• No results found

Vår historia. Från Bröderna Johansons Fåtöljindustri till Johanson Design

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Vår historia. Från Bröderna Johansons Fåtöljindustri till Johanson Design"

Copied!
13
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Vår historia

– Från Bröderna Johansons

Fåtöljindustri till Johanson Design

(2)

– Från Bröderna Johansons Fåtöljindustri till Johanson Design

Annandag jul 1966. Sverige har fortfarande vänstertrafik. Tage Erlander är statsminister. Att titta på TV är det stora folknöjet, det finns en TV-apparat i snart sagt var mans hem. Men vi har bara en enda kanal och alla program sänds i svartvitt. Publikdomptören Lennart Hyland är en av landets mest populära personer. Hans direktsända underhållningsprogram Hylands Hörna får nästan tvåtredjedelar av befolkningen att förväntansfullt bänka sig framför TV-rutan.

Ett av programmets stående inslag är ”Vackra Masken”, som går ut på att Hyland ska försöka lista ut vem som döljer sig bakom aftonens förklädnad.

Sittande på en livs levande häst klampar en skepnad starkt påminnande om den snillrike riddaren Don Quijote in på scen. Med hjälp av ett antal frågor och benäget bistånd av studiopubliken når en konfunderad Lennart Hyland fram till att det är den begåvade och smått excentriske skådespelaren Per Oscarsson som är kvällens hemlige gäst. Och här inleds ett av de underligaste och mest ihågkomna framträdandena någonsin i svensk TV-historia. Oscarsson håller en monolog om allt från sexualupplysning till invandringspolitik, men det är inte vad han säger utan vad han samtidigt gör som väcker störst uppmärksamhet. Han strippar! Lugnt och metodiskt klär skådespelaren av sig flera lager tröjor och långkalsonger, tills han står där i bara boxershortsen. De avskalade

klädesplaggen läggs undan för undan upp på en barstol som flinkt lyfts fram ur studiodekoren.

Hylands Hörna 1966

Tre tittare av de i runda tal fem miljoner som mer eller mindre förskräckt beskådat det i ett nutida perspektiv tämligen oskyldiga inslaget befinner sig i en villa på Drottninggatan i Markaryd. Just denna trio är med största säkerhet snarare stolta än skakade. Barstolen ifråga är nämligen designad och tillverkad av Bröderna Johansons Fåtöljindustri, på bara några väl tilltagna stenkasts avstånd från huset där de sitter. Varken farmor Lilly Johanson, hennes son Börje eller svärdottern Sylvia har en aning om hur familjeföretagets försäljningssuccé Barstol 1 hamnat i Sveriges Televisions rekvisitaförråd på Gärdet i huvudstaden Stockholm. Men så fort barstolen placerats framför skådespelare Oscarsson inser Börje att det är något stort på gång. Han plockar fram sin Super 8-kamera och förevigar spektaklet. För den som inte har tillgång till familjen Johansons arkiv av gamla filmrullar finns klippet tack och lov upplagt på Youtube!

Men låt oss ta det hela från början.

Barstol 1

(3)

1920 – 1933

Efter att i ett par år arbetat som bas på en lampindustri i Stockholm lockas Vara-sonen Albin Johanson ner till Markaryd, där hans bror och svåger startat en cementfabrik. Det där gick väl inte riktigt som Albin tänkt sig, brodern och svågern lät honom dra hela lasset på fabriken, vilket i längden inte bar sig. Så Albin, som var glad i att läsa och skicklig i allt han tog sig för, tvingades hitta andra sätt att försörja sig. Enligt yngste sonen Sven – som är den huvudsakliga källan till den här delen av historien – bytte fadern ofta yrken, möjligen var han en rastlös natur.

Inget ont som inte har något gott med sig; Albin träffade en tös från trakten, hon hette Lilly och hade sina rötter i Traryd, mitt i snapphaneland! Albin och Lilly gifte sig den 28 juli 1922 och flyttade in i en flerfamiljsvilla i Skärsjödal, alldeles intill den gamla dansbanan. Här föddes i snabb följd de sex syskonen Gösta, Margit, Gunnar, Börje, Britta och 1933 var det slutligen yngste pågen Svens tur att se dagens ljus.

Trots den stora barnaskaran hann mamma Lilly med att bidra till hushållskassan.

Hon tog syarbeten åt Ekå, sydde remmar till deras sandpappersmaskiner. Ekå, som grundades 1928, heter numera Ekamant och är faktiskt världens äldsta tillverkare av sandpapper.

