritation, känslor av att vara värdelös och koncentrationssvårigheter. Känslor av sorg är en vanlig reaktion, inte bara orsakad av förlorad kroppsbild, utan också av andra förluster i situationen t.ex. förlust av identitet, arbete, aktiviteter och framtid.
Denna litteraturstudie analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Det är en användbar metod vid forskning av människors upplevelser ur ett inifrånperspektiv. Våra tolkningar av textens innehåll har vi försökt att undvika genom noggrann tillämpning av manifest
innehållsanalys. Enligt Downe-Wamboldt (1992) är fördelen med manifest innehållsanalys att den säkrar trovärdigheten om forskarna hela tiden är textnära. Holloway och Wheeler (2002, s. 251-252) menar att replikation inom kvalitativ forskning inte är möjligt. Detta beroende på att forskaren används som ett verktyg i forskningen. Forskarens bakgrund påverkar
analysresultatet.
Vi har varit två som genomfört denna studie med hjälp av handledare. Trovärdigheten ökar när flera olika källor genererar data, samt när flera olika personer analyserar dessa data. Vår litteratur studie grundades på 17 vetenskapliga artiklar. Enligt Polit och Beck (2004, s. 432- 433) ökas trovärdigheten genom att presentera resultatet av studien för deltagarna. Det var inte möjligt att göra i denna studie. Dock har studien granskats av handledare, andra studenter, samt av lärare på institutionen under arbetets gång. Detta ökar trovärdigheten av denna studie.
I Holloway och Wheeler (2002, s. 255) beskrivs överförbarhet som den kvalitativa
forskningens motsvarighet till generaliserbarhet. Det innebär att resultatet kan överföras till liknande situation eller till deltagare, som befinner sig i liknande. Resultatet av vår
litteraturstudie anser vi kan vara överförbart på andra människor med funktionshinder, oavsett vad orsaken till funktionshindret är.
Svagheten med analysen i denna litteraturstudie är att andra författares artiklar studeras.
Originalintervjuer, tester, enkäter är inte möjliga att bli granskade av oss, utan vi får granska vad författarna har kommit fram till. Fördelen med denna litteraturstudie är att den ger en bild av upplevelser hos personer som har amputerat ett ben, oavsett orsak till amputationen, kön eller ålder. För sjuksköterskorna är det viktigt att kunna anpassa omvårdnaden efter
patienternas och närståendes behov och få förståelse för olika upplevelser efter
benamputation. Det finns mycket forskning om amputationen, men det mesta handlar om orsaker till amputation, samt om proteser och hjälpmedel. Mer forskning behövs för att få kunskap om personers upplevelser efter amputationen.
Referenser
Markering med asterisk (*) anger de artiklar som ingår i innehållsanalysen.
Abel, M. H. (2002). Humor, stress, and coping strategies. Humor, 15, (4), 365-381.
*Bodenheimer, C., Kerrigan, A., Garber, S., & Monga, T. (2000). Sexuality in persons with lower extremity amputations. Disability and Rehabilitation, 9, 409-415.
Burnard, P. (1991). A method of analysing interview transcripts in qualitative research. Nurse Education Today, 11, 461-466.
Catanzaro, M. (1998). Using qualitative analytical techniques. In N. Woods & M. Catanzaro (Eds.). Nursing research. Theory and practice (pp 437-457). St Louis: The C.
V. Mosby Company.
Chance, R. (2002). To love and be loved: sexuality and people with physical disabilities.
Journal of Psychology and Theology,30, (3), 195-208.
*Datta, D., Selvarajah, K., & Davey, N. (2004). Functional outcome of patients with proximal upper limb deficiency—acquired and congenital. Clinical Rehabilitation, 18, 172-177.
*Demet, K., Martinet, N., Guillemin, F., Paysant, J., & Andre, J-M. (2003). Health related quality of life and related factors in 539 persons with amputation of upper and lower limb. Disability and Rehabilitation, 9, 480-486.
Diemert Moch, S. (1987). Health within illness: Conseptual evolution and practise possibilities. Advanced Nursing Sciences, 4, 23-31
Donovan, J. (2002). Learning disability nurses experiences of being with clients who may be in pain. Journal of Advanced Nursing, 38, (5), 458-466.
