FN:s kommitté för barnets rättigheter 58:e sessionen
19 september–7 oktober 2011
Kommittén har tagit ställning till de rapporter som protokollsparterna har lämnat in enligt artikel 12.1 i det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi
Sammanfattande kommentarer Sverige
1. Kommittén behandlade Sveriges första rapport (CRC/C/OPSC/SWE/1) vid sitt 1662:a möte (se CRC/C/SR.1662) den 3 oktober 2011 och antog vid sitt 1669:e möte den 7 oktober 2011 följande sammanfattande kommentarer.
Inledning
2. Kommittén välkomnar inlämningen av Sveriges första rapport som var informativ, analytisk och självkritisk och de skriftliga svaren på kommitténs frågor (CRC/C/OPSC/SWE/Q/Add.1, 2011). Kommittén uppskattar den konstruktiva dialog som fördes med Sveriges delegation som bestod av företrädare för flera sektorer.
3. Kommittén påminner Sverige om att dessa sammanfattande kommentarer ska läsas tillsammans med de sammanfattande kommentarer som kommittén antog avseende Sveriges fjärde rapport enligt konventionen om barnets rättigheter (CRC/C/SWE/CO/4, 2009) och den första rapporten enligt det fakultativa protokollet vid indragning av barn i väpnade konflikter (CRC/C/OPAC/SWE/CO/1, 2007).
I. Allmänna kommentarer
4. Kommittén välkomnar de positiva åtgärder som har vidtagits för att genomföra det fakultativa protokollet, särskilt införandet den 1 juli 2009 av det nya brottet i kapitel 6, § 10 a i brottsbalken, som kriminaliserar kontakt med barn i sexuellt syfte.
Förenta nationerna CRC /C/OPSC/SWE/CO/1
FN:s konvention om barnets rättigheter
Distr.: allmän den 7 oktober 2011
OREDIGERAD
FÖRHANDSVERSION
Original: engelska
5. Kommittén uppskattar även att Sverige i maj 2010 ratificerade Europarådets konvention om bekämpande av människohandel från 2005.
II. Data
6. Kommittén är bekymrad över att Sverige saknar ett övergripande system för datainsamling.Kommittén beklagar särskilt att det inte finns någon nationell statistik om barnprostitution och handel med barn i Sverige.
7. Kommittén rekommenderar att Sverige
a) vidareutvecklar och centraliserar tekniken för att systematiskt samla in data inom alla områden som rör genomförandet av det fakultativa protokollet.
b) upprättar ett samordnat system för insamlingen av data – uppdelat på ålder, kön, geografiskt läge och socioekonomisk bakgrund – särskilt för de brott som omfattas av protokollet och som täcker in alla personer som har utsatts för respektive begått dessa brott.
c) genomför kvalitativa och kvantitativa studier och analyser av grundorsakerna till och den allmänna förekomsten av alla de brott som omfattas av det fakultativa protokollet och effekten av förd politik och de åtgärder som vidtas för att beivra dessa brott.
III. Allmänna genomförandeåtgärder
Förklaringar
8. Kommittén är bekymrad över att Sveriges förklaring avseende artikel 2 c), där det anges att ordet "framställning" i artikeln ska avse endast "visuella framställningar"
av barnpornografi, utgör ett hinder mot att det fakultativa protokollet för att bekämpa alla former av barnpornografi genomförs fullt ut.
9. Kommittén rekommenderar att Sverige överväger att ta tillbaka sin förklaring avseende artikel 2 c) för att det fakultativa protokollet om förebyggande av alla former av barnpornografi ska få full verkan.
Lagstiftning
10. Kommittén beklagar att konventionen och dess fakultativa protokoll inte har införlivats fullt ut i Sveriges lagstiftning. Kommittén är särskilt bekymrad över att
a) Sverige i sin lagstiftning inte särskilt definierar och förbjuder alla de brott som anges i artiklarna 1, 2 och 3 i det fakultativa protokollet.
b) de straffrättsliga påföljderna för sexuellt utnyttjande inte står i rimlig proportion till brottet.
c) Sverige i sin rättspraxis och lagstiftning inte alltid ger brottsutsatta barn som är över 15 år tillräckligt skydd.
d) brotten köp av sexuell handling av barn och utnyttjande av barn för sexuell posering betraktas som "mindre allvarliga sexualbrott mot barn".
