Examensarbete, 15 hp Arbetsterapeutprogrammet 180 hp
Ht 2021
ARBETSTERAPEUTISKA INTERVENTIONER FÖR ATT MÖJLIGGÖRA AKTIVITETER
I DET DAGLIGA LIVET FÖR PERSONER SOM HAR
NEGLEKT
En litteraturstudie
Frida Fahlén, Hannah Linell
Arbetsterapeutiska interventioner för att möjliggöra aktiviteter i det dagliga livet för personer som har neglekt - en litteraturstudie
Occupational therapy interventions to enable activities of daily living for people with neglect - a literature review
Handledare: Lena Myrlund
UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering Arbetsterapi
Examensarbete, 15 hp Hannah Linell
Frida Fahlén
Abstrakt
Ett symtom som kan uppkomma i samband med stroke är neglekt.
Neglekt innebär svårigheter att uppmärksamma ena sidan av kroppen samt stimuli som uppkommer vid den påverkade kroppshalvan. Att drabbas av neglekt kan innebära en lång rehabiliteringsperiod och begränsar utförandet av aktiviteter i det dagliga livet. Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeutiska interventioners effekt för att möjliggöra aktivitet i det dagliga livet för personer som har neglekt. Den metod som har valts var en litteraturstudie med kvantitativ ansats.
Författarna har använt sig av både manuell sökning och databassökning.
Urvalet genomfördes i flera steg för att hitta artiklar som besvarade studiens syfte. Åtta artiklar av kvantitativ ansats presenterades och analyserades enligt den traditionella modellen och delades upp i top- down och bottom-up interventioner. Resultatet visade att det fanns arbetsterapeutiska interventioner som visade på en förbättring av aktivitetsutförande i ADL för personer som har neglekt. Författarna anser att det inte finns tillräckligt med studier som har huvudfokus på ADL vilket indikerar på att mer forskning behövs inom området.
Sökord: Arbetsterapi, ADL, Interventioner, Neglekt, Rehabilitering.
2
Introduktion
Stroke även kallat slaganfall är en av de stora folksjukdomarna, och den sjukdom som orsakar flest vårddagar i Sverige. Det är även den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige (Jönsson, 2012). År 2019 drabbades ca 25 700 personer av en stroke och 5 800 avled till följd av stroke (Socialstyrelsen, 2020b).
Stroke uppstår då det sker syrebrist i någon del av hjärnan vilket leder till att hjärncellerna dör i det berörda området (Socialstyrelsen, 2020a). Syrebrist kan uppkomma genom att det skapas en blodpropp i något blodkärl, en så kallad hjärninfarkt. Det kan även skapas syrebrist till följd av en bristning i något kärl inne i hjärnan, så kallad hjärnblödning (Socialstyrelsen, 2020a). Vanliga symptom både i akutfasen och i efterförloppet är förlamningar, kommunikationssvårigheter, synrubbningar och känselstörningar. Även problem med yrsel och balans samt påverkan av kognitiva funktioner är symtom vid stroke (Jönsson, 2012). Stroke är vanligast bland äldre människor och några av de största
riskfaktorerna är högt blodtryck, rökning, diabetes och låg fysisk aktivitet (Jönsson, 2012).
Att drabbas av stroke kan innebära funktionsnedsättningar och förlust av aktivitet. En del strokedrabbade har mindre symtom som går över med tiden, medan en stor andel får kvarvarande funktionsnedsättningar som leder till en förändrad livssituation (Jönsson, 2012).
Ett symtom som kan uppkomma i samband med en stroke är neglekt. Neglekt är ett paraplybegrepp och kan benämnas med en mängd olika namn: unilateral neglekt, hemispatial neglekt, spatial neglekt, visuospatial neglekt, visuospatial agnosi och hemispatial agnosi (Heilman & Valenstein, 1979). I denna litteraturstudie kommer begreppet neglekt att användas.
Neglekt innebär svårigheter att uppmärksamma ena sidan av kroppen samt stimuli som uppkommer vid den påverkade kroppshalvan. Symtomen är av varierande grad och uppträder kontralateralt vilket innebär att symtomen framträder på motsatt sidan av hjärnskadan (Grieve & Gnanasekaran, 2008). I majoriteten av fallen sitter skadan i den högra hemisfären i parietalloben som resulterar i vänstersidig neglekt. Detta kan innebära begränsningar att uppmärksamma taktila, auditiva eller visuella stimuli på vänster sidan av kroppen eller stimuli i miljön runt personens vänstra sida (Grieve & Gnanasekaran, 2008).
Enligt Grieve och Gnanasekaran (2008) kan neglekt förekomma i tre spatiala dimensioner,
3 det vill säga de utrymme som omger en person. De spatiala dimensionerna delas upp i personlig neglekt, peri-personlig neglekt och extrapersonlig neglekt. Personlig neglekt innebär omedvetenhet av utrymmet på den ena kroppshalvan, peri-personligt neglekt är omedvetenhet av det utrymme som finns inom räckhåll, extrapersonlig neglekt är
omedvetenhet av utrymmet som inte finns inom räckhåll (Grieve & Gnanasekaran, 2008).
Chen et al. (2015) menar att mer än 30 procent av de som insjuknar i stroke drabbas av neglekt där spontan återhämtning kan ske under de 12 första veckorna. Om neglekt kvarstår mer än sex månader efter insjuknandet anses tillståndet vara kroniskt. Enligt Lisa et al. (2013) kan neglekt innebära en lång rehabiliteringsperiod och begränsar utförandet av aktiviteter i det dagliga livet [ADL] (Lisa et al., 2013). Strokepatienter som har neglekt genomgår en längre rehabiliteringsperiod samt återhämtar sig i mindre utsträckning inom ADL jämfört med strokepatienter som inte har neglekt (Bosma et al., 2020). Det är vanligt att personen har en låg insikt i det svårigheter som uppkommer i samband med neglekt som kan innebära en omedvetenhet om sin vänstra kroppshalva (Grieve & Gnanasekaran, 2008). Detta kan innebära att inga målinriktade rörelser görs, däremot kan spontana rörelser förekomma och ger därför konsekvenser i ADL. Vid påklädning av byxor och tröja blir endast höger arm och höger ben påklädda. Vid måltider äts endast maten på höger sida av tallriken. Det kan också utgöra problem i sociala sammanhang då personen som har neglekt inte uppmärksammar personer på sin vänstra sida (Grieve & Gnanasekaran, 2008).
Arbetsterapeuter arbetar för att möjliggöra meningsfulla aktiviteter och arbetar utifrån bästa tillgängliga evidens i enlighet med vetenskap (Sveriges arbetsterapeuter, 2018).
Grundidén inom arbetsterapi är att människor utvecklas och lär genom aktivitet.
Arbetsterapeuter utgår från ett personcentrerat förhållningssätt där insatser planeras tillsammans med personen (Sveriges arbetsterapeuter, 2018). Eklund et al. (2010) beskriver att aktivitet är en central del inom arbetsterapi. Människan är i naturen en aktiv varelse där aktivitet ses som ett redskap för att skapa ett välbefinnande och uppnå en god hälsa. ADL innebär aktiviteter som förekommer i människors vardag och delas in i arbete, fritid och personlig vård (Eklund et al., 2010). För de flesta individer upplevs det oftast som meningsfullt att kunna utföra vardagliga aktiviteter som möter ens basala behov.
Vardagliga aktiviteter kan innebära att kunna äta, dricka och sova. En grundprincip inom arbetsterapi är att se över klientens aktivitetsutförande gällande ADL (Eklund et al., 2010).
Arbetsterapeuter utför ofta ADL-bedömningar för att kunna göra en prediktion av vad som patienten kan uppnå och för att kunna sätta mål tillsammans med patienten.
4 Bedömningarna kan användas i olika syften och det finns olika bedömningsinstrument.
Bedömningarna används även som ett led i den arbetsterapeutiska processen för intervention, med syfte att få fram patientens aktivitetsförutsättningar och aktivitetsbegränsningar (Jönsson, 2012).
Utifrån ett rehabiliteringsperspektiv beskriver Bergego et al. (2005) att det kan finnas svårigheter att få en uppfattning om hur neglekt kan yttra sig i det dagliga livet. Ett flertal kliniska och standardiserade metoder har tagits fram för att bedöma förekomst och grad av neglekt. Dock visar inte dessa standardiserade metoder svårigheter i ADL. Därför kan dessa behöva kombineras med metoder som studerar individen i olika aktiviteter (Bergego et al., 2005). Catherine Bergego Scale [CBS] (Bergego et al., 2005) är ett
bedömningsinstrument som är framtaget för att bedöma förekomsten av hur neglekt kan yttra sig vardagliga aktiviteter. Bedömningen genomförs genom observation och
självskattning av neglekt i vardagliga situationer. CBS är framtaget som en standardiserad checklista riktat mot arbetsterapeuter (Bergego et al., 2005).
