Självständigt arbete i förskollärarutbildningen
Undervisning vid barns lek utomhus på förskolan
Förskollärares syn på undervisningsbegreppet vid barns lek utomhus
Författare: Fanny Johansson Handledare: Zara Bersbo Examinator: Tor Ahlbäck Termin: Ht 2020
Abstrakt
Syftet med denna studie är ur en sociokulturell syn på undervisning och lärande tillsammans med ett utvecklingspedagogiskt perspektiv bidra med kunskap om hur förskollärare uppfattar undervisningsbegreppet i förskolans kontext. Studien vill även undersöka hur förskollärare förhåller sig till undervisning vid barns lek utomhus samt hur de ser på sin egen roll vid barns lek utomhus. Frågeställningarna som använts i studien är följande: Hur beskriver förskollärarna begreppet undervisning i förskolans kontext? Hur uppfattar förskollärarna sin egen roll för barns lärande vid barns lek utomhus? Hur beskriver förskollärarna lek utomhus som ett tillfälle för undervisning och lärande?
En kvalitativ metod där det genomfördes tre intervjuer med förskollärare valdes till studien. Resultatet av studien har analyserats med grunden i den sociokulturella synen på undevisning och lärande, att barn utvecklar kunskaper i samspel med andra. I denna studie ligger förskollärarens medverkande till barns utveckling av kunskaper i fokus och samspelet mellan förskollärare och barns i leken kommer vara det som undersöks.
Studiens resultat visar att undervisningsbegreppet anses var svårtolkat och inbegripa en press på förskollärare, samtidigt som undervisningsbegreppet även anses bringa en högre yrkesstatus som tycks bidra till en högre kvalité på förskolorna. Resultatet av förskollärarens roll och att undervisa vid barns lek utomhus visar på olikheter där ambitionerna hos alla deltagare är att vara en aktiv deltagare samt att undervisa i barns lek. Det finns dock organisatoriska bitar samt ett säkerthetstänk hos personalen som sätter stopp för att vara en aktiv deltagare i barns lek utomhus som därmed gör att undervisningen i leken uteblir.
Engelsk titel
Teaching when children play outside in preschool
Nyckelord
Förskola, Undervisning, Utomhusvistelse, Lek, Sociokulturellt perspektiv, Utvecklingspedagogik
Tack!
Jag vill rikta ett stort tack till de studenter som gett återkopplingar på arbetet och genom det bidragit till att studien utvecklats. Jag vill även rikta det största tacket till de
intervjuade förskollärarna, utan ert deltagande hade inte studien varit möjlig. Tack även till Zara Bersbo som handlett mig genom denna studie.
Fanny Johansson
Innehåll
1 Inledning ___________________________________________________________ 1 2 Bakgrund __________________________________________________________ 3 2.1 Leken ___________________________________________________________ 3 2.2 Undervisning och lärande i förskolan __________________________________ 4 3 Syfte och frågeställningar _____________________________________________ 6 4 Tidigare forskning ___________________________________________________ 7 4.1 Den fria leken ____________________________________________________ 7 4.2 Undervisning i förskolan ____________________________________________ 7 4.3 Förskolans utomhusvistelse _________________________________________ 9 4.4 Hinder till att undervisa utomhus ____________________________________ 10 4.5 Lekens frågor som ett tillfälle för undervisning _________________________ 10 5 Teoretiskt ramverk _________________________________________________ 11 5.1 Sociokulturellt perspektiv __________________________________________ 11 5.1.1 Utvecklingspedagogik _________________________________________ 12 6 Metod _____________________________________________________________ 14 6.1 Metodval _______________________________________________________ 14 6.2 Datainsamling ___________________________________________________ 14 6.3 Urval __________________________________________________________ 15 6.3.1 Presentation av respondenterna _________________________________ 15 6.4 Genomförande ___________________________________________________ 15 6.5 Bearbetning av data _______________________________________________ 16 6.6 Tillförlitlighet, trovärdighet och överförbarhet __________________________ 16 6.7 Etiska överväganden ______________________________________________ 17 7 Resultat ___________________________________________________________ 18 7.1 Undervisningsbegreppet i förskolans kontext ___________________________ 18 7.2 Utomhusleken och förskollärarens roll ________________________________ 20 7.3 Leken utomhus som undervisningstillfälle _____________________________ 22 8 Analys ____________________________________________________________ 24 8.1 Undervisning i förskolan - Ett stort begrepp med mycket press _____________ 24 8.2 Förskollärarens roll i leken utomhus – en förutsättning för barns utveckling och lärande ____________________________________________________________ 25 8.3 Undervisa i leken – en fingertoppskänsla ______________________________ 26 9 Diskussion _________________________________________________________ 27 9.1 Resultatdiskussion ________________________________________________ 27 9.1.1 Undervisningsbegreppet _______________________________________ 27 9.1.2 Förskollärarens roll vid barns lek utomhus _________________________ 28 9.1.3 Att undervisa i barns lek _______________________________________ 28 9.1.4 Sammanfattning ______________________________________________ 29 9.2 Metoddiskussion _________________________________________________ 30 9.3 Förslag på vidare forskning _________________________________________ 31
Avslutning _________________________________________________________ 31 Referenser __________________________________________________________ 32 Bilagor _____________________________________________________________ 35 Bilaga A Missiv _____________________________________________________ 35 Bilaga B Intervjuguide _______________________________________________ 36
1 Inledning
Att barn vet att en boll kallas för boll eller att veta skillnaden på en stol och fåtölj är inget som barn vet vid födseln, det är något som barn lär sig successivt i sociala sammanhang (Säljö 2005). Ett av dessa sociala sammanhang är på förskolan där en vuxen är med och benämner det barnen använder och gör i en lek. I förskolans läroplan (Skolverket 2018) har leken en central plats, och där betonas att alla som arbetar i förskolans arbetslag ska uppmuntra till lek samt bekräfta lekens betydelse för barns utveckling och lärande. Leken kan utmana samt stimulera barns fantasi, motorik, kommunikation, sociala samspel, problemlösning samt ge möjlighter till att bearbeta intryck (Skolverket 2018). Leken är alltså, enligt läroplanen ett verktyg för barns utvecklande av en mängd olika kunskaper.
Förskolan ingår numera som en egen skolform i utbildningsväsendet och begreppet undervisning fördes in i förskolans läroplan 2018. Att undervisning ska ske i förskolans verksamhet tillsammans med att barn ska vistas i stimulerande miljöer både inomhus och utomhus innebär att även utomhusvistelsen på förskolan ska innehålla undervisning (Skolverket 2018). Begreppet undervisning defineras i Skollagen som ”sådana
målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden” (SFS
2010:800). Införandet av undervisningsbegreppet ställer krav på förskollärares
kompetenser och kunskaper om varje barns utveckling och lärande samt ha kunskap om förskolans mål och uppdrag.
Undervisning på förskolan är omstritt då det ofta blandas ihop med den traditionella definitionen av begreppet d.v.s att själva själva lärandet sker i form av en talande lärare och lyssnande barn (Doverborg, Pramling & Pramling-Samuelsson 2013). Förskollärare upplever begreppet undervisning som stort och kravfyllt samt att undervisning syftar till en mer tråkig tillvaro för barn som vistas i förskolan (Jonsson, Williams och Pramling- Samuelsson 2013). Som förskollärare är det viktigt att kunna se leken som en del av undervisningen för att utveckla barns lärande. Lek och lärande ska finnas i all undervisning som bedrivs på förskolor, eftersom lärande genom leken är positivt för barns progression (Sheridan och Williams 2018).
Utomhusvistelsen på förskolan är ofta kopplad till barns självständiga lek där vuxna är mer passiva åskådare och vakter. Detta står dock i motsatsrelation till skollagens definition av undervisning som bäst anses ske med aktiva vuxna (Mårtensson 2004).
Aktiva vuxnas deltagande i leken, deras stöttning och stimulering ses som en förutsättning för att lärande och utveckling ska ske (Lillemyr 2009; Sheridan och Williams 2018). Jonsson och Thulin (2019) skriver att de vuxnas deltagande i barns lek kan upplevas som negativ och hämmande av barns utveckling, men att vuxnas närvaro inte behöver vara antingen eller. Författarna menar att vuxna på ett eller annat sätt behöver vara aktiva men att det kan handla om att stå i närheten för att finnas till när leken behöver stöttning och på så sätt använda den stöttningen som undervisning.
