Vem dömer änglarna? En teodicé

(1)

Vem dömer änglarna?

En teodicé

Vem dömer änglarna? – en teodicé v 2.1

(2)

Teodicé-problemet En inledande sammanfattning

Enligt vår bibel kommer denna tidsålder att avslutas med en dom. Om vi slår upp Svenska kyrkans psalmbok hittar vi de texterna under domsöndagen.

En dom innebär juridik. Juridik innebär att allt går rätt till vid en dom.

En dom innebär att det finns någon som utsatts för en oförrätt och någon som utfört oförrätten.

Profeten Jesaja beskriver en högt uppsatt ängel som gör uppror mot Gud, som bryter mot Guds vilja:

Jesaja 14:12 Ack, fallit har du från himlen, lysande stjärna, gryningens son, du har krossats mot jorden, du som betvingade folken. 13 Det var du som sade till dig själv:

”Upp till himlen skall jag stiga. Ovan Guds stjärnor skall jag resa min tron och ta säte på gudaberget längst uppe i norr. 14 Jag skall stiga upp ovan molnen, jag skall bli som den Högste.”

I dessa ord har vi beskrivningen av universums ”ur-synd”: Uppror. Mitt ”jag” skall härska, inte Gud.

I 1:a Mosebok kan vi läsa att människan skapades till Guds avbild, att vara Gud lik.

Jesus beskriver Guds egenskaper, det vill säga vad det är att vara Gud lik:

Matt 5:48 Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

Den här uppmaningen – att vara fullkomliga – ger Jesus till sina lärjungar. Till oss som vill vara hans lärjungar.

Jag upprepar Jesu uppmaning: ”Var fullkomliga”, han uppmanar oss INTE till att vara allsmäktiga! Jesus säger inte följande till sina lärjungar:

”Var allsmäktiga, så som er fader i himlen är allsmäktig.”.

Ändå bekänner vi oss till en allsmäktig Gud i vår trosbekännelse. Något jag inte förstår.

Utifrån att Jesus säger att vi har en fullkomlig Gud.

Den gängse uppfattningen är att Gud är enbart allsmäktig.

Jesus säger något annat: Gud är fullkomlig.

Att vara fullkomlig, då är man fullkomlig i alla avseenden. Det finns ingen brist. Inget får saknas.

En enbart allsmäktig Gud kan vara oändligt vis, ha all styrka, men, saknar medkänsla och kärlek. Det är denna allsmäktighet, den fallna ängeln Djävulen, vill åt. Djävulen är inte det minsta intresserad av medkänsla och kärlek. Han är enbart intresserad av makten!

Detta är centralt – att förstå skillnaden mellan allsmäktighet och fullkomlighet. Jag kommer att återkomma till denna skillnad många gånger. Jag hävdar att detta är nyckeln:

När vi förstår att fullkomlighet är oändligt mycket mer än allsmäktighet, först då kan vi förstå

(3)

1. Varför tillåter Gud ondskan?

2. Varför tillåter Gud ondskan under en tid, när han sedan – alltså någon gång i

framtiden – skall döma och förinta ondskan, denna fallna ängel och hans medföljare?

3. Den logiska följdfrågan blir: Varför genomför Gud inte dom och omskapelsen omedelbart??!!

Svaret blir: På grund av att Gud är fullkomlig!

Fullkomlighetens konsekvens medför att Gud kan inte vara domare. Inte i en rättegång där han själv är en av parterna.

Om en domare i Sverige blir utsatt för ett brott, så får han inte sitta domare i ett eget mål. Det är en självklarhet för alla.

Det är Gud själv som blivit utsatt för uppror. Först av fallna änglar, sedan av människor, som valt att följa de fallna änglarna. Dessvärre har vi alla fallit för dessa änglars frestelser och därmed gjort uppror mot Guds vilja.

.

Följande är viktigt att förstå! Gud kommer inte att sitta domare.

Om Gud vore domare i sitt eget mål, då vore Gud inte fullkomlig utan då vore han en despot, utifrån sin allsmäktighet, sin oerhörda styrka.

Så här säger Jesus:

Joh 5:22 Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen

Jag upprepar vad Jesus säger: Gud kommer inte att döma änglarna. Gud kommer inte att döma människan. Gud har överlåtit hela domsprocessen till Jesus.

För många är detta nytt, men, Jesus betygar att det är så.

Då kommer givetvis frågan: Hur kommer Jesus att göra?

Domsöndagens texter, ger oss svaret:

Matt 25:31 När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. 32 Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna.

En given fråga: Kommer jag att vara ett får eller en get?

Svar: Det bestämmer jag här i tiden. Du och jag bestämmer detta här och nu.

Nej, inte i morgon eller nästa vecka, utan precis just här och nu!