Downe-Wamboldt, B. (1992). Content analysis: Method, applications, and issues. Health care for Women International, 13, 313-321.
Eiser, C., Darlington, A-S., Stride, C., & Grimer, R. (2001). Quality of life implications as a consequence of surgery: Limb salvage, primary and secondary amputation.
Sarcoma, 5, 189-195.
Frischenschlager, O., & Pucher, I. (2002). Psychological management of pain. Disability and Rehabilitation, 8, 416-422
*Gallagher, P., Allen, D., & MacLachlan, M. (2001). Phantom limb pain and residual limb pain following lower limb amputation: descriptive analysis. Disability and Rehabilitation, 12, 522-530.
Gallagher, P., & MacLachlan, M. (1999). Physilogical adjustments and coping in adults with prostethic limbs. Behavioral Medicine, 25, (3), 117-125.
Godoy, J. M. P., Braile, D. M., Buzatto, S. H. G., Longo, O. JNR., & Fontes, O. A. (2002).
Quality of life after amputation. Psychology, Health & Medicine, 4, 397-400.
Harrison, T. C., & Kahn, D. L. (2004). Disability rites. The cultural shift following impairment. Family & Community Health, 27, 86-93.
Holloway, I., & Wheeler, S. (2002). Qualitative Research in Nursing. Oxford: Blackwell Sciences.
Hunt, N., & Robbins, I. (2001). World War II veterans, social support and veterans association. Aging & Mental Health, 5, (2), 175-182.
*Ide, M. (2004). Sexuality in persons with limb amputation: A meaningful discussion of re- integration. Disability and Rehabilitation, 14-15, 939-943.
Joachim, G., & Acorn, S. (2000). Stigma of visible and invisible chronic conditions. Journal of Advanced Nursing, 32, 243-248.
Kralik, D., Koch, T., & Telford, K. (2001). Issues and innovations in nursing practice.
Constructions of sexuality for midlife women living with chronic illness.
Journal of Advanced Nursing, 35, (2), 180-187.
*Lerner, R., Esterhai, J., Polomano, R., Cheatle, M., & Heppenstall, B. (1993). Quality of life assesment of patients with posttraumatic fracture nonunion, chronic refractory osteomyelitis, and lower extremity amputation. Clinical Orthopaedics and Related Research, 295, 28-36.
Lindsey, E. (1996). Health within illness: experienses of chronically ill/disabled people.
Journal of Advanced Nursing, 24, 465-472.
*Livneh, H., Antonak, R., & Gerhardt, J. (1999). Psychosocial adaption to amputation: the role of sociodemographic variables, disability- related factors and coping strategies. International Journal of Rehabilitation Research, 22, 21-31.
Lundberg, O., & Nyström Peck, M. (1995). Sense of coherence, social structure and health.
Evidence from a population in Sweden. European Journal of Public Health, 4, 252-257.
Madjar, I. (1997). The body in health, illnes and pain, I J. Lawler (Red.). The body in nursing. Australia: Churchill Livingstone.
McCaffrey, R., & Locsin, R. C. (2002). Music as a nursing intervention: A symphony of practice. Holistic Nursing Practice 16, (3), 70-77.
*McCartney, C. J. L., Charles, D. H. M., Cooper, G. G., Chambers, W. A., & Smith, W. C. S.
(1999). Pain and disability following lower limb amputation- a quantitative and qualitative study. The Pain Clinic, 4, 293-300.
*Miller, W., Speechley, M., & Deathe, B. (2002). Balance confidence among people with lower- limb Amputations. Physical Theraphy, 9, 856-865.
Mital, A., Scheer, S., Plunkett, J., Pennathur, A., & Govindaraju, M. (1996). Enhancing physical fitness levels of paraplegics and lower extremity amputees: a critical need. Critical Reviews in Physical and Rehabilitation Medicine, 8, (3), 221- 234.
Murray, C. D., & Fox, J. (2002). Body image and prosthesis satisfaction in the lower limb amputee. Disability and Rehabilitation, 17, 925-931.
Nilsson, U., Rawal, N., Unosson, M. (2003). A comparison of intra- operative exposure to music- a controlled trial of the effects on postoperative pain. Anaesthesia, 58, 699-703.
