Anpassningar till nya EG-bestämmelser om livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd m.m.

(1)

2005/06:MJU23

Anpassningar till nya EG-bestämmelser om livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd m.m.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens proposition 2005/06:

128 Anpassningar till nya EG-bestämmelser om livsmedel, foder, djur- hälsa, djurskydd och växtskydd m.m. jämte fyra motioner med samman- lagt 46 motionsyrkanden.

I propositionen lämnas förslag som syftar till att anpassa svensk lagstiftning inom områdena för livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och växt- skydd till åtta EG-förordningar som i huvudsak reglerar livsmedels- och fodersäkerhet, livsmedels- och foderhygien samt offentlig kontroll över regelverken om livsmedel, foder, djurhälsa och djurskydd och en EG-för- ordning som handlar om skydd av djur vid djurtransporter. Förslag lämnas dessutom på genomförande av ett EG-direktiv om skydd mot växtskadegö- rare i svensk rätt.

Förslagen innebär att livsmedelslagen (1971:511), lagen (1985:295) om foder, lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. och lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. ersätts av fyra nya lagar. Vidare innebär förslagen lagändringar i växtskyddslagen (1972:318), djurskyddslagen (1988:534), epizootilagen (1999:657) och zoonoslagen (1999:658) samt mindre följdändringar i ytterligare tolv lagar.

Vissa av förslagen avser överlåtelse av beslutanderätt inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen och riksdagens beslut i dessa delar kräver stöd av minst tre fjärdedelar av de röstande riksdagsledamöterna.

Utskottet avstyrker regeringens förslag såvitt avser förslaget till följdänd- ring i lag om ändring i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. som numera är upphävd. Övriga förslag tillstyrks av utskottet.

Förslagen till nya lagar och lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2006. Regeringen har bedömt att de nya bestämmelserna om avgifter i för- slaget till lag om livsmedel och lag om foder och animaliska biprodukter skall kunna börja tillämpas från den 1 januari 2007 och att den nya bestäm-

(2)

melsen om avgifter i förslaget till ändring i djurskyddslagen (1988:534) från den 1 januari 2011. Utskottet föreslår att detta stadgas i övergångsbe- stämmelserna till dessa lagar samt att de nu gällande avgiftsbestämmel- serna skall gälla till utgången av år 2006 respektive utgången av år 2010.

Samtliga motionsyrkanden avstyrks, i huvudsak med hänvisning till vad som har anförts i propositionen. I betänkandet finns 25 reservationer.

(3)

Innehållsförteckning

Sammanfattning ... 1

Utskottets förslag till riksdagsbeslut ... 5

Redogörelse för ärendet ... 9

Ärendet och dess beredning ... 9

Bakgrund ... 11

Propositionens huvudsakliga innehåll ... 14

Utskottets överväganden ... 16

Lagstiftningsbehovet ... 16

Överväganden och förslag med anledning av kontrollförordningarna ... 19

Offentlig kontroll ... 19

Kontrollmyndigheter m.m. ... 21

Personal som utför offentlig kontroll m.m. ... 24

Skyldighet att upprätta nationella kontrollplaner och årliga rapporter ... 27

Avgifter för kontrollen ... 30

Överväganden rörande livsmedelskontrollen ... 30

Godkännandeprövning och registrering av verksamhet m.m. ... 37

Överväganden rörande djurskyddskontrollen ... 39

Överväganden rörande kontrollen av foder och animaliska biprodukter ... 43

Finansiering av stödjande och rådgivande uppgifter ... 45

En ny livsmedelslag ... 47

En ny lag om livsmedel som bl.a. kompletterar EG-bestämmelser ... 47

Kontrollmyndigheternas samråd m.m. ... 52

Övriga bestämmelser om kontroll m.m. ... 56

Straffbestämmelser m.m. ... 60

En ny lag om foder och animaliska biprodukter ... 62

Lagens syfte och tillämpningsområde ... 62

Kontroll av foder och animaliska biprodukter m.m. ... 65

En ny lag om provtagning på djur, m.m. ... 71

En ny lag om kontroll av husdjur, m.m. ... 74

Ändringar i växtskyddslagen ... 77

Ändringar i djurskyddslagen ... 79

Ändringar i epizootilagen ... 81

Ändringar i zoonoslagen ... 82

Propositionen ... 82

Följdändringar i andra lagar ... 84

Reservationer ... 85

1. Kontroll av husdjur, punkt 3 (m) ... 85

2. Särskiljande nationella föreskrifter, punkt 8 (m, kd, c) ... 85

3. Offentlig kontroll, punkt 9 (fp) ... 86

4. Kontrollmyndigheter, punkt 10 (m) ... 87

5. Kontrollmyndigheter, punkt 10 (kd, c) ... 88

6. Kontrollmyndigheter, punkt 10 (fp) ... 88

7. Personal som utför offentlig kontroll m.m., punkt 11 (fp) ... 89

(4)

8. Beredskapsplan för djurskydd, punkt 12 (fp) ... 89

9. Nationell kontrollplan, punkt 13 (m, fp) ... 90

10. Riskbaserade kontroller m.m., punkt 14 (m, fp, kd) ... 90

11. Avgifter för kontrollen, punkt 15 (m) ... 91

12. Avgifter för kontrollen, punkt 15 (fp) ... 92

13. Avgifter för kontrollen, punkt 15 (kd) ... 92

14. Avgifter för kontrollen, punkt 15 (c) ... 93

15. Registrering av verksamhet m.m., punkt 16 (m, kd) ... 94

16. Avgift för djurskyddskontroll, punkt 17 (fp) ... 94

17. Finansiering av stödjande och rådgivande uppgifter, punkt 18 (fp) ... 95

18. Livsmedelsproduktion för användning inom privathushåll m.m., punkt 19 (m, kd) ... 95

19. Kontrollmyndigheternas samråd m.m., punkt 20 (m, kd) ... 96

20. Kontrollmyndigheternas samråd m.m., punkt 20 (fp) ... 97

21. Biträde av polismyndighet, punkt 21 (fp) ... 97

22. Överflyttning av tillsynsansvar, punkt 22 (c) ... 98

23. Straffbestämmelser m.m., punkt 23 (m, fp, kd, c) ... 99

24. Ansvar för fodersäkerhet, punkt 24 (m, kd) ... 100

25. Myndighetsansvaret för kontroll av foder och animaliska biprodukter, punkt 26 (fp) ... 100

Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag ... 101

Propositionen ... 101

Följdmotioner ... 101

Bilaga 2 Regeringens lagförslag ... 106

Bilaga 3 Utskottets lagförslag ... 178

(5)

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lag om ändring i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m.

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:1150) om högkostnadsskydd vid köp av läkemedel m.m. Där- med avslår riksdagen proposition 2005/06:128 i denna del.

2. Överlåtelse av beslutanderätt inom ramen för samarbete inom EU

Riksdagen antar regeringens förslag såvitt avser 1. 20 § livsmedelslag,

2. 21 § lag om foder och animaliska biprodukter, 3. 14 § lag om provtagning å djur, m.m., 4. 10 § lag om kontroll av husdjur, m.m.,

5. 6 och 6 a §§ lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318), 6. 27 § lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534).

7. 12 § lag om ändring i epizootilagen (199:657),

8. 9 § lag om ändring i zoonoslagen (1999:658). Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:128 i denna del.

3. Kontroll av husdjur

Riksdagen antar 3 § regeringens förslag till lag om kontroll av husdjur, m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:128 i denna del och avslår motion 2005/06:MJ19 yrkande 9.

Reservation 1 (m) 4. Livsmedelslag

Riksdagen antar regeringens förslag till livsmedelslag i den mån det inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan, med de ändringarna dels att punkt 1 i övergångsbestämmelserna skall ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

dels att det i övergångsbestämmelserna skall införas två nya punkter, 6 och 7, med den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3.

Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2005/06:128 i denna del.

5. Lag om foder och animaliska biprodukter

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om foder och animaliska biprodukter i den mån det inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan, med den ändringen att det i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 4, med den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2005/06:128 i denna del.

(6)

6. Djurskyddslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534) i den mån det inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan, med den ändringen att övergångsbestämmelserna skall ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2005/06:128 i denna del.

7. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om provtagning på djur, m.m., 2. lag om kontroll av husdjur m.m.,

3. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318), 4. lag om ändring i epizootilagen (1999:657), 5. lag om ändring i zoonoslagen (1999:658),

6. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare, 7. lag om ändring i lagen (1990:1183) om tillfällig försäljning, 8. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),

9. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken,

10. lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter,

11. lag om ändring i alkohollagen (1994:1738),

12. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, 13. lag om ändring i miljöbalken (1998:808),

14. lag om ändring i lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m., 15. lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364),

16. lag om ändring i smittskyddslagen (2004:168)

i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2005/06:128 i denna del.

8. Särskiljande nationella föreskrifter

Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ19 yrkandena 6 och 7 samt 2005/06:MJ20 yrkandena 1 och 2.

Reservation 2 (m, kd, c) 9. Offentlig kontroll

Riksdagen avslår motion 2005/06:MJ21 yrkandena 1 och 2.

Reservation 3 (fp) 10. Kontrollmyndigheter

Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ19 yrkande 1, 2005/06:

MJ20 yrkande 14 och 2005/06:MJ21 yrkande 16.

Reservation 4 (m) Reservation 5 (kd, c) Reservation 6 (fp)

(7)

11. Personal som utför offentlig kontroll m.m.

Reservation 7 (fp) 12. Beredskapsplan för djurskydd

Riksdagen avslår motion 2005/06:MJ21 yrkande 13.

Reservation 8 (fp) 13. Nationell kontrollplan

Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ19 yrkande 8 och 2005/06:

MJ21 yrkande 11.

Reservation 9 (m, fp) 14. Riskbaserade kontroller m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ19 yrkande 2, 2005/06:

MJ20 yrkande 7 och 2005/06:MJ21 yrkande 9.

Reservation 10 (m, fp, kd) 15. Avgifter för kontrollen

Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ19 yrkandena 4 och 5, 2005/06:MJ20 yrkandena 8 och 10, 2005/06:MJ21 yrkandena 7 och 10 samt 2005/06:MJ22 yrkande 1.

Reservation 11 (m) Reservation 12 (fp) Reservation 13 (kd) Reservation 14 (c) 16. Registrering av verksamhet m.m.

MJ22 yrkande 2.

Reservation 15 (m, kd) 17. Avgift för djurskyddskontroll

MJ21 yrkande 14.

Reservation 16 (fp) 18. Finansiering av stödjande och rådgivande uppgifter

Reservation 17 (fp) 19. Livsmedelsproduktion för användning inom privathushåll

m.m.

Reservation 18 (m, kd)

(8)

20. Kontrollmyndigheternas samråd m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2005/06:MJ20 yrkandena 3, 5, 6 och 16, 2005/06:MJ21 yrkandena 3 och 6 samt 2005/06:MJ22 yrkande 3.

Reservation 19 (m, kd) Reservation 20 (fp) 21. Biträde av polismyndighet

Reservation 21 (fp) 22. Överflyttning av tillsynsansvar

Reservation 22 (c) 23. Straffbestämmelser m.m.

MJ21 yrkande 17.

Reservation 23 (m, fp, kd, c) 24. Ansvar för fodersäkerhet

Reservation 24 (m, kd) 25. Undantag för hantering av foder till sällskapsdjur i privat-

hushåll

26. Myndighetsansvaret för kontroll av foder och animaliska biprodukter

Reservation 25 (fp)

Stockholm den 18 maj 2006

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Jan Anders- son (c), Bengt-Anders Johansson (m), Christin Hagberg (s), Ann-Kristine Johansson (s), Anita Brodén (fp) och Sven-Erik Sjöstrand (v).

(9)

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Anpassningar till nya EG-bestämmelser om livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd m.m.

Inom Europeiska unionen (EU) har antagits åtta EG-förordningar som i huvudsak reglerar livsmedels- och fodersäkerhet, livsmedels- och foderhygien samt offentlig kontroll över regelverken om livsmedel, foder, djur- hälsa och djurskydd, dvs.

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet, EGT L 31, 1.2.2002, s. 1 (Celex 32002R0178),

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien, EUT L 139, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004R0852),

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung, EUT L 139, 30.4.2004, s. 55 (Celex 32004R0853), – Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomföran- det av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, EUT L 139, 30.4.2004, s. 206 (Celex 32004R0854),

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd, EUT L 165, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004R0882), bilaga 5, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen, EUT L 325, 12.12.2003, s. 1 (Celex 32003R2160),

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser, EUT L 268, 18.10.2003, s. 29 (Celex 32003R1831), och

– Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien, EUT L 35, 8.2.2005, s. 1 (Celex 32005R0183).

(10)

Rådet har även under år 2004 antagit förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed samman- hängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/

EG och förordning (EG) nr 1255/97, EUT L 3, 5.1.2005, s. 1 (Celex 32005R0001).

Det har inom EU även antagits ett EG-direktiv om skydd mot växtska- degörare, dvs. rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåt- gärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen, EGT L 169, 10.7.2000, s. 1 (Celex 32000L0029), ändrat genom rådets direktiv 2002/89/

EG av den 28 november 2002 om ändring av direktiv 2000/29/EG om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen, EGT L 355, 30.12.2002, s. 45 (Celex 32002L0089).

Med anledning av dessa EG-rättsakter har det inom Jordbruksdeparte- mentet upprättats en departementspromemoria – Anpassningar till nya EG- bestämmelser om livsmedel, djurhälsa, foder, djurskydd och växtskydd m.m. (Ds 2005:31). Promemorian har remissbehandlats. En sammanställ- ning av remissyttrandena finns tillgänglig i Jordbruksdepartementet (dnr Jo2005/1871). Rättsakterna finns i regeringens proposition 2005/06:128 bilagorna 1–11.

De ovan nämnda rättsakterna berör till viss del bisjukdomslagen (1974:211). Denna lag är dock föremål för en särskild översyn (se uppdrag till Statens jordbruksverk om att utreda hur bekämpningen av bisjuk- domar bör bedrivas, dnr Jo2005/1018.)

Djur som används inom Försvarsmakten är undantagna djurskyddsla- gens (1988:534) tillsynsbestämmelser. Under beredningen av propositionen har frågan uppkommit om detta undantag bör förtydligas. Försvarsmakten och Djurskyddsmyndigheten har beretts tillfälle att lämna synpunkter på ett förslag som syftar till att förtydliga undantaget.

Avgiftsfinansierad livsmedels-, djurskydds- och foderkontroll

Regeringen tillkallade under år 2004 en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till en avgiftskonstruktion för foder-, livsmedels- och djurskyddstillsyn och ett avgiftssystem för foderkontroll i primärproduktionsle- det samt att utreda om förslaget till avgiftssystem för foder-, livsmedels- och djurskyddstillsyn påverkar svenska företags konkurrensförhållande gentemot företag inom andra delar av EU. Utredningen överlämnade i juni 2005 betänkandet Avgiftsfinansierad livsmedels-, djurskydds- och foderkontroll – för en högre och jämnare kvalitet (SOU 2005:52).

(11)

Dricksvattenanläggningar

År 2003 gav regeringen Livsmedelsverket och Naturvårdsverket i uppdrag att bl.a. lämna förslag till förbättring av krisberedskapen på landets dricks- vattenanläggningar. Rapporten redovisades år 2004 (”Ansvar för dricksvat- tenberedskap m.m. – regeringsuppdrag”). I rapporten konstateras att säkerheten vid dricksvattenanläggningarna inte är tillräcklig.

Uppvaktningar m.m.

Utskottet har i ärendet uppvaktats av företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting. Det har vidare kommit in en skrivelse i ärendet.

Övrigt

Denna proposition har utformats i samarbete med Vänsterpartiet och, såvitt gäller avgifter för livsmedels- och djurskyddskontrollen samt förslagen till ändringar i djurskyddslagen (1988:534) med undantag för förslaget om undantag för djur inom Försvarsmakten, med Miljöpartiet de gröna.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Lagrådet har föreslagit vissa justeringar och förslagen har justerats enligt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

Propositionens förslag och motionsyrkandena återfinns i bilaga 1. Reger- ingens lagförslag återges i bilaga 2.