Arbetsterapi har visat sig ha en viktig betydelse i strokerehabilitering. Enligt en
litteraturstudie av Kristensen et al. (2011) visade resultaten att arbetsterapi utvärderades som en viktig aspekt i strokerehabiliteringen och att det fanns stöd för ett personcentrerat arbetssätt. Deltagarna kände sig delaktiga och klarade av sin ADL bättre då
strokerehabiliteringen fokuserade på deras egna mål utifrån Canadian Occupational Performance Measure [COPM] (Kristensen et al., 2011). Menon-Nair et al. (2007)
förklarar att arbetsterapeuter har en viktig roll i rehabilitering för personer som har neglekt.
Arbetsterapeuter är ansvariga för att genomföra en bedömning av neglekt efter att patienten genomgått en neurologisk utredning i akut skede. Även Chen et al. (2018) beskriver att arbetsterapeuter är lämpliga att bedöma och behandla patienter som har neglekt.
Kognitiv rehabilitering har ett brett spektrum av arbetsterapeutiska interventioner. Bowen et al. (2013) beskriver att interventionerna syftar till att minska effekten av kognitiva funktionsnedsättningar som har negativa konsekvenser vid utförandet av vardagliga aktiviteter, socialt rolldeltagande och livskvalitet. Interventionerna delas vanligtvis in i två kategorier: återtränande och kompensatoriska (Bowen et al., 2013). Vid neglekt benämns dessa interventioner som bottom-up eller top-down interventioner. Bottom-up
interventioner syftar till att förändra eller träna bort kognitiva funktionsnedsättningar. Top-
5 down interventioner är kompensatoriska och syftar till att lära ut alternativa strategier till att hantera kognitiva funktionsnedsättningar. Återtränande interventioner används främst i tidigt stadie inom strokerehabilitering, medan kompensatoriska interventioner används i ett senare stadie (Bowen et al., 2013).
Trots att neglekt ger begränsningar för både individen och samhället beskriver Tham et al.
(2001) att det finns svårigheter att utveckla framgångsrika interventioner som är inriktade på att använda alternativa strategier i ADL. Flertalet interventionsstudier som gjorts
fokuserar på att träna bort neglekt genom artificiella övningar (Tham et al., 2001). Tham et al. menar att de artificiella övningarna inte går att generalisera till aktiviteter som finns i vardagen. En orsak till detta var att personer som har neglekt behöver vara medvetna om sina funktionsnedsättningar innan de kan fokusera på att lära sig kompensatoriska strategier i ADL.
Stroke räknas som en folksjukdom och orsakar flest vårddagar i Sverige. Neglekt är ett förekommande symtom vid stroke som kan innebära en lång rehabiliteringsperiod och begränsningar att klara av ADL. Det finns dock ett fåtal interventionsstudier som är effektiva att använda sig av i vardagliga aktiviteter. I ett flertal studier har det noterats att arbetsterapeuter har ett ansvar i att rehabilitera patienter som har neglekt efter stroke.
Arbetsterapeutens roll är att möjliggöra meningsfulla aktiviteter i det dagliga livet med ett personcentrerat fokus. Arbetsterapeuter arbetar utifrån bästa tillgängliga evidens och kritiskt granskar de interventioner som de använder sig av i ett professionellt resonemang.
Författarna är intresserade av att undersöka och sammanställa aktuella arbetsterapeutiska interventioner som används för personer som har neglekt och se hur dessa interventioner möjliggör till aktiviteter i det dagliga livet.
Syftet med studien är att undersöka arbetsterapeutiska interventioners effekt för att möjliggöra aktivitet i det dagliga livet för personer som har neglekt.
Metod
Den metod som har valts är en litteraturstudie med kvantitativ ansats enligt Forsberg och Wengström (2016). Kvantitativ forskning har sin utgångspunkt i etablerade teorier och principer där forskaren använder objektivitet och neutralitet som referensram. En kvantitativ ansats utgår från att förstå, se samband, tolka och förklara (Forsberg &
6 Wengström, 2016). Forsberg och Wengström (2016) beskriver att processen i en
litteraturstudie innebär att systematiskt söka och kritiskt granska samt sammanställa litteraturen utifrån syftet och problemområdet. Författarna har haft för avsikt att undersöka aktuella arbetsterapeutiska interventioners effekt för att möjliggöra ADL för personer som har neglekt. Forsberg och Wengström (2016) beskriver att en kvantitativ ansats är mest lämplig för att undersöka effekten av ett fenomen. Därför ansågs en litteraturstudie med kvantitativ ansats vara mest lämplig.
Litteratursökning
Ett PICO formulerades för att skapa en grund för litteratursökningen. Enligt Forsberg och Wengström (2016) är ett PICO en strukturerad metod för att skapa sökord utifrån
problemformuleringen. Utifrån PICO gjordes en testsökning med sökorden occupational therapy, unilateral neglect och intervention. Därefter fann författarna ytterligare alternativ och synonymer av sökord genom att se vad andra vetenskapliga artiklar använts sig av i de olika databaserna. De huvudsakliga ämnesord som sedan valdes ut blev: occupational therapy, unilateral neglect, visuospatial neglect, hemispatial neglect och intervention.
Utifrån dessa sökord gjordes huvudsökningen i form av en fritextsökning kombinerat med booleska söktermer. Forsberg och Wengström (2016) menar att sökorden kan kombineras i en fritextsökning med hjälp av booleska operatorerna AND, OR och NOT. AND och NOT används för att begränsa en sökning och OR gör sökningen bredare (Forsberg &
Wengström, 2016). De booleska söktermerna AND och OR valdes för att inkludera eller skapa synonymer till ett sökord. Neglekt kan benämnas i olika synonymer, därför fick sökningen fler antal träffar genom att använda sig av “OR” mellan unilateral neglect, visouspatial neglect och hemispatial neglect. AND inkluderades mellan de valda sökorden i söksträngen för att begränsa sökningen utifrån syftet. Enligt Forsberg och Wengström (2016) kan litteratursökningen ske manuellt eller genom databassökning. Författarna har använt sig av både manuell sökning och databassökning på egen hand och med stöd av en bibliotekarie. Den manuella sökningen gjordes genom att undersöka vad relevant litteratur i förhållande till syftet refererat till. Litteratursökningen utfördes i databaserna Cinahl, PubMed, APA PsycInfo och Web Of Science. Se bilaga 1 för sökmatris.
7 Urval
Urvalet genomfördes i flera steg för att hitta artiklar som besvarar studiens syfte samt för att relevanta artiklar inte skulle missas. Forsberg och Wengström (2016) menar att urvalsprocessen ska ske i sex steg. Författarna började urvalsprocessen genom att
identifiera intresseområden och bestämma sökord. Urvalet fortsatte genom att inklusion- och exklusionskriterier skapades, se tabell 1. Till en början inkluderades endast artiklar mellan 2010–2021. Efter att en testsökning genomförts visade det sig vara svårt att hitta relevanta artiklar i tidsspannet som besvarade studiens syfte och problemformulering, därmed valdes den inklusionskriterien bort för att bredda sökningen. Inklusionskriterierna för studien var att artiklarna skulle vara peer-reviewed och skrivna på engelska samt att de skulle vara godkända av etikkommittén. Andra inklusionskriterier var att artiklarna skulle beskriva arbetsterapeutiska interventioner med fokus på aktiviteter i det dagliga livet samt inkludera personer som har neglekt efter en stroke. Artiklar med personer under 18 år exkluderades och dubbletter valdes bort.
Huvudsökningen genomfördes när inklusions- och exklusionskriterierna fastställts med hjälp av olika söksträngar. Antal träffar som framkom totalt i de fyra olika databaserna var 533 artiklar. Den manuella sökningen resulterade i fem artiklar. Författarna läste
artiklarnas rubriker och abstrakt under första urvalet samt granskade om de uppfyllde de fastställda inklusions-och exklusionskriterierna. Efter första urvalet återstod 18 artiklar som författarna läste igenom i fulltext. Därefter exkluderades tio artiklar som inte svarade på studiens syfte. Efter att samtliga urval genomförts återstod åtta artiklar som sedan kvalitetsgranskades.
Tabell 1. Inklusions- och exklusionskriterier.
Inklusionskriterier Exklusionskriterier
Artiklar som är peer reviewed Dubbletter
Engelskspråkiga artiklar Personer under 18 år Arbetsterapeutiska interventioner med fokus
på aktiviteter i det dagliga livet Personer som har neglekt efter stroke Godkända av etikkommittén
8 Kvalitetsgranskning
De utvalda artiklarna kvalitetsgranskades enligt Willman et al. (2011) metod. Författarna utgick från protokollet för kvalitetsbedömning av studier med kvantitativ metod, RCT och CCT. Varje fråga poängsattes där ett positivt svar gav en poäng och negativt eller
ofullständigt svar noll poäng. Antalet frågor med svaret ja divideras sedan med antalet frågor som fanns i kvalitets protokollet för att räkna ut poängen procentuellt. Artiklarna rangordnas därefter utifrån hög ≥80%, medel 50–79 % eller låg kvalitet <50%. Artiklar som rangordnats som hög, låg och medel inkluderades i resultatet. Artiklar med låg och medel kvalitet inkluderades för att få en bredare syn på vilka interventioner
arbetsterapeuter använder sig av.