Alternativ 1: Tillstår jag här och nu att jag behöver Jesu försoning. Tillstår jag att jag vill vara Jesu lärjunge, då gäller hans försoning. Allt jag har misslyckats med, alla behov jag inte sett, eller struntat i, de har mästaren burit konsekvensen av. Jag är hans lärjunge. Mästaren bär ansvaret för lärjungens misslyckanden. Lärjungen är ju bara lärjunge, inte mästare!

Alternativ 2: Däremot, om jag anser att Jesu försoningsgärning är strunt, så bär jag hela ansvaret för mitt liv.

Jaha, men då är det väl klart då … ? Nix.

(4)

Stannar vi här så står ondskan kvar odömd. Alltså Djävulen med sina fallna ängar. Dessa som är ondskans ursprung.

Återigen:

Kan Gud döma Djävulen?

Nej. Då vore Gud enbart allsmäktig – alltså despotisk. Då skulle Gud överge sin fullkomlighet och vara Djävulen lik. En fruktansvärd tanke.

Vem finns kvar, som kan döma?

Svaret blir: Människan, alltså du och jag. Så här skriver Paulus:

1 Kor 6:2 Vet ni inte att de heliga skall döma världen? Och om ni skall döma världen, duger ni då inte till att döma i småsaker? 3 Vet ni inte att vi skall döma änglar? Då bör vi väl klara av vardagliga tvister.

Visste du att vi, vi människor, skall döma änglar? Sannolikt inte. Jag kan inte minnas att jag hört någon predikan om detta, men så berättar vår bibel i klartext. Vi läste det nyss.

Även profeten Daniel talar om samma sak. Beskriver det Paulus talar om: Domare.

Dan 7:10 En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades.

Även Lukasevangeliet berättar att människor skall döma:

Luk 11:31 Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med människorna i detta släkte och bli deras dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.

32 Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom.

Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona.

Gud har avstått allt dömande. Jesus delar upp människorna i de som valt att vara hans lärjungar respektive de som avstått. Johannes berättar om att vi gör detta val:

Joh 1:11 Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn

Vi talar här om den vuxna människan, den som förstår att hon har gjort uppror, brutit mot Guds vilja. För den som inte förstår det skriver Paulus följande:

Rom 4:15 Ty lagen framkallar vrede; utan lag ingen överträdelse.

Rom 7: 9 Jag levde en gång, när lagen inte fanns för mig. Men när budordet kom fick synden liv, 10 och jag dog.

Förunderliga och klargörande ord, avseende förståndshandikappade och alla andra, som inte förstått.

(5)

Kvar har vi alltså de fallna änglarna. De som är upphovet till allt ont. De som ligger bakom alla frestelser vi utsatts för.

Om vi skulle vittna om händelser som vi inte sett eller upplevt, skulle vi vittna falskt. Vi skulle intyga att vi sett och upplevt något som vi inte sett och upplevt. I en fullkomlig dom måste vittnena ha sett gärningen inträffa. Med egna ögon. Varit utsatt för gärningen med sin egen kropp. Allt annat vore lögner och en parodi på en rättegång.

Så här föreskriver Gud kriterierna för ett korrekt domslut:

5 Mos 17: 6 För att någon skall straffas med döden måste två eller tre personer vittna; ingen får dödas på ett enda vittnesmål.

Skulle Gud ha större krav på israelernas vittnesmål än på sig själv? Givetvis inte.

Gud är fullkomlig.

Även i domen av de fallna änglarna.

Dessa änglar kan inte motstå sin ondska därför upprepar de sin ondska. Fram till den dag, då varenda en av dessa ondskans änglar, fyllt sitt eget antal, av mänskliga upplevelser av deras ondska. Alltså när de själva uppfyllt vittneskravet för en korrekt dom: ”… minst två eller tre personer vittna … ”

Deras ondska måste tillåtas att upprepas. För att upplevas och bevittnas av mänsklighetens individer, som är satta att vara deras domare.

Endast på det sättet kan samtliga fallna änglar få en fullkomlig dom.

Ingen fallen ängel får dödas på ett enda vittnesmål. Gud är mer än allsmäktig. Gud är fullkomlig.

Sett ur allsmäktighetens synvinkel är detta inte nödvändigt.

Sett ur fullkomlighetens synvinkel är detta absolut nödvändigt.

Återigen:

Skulle Gud överge sin fullkomlighet och döma genom sin allsmäktighet, vore det katastrofernas katastrof. Då skulle vi ha en ofullkomlig allsmäktig Gud, alltså en despot.

Nu har vi en fullkomlig Gud, vars son sonat konsekvensen av mina och dina misstag.

Jesus har bevisat att han är Guds son och att han med full verkan burit konsekvenserna av sina lärjungars misstag, genom att betvinga döden – alltså Djävulen – genom att uppstå.

Änglarna har inte denna försoningsmöjlighet, därmed har de fallna änglarna inget hopp.