Szczepanski (2007) poängterar vikten av att vara utomhus och lära sig, han menar att all kroppslig rörelse bidrar dels till en bättre hälsa men även till att progressionen av barns lärande ökar av att vistas utomhus.Vidare skriver författaren att när barn får använda sina olika sinnen till att upptäcka fenomen ökar det lärandet genom att barn har skiftande sätt att inhämta kunskaper på.
Att undervisningsbegreppet upplevs som kravfyllt tillsammans med att
utomhusvistelsen utgör en stor del av förskolans verksamhet och ofta är kopplad till barns fria lek med passiva vuxna, gör att det blir problematiskt för att undervisning ska ske vid den lek som sker utomhus (Mårtensson 2004).
Som förskollärarstudent har jag kommit i kontakt med lekens betydelse för barns lärande och progression, samt att det även givits kurser som inriktat sig mot förskolans utomhusvistelse och dess betydelse. Tillsammans med innehållet i dessa kurser, den verksamhetsförlagda utbildningen samt sju år som yrkesverksam inom förskolan har det väckts ett intresse för barns utomhuslek på förskolan. Införandet av
undervisningsbegreppet i förskolans läroplan samt forskning som visar på osäkerhet kring begreppet där det finns olika uppfattningar om undervisning i förskolan tillsammans med vuxnas passiva deltagande i barns lek utomhus ligger till grund i denna studie.
Studien utgår från den sociokulturella synen på lärande, där kunskap skapas i sociala kontexter när individer samspelar med varandra. Fokuset i denna studie ligger på
förskollärare och deras uppfattningar av processen till barns lärande utomhus och därför har ett utvecklingspedagogiskt perspektiv tagits till fasta på. Inom
utvecklingspedagogiken benämner Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) lärandets akt, vilket i denna studie kan förstås som strategier som används för att undervisa i förskolan.
2 Bakgrund
I det här avnsittet presenteras viktiga begrepp för studien. De begrepp som presenteras i detta avsnittet är leken och undervisning är för att underlätta och få en förståelse av begreppen innan syfte och frågeställningar formuleras samt innan den tidigare forskningen presenteras.
2.1 Leken
Att leka ska vara något härligt och lustfyllt, alla barn föds med förmågan att leka men denna förmåga måste lockas fram. För att barn ska kunna utveckla en lekförmåga innebär detta att barnet är beroende av att en annan individ som kan hjälpa dem att utveckla denna förmåga. Barn måste också få omges av lek för att lära sig att det är en lek och inte allvar. Vuxna människors lek med barn är en grund för barns lärande och ger barn en förståelse av turtagning, samförstånd och en ömsesidighet (Olofsson Knutsdotter 2003).
På förskolan ska leken ska ha en central roll men leken ska även ha en central roll i barns liv överlag betonar både läroplanen för förskolan (Skolverket 2018) och Engdahl (2011). Läroplanen för förskolan lyfter likt Olofsson Knutsdotter (2003) att vuxna på förskolan har en viktig roll gällande barns lek då både den utformade miljön ska bjuda in till lek men också att vuxnas förhållningssätt till barns lek ska främja alla barns utveckling och lärande. I läroplanen (Skolverket 2018) står det även beskrivet att vuxnas deltagande i lek är en balansgång mellan att den vuxne tar initiativ till lek men också att ge barn förutsättningar till att själva ta initiativ till lek. Drougge (1996) menar att vuxnas deltagande i lek samt vuxnas utformning av miljöerna så att den inbjuder till lek är av stor vikt när det gäller barns utveckling och lärande. Vidare skriver författaren att få leka utvecklar många förmågor hos barn, bland annat de sociala och emotionella förmågorna (Drougge 1996). Att barn får leka i samband med att vara ute menar Norén- Björn, Andersson och Mårtensson (1993) ger större möjligheter till att variera innehållet i leken, det ger större utrymme för fantasi. Ett vanligt begrepp i förskolans värld är den fria leken, i detta sammanghang innebär den fria leken att barn ges utrymme att själva göra val av vad de vill sysselsätta sig med under en utvald tid. Det kan handla om att barnen själva bestämmer material de vill sysselsätta sig med eller så kan det handla om ett val av fysisk miljö där de vill befinna sig (Engdahl & Ärlemalm-Hagsér 2015).
En grund i barns lek är enligt Lillemyr (2009) trygghet och tillhörighet i barngruppen på förskolan. Tryggheten på förskolan skapas i relationen mellan vuxen och barn, om barnen ska få känna sig viktiga och speciella krävs det en trygghet. En passiv vuxen kan skapa en otrygg känsla hos barn och bli ett hinder i barns skapande av lek. Vidare beskriver författaren att om en vuxen ska delta i barns lek måste den vuxna närma sig leken på ett försiktigt, lekfullt och respektfullt sätt för att närvaron ska ge positiva resultat för barns lärande.
2.2 Undervisning och lärande i förskolan
Undervisning beskrivs av Doverborg, Pramling och Pramling Samuelsson (2013, s.7) med orden ”Konsten att peka ut något för någon”. Skollagens (2010:800) beskrivning av undervisning är som tidigare nämnts: ”sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden.” Alltså handlar undervisning om de metoder som leder till ett lärande hos barn samt de metoder som startar en utveckling av lärande hos.
Undervisning handlar om processerna som ska leda fram till ett lärande hos barn.
År 2011 trädde den nya skollagen i kraft där förskolan ingår som en egen skolform och för första gången i den reviderade läroplanen 2018 införs begreppet undervisning.
Förskolans personal pratar hellre om lärande än undervisning eller blandar samman de båda begreppen (Jonsson , Williams & Pramling-Samuelsson 2017). Lärande är ett begrepp som är väl förankrat i alla de tidigare svenska läroplanerna (Skolverket 1998 &
2016) men som även finns kvar i den reviderade läroplanen (Skolverket 2018), vilket gör att det används flitigt. Begreppet lärande handlar om processer där barn lär sig.
Begreppet undervisning ska skiljas på då undervisning är en metod för att möjliggöra ett lärande, medan begreppet lärande handlar om processen som sker. Undervisning i förskolan handlar om det sätt som förskollärare använder för att påverka lärandet. Att undervisning sker behöver alltså inte leda till ett lärande, det handlar om den som undervisars sätt att undervisa för att möjliggöra ett lärande (Pihlgren 2017).
I den reviderade läroplanen (Skolverket 2018) tillkom som ovan nämts begreppet undervisning. Läroplanen beskriver undervisning som att det innebär att förskolan stimulerar och utmanar barnen med läroplanens mål som utgångspunkt för att främja alla barns utveckling och lärande. Doverborg, Pramling och Pramling-Samuelsson (2013) beskriver begreppet att undervisa att den som vid tillfället ska undervisa måste anpassa sin undervisning till den som ska undervisas. Författarna menar att det inte handlar om en talare och en lyssnare utan att den som ska undervisa måste vara lyhörd och förstå den som undervisas så att den som undervisar kan läsa av signaler och kunna förändra sin undervisning under tiden den sker för att ett lärande ska utvecklas.
Inbäddad undervisning är något som Dalgren (2017) tar upp i sin avhandling.
Författaren menar att en inbäddad undervisning handlar om att bädda in
undervisningsstrategier spontant i vardagsaktiviteter som sker i förskolan. Vidare skriver hon att förskolans uppdrag, som har ett fokus på lek, fostran och omsorg
tillsammans med inbäddad undervisning utgör de optimala situationerna för lärande hos barn. Jonsson (2011) beskriver på samma sätt som Dalgren (2017) att lärandet i
undervisningen på förskolan måste ske i ”här och nu”-situationer och i mindre utsträckning i planerade aktiviteter. Den som undervisar i förskolan måste därmed besitta en kompentens i att använda ”här och nu”-situationer där barns intresse och fokus ligger istället för konstruerade situationer där undervisningen blir en
envägskommunikation mellan förskolläraren till barnen.
Att undervisa små barn handlar om att som vuxen skapa förutsättningar i former av lek och aktiviteter i verksamheten som gör att barn och vuxna samspelar med varandra (Jonsson, Williams & Pramling-Samuelsson 2017). Att undervisa i förskolans värld handlar alltså inte om en envägskommunikation från förskollärare till barn utan snarare
om en dialog, ett socialt samspel mellan dem. Leken är central i förskolans verksamhet och utgör ett tillfälle då undervisning av den här sorten kan ske.