Samhället Markaryd hade på den tiden ett par tusen invånare, de allra flesta kände varandra eller visste åtminstone vilka man var. Här fanns ett antal mindre mekaniska verkstäder och på många håll pågick tillverkningen av det redskap som skulle komma att göra namnet Markaryd känt vida kring; vävskeden. Från ortens vävskedsmakare reste speciella vävskedsknallar så långt bort som till Ryssland för att sälja sina varor. Ännu in på 1960-talet fanns det tre

vävskedsfabriker kvar i kommunen.

Fam Johanson

Från vänster bakre raden: Albin, Lilly, Gösta, Margit.

Främre raden: Gunnar, Börje, Sven och Britta.

(4)

Nu var det dags för Gösta Johanson, den äldste i den sexhövdade

syskonskaran, att ge sig ut i yrkeslivet. Med fullbordad sjuårig Folkskola i ryggen sökte och fick han anställning på Fabriks AB Ekå, som den officiella

beteckningen lydde. (För övrigt var det inget av syskonen Johanson som läste vidare utan allihop avslutade sin skolgång som trettonåringar). Gösta hade gröna fingrar, minns lillebror Sven, och var dessutom försedd med ett alldeles

utomordentligt ordningssinne. Att han var en uppskattad medarbetare skulle komma att visa sig: Gösta och två andra särskilt duktiga anställda fick varsin tomt till skänks av Ekås grundare och ägare Ernst Andersson. Året var 1948.

Adressen var Hyltevägen. Med benägen hjälp av pappa Albin, som vid det här laget innehade en tjänst som byggnadskontrollant, stod snart det egna huset klart och Gösta och sedermera hans systrar och bröder kunde flytta in.

”Efterhand som vi gifte oss och bildade egna familjer flyttade vi vidare” erinrar sig farbror Sven.

Det var också nu, under 1940-talets andra hälft, de tonåriga bröderna Börje och Sven fick plats som lärlingar i Kåre Backs tapetserarverkstad. Här blev de kvar en bit in på nästa årtionde, då hade även storebror Gösta, efter ett mellanspel som trädgårdsmästare, anslutit. Börje och Sven hade lätt för att ta till sig hantverket, det hade de sannolikt efter sin mångbegåvade far. Gösta lärde sig visserligen sina moment, men hans starka sida låg mer åt det ordningsamma och logistikiska hållet. De tre bröderna hade egenskaper som kompletterade varandra väl. I botten behärskade de allihop själva hantverket. Börjes entreprenörsådra och känsla för formgivning matchades av Göstas organisationsförmåga medan Svens uppfinningsrika öga för detaljer, konstruktion och produktion var ovärderlig när tiden var inne att öppna eget.

Börje, som var duktig på fotboll, hade varit med sin klubb, Markaryds IF, på en resa till Danmark och där vunnit en braskudde på lotteri. Han hade aldrig sett någon sådan innan och slogs av tanken att det skulle väl han och hans bröder kunna tillverka själva, tapetserare som de var.

1934 – 1952 1953 – 1971

Bröderna Johansons Fåtöljindustri startades 1953. De omtalade braskuddarna blev företagets första produkt, tillverkade i konstläder/galon, stoppade med träull med vadd ovanpå. Kuddarna bestod av trekanter som syddes ihop så att de bildade ett stjärnmönster. Galonet köptes till att börja med från grossisten Karlssons i Oshult, men det blev för dyrt så istället vände man sig direkt till tillverkaren, Gamlestadens Konstläderfabrik i Göteborg, där man blev en av de största kunderna. Braskuddarna gick nämligen åt ”som smör i Småland”. Namnet Bröderna Johansons Fåtöljindustri låter pampigt så det förslår, men verkligheten var en helt annan. Tillverkningen skedde inledningsvis faktiskt i Göstas källare.

Med en gammal dålig symaskin som enda hjälpmedel. Symaskinen lånades för övrigt av mamma Lilly. Där satt bröderna och trampade så det stod härligt till. I takt med ökad efterfrågan införskaffades fler maskiner. Det var inte det lättaste att hitta till överkomligt pris, men tack vare att man kände Gunnar Lindberg, vars föräldrar hade klädaffären Lindbergs Konfektion, fick man lov att köpa några därifrån.

Ett lyckligt sammanträffande gav en rejäl puff till de stora försäljningsframgån- garna. Mellanbrodern Gunnar hade visat framfötterna inom SSU och tack vare det blivit direktör för dansbanan Skärsjödal, vilken då utvecklats till folkpark. Den vägen lärde Gunnar känna en affärsman

i Kristianstad som hette Stur

Malmgren. Denne herr Malmgren sålde lotterivaror över hela Sverige och fattade tycke för Bröderna Johansons braskuddar. På så vis blev braskuddar- na från Gösta Johansons källare lotterivinster i praktisk taget varenda tombola från Ystad till Haparanda.