11. Kommittén uppmanar Sverige att införliva konventionen och dess fakultativa protokoll fullt ut i sin lagstiftning, inbegripet genom att
a) säkerställa att påföljderna för kommersiell sexuell exploatering i det straffrättsliga systemet står i rimlig proportion till brottet.
b) säkerställa att alla barn som har utsatts för övergrepp, särskilt barn över 15, ges ett fullgott rättsligt skydd.
c) ompröva sin inställning när det gäller att köp av sexuell handling av barn och utnyttjande av barn för sexuella ändamål anses som "mindre allvarliga sexualbrott mot barn" och att överväga att ta bort kravet på dubbel straffbarhet för dessa brott när de begås utanför landets territorium.
d) införa lagstiftning som till fullo uppfyller Sveriges åtaganden enligt artiklarna 1, 2 och 3 i det fakultativa protokollet så att alla former av försäljning av barn är definierade och förbjudna.
Kommittén påminner Sverige om att lagstiftningen måste leva upp till landets åtaganden när det gäller försäljning av barn, som har vissa likheter med men är inte detsamma som handel med människor, för att bestämmelserna om försäljning av barn enligt det fakultativa protokollet ska anses vara genomförda på ett fullgott sätt.
Nationell handlingsplan
12. Kommittén noterar att Sverige har en nationell handlingsplan och en handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål.
Kommittén beklagar emellertid att man har skjutit upp uppdateringen av den nationella handlingsplanen till 2012. Kommittén är dessutom bekymrad över att Sverige inte har en övergripande strategi för hur man ska genomföra det fakultativa protokollet och att åtgärderna för att komma till rätta med de bakomliggande efterfrågefaktorer som leder till brott enligt det fakultativa protokollet förblir otillräckliga.
13. Kommittén uppmanar Sverige att utarbeta en fullständig plan för hur det fakultativa protokollet ska genomföras. Kommittén rekommenderar att Sverige i detta sammanhang överväger vilka åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med efterfrågefaktorerna som leder till att Sverige bryter mot det fakultativa protokollet genom att
a) utöka forskningsinsatserna när det gäller lagöverträdare, inbegripet kvinnliga och unga lagöverträdare,
b) genom åtgärder och kampanjer öka och förbättra medvetenheten i landet,
c) i större utsträckning och på ett bättre sätt använda förebyggande åtgärder.
Samordning och utvärdering
14. Kommittén är bekymrad över att samverkan mellan myndigheterna och förmågan när det gäller att komma till rätta med brott enligt det fakultativa protokollet förblir otillräckliga.I detta sammanhang är kommittén vidare bekymrad över att Sverige inte har något system för att utöva tillsyn över och utvärdera de organ som ansvarar för att genomföra protokollet och samordna dessa uppgifter mellan berörda regionala och lokala myndigheter.
15. Kommittén uppmanar Sverige att vidta konkreta åtgärder för att förbättra samverkan mellan myndigheterna för att komma till rätta med brott enligt det fakultativa protokollet, inbegripet att inrätta ett system för tillsyn över och utvärdering av organ som ansvarar för att genomföra protokollet och att samordna dessa uppgifter mellan berörda regionala och lokala myndigheter.
Spridning och medvetandegörande
16. Kommittén noterar med oro att medvetenheten om det fakultativa protokollet hos allmänheten och personer som arbetar med eller för barn är fortsatt låg.
17. Kommittén rekommenderar att Sverige, i enlighet med artikel 9.2 i det fakultativa protokollet, vidtar alla nödvändiga åtgärder för att göra protokollets bestämmelser allmänt kända hos allmänheten, särskilt hos alla personer som arbetar med eller för barn, inbegripet i lämpliga medier och genom utbildnings- och fortbildningskampanjer.