3 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur förskollärare förhåller sig till begreppet undervisning i förskolans verksamhet utomhus. Syftets kunskapsintresse är därmed riktad mot förskollärares beskrivning av undervisningsbegreppet i förhållande till förskolans kontext.
• Hur beskriver förskollärare begreppet undervisning i förskolans kontext?
• Hur uppfattar förskollärare sin egen roll för barns lärande vid barnens fria lek utomhus?
• Hur beskriver förskollärare lek utomhus som ett tillfälle för undervisning och lärande?
4 Tidigare forskning
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning som är relevant för studien. För att hitta relevant forskning har SwePub samt ERIC (Education Resources Information Center) samt Libris använts som sökmotorer. De relevanta artiklarna har sedan kategoriserats med 4.1 Den fria leken, 4.2 Undervisning i förskolan, 4.3 Förskolans utomhusvistelse samt 4.4 Lekens frågor som ett tillfälle för undervisning
4.1 Den fria leken
Björklund och Palmér (2019) benämner i studien I mötet mellan lekens frihet och undervisningens målorientering i förskolan den självständiga leken som den fria leken.
Författarna har i sin studie med videoobservationer av den fria leken definierat den på två olika sätt, fri från och fri att. Där fri att innebär att leken är öppen och fri att styra i vilken riktning leken ska ta och fri från innebär fri från vuxna. Den sistnämnda
definitionen på fri lek nämligen fri från är det vanligaste sättet att se på den fria leken.
Författarna poängterar dock att fri från inte behöver utesluta att vuxna deltar i barns fria lek men att den vuxna då måste ha en kompetens att föra leken framåt. Det handlar enligt författarna om att samtidigt som den vuxne för leken framåt måste alla lekdeltagare känna sig involverade och engagerade i leken samt ha inflytande över lekens innehåll och kunna styra den. Detta innebär att fri lek inte behöver utesluta vuxna, om de vuxna innehar denna lekkompentens kan fri lek även innehålla undervisning (Björklund & Palmér 2019).
Jonsson och Thulin (2019) beskriver i sin studie Barns frågor i lek att vuxnas deltagande i barns lek kan upplevas som att leken förstörs då förskolläraren är med.
Författarna har observerat att förskollärare ofta har tendensen att antingen vara tydligt aktiva eller tydligt passiva i barns lek. Författarna skriver vidare att de argument som finns för att inte delta i barns lek som vuxen och låta barnen leka själva inte behöver innebära att de vuxna ska lämna barns lek helt i fred. Det kan handla om att hålla sig i bakgrunden för att finnas där när leken behöver stöttning och använda detta tillfälle som undervisning. För att delta i leken och utveckla ett lärande hos barnen krävs det att förskollärare ha en lekfullhet i sin undervisning genom att kunna vara spontana, kreativa och kunna knyta leken till förskolans läroplan (Jonsson och Thulin 2019).
4.2 Undervisning i förskolan
Den svenska förskolan har en lång historia av en verksamhet som bygger på lek, lärande och omsorg. I läroplanen för förskolan (Skolverket 2018) har begreppet undervisning tagit plats vilket har gjort att diskussionen om undervisningsbegreppet ökat och förts i verksamheterna (Jonsson, Williams och Pramling-Samuelsson. 2017). Studien
Undervisningsbegreppet och dess innebörder uttryckta av förskolans lärare - Forskning om undervisning och lärande är gjord av Jonsson, Williams och Pramling-Samuelsson (2017) där de använt fokussamtal med förskollärare. Resultatet i studien visar att förskollärarna upplevde begreppet undervisning som kravfyllt och stort. En av
anledningarna till dessa känslor var att de befarade att förskolans verksamhet skulle leda till en mer tråkig tillvaro med målinriktade aktiviteter samt att förskolan skulle
”skolifieras”. Det framkom även att de kopplade undervisningen till de i förväg
planerade aktiviteterna, även om förskollärarna i studien var medvetna om att undervisning även kan ske i spontant uppkomna situationer. I studien nämnde förskollärarna begreppet lärande som de kände sig mer bekväma med att använda i förskolans värld, då de upplevde lärandebegreppet som mindre kravfyllt än
undervisning.
Lärande och undervisning kan ses som två aspekter med inbördes relation där undervisning kan stärka alla former av lärande. En av styrkorna med förskolans undervisning skulle kunna vara att ta tillvara det som barn upplever som
meningsfullt samtidigt som barns intressen riktas mot de innehållsdimensioner som vår kultur värderar i dagens samhälle –en undervisning med barn.
(Jonsson,Williams och Pramling-Samuelsson 2017 s.106)
Citaet visar på att förskollärarna i studien är medvetna om att undervisning kan ske i
”här och nu”-situationer men i studien uttrycks undervisning främst i de situationer som var planerade i förväg.
I Thulin och Jonssons (2018) studie Undervisning i förskolan om möjligheter att integrera förskolans bildningsideal med nya uppdrag har författarna gjort videoobservationer av lärarledda situationer med barn mellan 1,5–6 år samt förskollärare. Författarna har sedan gjort en kvalitativ analys med utgångspunkt i undervisningsbegreppets innebörd utifrån förskolans bakgrund och barns perspektiv.
Resultatet av denna studie visar att undervisning är ett begrepp som ska ske i både planerade aktiviteter så väl som i spontant uppkomna situationer.
Förskollärare i Sverige har som uppdrag att hantera såväl spontant uppkomna som planerade lek- och lärandetillfällen där barns erfarenheter och kunnande integreras, stöds och utmanas i ett undervisande syfte.
(Thulin och Jonsson 2018 s.96)
Förskollärarna i Thulin och Jonsson (2018) studie anser att undervisning är ett komplext begrepp då det ska ske utifrån barns perspektiv samtidigt som ny kunskap ska utvecklas mot ett speciellt mål. Författarna menar att för att kvalitéten i undervisningen på
förskolan ska vara god bör förskollärarna ha en förmåga att kunna kombinera barnens perspektiv med den nya kunskapen. Jonsson, Williams och Pramling-Samuelsson (2017) är samstämmiga med Thulin och Jonsson (2018) där de poängterar att ju yngre ett barn är desto viktigare är det att den vuxna kan tolka barnets signaler, kunna vara lyhörd och engagerad i barnet för att undervisningen ska leda till ett lärande hos barnet.
Melker och Ryberg (2012) nämner i sin studie Att undervisa förskolebarn –
förskollärares strategier att begreppet undervisning i förskolan inte behöver kännas som att förskolan blir grundskola. Begreppet behöver omdefinieras och brytas ner så att det blir tydligt vad undervisning innebär i förskolans värld. De poängterar att lärandet som sker i barns lek också ryms inom begreppet undervisning. Studien genomfördes med observationer följt av intervjuer, där resultatet visar att förskollärarna i studien kände en förvirring kring begreppet som ledde till att kvalitéten sänktes i verksamheten.
Författarna Melker och Ryberg (2012) tillsammans med Jonsson, Williams och Pramling-Samuelsson (2017) menar att begreppet behöver brytas ner så att alla som verkar inom förskolan får en förståelse för hur undervisning kommer till uttryck i det som är centralt i förskolan, nämligen leken.
Något som framkommer i Jonssons, Williams och Pramling-Samuelssons (2017) studie är att förskollärarna faktiskt ser på införandet av undervisingsbegreppet som något som
höjer förskollärarnas status i yrkesprofessionen. Förskollärarna i studien uttrycker att undervisingsbegreppets framträdande i förskolans värld bidrar till att ambitionen höjs för verksamhetens kvalitét.
4.3 Förskolans utomhusvistelse
En stor del av att gå på förskola i Sverige innebär att barnen går ut på förskolegården och 2019 var nästan 522 000 barn inskrivna på förskolan i Sverige, vilket innebär att många barn i Sverige vistas ute under sin förskoletid (Mårtensson 2004 och Skolverket 2019). I Mårtenssons (2004) studie Landskapet i leken: en studie av utomhuslek på förskolegården med observationer och intervjuer, framkommer det att idag är utomhusvistelsen en rutin i förskolan så som andra rutiner som musik, vila, mat,
samling o.s.v. Det visade sig även att utomhusvistelsen ofta kopplas samman med barns självvalda lek den så kallade ”fria leken”, där det observerats att de vuxna ofta har en passiv roll till det som sker i barngruppen.