Analys
Resultatet presenterades och analyserades enligt den traditionella modellen (Forsberg &
Wengström, 2016). Forsberg och Wengström (2016) beskriver att analysarbetet genomförs genom att dela upp materialet i mindre delar för att undersöka dem enskilt.
Därefter sammanställdes de undersökta delarna till en helhet på ett nytt sätt. Författarna läste systematiskt igenom materialet ett flertal gånger och undersökte de olika delarna enskilt. Delarna som analyserades var syftet, metoden i sin helhet, vilka interventioner som använts, hur utfallet har undersökts, samt effekten i ADL. Därefter sammanställdes detta till en helhet kopplat till syftet i resultatet samt i en artikelöversikt.
Etiska överväganden
Författarna har tagit hänsyn till olika etiska överväganden i denna litteraturstudie. Olsson och Sörensen (2021) beskriver att ett etiskt ansvar är grunden för forskningsetik där reflektion över etiska aspekter utgör en stor del av forskningsarbetet. De valda artiklarna i studien är godkända av en etisk kommitté. Dessutom har författarna inkluderat artiklar som är peer-reviewed för att säkerställa deras tillförlitlighet. Olsson och Sörensen (2021) menar att artiklar som är peer-reviewed har genomgått en särskild sakkunnig bedömning och akademisk granskning. Resultatet av artiklarna i studien har även redovisats på ett objektivt sätt då författarna har varit noggranna att presentera de olika resultaten oavsett vad utfallet visade.
9
Resultat
Resultatet i litteraturstudien baseras på åtta vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar är av kvantitativ ansats, sex RCT-studier (Chan & Man, 2013; Katz et al., 2005; Mizuno et al., 2011; Turgut et al., 2018; Turton et al., 2010; Tsang et al., 2009), en pilotstudie (Kawabata
& Hoshiyama, 2019) samt en observationsstudie (De -Rosende-Celeiro et al., 2021). Två studier hade låg kvalitet (De -Rosende-Celeiro et al., 2021; Kawabata & Hoshiyama, 2019), tre hade medel kvalitet (Chan & Man, 2013; Katz et al., 2005; Tsang et al., 2009), och tre hög kvalitet (Mizuno et al., 2011; Turgut et al., 2018; Turton et al., 2010).
Artiklarna är publicerade mellan år 2021–2005. Fem av studierna är genomförda i Asien (Chan & Man, 2013; Katz et al., 2005; Kawabata & Hoshiyama, 2019; Mizuno et al., 2011; Tsang et al., 2009) och resterande tre i Europa (De -Rosende-Celeiro et al., 2021;
Turgut et al., 2018; Turton et al., 2010). Antal deltagare i studien varierar mellan 6–40 deltagare, deltagarnas ålder i studierna är mellan 41–89 år. Urvalen består av båda könen, men fler män än kvinnor har deltagit i studierna. Majoriteten av alla deltagare som
undersökts i studierna hade insjuknat i en stroke som antingen orsakats av en
hjärnblödning eller hjärninfarkt. I sju av studierna befinner sig deltagarna i den subakuta fasen (Chan & Man, 2013; De -Rosende-Celeiro et al., 2020; Katz et al., 2005; Mizuno et al., 2011; Turgut et al., 2018; Turton et al., 2010; Tsang et al., 2009) och en studie i den kroniska fasen (Kawabata & Hoshiyama, 2019). Samtliga artiklar undersöker
arbetsterapeutiska interventioner med fokus på aktiviteter i det dagliga livet. Turgut et al.
(2018) var den enda studien där det inte framgick att interventionerna och
forskningsarbetet genomfördes av arbetsterapeuter. Av de artiklar som inkluderades, hade två artiklar låg kvalitet, tre hade medel kvalitet och tre hög kvalitet. Se bilaga 2 för en exakt procent av artiklarnas kvalitet. De artiklar som valdes ut efter andra urvalet har bedömts som relevanta för studiens syfte och finns redovisade i en artikelöversikt, se bilaga 2. Resultatet har delats upp och presenteras utifrån top-down och bottom- up interventioner.
Top-down interventioners effekt på aktiviteter i det dagliga livet
Fyra av studierna undersökte top-down interventioners effekt på förbättring i ADL (Chan
& Man, 2013; Kawabata & Hoshiyama, 2019; Katz et al., 2005; Turgut et al., 2018).
Effekten av interventionen visuell scanning undersöktes i två studier (Chan & Man, 2013;
10 Kawabata & Hoshiyama, 2019) som innebar att deltagarna utförde en systematisk
avsökning till en målpunkt i ett bestämt utrymme. Chan och Man (2013) hade en grupp som fick visuell scanning och en kontrollgrupp som fick traditionell arbetsterapi.
Kawabata och Hoshiyama (2019) hade endast en grupp med mätningar före och efter interventionerna. Av dessa två studier (Chan & Man, 2013; Kawabata & Hoshiyama, 2019) valde forskarna (Kawabata & Hoshiyama, 2019) att kombinera visuell scanning med en aktivitet som deltagarna fann meningsfull. Syftet var att undersöka om visuell scanning kombinerat med meningsfull aktivitet förbättrade deltagarnas självinsikt i ADL. För att ta reda på vilka aktiviteter deltagarna fann meningsfulla insamlades först information kring deras värderingar och intressen. Deltagarna fick sedan välja ut aktiviteter och poängsatte dessa utifrån två aspekter. Första aspekten var hur viktig aktiviteten upplevdes och den andra var hur motiverade deltagarna var att utföra aktiviteten. Utifrån poängsättningen valde deltagarna ut vilken aktivitet som de uppfattade som mest meningsfull. Därefter skapades en visuell scanningsuppgift som utgångspunkt samtidigt som de utförde en meningsfull aktivitet (Kawabata & Hoshiyama, 2019).
I en studie av Turgut et al. (2018) undersöktes effekten av adaptive cueing där arbetsterapeuterna använde sig av en läsuppgift kombinerat med verbal och fysisk guidning. Guidningen var i form av blinkande ljus eller verbala uppmaningar från arbetsterapeuten som skulle ge “ledtrådar” till var uppmärksamheten skulle riktas.
Arbetsterapeuterna använde sig själva som en ledtråd genom att sitta vid deltagarnas vänstra sida. I en annan studie av Katz et al. (2005) användes virtual reality som en intervention där deltagarna skulle korsa en simulerad väg som var mer eller mindre trafikerad beroende på svårighetsgrad. Syftet var att deltagarna skulle titta till vänster och höger för att kunna uppmärksamma stimuli på vägen och om det var möjligt att korsa gatan. Svårighetsgraden anpassades och ökades parallellt med deltagarnas framsteg.
Kontrollgruppen i Katz et al. (2005) studie genomgick visuell scanning. I två av studierna (Chan & Man, 2013; Turgut et al., 2018) fick deltagarna i både kontroll- och
interventionsgruppen traditionell rehabilitering. Den traditionella rehabiliteringen skedde parallellt med interventionerna och inkluderade arbetsterapi, fysioterapi och omvårdnad.
De fyra studierna har undersökt top-down interventioners förbättring i ADL för personer som har neglekt (Chan & Man, 2013; Katz et al., 2005; Kawabata & Hoshiyama, 2019;
Turgut et al., 2018). För att kunna utvärdera samtliga interventioners effekt på utförandet i ADL användes mätningar före och efter interventionerna. Tre studier använde sig av
11 mätinstrumentet CBS för att kunna mäta effekten i ADL (Chan & Man, 2013; Kawabata &
Hoshiyama, 2019; Turgut et al., 2018). Katz et al. (2005) använde sig av en ADL-
checklista för att utvärdera utförandet i ADL. I samtliga studier (Chan & Man, 2013; Katz et al., 2005; Kawabata & Hoshiyama, 2019; Turgut et al., 2018) fanns en signifikant förbättring i ADL. Chan och Mans (2013) studie som undersökte effekten av visuell scanning visade att interventionsgruppen uppnådde en statistiskt signifikant förbättring i ADL jämfört med kontrollgruppen som fick traditionell arbetsterapi. Kawabata och Hoshiyamas (2019) pilotstudie undersökte visuell scanning kombinerat med meningsfulla aktiviteter på en mindre grupp med sex deltagare. De använde sig av före- och efter mätningar för att utvärdera effekten av självkännedom i ADL. Resultatet av denna studie visade en signifikant förbättring gällande deltagarnas självkännedom i vardagliga
aktiviteter (Kawabata & Hoshiyamas, 2019).