När källaren blev för liten för den växande verksamheten kom Börje på att det fanns gamla moduler som armén inte längre hade någon använd- ning för, så han köpte in en militärba- rack som sattes upp på Göstas tomt.

Den första egna fabriken var ett faktum!

(5)

Mot slutet av 1950-talet hade intresset för braskuddar ebbat ut, men det gjorde inte så mycket eftersom verksamheten utökats. Nu tillverkades det fåtöljer, madrasser, sängar och ottomaner. Stommarna köptes inledningsvis in från annat håll. Vid samma tid flyttades produktion till nybyggda lokaler, de låg där NIBE nu ligger och finns faktiskt fortfarande kvar. Där hade Bröderna Johansons Fåtöljindustri också sitt första riktiga kontor.

Kontoret sköttes av Börjes fru Sylvia med hjälp av bl a en ingift svåger, Arne Lindeberg. 1963 anställdes en kvinna som skulle komma att bli en värdefull tillgång för företaget. Hon hette Anna Greta Johansson och mycket av verksam- heten kom att kretsa kring henne. Det var en stilig kvinna med mycket skinn på näsan. Anna Greta hade hand om alla utrikiska agenter och all korrespondens med dem. Hon var språkbegåvad och fick med tiden titeln exportchef. Anna Greta var fram till mitten av 1990-talet, parallellt med Börje, något av företagets ansikte utåt, då nya krafter i form av Börjes söner Dan och Paul tog över ledarskapet. Dock förblev hon officiellt anställd ända fram till år 2001.

I och med att produktionen växte var man förstås tvungen att rekrytera mer personal. En av de första var Kåre Back, just det, samme tapetserare som haft Börje, Sven och Gösta som lärlingar i sin egen verkstad. Allra första anställde hette emellertid Lasse Jönsson, som var 14 år när han började 1959. Lasse kom att utvecklas till en förstklassig, energisk och rekordsnabb tapetserare och spelade med sin enorma kapacitet en mycket betydelsefull roll i produktionen. Lasse var av segt virke och jobbade kvar tills han var över 70!

Vid 1960-talets början hade personalstyrkan utökats till ungefär tio personer, en handfull var sömmerskor man rekryterat i närområdet.

Gunvor, Birgitta, Kirsten är namn som dyker upp. Många trotjänarinnor. Det var Sven Johansons uppgift att skaffa symaskiner åt de nya

sömmerskorna. Singer och Pfaff var de bästa märkena. Sömmerskorna, som jobbade på ackord, fick låna hem maskinerna och möbeltygerna fick de levererade av Sven, som inte bara hade lärt sig hur de effektiva elektriska maskinerna fungerade utan också kunde reparera dem vid behov. Det var även Sven som konfektionerade det mesta och ritade mönster till tygerna.

Företagets första kunder var folk som bodde i trakten. Men ryktet om hög kvalité och rimlig prissättning spred sig sakta men säkert i vidare kretsar.

Allt som oftast syntes Börje styra sin fullastade flakmoped i skytteltrafik mellan fabriken och järnvägsstation, för vidarebefordran till en utsocknes växande kundkrets. Det dröjde inte länge tills man fick skaffa sig en egen lastbil för att hinna med alla leveranser.

Bröderna Johansons Fåtöljindustri var dessutom skapligt tidigt ute med att skaffa resande säljare. Man var ute på möbelmässor och visade upp sig. I Stockholm, Malmö och Köpenhamn. Inför mässorna rådde det alltid febril aktivitet i fabriken. Alla bröder, även de som inte jobbade i företaget, plus svågrar och tillräckligt vuxna barn, hjälpte till att packa lastbilen som skulle iväg. Väl framme på utställningsområdet byggde man själva upp montern, i många år var det Sven som hade ansvaret för att det jobbet utfördes enligt ritningarna.

Boda Bröderna Johansons Fåtöljindustri på Hannabadsvägen 1963-1972, numera NIBEs huvudkontor.

(6)

Affärerna rullade på. Börje Johanson var den drivande kraften i verksamheten och också den som för det mesta ritade möblerna, men Sven hade ofta ett finger eller två med i spelet, framför allt när det kom till att hitta lösningar på diverse konstruktionsproblem. Den största utmaningen var att komma på nya modeller så att säljarna hade något att visa upp.