I Läroplanen för förskolan (2018) är det tydligt att alla barn i förskolan ska få vistas i varierande miljöer både inomhus och utomhus. Mårtenssons (2004) studie poängterar att barn på förskolan oftast inte får lov att springa inomhus vilket innebär att
utomhusvistelsen är en viktig del för att kunna tillgodose barns rörelsebehov. I studien uttrycks det att det finns andra förutsättningar att utforska i en utomhusmiljö än vad det finns inomhus.
I Norðdahl och Jòhannesson (2014) studie Let´s go outside: Icelandic teachers´ views of using the outdoors med 25 intervjuade isländska lärare framkom det att dessa anser att utomhusgården ska ses som en lekplats där barns fria lek ska få ta en stor plats. Vidare menar lärarna i studien att de inte använder utomhusgården till planerade aktiviteter.
Förskolegården anses enligt de intervjuade lärarna anses inte vara en del av den pedagogiska verksamheten utan ska ge plats till barns självständiga lek utan planerat innehåll och styrning av vuxna.
Att undervisa utomhus är till stor nytta för att gynna alla barns progression, Szczepanski och Dalgren (2011) har gjort en kvalitativ studie Lärares uppfattningar av lärande och undervisning utomhus. I studien intervjuades lärare med utgångspunk i deras
uppfattningar kring undervisning kopplat till utomhusvistelsen. Resultatet av denna studie visar att uppfattningen var att gemenskapen ökade i barngruppen, att barn fick uppleva fenomen med alla sinnena som gynnade lärandet, samt att det ökade
möjligheten till fysisk rörelse. I resultatet poängteras det att förskolans miljö utomhus bör vara väl planerad och utformad för att kunna skapa goda förutsättningar för barns progression. I läroplanen för förskolan (Skolverket 2018) skrivs det att barn i förskolan ska få vistas i både utom- och inomhus-miljöer. Dessa miljöer ska ge utrymme för barns egen fantasi, initiativ och stimulera kreativiteten, vilket innebär välplanerade utemiljöer men också aktiva vuxna. I Norðdahl och Jòhannessons (2014) studie framkommer det att under den tiden barn vistas utomhus stimuleras barnen i hög grad i sitt lärande då utomhusmiljön bjuder in till en uppsjö av möjligheter som berikar barn
erfarenhetsmässigt och främjar deras lärande.
4.4 Hinder till att undervisa utomhus
Jørgensen (2014) har gjort en studie, What is going on out there? - what does it mean for children's experiences when the kindergarten is moving their everyday activities into the nature- landscapes and its places där hon gjort videoobservationer, fört
anteckningar och varit en del av en förskola under en längre tid. I studien håller författaren med om positiviteten till att använda sig av utomhusmiljön för att fränmja barns lärande. I studien problematiseras dock att väderförhållanden kan påverka
möjligheterna till att vara utomhus. Vidare framkommer det att det kan saknas lämpliga kläder hos barnen på förskolan, vilket begränsar möjligheten att gå ut i alla väder. Ett annat problem som pedagogerna i studien behandlar är att de som pedagoger behöver ha ett stort säkerhetstänk, då de anser att utomhusvistelsen innebär större risker för skador.
Szczepanski och Dahlgren (2011) behandlar även de i sin studie om ett större
säkerhetstänk hos förskollärare vid utomhusvistelsen, att förskollärarna känner oro när de vistas utomhus för barns säkerhet och hälsa.
4.5 Lekens frågor som ett tillfälle för undervisning
Jonsson och Thulin (2019) har gjort en studie där de tittar på hur vuxna kan använda barns frågor som finns i leken som undervisning. Frågor indikerar vart barns fokus ligger och säger något om barnen förstår vad de leker. Frågorna är viktiga om man har som ambition att utforma undervisning i barns lek Jonsson & Thulin (2019) Författarna har för att göra det tydligt genomfört 51 videoobservationer av leksituationer mellan ett antal barn och förskollärare. Resultatet visade att barns frågor som uppstår i samband med leken kan bli ett undervisningstillfälle om de vuxna agerar medforskande och är aktiva i leken. Genom att vara en aktiv vuxen i barns lek kan barns frågor tas tillvara på användas i leken som en utgångspunkt för undervisning (Jonsson och Thulin 2019).
Forskning som presenterats i detta avsnitt synliggör komplexibiliteten i
undervisningsbegreppet, en förskollärares roll i lek, utomhusvistelsen och att få ihop det till en helhelt i förskolan där undervisningen blir en del av barns lek utomhus med hjälp av förskollärare. Denna tidigare forksning är relevant i denna studie då studiens syfte och frågeställningar innefattar förskollärares syn på undervisningsbegreppet samt hur förskollärare upplever sin roll i leken utomhus men även leken som ett tillfälle för undervisning.
5 Teoretiskt ramverk
Här nedan presenteras studiens teoretiska ramverk som kommer att användas vid analysen av resultatet. Först presenteras det sociokulturella perspektivet på barns lärande som sedan utvecklas till ett utvecklingspedagogisk perspektiv på undervisning som process till lärande.
5.1 Sociokulturellt perspektiv
Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om förskollärares syn på
undervisningbegreppet vid utomhusvistelsen på förskolan samt hur de förhåller sig till sin egen roll vid barns fria lek utomhus. Frågorna som söker sina svar är: Hur beskriver förskollärarna begreppet undervisning, hur uppfattar förskollärarna sin egen roll vid barnens lek utomhus samt hur beskriver förskollärare leken som ett tillfälle för
undervisning och lärande? Denna studies frågeställningar, intervjuguide samt analys av resultat utgår från ett sociokulturellt perspektiv på undervisning och lärande.
Säljö (2005) skriver att ett sociokulturellt perspektiv på undervisning innebär att människor lär i praktiska och kulturella sammanhang genom samspel med andra.
Sammanhanget barnen befinner sig i på förskolan, samspelet, redskap som används och förskolläraren har betydelse för vad barn lär sig. Det krävs av förskollärare ett
engagemang i sitt deltagande med barn för att ett lärande ska ske enligt detta perspektiv, hur man pratar om något inför barn är avgörande för om barn tillägnar sig kunskaper.
Detta synsätt på undervisning och lärande innebär att barn skapar kunskap och kommunicerar kunskap till andra i sociala kontexter (Säljö 2005).
Vår art förutsätter en uppväxt med en lång socialisation som låter oss göra erfarenheter av språklig och kulturell natur för att vi skall bli kompetenta aktörer i så komplicerade och sammansatta livsformer som mänskliga samhällen gör.
(Säljö 2005 s.104)
Författaren menar att detta innebär att en individs sociala handlingar inte i stor utsträckning kan förklaras med genetiska eller biologiska förutsättningar, utan våra handlingar växer fram genom återskapande av sociala kontexter från tidigare. Säljö (2005) menar att i det sociokulturella perspektivet på lärande är kommunikationen det centrala och utgör också länken mellan barnet, omgivningen, tänkandet och
interaktionen med de andra. Sheridan och Willams (2018) likt Säljö (2005) skriver att undervisning i förskolan utifrån ett sociokulturellt perspektiv ses som kommunikativ, interaktiv och relationell. I det sociokulturella perspektivet på lärande är leken en viktig plats för undervisning då den kännetecknas som social där barn och vuxna möts i kommunikation med varandra. I förskolan har leken en central plats där enligt det sociokulturella perspektivet undervisning och lärande kan ske under förutsättning att det finns ett socialt samspel. För att skapa dessa förutsättningar krävs det en gemensam syn på barns lärande i arbetsslaget samt att arbetslaget får reflektera över hur de kan skapa möjligheter för undervisining (Sheridan & Williams 2018)
Det sociokulturella perspektivet på barns lärande genomsyrar hela Läroplanen för förskolan och kräver tolkning. Arbetslagen behöver därför tillsammans diskutera och reflektera över hur de vill arbeta med att undervisa för att främja alla barns lärande.
