Kulturmiljöutredning
Verkstaden 7 och 8, Kopparlunden syd
Kulturmiljöutredning, Verkstaden 7 och 8, Kopparlunden syd, Västerås
Stockholms Byggnadsantikvarier har på uppdrag av Kungsleden Golvet, Hemfosa och Klövern Cylinder utfört en kulturmiljöutredning för kv Verkstaden 7 och 8, Kopparlunden. Arbetet har innefattat genomgång och sammanställning av arkivmaterial, besiktning på plats samt en bedömning av byggnadernas kulturhistoriska värde. Utredningen syftar till att inventera områdets
kulturhistoriska värde inför arbetet med att ta fram en ny plan som skall utveckla området till en levande stadsdel.
Arbetet är utfört av Sofia Bruto, Stockholms Byggnadsantikvarier AB.
Sofia Bruto Byggnadsantikvarie
Fastighetsbeteckning: Verkstaden 7 och 8 Namn/Gatuadress: Kopparlunden syd Kommun, Stadsdel: Västerås
Ärendenr:
2018-02-21 Rev 2018-04-18 Rev 2020-09-03
Innehåll
Innehåll ... 3
Orientering ... 4
Omfattning ... 5
Kulturhistoriskt skydd... 6
Sammanfattning 6 Riksintresse 6 Planer 6 Plan- och bygglagen 6 Historik ... 7
ASEA och Nordiska Metallaktiebolaget 7 Expansion under första halvan av 1900-talet 8 Andra halvan av 1900-talet 11 Slutet på en era 12 Beskrivning Kopparlunden syd ...13
Verkstaden 7 13 Verkstaden 8 14 Kulturhistoriska värden ...15
Källor och litteratur ...17
Tryckta källor ...17
Bildbilaga ...18
Verkstaden 7 18
Verkstaden 8 22
Orientering
Kopparlunden ligger centralt beläget i Västerås, inte långt från järnvägsstationen och stadskärnan. Området omfattar ca 28 ha och är omgivet av E18 i norr, järnvägen i öster, Kopparbergsvägen/Östra Ringvägen i väster och Pilgatan i söder. Verkstaden 7 och 8 ligger i områdets södra del.
Flygfoto Objektvision.se
Verkstaden 7 och 8 ligger i områdets södra del. Karta från Eniro.se
Omfattning
Den kulturhistoriska analysen syftar till att identifiera de kulturhistoriska värden som finns i programområdet avseende objekt och strukturer. Området har
inventerats och dess kulturhistoriska värden och karaktärsdrag har beskrivits. Med utgångspunkt från dessa identifierade värden ges råd och riktlinjer för hur ny bebyggelse kan tillkomma utan att påtagligt skada de värden som motiverar deras kulturhistoriska värden.
Området är sedan tidigare noga inventerat och dokumenterat. Vill man fördjupa sig i områdets historik eller byggnadsdetaljer finns flera tidigare rapporter;
• AB Svenska Metallverken i Västerås, Västmanlands läns museum, Johan Dellbeck, 1993
• Bebyggelseinventering- Planprogram för Kopparlunden, Stiftelsen Kulturmiljövård i Mälardalen, 2012.
• IKUB-Inventering av Kopparlundens byggnader, Upprättat av Archus arkitekter tillsammans med Jan Melander, stadsantikvarie, 1998-12-21
• Kopparlunden i Västerås-Kulturhistoriska värden i interiörerna, Anders Franzén 1994
• Metallverken- en studie av ett företags bildande, Lars Evert Larsson, 1994
• Miljökonsekvensbeskrivning för kulturvärden avseende detaljplan för Kopparlunden, Anders Franzéns Byggnadsvård, 1998
Inventeringarna utgör underlag för det planprogram som togs fram 2016-02-12.
Kulturhistoriskt skydd
Sammanfattning
Området Kopparlunden ligger inom riksintresseområde för kulturmiljövården, enligt lagen om kulturmiljövården(KML).
Riksintresse
Motivering:
Stadslandskap med stadsmiljöer präglade av medeltida strukturer, regleringen under 1600-talet, industrisamhällets stadsbyggande främst i form av
industrimiljöer, bostadsområden och samhällsservice från ca 1880-tal -1940-tal, centrumområde som visar modernismens centrumomvandling från ca 1950-tal – 1970-tal samt av betydelsen som stiftsstad, skolstad och residensstad.