Från att övervägande delen av produktionen var riktad till hemmiljö började man nu sikta in sig mer och mer mot offentlig sektor. På kontraktsidan stod

Gerdmans Inredning för närmar hälften av omsättningen. Exportmarknaden började nu ta fart på allvar. Med hjälp av ett par amerikanska bröder, som å ena sidan var lite besvärliga att ha att göra med, men å andra sidan beställde hundratals av varje produkt, togs skuttet över till andra sidan Atlanten. Där fanns många svenskättlingar som ville inreda med svenska möbler. Åren innan

decennieskiftet 1969-70 fick Bröderna Johansons Fåtöljindustri kontakt med danska Niels Hørlyck Agencies, som blev företagets agent över hela världen.

Niels – som var en speciell personlighet – reste runt med en katalog skandinaviska möbler och skrev order på löpande band. De mesta av sina affärsrelationer upprätthöll han på golfbanan. På den då största

exportmarknaden USA hittade främst chefsfåtöljerna Kapten, Houston och Navigator plats på många JR Ewing-liknande kontor. En viktig beståndsdel i de här fåtöljerna var (och är fortfarande) de välkonstruerade stålunderredena.

Dessa ritades av den på detta område självlärde Sven Johanson och tillverkades i grannverkstaden som då drevs av Samhall och vars chef Helge Jansson var gift med Gösta, Börje och Svens syster Britta. Helge var väldigt duktig på att hitta lösningar på metallsvetsningar Det för Johanson Design så signifikanta och unika trumpetfots-underredet gjordes t ex i två stycken som pressades ihop och svetsades samman med ett kragat rör innan det slipades till och blev

exemplariskt fint, utan någon skarv! Verkstaden övertogs 1998 av Johanson Design och heter idag Metector.

Vi kan inte prata 1960-tal utan att nämna den klassiska äggformade fåtöljen Venus, en av Johanson Designs genom tiderna bäst säljande möbler. Åtskilliga är de barer, restauranger, nattklubbar, kryssningsfartyg, kontor och privata hem där Venus är en uppskattad del av inredningen.

Fåtöljen, som inte var helt okomplicerad att producera, fick en oväntad revival då Peter Gaszynski, ägare till trendiga inredningsbutiken HOUSE i Stockholm, i slutet av förra millenniet fick upp ögonen för den. Han var på jakt efter retromöbler och blev helt lyrisk när han kom ner till Markaryd på besök. Kruxet var bara att Venus inte längre fanns kvar i produktion, varför fabriken inte hade några verktyg kvar. Men det löste sig. Dan och Paul, som vid det laget tagit över ansvaret för verksamheten, letade upp företaget som levererat verktyget, Strandex i Rävlanda, och fick dem att tillverka ett nytt. Man gjorde en deal, som skulle komma att bli väldigt lönsam för samtliga inblandade parter. Här kom givetvis Sven Johansons expertis väl till pass, han mindes i detalj hur han löst de knepigaste momenten i produktionen och Venus återfödelse är en viktig milstolpe i Johanson Designs framgångssaga.

Venus 1960

Venus 2020

Gösta Johanson Sven Johanson

(7)

1972 – 1993

Efter några guppiga år med generellt vikande branschsiffror lyckades Börje Johanson och hans bröder åter få fart på ruljangsen. Så till den milda grad att man såg sig tvungna att söka sig till större faciliteter. 1972 flyttades så fabriken till nybyggda och mer modernt utrustade lokaler på Hässleholmsvägen. Nu stod det Johanson Design på fabriksskyltarna. Lite drygt tio år senare, 1983 närmare bestämt, fick ägarduon Gösta och Börje ett erbjudande om att sälja sitt företag till ett investmentbolag. Bolaget hade redan förvärvat Gerdmans Inredning, som flera år tidigare varit brödernas största kund. Bland de synergieffekter

investerarna tycke sig se var att de båda företagen kunde ha ett gemensamt datasystem. Så en dryg kilometer lång kabel drogs från Gerdmans lokaler ner till Hässleholmsvägen, där nya terminaler installerats. Det var stora åbäken som stod och dånade, minns Sven Johanson.Systersonen Lars Wenlid, som var fenomenal på datorer, var till stor hjälp vid den här förändringen. De nya maskinerna innebar en nytändning för verksamheten, både administration och produktion påverkades. Äldsta brodern Gösta, som dittills var den som i huvudet hållit reda på var alla grejer fanns, blev avlastad, likaså Börje, som ju egentligen inte ville släppa från sig kontrollen, men nu insett att det var en positiv förändring för alla berörda. Fast en gång i början höll det på att ta en ände med

förskräckelse; en revisor som kommit för att kolla siffror råkade dra ut en kontakt så hela alltet slocknade!

I början av 80-talet låg omsättningen kring 12-15 miljoner kronor, med en peak åren 87-88 då man var uppe i 20 miljoner. Investmentbolaget hade under tiden fått andra planer och 1985 köpte Börje tillbaka företaget, nu som ensam ägare.