Turgut et al. (2018) använde sig av en randomiserad crossoverdesign uppdelad i två grupper där de undersökte effekten av adaptive cueing. En grupp inledde med adaptive cueing och den andra gruppen påbörjade kontrollinterventionen. Efter 15 sessioner bytte grupperna intervention. Före- och eftermätningar mellan interventionsperioderna visade att adaptive cueing gav signifikanta förbättringar i ADL jämfört med kontrollinterventionen.
Katz et al. (2005) studie som undersökte virtual reality som intervention visade även på signifikanta skillnader mellan grupperna. Resultatet visade att virtual reality gav en signifikant förbättring i ADL jämfört med kontrollgruppen som fick visuell scanning.
Bottom-up interventioners effekt på aktiviteter i det dagliga livet
Tre av studierna undersökte effekten av bottom- up interventioners effekt på ADL (Mizuno et al., 2011; Tsang et al., 2009; Turton et al; 2010). Effekten av prism adaption undersöktes i två av studierna (Mizuno et al., 2011; Turton et al., 2010) och en undersökte
interventionen half-field eye-patching (Tsang et al., 2009). Prism adaption innebär att patienten använder prismaglasögon som förskjuter personens synfält horisontellt mot personens opåverkade sida, vilket medför en snedvridning av rummet (Mizuno et al., 2011;
Turton et al., 2010). Half-field eye-patching innebär att den delen av ögat som inte är drabbat täcks av en ögonlapp vid utförandet av en aktivitet för att rikta uppmärksamheten mot den påverkade sidan (Tsang et al., 2009). Två av studierna (Mizuno et al., 2011;
Turton et al., 2010) använder sig av CBS både före och efter interventionen. Detta för att se hur förekomsten av neglekt påverkar patientens vardagliga aktiviteter. För att mäta
12 graden av självständighet gällande ADL, använde två av studierna instrumentet Functional Independence Measure [FIM] (Mizuno et al., 2011; Tsang et al., 2009).
De tre studierna (Mizuno et al., 2011; Tsang et al., 2009; Turton et al., 2010) har alla undersökt effekten på utförandet i ADL för personer som har neglekt. Dock har Turton et al. (2010) endast fokuserat på att mäta effekten i aktiviteter inom personlig vård. En av studierna (Mizuno et al., 2011) visade på förbättringar av ADL efter utförandet av
interventionen prism adaption. Resultatet visade att prism adaption kan minska graden av neglekt och förbättra personens ADL förmåga. Det framkom även att det fanns skillnader mellan interventionsgruppen och kontrollgruppen gällande förbättringar av ADL.
Interventionsgruppen visade på förbättring gällande ADL-bedömningen av FIM. Utifrån CBS kunde dock inte några större skillnader upptäckas mellan grupperna (Mizuno et al., 2011). Däremot visade resultatet i studien av Turton et al. (2010) inte på någon
övergripande effekt på personlig vård inom ADL och behandlingen av prism adaption, detta då det inte fanns någon signifikant skillnad mellan interventionsgruppen och kontrollgruppen. De bägge grupperna visade på förbättringar i CBS men det fanns inga större skillnader mellan grupperna (Turton et al., 2010).
I studien av Tsang et al. (2009) visade resultatet att traditionell arbetsterapibehandling tillsammans med half field eye-patching hade en effektiv påverkan på att minska
vänstersidig neglekt. Däremot visade resultatet att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan interventionsgruppen och kontrollgruppen, båda grupperna visade på förbättringar i ADL. Dock fanns det en viss skillnad mellan grupperna gällande aktiviteterna äta, duscha och påklädning av nedre kroppsdel.
Kombinerade top-down och bottom-up interventioner
En longitudinell observationsstudie av De-Rosende-Celeiro et al. (2021) följde 27 patienter under en längre period. De undersökte effekten av flerdimensionellt tillvägagångssätt för att förbättra deltagarnas självständighet i ADL. Tillvägagångssättet bestod av ett flertal interventioner som skulle täcka upp en bred variation av metoder. Interventionerna bestod av: visuell scanning, uppmärksamhetsuppgifter, träning för visuomotorisk bildspråk och aktivering av den kontralaterala sidan av överkroppen genom spontana och passiva rörelser och trunk rotation behandling. Alla deltagare fick en individualiserad kombination av
13 dessa typer av arbetsterapeutiska intervention och varje session utfördes mellan två och fem gånger i veckan (De-Rosende-Celeiro et al., 2021).
De-Rosende-Celeiro et al. (2021) gjorde mätningar innan interventionsperioden påbörjades samt när patienterna var utskrivningsklara. De använde sig av CBS för att mäta effekten av ADL och förekomsten av neglekt. För att mäta funktionellt oberoende i ADL användes ursprungsversionen av Barthel Index [BI]. När patienterna var utskrivningsklara visade mätningarna på en signifikant förbättring av självständighet i ADL (De -Rosende-Celeiro et al., 2021).
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeutiska interventioners effekt för att möjliggöra aktivitet i det dagliga livet för personer som har neglekt. Resultatet delades upp i top-down och bottom-up interventioner samt en kombination av dessa två. Samtliga studier undersökte arbetsterapeutiska interventioner för personer som har neglekt och hur dessa interventioner möjliggör ADL. I resultatet framkom det att samtliga fyra top-down interventioner visade en god effekt i förbättring av utförandet i ADL. I studierna som undersökte bottom up interventioner var det endast en intervention som förbättrade
deltagarnas utförande i ADL. Resultatet visade också att en kombination av bottom-up och top-down interventioner kunde användas för att förbättra deltagarnas utförande i ADL.
Resultatdiskussion
Samtliga fyra (Chan & Man, 2013; Katz et al., 2005; Kawabata & Hoshiyama. 2019;
Turgut et al., 2018) top-down interventionerna visade sig vara effektiva för att förbättra utförandet i ADL. Dessa fyra interventioner var adaptive cueing (Turgut et al., 2018), virtual reality (Katz et al., 2005), visuell scanning (Chan & Man, 2013) samt en som bestod av visuell scanning kombinerat med en meningsfull aktivitet (Kawabata &
Hoshiyama, 2019).
Studier som styrker att adaptive cueing är en effektiv behandling mot neglekt för att förbättra ADL har inte hittats. Dock beskriver Maskill och Tempest (2017) att cueing är en vanlig intervention som används av arbetsterapeuter inom kognitiv rehabilitering.
Resultatet av visuell scanning kan styrkas av Pereira Ferreiras et al. (2011) studie som jämfört visuell scanning med mental träning. Studiens resultat visade att visuell scanning var mer effektiv för att förbättra aktivitetsutförande och föredrogs före mental träning
14 (Pereira Ferreiras et al., 2011). Nationella riktlinjer för vård vid stroke är visuell scanning en rekommenderad behandling mot neglekt eftersom de anser att det finns stöd i beprövad erfarenhet (Socialstyrelsen, 2020a).
Katz et al. (2005) studie som presenterades i resultatet visade att virtual reality hade bättre effekt i ADL jämfört med kontrollgruppen som fick visuell scanning. Att virtual reality är en effektiv intervention för att förbättra utförandet i ADL bekräftar även Fordell (2017) i sin doktorsavhandling. Fordell beskriver att virtual reality är en effektiv metod för att mäta och träna nedsatt kognitiv uppmärksamhetsförmåga för personer som har neglekt.
Resultatet i avhandlingen visade också att virtual reality förbättrade uppmärksamheten i vardagliga aktiviteter (Fordell, 2017). En annan studie av Choi et al. (2021) visar dock att virtual reality inte förbättrade utförandet i ADL, däremot visades en förbättring i ADL hos personer som befann sig i den akuta fasen under rehabiliteringsprocessen (Choi et al., 2021).
Studien av Kawabata och Hoshiyama (2019) som undersökte visuell scanning kombinerat med meningsfull aktivitet och skilde sig från de andra top-down interventionerna.
Studiedesignen var inte en RCT, deltagarna var icke-randomiserade och endast en grupp undersöktes. Det som också skilde sig var antalet deltagare då denna studie endast hade sex deltagare. En annan skillnad var att det primära utfallet undersökte deltagarnas förbättring av självkännedom i ADL. Studien visade att visuell scanning kombinerat med en
meningsfull aktivitet förbättrade deltagarnas självkännedom i ADL. Författarna menar att det kan vara svårt att generalisera resultatet till populationen med tanke på att studien hade få deltagare. Det finns dock en aspekt som nämns i studien som författarna tycker är viktig att ta upp angående värdet av meningsfull aktivitet. Kawabata och Hoshiyama (2019) föreslår att meningsfull aktivitet kan användas som intervention eftersom deltagarna kommer att vara mer angelägna att fokusera på en aktivitet de finner meningsfull. Detta gör att deltagarna lättare kan upptäcka att nedsättningar som på grund av neglekt stör deras aktivitetsutförande när de utför något som är av intresse (Kawabata & Hoshiyama, 2019).