Uttryck för riksintresset (de delar som rör Kopparlunden):
Kopparlunden med industribyggnader och kontorsbyggnader i tegelarkitektur från olika perioder och med egna tidstypiska uttryck som visar på områdets utveckling över tid från 1890- talet till 1950-talet. Flera bevarade spår av äldre funktioner så som vaktkur, gasledningssystem och traverser.
Planer
För området gäller Västerås Översiktsplan 2026. Planområdet för Kopparlunden godkändes av kommunfullmäktige 2016. Tre olika detaljplaner gäller. Dp 1367 från 1999, industri (ej störande), handel, kontor, centrum och bostäder. Dp 313 från 1962, industri samt dp 144 från 1951 industri.
Plan- och bygglagen
PBL kap 8§13 (förvanskningsförbud)
Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.
PBL kap 8§14 (anpassat underhåll)
Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär.
PBL kap 8§17 (varsamhetskrav vid ändring)
Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara.
Historik
ASEA och Nordiska Metallaktiebolaget
Industristaden Västerås blev en industristad på 1890-talet när Asea (numera ABB) och Nordiska Metallaktiebolaget grundades här. Elektrifiering av Sverige, genom Allmänna Svenska Elektriska Aktiebolaget (ASEA), krävde säker och effektiv kraftöverföring och efterfrågan på koppar blev mycket stor. Tidigare fanns ingen svensk produktion av koppar. Några av Aseas styrelseledamöter, Gustav Abraham Granström och Göran Wenström tillsammans med Olof Fredrik Wijkman som tidigare startat Vesterås Mekaniska verkstad, tog initiativet till ett nytt bolag för tillverkning av halvfabrikat i koppar och mässing. En annan nyckelperson vid bolagets bildande var James Forssted som bott i USA 18 år och bidrog med stora kunskaper om världens ledande företag i branschen.Det nya bolaget fick namnet Nordiska Metallaktiebolaget och förutom produkter som tråd, plåt, rör, bultar och skruvar som krävdes till Aseas produktion, tillverkades också ammunition.
Områdets utveckling började med att den stora verkstadshallen byggdes mellan Kopparbergsvägen och järnvägen i Västerås. I hallen på 180×46 meter finns produktionen för basprocesser som smältning, gjutning, valsning och pressning.
Efter ett år, i november 1898, startar produktionen av tråd och kablar för tråddragning för kraftöverföring.
På Asea tillverkades produkter som hade med elektrifiering att göra. Förutom elmotorer, generatorer, belysningssystem och kraftöverföringsutrustning tillverkades även elektriska lok och spårvagnar, brödrostar och cykellysen.
Metallverkens produktion utgjordes till en del av halvfabrikat till Aseas tillverkning
där behovet var stort av tråd, plåt och rör. Företaget tillverkade också kraftöverföringslina, en av de viktiga delarna i elektrifieringsprocessen.
De båda företagen riktade sig mot samma stora kunder, de statliga verken som ombesörjde elektrifieringen av infrastrukturen såsom SJ, Vattenfall och Televerket.
Till en början var Nordiska Metallaktiebolaget en fristående underleverantör till Asea, men efter en tid växte bolaget och blev en koncern. Under första halvan av 1900- talet växte Asea och Metallverken snabbt till koncernliknande bolag som båda var involverade i elektrifieringen av Sverige.
År 1907 gick Nordiska Metall AB samman med bruken i Granefors och Skultuna under det nya bolaget Svenska Metallverken. 1910 strukturerades företaget om och Nya Aktiebolaget Svenska Metallverken bildades. Man bytte 1914 namn till Svenska Metallverken AB, ett namn som man behöll till 1969 då Gränges köpte Metallverken och Gränges Essem bildades. Under 1960-talet upphörde man med ammunitionstillverkningen. 1980 köptes Gränges upp av Electrolux som i sin tur sålde koppardelen inom koncernen till det finländska företaget Outokumpu. Det nya namnet blev Outokumpu Copper.
Nordiska Metall Aktie Bolaget 1899, Foto Elise Hirsch, Tekniska museets arkiv
Expansion under första halvan av 1900-talet
Elektrifieringen kom att skapa omvälvande förändringar av samhället under 1900- talet, och med dessa båda industrier i samma stad blev Västerås något av den svenska elektrifieringens mittpunkt. Metallverken hade också en annan specialitet:
ammunition i olika dimensioner, från små patroner till stora kanonhylsor. Just denna tillverkning bidrog till företagets snabba tillväxt under första världskriget.