Utbildning
18. Kommittén ser Sveriges utbildningsprogram enligt handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål som någonting mycket positivt, men är bekymrad över att kunskapen är fortsatt låg hos personer som arbetar med eller för barn om hur de riskfaktorer som hänför sig till brotten, inbegripet utländska brottsoffer, enligt det fakultativa protokollet kan identifieras och behandlas samt hur dessa brott ska hanteras och var de ska rapporteras.
19. Kommittén rekommenderar att Sverige rutinmässigt erbjuder alla personer som arbetar med eller för barn utbildning i det fakultativa protokollet, särskilt när det gäller att identifiera riskfaktorer som är hänförliga till det fakultativa protokollet och lämpliga uppföljningsförfaranden, för att komma till rätta med dessa överträdelser och då det finns en misstanke om att dessa brott har begåtts.Kommittén rekommenderar även att sociokulturell teori ingår i denna utbildning så att berörda personer kan hantera ärenden som inbegriper utländska brottsoffer på ett ändamålsenligt sätt.
Barns rättigheter och näringslivet
20. Kommittén konstaterar med intresse att Etikrådet för de fyra statliga pensionsfonderna, utifrån internationella konventioner om miljö och mänskliga rättigheter, granskar hur de utländska företag som fonderna investerar i arbetar med miljö- och etikfrågor. Kommittén rekommenderar att statliga bolag, inbegripet de statliga pensionsfonderna, som investerar utomlands eller som är verksamma genom dotterbolag eller på annat sätt i andra länder är noggranna med att leva upp till bestämmelserna om att förhindra att barn i dessa länder utsätts för och skyddas mot brott enligt konventionen och det fakultativa protokollet samt i enlighet med principerna i dessa. Kommittén rekommenderar vidare att Sverige utfärdar lämpliga bestämmelser för alla svenska företag i utlandet när det gäller investeringar och verksamheten, i samma avseende.
IV. Förebyggande av försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi (art. 9.1 och 2)
Åtgärder som har vidtagits för att förebygga de brott som är förbjudna enligt protokollet
21. Kommittén är bekymrad över att de åtgärder som har vidtagits för att förebygga brott enligt protokollet är otillräckliga, inbegripet när det gäller
a) att den vård och behandling som syftar till att återanpassa förövare endast ges till personer som avtjänar fängelsestraff och att majoriteten av förövarna som har dömts till böter och inte är frihetsberövade följaktligen inte omfattas av dessa förebyggande åtgärder.
b) att skolans läroplan inte omfattar obligatorisk utbildning i säker internetanvändning.
c) att det saknas ett generellt förbud för dömda sexualbrottslingar att arbeta med barn.
d) att ensamkommande asylsökande barn och barn till irreguljära invandrare samt papperslösa barn, som är extra utsatta, saknar skydd.
22. Kommittén rekommenderar att Sverige
a) säkerställer att alla förövare av brott enligt protokollet, även personer som inte har dömts till fängelsestraff, erbjuds återanpassning och rådgivning.
b) inför obligatorisk utbildning i säker internetanvändning i skolans läroplan.
c) inför förbud för dömda sexualbrottslingar att arbeta med barn.
d) säkerställer att ensamkommande barn som söker asyl eller befinner sig i en migrationssituation ges lämpligt skydd och ökar kontrollen av de personer som tar hand om barnen.
Barnsexturism
23. Kommittén noterar att Sveriges ansträngningar för att bekämpa barnsexturism har förbättrats.Kommittén är emellertid bekymrad över att det endast är ett fåtal av de svenska researrangörerna som hittills har antagit uppförandekoden mot barnsexhandel. Kommittén är vidare bekymrad över allmänhetens bristande kännedom om barnsexturism och ovannämnda uppförandekod samt Världsturismorganisationens (UNWTO) etiska riktlinjer för turism.