Det finns inga större studier som bekräftar värdet i användningen av meningsfull aktivitet i samband med interventioner för neglekt. Däremot bekräftar Tham et al. (2000) i en
kvalitativ studie värdet att använda sig av meningsfull aktivitet i samband med
neglektinterventioner. Tham et al. menar att meningsfull aktivitet kan förbättra deltagarnas engagemang och självkännedom i rehabiliteringen. I studien beskrivs det att deltagarna
15 inte varit lika delaktiga i rehabiliteringsprocessen om de inte hade haft möjlighet att
använda sig av en meningsfull aktivitet (Tham et al., 2000). Eklund et al. (2010) belyser också meningsfull aktivitet som en viktig faktor i arbetsterapi. Aktiviteten är terapeutisk när den är meningsfull för personen. De beskriver vikten av att ha en aktivitet som skapar motivation genom att hitta aktiviteter som matchar personens intressen. Detta skapar en meningsfull aktivitet som fångar personens uppmärksamhet att arbeta rehabiliterande i en aktivitet (Eklund et al., 2010).
Utifrån bottom-up interventionerna undersöktes prism adaption i två studier (Mizuno et al., 2011; Turton et al., 2010) där en av studierna (Mizuno et al., 2011) visade att prism
adaption var en effektiv intervention för att möjliggöra ADL. I studiens diskussion belyser de också att prism adaption bör kombineras med ADL-träning för att kunna användas kliniskt för att förbättra utförandet i ADL (Mizuno et al., 2011). I den andra studien (Turton et al., 2010) visades att prism adaption inte var mer effektiv för att möjliggöra personlig vård inom ADL jämfört med kontrollgruppen. Inga ytterligare studier hittades som kan bekräfta prism adaption som en effektiv intervention för att förbättra ADL.
Däremot hittades en nyligen publicerad systematisk litteraturanalys (Li et al., 2021) som undersökte prism adaption i åtta RCT-studier. Studierna undersökte prism adaptions effekt på ADL för personer som har neglekt. De flesta studier som undersöktes visade att prism adaption inte hade några uppenbara förbättringar i ADL. De påpekar också att det finns relativt få RCT studier som undersöker prism adaptions effekt på aktiviteter i det dagliga livet (Li et al., 2021). Därför anser författarna att det inte finns tillräckligt många studier som visar att prism adaption är effektiv för att möjliggöra ADL och att mer forskning behövs inom området.
Studien Tsang et al. (2009) som undersökte interventionen half field eye-patching visade endast förbättring i ett fåtal aktiviteter som var påklädning nedre delen, äta och duscha. I de övriga aktiviteterna visades ingen signifikant förbättring mellan grupperna. Resultatet kunde inte styrkas i andra studier vilket innebär att mer forskning behövs för att kunna dra någon slutsats kring half field eye-patchings effekt på utförandet i ADL.
De -Rosende-Celeiro et al. (2021) utförde en longitudinell observationsstudie vilken skilde sig från de andra studierna i resultatet. De använde sig av ett flerdimensionellt
tillvägagångssätt där deltagarnas självständighet i aktivitetsutförande mättes före-och efter.
Tanken var att skapa ett interventionsprogram som sträckte sig över en längre period med
16 en bred variation av top-down och bottom up interventioner utifrån individens behov och förutsättningar. Resultatet visade att denna metod av flerdimensionellt tillvägagångssätt var effektivt för att förbättra deltagarnas självständighet i ADL (De -Rosende-Celeiro et al., 2021). Författarna anser att denna studie visar att arbetsterapeuter kan använda sig av mer än en intervention för att rehabilitera personer som har neglekt, detta för att kunna anpassa rehabiliteringsprocessen efter individens behov. Dock behövs även här mer forskning på ett flerdimensionellt tillvägagångssätt som intervention och dess effekt på ADL.
I ett antal studier i resultatet (Chan & Man, 2013; Kawabata & Hoshiyama, 2019; Mizuno et al., 2011; Tsang et al., 2009; Turgut et al., 2018) framgick det att alla deltagare fick traditionell rehabilitering och arbetsterapi parallellt med interventionerna. Detta innefattade bland annat fysioterapi, arbetsterapi och omvårdnad. Att deltagarna även fick traditionell arbetsterapi parallellt med interventionerna, anser författarna tyder på att traditionell rehabilitering och arbetsterapi är en självklar del inom neglekt- och strokerehabilitering.
Detta visar också att arbetsterapeuter är en av professionerna i ett multidisciplinärt rehabiliteringsprogram. I ett multidisciplinärt team menar De -Rosende-Celeiro et al.
(2021) att arbetsterapeutiska interventioner har huvudfokus på basal ADL och verkar för att möjliggöra aktivitet och delaktighet i personers vardagsliv.
I ett flertal studier som presenteras i resultatet var det dock svårt att tolka om det var arbetsterapeuter som utförde interventionerna. I studien av Mizunos et al. (2011) som undersökte prism adaption var det antingen en logoped eller en arbetsterapeut som utförde interventionen. I studien av Turgut et al. (2018) som undersökte effekten av adaptive cueing framgick det inte om det var arbetsterapeuter som genomförde interventionerna.
Däremot menar Maskill och Tempest (2017) att cueing är en vanlig metod för att förbättra ADL som arbetsterapeuter ofta använder sig av. Författarna tolkar därför att flertalet interventioner som presenteras i resultatet kan utföras av andra professioner eller i team tillsammans med arbetsterapeuter. Det finns alltså ett fåtal interventioner som bara
arbetsterapeuter använder sig av för att behandla neglekt. Detta styrks även i andra studier där Chen et al. (2015) hävdar att det finns ett delat ansvar med andra professioner inom strokerehabilitering där ADL-insatser vanligtvis sker i team tillsammans med
fysioterapeuter, logopeder och rehabiliteringssjuksköterskor. I en annan studie av Kerkhoff et al. (2014) genomförde sjuksköterskor ADL-träning och avsökningsövningar för att förbättra utförandet i ADL för personer som hade neglekt. De använde även instrumentet
17 CBS som är utvecklat för arbetsterapeuter (Bergego et al., 2005) för att mäta utförandet i ADL (Kerkhoff et al., 2014).
Författarna upplever att majoriteten av studierna som presenterats i resultatet använde CBS. CBS användes för att utvärdera effekten på ADL efter att interventionerna utförts.
Av samtliga artiklar som presenteras i resultatet använde sex studier (Chan & Man, 2013;
De -Rosende-Celeiro et al., 2021; Kawabata & Hoshiyama, 2019; Mizuno et al., 2011;
Turgut et al., 2018; Turton et al., 2010) bedömningsinstrumentet CBS för att utvärdera effekten av utförandet i ADL. CBS är ett instrument som är framtaget för att bedöma graden av neglekt i aktivitet. Instrumentet baseras på observation av personens förmåga att rikta uppmärksamheten mot den påverkade sidan i tio vardagliga aktiviteter (Azouvi et al., 2003). Författarna kan se att en anledning till att CBS använts i stor utsträckning för att utvärdera interventioner mot neglekt, kan vara instrumentets validitet och reliabilitet.
Azouvi et al. (2003) har visat att CBS har goda psykometriska egenskaper för att mäta symtom av neglekt inom vardagliga aktiviteter. En av studierna (De -Rosende-Celeiro et al., 2021) använde sig av mätinstrumentet BI för att mäta funktionellt oberoende i ADL. BI är ett välanvänt instrument som mäter graden av självständighet i aktiviteter inom
personlig vård, förflyttning och mobilitet. BI har visat en god reliabilitet och validitet för personer som har drabbats av en stroke (Liu et al., 2015). Två studier (Mizuno et al., 2011;
Tsang et al., 2009) använde sig av FIM för att mäta interventionernas effekt på ADL.
Enligt Ottenbacher et al. (1996) är FIM ett instrument som används för att bedöma utförandet av dagliga aktiviteter. De bedömer färdigheter i aktiviteter som rör personlig vård, förflyttning, kommunikation och social kognition. FIM har en hög reliabilitet för att bedöma ADL och speciellt på aktiviteter inom personlig vård (Ottenbacher et al., 1996).
Författarna anser att studierna i resultatet har mätt interventionernas effekt på ADL med instrument som har god validitet och reliabilitet vilket ökar trovärdigheten och
tillförlitligheten av denna litteraturstudies resultat.
Resultatet i denna litteraturstudie visar att de flesta arbetsterapeutiska interventionerna minskade förekomsten av neglekt i utförandet i ADL. Samtliga studier som presenteras i resultatet har undersökt interventionernas effekt på utförandet i ADL. Ett flertal studier i resultatet har dock fokuserat på att mäta förekomsten av neglekt före och efter
interventionerna. Författarna har valt att inte presentera de delar i resultaten som beskriver förekomsten av neglekt eftersom det inte svarar på studiens syfte. Författarna har också haft svårt att hitta studier som har haft huvudfokus på ADL för personer som har neglekt.