Totalt antal anställda höll sig runt 12 personer. Många trotjänare som stannade ett helt arbetsliv, flera jobbade kvar efter uppnådd pensionsålder. Ett tydligt tecken på att man trivdes med både arbetsgivare och -kamrater. De konflikter som eventuellt uppstod löstes snabbt och smidigt. Alla möbler designades av Börje, inte sällan assisterad av lillebrorsan Sven. ”TV-stjärnan” Barstol 1 fortsatte att sälja bra, liksom den tidstypiska TV-fåtöljen Amigo. Något prat om att, likt många konkurrenter, flytta produktionen till något närliggande lågprisland, existerade inte. Börje Johanson hade bestämt sig för att allt skulle tillverkas på plats här i Markaryd, så att man hade full kontroll över att det blev ordentligt gjort.

Markaryd då, för 40 år sedan ungefär, skilde sig inte avsevärt från hur det ser ut idag. De ungefär 6 000 invånarna, varav de flesta bodde i egna villor, upplevde samhället som en trygg plats. NIBE hade börjat växa så det knakade, vilket gav många arbetstillfällen. Medan mamma och pappa var på jobbet ägnade sig barnen åt utomhusaktiviteter. Mycket fotboll. Säkert hade flera av de

bollsparkande knattarna bygdens stolthet Nanne Bergstrand som förebild! Två av dem som med liv och lust deltog i allt sportande var bröderna Dan (f -67) och Paul Johanson (f -72), Börjes söner. Deras minnen från pappans arbetsplats är lite begränsade. Det var jättespännande att efter arbetstid följa med mamma Sylvia och känna de speciella dofterna från verkstaden, att låna sparkcyklarna som användes för att ta sig snabbare fram mellan stationerna på

verkstadsgolvet och att spela pingis på personalens bordtennisbord! När de blev några år äldre fick de sommarjobba med att klippa gräset och så småningom lite enklare sysslor som att sätta tassar på stolsben och hjälpa till med att packa lastbilen och bygga montrarna när det var dags för de årliga möbelmässorna.

Men att de skulle axla sin far och sina farbröders mantlar i familjeföretaget var långt ifrån givet. Emellertid hade ödets nornor spunnit en egen väv åt Bröderna Johanson version 2.0…

Börje Johanson Johanson Designs lokaler på Hässleholmsvägen 1972-2008

(8)

1993 – idag

Vid juletid 1992 drabbas Börje Johanson av en akut hjärtåkomma. Äldste sonen Dan, som just var färdig med sina högskolestudier i Halmstad och som innan militärtjänsten jobbat heltid några månader på fabriksgolvet, hade temporärt återvänt till hemorten och fick nu ganska plötsligt ett större ansvar. Tredje veckan i januari bar det iväg till IMM i Köln och en kort tid därpå till Möbelmässan i Stockholm. Lillebror Paul fick vid bägge dessa tillfällen av en förstående överste dispens från sin militärtjänstgöring och kunde också han dra sitt strå till stacken. Pappa Börje förblev konvalescent så när det var dags för Salone del Mobile i Milano fick Dan återigen hålla i rodret (den här gången ensam då Paul inte fick ledigt från lumpen). Allt gick som smort. Dan och Paul hade nu lärt känna företagets utländska agenter och på allvar fått uppleva atmosfären på världens ledande möbelmässor. Samtidigt gavs möjlighet att få en närmare inblick i hur själva businessen fungerar. Det gav mersmak. Men det återstod en hel del att diskutera innan några definitiva beslut kunde fattas.

Saken var den att Johanson Design hade några rätt tuffa år bakom sig. Kraftigt vikande omsättning. Inga nya modeller utvecklade. Man var utarmade helt enkelt och det hade gått så långt att det var mer eller mindre bestämt att bolaget skulle säljas. De förhandlingar som hade inletts med ett riskkapitalbolag utmynnade i en lösning där själva rörelsen behölls, med Dan och Paul som hälftenägare, pappa Börje och mamma Sylvia ägde den andra hälften. Sylvia kunde jobba kvar på kontoret, med ansvar för bokföringen. Börje återhämtade sig från sin

hjärtinfarkt och behöll formellt VD-titeln, men av medicinska skäl begränsades hans arbetsinsats till att vårda relationerna till några av fabrikens viktigaste leverantörer. Medan Dan och Paul var de som i praktiken tog över ansvaret för hela verksamheten. Att båda föräldrarna fanns kvar tillsammans med

stöttepelaren farbror Sven var en väldig trygghet för de unga bröderna.