24. Kommittén uppmanar Sverige att införa och tillämpa ett effektivt regelverk och vidta alla nödvändiga lagstiftningsåtgärder och administrativa, sociala och andra åtgärder för att förebygga och avskaffa barnsexturism. Kommittén uppmuntrar Sverige att i detta sammanhang förstärka det internationella samarbetet genom multilaterala, regionala och bilaterala överenskommelser för att förebygga och avskaffa barnsexturism. Kommittén uppmanar vidare Sverige att förstärka sitt påverkansarbete tillsammans med turistindustrin om barnsexturismens skadeverkningar och att sprida Världsturistorganisationens etiska riktlinjer till alla researrangörer och turistbyråer samt att uppmuntra researrangörerna till att anta uppförandekoden mot barnsexhandel.
V. Förbud mot försäljning av barn, barnpornografi och barnprostitution och därtill hörande frågor (artiklarna 3, 4.2 och 3, 5, 6 och 7)
Gällande straffrättsliga lagar och bestämmelser
25. Kommittén välkomnar att många aspekter av barnpornografi är kriminaliserade såsom att titta på sådant material och att en bredare definition av barn har införts i straffbestämmelsen för barnpornografi, men är fortfarande bekymrad över att den svenska brottsbalken inte omfattar alla brott enligt det fakultativa protokollet.
Kommittén är särskilt bekymrad över att
a) texter och ljud som skildrar sexuella övergrepp mot barn inte är förbjudna.
b) åtal inte kommer att väckas vid skildring, spridning, förvärv, överlåtelse osv. av barnpornografi om barnets pubertetsutveckling är fullbordad eller när det inte framgår av bilden och omständigheterna kring den att barnet är under arton år.
c) brott som avser barnpornografi betraktas som brott mot "allmän ordning"
enligt kapitel 16 i den svenska brottsbalken och inte som sexualbrott enligt kapitel 6.
d) undantag görs för hantverksmässig framställning och efterföljande innehav av teckningar för privat visning, trots förbud mot pornografiska bilder av alla slag.
e) det inte finns något uttryckligt förbud i lagstiftningen mot import och export av barnpornografiska teckningar.
f) påföljderna inte står i proportion till brottens svårighetsgrad och ofta bara ger böter och kortvariga fängelsestraff.
g) domstolarna inte konsekvent tar hänsyn till förövarens uppsåt gällande ålder i mål som rör barn som har utsatts för sexualbrott.
26. Kommittén rekommenderar att Sverige gör en översyn av brottsbalken och ser till att den till fullo överensstämmer med artiklarna 2 och 3 i det fakultativa protokollet samt säkerställer att lagstiftningen efterlevs i praktiken och att förövare ställs inför rätta för att förhindra straffrihet. Sverige bör särskilt kriminalisera följande.
a) Att bjuda ut, ta emot, skaffa fram eller tillhandahålla ett barn för prostitution.
b) Att producera, distribuera, sprida, importera, exportera, bjuda ut, sälja eller inneha barnpornografi.
c) Försök till dessa brott och medhjälp eller medverkan till dessa brott.
d) Produktion och spridning av material som marknadsför dessa brott.
Domsrätt och utlämning
27. Kommittén välkomnar att Sverige har en lagstiftning som möjliggör extraterritoriell jurisdiktion för brott som anges i lagstiftningen, men beklagar trots det att kravet på dubbel straffbarhet finns kvar för brotten köp av sexuell handling av barn och utnyttjande av barn för sexuell posering.
28. Kommittén rekommenderar att Sverige vidtar åtgärder för att säkerställa att det i den inhemska lagstiftningen föreskrivs om behörighet att utöva extraterritoriell jurisdiktion, inbegripet extraterritoriell jurisdiktion utan krav på dubbel straffbarhet, för alla brott enligt det fakultativa protokollet.
29. Kommittén konstaterar att det inte krävs något utlämningsavtal för att förövare ska kunna lämnas ut enligt protokollet. Kommittén är emellertid bekymrad över inskränkningarna när det gäller utlämning, i synnerhet kravet på dubbel straffbarhet för vissa brott enligt protokollet. Kommittén är vidare bekymrad över att inte alla brott som medför fängelse i mer än ett år kan leda till utlämning och att, med få undantag, svenska medborgare inte kan lämnas ut.