Inom det sociokulturella perspektivet på undervisning och lärande behöver de vuxna
reflektera över hur de kan skapa möjligheter till barns lärande och ha en gemensam syn på barns lärande (Sheridan & Williams 2018)
5.1.1 Utvecklingspedagogik
Utifrån ett sociokulturellt synsätt på lärande går det att koppla det som Ingrid Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson (2014) kallar för utvecklingspedagogik. Författarna är frontfigurer inom denna pedagogik och den kallas utvecklingspedagogik eftersom den utgår från att barn utvecklar sitt lärande med hjälp av förskollärares engagemang och handledning. Inom utvecklingspedagogiken har förskolläraren en viktig roll, eftersom de ska skapa möjligheter för alla barns utveckling och lärande. Något som författarna även beskriver är att alla som verkar inom förskolans värld är betydelsefulla för det enskilda barnets lärande. Det är den vuxnas roll att stötta barn i deras utveckling, att ta tillvara på barns intressen till att få en djupare förståelse för att nå dit att barnet förstår helheten och kunna reflektera vidare (Pramling Samuelsson &Asplund Carlsson 2014).
Inom detta pedagogiska perspektiv uttrycks det att lek och lärande är oskiljbara i ett barns värld, vilket också är intentionen i förskolans läroplan (Pramling Samuelsson &
Asplund Carlsson 2014, Skolverket 2018). Förskollärare ska genom leken fånga barns perspektiv och vara lyhörda, samt ta tillvara på det som barnen för tillfället visar intresse för. Själva lärandet handlar om hur man lär sig, lärandets akt och vad man lär sig, lärandets objekt. Utvecklingspedagogikens utgångspunkt handlar om att hela verksamhetens vardag ska präglas av undervisningssituationer som leder till lärande.
Lärande ska enligt detta synsätt inte bara ska ske i planerade aktiviteter utan ska prägla hela dagen på förskolan, såväl i den fria leken, vid rutiner och i planerade lärsituationer som samlingar (Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson 2014). Denna studie kan kopplas utvecklingpedagogiken då den vill undersöka förskollärares förhållningssätt till undervisning vid leken utomhus på förskolan, eftersom den utifrån tidigare forskning ofta utesluter planerad verksamhet och vuxnas aktiva deltagande.
Studien syftar till att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar med undervisning vid barns fria utomhuslek. Inom utvecklingspedagogiken kallas den delen av barns lärande för lärandets akt, som handlar om hur barn lär sig (Pramling Samuelsson och Asplund Carlsson 2014). Vidare menar författarna att i förskolan ska förskolläraren skapa möjligheter för barns lärande, både genom att som vuxen initiera aktiviteter som leder till lärande för barnen men även att som vuxen kunna vara deltagare och skapa möjligheter i barns självinititerade lekar för lärande. Lärandets akt i förskolan innebär att förskollärare ska kunna utmana barn med frågor som synliggör själva lärprocessen i undervisningen. Att de vuxna ska ställa frågor som vad är det du vill ta reda på?, hur tänkte du nu? Eller varför tror du att det är på detta sättet? Den vuxna behöver alltså skapa situationer där barn tvingas till att tänka och reflektera. Detta arbetssätt innebär att förskollärare behöver ha kompentens i hur frågorna kan användas på rätt sätt och på rätt tidpunkt, när barn visar intresse för något, vilket kan ske när som helst och var som helst (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson 2014).
Sammanfattning
Det sociokulturella perspektivet på undervisning och lärande med det
utvecklingspedagogiska synen på barns lärande har valts till denna studie då den passar studiens syfte och frågeställningar. Teorin anses passa då undervisning utomhus samt det sociokulturella perspektivet med den utvecklingspedagogiska synen på lärande innefattar ett samspel mellan individer. I ett socialt samspel med andra barn eller förskollärare kan barn utveckla tidigare kunskaper samt nya kunskaper, där denna studien fokuserar utvecklingspedagogikens begrepp, lärandets akt nämligen lärandet som uppstår i leken mellan förskollärare och barn.
6 Metod
I detta avsnitt presenteras vilken metod valts att användas för att få svar på syfte och frågeställningarna i studien. Avsnittet presenterar även datainsamlingsvalet, urval av deltagare, genomförandet och slutligen ett avsnitt om etiska överväganden.
6.1 Metodval
Syftet med studien är att ta reda på hur förskollärare uppfattar och förhåller sig till undervisningsbegreppet, undervisning vid barns utomhuslek samt hur de förhåller sig till sin egen roll vid barns utomhuslek. För att få svar på studiens frågeställningar har en kvalitativ ansats valts, detta för att få en fördjupning kring studiens valda syfte. En kvalitatv ansats förklarar Denscombe (2018) är en undersökningsmetod som en studie med få personer, djupgående och med detaljerade beskrivningar. En studie betraktas som kvalitativ när den använder sig av ord som data samt att resultatet tolkas och att det är ett meningsinnehåll som studien betraktar (Allwood och Erikson (2010). En
kvalitativ ansats anses passa denna studie bäst då studiens syfte är att få kunskap förskollärares uppfattningar och förhållningsätt till undervisning vid förskolans utomhusvistelse och därför har en kvantitativ studie valts bort. Denscombe (2018) beskriver att en kvantitativ ansats i en studie utmärks av att den innebär att det används siffror som mätning av resultat. Viktigt att nämna är dock att eftersom studien endast är gjord på fåtal personer kommer resultatet inte att beskriva hur alla sveriges förskollärare ser på studiens syfte och frågeställningar utan endast dessa förskollärares uppfattningar synliggörs (Denscombe 2018).
6.2 Datainsamling
Studiens intresse är förskollärares uppfattningar och därför har intervjuer med yrkesverksamma förskollärare gjorts. Detta valdes eftersom intervjuer ger en större möjligheter att få konkreta men också detaljerade svar från respondenterna (Denscombe 2018). Kvale och Brinkmann (2009) anser att genom att använda intervjuer kan världen förstås genom respondenternas erfarenheter samt deras sätt att se på världen. Den här studien använder sig av semistrukturerade-intervjuer, vilket Denscombe (2018) förklarar innebär att det innan intervjutillfället finns grundläggande frågor som forskaren vill ha svar på och utifrån svaren som uttrycks tillkommer spontana frågor.
Denna metod har valts för att få en fördjupad förståelse för innehållsområdet och även mer detaljerade svar. I denna studie har intervjufrågorna haft en planerad uppbyggnad med förutbestämda frågor, intervjuguiden (se Bilaga B) har konstruerats med grund i studiens teoretiska ramverk där frågeställningarna brutits ner. De första frågorna i intervjuguidens ligger fokus på studiens frågeställning: Hur beskriver förskollärare begreppet undervisning i förskolans kontext? I den andra delen av intervjuguiden ligger fokus på studiens andra frågeställlning: Hur uppfattar förskollärare sin egen roll för barns lärande vid barnens fria lek utomhus? De sista frågorna i intervjuguiden lägger fokus på studiens sista frågeställning: Hur beskriver förskollärare lek utomhus som ett tillfälle för undervisning och lärande? På grund av Covid-19 genomfördes inte
intervjuerna fysiskt utan genom telefonsamtal som spelades in med de medverkande.
6.3 Urval
I studien har tre förskollärare från olika förskolor med olika lång arbetslivserfarenhet i förskolan medverkat. Deltagarna har valts ut med ett bekvämlighetssurval, vilket Denscombe (2018) menar innebär att de medverkande är lättillgängliga för forskaren. I denna studie innebär detta att forskaren har haft kontakt på något sätt med de
medverkande förskollärarana sedan tidigare. Ett bekvämlighetsurval valdes i denna studie då datan samlades in genom inspelade telefonsamtal, och dels för att arbetet hade en tidsbegränsning. De medverkande i studien har också valts ut genom ett så kallat subjektivt urval vilket Denscombe (2018) förklarar att det innebär att deltagarna i studien har valts ut utifrån ett speciellt syfte. Ett subjektivt urval i denna studie innebär att det finns en förståelse av ämnet hos de medverkande som forskaren valt att
undersöka. Studiens deltagare är utbildade förskollärare, detta eftersom förskollärare enligt läroplanen för förskolan (Skolverket 2018) bär det pedagogiska ansvaret.
6.3.1 Presentation av respondenterna Respondent 1- Klara
Respondent 1 kallas i studien för Klara. Klara är 37 år gammal och bor och jobbar på landsbyggden. Klara studerade efter gymnasiet direkt till lärare för åk 1–7 och därefter läste hon in förskollärar-behörighet. Idag har hon arbetat som färdig förskollärare i 12 år. Klara arbetar på en fristående förskola som är ett personalkooperativ tillsammans med en annan förskollärare och två barnskötare. Ett personalkooperativ innebär att de som arbetar på förskolan både är personal på förskolan men också styrelsemedlemmar för verksamheten. Klaras förskola har endast en avdelning med åldrarna 1-6 år.