18 Majoriteten av alla studier har fokus på funktionsträning av den påverkade sidan och mäter endast effekten på förekomsten av neglekt. Detta är något som Tham et al. (2001) också påtalar i sin studie. Även (Bowen et al., 2013; De -Rosende-Celeiro et al., 2021) bekräftar att det saknas studier av hög kvalité gällande fördelar av träning vid neglekt. Bowen et al.
(2013) beskriver i sin studie att neglekttester har visat en viss positiv effekt av träning vilket indikerar att det varken går att avfärda eller stödja träning av neglekt (Bowen et al, 2013). En litteraturstudie där Pierce och Buxbaum (2002) gjorde en sammanställning av olika behandlingar mot neglekt riktade även kritik mot att studierna inte undersökte interventionernas effekt i dagliga aktiviteter. Därmed finns det få studier som kan styrka vårt resultat.
Författarna anser att det finns ett flertal orsaker till att det finns få studier som har
huvudfokus på förbättring i ADL. Inom strokerehabilitering arbetar arbetsterapeuter i team tillsammans med andra professioner vilket gör att ett flertal interventioner kan ske
parallellt i rehabiliteringen. Nationella riktlinjer för vård vid stroke rekommenderar att rehabiliteringen ska ske med ett multiprofessionellt team (Socialstyrelsen, 2020a). Därför anser författarna att det kan finnas svårigheter att avgöra vilken av interventionerna som ger effekt och inte. Även i forskningssyfte vore det oetisk att inte erbjuda teambaserad strokerehabilitering parallellt med interventionerna som undersöks. Författarna tänker att utebliven rehabilitering eller vård kan orsaka komplikationer som kvarstår livet ut för personen som drabbats av stroke. Enligt rekommendationer från nationella riktlinjer för vård vid stroke ska rehabiliterande åtgärder startas tidigt efter insjuknandet för att motverka komplikationer och skapa bättre förutsättningar för återhämtning (Socialstyrelsen, 2020a).
Då fokus på individen är centralt inom arbetsterapi anser författarna att det kan vara svårt att göra kvantitativa studier av arbetsterapeutiska interventioner i stor omfattning med många deltagare, detta då det skulle bli ett enormt arbete som skulle kräva mycket tid.
Kielhofner (2012) beskriver att arbetsterapi är klientcentrerat, där varje person är en unik individ vars personliga egenskaper styr och utgör grunden för valet av arbetsterapeutiska interventioner. Kielhofner (2012) beskriver vikten av ett gott samarbete där
arbetsterapeuten förstår, känner till, respekterar och stödjer klientens görande och
kännande vilket kan ta tid. Antal deltagare i studierna som presenterades i resultatet var 6–
40 personer. I studierna med få deltagare kan överförbarheten diskuteras då resultatet kanske inte är tillämpbart i andra sammanhang.
19 Studier har dock visat att arbetsterapi har en viktig roll vid neglekt och strokerehabilitering (Kristenset et al., 2011; Menon-Nair et al., 2007). De nationella riktlinjerna för vård vid stroke (Socialstyrelsen, 2020a) beskriver att utgångspunkten för rehabiliteringsprocessen vid stroke är en individanpassad och målinriktad rehabilitering som ska vara relevant och meningsfull för personen. Nationella riktlinjerna för vård vid stroke menar också att
interventioner för neglekt har ett otillräckligt underlag (Socialstyrelsen, 2020a). Författarna anser att arbetsterapi borde ha en större framträdande roll i rehabilitering av stroke och neglekt. Eftersom en viktig åtgärd i rehabiliteringsprocessen är ADL-träning samt anpassning av omgivningsfaktorer för att möjliggöra ökad aktivitet och delaktighet (Socialstyrelsen, 2020a)
Metoddiskussion
En kvantitativ litteraturstudie valdes som metod då den bedömdes relevant för studien syfte. Sökningar efter vetenskapliga artiklar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed, APA PsycInfo och Web of Science. Författarna valde databasen PubMed då det är en bred databas som bland annat innehåller områdena medicin och omvårdnad (Forsberg &
Wengström, 2016). Databasen Cinahl valdes då den har fokus på omvårdnad, fysioterapi och arbetsterapi (Forsberg & Wengström, 2016). Vidare ansågs även databaserna APA PsycInfo och Web of Science som relevanta för studien. Web Of Science valdes på grund ut av sitt breda utbud som bland annat täcker områdena social och humanvetenskap. APA PsycInfo användes eftersom den har ett brett urval av vetenskapliga artiklar inom det medicinska området (Backman, 2016). För att få större förståelse och kunskap om de olika databaserna och olika söksträngar tog författarna hjälp av en bibliotekarie. För att få databassökningarna så effektiva som möjligt menar Forsberg och Wengström (2016) att det är bra att ta professionell hjälp från ett bibliotek.
Författarna valde att inkludera artiklar med både låg och medel kvalitet då artiklarna ansågs viktiga för studiens syfte, detta då det gav en bredare bild över interventioner som arbetsterapeuter använder sig av för att möjliggöra ADL. Författarna utgick från ett kvalitetsprotokoll som var baserat på RCT och CCT-studier (Willman et al., 2011). En pilotstudie (Kawabata & Hoshiyama, 2019) och observationsstudie (De -Rosende-Celeiro et al., 2021) som användes i resultatet, sänkte dock kvaliteten då det bland annat var få deltagare i studierna samt att det inte hade skett någon randomisering eller blindning i studierna. Artiklar med låg och medel kvalitet sänkte tillförlitligheten i resultatet. Däremot
20 anses RCT-studier ha ett högt bevisvärde och kan besvara frågor gällande vilken
behandling eller åtgärd som är mest effektiv (Forsberg & Wengström, 2016). Denna
litteraturstudie består till största delen av RCT-studier vilket ökar vår studies tillförlitlighet.
I samtliga artiklar är både män och kvinnor representerade, dock är det fler män än kvinnor i alla åtta studierna. Detta kan bero på att stroke drabbar fler män än kvinnor
(Socialstyrelsen, 2020b). Fem av artiklarna i litteraturstudien är från Asien (Chan & Man, 2013; Katz et al., 2005; Kawabata & Hoshiyama. 2019; Mizuno et al., 2011; Tsang et al., 2009) och resterande tre från Europa (De -Rosende-Celeiro et al., 2021; Turgut et al., 2018; Turton et al., 2010). Något att ha i åtanke gällande detta är att vården kan skilja sig då det råder olika kulturer och system i länderna. Detta menar Townsend och Polatajko (2013) som beskriver att aktivitetsutförandet är ett dynamiskt samspel mellan person, aktivitet och den miljö personen befinner sig i. I miljön ingår både kulturella och
institutionella miljöer. Kulturell miljö kan innefatta beteenden, värderingar, språk, en viss teknologi eller arkitektur som en grupp av individer delar. Institutionell miljö kan innebära olika prioriteringsordningar inom hälso-och sjukvård samt olika hälso- och
sjukvårdsystem, lagar och finansieringsmöjligheter (Townsend & Polatajko, 2013).
Författarna menar att detta kan ha en inverkan på generaliseringen av resultaten och deltagarnas aktivitetsutförande i studierna. Detta väcker frågan om ojämlik vård och vem som får vård i de fattigare delarna av de olika länderna. Författarna menar att ekonomiska förutsättningar är en avgörande faktor i privatiserade och försäkringsfinansierade hälso-och sjukvårdssystem. Detta kan innebära att de med mindre ekonomiska förutsättningar inte kan få den vård eller rehabilitering som det finns behov av.
Författarna har detaljerat beskrivit arbetsprocessen i metoddelen för att stärka pålitligheten av studien. Tabeller har redovisats för att tydliggöra sökningen och sammanfattningen av de åtta valda artiklarna. Artiklarna är skrivna på engelska vilket kan leda till att resultaten misstolkas. För att undvika misstolkningar har därmed båda författarna läst igenom de valda artiklarna och lexikon har använts.
Resultatet i denna litteraturstudie kan användas inom klinisk verksamhet för att öka kunskap om hur arbetsterapeutiska interventioner kan minska symtomen av neglekt i utförandet av ADL. Detta kan vägleda arbetsterapeuter till val av interventioner som förbättrar aktivitetsutförandet i det dagliga livet. För att vidareutveckla kunskapen föreslår författarna att mer forskning behövs för att undersöka arbetsterapeutiska interventioner för
21 personer med neglekt som har huvudfokus på ADL-träning. Med tanke på att
arbetsterapeuter värderar betydelsen av ett patientnära samarbete och personcentrerat förhållningssätt anser författarna att fler kvalitativa studier behövs. Detta för att rikta uppmärksamheten mot individens upplevelser och framsteg i rehabiliteringen.