30. Kommittén rekommenderar att Sverige tar bort inskränkningarna när det gäller utlämning för brott enligt protokollet, i synnerhet kravet på dubbel straffbarhet och kravet på ett lägsta straff i den svenska brottsbalken.
Kommittén rekommenderar vidare att Sverige, i enlighet med artikel 5.5 i protokollet, vidtar lämpliga åtgärder för att överlämna ärendet till sina behöriga myndigheter för utredning och lagföring i de fall Sverige avslår en begäran om utlämning.
Juridiska personers ansvar
31. Kommittén konstaterar med oro att Sverige inte har vidtagit ytterligare åtgärder för att fastställa bolags ansvar för brott enligt konventionen och dess protokoll och att påföljderna när det gäller juridiska personer fortfarande är begränsade till böter.
32. Kommittén rekommenderar att Sverige säkerställer att det förutom böter finns lagstiftning och straffrättsliga, civilrättsliga eller administrativa påföljder
som står i rimlig proportion till brotten så att dessa brott effektivt kan förebyggas. Kommittén ber Sverige att uppmuntra företag till att
a) upprätta en etisk policy om sexuellt utnyttjande av barn i kommersiellt syfte,
b) införa motsvarande klausuler i avtal med leverantörer.
VI. Skydd av barnets rättigheter och intressen vid brott riktade mot barn (artiklarna 8 och 9.3 och 4)
Åtgärder som har vidtagits för att skydda barnets rättigheter och intressen när det har utsatts för de brott som förbjuds enligt det fakultativa protokollet 33. Kommittén välkomnar de åtgärder som har vidtagits för att skydda barn som har utnyttjats sexuellt, men är bekymrad över att
a) så få anmälda fall av sexuellt utnyttjande av barn leder till åtal. 85–90 procent av anmälningarna under de senaste tio åren har inte lett till åtal.
b) brottsofferportalen inte är tillräckligt barnvänlig.
c) den utsatta position som offer för människohandel befinner sig i förvärras till följd av att de sällan beviljas uppehållstillstånd.
d) Palermoprotokollet inte efterlevs då bestämmelser som förbjuder brottsoffers inställelse i rätten mot sin vilja saknas.
34. Kommittén uppmanar Sverige att
a) säkerställa att sexualförbrytare lagförs mer systematiskt och effektivt.
b) skapa en barnvänlig och lättillgänglig version av brottsofferportalen.
c) göra det lättare för barn som genom människohandel har förts till Sverige att få uppehållstillstånd.
d) säkerställa att landets lagstiftning och processrättsliga bestämmelser är i fullständig överensstämmelse med Palermoprotokollet.
Brottsoffers rehabilitering och återanpassning
35. Kommittén välkomnar att Länsstyrelsen i Stockholms län har fått i uppdrag att utarbeta rehabiliteringsprogram för barn som har utsatts för handel för sexuella ändamål och prostitution. Kommittén välkomnar även att Länsstyrelsen i Stockholms län driver ett projekt för ett tryggare återvändande, som Sverige finansierar och som sker på uppdrag av den svenska regeringen. Kommittén är emellertid bekymrad över att utländska barn inte ges stöd och skydd av samma kvalitet som svenska barn. Kommittén är vidare bekymrad över att både rehabiliteringsprogrammen och projektet för ett tryggare återvändande endast avser Stockholmsområdet.
36. Kommittén rekommenderar att Sverige
a) vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att barn som utsätts för brott enligt det fakultativa protokollet, särskilt barn av utländsk härkomst, ges lämpligt stöd, inbegripet för deras fullständiga sociala återanpassning och fysiska och psykiska rehabilitering genom bland annat att offer för handel för sexuella ändamål och prostitution omfattas av de planerade rehabiliteringsprogrammen.
b) säkerställer att alla barn som har utsatts för brott, inbegripet barn som inte är medborgare i eller bosatta i Sverige, har tillgång till lämpliga förfaranden för att, utan åtskillnad, söka skadestånd från dem som är juridiskt ansvariga, i enlighet med artikel 9.4 i det fakultativa
protokollet, och inrätta en skadeståndsfond för de brottsoffer som inte kan få ut skadestånd från förövaren.
c) vidta åtgärder för att säkerställa att rehabiliteringsprogrammen och projektet för ett tryggare återvändande görs tillgängliga i hela landet.
