Hemma igen

(1)

Tolken — en trygghet

Tema: sidorna 6–9

Vårdhundar utbildas på Grans

sidorna 10–11

krönikören jonas ThörnqvisT

”Trygghet ligger i för- ändring, inte att vi gör

tidningen för personalen vid norrbottens läns landsting

Nummer 4

^•

2013

Ett kök med patientfokus

sidorna 16–17

Hemma igen

barnneurologen ann-Kristin ölund har återvänt till norrbotten

(2)

2

landstingstidningen nummer 4 • 2013

VÄLKOMMEN

LaNdstiNgs tidningen

iNNEhåLL nummer 4

^•

2013

Landstingstidningen är en personaltidning producerad vid informationsenheten, Norrbottens läns landsting. Den utkommer med sex nummer per år och har en upplaga på 10 500 exemplar.

Landstingstidningen på webben:

nll.se/landstingstidningen PostaDress: Landstingstidningen, Box 868, 971 26 Luleå

BesöksaDress: kulturens hus, skeppsbrogatan 17, Luleå

aNsvarig utgivare: anna källström, informationschef

reDaktör: ulrika englund 0920-28 43 64, 070-32 55 750 ulrika.englund@nll.se grafisk form:

tor-arne moe, moe media aB omsLagsfoto: maria Åsén PressLäggNiNg: 11 september 2013 ÅrgÅNg: 40

Nästa Nummer: 1 november 2013 tekNisk ProDuktioN: Daily print innehållet i Landstingstidningen får gärna citeras om källan anges.

norrbottens Läns Landsting, nLL, har till huvuduppgift att erbjuda länets cirka 249 000 invånare hälso- och sjukvård samt tandvård. Lands- tinget arbetar även med regional utveckling inom kultur, utbildning, näringspolitik och kommunikationer.

NLL bedriver verksamhet vid fem sjukhus, 33 vårdcentraler, 26 tandvårds- kliniker och fyra tandvårdsannex.

Landstinget är en av länets största arbetsgivare med cirka 7 000 an- ställda. Bland dessa finns drygt 700 läkare och 2 100 sjuksköterskor.

500 personer arbetar med tandvård, 430 med teknik, 100 med socialt och kurativt arbete, 70 med kultur/turism och 1 050 med administration.

medelåldern hos de anställda är 47 år. andelen kvinnliga medarbetare utgör 80 procent av personalen.

I dagarna fyller landstinget 150 år. Det fick mig att öppna boken Välfärdsbyggare i Norrbotten, skri- ven av Maurits Nyström och utgiven i samband med landstingets 125-årsjubileum. Där berättas hur landstinget bildades. Det skedde klockan tio en måndagsförmiddag i Luleås nya rådhus, det var den 21 september och året var 1863. Landshövding S.P. Bergman svingade klubban i bordet och där- med var Norrbottens läns landsting konstitue- rat. Samma höstdag inrättades över 20 landsting; 1862 års kungliga förordning låg bakom införandet.

I boken beskrivs vad som avhandlades på det första landstingsmötet. En motion tog upp inrättandet av sockenbibliotek, en annan uppförandet av en bro över Lule älv, en tredje ”bildandet av en kassa till fram- tida understöd för länets av missväxt lidande befolkning”. Dessutom disku- terades hur obehöriga personer skulle hindras att flytta in i kyrkstäderna.

landstIngets uppdrag var att

”rådslå och besluta om för länet gemensamma angelägenheter”.

Först efter sekelskiftet blev huvud- uppgiften att organisera hälso- och sjukvård.

Jag har svårt att slita mig från välfärdsbyggareboken, men funderar samtidigt på vad de som lever

i Norrbotten om 150 år kommer att tänka när de läser landstingsdokument från vår tid. Lean, e-hälsa, facility service, vårdapplikationer, synergieffekt och HR-management… Ja, något avslöjar uttrycken, även om vi i dag har svårt att sätta fingret på vad.

Höstens första nummer av Landstingstidning- en kan också berätta för eftervärlden vad vi

ägnade oss åt i Norrbotten år 2013. Det handlar bland annat om driftsäkerheten

i landstinget, om Sensias konkurs och om tolkning för döva och hörselskadade.

Dessutom lyfter vi fram en ny utbildning av vårdhundar och besöker produk-

tionsköket i Sunderbyn.

Njut av höstluften och fundera gärna på vad ni vill läsa mer om i fram-

tiden. Hör av er med tips och synpunk- ter!

ps: För den som intresserad av landstingets historia rekommende-

ras ett besök hos Norrbottens minne på Björkskatan i Luleå.

Bland mycket annat i arkiven finns där inbundna årgångar av Lands-

tingstidningen från 1972 och framåt.

uLrika engLund,

redaktör för Landstingstidningen

Spåren som vi lämnar efter oss

sårbara system 4

flera allvarliga driftsstörningar har drabbat landstinget det senaste halvåret. Läns- och rikstäckande it-system har stora fördelar, men är samtidigt sårbara.

Invigning av laponia 5

två hälsocentraler har blivit en och flyttat till nya lokaler vid gällivare sjukhus. i augusti invigdes Laponia hälso- central.

tolkhjälp i vården 6–9

tolken hjälper den döva eller hörselskadade att vara delaktig i samhället. anställda i tand- och sjukvården har möjlighet anlita tolkhjälp, även vid akuta situationer.

Hund på recept 10–11

Certifierade vårdhundsteam ska utbildas vid grans i öje- byn. Därmed kan även Hund på recept börja skrivas ut i Norrbotten.

Havremagasinet ser framåt 14

Nyligen blev det klart med ett samverkansavtal mellan Bodens kommun och landstinget som innebär en tryggare framtid för Havremagasinet. Just nu visas en utställ- ning där naturkrafter gestaltas.

Köksbesök 20

i serien Vi hälsar på har vi besökt produktionsköket i sunderbyn. i snitt 3 000 portioner mat tillreds varje dag, däribland många med specialkost.

dessutom:

sen sist 5

krönikören 13

På gång 14

Dagens ros 16

Nytt om namn 17

krysset 18

Doktor Warg kåserar 19 Bilden av ett jobb 19

LaNdstiNgEt för 25 år sEdaN ... ... Och för 10 år sEdaN

redan i mitten av 70-talet började kampen för en re- nare miljö i landstingshuset i Luleå. först blev det en rökfri bordsrad, sedan flera (bilden). Nu försvinner det sista bordet där rökning är tillåtet. rökarna hänvisas i stället till speciella rökrum för att ta sig en cigarett efter maten.

Ur Landstingstidningen nr 4 1988

Beslut har fattats att landstingets fastigheter ska bli rökfria. rökarna får i stället använda rökplatser utom- hus. rökrummen i landstingshuset ska användas till sammanträdesrum, men de måste först byggas om eftersom det inte går att få bort röklukten på annat sätt, berättar landstingets fastighetsförvaltare.

Ur Landstingstidningen nr 1 2003

13 med andra ögon

foto: maria ÅsÉN

(3)

Inspiration för blivande föräldrar

i år får alla blivande föräldrar i norrbotten boken Det löser sig jämt som handlar om föräld- raskap och jämställd- het.— delat ansvar för hem och barn ger ett mer jämställt samhälle, säger tanya Jendersen, utvecklingsstrateg vid landstingsdirektörens stab.

2008 antog landstings- fullmäktige den europeis- ka jämställdhetsdeklara- tionen, där landstinget förbinder sig att arbeta för ökad jämställdhet. Som en del i detta arbete delas Det löser sig jämt ut till alla blivande föräldrar när de besöker mödrahälsovår- den. Boken ger exempel på hur olika familjer delar på föräldraskap och hem- arbete.

– Den ska vara en inspi- rationskälla. Den säger inte att något är rätt eller fel, men visar hur andra har löst problem man kan stöta på som förälder, säger Sara Dahlin som skrivit boken tillsammans med Johanna Lauri.

Författarna har samlat in tips och tankar från för- äldrar runt om i Sverige.

I boken blandas personliga berättelser med statistik och forskning.

I Norrbotten precis som i resten av landet tar kvin- norna ut största delen av föräldrapenningen. Det är också fler kvinnor än män som jobbar deltid under småbarnsåren.

– Många tänker väldigt traditionellt kring föräld- raledighet, men att kvin- norna är hemma får kon- sekvenser både för löne- utveckling och pension, säger Tanya Jendersen.

toV e M o n s e n

faKta

O i höst kommer ett studie- material baserat på boken som kan användas i föräld- ragrupper och studiecirk- lar.

O På bloggen detlosersig- jamt.blogspot.se kan man följa och delta i diskussio- ner kring föräldraskap och jämställdhet.