Regeringen har i förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för år 2006 (prop. 2005/06:100) föreslagit att regeringen skall bemyndigas att besluta om och disponera avgiftsintäkter avseende djurhälsa och djurskydd, regis- ter för företag som hanterar foder, livsmedelssäkerhet och redlighet i livsmedelshanteringen. Bemyndigandet föreslås gälla beslut om och dispo- sition av kostnadstäckande avgiftsintäkter för de områden som omfattats av den lagstiftning som gällt hittills samt de områden som tillkommer i och med den nya lagstiftningen.

Bakgrund

Sedan flera år tillbaka har det inom Europeiska unionen (EU) pågått ett arbete med att skapa nya och modernare regler inom livsmedels-, foder-, djurhälso-, djurskydds- och växtskyddsområdena. I denna proposition läm- nas förslag till ny lagstiftning med anledning av de nya gemensamma bestämmelser som har beslutats inom dessa områden.

Genom Vitboken om livsmedelssäkerhet (KOM(1999)719) lade Europe- iska kommissionen fram en plan för hur lagstiftningen på området för livsmedelssäkerhet skulle förstärkas genom 84 olika aktiviteter. En av de mest grundläggande delarna i det arbete som inleddes i rådet och Europa- parlamentet år 2000, med anledning av vitboken, var att ta fram basen för livsmedelslagstiftningen. Detta kom att bli den s.k. allmänna livsmedelslagen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den

(12)

28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet). Denna förordning läg- ger fast grunden för lagstiftningen inom livsmedels- och foderområdena och behandlar frågor som t.ex. foder- och livsmedelssäkerhet, spårbarhet i livsmedelskedjan, livsmedels- och foderföretagarnas ansvar för de produkter som de släpper ut på marknaden och inrättandet av Europeiska livsme- delssäkerhetsmyndigheten (Efsa).

En annan viktig del inom den lagstiftning som har antagits med anledning av Vitboken om livsmedelssäkerhet är moderniseringen av reglerna om livsmedelshygien. Regelverket har tidigare varit uppdelat på ett tjugo- tal rättsakter som antagits vid olika tidpunkter. Syftet med att ta fram nya rättsakter har huvudsakligen varit att samordna, uppdatera och förenkla det nu gällande regelverket.

De nya hygienbestämmelserna finns i tre gemenskapsrättsakter. Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien innehåller generella hygienbestämmelser som skall tillämpas i fråga om både icke-animaliska och animaliska livsmedel, Euro- paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel.

De nya hygienreglerna består dels av generella regler för alla livsmedels- företag, dels specifika regler för företag som arbetar med livsmedel av animaliskt ursprung. Förändringen innebär både en modernisering och en förenkling av den äldre lagstiftningen och i flera avseenden en ökad harmo- nisering inom EU.

Grundläggande principer i hela översynsarbetet har varit att företagaren har ansvar för de produkter som tillverkas och att det från hygienisk syn- punkt är nödvändigt att ha regler som täcker hela livsmedelskedjan ”från jord till bord”. En annan utgångspunkt har varit att göra de mest grundläg- gande kraven så likartade som möjligt och att de skall gälla både för livsmedel av animaliskt ursprung och av icke-animaliskt ursprung. Gene- rella krav om en livsmedelslokals beskaffenhet finns i förordningarna, liksom krav på att företag skall tillämpa HACCP (Hazard Analysis Critical Control Points, faroanalys och kritiska styrpunkter). Reglerna är utformade så att det skall finnas utrymme för flexibilitet i tillämpningen av reglerna under förutsättning att livsmedelssäkerheten inte äventyras.

Även inom foderområdet har hygienregler fastställts inom gemenskapen.

Bakgrunden till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av den 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien är de kriser som har uppkommit inom livsmedelssektorn under senare år, vilka har berott på att foder av undermålig kvalitet har använts inom EU.

(13)

Exempel på sådana kriser är i första hand den s.k. BSE-krisen (galna ko- sjukan) där de första fallen diagnostiserades 1986, dioxinskandalen i Bel- gien 1999 och användningen av restprodukter från läkemedelstillverkning innehållande hormoner (MPA) 2002.

I augusti 2001 lade kommissionen fram en rapport till Europaparlamen- tet och rådet om de åtgärder som skulle vidtas för att bekämpa och förebygga zoonoser. Mot bakgrund av rapporten lade kommissionen fram två förslag till nya rättsakter. Dessa kom att bli Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen, om ändring av rådets beslut 90/424/

EEG och om upphävande av rådets direktiv 92/117/EEG, EUT L 325, 12.12.2003, s. 31 (Celex 32003L0099), och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen.

År 1997 lade kommissionen fram ett förslag till uppdatering och kodifi- ering av äldre direktiv om växtskydd. Resultatet av förhandlingarna blev rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen. Direktivet lägger huvudsakligen fast regler för hur medlemsstaterna skall skydda gemenskapsterritoriet mot vissa växtskadegörare och hur de offentliga kontrollerna av efterlevnaden av regelverket skall bedrivas.

Genom Europaparlamentets och rådets förordning nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd ges tillsynsmyndigheterna verktyg att övervaka att företagen lever upp till sina skyldigheter i lagstiftningen. Genom förord- ningen moderniseras och harmoniseras kontrollreglerna ytterligare jämfört med den äldre gemenskapslagstiftningen.

Bestämmelserna innebär i stort att kontrollerna skall vara riskbaserade och i högre grad än i dag utgöras av revisioner och systemtillsyn. Förord- ningen innehåller också krav på fleråriga nationella kontrollplaner för medlemsstaterna och rapporter samt regler om hur gemenskapens övervak- ning av medlemsstaternas efterlevnad av lagstiftningen skall utövas. Det harmoniserade regelverket består således numera av en EG-förordning som lägger fast grundprinciperna för livsmedels- och foderlagstiftningen samt för företagens ansvar. Dessa regler kompletteras dels av ett riskbaserat regelverk om foder- och livsmedelshygien som företagen har att efterleva vid livsmedelshantering, dels av särbestämmelser om bl.a. främmande ämnen, livsmedels- och fodertillsatser, märkning, bekämpning och övervak- ning av zoonoser.

För att säkerställa att tillsynsmyndigheterna inom hela gemenskapen har de verktyg som behövs för att effektivt kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen skapas ett ramverk för den offentliga kontrollen som kompletteras av särskilda bestämmelser för kontrollen av livsmedel av animaliskt

(14)

ursprung. För att skapa ett avgiftssystem som uppfyller de krav på den offentliga kontrollens finansiering som ställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 beslutade regeringen den 14 oktober 2004 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att lämna förslag till ett avgiftssystem för foder-, livsmedels- och djurskyddstillsyn. Utredaren läm- nade i sitt betänkande Avgiftsfinansierad livsmedels-, djurskydds- och foderkontroll (SOU 2005:52) förslag till ett sådant system. Det föreslagna systemet bygger på en enhetlig princip för de tre kontrollområdena och tar sin utgångspunkt i att avgifterna skall ge kontrollmyndigheterna full kost- nadstäckning för sin kontrollverksamhet samtidigt som en struktur för likformiga avgifter över landet byggs upp.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag som syftar till att anpassa svensk lagstiftning inom områdena för livsmedel, foder, djurhälsa, djurskydd och växt- skydd till åtta EG-förordningar som i huvudsak reglerar livsmedels- och fodersäkerhet, livsmedels- och foderhygien samt offentlig kontroll över regelverken om livsmedel, foder, djurhälsa och djurskydd och en EG-för- ordning som handlar om skydd av djur vid djurtransporter. Förslag lämnas dessutom på genomförande av ett EG-direktiv om skydd mot växtskadegö- rare i svensk rätt.

Förslagen innebär att livsmedelslagen (1971:511), lagen (1985:295) om foder, lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. och lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. ersätts av fyra nya lagar. Vidare innebär förslagen lagändringar i växtskyddslagen (1972:318), djurskyddslagen (1988:534), epizootilagen (1999:657) och zoonoslagen (1999:658) samt mindre följdändringar i ytterligare tolv lagar.