Slutsats
Litteraturstudiens resultat visar att samtliga top-down interventioner är effektiva för att förbättra utförandet i ADL för personer som har neglekt. Dessa top-down interventioner var visuell scanning, adaptive cueing, virtual reality och visuell scanning kombinerat med en meningsfull aktivitet. Visuell scanning är den intervention som rekommenderas att användas kliniskt inom svensk hälso- och sjukvård för att reducera neglekt. Även cueing är en intervention som arbetsterapeuter rekommenderas att använda sig av inom kognitiv rehabilitering. Bottom-up interventionerna var mindre effektiva då endast interventionen prism adaption visade på förbättringar i ADL. Den interventionen som inte visade på någon förbättring i utförandet inom ADL var half-field eye patching, dock visades förbättring i aktiviteterna äta, duscha och påklädning nedre kroppsdel. I resultatet
framkommer det också att en kombination av top-down och bottom-up interventioner var effektivt för att förbättra utförandet i ADL för personer med neglekt. Resultatet i vår litteraturstudie bör dock tolkas med försiktighet då det inte finns tillräckligt med studier som kan styrka litteraturstudiens resultat. Det finns få studier som har huvudfokus på ADL vilket indikerar att mer forskning behövs inom området.
22
Referenser
Artiklar inkluderade i resultatet markeras med *
Azouvi, P., Olivier, S., De Montety, G., Samuel, C., Louis-Dreyfus, A., & Tesio, L.
(2003). Behavioral assessment of unilateral neglect: study of the psychometric properties of the Catherine Bergego Scale. Archives of physical medicine and rehabilitation, 84(1), 51-57. https://doi.org/10.1053/apmr.2003.50062
Backman, J. (2016). Rapporter och uppsatser (3 uppl.). Studentlitteratur.
Bergego, C., Azouvi, P., Samuel, C., Marchal, F., Louis-Dreyfus, A., Jokie, C., Morin, L., Renard, C., Pradat-Diehl, P., & Deloche, G. (2005). Catherine Bergego Scale (CBS). (K.
Samuelsson, Övers.; 1 upp.). Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (Originalutgåvan publicerad 1995)
Bosma, M. S., Nijboer, T. C., Caljouw, M. A., & Achterberg, W. P. (2020). Impact of visuospatial neglect post-stroke on daily activities, participation and informal caregiver burden: a systematic review. Annals of physical and rehabilitation medicine, 63(4), 344- 358. https://doi.org/10.1016/j.rehab.2019.05.006
Bowen, A., Hazelton, C., Pollock, A., & Lincoln, N. B. (2013). Cognitive rehabilitation for spatial neglect following stroke. Cochrane Database of Systematic Reviews, (7).
https://doi.org/10.1002/14651858.cd003586.pub3
*Chan, D. Y., & Man, D. W. (2013). Unilateral neglect in stroke: A comparative study.
Topics in Geriatric Rehabilitation, 29(2), 126-134.
http://dx.doi.org/10.1097/TGR.0b013e31827ea7c9
Chen, P., Hreha, K., Kong, Y., & Barrett, A. M. (2015). Impact of spatial neglect on stroke rehabilitation: evidence from the setting of an inpatient rehabilitation facility. Archives of physical medicine and rehabilitation, 96(8), 1458-1466. doi: 10.1016/j.apmr.2015.03.019 Chen, P., Pitteri, M., Gillen, G., & Ayyala, H. (2018). Ask the experts how to treat
individuals with spatial neglect: a survey study. Disability and rehabilitation, 40(22), 2677- 2691.2. https://doi.org/10.1080/09638288.2017.1347720
Choi, H. S., Shin, W. S., & Bang, D. H. (2021). Application of digital practice to improve head movement, visual perception and activities of daily living for subacute stroke patients with unilateral spatial neglect: Preliminary results of a single-blinded, randomized
controlled trial. Medicine, 100(6). 10.1097/MD.0000000000024637
*De-Rosende-Celeiro, I., Rey-Villamayor, A., Francisco-de-Miguel, I., & Ávila-Álvarez, A. (2021). Independence in Daily Activities after Stroke among Occupational Therapy Patients and Its Relationship with Unilateral Neglect. International Journal of
Environmental Research and Public Health, 18(14), 7537.
https://doi.org/10.3390/ijerph18147537
Eklund, M., Gunnarsson, B., & Leufstadius, C. (2010) Aktivitet och relation: mål och medel inom psykosocial rehabilitering (1 uppl.). Studentlitteratur.
23 Fordell, H. (2017). Virtual Reality for Enriched Rehabilitation of Stroke Patients with Spatial Neglect: Diagnostics and the Rehabilitation Effect on Spatial Attention and Neuronal Activity [Doctoral dissertation, Umeå universitet] https://www.diva- portal.org/smash/get/diva2:1157294/FULLTEXT01.pdf
Forsberg, C., & Wengström, Y. (2016) Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning (4 uppl.). Natur & kultur.
Grieve, J. I., & Gnanasekaran, L. (2008). Neuropsychology for Occupational Therapist- Cognition in Occupational Performance (3. ed). Blackwell Publishing.
Heilman, K. M., & Valenstein, E. (1979). Mechanisms underlying hemispatial neglect.
Annals of Neurology: Official Journal of the American Neurological Association and the Child Neurology Society, 5(2), 166-170.DOI: 10.1002/ana.410050210
Jönsson, A.C. (2012). Stroke:patienters, närståendes och vårdares perspektiv (1 uppl.).
Studentlitteratur.
*Katz, N., Ring, H., Naveh, Y., Kizony, R., Feintuch, U., & Weiss, P. L. (2005).
Interactive virtual environment training for safe street crossing of right hemisphere stroke patients with unilateral spatial neglect. Disability and rehabilitation, 27(20), 1235-1244.
https://doi.org/10.1080/09638280500076079
*Kawabata, K., & Hoshiyama, M. (2019). Meaningful occupation: A self-awareness intervention for patients with unilateral spatial neglect. New Zealand Journal of Occupational Therapy, 66(1). ISSN 1171-0462
Kerkhoff, G., Bucher, L., Brasse, M., Leonhart, E., Holzgraefe, M., Völzke, V., &
Reinhart, S. (2014). Smooth pursuit “bedside” training reduces disability and unawareness during the activities of daily living in neglect: a randomized controlled trial.
Neurorehabilitation and neural repair, 28(6), 554-563.
https://doi.org/10.1177%2F1545968313517757
Kielhofner, G. (2012). Model of human occupation: teori och tillämpning (1:3 uppl.).
Studentlitteratur.
Kristensen, H. K., Persson, D., Nygren, C., Boll, M., & Matzen, P. (2011). Evaluation of evidence within occupational therapy in stroke rehabilitation. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 18(1),11–25. https://doi.org/10.3109/11038120903563785 Lisa, L. P., Jughters, A., & Kerckhofs, E. (2013). The effectiveness of different treatment modalities for the rehabilitation of unilateral neglect in stroke patients: a systematic review. NeuroRehabilitation, 33(4), 611-620. http://dx.doi.org/10.3233/NRE-130986 Li, J., Li, L., Yang, Y., & Chen, S. (2021). Effects of Prism Adaptation for Unilateral Spatial Neglect After Stroke: A Systematic Review and Meta-Analysis. American Journal of Physical Medicine & Rehabilitation, 100(6), 584-591.
doi:10.1097/PHM.0000000000001598
Liu, W., Unick, J., Galik, E., & Resnick, B. (2015). Barthel Index of activities of daily living: item response theory analysis of ratings for long-term care residents. Nursing research, 64(2), 88-99.doi: 10.1097/NNR.0000000000000072
24 Maskill, L., & Tempest, S. (2017). Neuropsychology for Occupational Therapists (4. ed).
Wiley Blackwell.
Menon-Nair, A., Korner-Bitensky, N., & Ogourtsova, T. (2007). Occupational therapists’
identification, assessment, and treatment of unilateral spatial neglect during stroke rehabilitation in Canada. Stroke, 38(9), 2556-256.
https://doi.org/10.1161/STROKEAHA.107.484857
*Mizuno, K., Tsuji, T., Takebayashi, T., Fujiwara, T., Hase, K., & Liu, M. (2011). Prism adaptation therapy enhances rehabilitation of stroke patients with unilateral spatial neglect:
a randomized, controlled trial. Neurorehabilitation and neural repair, 25(8), 711-720.
https://doi.org/10.1177/1545968311407516
Olsson, H., & Sörensen, S. (2021). Forskningsprocessen - Kvalitativa och kvantitativa perspektiv (4 uppl.). Liber.
Ottenbacher, K. J., Hsu, Y., Granger, C. V., & Fiedler, R. C. (1996). The reliability of the functional independence measure: a quantitative review. Archives of physical medicine and rehabilitation, 77(12), 1226-1232. https://doi.org/10.1016/S0003-9993(96)90184-7
Pereira Ferreira, H., Alvim Leite Lopes, M., Raggio Luiz, R., Cardoso, L., & André, C.