Hotline
37. Kommittén konstaterar att det finns en så kallad hotline för att rapportera om barnpornografi, handel med barn för sexuella ändamål och barnsexturism, men är bekymrad över att denna hotline inte får tillräckliga anslag från Sverige och att allmänhetens kännedom, barn inbegripna, om denna hotline är bristande.Kommittén är dessutom bekymrad över att larmnumret för försvunna barn i Europa "116 000"
ännu inte har införts i Sverige.
38. Kommittén rekommenderar att Sverige anslår nödvändiga mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser till denna hotline så att den blir ändamålsenlig och långsiktig samt att den synliggörs, inbegripet bland barn och för brott enligt protokollet som begås av landets medborgare utomlands.
Kommittén rekommenderar vidare att Sverige vidtar nödvändiga åtgärder för att införa larmnumret för försvunna barn "116 000" i landet.
VII. Internationell hjälp och samverkan
39. Kommittén uppmuntrar Sverige att, mot bakgrund av artikel 10.1, fortsätta att stärka det internationella samarbetet genom multilaterala, regionala och bilaterala överenskommelser, särskilt med grannländerna, inbegripet genom att stärka förfarandena och tillvägagångssätten för att samordna genomförandet av dessa överenskommelser, i syfte att förbättra förebyggandet, upptäckandet, utredningen, lagföringen och bestraffningen av de personer som ansvarar för de brott som omfattas av det fakultativa protokollet.
VIII. Ratifikation av internationella och regionala instrument om mänskliga rättigheter
40. Kommittén konstaterar att flera internationella och regionala instrument om mänskliga rättigheter som Sverige har undertecknat också måste ratificeras, inbegripet bland annat 1996 års Haagkonvention nr 34 om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn, Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter från 2000, Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp från 2007, Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet från 2001 och tilläggsprotokollet till konventionen om it-relaterad brottslighet avseende kriminalisering av rasistiskt och främlingsfientligt motiverade brott som begås med hjälp av datorsystem från 2003. Kommittén uppmanar Sverige att ratificera alla relevanta internationella och regionala instrument om mänskliga rättigheter som Sverige har undertecknat. Kommittén uppmuntrar även Sverige att överväga att ratificera de internationella instrument om mänskliga rättigheter som Sverige ännu inte är part i, nämligen den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden och det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
IX. Uppföljning och spridning
Uppföljning
41. Kommittén rekommenderar att Sverige vidtar alla lämpliga åtgärder för att följa dessa rekommendationer fullt ut, bland annat genom att överlämna dem till riksdagen, berörda departement och lokala myndigheter, rättsväsendet, samt till verksamheter till skydd för barn på regional respektive lokal nivå för lämplig hantering och vidare åtgärd.
Spridning av de sammanfattande kommentarerna
42. Kommittén rekommenderar att den första rapporten och de skriftliga svar som Sverige har lämnat in och de utfärdade rekommendationerna (de sammanfattande kommentarerna) görs tillgängliga, inbegripet via internet (men inte enbart) för allmänheten, organisationer i det civila samhället, ungdomsgrupper, yrkesgrupper, lokalsamhällen och barn, för att skapa debatt och kännedom om det fakultativa protokollet, dess genomförande och övervakning.
Nästa rapport
43. I enlighet med artikel 12.2 ombeds Sverige att inkomma med mer information om genomförandet av det fakultativa protokollet och dessa sammanfattande kommentarer i sin nästa periodiska rapport enligt konventionen om barnets rättigheter, i enlighet med artikel 44 i konventionen.