EG-förordningarna sammanfaller helt eller delvis med tillämpningsområ- det för åtta lagar. För att verkställa EG-förordningarna i svensk lagstiftning föreslås en enhetlig lagstiftningsmetod som innebär att varje berörd lag kompletterar sådana bestämmelser i EG-förordningar (EG-bestämmel- ser) som har samma syfte som lagen och som faller inom tillämpningsom- rådet för lagen. Vidare tillkännager regeringen i Svensk författningssam- ling vilka grundförordningar som avses. Även i fråga om sådana EG- bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde tillkännager regeringen i Svensk författningssamling vilka bestämmelser som faller inom tillämpningsområdet för respektive lag.

Det föreslås att begreppen tillsyn och tillsynsmyndighet ersätts av begreppen offentlig kontroll och kontrollmyndighet. Kontrollbestämmelserna i lagarna föreslås omfatta även de EG-bestämmelser som kompletteras av respektive lag. I lagarna utpekas kontrollmyndigheterna. Det finns dock i vissa lagar möjlighet att låta annan kontrollmyndighet än de utpekade utöva offentlig kontroll av vissa frågor, exempelvis vissa EG-bestämmel- ser, om det framstår som mer ändamålsenligt. Vissa utpekade kontrollmyn-

(15)

digheter får ett samordningsansvar av kontrollen och skall även lämna råd och hjälp till andra kontrollmyndigheter. Vidare skall en kontrollmyndighet genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagstiftningen. Kommunen före- slås få ansvaret för den offentliga kontrollen av livsmedel, foder och animaliska biprodukter i primärproduktionen. I propositionen föreslås vidare att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att betala avgift för offentlig kontroll av livsmedel, foder och djurskydd.

I fem av lagarna föreslås en straffbestämmelse om att det skall vara straffbelagt att bryta mot villkor och förbud som följer av de EG-bestäm- melser som kompletteras av lagen. För överträdelser av bestämmelserna i den nya livsmedelslagen, den nya lagen om foder och animaliska biprodukter och den nya lagen om provtagning på djur, m.m. samt av EG-bestäm- melser som kompletteras av respektive lag döms till böter. Syftet med den nya lagen om kontroll av husdjur m.m. utökas till att även gälla en långsik- tig förvaltning av de husdjursgenetiska resurserna. Bemyndigandet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket, att meddela föreskrifter om att hingstar får användas till avel endast om de har avelsvärderats får ingen motsvarighet i den nya lagen. I lagen införs dessutom bestämmelser om offentlig kontroll och om möjligheter till ingripan- den av kontrollmyndigheten.

I växtskyddslagen genomförs de bestämmelser i direktivet om skyddsåt- gärder mot växtskadegörare som kräver lagform, huvudsakligen nya defini- tioner. Dessutom införs ett bemyndigande om avgifter samt en möjlighet för kontrollmyndigheten att delegera myndighetsuppgifter till enskilda kontrollorgan.

Förslagen till nya lagar och lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2006.

(16)

Utskottets överväganden

Lagstiftningsbehovet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen och avstyrker motioner om särskiljande nationella föreskrifter (m, kd) och om tillämpningen av gemensamhetsregler (m, kd) med hänvisning till att syftet med motionsyrkandena har tillgodosetts.

Jämför reservation 2 (m, kd, c).

Propositionen

Enligt regeringens bedömning bör EG:s förordningar om bl.a. livsmedels- och fodersäkerhet, livsmedels- och foderhygien, offentlig kontroll, fodertillsatser och om salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen medföra att ändringar görs i författningarna om foder, livsmedel, djurskydd, växtskydd, provtagning på djur, m.m., kontroll av husdjur m.m., epizootier och zoonoser. En enhetlig lagstiftningsmetod bör använ- das för att verkställa EG-förordningarna. Lagstiftningsmetoden innebär att varje lag kompletterar de EG-bestämmelser i förordningarna som faller inom tillämpningsområdet för respektive lag.

Regeringen bör enligt propositionen tillkännage i Svensk författningssam- ling vilka grundförordningar som kompletteras av respektive lag. I fråga om EG-bestämmelser som faller inom flera lagars tillämpningsområde bör regeringen även tillkännage vilka bestämmelser som kompletteras av respektive lag.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i kommittémotion 2005/06:MJ19 (m) yrkande 6 att Sverige bör undvika att ha särregler som på ett avgörande sätt försämrar konkurrensmöjligheterna för de näringar som berörs. Dagens regler inom dessa områden är tillräckliga och skärpningar bör inte beslutas innan övriga EU-länder kommer i kapp. Enligt motionens yrkande 7 är det inte enbart bestämmelserna i sig som kan medföra olika konkurrensförut- sättningar inom EU utan ansvariga myndigheter bör samråda med sina motsvarigheter i andra länder för att få en så likartad tillämpning som möj- ligt.

Enligt Kristdemokraternas kommittémotion 2005/06:MJ20 (kd) yrkande 1 bör den svenska tillämpningen av gemensamma EG-regler vara likvärdig med tillämpningen i andra jämförbara medlemsländer. Det behövs både en

(17)

likvärdig bedömning av gemensamma EG-regler och en likvärdig nationell lagstiftning. Införandet av särskiljande nationella svenska tillämpningsföre- skrifter bör enligt motionens yrkande 2 hållas nere till ett minimum.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motionerna 2005/06:MJ19 (m) yrkandena 6 och 7 och 2005/06:MJ20 (kd) yrkandena 1 och 2 om att vi skall undvika att ha särregler som på ett avgörande sätt försämrar konkurrensmöjligheterna för berörda näringar och att den svenska tillämpningen av gemensamma EG-regler i så stor utsträckning som möjligt bör vara likvärdig med tillämpningen i andra jämförbara med- lemsländer. Som anförs i propositionen markerar existensen av en EG- förordning inom ett visst område normalt att medlemsstaterna skall undvika egen lagstiftning inom området med hänsyn till principen om gemenskapsrättens företräde och spärrverkan. Såvida inte ett bemyndigande till medlemsstaterna ges i EG-förordningen får förordningen inte fyllas ut eller kompletteras med mer detaljerade materiella regler inom samma område. En medlemsstat får vidare inte utfärda föreskrifter om hur en EG-förordning skall tolkas. En EG-förordning hindrar dock inte att en medlemsstat inför regler av verkställande karaktär. Exempelvis kan det behövas nationella regler om vilken myndighet som skall svara för tillämp- ningen. Även andra administrativa och processuella regler får införas.

Medlemsstaterna är skyldiga att se till att det finns nationella bestämmel- ser som gör att en EG-förordning kan tillämpas i praktiken och får genom- slag.

För att EG-förordningarna skall kunna verkställas i sin helhet i Sverige behöver de kompletteras av nationell lagstiftning i vissa avseenden. Bland annat behöver förordningarna kompletteras med bestämmelser om tillsyn, straff och överklagande. EG-bestämmelserna om offentlig kontroll innebär att även tillsynsbestämmelserna i de berörda lagarna genomgående bör för- ändras för att få en enhetlig struktur och för att överensstämma med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djur- hälsa och djurskydd. Denna EG-förordnings räckvidd omfattar, förutom foder och livsmedel, även djurhälsa och djurskydd.

En svensk anpassning till de nya EG-förordningarna fordrar alltså dels upphävande av flera bestämmelser, dels att nya bestämmelser införs i de berörda lagarna. Till detta kommer att vissa lagändringar som har indirekt samband med EG-förordningarna bör behandlas i detta sammanhang. Det gäller t.ex. översynen av den lagtekniska utformningen av tillsynsbestäm- melserna. Lagändringarna blir sammantaget relativt omfattande. I flera fall är lagändringarna så genomgripande att det framstår som mest ändamålsen- ligt att ersätta nuvarande lagar med nya.

(18)

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är mest ändamålsenligt att genomföra kompletteringen av de nya EG-förordningarna genom att föra in erforderliga bestämmelser i befintliga nationella lagar eller i de lagar som föreslås ersätta dessa. En gemensam metod att koppla EG-förord- ningarnas materiella bestämmelser till nationella bestämmelser bör därvid användas. Varje lag bör således komplettera de bestämmelser i EG-förord- ningarna som faller inom tillämpningsområdet för respektive lag.