Respondent 2 – Jenny
Respontent 2 kallas i studien för Jenny. Jenny är 25 år gammal och bor och arbetar i en av Sveriges större städer. Jenny arbetade som barnskötare på en förskola i ca 2 år innan hon började studera och tog förskollärarexamen i Januari 2019. Hon började så arbeta som förskollärare på en kommunal förskola. Jenny jobbar på en yngrebarns-avdelning med åldrarna 1-3 år och är där ensam förskollärare tillsammans med två barnskötare. På förskolan finns totalt fem avdelningar.
Respondent 3 – Julia
Respondent 3 kallas i studien för Julia. Julia är 38 år gammal och bor och arbetar på landbyggden, hon arbetar i samma kommun som Klara. Julia arbetade i åtta år som barnskötare på en förskola och läste sedan en utbildning för yrkesversamma i förskolan för att bli utbildad förskollärare. Idag har hon arbetat i fyra år som förskollärare men har mer än 15 års erfarenhet av förskolans verksamhet. Julia arbetar idag på en fristående förskola med en kristen profil där förskolan består av en enda avdelning med åldrarna 1- 6 år. På förskolan finns en till förskollärare och två barnskötare.
6.4 Genomförande
Tre förskollärare kontaktades i förväg med en förfrågan om att delta i studien varav alla tre tackade ja. Före intervjuerna genomfördes skickades ett missivbrev ut (Se Bilaga A), detta missiv innehöll information om studiens syfte samt de medverkandes rättigheter.
Efter att förskollärarna tackat ja till att medverka och sedan fått ta del av missivbrevet
bokades intervjuerna in. På grund av Covid-19 fick intervjuerna ske via telefonsamtal som respondeterna själva valde tid för. De medverkande i studien erbjöds inte att få frågorna skickade till sig i förväg, ingen av förskollärarna bad heller om att få dem skickade till sig i förväg. Denscombe (2018) förklarar att risken med att skicka frågorna i förväg är att respondenterna inte öppnar upp sig eller blir djupgående i sina svar och därmed bli manusstyrda av de förberedda frågorna. Frågorna i intervjuguiden var uppdelade i tre kategorier som skulle svara på studiens frågeställningar, undervisning, förskollärarnas roll vid utomhusleken, och undervisning vid utomhusvistelse. Varje intervju tog mellan 30- 50 minuter och utgick ifrån en intevjuguide med plats för spontana frågor. Varje intervju med förskollärarna inleddes med bakgrundfrågor om personen och förskolan som förskolläraren arbetar på. Vid intervjutillfällerna spelades ljudet in, detta för att allt material sedan skulle kunna avslyssnas och transkriberas.
Dencombe (2018) menar att det är betydelsefullt att få spela in intervjuerna så att fokus ligger på respondeten vid tillfället samt att intervjuaren ska kunna vara en aktiv
lyssnare. Alla förskollärare som deltog i denna studie godkände en ljudinspelning av intervjun och de medverkande fick efter intevjun tid för att tillägga om det fanns något ytterliggare de ville få med.
6.5 Bearbetning av data
Efter att all data hade samlats in, genom ljudinspelningar av intervjuerna med förskollärarna, gjordes en transkribering. Dessa transkriberingar gjordes i tre olika dokument, en för varje intervju detta för att kunna läsa varje intervju noggrant. När transkriberingarna var gjorda lästes materialet igenom noga för att få syn på likheter och skillnader samt synliggöra det som låg i studiens intresse. Denscombe (2018) skriver att i datainsamligen är det av vikt att kunna identifiera samband och olikheter och att detta är ett steg i analysprocessen. Efter transkriberingarna skrivits och noga lästs igenom gjordes en organisering av materialet, datan kategoriserades utifrån studiens syfte och frågeställningar i ett gemensamt dokument. När datan kategoriserades gjordes den det med hjälp av studiens frågeställningar. Tre kategoriseringar gjordes,
undervisningsbegreppet, förskollärararnas uppfattningar av deras roll i barns fri lek samt leken utomhus som undervisning. Att kategorisera och organisera materialet menar Allwood (2010) gör att det är lättare att få syn på sådan data som är av studiens intresse. När sedan resultatet skulle presenteras valdes tre huvudrubriker ut utifrån studiens tre frågeställningar, undervisning i förskolan, förskollärares roll vid utomhusleken samt leken utomhus som undervisning. Efter att resultatet hade
presenterats analyserades resultatet med hjälp av studiens teoretiska ramverk samt med hjälp av den tidigare forskning som presenterats.
6.6 Tillförlitlighet, trovärdighet och överförbarhet
Denscombe (2018) anser att för att en studies trovärdighet och tillförlitlighet ska stärkas krävs en grundlig redogörelse för hur studien genomförts. Denna studies process är noggrant beskriven i texten ovan, vilket gör att tillförlitligheten i studien ökar. Eftersom studiens tillvägagångssätt är noggrant beskriven kan en annan forskare utföra samma studie och därmed få ett likande resultat som denna studie fått. För att öka
tillförlitligheten ytterligare i denna studie har också intervjuerna spelats in, detta för att kunna lyssna så många gånger som krävs för att uppfatta all information på ett korrekt sätt.
Studiens trovärdighet är hög då relevant tidigare forskning prenterats, viktiga begrepp som är relevanta att presentera för att förstå studien är presenterade samt att
intervjumetoden med relevanta frågor för studiens syfte och frågeställningar är gjorda.
Denscombe (2018) anser att trovärdighet i en studie handlar om att studien har undersökt det som ska undersökas på ett korrekt sätt.
En studies överfarbarhet innefattar att det resultat som framkommit i en studie ska kunna överföras till liknande sammanhang (Denscombe 2018). Denna studie undersöker endast tre förskollärares tankar och uppfattningar och därför anses det som en svårighet att överföra resultatet generellt till andra förskollärare. Resultatet i denna studie kan dock vara igenkännande för andra förskollärare eller forskare som undersöker liknande kontexter med samma syfte, vilket gör att denna studies resultat kan bli överförbara till dem.
6.7 Etiska överväganden
Innan intervjuerna hölls skickades ett missivbrev (se Bilaga A) till de medverkande förskollärarna innehållande etiska överväganden. Missivet skickades en tid innan intervjun, detta för att de medverkande skulle få tid att “dra sig ur” i om det önskades.
Det finns olika krav på hur forskning ska bedrivas, samhället och medlemmar i samhället har rätt att bli informerade om dessa krav. De etiska principerna är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2011).
Vetenskapsrådet (2011) beskriver de fyra etiska principerna enligt följande:
Informationskravet innebär att informera deltagarna om studiens syfte samt studiens genomförande. Samtyckeskravet inbegriper att undersökningens deltagare har rätt att bestämma om sin egen medverkan och därför krävs det av forskaren att inhämta ett samtycke från deltagarna, detta krav kommer i tid innan intervjun informeras om då respondenterna i tid kan dra sig ur studien. Att respondenterna ska få ta del av konfidentialitetskravet innebär att respondeternas personuppgifter ska skyddas mot obehöriga och nyttjandekravet innebär att empirin från deltagarna endast får användas i forskningssyfte.
I den här studien har information till deltagarna om studiens syfte och avsikt skickats ut i ett missivbrev en tid innan intervjuerna. Samtyckeskravet har i den här studien tagits till fast på genom att deltagarna innan intervjutillfällerna givit sitt godkännande till att medverka. I denna studie har konfidentialitetskravet beaktats då ljudinspelningarna av intervjuerna raderats efter transkriberingarna samt att namn och platser i denna studie varit fiktiva. Nyttjandekravet har i denna studie inneburit att den insamlade datan endast använts i denna studie och efteråt kasserats.