Sommar, sol

— och Sensia

19 000 personer till landstinget efter konkursen

Mitt i semesterperioden inträffade det som ingen trodde skulle hända. den största privata vårdgivaren i norrbotten gick i konkurs och landstingets primär- vård fick från en dag till en annan ta över 19 000 listade personer.

— det kom som en chock – väldigt oväntat, säger Margareta Lindquist, distriktssköterska på Hertsöns hälso- cental.

måndag den 24 junI strax före klockan 16 ringde Sensias vd upp beställarchefen Kristi- an Damlin vid landstinget och berättade att de var på väg att lämna in en konkursansö- kan. Fem minuter senare var det ett faktum.

4 000 patienter i Boden, 5 000 i Piteå och 11 000 i Luleå berördes när den hälsocentral de valt stängdes bara några dagar senare.

– Det ringde patienter hit redan på tisdag morgon och ville lista om sig till oss, berättar Margareta Stjerna, verksamhetschef vid Hertsöns hälsocentral.

– Många hörde av sig, var frågande och lite oroliga och undrade vad som hade hänt. Flera hade ju påbörjat en utredning, fått en behandling som behöv-

de följas upp, var sjukskrivna eller väntade på remiss eller ett röntgensvar, berättar Taina Ededal, distriktssköterska.

Det blev stressiga veckor för dem som var i tjänst, men de försökte ta bekymren ett efter ett och inte stressa upp sig.

– Vi prioriterade efter bästa förmåga, säger Margareta Lindquist.

fortfarande är arbetsbördan högre än tidigare på Hertsöns hälsocentral och de har fått ta in vikarier. Men någon mer topp i patienttillströmningen väntar de sig inte, utan tror att det snart kommer att stabilisera sig.De är noga med att understryka att de inte känner någon som helst avoghet mot de patienter som tidigare valt bort dem och som nu kommer tillbaka igen.

– Vi lägger inga värderingar på det. Män- niskan är fri att välja och välja igen. Det är ju inget personligt mot oss, säger Margareta Lindquist.

Under de tre första dagarna efter konkurs- beskedet listade 1 200 personer om sig i de berörda kommunerna. Efter förhandlingar med konkursförvaltaren insåg beställarche- fen Kristian Damlin att det inte fanns något godtagbart sätt för konkursförvaltaren att driva hälsocentralen vidare på. Det fanns vis- serligen personal vid Sensias hälsocentraler som ville ta över, men de hade inte de ekono- miska möjligheterna att agera i den akuta situationen. Ett eventuellt övertagande låg många veckor bort och det fanns inte några garantier för att det skulle gå i lås.

I stället flyttades alla de som tidigare tillhörde Sensia över till närmast belägna

hälsocentral i förhållande till folkbokförings- adressen. Av 20 000 berörda gick drygt 1 000 till privata Cederkliniken, övriga till någon av landstingets hälsocentraler. Beske- det om omlistningen gick ut i personliga brev till var och en.

Parallellt startades det digra arbetet med överrapportering och överföring av journa- lerna.

– Vi hade god hjälp av verksamhetschefen och personalen vid Sensia som har gjort sitt yttersta för att ingen patient ska falla mellan stolarna, säger Kristian Damlin.

I Luleå listades de flesta om till Stadsvi- kens hälsocentral, där det ökade trycket blev kännbart på många sätt.

– Under juli månad fick vi 7 000 telefon- samtal mot normalt 3 500 och vi hann inte svara på alla, berättar verksamhetschefen Kristina Renkvist.

Hon tog In extra personal bland annat för att svara i telefonen och fick dessutom tag i en pensionerad distriktssköterskebarnmor- ska som omedelbart kunde hoppa in och vikariera. Fram till idag har hon anställt två sjuksköterskor och en barnmorska – alla tre har tidigare jobbat på Sensia.

– Vi skulle behöva en extra läkare också, men har inte hittat någon ännu.

Trots den omvälvande sommaren har några allvarliga avvikelser inte inträffat, var- ken på Stadsvikens hälsocentral eller någon annanstans. Många anställda upplever att patienterna har haft stor förståelse för att väntetiderna kanske blivit något längre än vanligt.

– Jag är djupt imponerad över vilken bra insats personalen har gjort i sommar, säger primärvårdschefen Eva-Lena Holmkvist Parkström, som personligen ägnat ett par veckor av sommaren åt att informera och lugna allmänheten genom media.

u L r i k a Va L LgÅ r da

faKta

Listningsläget

26/6 1/8 ökning

sensia boden 4 069 —

sensia Luleå 10 848 —

sensia Piteå 5 183 —

Bergnäset 9 266 10 268 + 1 002 Björknäs 8 658 9 869 + 1 211 Björkskatan 6 351 6 918 + 567 Cederkliniken (privat) 7 466 9 002 + 1 536 erikslund 4 425 5 877 + 1 452 furunäset 5 514 6 341 + 827 gammelstad 9 701 10 844 + 1 143

Harads 1 047 1 148 + 101

Hertsön 5 329 6 182 + 853

Hortlax 6 366 6 707 + 341

mjölkudden 4 807 5 753 + 946 Norrfjärden 4 729 4 995 + 266

Piteå 5 777 6 638 + 861

Porsön 5 965 6 011 + 46

råneå 3 732 3 945 + 213

sanden 9 603 10 938 + 1 335 stadsviken 11 103 14 847 + 3 744

älvsbyn 7 431 7 896 + 465

öjebyn 6 899 7 790 + 891

örnäset 8 962 10 465 + 1 503 distriktssköterskorna Margareta Lindquist och taina ededal har upplevt en intensiv sommar i konkursens spår när Hertsöns hälsocentral plötsligt fick ta över nära 900 listade personer.

tommy dahlén, till höger, tillhör däremot inte dem som listat om sig, utan har gått på Hertsöns hälsocentral hela tiden. ”den är närmast”, konstaterar han. foto: maria ÅsÉN

kristian damlin, beställarchef, eva-Lena Holm- kvist Parkström, primärvårdschef, och kristina renkvist, verksamhetschef vid stadsvikens hälsocentral, öser beröm över personalens insatser efter konkursen i sommar.

foto: Petra isakssoN

Margareta stjerna, verksamhetschef vid Hertsöns hälso- central.

(4)

4

Flera allvarliga driftsstörningar har drabbat landstinget det senaste halvåret.

— stora, länstäckande it-system som vi har idag har många fördelar, både för ekonomin och för vården. samtidigt blir det mer sårbart, säger it-drifts- chefen stefan Lundström.

Inställda operatIoner på grund av strejkande datasystem, otillgängliga journaler, tillfälliga avbrott på centrala EKG-övervak- ningar, telefoni som ligger nere och patientlarm som lägger av. De senaste månaderna har störnings- rapporterna duggat tätt.

El, värme, ventilation, vatten och datanätverk är några nödvändiga beståndsdelar i infrastrukturen som gör det möjligt att bedriva vård. När det gäller till exempel el, värme och vatten har man haft lång tid på sig att utarbeta reservsystem.

– IT däremot är så pass nytt att vi fortfarande jobbar på det och samtidigt utvecklas tekniken hela tiden, säger Stefan Lundström.

Landstinget har ett antal diesel- drivna reservkraftverk som klarar av att hålla igång all el – utom motorvär- marplatserna – på sjukhusen vid stör- re strömavbrott. Flera hälsocentraler i länet, däribland alla de med obs- platser, har också reservkraftverk.

VattenförsörjnIngen är kommunerna ansvariga för och de har i regel ett väl uppbyggt joursystem, beredskap och kringledningar.

ett stort antal da- taservrar och it- system stannar på grund av att kylanläggningen i en av serverhal- larna i sunderby sjukhus slutar fungera. tempe- raturen i hallen stiger snabbt. efter några timmar lyckas servicetek- nikerna få bukt med problemet och under natten kommer flertalet system igång igen. efter inci- denten har en re- servkylanlägg- ning införskaf- fats.

ett stort antal av landstingets it- system drabbas av större stör- ningar vid två till- fällen. orsaken är att 60 dataser- vrar tappar kontakten med den centrala disklag- ringen, vilket medför att de stannar. Flera system stannar, däri- bland återupp- ringningssyste- met CallMe, landstingets webbar, person- sökningar via telefon, ambulink, labsystemet C-lims och Pro- sang blodgruppe- ringssystem.

trafiken in och ut från landstingets it-miljö fungerar dåligt eller är helt stoppad under en halvtimme, vilket drabbar externa vårdgivare som inte kommer åt landstingets system. orsaken är en ”hög last” i brandväggen och felet åtgärdas snabbt.