De aktuella EG-förordningarna förutsätter att det meddelas nationella sär- bestämmelser i vissa avseenden. Ibland kan således medlemsstaterna behöva utfärda nationella bestämmelser, antingen för att precisera en bestäm- melse eller för att verkställa den. Det förekommer också att medlemsstaterna åläggs en skyldighet att reglera vissa frågor nationellt. De förhållanden som skall regleras är av sådan karaktär att de normalt regleras i förordning eller andra föreskrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför ges befogenhet att utfärda sådana föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut som behövs som komplet- tering till EG-bestämmelserna.

Kommittén Avgifter för livsmedelstillsyn (Jo 2004:07) anförde i betän- kandet Avgiftsfinansierad livsmedels-, djurskydds- och foderkontroll – för en högre och jämnare kvalitet (SOU 2005:52) att i förordningen (EG) 882/2004, kontrollförordningen, ges möjlighet för medlemsstaterna att välja om man vill ta ut avgifter för kontroller. Utredningen har emellertid erfarit att det i dag finns stora skillnader i tillämpningen mellan medlemsstaterna. I grunden ligger inte bara skillnader i finansiering av kontrollverksamheten utan även vilken ambitionsnivå som råder och vilka lagkrav som kontrollen är avsedd att säkerställa. Utredningen är av den uppfattningen att konsekvenserna av det föreslagna avgiftssystemet för svenska företags konkurrensförhållande bör studeras löpande för att inte effekterna skall bli alltför negativa.

Utskottet konstaterar att i förordning (EG) 882/2004, kontrollförord- ningen, ges möjlighet för medlemsstaterna att välja om man vill ta ut avgifter för kontrollen samt att det finns vissa miniminivåer angivna i kon- trollförordningen för att garantera en lägsta nivå, dock inte på alla områ- den. Detta för att inte konkurrensförhållandena mellan företag i olika medlemsstater skall snedvridas alltför mycket. Utskottet utgår från att regeringen bevakar att konsekvenserna av de föreslagna bestämmelserna inte blir negativa för svenska företags konkurrensförhållanden. Utskottet är utöver vad som nu anförts inte berett att föreslå något uttalande från riksdagens sida med anledning av motionerna 2005/06:MJ19 (m) yrkandena 6 och 7 och 2005/06:MJ20 (kd) yrkandena 1 och 2. Motionerna avstyrks.

(19)

Överväganden och förslag med anledning av kontrollförordningarna

Offentlig kontroll

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och gör samma bedöm- ningar. Motionsyrkanden om att begreppet tillsyn bör behållas tills vidare (fp) och att det krävs en tydlig definition av begreppen tillsyn och kontroll (fp) avstyrks med hänvisning till vad som anförts i regeringens proposition.

Jämför reservation 3 (fp).

Propositionen

Enligt regeringens bedömning medför bestämmelserna i Europaparlamen- tets och rådets förordningar (EG) nr 882/2004 och nr 854/2004 att tillsyns- bestämmelserna i författningarna om livsmedel, växtskydd, foder, djurskydd, provtagning på djur, epizootier och zoonoser bör ändras. Vidare bör tillämpningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 882/2004 omfatta även kontroll av foder avsett för icke livsmedelsproducerande djur.

Vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 bör enligt regeringens bedömning tillämpas vid offentlig kontroll av efterlevnaden av djurskyddsbestämmelser av andra djurhållare än sådana som håller livsmedelsproducerande djur.

När det gäller kontrollen över efterlevnaden av bestämmelserna om djur- hälsa bör – i den utsträckning som tillämpningen av enskilda bestämmel- ser i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ger vid handen att kontrollen endast begränsar sig till livsmedelsproducerande djur – i nationell lagstiftning inte föreskrivas att förordningens bestämmelser ändå skall tillämpas.

Motionen

Folkpartiet föreslår i kommittémotion 2005/06:MJ21 (fp) yrkande 1 att begreppet tillsyn tills vidare behålls i de nu aktuella lagarna och att begreppet kontroll bör finnas med som ett annat, mer inskränkt begrepp. Enligt motionens yrkande 2 krävs en tydlig definition av begreppen tillsyn och kontroll.

Som anförs i propositionen återfinns i fortsättningen det huvudsakliga regelverket om kontroll av efterlevnaden av lagar, övriga författningar, beslut och EG-förordningar i den direkt tillämpliga gemenskapsrätten. Bestämmel-

(20)

serna i kontrollförordningarna, inklusive definitionen av offentlig kontroll, gäller direkt i Sverige som svensk lag. Detta innebär att Sverige inte kan ha en egen definition av den kontroll som skall utföras enligt EG-förord- ningarna som avviker från EG-rättens eller i svensk författning tolka eller genomföra EG-bestämmelserna. Utskottet anser i likhet med regeringen att det därför är nödvändigt att begreppet tillsyn ersätts av det gemenskaps- rättsliga begreppet offentlig kontroll i de nationella författningar som träffas av tillämpningsområdena för EG-förordningarna. Med offentlig kontroll enligt lagarna avses därmed de operativa förfaranden som regleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004. Såsom en remissinstans mycket riktigt påpekat medför denna förändring att likartade kontrollförfaranden kommer att benämnas olika inom olika lagstiftningsom- råden. Det kan därvid endast konstateras att den direkt gällande EG-rätten är styrande när det gäller de kontrollområden som är aktuella i denna proposition.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att begreppet tillsyn skall ersät- tas av begreppet offentlig kontroll i lagarna om livsmedel, foder och animaliska biprodukter, djurskydd, provtagning på djur, m.m. samt bekämp- ning av epizootier och zoonoser. Härmed avstyrks motion 2005/06:MJ21 (fp) yrkande 1.

Tillsynsutredningen har i sitt slutbetänkande Tillsyn – förslag om en tyd- ligare och effektivare offentlig tillsyn (SOU 2004:100) föreslagit att en legaldefinition av tillsynsbegreppet skall införas i den nya tillsynslag som också föreslås i betänkandet. Med begreppet tillsyn avses enligt förslaget en oberoende och självständig granskning av tillsynsobjekt som syftar till att kontrollera om tillsynsobjektet uppfyller de krav och villkor som följer av lag, EG-förordning eller annan föreskrift och av särskilda villkor som har meddelats i anslutning till sådana föreskrifter samt beslut om åtgärder som syftar till att vid behov åstadkomma rättelse av den objektsansvarige.

Inom Regeringskansliet pågår för närvarande en beredning av förslagen i Tillsynsutredningens slutbetänkande. Utskottet anser att en behandling av de frågor som tas upp i motion 2005/06:MJ21 (fp) yrkande 2 bör anstå till dess regeringen har redovisat resultatet av sin beredning. Motionen bör i avvaktan härpå lämnas utan vidare åtgärd.

(21)

Kontrollmyndigheter m.m.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen och tillstyrker regeringens förslag. Motioner om en helt ny kontrollorganisation (m), att alla frågor som rör lantbrukets djur bör föras till Jord- bruksverket (kd) och om objektiviteten i den kommunala tillsynen (fp) avstyrks med hänvisning till propositionen och till utskottets tidigare ställningstagande.

Jämför reservationerna 4 (m), 5 (kd, c) och 6 (fp).

Propositionen

De myndigheter som i dag ansvarar för tillsynen inom områdena för foder och animaliska biprodukter, livsmedel, djurskydd respektive djurhälsa, inklusive smittskydd, bör även i fortsättningen ansvara för den offentliga kontrollen av efterlevnaden av de nationella författningarna och av de EG- förordningar som kompletteras av respektive lag. Begreppet tillsynsmyndighet skall ersättas av begreppet kontrollmyndighet i lagarna om livsmedel, foder och animaliska biprodukter, djurskydd, provtagning på djur, m.m. samt bekämpning av epizootier och zoonoser.

Det följer direkt av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 att den behöriga myndigheten får delegera särskilda uppgifter i den offentliga kontrollen till ett eller flera kontrollorgan i enlighet med de förutsättningar som anges i förordningen. Någon bestämmelse i lag som ger en kontrollmyndighet en möjlighet att delegera särskilda uppgifter i den offentliga kontrollen till kontrollorgan är därför inte nödvändig.