Asea och Metallverken sysselsatte flera tusen anställda, de flesta inflyttade till Västerås från hela Sverige och från andra länder. De behövde bostäder, sjukvård, skolor, mat och rekreation.
När Aseas verksamhet kommit igång i slutet av 1880-talet ordentligt köpte företaget en större lantegendom i utkanten av Västerås: Emaus gård. Meningen var att bygga arbetarbostäder på en del av marken. Nordiska metallaktiebokaget fick köpa halva Emaus gård och båda företagen byggde bostäder och fabrikslokaler på sina
respektive delar av marken. Asea uppförde ett trettiotal monteringsfärdiga kataloghus som beställdes från ett snickeri i Västervik. Metallverkens arbetarbostäder var också monteringsfärdiga men kom från ett snickeri i Katrineholm. I takt med att företagens produktion ökade förvandlades bostadsområdet mer och mer till industriområde, nya och betydligt enklare
verkstäder uppfördes snabb takt. Hela området var i princip färdigbyggt i början på 1920-talet. Under 1930-talet står Metallverken för huvuddelen av Sveriges behov av koppar och mässing. 1947 firar företaget 50 år och har över 2 000 anställda.
Kopparlunden 1933, Verkstaden 7 syns i mitten av fotot. Länsmuseets arkiv.
I Aseas Emausverkstad, byggd i olika etapper mellan 1899 och 1946, tillverkades
generatorer till de flesta större vattenkraftverk i Sverige. Generatorerna blev med tiden större och större vilket märktes på verkstaden som växte både på längden, höjden och bredden. Sista etappen byggdes 1946 och utgjorde fjärde skeppet i ett sammanhängande komplex.
På 1960-talet flyttade Asea generatortillverkningen till ett nyanlagt industriområde, Finnslätten, norr om Västerås. Emausverkstaden såldes då till Metallverken. När det företaget avvecklades i slutet av 1990-talet såldes en del av huset till Västerås stad som förvandlade generatorverkstaden till kulturhuset Culturen – med biograf, teater, gymnasieskola, restaurang.
Det södra skeppet i Verkstaden 7 uppfördes 1946. Bjälklag och tak utfördes i armerad betong med imponerande spännvidd. Foto: ASEA, Västmanlands läns museum.
I södra delen av Emauskvarteret byggdes 1935-36 en verkstad som fick namnet Arvid efter bostället Arvidslund. Det ritades liksom Aseas flesta hus under den tidigare delen av förra seklet av Erik Hahr. Dess tillblivelse har en litet speciell bakgrund: Asea byggde efter den ryska revolutionen upp en motorfabrik i Jaroslavl, vilken under många år drevs med ledande personal från Asea Västerås. Som ett led i Stalins allt hårdare politik konfiskerades den i början av 1930-talet. Den svenska personalen kom hem och Asea bedömde den som förlorad. Men i mitten av 1930- talet kom helt oväntat betalning för Jaroslavlverkstaden från Sovjet. Pengarna
användes för att bygga just Arvidverkstaden.
Arvidverkstaden, vykort från 1940.
Andra halvan av 1900-talet
Efter andra världskriget fick den svenska industrin omedelbart ett enormt uppsving.
Efterfrågan på världsmarknaden var stor för både Aseas och Metallverkens produkter, företagen växte och behövde fler arbetare. Konkurrensen om arbetskraften var stor i Sverige och många företag rekryterade då från andra
europeiska länder som Finland, Italien och Tyskland. Till Västerås och Asea kom de första italienarna 1947.
Efter kriget utvecklades också nya material och nya metoder för produktion. Även efterfrågan förändrades efter den nya tidens behov. Metallverken började använda aluminium på ett annat sätt än tidigare, i Skultuna (som ägdes av Metallverken) gjordes nu både väggfasader, takplåtar, bildelar och hushållsartiklar som kastruller och aluminiumfolie i det nygamla materialet. Köksutrustning tillverkades också i ett helt nytt material, plast. Metallverken hade egen tillverkning, i Upplands Väsby, av plastserviser, plastlådor och bunkar för förvaring och tillagning av mat. När
Metallverkens nya huvudkontor byggdes 1954 (ritat av Tore Blomqvist) framhölls de material företaget arbetade med. På fasaderna syns aluminium och runt fönstren både aluminium och koppar. Samma material finns också i många detaljer inomhus.