Upp 12:12 Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet:

djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort.”

1 Pet 5:8 Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. 9 Håll stånd mot honom, orubbliga i tron. Kom ihåg att ni får utstå detsamma som alla era bröder här i världen. 10 Men om ni nu får lida en kort tid skall Gud, som skänker all nåd och har kallat er till sin eviga härlighet genom Kristus, upprätta er, stödja er och ge er fasthet. 11 Hans är makten i evighet, amen.

(6)

Att Jesus uppstått är grunden för kristenhetens tro och hopp. Utan uppståndelse finns inget hopp.

Att Gud har en mening med våra liv – förstår vi utifrån att Jesus lät sig korsfästas för människans skull.

I teodicé-problemets lösning kan vi förstå vår uppgift. Det är en uppgift Gud själv aldrig kan ha:

Uppgiften att döma ondskans ursprung, de fallna änglarna. Det är människans uppgift, det är därför vi skapats att vara Gud lika, vara hans avbild.

Sammafattning

5 Mos 17: 6 För att någon skall straffas med döden måste två eller tre personer vittna; ingen får dödas på ett enda vittnesmål.

Detta är grunden. Gud använder orden ”ingen får dödas”. Ordet ”ingen” innefattar änglarna.

Guds fullkomlighet förbjuder ofullkomliga domar.

Även djävulens änglar har rätt till fullkomliga domar, där varje ängel döms utifrån två eller tre personers vittnesmål. Personer, alltså människor vittnar. Guds änglar är inga personer, d.v.s. människor, kan således inte vittna.

Vittnena – alltså vi, människan – måste ha sett de onda gärningarna personligen.

Vi får givetvis inte vittna utifrån vad andra har sagt!

Därför måste djävulen och hans änglar få hålla på. Ända tills alla änglar uppfyllt sitt eget personliga antal av vittnesmål avseende de onda gärningar de gjort var och en.

Teodicé-problemet handlar alltså om att döma ondskan, i en absolut oantastlig rättegång.

Gud anordnar rättegången.

Vi människor vittnar och dömer endast utifrån de gärningar vi sett.

Vi kan inte vara partiska.

Gud har sett till att vi inte kan se gärningsmännen.

Vi kan bara se och uppleva de onda gärningarna.

Vi kan därför endast vittna om de onda gärningarna.

- - -

Om du läser fortsättningen, kommer du förhoppningsvis få en ökad förståelse av vad fullkomligheten har för konsekvenser. Vad det innebär, att Gud är fullkomlig. Du kommer inte att få alla svar på allting. Däremot får du se rimliga konsekvenser av vad fullkomlighet innebär.

(7)

Inledning

För en kristen och upplyst människa, som lever i dag, borde Guds uppenbara motstånd till att vi fick tillgång till kunskap, rimligen vara en brännande frågeställning visavi behovet av kunskap. Vi formulerar frågeställningen så här:

Hur hade Gud tänkt sig att vi skulle fixa hans uppdrag - att bruka, härska och råda – utan att ha tillgång till någon som helst kunskap?

Har du gjort den här reflektionen någon gång? Jag kan ha fel, men jag gissar att du inte tänkt i de här banorna. Den här skriften innehåller ett stort antal nonkonformistiska reflektioner, liknande den du nyss läste. Reflektioner som vid första påseendet verkar vara minst sagt motsägelsefulla.

Däremot har troligtvis varje vuxen människa någon gång funderat över tillvarons

oförutsägbarhet och orättvisor. De tankarna har med vårt behov av trygghet att göra. Med stigande ålder får man insikten att tillvarons trygghet är en illusion. En illusion som visar sig vara värdelös förr eller senare. Verkligheten är att vare sig pengar eller vänner kan förhindra åldrande och död.

Många slutar tänka här. Skjuter tanken ifrån sig och det är begripligt. Alla har samma väg att gå. En dag skils vi från den här tillvaron, så varför bry sig?

En del menar att man inte skall bry sig. Man kan bara riskera att bli konstig eller deprimerad.

Ändå finns frågan där. ”Varifrån och vart hädan?” Frågan som fascinerat människor i alla tider. Finns det en skapande Gud, eller är allt en slump, är allt tillfälligheter? En del

människor menar att vi har skapat oss en Gud – en föreställningsvärld. Att vi bara inbillar oss att det finns en Gud.

Andra är övertygade om Guds existens, att Gud är en verklighet. Att Gud ingalunda ingår i en skapad föreställningsvärld utifrån människans hjärna, utan att Gud är en verklighet, där människan är skapad av Gud. Dessutom skapad till Guds avbild!

Ger man sig i kast med dessa frågeställningar - varifrån och vart hädan - så inställer sig också frågan om tillvarons mening. Varför finns ondskan? Varför fick ondskan fritt spelrum i Edens lustgård? Är man förvissad om en existerande Gud, så inställer sig en besvärlig fråga. Det finns ett heltäckande ord för denna fråga. Det är ordet: ”Varför?”