Enligt regeringens bedömning bör kravet på oberoende revision av kontrollverksamheten som ställs i kontrollförordningen i huvudsak kunna till- godoses genom den nu gällande ordningen för revision av statliga och kommunala myndigheter samt genom de centrala kontrollmyndigheternas arbete med att övervaka den lokala kontrollen. Det bör säkerställas att kom- missionens tjänstemän och experter får nödvändigt stöd av kontrollmyndigheterna och av livsmedels- och foderföretagare för de gemenskapsrevisio- ner som skall utföras enligt kontrollförordningen.

Motionerna

En helt ny kontrollorganisation bör utredas enligt motion 2005/06:MJ19 (m) yrkande 1. Enligt regeringens förslag blir kommunerna utförare av en statlig kontroll som de har ringa inflytande över men som de är huvudmän för. En annan modell för hur man kan organisera verksamheten skulle kunna vara inordnandet av en särskild myndighet som har ansvaret för utfö- rande av kontroll inom samtliga områden. Myndighetsansvaret vad gäller innehållet bör ligga kvar på de myndigheter som har det i dag.

(22)

Enligt motion 2005/06:MJ20 (kd) yrkande 14 bör ansvaret för alla frå- gor som rör lantbrukets djur överföras till Jordbruksverket. Djurskyddsmyn- digheten bör fokusera på tillsynen av sällskapsdjur. Jordbruksverkets ansvar bör även inkludera djurskyddet vid slakterierna.

Om den kommunala tillsynen innebär att opartiskheten eller objektiviteten ifrågasätts bör det enligt motion 2005/06:MJ21 (fp) yrkande 16 övervä- gas att föra över kontrollen till högre nivå.

Utskottet instämmer i regeringens förslag att begreppet tillsynsmyndighet skall ersättas av begreppet kontrollmyndighet i lagarna om livsmedel, foder och animaliska biprodukter, djurskydd, provtagning på djur, m.m.

samt bekämpning av epizootier och zoonoser.

Som anförs i propositionen finns det i dag en etablerad tillsynsorganisa- tion för den nationella kontrollen av livsmedel, foder och animaliska biprodukter, djurskydd, djurhälsa inklusive epizootier och zoonoser. I de lagar som redan i dag kompletterar EG-förordningar omfattar tillsynen även den direkt gällande gemenskapsrätten i olika omfattning. Tillsynsan- svaret finns hos centrala förvaltningsmyndigheter, länsstyrelser och kommuner beroende på tillsynsområde. Enligt utskottets uppfattning bör dessa myndigheter även fortsättningsvis ansvara för att offentlig kontroll genom- förs i enlighet med den nationella lagstiftningen i enlighet med de EG- bestämmelser som kompletteras av respektive lag. Det faller sig naturligt att bygga vidare på den organisation och den kunskap om de centrala, regionala och lokala förhållandena som finns hos kontrollmyndigheterna. Den uppfattning som har framförts av någon remissinstans att det finns risk för att de kommunala inspektörerna inte skulle förhålla sig opartiska delas inte av utskottet eller regeringen. Det regelverk som gäller för myndighetsutöv- ning i allmänhet och för kommunal verksamhet i synnerhet torde säker- ställa att de kommunala tjänstemännen agerar opartiskt. Utskottet gör således bedömningen att den befintliga tillsynsorganisationen är så beskaf- fad att den kan möta de krav som ställs i de nya EG-förordningarna om offentlig kontroll. Särskilda överväganden behöver dock göras när det gäl- ler frågan om vilken myndighet som bör ansvara för den offentliga kontrollen av foder och animaliska biprodukter samt livsmedel i primärproduktio- nen. Som regeringen anfört föreslås kommunerna få en roll i denna kontroll. Den närmare ansvarsfördelningen mellan de centrala, regionala och lokala tillsynsmyndigheterna bör bestämmas av regeringen. Härmed avstyrker utskottet motion 2005/06:MJ21 (fp) yrkande 16.

Det står medlemsstaten fritt att nationellt reglera sådana frågor som inte träffas av gemenskapsrättens regelverk under förutsättning att bestämmel- serna inte i övrigt strider mot EG-rätten. Som det har konstaterats ovan innefattar begreppet offentlig kontroll – så som det har definierats i EG- rätten – inte sådana generella serviceuppgifter i förhållande till allmänhe- ten eller andra tillsynsmyndigheter som i dag utförs av myndigheterna i

(23)

form av rådgivning, allmän information och utvecklingsstöd m.m. Flera remissinstanser har också påpekat att det bör tydliggöras att de myndigheter som utövar offentlig kontroll även fortsättningsvis skall utföra dessa uppgifter.

Utskottet delar regeringens uppfattning att rådgivning, stöd och information är väsentliga medel för att se till att lagstiftningens syfte uppnås. I praktiken kan det vara svårt att i det enskilda fallet skilja dessa verksamheter från själva kontrollfunktionen. Inom kontrollverksamheten måste ju t.ex. information utbytas och en framåtsyftande dialog föras mellan parterna. Ren rådgivning som inte har samband med någon kontrollåtgärd faller dessutom utanför definitionen av offentlig kontroll i EG-rätten.

Enligt utskottets uppfattning bör dessa uppgifter utföras även i fortsätt- ningen av de myndigheter på central, regional och lokal nivå som utför offentlig kontroll. Det är för tydlighets skull lämpligt att låta insatser som rådgivning, information och stöd i förhållande till enskilda regleras särskilt i lagarna.

På livsmedels- och djurskyddsområdet finns därutöver särskilda bestäm- melser om de centrala tillsynsmyndigheternas ansvar för samordning av tillsynen på annat sätt än genom bindande föreskrifter. Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 och Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 ställer stora krav på nationell samordning och central styrning av den offentliga kontrollen för att målen i förordningarna skall kunna uppnås (se exempelvis artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004). De centrala – och i förekommande fall regionala – myndigheternas samordnande och stödjande funktion i den offentliga kontrollen inom respektive sektorsom- råde bör enligt regeringens bedömning också tydliggöras i samtliga lagar som kompletteras av det nya EG-regelverket. De lagförslag som dessa över- väganden medför behandlas i avsnitten till respektive lag.

Utskottet anser således i likhet med regeringen att de myndigheter som i dag ansvarar för tillsynen inom områdena för foder och animaliska biprodukter, livsmedel, djurskydd respektive djurhälsa, inklusive smittskydd, även i fortsättningen bör ansvara för den offentliga kontrollen av efterlevnaden av de nationella författningarna och av de EG-förordningar som kompletteras av respektive lag. Utskottet finner mot denna bakgrund inte skäl att utreda en helt ny kontrollorganisation som föreslås i motion 2005/06:

MJ19 (m) yrkande 1. Motionen avstyrks.

När det gäller frågan om att föra över ansvaret för alla frågor som rör lantbrukets djur till Jordbruksverket har utskottet senast i november 2005 (bet. 2005/06:MJU2) uttalat att i och med inrättandet av Djurskyddsmyn- digheten den 1 januari 2004 togs ett samlat grepp om djurskyddsfrågorna, vilket enligt utskottets mening innebär en ambitionshöjning som förväntas kunna motsvara de ökande krav på djurskyddet som ställs i samhället. Där- med avstyrker utskottet motion 2005/06:MJ20 (kd) yrkande 14.

(24)

Personal som utför offentlig kontroll m.m.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen och avstyrker med hänvisning till propositionen två motionsyrkanden (fp) om behov av utbildningsplan för inspektörer m.m. och ett yrkande (fp) om att även djurskyddet bör omfattas av krav på beredskapsplan.

Jämför reservationerna 7 (fp) och 8 (fp).

Propositionen

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 ställer krav på inspektörernas utbildningsnivå. Dessa krav kan komma att behöva konkre- tiseras ytterligare genom allmänna råd eller vägledningar.

Enligt regeringens bedömning bör Statens jordbruksverk ansvara för att det sammanställs en gemensam nationell beredskapsplan för livsmedelskedjan i enlighet med artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 samt att planen vid behov uppdateras.

Jordbruksverket och Livsmedelsverket bör inom sina respektive verksam- hetsområden ansvara för att beredskapsplaner utarbetas i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004. Dessa planer bör om det behövs utarbetas i samråd mellan myndigheterna. Beredskapsplanerna bör i så stor utsträckning som möjligt baseras på etablerade rutiner för framtagandet av beredskapsplaner.