På grund av hård- varufel på en av de tre Vas- servrarna går det inte att logga in i Vas journalsys- tem. den långa åtgärdstiden be- ror på att det tar tid att identifiera felet och därefter styra om trafiken till de fungerande servrarna.

Patientlarmen i sunderby sjukhus slutar fungera. det tar hela helgen att få bukt med problemet och inte förrän det stängts ner och startats upp igen fungerar det igen. orsaken är okänd.

delar av nätver- ket i sunderbyn är inte tillgäng- ligt. avdelning 31, 32, 46, akuten, röntgen, förloss- ningen, bb samt bravida fastig- hetsövervakning drabbas. orsaken oklar.

delar av nätver- ket i sunderby sjukhus är åter- igen otillgängligt, vilket påverkar samtliga landstingets verksam- heter i länet. det går inte att skicka patientuppgifter från laboratorier till Vas. Fjärröver- vakningen av patienter på avdelning 42 och 63 är satt ur spel. ekg- övervakningen är ur funktion. stora störningar i Vas och telefoni.

För tredje gången upphör delar av nätverket i sunderby sjukhus att fungera, vilket på- verkar samtliga landstingets verk- samheter i länet.

it-systemen upp- levs som mycket långsamma och svåra att nå.

denna gång hit- tar man felet och den utrustning som orsakar stör- ningen byts ut.

dEtta har hÄNt:

22 15 20 23 26 31 14 20

marS maj marS juni juli juli auguSti auguSti

Sjukvården drabbas när tekniken trasslar

Men någon garanti för att det alltid fungerar finns inte. Bara mellan april och augusti har till exempel ett 20-tal strömavbrott i landstingets lokaler rapporterats, förorsakade av allt ifrån avgrävda elkablar, åska och ombyggnader till omfattande fel på stadsnätet inom en kommun.

Även på IT-sidan finns det back- up i form av tre olika serverhallar, där bland annat journalsystemet Vas finns i dag.

– Innehållet i servrarna ”speglar”

varandra, vilket innebär att två av tre servrar kan ligga nere och systemet fungerar i alla fall. Men lägger även det tredje av får vi verkligt stora problem.

Än så länge har landstinget inte något helt separat reservjournalsys- tem som man kan slå igång. Att bygga reservsystem inom IT har tidi-

gare varit oerhört dyrt och därför inte ansetts möjligt, berättar Stefan Lundström.

– I IT:s barndom har det bara varit New York-börsen och liknande institutioner som har haft råd att bekosta den typen av lösningar.

nu Har teKnIKen utvecklats samtidigt som den blivit billigare och mer tillgänglig. Det ökar möjlig- heten för landstinget att bygga ännu mer robusta lösningar, men det är fortfarande en fråga om tid och pengar, menar han.

– Hur mycket resurser är man beredd att satsa och hur stor är san- nolikheten att det uppstår ett problem där man skulle ha nytta av det?Många system som är beroende av varandra kan bli en felkälla i sig.

Dessutom är journalsystemet beroende av att nätverket fungerar.

– Även om journalsystemet har tredubbel säkerhet, fungerar det inte om man inte har tillgång till nätverket.

Vissa sträckor fiberkabel köper landstinget in av utomstående aktö- rer, exempelvis stadsnäten, som också kan ligga nere ibland.

– Det är otroligt komplext och många faktorer som spelar in.

Därför kan man aldrig garantera 100-procentig driftsäkerhet, säger han.

det fInns äVen nationella system som landstinget är beroende av och som kan vara ur funktion, till exempel Apotekets datasystem, dit man skickar recepten.

– Det är ännu allvarligare om dessa system drabbas av driftstör- ningar, för då får hela landet problem.

Vid årsskiftet började man på IT-sidan skriva händelserapporter som läggs ut på intranätet Insidan, dels för att synliggöra vad som hänt, dels för att sprida information till övriga medarbetare och undvika missförstånd och rykten.

– Det är viktigt för oss själva att vi registrerar vad som hänt för att vi ska dra lärdom av erfarenheterna och utvecklas. Varje driftstörning följs av ett arbete där vi går igenom vad som kan göras för att undvika att problemet uppstår igen, säger Stefan Lundström.

u L r i k a Va L LgÅ r da inom landstinget finns ett regionalt säkerhetsråd, bestående av representanter

med samordningsansvar för säkerhet. På det senaste mötet stod störningarna inom it-området högst upp på dagordningen. Från vänster: siv björn, anders Öhlund, Per Wågström, Helena klasson, stefan Lundström, Mikael engström, ulla isaksson, berith Westerberg, anna aspviken, göran Millebrand, Petter nordqvist, birgitta boqvist, rose-Marie näslund. foto: maria ÅsÉN

stefan Lund- ström, verksamhetschef och it- driftschef, Läns- teknik.

kan aldrig man

garantera

100-pro-

centig

drift-

säkerhet.

(5)

Hållbart i längden

Den 16-22 september anord- nas föreläsningar, utställ-

ningar och andra evene- mang som visar vad som görs i Norrbotten för att skapa en hållbar utveckling, både socialt, ekonomiskt och ekologiskt. syftet är bland annat att länets invånare ska få mer kunskap och inspiration. Hållbarhetsveckan är ett samarrangemang mellan landstinget, länsstyrelsen, Piteå kommun, Luleå kommun, Bodens kommun och Nolia aB.

Prisad tandläkare

fernando mota de almeida har exa- minerats i endodonti. Därmed har folktandvården i Norrbotten fått en ny specialist på sjukdomar i tandens pulpa. tandläkaren vann dessutom nyligen en vetenskaplig tävling vid en

världskongress i Norge för yrkesgrupper inom tand- och huvudröntgen. mota de almeida forskar på Cone Beam Computed tomography-teknikens (CBCt) betydelse för diagnostik inom endodontiområdet. Hans bidrag vann före en mängd konkurrenter från stora och ansedda universitet runt om i världen.

Adressändra i Paw

Har du flyttat? Har du bytt namn? Då är det viktigt att du uppdaterar dina uppgifter i Paw.

På så sätt är chansen större att Landstingstid- ningen kommer hem till dig. Det är också viktigt när landstinget ska skicka ut annat med post, exempelvis kontrolluppgifter till deklarationen.

gällivare toppar At-lista

gällivare sjukhus har utsetts till landets bästa at-sjukhus 2013. På andra plats kommer sjukhuset i Lidkö- ping och på tredje plats sunderby sjukhus. Det är sveriges Yngre Läkares förening (sylf) som varje år genomför en enkät bland at-läkarna. i år deltog 1 203 at-läkare på 69 olika at-orter. gällivare sjukhus tar klivet upp till förstaplatsen från förra årets andraplats.

tandvårdsstudenter i arbete

ett 50-tal studenter har arbetat hos folktandvården i Norrbotten i sommar. Det är tolfte året i rad som tandvårdsstudenter sommarjobbar i länet. Perioden inleddes med en lunch och roliga aktiviteter för att skapa teamkänsla, men framförallt för att hälsa studenterna välkomna till folktandvården och länet.

Förbättringspris till Kiruna

kirurg-, urolog- och endoskopimottagningen vid kiruna sjukhus har tilldelats landstingets stipendium för bästa förbättrings- och utvecklingsarbete i vården 2013. stipendiet, som instiftats av landstingsfullmäk- tige, är på 100 000 kronor. Priset avser arbetet med samordnad och integrerad mottagning.

— utvecklingen av mottagningen är ett föredöme inom vården och ett utmärkt exempel på hur man kan åstadkomma betydande förbättringar samtidigt som landstingets resurser används mer effektivt, säger mats Brännström, landstingsdirektör.

sEN sist…

nyheter från landstingets webb

oLin-studierna har som tradi- tion att ungefär vartannat år anordna ett forskarmöte någon- stans i fjällvärlden.

i år diskuterade forskarna svår astma och koL i den klara luften vid kebnekaisemassivet.

årets möte Var förlagt till Kebne- kaise fjällstation med 32 forskare från Sverige, Norge och Danmark på plats.

Bland deltagarna fanns professo- rerna Kjell Larsson, Karolinska institutet, Clas-Göran Löfdahl, Lund, Bengt Järvholm, Umeå, Göran Wennergren, Göteborg, Torben Sigsgaard, Aarhus, och Per Bakke, Bergen.

OLIN-studierna har bedrivit forskning om astma och KOL i Norr- botten sedan 1985. Personer med

och utan sjukdom har studerats under närmare 30 år. Långtids- uppföljningarna är värdefulla källor för kunskap om hur sjukdomarna utvecklas.

– Att vi väljer att ha mötet i fjäl- len har flera orsaker, säger Eva Rön- mark, verksamhetschef vid OLIN- studierna. Alla deltagare kommer och åker samtidigt vilket gör att alla deltar under hela mötet. Sedan är det en kreativ miljö och det ges tid till att diskutera forskningsfrågor utanför programmet.