Samtidigt innebar det en balansgång. Dan och Paul hade ambitioner och ville satsa och utveckla, medan pappa Börje, som ju formellt fortfarande satt i VD-stolen, var en mer försiktig general. Följaktligen fick man skynda långsamt, men med tålamod i kombination med ungdomlig entusiasm och bevisad kompetens fick man så småningom med farsan på tåget!

Dan och Paul hade många idéer om vilka åtgärder som var nödvändiga att genomföra för att vända skutan i rätt riktning och successivt öka takten. Man bestämde sig för att produktutveckling var en förutsättning för överlevnad så tillsammans med farbrodern Sven satte sig Dan och Paul ner och började skissa.

Hjälp på traven hade man fått i samtal med Erik, som i och med att han i flera år arbetat hos Niels Hørlyck kände världsmarknaden väl. Modernare chefsfåtöljer var en nisch att satsa på gav deras gemensamma analys vid hand.

Kombinationen en avancerad mekanik från en välrenommerad leverantör i Italien, en slimmad profil och en tunn, fin, hög rygg resulterade i stolen Lotus. Det fanns inget liknande och Lotus blev en succé!

Med assistans av en reklambyrå plockades katalog- och PR-material fram, reklamblad skickades ut. Den nya generationen Johanson såg till att gå från en aningen hierarkisk företagskultur till en mer levande och öppen med jämnare organisation. ”Management by walking around” som det hette med den tidens terminologi. Dan fick nytta av sina högskolestudier i marknad och försäljning och man började göra egna affärsplaner. Ett mycket givande drag var att anlita Högskolan i Halmstad och be några av deras studenter göra en

kundundersökning för att få reda på hur Johanson Design uppfattades av marknaden. Det visade sig att man betraktades som extremt prisvärda och att man i hög grad förknippades med de tidigare nämnda trumpetfötterna!

Paul och Dan Johanson

(9)

Två förändringarna Dan och Paul snabbt insåg var nödvändiga var dels att se över säljsidan, dels att börja samarbeta med externa formgivare.

Stegvis föryngrades det utländska agentnätet, även strategin i samarbetet med dessa företagets internationella representanter ändrades drastiskt. Från piska till morot skulle man kunna sammanfatta det. Istället för att driva på och ställa krav reste Dan och Paul runt och frågade hur de kunde hjälpa till och hur de kunde stötta sina agenter. Man blev också mer lyhörd för vilken typ av produkter marknaden efterfrågade. Åren 97-98 fick man en ny agent på den stora

marknaden Tyskland och ungefär i samma veva hörde Peter Schneider av sig.

Peter, som var engelsman, jobbade med ett uppdrag för flygplatsen Heathrow och var på jakt efter ett stabilt bordsstativ och hade snokat rätt på Johanson Design. Ömsesidigt tycke uppstod och Peter blev företagets agent i

Storbritannien. Vilket visade sig vara ett lyckokast, 2006 förmedlade nämligen mister Schneider en beställning från internationella storbanken Arab Bank:s Londonkontor, en mycket lukrativ beställning som pågår löpande. Nästan 50 % av Johanson Designs totala omsättning går på export, man finns representerade i totalt 55 länder. Ytterligare ett par åtgärder som platsar in under rubriken

”Säljsidan” är att man övergick från netto- till bruttoprislista, vilket innebar att de som handlade mycket kunde erbjudas gynnsammare förutsättningar. Man började dessutom bearbeta den viktiga målgruppen arkitekter på ett mer effektivt och medvetet sätt.

Fram till generationsskiftet i mitten av 1990-talet hade all formgivning skett inhouse. Att betala royalties till designers betraktades som en onödig utgift. Det första steget i det nya tänkandet kom egentligen på initiativ utifrån. Designern Mattias Ljunggren, som hade samarbetat mycket med Källemo och var ett stort namn, hörde av sig eftersom han behövde hjälp med en barstol han ritat. Stolen heter Sputnik och finns fortfarande kvar i sortimentet. Att ha en såpass

namnkunnig formgivare som Mattias knuten till sig var förstås en fjäder i hatten och underlättade när nästa designerprofil nalkades för diskussioner om samarbete.

Det var Leo Thafvelin och hans första skapelse för Johanson Design fick namnet Snaps och var också det en barstol. Snaps fick en ikonisk status och blev en stor exportframgång. Storbritannien, Tyskland och

Nederländerna köpte. Rederier fick upp ögonen för den speciella designen vilket fick till följd att den hamnade på ett antal kryssningsfartyg och färjor. Stena Line tillhörde de första kunderna, de skulle inreda två nya båtar och det var en affär med hård konkurrens. Men Paul och Dan åkte upp till Göteborg och lyckades ro hem ordern. Stena är än idag en viktig kund.