Motionen

Regeringen bör enligt motion 2005/06:MJ21 (fp) yrkande 4 lägga fram en utbildningsplan för inspektörer med hänvisning till kraven i kontrollförord- ningen. Berörda myndigheter bör enligt motionens yrkande 5 ges i uppdrag att definiera vilken utbildning som krävs av inspektörer inom respektive verksamhetsområde. Enligt motionens yrkande 13 bör även djurskyddet omfattas av krav på beredskapsplaner enligt vad som beskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning 882/2004. Erfarenheter av fågel- influensan visar på detta behov.

Som anförs i propositionen är det av stort värde för såväl de lokala kontrollmyndigheterna som för enhetligheten i den offentliga kontrollen att de centrala kontrollmyndigheterna utfärdar allmänna råd när det gäller det när- mare innehållet av kompetenskraven för inspektörerna. Detta gäller i synnerhet EG-förordningens mer övergripande kompetenskrav om t.ex.

kontrollmetoder, HACCP (Hazard Analysis Critical Control Points, faroanalys och kritiska styrpunkter) och kvalitetssäkringssystem. Dessa kompetens- områden är förhållandevis stora och täcker ett brett kompetensspektrum.

(25)

Kompetensområdena kommer inom de olika kontrollområden som omfattas av förordningen givetvis att kräva olika tillämpning och skilja sig åt i praktiskt genomförande för olika delar av livsmedelskedjan. Allmänna råd bör därför utfärdas för att ge de lokala kontrollmyndigheterna ledning om vilken närmare kompetens som inspektörerna skall ha vad avser exempelvis olika kontrollmetoder. Dessa råd bör utformas på ett sådant sätt att de lokala kontrollmyndigheterna kan anpassa personalens kompetensprofiler efter myndighetens specifika förutsättningar. De centrala kontrollmyndigheterna förutses bistå de operativa kontrollmyndigheterna med vägledning, utbildningsplaner liksom utbildningar så att dessa ges förutsättningar att leva upp till kraven. Särskilt under de första åren efter EG-förordningarnas ikraftträdande bedöms de centrala kontrollmyndigheternas insatser på detta område som särskilt viktiga. Utskottet föreslår att motion 2005/06:MJ21 (fp) yrkandena 4 och 5 lämnas utan vidare åtgärd. Som framgår av redovis- ningen har motionärernas önskemål om vägledning rörande behovet av utbildning tillgodosetts.

När det gäller den fråga om beredskapsplan som tas upp i motion 2005/06:

MJ21 (fp) yrkande 13 framgår av artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 att kommissionen i nära samarbete med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och med medlemsstaterna skall utarbeta en allmän plan för hantering av kriser på området för livsmedels- och fodersäkerhet (allmän plan). Planen skall innehålla uppgifter om de situationer där ett livsmedel eller foder innebär direkta eller indirekta risker för människors hälsa som sannolikt inte kan förhindras, undanröjas eller begränsas till en godtagbar nivå genom gällande bestäm- melser eller på ett tillfredsställande sätt hanteras genom de nödåtgärder som kan vidtas med stöd av förordningen. Den allmänna planen skall också innehålla uppgifter om de praktiska förfaranden som krävs för krishan- tering, inbegripet de principer för insyn som skall tillämpas och en kommu- nikationsstrategi.

För tillämpningen av denna allmänna plan skall medlemsstaterna, enligt artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004, upprätta beredskapsplaner för åtgärder som omedelbart skall vidtas om foder eller livsmedel visar sig utgöra en allvarlig risk för människor eller djur, antingen direkt eller via miljön. I beredskapsplanerna skall det anges vilka administrativa myndigheter som skall medverka, deras befogenheter och ansvarsområden samt kanaler och förfaranden för informationsutbyte mellan de berörda parterna. Beredskapsplanerna skall också uppdateras.

Gemenskapsbestämmelserna om beredskapsplanering kräver att det upp- rättas nationella beredskapsplaner i det specifika syfte som anges i EG- förordningarna. Bestämmelserna tar sikte på hanteringen av kriser på området för foder- och livsmedelssäkerhet. De myndigheter som på en över- gripande nationell nivå främst är berörda av denna hantering är Livsmedels- verket och Jordbruksverket. På regional och lokal nivå berörs även kommuner och länsstyrelser. Myndigheterna är enligt gällande bestämmel-

(26)

ser i bl.a. lagen (2003:778) om skydd och olyckor redan i dag skyldiga att ha en beredskapsplanering inom sina respektive verksamhetsområden. Det får enligt propositionen därvid förutsättas att det i stor uträckning redan finns beredskapsplaner för de områden som gemenskapsbestämmelserna omfattar.

Gemenskapens bestämmelser förutsätter emellertid en större nationell samordning av beredskapsplanerna än vad som är fallet i dag. Detta talar för att det behöver finnas en samlad nationell beredskapsplan som har utar- betats i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004. En konsekvens av detta är att det blir nöd- vändigt att peka ut en myndighet som skall ansvara för denna uppgift.

Någon av de myndigheter som har centralt ansvar för den offentliga kontrollen inom områdena för foder och livsmedel bör därvid komma i fråga.

Jordbruksverket har sedan länge en central roll inom beredskapsorganisatio- nen rörande det syfte som framgår av bestämmelsen i nämnda EG-förord- ning. Utskottet anser att uppgiften att ansvara för den slutliga sammanställ- ningen av den nationella beredskapsplanen bör ankomma på denna myndighet. Sammanställningen bör dock utarbetas i samråd med Livsme- delsverket.

Den nationella beredskapsplanen bör avse livsmedelskedjan och utarbetas i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förord- ning (EG) nr 882/2004. I detta avseende omfattas beredskap för faror med foder och livsmedel.

En förutsättning för att kunna utarbeta den nationella beredskapsplanen är att Jordbruksverket har tillgång till ett underlag som är framtaget i detta syfte. Livsmedelsverket och Jordbruksverket är redan i dag skyldiga att ha en beredskapsplanering för nationella kriser. Det framstår därför som naturligt att dessa myndigheter även ansvarar för att ta fram beredskapsplaner i enlighet med EG-förordningens bestämmelser inom sina respektive verk- samhetsområden. I den slutliga sammanställningen av den nationella beredskapsplanen behöver även den regionala och lokala beredskapsnivån beaktas. Beredskapsplanerna kan även komma att påverka andra områden som inte direkt omfattas av EG-förordningens bestämmelser i detta avseende, såsom djurskyddsfrågor och arbetsmiljöfrågor. Det får därför förutsät- tas att Livsmedelsverket och Jordbruksverket i framtagandet av beredskapsplanerna inom sina verksamhetsområden samråder med kommuner, länsstyrelser och andra berörda myndigheter.

Som regeringen anfört i propositionen faller djurskyddsaspekter utanför förordningens krav på beredskapsplanering. Utskottet gör ingen annan bedömning än regeringen och avstyrker därmed motion 2005/06:MJ21 (fp) yrkande 13.

(27)

Skyldighet att upprätta nationella kontrollplaner och årliga rapporter

Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Motioner om att expertmyndigheter bör utnyttjas bättre för att upprätta en kontrollplan (m) och om att Livsmedelsverket också bör få befogenhet att hämta in underlag från berörda myndigheter (fp) avstyrks med hänvisning till vad som anförs i propositionen.

Jämför reservation 9 (m, fp).

Propositionen

Regeringen föreslår att Livsmedelsverket ansvarar för att det sammanställs en nationell kontrollplan i enlighet med artikel 41 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 och att det sammanställs en årlig rapport som skall inlämnas till kommissionen i enlighet med artikel 44.

Kontrollplanen bör gälla för minst tre år och uppdateras i enlighet med bestämmelserna i kontrollförordningen.

Det bör enligt propositionen finnas möjligheter för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om skyldighet för en lokal kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att till en central och – i förekommande fall – regional kontrollmyndighet lämna den information som kan behövas i de sistnämnda myndigheternas kontroll- och beredskapsarbeten.