Hon berättar vidare att konceptet, där erfarna forskare sammanfattar kunskapsläget i så kallade ”state of the art”-föreläsningar blandade med kortare presentationer från doktorander, är mycket lyckat.

– Doktoranderna får tillfälle att diskutera sina resultat med

forskare utanför den egna forskar- gruppen.

mötet pågIcK den 17-20 augusti, där lördagen var resdag med vand- ring från Nikkaluokta till Kebnekai- se fjällstation, 19 kilometer. Under söndagen gjorde flera av deltagarna en toppbestigning av Sydtoppen.

Den vetenskapliga delen av mötet startade på söndag eftermiddag, fortsatte under hela måndagen och avslutades till lunch på tisdag. För att hinna med flyg och tåg från Kiru- na blev de flesta transporterade med helikopter tillbaka till Nikkaluokta.

Arrangör för mötet var Eva Rön- mark, Bo Lundbäck och Anne Lind- berg vid OLIN-studierna, i samver- kan med Göteborgs universitet och Karolinska institutet och med stöd från Hjärt-Lungfonden.

forskning på hög nivå

Hälsocentralen Laponia invigdes lördagen den 17 augusti med öp- pet hus. Med den nya hälsocen- tralen samlar landstinget pri- märvården i gällivare på ett ställe.

— det innebär att vi kan arbeta ännu mer effektivt, säger verksamhetschef gerd siverhall.

Forsens och Malmbergets hälsocen- traler har slagits ihop till Laponia hälsocentral och verksamheten har flyttat till nya lokaler vid sjukhuset.

Ett 30-tal anställda tar hand om de 11 600 listade patienterna. Att slå samman två arbetsplatser innebär förändringar, men Gerd Siverhall är övertygad om att det kommer att gå bra:

– Man har kanske haft lite olika rutiner och gjort på lite olika sätt, men det är duktig, erfaren personal som har patientens bästa i fokus.

Dessutom anlitar vi företagshälso- vården för att få professionell hjälp med att smälta samman två arbets- grupper, säger hon.

Flytten till sjukhusområdet inne- bär också bättre service för patienterna. Bussen stannar utanför por- ten, och på sjukhuset finns både apotek och café. Under hösten ska hälsocentralen satsa på ökad mark- nadsföring.

– Vi vill berätta för befolkningen vad den nya hälsocentralen är bra på och vi välkomnar nya patienter, säger Gerd Siverhall.

toV e M o n s e n

Gällivares nya hälsocentral har öppnat

Landstingsstyrelsens ordförande kent Ögren tillsammans med verksamhetschefen gerd siverhall vid in- vigningen. foto: maria JakoBssoN oLin-studiernas forskarmöte på kebnekaise fjällstation, 690 meter över havet.

Helena Fredriksson Ågren, enhetschef vid kirurg-, urolog- och endoskopimottagningen, Michael dahlberg, verksamhetschef länskliniken kirurg och urologi, kristina Östman, verksamhetschef för akutsjukvården i kiruna, vid stipendieutdelningen i Hapar- anda.

foto: kJeLL öBerg Malte Fredriksson

och Christer Johans- son kör hållbart med landstingets elbil.

foto: kJeLL öBerg

(6)

6 TEMA tolkcentralen

tolkcentralen gör stor skillnad för en ofta bortglömd grupp i samhället – de hörselskadade och döva. Med hjälp av tolk ökar möjligheten för dem att vara delaktiga i samhället.

För anställda i vården är det viktigt att känna till att det finns tolkhjälp att tillgå. alla har rätt att kunna ställa sina frågor och förstå informationen man får, även vid akuta situationer och under jourtid.

De gör

samtalet möjligt

Susanne Huhtasaari och Nina Harila är teckenspråkstolkar och tolkar även dövblinda. Dessa grupper är oftast barndomsdöva och har teck- enspråket som sitt första språk.

SuSanne HuHtaSaari är uppvuxen med döva föräldrar och fick teckensprå- ket naturligt hemma. - Som barn fick jag ofta rycka in och tolka när det behövdes, minns hon.

I dag är hon en av de som ger andra döva röst och delaktighet i samhället.

Även i hennes tidigare arbete inom barn- omsorgen var det en tillgång att ha teck- enspråket med sig. Så småningom gick hon tolkutbildningen som är fyra år lång.

Kollegan Nina Harila har en bakgrund i databranschen men valde att sadla om till teckenspråkstolk för ett antal år sedan. De arbetar ofta i team och reser över hela länet.

Är det lÄngre tolkuppdrag arbetar de tillsammans och avlöser varandra var tionde minut. Att tolka kräver total kon- centration. Som teckenspråkstolk läser de inte bara av tecken utan också mimik.

Grammatiken är inte heller densamma i teckenspråk som i svenska språket. Det innebär att tolken inte bara måste ta in vad som sägs utan också hinna kasta om ordföljd och göra tecknen, samtidigt som nästa mening som sägs ska tas in. Är det en dialog som förs ska de också hinna tolka åt andra hållet och växla mellan tal- språk och teckenspråk och själv förstärka tecknen med mimik.

– Man blir fort ganska trött i huvudet och då krävs det att man är två som kan turas om, säger Nina Harila.

På senare år har teknikutvecklingen öppnat nya möjligheter för såväl tolkar som brukare. Smarta telefoner och surf- plattor med möjlighet till ökad och enkel bildtelefoni finns idag i princip i alla hem. Men både Susanne Huhtasaari och Nina Harila påpekar att ingen teknik kan ersätta det fysiska mötet.

En som uppskattar tolkarnas insats är Håkan Broström.

– För mig är det jätteviktigt att ha till- gång till tolk för att undvika missförstånd och få information på mitt eget språk.

Han är född hörselskadad och lärde sig teckenspråk vid 15 års ålder.

– Jag använder tolk så ofta det krävs en kommunikation med någon som inte kan teckenspråk, till exempel vid läkar- besök, tandvård, arbetsplatsträffar med mera. I samhället är det svårt om man inte får information på teckenspråk, man missar rätt mycket, säger han.

A N N A B E RG ST RÖ M

— Att ha tolkhjälp är en förutsättning för mig för att få fram rätt information till patienten. För mer komplex information är det helt nödvändigt, säger Anette Sörlin, läkare på Öron- näsa-hals-kliniken i Sunderbyn.

Hon råder fler inom vården att an- vända sig av länets tolkhjälp.

Många SoM trÄffar hörselskadade tror att man kan lösa dialogen genom att prata högre eller skriva på papper. Det leder ofta till missförstånd och innebär också att en hörselskadad inte bemöts på samma villkor som en hörande. Redan i väntrummet kan det ställa till bekymmer.

Läkaren Anette Sörlin på Öron-näsa-

hals-kliniken i Sunderbyn möter ofta gravt hörselskadade patienter som ska utredas för så kallade cochleaimplantat, ett hörhjälpmedel som genom elektrisk stimulering av hörselnerven ger gravt hörselskadade och döva barn och vuxna möjligheter att uppfatta ljud.

För henne är det en självklarhet att nyttja de tolkar som både hon och hennes patienter har rätt att få tillgång till.

Hon ser det som en förutsättning för att kunna kommunicera.

– Det blir en trygghet för mig att jag är mer säker på att informationen går fram till patienten. Det gör också att patienten kan ställa ingående frågor och få utförli- ga svar.

Tolkpersonalen får följa sina brukare i livets alla skeden. Här tolkar Susanne Huh- tasaari åt hörselskadade Håkan Broström vid ett pass med sjukgymnastik på Garnis rehabcenter i Boden.

Tolken – en trygghet i vården

(7)

På tolkcentralen i Norrbottens läns landsting arbetar nio personer. Tolkarnas uppdrag spänner över veckans alla dagar, hela länet och livets alla skeden.

de anStÄllda biStår länets alla hörselskadade, döva och dövblinda med tolkhjälp. Det kan handla om allt från vardagliga saker som tandläkarbesök, tele- fonsamtal och föreningsmöten till speciella händelser som skolavslutningar och begravningar.

Även vid akuta olyckor kan tolk behövas.

Alla med olika grader av hör- selskador har rätt att kostnads- fritt ta hjälp av en tolk. Den som vet att han eller hon ska träffa en hörselskadad, döv eller dövblind person har också möjlighet att boka en tolk.

Olika hörselskadade grupper behöver olika typer av hjälp. Det innebär att länets tolkar har olika bakgrund och utbildningar för sitt arbete. De har tystnadsplikt och ska tolka samtalen objektivt och opartiskt.