I takt med att industrierna växte utvecklades Västerås, och var under lång period en av Europas modernaste industristäder.
Slutet på en era
Under 1960-talet skedde en förändring av arbetsmarknaden och tyvärr hängde inte Svenska Metallverken med i utvecklingen. I slutet på 1960-talet köptes Metallverken av Gränges, som i sin tur köptes upp av Electrolux 1980. Några år senare tog finska Outokumpu över företagets koppardel, det som en gång var Metallverken. Men då ansågs det ekonomiskt ogynnsamt att tillverka de tidigare så efterfrågade
produkterna i Sverige. Maskinsystemen från Västerås flyttades bland annat till Spanien och USA. Under senare decennier har Svenska Metallverken bytt ägare ett flertal gånger och delats upp i mindre produktionsenheter. Idag lever företaget vidare i Sapa, Gränges, Luvatakoncernen och SSAB-koncernen. När Metallverken, som det fortfarande kallades i folkmun, firade 100-årsjubileum 1997, var det i princip redan nedlagt.
Asea fusionerade 1987 med det schweiziska företaget Brown Boveri & Cie och blev ABB. Idag finns delar av ABB men inget av Outokumpu kvar i Västerås.
Karta över bebyggelsens utveckling, ur Översiktplan Kopparlunden 1994.
Beskrivning Kopparlunden syd
Sedan slutet av 1990-talet har Kopparlunden genomgått en omfattande omvandling.
Borta är de tunga industriverksamheterna och området har förvandlats till ett område med varierad verksamhet. I områdets södra del ligger Verkstaden 7 och 8.
Fasaderna i Verkstaden 7 (uppförda 1899-1946) är utformade i rött tegel med stora fönsterpartier av metall, tidstypiska för den här typen av byggnader. Byggnadernas formspråk är väl genomarbetat, de äldre har ett mer detaljerat uttryck än de senare i området. Delar av fastigheten står sedan en tid tillbaka tom och ett visst förfall har påbörjat. Invändigt finns ursprungliga takstolar av nitat stål, stålfackverk samt traverser från 1900-talets början som är värda att bevara.
Verkstaden 8 (uppförd 1935-36) har ett tidstypiskt utseende för industribyggnader uppförda vid den här tiden. Senare tiders ombyggnader, bland annat förminskning av fönstren, har dock förändrat byggnadens karakteristiska utseende.
Alla byggnader i området är inventerade och dokumenterade. För mer detaljerad historik samt beskrivning av byggnaderna hänvisas till rapporten ”Kopparlunden i Västerås. Kulturhistoriska värden i interiören”, av Anders Franzén 1994. I rapporten finns också kulturhistoriskt värdefulla byggnadsdelar inventerade.
Verkstaden 7
Kvarteret Verkstaden 7, Emausverkstaden, är tillbyggt i olika omgångar mellan 1899 och 1946 och uppvisar diverse olika byggnadsstilar. För att se olika tillkomstår, se karta på föregående sida. I byggnaderna tillverkades generatorer till de flesta större vattenkraftverk i Sverige. Generatorerna blev med tiden större och större vilket märktes på verkstaden som växte både på längden, höjden och bredden. Sista etappen, det södra skeppet, byggdes 1946 och utgjorde fjärde skeppet i ett sammanhängande komplex. Fasadernas röda tegel och de stora metallfönstren, placerade med jämna mellanrum utmed hela långsidan, samt de monumentala gavlarna är mycket karaktärsgivande.
På 1960-talet flyttade Asea generatortillverkningen till ett nyanlagt industriområde,
Finnslätten, norr om Västerås. Emausverkstaden såldes då till Metallverken. När det företaget avvecklades i slutet av 1990-talet såldes en del av huset till Västerås stad som förvandlade generatorverkstaden till kulturhuset Culturen – med biograf, teater, gymnasieskola och restaurang.
Verkstaden 7 monumentala gavel ut mot Östra
Ringvägen.
Kvarteret består av flera olika
byggnader
tillkomna vid olika tider, fasad mot järnvägen.
Verkstaden 8
Byggnaden uppfördes 1935-36 efter ritningar av Erik Hahr. Byggnaden har byggts om vid flera olika tillfällen, bland annat har fönstren förminskats.