En kontrollmyndighet bör enligt regeringens bedömning så långt som möjligt samordna sin uppgiftsinhämtning från livsmedelsföretagare, foder- företagare och djurhållare. De rutiner som i dag finns för registrering och rapportering bör tills vidare kunna användas för att uppfylla kraven på registerhållning och rapportering i EG-rätten. På sikt bör det övervägas att inrätta centrala lösningar för informationsdelning, informationsförsörjning och processtöd i syfte att underlätta den offentliga kontrollen av livsmedel, foder, djurskydd och djurhälsa.

Motionerna

Enligt motion 2005/06:MJ19 (m) yrkande 8 bör expertmyndigheter utnyttjas bättre för att upprätta kontrollplanen. Politiska bedömningar bör inte styra livsmedelskontrollen. Denna kontroll bör göras utifrån en riskbedöm- ning på vetenskapliga grunder.

Om Livsmedelsverket får i uppdrag att upprätta nationella kontrollplaner bör myndigheten enligt motion 2005/06:MJ21 (fp) yrkande 11 också ges de befogenheter som krävs för att kunna utföra uppdraget, exempelvis att kunna kräva in underlag från övriga berörda myndigheter.

(28)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 förutsätter att det upprättas en flerårig samlad nationell kontrollplan. EU ställer vidare krav på årlig rapportering till kommissionen utifrån uppgifterna i denna kontrollplan. På samma sätt som gäller för den nationella beredskapsplanen bör den samlade nationella kontrollplanen och den årliga rapporten sammanställas av en myndighet. Syftet med förordningen är att säkerställa en fullgod kontroll genom hela livsmedelskedjan för att livsmedlen som når konsumenterna skall vara säkra. Livsmedelsverket är den myndighet som har störst upparbetad kunskap och erfarenhet om livsmedelsfrågorna.

Innebörden av det nya livsmedelsbegreppet, där en primärprodukt i framti- den kan komma att betraktas som livsmedel på ett tidigare stadium än vad som är fallet i dag, medför även nya uppgifter i den offentliga kontrollen, som föreslås samordnas av Livsmedelsverket. Det framstår därför som mest ändamålsenligt att låta Livsmedelsverket ansvara för uppgiften att sammanställa den nationella kontrollplanen samt att utarbeta och till kommissionen inlämna den årliga rapporten till kommissionen. Det kan, såsom någon remissinstans har föreslagit, övervägas om Regeringskansliet skall sammanställa den fleråriga nationella kontrollplanen och rapporten. Den specialistkompetens som krävs för riskbedömningar, analyser av olika kon- trollområden m.m. för sammanställandet av den nationella kontrollplanen saknas dock i Regeringskansliet. Regeringen ser inte någon anledning att bygga upp denna kapacitet i Regeringskansliet när mångårig erfarenhet och kunskap från de berörda kontrollområdena finns etablerad hos expert- myndigheterna. Livsmedelsverket har och kommer med anledning av det utvidgade livsmedelsbegreppet att behöva ha kunskaper som omfattar hela livsmedelskedjan. Vidare är det entydigt att syftet med den nya gemenskapslagstiftningen är att säkerställa säkra livsmedel. Utskottet gör samma bedömning som regeringen och instämmer i att det därför är naturligt att Livsmedelsverket samordnar arbetet med den nationella kontrollplanen base- rat på underlag från de övriga berörda centralmyndigheterna.

Det får förutsättas att Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Djurskydds- myndigheten samråder i framtagandet av den slutliga nationella kontrollplanen. I den nationella kontrollplanen och den årliga rapporten behöver även de regionala och lokala nivåerna beaktas. De delplaner som de berörda centrala kontrollmyndigheterna utarbetar bör därför tas fram i samarbete med länsstyrelser och kommuner. Vid inhämtandet av information från de lokala respektive centrala myndigheterna är det viktigt att centralmyndigheterna så tidig som möjligt meddelar vilken typ av uppgifter som myndigheterna skall rapportera. Centralmyndigheterna bör vidare i så stor utsträckning som möjligt samordna sitt informationsinhämtande från kommunerna. Myndigheterna bör också inhämta underlag från en eller flera länsstyrelser om innehållet i kontrollplanen.

(29)

För de fall regeringen identifierar något kontrollområde som bör upp- märksammas särskilt eller prioriteras i kommande nationella kontrollplaner avser regeringen enligt propositionen att meddela myndigheterna detta genom regleringsbrev eller uppdrag.

Den samlade nationella kontrollplanen bör omfatta minst tre år och uppdateras löpande på årsbasis eller då extraordinära händelser kräver en ändring av planen under löpande verksamhetsår. Den bör vidare ange den huvudsakliga inriktningen på den offentliga kontrollen.

Sammanfattningsvis anser utskottet i likhet med regeringen att Livsme- delsverket bör ansvara för att det sammanställs en nationell kontrollplan i enlighet med artikel 41 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 och att det sammanställs en årlig rapport som skall inlämnas till kommissionen i enlighet med artikel 44. Kontrollplanen bör gälla för minst tre år och uppdateras i enlighet med bestämmelserna i kontrollförord- ningen. Statens jordbruksverk, Livsmedelsverket och Djurskyddsmyndighe- ten bör inom sina respektive verksamhetsområden ansvara för att kontrollplaner utarbetas i enlighet med bestämmelserna i kontrollförord- ningen. Dessa planer bör, om det behövs, utarbetas i samråd mellan myndigheterna. För de fall regeringen identifierar något kontrollområde som bör uppmärksammas särskilt eller prioriteras i kommande nationella kontrollplaner avser regeringen meddela myndigheterna detta genom regleringsbrev eller uppdrag. Enligt utskottets mening bör motionerna 2005/06:

MJ19 (m) yrkande 8 och 2005/06:MJ21 (fp) yrkande 11 lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte blivit tillgodosedda med vad som anförts.

(30)

Avgifter för kontrollen

Överväganden rörande livsmedelskontrollen Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Med hänvis- ning i huvudsak till vad som anförs i propositionen avstyrker utskottet motioner om riskbaserade kontroller (m, kd), att myn- dighetsutövning bör bekostas av allmänna medel (m), att en fast grundavgift bör tas ut för att täcka gemensamma administrativa kostnader (fp), avgiftsnedsättning vid tillsyn enligt flera lagar (fp), att kommunerna inte får ta ut avgifter som är högre än de faktiska kostnaderna (fp), att avgifterna för grundläggande kontroll bör vara låga och i huvudsak skattefinansierade medan avgifter för förnyade inspektioner till följd av avvikelser bör motsvara ett självkostnadspris (kd), kostnad för inställda besök (kd) och att riksdagen inte bör besluta om kommunernas taxa för offentlig kontroll (c).

I likhet med regeringen anser utskottet att det nya avgiftssystemet bör kunna börja tillämpas den 1 januari 2007. Utskottet föreslår att detta föreskrivs i övergångsbestämmelserna.

Jämför reservationerna 10 (m, fp, kd), 11 (m), 12 (fp), 13 (kd) och 14 (c).

Propositionen

En fast årlig avgift bör enligt regeringens bedömning tas ut från alla livs- medelsföretag för den ordinarie kontrollen. Livsmedelsverket bör utarbeta en schablon för olika verksamheters kontrollbehov. Schablonen bör baseras på bl.a. verksamhetens omfattning och risk. Livsmedelsverket bör – för att vägleda kommunerna – publicera schablonen t.ex. i allmänna råd eller i en vägledning.

En timtaxa, som baseras på principen om full kostnadstäckning, bör beslutas av kommunerna. Livsmedelsverket bör genom allmänna råd eller på annat likvärdigt sätt ge kommunerna vägledning dels om hur kommunernas taxa bör beräknas, dels om en lämplig lägsta nivå för timtaxan.

Kommunerna bör fastställa avgiften med utgångspunkt i det av Livsme- delsverket uppskattade kontrollbehovet och den beslutade timtaxan. Livs- medelsverket bör, efter regeringens bemyndigande, ges rätt att föreskriva hur statliga kontrollmyndigheters och kontrollorgans avgift skall beräknas.

Kontrollavgifterna bör kunna sättas ned för verksamheter som är lokali- serade i regioner med särskilda geografiska begränsningar, för verksamheter som bedrivs med traditionella metoder samt, under det första verksamhetsåret, för nystartade verksamheter.