O Vuxendövtolkar tolkar till hör- selskadade och vuxendöva personer, som har svenska som sitt för- sta språk och som efter språk- inlärningen har fått så grav hör- selnedsättning att de har svårt att klara vanlig kommunikation.

Tolkningen sker i en riktning eftersom den hörselskadade/

vuxendöve pratar själv, men behöver få andras tal tolkat till sig. Vanligtvis tolkar man med hjälp av tecken som stöd och med skrift via tangentbord och dator eller projektor.

O Dövblindtolkar arbetar med personer som har syn- och hör- selnedsättning i olika grader och kombinationer. I brukargruppen finns både de som har svenska och de som har teckenspråk som första språk. Olika tolkmetoder används. Även ledsagning och syntolkning ingår i dövblind- tolkens uppgifter.

O Teckenspråkstolkar hjälper hörselskadade och döva som har teckenspråk som sitt första språk.

Tolkningen sker mellan svenska och teckenspråk.

O Bildtelefoni. Tolkcentralen i Luleå är en av flera studior som servar hela landet med tolkning via bildtelefoni.

O SOS Alarm och jourtider.

Samtliga tolkgrupper kan rycka ut vid akuta händelser utanför kontorstid. SOS Alarm har en lista över tillgängliga tolkar dyg- net runt då det larmas via 112.

I situationer som inte är livs- hotande, exempelvis vid besök på en jourcentral efter klockan 16, kan tolk nås via telefonnum- mer 0920-21 11 68.

redo att rycka ut

Teckenspråkstolkarna Susanne Huhtasaari och Nina Harila (till höger) är mästare på mimik och att snabbt kunna tolka mellan tal- och teckenspråk.

Foto: MARIA ÅSÉN

Tolken – en trygghet i vården

anette Sörlin anvÄnder sig av tolkcentralen flera gånger i måna- den. I en del fall är det första gången som patienten hon möter får tolk- hjälp.

– Det kan bli en aha-upplevelse både för patienten och de anhöriga som upptäcker att tjänsten finns.

Hon berättar att man ganska snabbt glömmer att man kommuni- cerar via tolk.

– Tolkarna agerar så proffsigt. Jag pratar bara som vanligt med patienten och de förmedlar det jag säger.

Det påverkar inte konsultationen annat än i positiv mening.

För läkaren Anette Sörlin är det en trygghet att veta att informationen till hennes gravt hörsel- skadade patienter går fram och att de kan ställa frågor och få svar. Foto: MARIA ÅSÉN

(8)

landStingStidningen NuMMeR 4 • 2013

TEMA tolkcentralen

länken till livet för Den hörselskaDaDe

Petra Selberg och Maria Jonsson är vuxendöv- tolkar. I huvudsak arbetar de med skrivtolkning åt den grupp hörselskadade som har fötts hörande men har fått sämre hörsel eller förlorat den med åldern.

de SoM vuxendövtolkarna arbetar med har ofta varit hörande från början eller har viss hörsel kvar. Det innebär att de talar själva men behöver hjälp med att förstå andras tal. Vissa har inte ens vetat att de är hör- selskadade när de var yngre, eller har dolt det väl, och har därför inte lärt sig teckenspråk.

Petra Selberg och Maria Jonsson använder tecken som stöd medan de riggar sin utrustning som består av tangentbord och dator med skärm om det är en enskild som ska få tolkhjälp. Är det en större samling hörselska- dade använder man projektor.

Vuxendövtolkarna har en helt annan utbildning än teckenspråkstolkarna. Medan den person som

den hörselskadade samtalar med eller förelä- saren som personen lyssnar på pratar, skri-

ver tolken ner vad som sägs. Allt skrivs i ett särskilt tolkprogram och visas ome-

delbart på skärmen framför brukaren. Ingenting sparas efteråt utan det skrivna är en ren tolkning av vad som sägs i stunden.

Tolkarna har tystnadsplikt och har inte till uppgift att återberätta för anhöriga vad som har sagts under exempelvis ett läkarbesök.

de Är i Stort Sett ute varje dag, ofta på kvällar och helger. Vid längre uppdrag arbetar de liksom tecken- språkstolkarna i team på två personer.

– Det är många processer igång i huvudet på en gång.

Man lyssnar, redigerar, skriver ner och rättar samtidigt.

Det är en energikrävande process. Det är i huvudet, inte i händerna, man blir trött, förklarar de.

De beskriver sitt arbete som väldigt varierande och allmänbildande.

– Man hamnar på en massa ställen där man inte skulle ha varit privat och får lära sig mycket på allt från före- läsningar till pensionärsresor, tillägger Maria Jonsson.

totalt finnS fyra vuxendövtolkar som servar cirka 350 brukare runtom i länet. Det blir omkring 3 500 mil per år i resor. Vård och oåterkalleliga ärenden som exempelvis en begravning har förtur. I övrigt får man tolkhjälp i mån av tid.

Med utveckling av distansteknik för skrivtolkar är förhoppningen att man ska kunna möta ett större behov och spara restid i framtiden. Redan i dag sker skrivtolkning på distans via landstingets videokonferensutrust-

ning. A N N A B E RG ST RÖ M

Petra Selberg och Maria Jons- son blir den hörselskadades verktyg för att förstå information och delta i ett samtal.

Foto: MARIA ÅSÉN Vuxendövtolkarna skriver så det rasslar på tangent-

bordet men smälter snabbt in i sammanhanget.

8

(9)

fAkTA

Att tänka på när du använder tolk

O Vänd dig till din samtalspart- ner då du pratar, inte till tolken.

O Fråga inte om tolkens åsikter – tolken är där för att göra kommu- nikationen möj- lig.

O Tala som vanligt, med natur- liga pauser.

O Om ni är flera personer – tala en i taget.

O Tänk på att din arbetsplats till- fälligt även blir tolkens.

O Lämna gärna förberedelsema- terial till Tolkcen- tralen.

O Om du är osä- ker på hur tolkningen ska fungera, be tolken om information.

Så här arbetar en tolk

O Tolkar i första person, det vill säga i jag-form.

O Tolkar allt som sägs utan att lägga till eller dra ifrån.

O Är tolkanvän- darens öron, röst och ögon.

O Har tystnadsplikt/sekretess.

O Är neutral – deltar inte i samtalet utan gör det möjligt.

Utan tillgång till tolkar hade Ronny Wallén haft ett mer isolerat liv.

— För mig har de betytt skillnaden mellan att sitta hemma och att kunna gå på till exempel barnbarnens skolavslutningar eller konfirmation, säger Ronny Wallén, Brändön.

ronny Wallén föddeS hörsel- skadad, något som inte uppdagades förrän sista året i skolan. Hörseln har sedan blivit sämre med åren, trots fyra operationer. Idag är han gravt hörselskadad. Sin första hör- apparat fick han 1960.

– Om jag inte hade haft tolk skulle jag hellre välja att inte gå på olika tillställningar och leva i ett utanförskap. Varför ska jag gå på något som jag inte kan höra? Jag har blivit besviken så många gånger

när jag trott att det ska finnas slinga och så fungerar den inte, för- klarar han.

MilitÄrtjÄnSten MinnS Ronny Wallén som smärtsam, liksom tiden då han skulle läsa in högstadiet på Sunderby folkhögskola men till slut hoppade av på grund av sina problem med att höra och ta del av undervisningen.

– Jag gick med i HRF, Hörselska- dades riksförbund, i början av 1990-talet och det var först då som jag kom i kontakt med tolkar. Nu använder jag dem så mycket jag kan och har även gått kurs i TSS, tecken som stöd.

När Ronny Wallén opererades på Sunderby sjukhus för några år sedan var tolken med fram till söv- ningen och fanns där när han vak- nade upp igen.

– När jag har en tolk med mig känner jag att jag kan slappna av och inte behöver vara rädd för missförstånd.

nu förSöker Han få fler att för- stå hur viktigt det är att använda tolkar.

– En del är lite rädda för att ta in tolk och har kanske levt med skam över hörselskadan i många år. Jag försöker hjälpa andra att acceptera sin hörselskada och ta hjälp, så de kan känna delaktighet.

Han känner att han är mer med i samtal när han har tolkhjälp.

– Är det flera som surrar har jag inte en chans utan. Men har jag tolk så tar jag för mig mer och känner aldrig att det är problem. Jag öns- kar att fler tog chansen – det är suveränt.

A N N A B E RG ST RÖ M Ronny Wallén är ensamstående pensionär. Tolkarnas insatser gör att han känner sig tryggare samtidigt som han blir mer delaktig i samhället.

Foto: MARIA ÅSÉN

från utanförskap till delaktighet

när jag har en tolk

med mig känner jag

att jag kan slappna av

och inte behöver vara

rädd för missförstånd.