Snaps 70

2003 inleddes samarbetet med designern Alexander Lervik. Alexander har sedan dess utgjort en betydelsefull kugge i det johansondesignska maskineriet.

Såhär beskriver han sin erfarenhet av Dan, Paul & Co:

”Första gången vi möttes var via Magnus Östlin, när jag gjorde inredningen till Sturecompagniet 2003 i Stockholm, tillsammans med arkitekten Peter Hallén.

Då sade nattklubbsägaren Vimal Kovac att jag bara fick använda Johansons möbler för de var de enda som klarade det hårda slitaget som förekommer på nattklubbar! Ett år senare lanserades Cuba-fåtöljen, tätt följt av stolen Studio.

Johanson Design har gjort en fantastisk resa under åren vi följts åt. Från barmöbler till en av de ledande tillverkarna för offentlig miljö. Samarbetet har fungerat väldigt bra över tid. Om alla de förändringar som jag ville åstadkomma i början genomförts skulle resultatet inte blivit så bra som det nu blivit. Dan och Paul tog allt i sin takt och det har visat sig vara hållbart i längden”.

Johanson Designs nuvarande lokaler på Anders Anderssons väg 2009 -

(10)

Stockholmaren Magnus Östlin var i mitten av 1990-talet en av Johanson Designs största kunder. När Dan ställde frågan om han hade lust att byta sida behövdes ingen längre betänketid. Såhär beskriver Magnus själv sina snart 25 år vid brödernas sida:

” Hösten 96 åkte jag ner och besökte fabriken. kunder. Företaget jag var anställd på jobbade med restauranginredningar och köpte mycket barstolar. Dan och Paul berättade att vi stod för halva deras omsättning i Stockholm och Mälardalen Så när jag avslöjade att jag skulle säga upp mig frågade de om jag ville bli deras representant. Min debut på Johanson Design skedde den första mässdagen under Möbelmässan i februari 1997.

Bland det som betytt mest för vår framgång i Stockholms-distriktet är att jag snubblade på Vimal Kovac, som ägde Stureplansgruppen. Han ville att alla möbler på gruppens nattklubbar och restauranger skulle komma från Johanson Design. Det blev som ett slags skyltfönster för oss och vi hade alltid kunder som rörde sig i de här miljöerna där våra möbler fanns.

2002 öppnade vi ett showroom i Stockholm, 57 kvm på Grev Turegatan 50. Vi växte hela tiden och anställde sex år senare Daniel Jonsson som

arkitektansvarig. 2013 flyttades showrummet till Ringvägen 9, där vi fick större lokaler och egna parkeringsplatser. Vi omsatte 33 miljoner när Daniel anställdes och när hans arbete började ge frukt ökade vi i snabb takt så nu omsätter vi 70 miljoner i distriktet Stockholm, Mälardalen och Norrland.

De företag jag är mest stolt över att ha fått in våra produkter är Spotify, Google, Coca Colas huvudkontor, Trygg Hansas HK i Stockholm, Klarna, NCC och ABB.

Dan, Paul och jag har en relation där vi pratar och resonerar mycket. Det som varit avgörande för Johanson Designs framgång är deras lyhördhet för marknadens förändringar och deras utvecklingsambitioner. De hittar alltid nya infallsvinklar. Dan och Paul är en knivskarp kombination som blir enormt

kompletta och starka tillsammans. Att de också är väldigt prestigelösa är en god egenskap.”

Här täckte Magnus in en stor del av den moderna historiebeskrivningen. Vad som måste fyllas i är det som hände i slutet av 90-talet: Magnus förmedlade kontakten mellan Johanson Design och designbyrån Pinc i Stockholm. Pinc hade skapat det fantastiska flexibla systemet B-bitz, som med sittpuffar som bas kan kombineras med allt från ryggstöd till ljusboxar. B-bitz kan sägas utgöra

startskottet för att nå en bredare kundkrets. Det var ett system alla kunde jobba med och på den tiden fanns det inget liknande. Tio år senare, mellan åren 2007-08, utvecklades B-bitz till modulsoffsytemet U-sit, vilken idag (hösten 2020) står för en stor del av företagets omsättning. Hjärnan bakom U-sit är Alexander Lervik.

Vi skriver september 2020. Blickar tillbaka. 1993, när Dan och Paul klev in i bilden på allvar hade Johanson Design 12 anställda och omsatte ca 10 miljoner.

Idag består personalstyrkan av 60 personer på Anders Anderssons väg, dit flytten gick 2009, och omsättningen har nått 200 miljoner kronor. Dessutom finns det 12 personer på den fabrik som i februari 2019 öppnades i Litauen. Plus 20 anställda på Metector, där alla stålkomponenter tillverkas.