*Pell, J. P., Donnan, P. T., Fowkes, F. G. R., & Ruckley C. V. (1993). Quality of life following lower limb amputation for peripheral arterial disease. European Journal of Vascular Surgery, 7, 448-451.
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2004). Nursing Research. Principles and Methods. Philadelphia:
J. B. Lippincott Company.
*Postma, A., Kingma, A., Ruiter, J., Shraffordt- Koops, H., Veth, R., Goeken, L., & Kamps, W. (1992). Quality of life in bone tumor patients comparing limb salvage and amputation of lower extremity. Journal of Surgical Oncology, 51, 47-51.
*Price, M., & Fisher, K. (2002). How does counselling help people with amputation. Journal of Prosthetics and Orthotics, 3, 102-106.
*Refaat, Y., Gunnoe, J., Hornicek, F., & Mankin, J. (2002). Comparison of quality of life after amputation or limb salvage. Clinical Orthopaedics and Related Research, 397, 298-305.
Richmond, T. S, Thompson, H. J., & Kauder, D. R. (2000). Journey towards recovery following physical trauma. Journal of Advanced Nursing, 32, (6), 1342-1347.
Robinson-Whelen, S., & Bodenheimer, C. (2004). Health practices of veterans with unilateral lower- limb loss- identifying correlates. Journal of Rehabilitation Research &
Development, 41, (3B), 453-460.
Routasalo, P. & Isola, A. (1996). The right to touch and be touched. The Nursing Ethics, 3, (2), 165-176.
Rumsey, N., Clarke, A., White, P., Wyn-Williams, M., & Garlick, W. (2004). Alltered body image: appearance-related concerns of people with visible disfigurement.
Journal of Advanced Nursing, 48, (5), 443-453.
Snekkevik, H., Anke, A.GW., Stanghelle, J. K., Fugl-Meyer, A. R. (2003). Is sense of coherence stable after multiple trauma? Clinical Rehabilitation, 17, 443-453.
Solovieva, S. (2001). Clinical severity of disease, functional disability and health- related quality of life. Three- year follow- up study of 150 Finnish patients with coagulation disorders. Haemophilia, 7, 53- 63.
Santos, G. & Sawaia, B. (2001). The Pouch Acting as a Meditator Between "Being a person With an Ostemy" and "Being a Professional" : Analysis of a Pedagogical Strategi. Journal of WOCN, 4, 206-214.
Socialstyrelsen, (1997). State of the art-benamputationer. Stockholm: Socialstyrelsen.
Söderberg, S., Lundberg, B., & Norberg, A. (1999). Struggling for dignity: The meaning of Women´s experiences of living with Fibromyalgia. Qualitive Health Research, 5 575-587.
Taleporos, G., & McCabe, M. (2003). Relationsships, sexuality and adjustment among people with physical disability. Sexual and Relationsship Therapy, 18, (1), 25- 41.
Trautner, C., Haastert, B., Giani, G., & Berger, M. (2002). Amputations and diabetes: a case- control study. Diabetic Medicine, 19, 35-40.
Wald, J., & Alvaro, R. (2004). Psychological factors in work-related amputation:
considerations for rehabilitation counsellors. Journal of Rehabilitation, 70, (4), 6-15.
Walsh, N.E., & Walsh, W.S. (2003). Rehabilitation of landmine victims- the ultimate challenge. Bulletin of the World Health Organization 81, 665-670.
*van der Schans, C., Geertzen, J., Schoppen, T., & Dijkstra, P. (2002). Phantom Pain and Health-Related Quality of Life in Lower Limb Amputees. Journal of Pain and Symptom Management, 4, 429-436.
*Whyte, A.S., & Carrol, L.J. (2002). A preliminary examination of the relationship between employment, pain and disability in an amputee population. Disability and Rehabilitation, 9, 462-470.
*Williams, R., Ehde, D., Smith, D., Czerniecki, J., Hoffman, A., & Robinson, L. (2004). A two-year longitudinal study of social support following amputation. Disability and Rehabilitation, 14-15, 862-874.
*Williamson, G., & Walters, A. (1996). Perceived Impact of Limb Amputation on Sexual Activity: A study of Adult Amputees. The Journal of Sex Research, 3, 221- 230.
Yuen, H. K., & Hanson, C. (2002). Body image and exercise in people with and without acquired mobility disability. Disability and Rehabilitation, 24, (6), 289-296.