(10)

10 Hund på recept tar fart

Certifierade vårdhundsteam, det vill säga en vårdutbildad och den- nes hund, jobbar i ett 40-tal svenska kommuner. Erfarenheterna är goda.

Bland annat har behovet av lugnande medicin minskat, vilket lett till färre fallolyckor. Teamen har utbildats vid Brösarps vårdhundskola som fram till idag är den enda i sitt slag.

Anna Lundberg och Mia Henriks- son som är hundlärare på Grans naturbruksgymnasium har vidareut- bildat sig i Brösarp och tagit med sig konceptet till Norrbotten.

Vårdhundarna ska inte förväxlas med de besökshundar som finns på en

del äldreboenden, förklarar Mia Hen- riksson.

I södra Sverige kan man få hund på recept. Nu kan tiden vara mogen även i Norrbotten.

– Hund på recept, det är när legiti- merad vårdpersonal skriver ut recept på en riktad insats. Till exempel att Bosse, 79 år, behöver sex träffar á 30 minuter två gånger i veckan.

Kanske fungerar vänster sida sämre efter en stroke, då sätts ett personligt program för patienten ihop.

anna Lundberg ger exempel på att det som verkar vara lek är en genom-

I november startar en ny utbildning av vårdhundteam vid Grans naturbruksgymnasium i Öjebyn. Efter utbildningen ska deltagarna kunna arbeta med rehabilitering, sjukgymnastik och på boenden för äldre eller funktionsnedsatta.

— Vi söker engagerad vårdpersonal som tillsammans med sin hund vill vara med och utveckla något nytt, säger hund- läraren Anna Lundberg.

tänkt övning:

– Man kan träna en arm genom att kasta saker som hunden får hämta och lämna tillbaka. Eller hålla upp en rockring hunden får hoppa genom.

Man kanske tränar ett ben genom att hålla upp det och hunden hoppar över. Eller öva upp finmotoriken genom att öppna ett burklock och ge hunden godis.

Hunden lockar till aktivitet och kan också betyda att den som är förvirrad, orolig eller dement mår bättre och börjar minnas det som verkat vara glömt för alltid. Hunden tränas också att lägga nosen i knät och titta patienten eller vårdtagaren länge i ögonen.

Ibland kan en hund skänka tröst när ingen annan kan trösta.

hunden Livia finns på Sveriges enda barnhospice i Nacka.

– Vi har exemplet med en obotligt cancersjuk elvaårig pojke. Många gånger sa han till sina föräldrar att han ville vara ensam med Livia i rum-

Fakta

Vårdhundsutbildningen på Grans naturbruksgymnasium

Förkunskaper: Lägst gymnasial vård- utbildning och minst två års praktisk erfarenhet av vård.

Utbildnings längd: Ettårig distans- utbildning på halvfart. Sju träffar på Grans i Öjebyn, sammanlagd studietid 800 timmar.

Introduktionskurs: Den 23 och 24 september. Kursen startar i november.

Examen: SIS Certifiering som visar att du har den kompetens som krävs för att arbeta professionellt med vård- hund.

met. Överläkaren frågade pojken var- för han ville vara ensam med hunden.

Han svarade: ”Mamma och pappa är så ledsna men Livia gör mig glad igen”.

Vårdhunden ska aldrig påtvingas någon som inte vill eller användas på ställen där det finns personer som är allergiska. Anna Lundberg och Mia Henriksson är också noga med att poängtera att hunden aldrig kan ersätta personal. Däremot kan den göra saker som personalen inte kan, sammanfattar de. I N G R I D H AG LU N D Mia Henriksson och hunden Japp visar exempel på hur vårdhunden kan jobba. ”Man kan träna en arm eller kanske bålstyrka genom att luta sig lite framåt och hålla upp

en rockring som hunden hoppar igenom”, säger hon. Foto: MARIA ÅSÉN

(11)

Att sitta i skolbänken och läsa om samtalsteknik är en sak. Att möta en patient öga mot öga en annan.

Tillsammans med amatörskåde- spelare får läkarstudenter vid Sunderby sjukhus träna sig på att hålla svåra samtal under läkar- linjens nionde termin.

anneLie forsberg speLar en 52-årig kvinna som bröt foten när hon vandrade i fjällen för fyra år sedan.

Nu kommer hon till vårdcentralen för att få smärtstillande medicin och sömntabletter utskrivna.

– Det är tydligt att det kriteriemäs- sigt uppfyller ett beroende som inte känns så bra att spä på, säger läkar- studenten Mattis Gärtner Nilsson.

Samtalet blir känslosamt och hans roll är att stå emot och leda in henne på en väg där hon kan komma ifrån ett riskbeteende.

– Det är andra gången jag ställer upp som skådespelare på läkarlinjen och det känns väldigt givande. Jag är sjukgymnast och frågorna vi berörde stöter jag själv på i min profession ibland, säger Annelie Forsberg.

Eva-Britt Tjernqvist spelar en 68-årig pensionär som snart ska åka på safari i Afrika. Hon är inte den som springer till doktorn i onödan, men just nu tycker hon att det känns lite tungt att andas när hon går i uppförs- backar. Eftersom hon ska ut på lång- resa går hon för säkerhets skull till hälsocentralen för att kontrollera sina värden.

där får hon veta att hon har väl- digt högt blodtryck och måste genom- gå en ekg-undersökning – som visar att hon håller på att få en hjärtinfarkt.

– Jag blir jättearg över beskedet – läkaren krossar ju mina drömmar. Jag tror att jag var ganska ärlig i min reak- tion. Jag hamnade i ett chocktillstånd, säger Eva-Britt Tjernqvist.

Caroline Lördal, som spelar hennes läkare, tycker att det var ett bra sätt att träna på.

– Det är aldrig roligt att ge någon

teater på schemat

Fakta

Vårdhundsutbildningen på Grans naturbruksgymnasium

Introduktionskurs: Den 23 och 24 september. Kursen startar i november.

Examen: SIS Certifiering som visar att du har den kompetens som krävs för att arbeta professionellt med vård- hund.

Hunden: Ras spelar ingen roll men hunden ska vara tillgänglig, socialt trygg, ha arbetslust och inte vara äldre än fyra år. Hundarnas lämplig- het testas.

Källa: Grans naturbruksgymnasium och www.vardhundskolan.se

Anna Lundberg och Mia Hen- riksson är lärare på vårdhunds- utbildningen som startar i Öjebyn i november.

Vårdhundarna tränas att lägga nosen i knäet och titta vårdtagaren i ögonen. Under- sökningar visar att hundar har en lugnande effekt.

Läkarstudenten Mattis Gärtner, amatörteaterskådespelarna Annelie Forsberg och Eva-Britt Tjernqvist samt läkarstudenterna Caroline Löfdal, Elin Lundqvist och Elina Eriksson Wikberg fick en lärorik stund tillsammans när läkarlinjen i Sunderbyn hade

teaterövning på schemat. Foto: PETRA ISAKSSON

Eva-Britt Tjernqvist spelar en kvinna som får beskedet att hon måste ställa in sin Afrikaresa. Det blir en tuff utmaning för läkarstudenten Caroline Löfdal.

Läraren Krister Tano tycker att öv- ningen är en viktig del i undervisningen för att förbereda studenterna för verkligheten.

beskedet ”du har en hjärtinfarkt” och du vet aldrig på förhand hur en person ska reagera. Jag tycker det var otroligt lärorikt. Bra att öva innan det blir på allvar.

Hennes studiekamrater instämmer:

– Det är en sak att läsa om samtalsteknik i böcker. I den här övningen när man sitter med en människa mitt emot sig är det mer likt verkligheten, mer känslomässigt. Jag tror att det blir lättare när man kommer ut i yrkeslivet om man gjort det förut, säger Mattis Gärtner Nilsson.

eLina eriksson Wikberg tyckte det var lätt att leva sig in i situationen.

– Jag var orolig att det skulle bli en

”teater-på-högstadiet”-känsla, men jag tyckte det blev ett naturligt samtal.

Jag glömde bort dem som lyssnade, säger hon.

En viktig del i övningen är att få feedback – något som studenterna också tycker är nyttigt.

– Man vill ju veta vad som är bra och vad man hade kunnat göra bättre, säger Elin Lundqvist.

Under hela samtalet sitter två handledare och tre studenter och lyssnar för att efteråt kunna ge sina synpunk- ter på kroppsspråk, mötets struktur och dialogen.

– Jag kände att jag ville få ut så mycket som möjligt. Inte att de ska vara för snälla, säger Mattias Gärtner Nilsson.

Förutom handledare och studiekamrater är också amatörskådespelar-

na med och säger vad de tycker.