Fasad mot Pihlgatan.
Kulturhistoriska värden
Som verktyg för att definiera kulturhistoriska värden används Riksantikvarieämbetets system för kulturhistorisk värdering.
Industriområdet Kopparlunden har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Vid analysen av områdets kulturhistoriska värden framstår områdets ursprungliga funktion som mycket värdefull då funktionen är starkt förknippad med områdets utformning. Byggnadernas bevarade exteriörer bidrar också starkt till områdets höga värde.
Industriområdet är industrihistoriskt och samhällshistoriskt intressant eftersom den är ett representativt exempel på industrietableringen i Västerås. Nordiska Metallverket tillsammans med ASEA är en hörnsten i den tidiga svenska
industrialismen. Dess inflytande har påverkat samhällsutvecklingen både regionalt i Västerås men även nationellt i egenskap av stor arbetsgivare inom den unga
industrisektorn och framför allt genom den stora spridningen som deras produkter fick. Genom anknytningen till Asea och Nordiska Metallverken har området
personhistoriska värden och företagets stora lokala inflytande och avgörande betydelse för framväxt innebär symbol- och identitetsvärden.
Många av byggnaderna i området är typiska representanter för sin tids
industriarkitektur. Området har i huvudsak byggts ut i fyra etapper mellan slutet av det förra sekelskiftet och fram till mitten av 1950-talet. I Sverige finns få andra exempel på en så välbevarad och storskalig industribebyggelse, tillkommen under industrialismens genombrottsperiod i slutet av 1800-talet.
Kopparlunden har en tät inre kärna som präglas av byggnader i tegel och
gatstensbelagda gränder. Gatunamn och skyltar på fasaderna berättar om platsens industrihistoria. Planstrukturen med vinkelrätt anordnade industrigator mellan maskinhallarnas karaktäristiska volymer ger området miljöskapande värden. De stora kulturhistoriska värdena omfattar både enskilda byggnader samt hela miljön.
Verkstaden 7 har genom maskinhallarnas välbevarade tak, fasader, konstruktioner och detaljer arkitektoniska, arkitekturhistoriska och byggnadshistoriska värden.
Byggnaden är även byggnadsteknikhistoriskt intressanta med sin för den tidiga användning av armerad betong vilket gav taket en imponerande spännvidd.
Både verkstaden 7 och 8 har ett miljöskapande värde som två av områdets
karaktärsbyggnader. Byggnaderna är genom sin storlek, arkitektur och material en väsentlig miljöskapande del i stadsbilden.
Befintlig bebyggelse inom planområdet.
Källor och litteratur
Tryckta källor
AB Svenska Metallverken i Västerås, Västmanlands läns museum, Johan Dellbeck, 1993
Bebyggelseinventering- Planprogram för Kopparlunden, Stiftelsen Kulturmiljövård i Mälardalen, 2012.
IKUB-Inventering av Kopparlundens byggnader, Upprättat av Archus arkitekter tillsammans med Jan Melander, stadsantikvarie, 1998-12-21
Kopparlunden i Västerås-Kulturhistoriska värden i interiörerna, Anders Franzén 1994
Metallverken- en studie av ett företags bildande, Lars Evert Larsson, 1994 Miljökonsekvensbeskrivning för kulturvärden avseende detaljplan för Kopparlunden, Anders Franzéns Byggnadsvård, 1998
Bildbilaga
Verkstaden 7
Fasad mot Östra Ringgatan/Metallverks gatan.
Gavel ut mot Östra Ringgatan.
Den lägre delen ut mot Östra Ringvägen.
Enligt aktuellt förslag rivs dessa delar för att skapa en förbindelse in till de nybyggda
punkthusen.
Fasad mot Sintergatan.
Fasader ut mot Metalverksgatan och järnvägen.
Del av fasad ut mot Metallverksgatan.
Södra delen av Verkstaden 7.
Södra delen av Verkstaden 7.
Den östra delen av Kopparlunden syd utmed järnvägen.
Samma vy som ovan.
Verkstaden 8
Parkeringen mellan verkstaden 7 och 8.
Gavel mot järnvägen.
Norra fasaden mot Metallverksgatan.
Södra fasaden mot Pilgatan.
Fönstren är förminskade i hela fastigheten.
Utmed Östra Ringvägen finns en vaktkur bevarad.