Vetenskapsrådet (2017) menar att etiska överväganden handlar om att kunna hitta en balans mellan olika intressen. Det handlar om att skydda de deltagande från bland annat skador och obehag. I denna studie ligger intresset i att undersöka hur förskollärarna ser på undervisning i samband med barns utomhuslek vilket innebär att man ska balansera intresset med de etiska principerna
7 Resultat
I detta avsnitt presenteras sammanställningen av resultatet av de tre intervjuerna som hölls med förskollärarna genom tre teman som framkom under
kategoriseringsprocessen. Den första kategorin är Undervisningsbegreppet i förskolans kontext där förskollärarna får tolka undervisning utifrån sina erfarenheter och tankar som svarar på frågeställningen hur förskollärare beskriver begreppet undervisning i en förskolekontext. Den andra kategorin Utomhusleken och vuxnas roll, handlar om förskollärarnas roll vid barns lek utomhus om den är viktig för barns utveckling eller inte. Den andra kategorin svarar på frågeställningen om hur de ser på sin egen roll vid barns lek utomhus. Den tredje och sista kategorin Leken utomhus som
undervisningstilfälle syftar till att svara på frågeställningen om hur förskollärare ser på att använda leken utomhus som ett tillfälle för undervisning.
7.1 Undervisningsbegreppet i förskolans kontext
Något som snabbt under intervjuerna kom fram och som alla respondenter uttryckte var att undervisning var ett begrepp som upplevdes som laddat och negativt med mycket krav på de vuxna i förskolan. Alla tre respondenter var även eniga om att undervisning hörde skolan till. Klara utrycker det såhär: ”Alltså när man bara hör ordet så känns det som ett stort begrepp, man tänker skolan när man tänker undervisning.” Vidare betonar Julia att tidigare i hennes arbetsliv upplevde hon inte samma press med att undervisning ska ta så mycket plats som den idag ska göra.
Och att man känner sig lite pressad på att det ska vara kanske egentligen så mycket mer undervisning eller att man ska vara bättre på att undervisa än vad man egentligen är. För man tycker att ibland när man sätter sig och reflekterar efter en samling så tänker man nej det här var ingen undervisning
Julia
Att undervisningsbegreppet upplevs som kravfyllt sedan det kommit in i läroplanen för förskolan upplevde även Klara hade förändrat förskolans arbetssätt. Hon beskriver att med dessa högre krav så hade kvalitén på förskolans innehåll höjts. Hon menar dock att tillsammans med begreppet införts i läroplanen samt med en förändrad personalgrupp har höjt kvalitén på hennes förskola. Klara nämner även att hon upplever att statusen för yrket har höjt tillsammans med att undervisning tillkom i läroplanen.
Ah men jag skulle nog säga att efter att undervisning tillkom i läroplanen så har vi steppat upp. Men det behöver ju inte bara vara för läroplanen utan också saker i personalgruppen som gjort att allting har varit som det varit innan för det har ju ändrat sig lite i personalgruppen också med annan personal än tidigare. Men skulle ändå säga att man känner lite mer press på sig, det skulle jag nog säga. Dessutom och kanske har också yrket fått lite mer status då kan jag känna.
Klara
Angående om arbetssättet har förändrats sedan begreppet tillkom i läroplanen upplever Julia att det har förändrats, men på ett annat sätt. Att pressen kommer ifrån högre instanser som Skolverket, de upplever att som fristående förskola så har de press på sig att prestera och därmed har pressen på att leverera så bra material som möjligt till Skolverket inneburit har arbetssättet blivit mer fokuserat.
Nej men jag tror nog att arbetssättet blivit mer att alla är mer fokuserade på undervisning och det tror jag också har och göra med att som en fristående förskola så har vi ganska känns det som i alla fall, en ganska hög press på oss från Skolverket. Dem kollar ju oss varje år och dem har ju väldigt mycket tankar och funderingar och vill gärna se oss prestera ganska mycket. Så jag kan känna ibland att vi har mer eller att dem har mer fokus på oss ibland än på dem kommunala. De vill gärna ha dokument på varenda liten sak så att visst man måste ju på något vis samla på sig alla dem här grejerna under året och verkligen prestera om man nu ska använda de ordet.
Julia
Tillsammans tycker alla respondenter att undervisning är ett laddat begrepp som behöver brytas ner, som Jenny uttrycker det, till förskolans nivå. Att all undervisning ska vara lustfylld och lekfull. Alla uttrycker att undervisngsbegreppet behöver komma bort från skolans syn på undervisning. Jenny nämner att det handlar om att bryta ner begreppet och att det är av stor vikt att samtala sig fram med arbetslaget och på så sätt få en gemensam syn på undervisning så att kvalitén ökar i verksamheten. Klara beskriver att pressen på att prestera också kommer från skolan, att återkopplingen när man lämnar över de äldsta barnen är näst intill obefintlig. Klara uttrycker det med ord som att förskolan vill veta om det som de gör är tillräckligt, om förskolan lagt en bra grund och är på rätt väg i sin utbildning med barnen på förskolan. Hon hade önskat en bättre kommunikation med återkoppling från förskoleklassen.
Två av förskollärarna nämner att undervisning är kravfyllt för förskollärare när man arbetar med äldre, oerfarna eller outbildade då det ligger ett större ansvar hos dem som är förskollärare. Jenny, som är ensam förskollärare på sin avdelning uttrycker att för henne är det viktigt att det samtalas kring ämnet, att man behöver bevisa att
undervisning inte är så svårt som det låter, att barn lär sig hela tiden och att tillsammans, oavsett om man är förskollärare, outbildad eller äldre så behövs en gemensam grund att stå på.
Det som jag upptäckt som arbetar ensam förskollärare med äldre personer är att det är många av mina kollegor som kan backa lite och tycka att barn ska få vara barn. Jag tänker mer att barnen lär ju sig hela tiden fast det är våran uppgift som förskollärare att kanske att stimulera och utmana barnen fast att man ständigt har läroplanen i huvudet.
Jenny
Jenny förklarar vidare att hon tror att de äldre på hennes avdelning redan undervisar med läroplanen i bakhuvudet men att de gör det omedvetet samt att de inte reflekterar över det och det är där Jenny tycker att den viktiga biten ligger, att man analyserar och diskuterar det man gör för att få syn på allt som görs. Klara likt Jenny uttrycker även hon att det ligger mycket press på henne som förskollärare och att de som är outbildade kan känna sig väldigt stressade över att de ska undervisa, och att de ofta ställer sig frågande till om de gör tillräckligt.
Alla tre förskollärare kopplar under intervjuerna undervisning i förskolan med samlingstillfällen. I intervjuerna benämns begreppet samling 42 gånger, varav endast Jenny lyfter samling en gång.
Hm… eh främst finns det väl undervisning i samlingarna som vi då har vad ska man säga planerade där ser man det ju såklart tydligast…Och eh men alla är ju planerade så att det blir ju ändå en planerade undervisning. Eh så jag tycker ändå att det eh det är väl då
undervisningen blir tydlig.
Julia
Klara och Julia beskriver att det är de dagliga samlingarna som är de tillfällen där undervisning pågår mest. Klara och Julia pratar om de tillfällen där undervisningen blir tydligast är när dem delar upp barnen i åldersindelade grupper och har planerat i förväg i ett temainriktat arbetssätt som passar de barnen i gruppen bäst. Båda två nämner dock att de finns planerade samlingar där hela gruppen är med och beskriver att undervisning sker då med.
Jenny som endast pratar om samlingen en gång under intervjun beskriver att undervisning egentligen inte automatiskt behöver kopplas till samling utan att
undervisning är sådant som sker spontant hela tiden som till exempelvis vid måltider.
Jenny säger att hon hoppas att barnen på hennes avdelning både får ta del av planerade och spontana lär och undervisningstillfällen.
o en annan grej när jag sitter å funderar det är ganska intressant att man kopplar undervisning till samlingar, för där är det ju fokus egentligen på mig som förskollärare val av innehåll och att man har styrt upp något för barnen. Men att i leken är det verkligen på en lekfull nivå med barnens fokus just då.
Klara
Vid ett tillfälle vid Klaras intervju när frågor om undervisningstillfällen ställts uttrycker hon sig med att det är intressant hur snabbt kopplingen om undervisning i förskolan går till planerade samlingar men att den egenligen sker hela dagarna.
7.2 Utomhusleken och förskollärarens roll
Förskollärarna uttrycker alla tre att utomhusvistelsen på förskolorna till stor del går ut på barns fria lek. Jenny nämner att de har flyttat ut verksamheten utomhus på grund av Covid-19 och har därför fått planera så att de åtminstone har en samling om dagen görs utomhus, annars innehåller utomhusvistelsen för det mesta barns fria lek. Julia berättar att de lägger mycket timmar utomhus på hennes förskola men att det är sällan den tiden utomhus är uppstyrd eller planerad utan den innehåller för det mesta barns fria lek.