– Det fanns både det som var bra och det som var mindre bra. Men det är inte så lätt att bemöta en person som reagerade som jag gjorde. Caroli- ne var empatisk och visade en vilja att trösta, säger Eva-Britt Tjernqvist.

krister tano, Lärare på läkar- linjen, berättar att övningen ingår i ett ämne som kallas professionell utveckling. I det berör man olika områden som studenterna behöver komma in på vid sidan av det rent medicinska.

– En läkare ska inte bara kunna ställa diagnoser, en läkare måste också kunna samarbeta, vara team- ledare och möta patienter i svåra situationer, förklarar han.

Han kontaktade Teater Scratch som hjälpte till att tipsa om personer som gått någon av deras amatörteater- utbildningar. De som ställer upp får en liten ersättning för att täcka omkost- naderna.

Övningen med amatörteaterskåde- spelare är ett unikt tillfälle att under utbildningen få chansen att hålla i ett svårt samtal och få feedback på det efteråt, anser han.

– Det brukar vara uppskattat, både för att det är en bra övning, men också för att jag tror att de får känna att de lärt sig mycket under utbildningen.

Ett sådant samtal som de har haft i dag skulle de aldrig ha klarat första eller andra terminen på läkarlinjen.

U L R I K A VA L LGÅ R DA

Läkarstudenter övar på verkliga möten

(12)

12

Tvååringar med syskon och föräldrar stod i centrum när Hertsö hälsocentral bjöd in till öppet hus.

— Vi vill förebygga ohälsa och samtidigt tala om att vi finns, säger Annika Eriksson, barnmorska.

Utanför hälsocentralen står ett utryckningsfordon från Räddningstjänsten. Den utlovade ambulansen är på uppdrag och har ännu inte synts till, men Anni- ka och hennes kollega Agneta Lindström är ändå nöjda.

Det var de som tog initiativ till arrangemanget. Inbjudningar skickades till samtliga 78 två- åringar som bor i upptagnings- området.

– Vi träffar barnen och deras föräldrar fram till 18 månaders ålder. Sedan kallas de till kontroll igen först när barnet är tre år. Vi vill gärna hålla kontakten och valde därför att rikta in oss på två- åringarna, säger Annika Eriksson.

Under eftermiddagen får för- äldrarna veta mer om kost, tand- vård, socker, rökning och annat med koppling till en hälsosam livsstil. Dessutom ges information om några av de aktiviteter som finns i området. På plats finns bland annat Svenska kyrkan och den kommunala verksamheten Växhuset.

– Vi befinner oss i ett mångkul- turellt område. Det här är ett sätt att nå de som bor här, men även för dem som kommer hit att möta andra familjer, säger Annika Eriksson.

Hertsöns tvååringar på öppet hus

Barnmorskorna Agneta Lindström och Annika Eriksson tillsammans med, från vänster, Jamila Abdulla med dottern Bina, Sam Hani Abdul- lah med Muhammed, 7 år, och Mus- tafa, 2 år.

Under O-ringen kämpade nära 13 000 orienterare i skogarna runt Boden. De som skadade sig togs om hand vid målgången vid varje etapp, där en mobil hälsocentral byggts upp.

— Det handlade främst om sårskador, skavsår och stukningar. Dessutom förekom hand- ledsfrakturer, benbrott och uttorkning, summerar läkaren Carl-Johan Westborg, projektledare.

Det är mitt på Dagen vid Storklintens skidanläggning och blödande, haltande och svettiga orienterare kommer för att få vård.

Fyra sjukgymnaster, tre läkare och fem sjuksköterskor tar emot de skadade i två rum i en träbyggnad. Tid- vis är trängseln stor, men allt flyter på. Smärtor bedöms, vrister banda- geras och sår tvättas. Några stängda dörrar och enskilda samtal är det inte frågan om; tankarna går i stäl- let till en välkänd tv-serie.

– Ja, det var lite Mash över det hela, minns Carl-Johan Westborg när han ser tillbaka på de intensiva dagarna.

Tre kvällar transporterades brit- sar, kryckor, läkemedel, datorer, rullstolar, skärmar och en ekg-apparat till en ny tävlingsarena, där mottagningen byggdes upp igen.

reDan för tre år sedan tog landstinget på sig uppdraget att ansvara för sjukvården under O-ringen. För ett år sedan intensifierades

förberedelserna och en projektgrupp bildades. I gruppen ingick fem anställda från Sandens hälsocentral, med Westborg, läkare vid Björknäs hälsocentral, som projektledare.

– Förberedelsearbetet har varit omfattande, med allt från material- beställningar till att ordna med städ- ning av de lokaler som skulle använ- das. Vår personal har jobbat hårt.

Inte minst distriktssköterskan Åsa Andersson, som fungerat som ”spin- deln i nätet”, berättar Kristina Brännström, enhetschef på Sandens hälsocentral.

Det var inte svårt att lösa bemanningen trots att O-ringen arrangerades 21-27 juli, mitt i sommaren.

Anställda vid de två hälsocentraler- na Björknäs och Sanden ställde gärna upp.

– Man har sett det som ett även- tyr, något extra. Det var 32 år sedan O-ringen senast arrangerades i Norrbotten, så det här var kanske något man hade chansen att uppleva en gång i sitt liv, säger Carl-Johan Westborg.

Varje Dag behöVDe omkring 100 personer hjälp i någon form. Från klockan 10 och tre timmar framåt var efterfrågan av vård som störst.

– Mitt på dagen var det hektiskt, men det var aldrig några väntetider att tala om.

En del ville ha fotleder tejpade i förebyggande syfte; sjukgymnas- terna hade fullt upp. Enligt West- borg var det ett lyckodrag att ha fyra sjukgymnaster på plats.

Skadade orienterare stämplar in

Martin Eriksson, OK Södertörn, fastnade mellan två stenar och stukade vristen under måndagens etapp.

Nu är det onsdag och han får ett stödjande förband av sjukgymnasten Jan Sundberg före start.

Annika och Daniel Westman med barnen Ellie, 2,5 år, och Sigrid, 1 år, har stannat till vid hälsocentralens chef Margareta Stjerna, som bjuder på frukt och citronvatten.

Gitte Kristiansson, Trollhättans SOK, kommer in med blodet rinnande från höger hand och vänster ben efter ett fall på väg nedför den steniga slalom- backen. Det ser illa ut, men sjuksköterskan Jessica Nilsson, Sandens hälso- central, konstaterar att ingenting behöver sys.

Foto: ULRIKA ENGLUND

Fakta

O-ringen

O Cirka 100 orienterare sökte akut vård varje etapp.

O Fördelning mellan kvinnor och män var jämn.

O Den äldsta som behandla- des var född 1924, den yngsta år 2009.

O 73 procent var från Sverige. Res- ten kom från andra länder, fram- för allt Norge, Finland och Schweiz.

O Patientavgifter och ersättningar från andra landsting ska täcka de kostnader landstinget hade i samband med arrangemanget.

Källa: Nll

– De gjorde primära bedömning- ar av stukningar och misstänkta ske- lettskador. Färre än tio av dem som sökte hjälp hos oss behövde därmed få remiss till röntgen och akuten på Sunderbyn.

Den femte och sista etappen, en varm dag, fick flera uttorkade orienterare droppbehandling och dryck för att återhämta sig.

några sjUktransporter avgick varje dag till Sunderbyn, men bara tre personer var tvungen att åka ambulans till sjukhuset under veckan. Akuten märkte av ett ökat antal arm-, fot- och benfrakturer på dag- tid under O-ringen, inget under jourtid.

Vad gäller den ”vanliga” vården hänvisades orienterarna och deras anhöriga till landstingets tre hälso- centraler i Boden. Bemanningen för- stärktes under jourtid på Sandens hälsocentral, som ligger närmast campingområdet. Men trycket var hanterbart med en handfull extra jourbesök varje kväll.

– I grunden är det friska männis- kor som kommer för att tävla i O-ringen, konstaterar Carl-Johan Westborg.

Hur tycker du att ni lyckades med sjukvårdsuppdraget?

– Det fungerade över förväntan.

Nästa års O-ringenarrangör, Kristi- anstad, hälsade på oss och bad i samband med det patienter om ett omdöme. Samtliga de talade med var nöjda.

U L R I K A E N G LU N D

(13)

krönika jonas tHörnqvist

i

månDags körDe jag upp till Kiruna, kvällen var bedövande vacker och när jag färdas genom vårt stora län blir det så tydligt att vi inom landstinget ansvarar för en, geo- grafisk sett, stor verksamhet. Men det mest påtagliga är givetvis att den är en mycket samhällsviktig funktion. I kommun efter kommun ser jag skyltar och byggnader som orienterar och visar var landstingets verksamhet finns. Jag kanske bär subjektiva glas- ögon denna kväll men det är hälsocentraler, folk- tandvårdskliniker, sjukhus och distriktssjuksköterske- mottagningar som passerar. Landstinget finns över- allt och är essentiellt för Norrbotten.