I koncernen ingår även nya varumärket Decibel, som tillverkar ljudabsorberande ljudplattor, konstlädergrossisten Corium (sedan slutet av 90-talet) och LTZ som är en fristående produktionsenhet i Litauen.

Vore det en normal höst hade verksamheten i alla enheter varit febril. Dan och Paul hade sannolikt haft ett antal resdagar med agent- och kundbesök bakom sig och högst troligt hade det varit en handfull olika delegationer med utländska agenter och kunder på ingång. Och Magnus och Daniel skulle haft med sig ett par gäng arkitekter från Stockholm på studiebesök. Alla hade uttryckt sitt gillande av den genuina miljön och känt av den sköna stämningen som genomsyrar hela organisationen. ”Vi ska ha det roligt varje dag på jobbet”.

Någon av bröderna hade säkert passat på att hålla ett kort tal där det

förklarades att man står för sina produkter, det ska kännas tryggt att handla av Johanson Design. Och sist men inte minst: man kan vara säker på att få VALUE FOR THE MONEY. Sedan hade man antingen dukat upp en kräftskiva i konferensrummet alternativt stuckit bort till Ekebacken eller Sjöstugan och ätit middag.

(11)

Referenser:

Förutom dem Magnus Östlin nämner finns det naturligtvis mer exempel på företag som helt eller delvis valt att inreda sina kontor med produkter från Johanson Design. Det exklusiva svenska bilmärket Koenigseggs huvudkontor och återförsäljarkontor, SAAB Aero i Linköping och banken JP Morgan i New York är onekligen prestigeladdade varumärken. Här följer en rad ytterligare referenser, mindre och större, nära och fjärran:

Mälardalen och norra Sverige:

ICA Huvudkontor i Solna, HM, Karolinska institutet, Mall of Scandinavia, LKAB, IF Försäkring.

Södra Sverige:

AF Borgen i Lund, Hotell Öresund i Landskrona, Lindholmens Tekniska Gymnasium i Göteborg, Eriks Bar & Restaurang Malmö Stadion.

Danmark:

Hotell Best Western på Grönland.

Holland:

Booking.com, Holland Casino,, RABO bank, resebyrån ANWB Frankrike:

AXA försäkringsbolag, Air France, optikkedjan Atol, Klépierre (lyxiga affärscentrum), läkemedelsföretaget Novo Nordisk.

Ryssland:

Kassir, St Petersburg (största biljettförsäljaren i Ryssland), PlayKot (dataspel) GazProm Neft, Avito (Rysslands motsvarighet till Blocket), Veeam (IT-företag), JTI (tobaksindustri).

Estland:

Megaron, ANVOL, Hestia Hotel Kentmanni,, Estonian Environmental Research Centre, TELIA.

Storbritannien:

Virgin Voyages, EasyJet, CNN.

Tyskland:

Scout24, Berlin, Danone, Frankfurt, Hypoport, Berlin, Heidelberger Cement, Heidelberg, SAP, Mannheim.

Norge:

Jotun, Studentsamskipnaden, Levre skole, Trondheim Kommun, Sola Rådhus, Risvollan helse og velferdssenter.

Text: Claes Kanold

(12)

M/S Sjöfartmuséet Helsingör Agora Linköping

(13)

References

Related documents

IFAU behandlar dina personuppgifter i enlighet med gällande lagstiftning/regelverk som följer av Dataskyddsförordningen (GDPR). Information om hur IFAU behandlar dina

Deras åtskilda upplevelser i spelmissbruket utifrån strukturella förväntningar som enligt Brown (2006) gör dem mer ansvariga för familj och barn, kan precis som intervjuperson 7

testtillfällen. Överlag verkar det som att Prestationstestet håller en hög reliabilitet vilket utesluter tesen om att detta är anledningen till att medelvärdet visar att

Att jämföra skattningar av upplevelser av färdvägsmiljöer mellan cykelpendlare rekryterade via annonsering och via direktkontakt i färdvägsmiljöer, för att mäta

Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor som är utsatta för våld i nära

Det rör sig, betonar Ekner i inledningen till den första delen, inte om en utgåva som gör anspråk på att innehålla allt Gunnar Ekelöf skrivit, men väl om »en

Om en kolumn används skulle det kanske till och med vara möjligt att visa mer information än bara filnamn, information som till exempel storlek, fast inte i byte utan kanske

Ytterligare några sentida fynd finns från ljusfällor för fångst av fjärilar i vilka tre nya arter för Gotland togs sommaren 2005 (Gullefors 2006).. De 73 kända