Klara likt Julia nämner att utomhusvistelsen till stor del innehåller barns fria lek, Klara uttrycker det såhär ”eh vi brukar ju inte styra upp den leken utomhus, det är mer sällan vi gör det utan den tiden vi är ute så får de leka helt fritt”
Alla respondenter nämner hur viktig den fria leken utomhus är för barns lärande, det finns mycket som barn lär sig i den fria leken utan att den är planerad med mål ifrån förskollärarna.
Ge och ta å det där, jo och idag kan jag känna också att idag är det eh ganska mycket uppstyrt.
O vi har ju också eh ökat på det här med samlingar å så. Å då tänker jag att ehm ibland an jag känna att det får inte bli för mycket skola för tidigt... så de hinner bli skoltrötta utan det är ju så viktigt med den fria leken utomhus för det är ju också bevisat att man lär ju sig så mycket i den fria leken också.
Klara
Klara säger att den fria leken är viktig för i den sker mycket lärande, och att risken finns att barn tröttnar på uppstyrda aktiviteter och känner sig skoltrötta innan barnen börjat skolan. Julia pratar även hon om att det finns mycket lärande som sker i den fria leken.
Likt det Klara beskriver så beskriver Julia, men även att den fria leken stimulerar barns fantasi och intressen samt att de får utlopp för det tillsammans med varandra.
Jenny uttrycker att den fria leken för henne inte betyder att barn inte lär sig någonting, att i den fria leken sker mycket lärande, både mellan barn och barn men att det går att vinna undervisningstillfällen i den fria leken om man som vuxen är med och stöttar upp och utvecklar leken.
Jag tänker att ehm men att den fria leken utomhus inte behöver betyda att barn inte lär sig någonting. Eller alltså att det inte sker någon undervisning då snarare tvärtom de det går lite hand i hand i leken. Det går lite i ett men att man som pedagog behöver vara delaktig i barns fri lek, vara med, stötta upp ehm utveckla ehm leken, medla.
Jenny
Det som Jenny beskriver, att fri lek utomhus på inte behöver betyda att den är fri från vuxna uttrycker också Julia, att det är viktigt att personalen finns med i den fria leken utomhus. Julia menar att den vuxna kan pusha leken åt ett annat håll men också rikta den mot ett specifikt håll för att se hur de reagerar och på så sätt utveckla deras lärande.
Hon nämner även hennes roll i leken såhär:
Sen finns det barn som inte har så mycket fantasi men eh då gäller det på något vis att få med dem i dem i leken och krävs av mig som vuxen att stötta upp och vara ehm närvarande så att leken blir något ehm bra och använda den för att få fram ett ehm specifikt lärande. Eller att man som pedagog sätter igång någonting då kan dem ju också när man väl kommit igång med någonting så är det ju lättare för dem då att ehm ah utveckla någonting o kanske faktiskt komma på någonting själva o sen att dem eller att man ändå pushar på dem lite. Sen tycker jag väl att har man väl alltså att man kanske inte alltid som vuxen behöver vara med hela leken utan tycker at man också ah men nu funkar det så jag drar mig ur lite för att se om det skulle fungera utan en vuxen
Julia
Julia och Klara uttrycker båda att de inte är särskilt aktiva i barns lek utomhus. Klara uttrycker det: ”Ehm men oftast så leker de ju själva, det gör de ju... jag tänker nog att man är mer passiv som vuxen i utomhusleken och mer aktiv inne måste jag ju säga.”
Hon reflekterar här över att hennes deltagande skiljer sig vid inomhusleken och utomhusleken, att hon är mer passiv utomhus i den fria leken än vad hon är inomhus.
Julia säger att de är med barnen utomhus men kanske inte som aktiv i deras lekar utan mer att hon finns tillgänglig för alla och finnas i närheten för dem som behöver det.
Ja på ett eller annat sätt skulle jag nog ändå säga att jag är det. Sen att jag inte alltid är aktiv i eller att jag är med och styr upp i leken utan snarare att man ibland observerar ah försöker liksom eller då får man ju också en förståelse för deras intressen, kreativitet, problemlösning ehm kompetenser.
Jenny
Här uttrycker Jenny att hon är aktiv i barns lek men på olika sätt, hon uttrycker att ibland behöver man observera leken för att få en inblick i barnens kompetenser och kunna bygga vidare på det. Hon anser sig vara en förskollärare som deltar i barns lek utomhus, men på olika sätt.
Både Klara och Julia säger att de inte är särskilt aktiva i barns utomhuslek, samtidigt som de dock anser att det finns många fördelar med att vara aktiv i leken. Jenny anser att hon är aktiv men på olika sätt i barns lek. Hon beskriver att inte delta i barns lek som ett hinder, att man går miste om undervisningssituationer som är där barn har sitt fokus där och då. Hon anser även att det är av vikt att delta så att hon är tillgänglig om exkludering skulle förekomma samt om konflikter uppstår kunna stötta upp om det behövs. Klara nämner i sin intervju att hon anser att det är av vikt att vara tillgänglig när
det behövs i barns lek likt det Jenny nämner, om det uppstår konflikter men även om det handlar om en trygghet för barnen finns hon tillgänglig.
Gällande att vara tillgänglig ute nämner alla tre respondenter att ambitionen är att vara aktiv i barns lek men att det finns hinder som gör att det inte alltid fungerar. De hinder som nämns är barngruppsstorlek och personaltäthet samt att de vuxna utomhus ofta måste ha ett säkerthetstänk.
Ibland måste man bara kanske se säkerheten vissa gånger för ibland är vi inte så många personal som är ute som man kunde önska att vi var o då är det bara idag kan vi bara ha koll på dem lite nästan. Så man känner ofta nej tyvärr det blir ingen bra undervisning idag då eller jag kunde inte ens en gång sitta ner med barnen idag för det var så många då som behövde hjälp o dem skulle igång överallt men men vi var ute och fick luft i 30 minuter i alla fall.
Julia
Julia lyfter undervisningstillfället utomhus som att den blir lidande på grund av att personalen måste ha ett säkerhetstänk. Alla tre förskollärare nämner personalstyrkan som ett hinder i att vara aktiva i barns lek. Klara uttrycker att det är svårt att ge sig hän i barns lek då det oftast handlar om att cirkulera runt utomhus på grund av för få i
personalen är utomhus. Hon beskriver att de gånger de varit lite färre barn på förskolan känner hon att det är uppskattat av barnen att hon är med samt att hon själv upplever att hon får mer inblick i vad barnen intresserar sig för.
7.3 Leken utomhus som undervisningstillfälle
Barns lek utomhus anser alla tre respondenter vara viktig för barns utveckling och lärande ”Alltså leken är ju en fantastisk möjlighet att ehm få undervisningen på det viset liksom” (Klara). Jenny anser att för att gå in i barns lek och undervisa krävs det en fingertoppskänsla, att det går att använda den till att undervisa men att det ibland är undervisning bara att vara med och hjälpa till i leken. Julia uttrycker att förskollärare inte ska vara rädda att gå in i barns lekar utan att det finns olika sätt att vara aktiv i barns lek. Hon nämner även att hon ibland i barns lek behöver ta ett steg tillbaka för att
observera och reflekterar över det som barnen leker. När Klara tänker på undervisning i lek menar hon på att det för henne handlat om att hon lätt kör fast i gamla hjulspår men att undervisning sker hela tiden fast omedvetet.
Man kanske ehm kör fast lite i gamla hjulspår alltså ehm man inriktar sig på att ah men eh undervisning det hör till när man är inne å asså när vi sitter på samlingar. Kanske för att man tänker så mycket skola, ah undervisning skola å då sitter man samlade i en samling för då ska man lära sig och om jag börjar tänka efter så kommer ju säkert undervisning in i ehm när jag sitter med dem i tex båten o leker med dem i vad jag säger och i vad jag gör. Så omedvetet så har man ju en sorts undervisning där fast att för mig är den omedveten. Att de får ett lärande i den stunden med. Räcker ju att man benämner saker, det finns ju massor med matematik i en lek. Jag tänker ehm att egentligen inte arbetssättet behövs ändras på utan mer medvetenheten kring undervisning som något man alltid bedrivit ehm att det bara nu finns ett ord på det.
Klara
Likt det som Klara ovan säger uttrycker Julia på samma sätt att det inte handlar om att förskolan ska ändra sitt arbetssätt utan att det handlar om att göra sig medveten om vad undervisning är.