Alla vi anställda inom landstinget ansvarar för en verksamhet som har avgörande betydelse för män- niskors liv/hälsa och att hela Norrbotten fungerar. Vi tillsammans ska garantera att verksamheten inte bara fungerar i den dagliga driften – vi ska också ständigt förbättra och utveckla den. Hur gör man då det?

Jag föreställer mig att man måste veta lite om det som har varit. Är det inte så att historikerna är våra bästa framtidsforskare? Dock vill jag inte fastna med blicken i backspegeln. När jag kör framåt vill jag huvudsakligen titta på vägen. Sedan vill jag veta lite om hur jag tar mig till mitt mål via navigation, hastighetsmätare, bränslemätare och kanske Norr- bottensradions trafikmeddelande.

Med erfarenhet från mina tidigare resor och den information jag får när jag kör kanske jag väljer en alternativ väg, sänker hastigheten eller stannar och tankar bränsle. Jag förändrar mitt sätt att köra bilen löpande för att nå min destination på bästa sätt.

på samma sätt kan man titta på sin dagliga verksamhet. Vi formulerar mål i divisionsplanen utifrån landstingets strategiska plan. Dessa måste vi bryta ned till verksamhetsknutna framgångsfaktorer och detaljmål. Istället för instrumenteringen på bilen visualiserar vi mål och resultatdata på styrtavlor i korridoren. Känner alla till målen och hur vi ligger till finns det underlag för att jobba med målstyrda förbättringar. Om man samtidigt arbetar i team och alltid funderar på vem vi är till för (norrbottningen i form av patient, elev eller exempelvis museibesöka- re) så kommer man sannolikt att nå långt när man ska förändra sin verksamhet till det bättre.

Hur gick det i Kiruna då? Jo, bland annat träffade jag Anna som är chef för en intressant och välfunge- rande tandvårdsklinik i Karesuando. Det är en tre- språkig klinik där personalen arbetar med två valu- tor, två datasystem, två prislistor samt två tider.

Genom ett stort utvecklingsarbete har de expanderat sin verksamhet och tar emot patienter från Finland.

Den förändringen har gjort att kliniken finns kvar och har fina resultat. Trygghet ligger i förändring, inte att vi gör som vi alltid har gjort.

Division Folktandvård har sin GPS (Gemensamt Planerings- och uppföljningsSystem). Det använder vi som en röd tråd och syr ihop målsättningar från strategisk landstingsplan till den enskilde medarbe- taren. Det hjälper oss att utveckla verksamheten på vår väg mot vår vision: En frisk mun i alla åldrar.

Med blicken riktad framåt

JONAS THöRNqVIST är chef för division Folktand- vård och ser det som en förmån att han tack vare jobbet får resa mycket i Norrbotten. Han tycker det är häftigt att Folktandvården funnits i länet i hela 73 år

— den första kliniken öppnade 1940 i Korpilombolo.

amerikanske st-läkaren jacob flynn:

”Det är lätt att

bli hemmablind”

Jacob Flynn, 31 år, studerar till läkare i USA.

Han är imponerad av den svenska sjukvården.

— Var rädd om det vårdsys- tem ni har, ta det inte för givet.

amerikanen jacob flynn har just druckit eftermiddagskaffe med de anställda på Stadsvikens hälso- central, arbetsplatsen han valde för att studera svensk sjukvård. Det är en av hans sista dagar i Sverige, snart flyger han hem till Traverse city i Michigan igen. Han lovordar bemötandet han fått under den månadslånga vistelsen.

– Jag har blivit mottagen med öppna armar, säger han och ser glad ut.Jacob Flynns önskan att uppleva nya miljöer gjorde att han efter stu- dier vid ett universitet i Michigan valde att gå två år på Ross University School of Medicine i Västindien.

Under den praktiska delen av utbildningen har han arbetat i olika del- stater i USA.

När han närmade sig slutet av det första av sina två ST-år (se fakta- ruta) och fick chansen till en månads vistelse i ett annat land, visste han direkt vart han ville åka.

– Sverige är känt för att kunna erbjuda en bra vård till en låg kost- nad, medan USA spenderar allt mer pengar på vård, utan att invånarna blir friskare. Som ung doktor ville jag ta reda på mer om ert system.

Jag skickade ut en förfrågan och fick kontakt med chefen vid Stadsvikens hälsocentral.

jacob flynn specialiserar sig inom ”family practice”, något som motsvarar en allmänläkares inrikt- ning. Under sin tid i Sverige har han gått bredvid de ordinarie läkarna på Stadsvikens hälsocentral och även tillbringat några dagar på hälsocen- tralen i Jokkmokk. Han konstaterar att en allmänläkare i mycket arbetar på samma sätt i de två länderna, exempelvis ifråga om behandling och medicinering. Den stora skillnaden handlar om antalet tester och hur många som skickas vidare till sjukhus.

– I USA testar läkaren för omoti- verat många saker, eftersom det finns en överhängande risk att bli stämd om man missar något. Av samma anledning skickas fler i onö- dan till sjukhus för specialistvård.

I Sverige får man ut mer av systemet genom en tidig och bättre bedöm- ning av vilka som ska ha vård på vilken nivå.

han ser sjUksköterskorna som viktiga för att kunna få ut mycket vård för pengarna.

– Här får de i högre grad använd- ning av sin kompetens och sin utbildning – de arbetar på en högre nivå än motsvarande yrkesgrupp i USA.

En annan sak som han reagerat på är att svensken i gemen är mer hälsosam än amerikanen – vi går och cyklar mer. Det handlar om en annan inställning i hela samhället, säger han och tar antalet cykelbanor som exempel.

– Ni kanske inte tänker på det, men det är en sådan sak som gör att människor enkelt kan ta cykeln i stället för bilen. Den aktiva livs- stilen ger friskare invånare, vilket också bidrar till att ert sjukvårds- system fungerar mer effektivt.

VaD gäller UtbilDningen till läkare är skillnaden stor mellan län- derna. Som AT- och ST-läkare i USA var det tidigare vanligt med arbets- veckor på över 100 timmar. Nu är det lagstadgat att läkare under utbildning maximalt får arbeta 80 timmar i veckan, vilket oroar en del

äldre läkare som inte tror att de yngre ska hinna lära sig allt.

– Man har inte mycket till liv, man äter, sover och jobbar. Kulturen är sådan, det är bara att acceptera.

Men det handlar om fyra till fem år av ditt liv, sedan blir det bättre, säger han.

En läkare tjänar mer i USA och skatterna är inte lika höga. Arbets- dagarna är dock ofta längre och semestern kortare.

– Här tjänar en läkare mindre, men kan kombinera jobb och fritid och ha ett bra liv. Det är värt mycket.

U L R I K A E N G LU N D

Fakta

Läkarutbildning i USA

O Utbildningen erbjuds vid cirka 130 universitet, privata eller i delstatens regi.

O Efter en grundläggande akademisk examen, vanligtvis fyraårig, följer fyra års läkarutbildning, kallad medi- cal school.

O Ett års internship motsvarar den svenska allmäntjänstgöring, AT.

O Därefter genomförs två år av spe- cialisttjänstgöring, benämnd reci- dency.

O Ytterligare specialisering kallas fel- lowship.

Källa: Jacob Flynn och Läkartidningen

”Det är lätt att bli hemmablind. Var rädd om det vårdsystem ni har”, säger den amerikanske ST-läkaren Jacob Flynn, efter en månads praktik på Stadsvikens

hälsocentral. Foto: MARIA ÅSÉN

etik vid livets slut

FoU-centrum anordnar ett etikseminarium den 26 november med Daniel Brattgård, sjukhuspräst i Göteborg och sakkunnig i Statens medicinsk-etiska råd.

Brattgård ska bland annat föreläsa om etik vid livets slut, om självbestämmande, autonomi och etiska dilem- man. Förr var frågan ”Vad kan vi göra?”. I dag är frågan

”Vad bör vi göra av det vi kan göra?”.

Vård utomlands

Från den 1 oktober kan norrbottningar söka hälso- och sjukvård och tandvård i vissa andra länder på samma villkor som de idag kan få vård i annat landsting eller annan region i Sverige. Lagen gäller både offentliga och privata vårdgivare i alla 28 medlemsländer inom EU, plus Island, Liechtenstein och Norge. Lagen omfattar vård som skulle ha bekostats av det allmänna om den utförts i Sverige.