(2011). Is visual scanning better than mental practice in hemispatial neglect? Results from a pilot study. Topics in stroke rehabilitation, 18(2), 155-161.
https://doi.org/10.1310/tsr1802-155
Pierce, S. R., & Buxbaum, L. J. (2002). Treatments of unilateral neglect: a review.
Archives of physical medicine and rehabilitation, 83(2), 256–268.
Socialstyrelsen. (2020a). Nationella riktlinjer för vård vid stroke. Stöd för styrning och ledning (Artikelnummer 2020-1-6545).
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella- riktlinjer/2020-1-6545.pdf
Socialstyrelsen (2020b). Statistik om stroke 2019. (Artikelnummer 2020-11- 7047).https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-
dokument/artikelkatalog/statistik/2020-11-7047.pdf
Sveriges arbetsterapeuter. (2018) Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter. Sveriges arbetsterapeuter.https://www.arbetsterapeuterna.se/media/1666/kompetensbeskrivningar- foer-arbetsterapeuter-2018.pdf
Tham, K., Borell, L., & Gustavsson, A. (2000). The discovery of disability: a
phenomenological study of unilateral neglect. American Journal of Occupational Therapy, 54(4), 398-406. https://doi.org/10.5014/ajot.54.4.398
Tham, K., Ginsburg, E., Fisher, A. G., & Tegnér, R. (2001). Training to improve awareness of disabilities in clients with unilateral neglect. American Journal of Occupational Therapy, 55(1), 46-54. https://doi.org/10.5014/ajot.55.1.46
Townsend, E. A., & Polatajko, H. J. (2013) Enabling occupation II: advancing an occupational therapy vision for health, well-being & justice through occupation (2.ed.) Ottawa, Ontario: CAOT Publication ACE.
25
*Tsang, M. H. M., Sze, K. H., & Fong, K. N. K. (2009). Occupational therapy treatment with right half-field eye-patching for patients with subacute stroke and unilateral neglect: a randomised controlled trial. Disability and Rehabilitation, 31(8), 630-637.
https://doi.org/10.1080/09638280802240621
*Turgut, N., Möller, L., Dengler, K., Steinberg, K., Sprenger, A., Eling, P., ... &
Hildebrandt, H. (2018). Adaptive cueing treatment of neglect in stroke patients leads to improvements in activities of daily living: a randomized controlled, crossover trial.
Neurorehabilitation and neural repair, 32(11), 988-998.
https://doi.org/10.1177/1545968318807054
*Turton, A. J., O'Leary, K., Gabb, J., Woodward, R., & Gilchrist, I. D. (2010). A single blinded randomised controlled pilot trial of prism adaptation for improving self-care in stroke patients with neglect. Neuropsychological Rehabilitation, 20(2), 180-196.
https://doi.org/10.1080/09602010903040683
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2011). Evidensbaserad omvårdnad: En bro mellan forskning & klinisk verksamhet (3 uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Bilaga 1. Sökmatris
Datum Databas Sökord & begränsningar Antal artiklar Läst abstrakt Urval 1 Urval 2
2021-10-22 Cinahl (Occupational therapy OR Occupational therapist OR Occupational therapists) AND (Unilateral neglect OR Visuospatial neglect OR Hemispatial neglect) AND (Intervention OR treatment OR rehabilitation) Begränsningar: English Language. Peer reviewed
50 16 3 3
2021-10-22 Pubmed (Occupational therapy OR Occupational therapist OR Occupational therapists) AND (unilateral neglect OR
visuospatial neglect OR hemispatial neglect) AND (Intervention OR treatment)
Begränsningar: English Language.
390 34 5 2
2021-10-25 APA Psycinfo (Occupational Therapy OR Occupational therapist) AND (Unilateral neglect OR Visuospatial neglect OR Hemispatial neglect) AND (Intervention OR treatment)
Begränsningar: English Language. Peer reviewed
37 8 1 0
2021-10-25 Web of Science (Occupational therapy OR Occupational therapist OR Occupational therapists) AND (Unilateral neglect OR Visuospatial neglect OR Hemispatial neglect) AND (Intervention OR treatment)
Begränsningar: English Language
56 20 6 1
2021-10-22 Manuell sökning Sökta artiklar i referenslista 5 5 3 2
Bilaga 2. Artikelöversikt
Författarnamn, tryckår
Titel Syfte Metod Intervention Resultat Vetenskaplig
kvalitet Top- down interventioner
Chan, D. Y., & Man, D. W.
(2013) Kina
Unilateral Neglect in Stroke: A Comparative Study
Syftet med denna studie var att utveckla ett
omfattande
utbildningsprogram för visuell scanning och undersöka dess effektivitet bland patienter med unilateral neglekt efter stroke.
RCT-studie
Experimentell grupp:
Totalt 20 deltagare (16 män och 4 kvinnor) Ålder: 42–83 år
Kontrollgrupp: Totalt 20 deltagare (20 män och 0 kvinnor)
Ålder: 44–88 år
Mätning före och efter:
Catherine Bergego Scale (CBS)
Visuell scanning Interventionsgrupp:
Genomgick visuell scanning som bestod av 12 sessioner i 4 veckor
Kontrollgrupp:
Standardrehabilitering i 4 veckor
Den experimentella gruppen visade en signifikant förbättring i ADL jämfört med kontrollgruppen
Medel 63 %
Kawabata, K., &
Hoshiyama, M.
(2019) Japan
Meaningful Occupation: A Self-
Awareness Intervention for Patients
Syftet med studien var att undersöka effekten av visuell scanning kombinerat med meningsfulla aktiviteter som en
Pilotstudie
6 patienter (5 män & en kvinna)
Ålder 42–69 år Med
Visuell scanning kombinerat med meningsfull aktivitet.
Användandet av
meningsfull aktivitet som
Resultatet visade på en signifikant förbättring gällande deltagarnas självkännedom i dagliga aktiviteter efter
Låg 43%
with Unilateral Spatial
Neglect
intervention för personer med neglekt.
hjärnskador på höger hjärnhalva.
Mätning före och efter:
Catherine Bergego Scale (CBS)
intervention.
Information om
patienternas samlades in och intervjuer
genomfördes. En visuell scanningsuppgift
skapades för varje deltagare baserade på patientens meningsfulla aktivitet.
60 minuter intervention, inklusive visuell
scanningsuppgift, två gånger i veckan under tre veckor.
interventionen.
Turgut, N., Möller, L., Dengler, K., Steinberg, K., Sprenger, A., Eling, P., Kastrup, A., &
Hildebrandt, H.
(2018) Tyskland
Adaptive Cueing Treatment of Neglect in Stroke Patients Leads to Improvements in Activities of Daily Living:
A Randomized Controlled, Crossover Trial
Den här studien undersökte effekten av adaptiv cueing som en möjlig behandling för neglekt.
RCT-studie
Randomiserad kontrollerad crossover-design
Grupp 1: 9 män och 5 kvinnor. Totalt 14 deltagare.
Medelålder: 64,4 år Grupp 2: 10 män och 2
Adaptive cueing Båda grupperna
genomförde 15 dagliga sessioner i 3 veckor för vardera adaptive cueing eller
kontrollbehandlingen Grupp 1: Började med adaptive cueing följt av kontrollbehandlingen
Resultatet visade en signifikant förbättring i alla primära utfall.
Resultatet visade även en signifikant förbättring i ADL.
Hög 86%
kvinnor. Totalt 12 deltagare.
Medelålder: 60,8 år Mätning före och efter:
Catherine Bergego Scale (CBS)
Grupp 2: Började med kontrollbehandling och fick sedan adaptive cueing.
Katz, N., Ring, H., Naveh, Y., Kizony, R., Feintuch, U., & Weiss, P.L.
(2005) Israel
Interactive virtual environment training for safe street crossing of right hemisphere stroke patients with Unilateral Spatial
Neglect
Syftet med studien var att avgöra om interaktiva virtuella miljöer är en effektiv träning för personer som har neglekt, och att jämföra detta med visuell scanning.
RCT-studie
Experimentell grupp: 11 Medelålder: 62 år
Kontrollgrupp: 8 deltagare Medelålder: 63 år
Mätning före och efter:
ADL-checklista
Virtual reality Interventionsgrupp:
Virtual reality.
Deltagarna tränade på att korsa en trafikerad gata som konstruerades med hjälp av VR
Kontrollgrupp: Visuell scanning i form av databaserade uppgifter Interventionstillfällena var uppdelade i 12 sessioner över fyra veckor
ADL-checklistan visade en signifikant förbättring hos båda grupperna samt att det fanns en
signifikant skillnad i förbättring mellan grupperna i ADL- checklistan
Medel 62,5 %