Den här boken handlar om Guds och ondskans samtidiga existens. Den är skriven med avsikten att ge en förklaring. En hållbar förklaring. Frågeställningen - detta ”varför” - formulerades redan på 300-talet:

Hur kan en allsmäktig Gud - som är fullkomligt god - tillåta ondskans existens?

Än mer brännande blir frågeställningen om man reflekterar över bibelns koncentrat av människans levnad:

(8)

Vi föds till ett liv, där livets mål är att skiljas från den här tillvaron – d.v.s. att dö - för att sedan bli ställd inför Jesu domstol!

Jag, med min dåliga karaktär.

Jag, med mitt dåliga förstånd och brist på förutseende.

Jag, med alla mina misstag och felaktiga val.

Allt detta skall jag en dag göra räkenskap för, hållas ansvarig för!

Varför har jag hamnat i den här soppan?

Mina gener har jag inte kunnat bestämma över.

Jag har inte kunnat välja föräldrar.

Mina föräldrar har inte kunnat optimera mina gener.

Trots att jag inte haft minsta möjlighet att att välja min genetiska personlighet, så är jag fullt ut ansvarig!

Hur kan en allsmäktig Gud – som är fullkomligt god - riskera att jag går evigt förlorad?

Hur kan en allsmäktig Gud - som är fullkomligt god - tillåta ondskans existens?

I den här skriften skall vi ge oss i kast med att besvara frågan. Det kan verka både pompöst och naivt. Faktum är att vi kommer fram till ett bra svar. Ett handgripligt svar. Ett lättfattligt svar.

Ett svar som ingalunda kullkastar den kristna tron. Ingalunda kullkastar behovet av att Jesus var tvungen att gå i döden för oss. För var och en av oss.

Det viktigaste för svarets hållbarhet är att Jesus är uppstånden. Jesu uppståndelse är ratificeringen – bekräftelsen - av det nya förbundets giltighet. Ett nytt förbund med

mänskligheten, som Guds egen son – Jesus - instiftade en skärtorsdagskväll för knappt 2000 år sedan.

(9)

Uppdraget:

Bruka och vårda Edens lustgård!

Har du någon gång funderat över om Guds projekt - ”Edens lustgård” - var en personlig katastrof för Gud?

Vi tar en fundering till:

Tänk om Adam och Eva inte fallit för frestelsen att äta av kunskapens träd. Vad hade hänt då?

Hade vi verkligen varit Gud lika?

Vi har bakgrunden, att Gud förbjöd människan att skaffa sig kunskap. När du reflekterar över detta faktum, skall du se det utifrån uppdraget: Att bruka och vårda Edens lustgård. Därutöver bestod människans uppdrag av att ”härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden."

Det här skulle vi klara av utan någon som helst kunskap. För att förstå paradoxen, hittar vi på ett konkret exempel:

Tänk dej att du eller jag, utan kunskap – vi är alltså inte ens medveten om att vi är nakna – att du eller jag skulle härska över en elefant? Få denna enorma muskelmassa att lyda just dej?

För mig framstår en enda positiv möjlighet: Elefanten skulle - i bästa fall! - slänga upp mig i närmsta träd!

Bibeln berättar – vi läser alltså i vår bibel - att Guds avsikt var att vi skulle härska och råda, bruka och vårda. Att råda är att bestämma över något. Detta skulle vi klara av utan förstånd.

Detta är inte rimligt. Ändå har Gud själv sagt precis detta. Så står det och då måste det vara rimligt, annars vore Gud inte Gud.

För att ytterligare spetsa till det: Förbudet att skaffa sig kunskap skapar en orimlighet, en fullständigt orimlig situation, om man väger in uppdraget!

Står det fel? Nej, det föreligger ingen tvekan om förbudet. Gud förbjöd oss att äta av kunskapens träd.

En annan fråga: Hade vi verkligen varit Gud lika - hans avbild - om vi saknat förstånd? Inte förstått skillnaden mellan gott och ont. Inte förstått vad kärlek är. Kärleken, som är Guds mest framträdande egenskap. Svaret måste bli: Nej, vi hade inte varit Gud lika.

Vi har lärt oss att Gud är allsmäktig och har all makt. Nu när vi har mjukat upp oss med några inledande frågeställningar, måste vi ta med ytterligare en:

Har du någon gång funderat över varför djävulen fick fritt tillträde till Edens lustgård och dess innevånare? Varför en allsmäktig Gud tillåter ondskan att få fritt tillträde till paradiset och dess innevånare.

(10)

Frågan har en central betydelse, därför att frågan kan uttryckas mer koncentrerat:

Varför tillåter en allsmäktig – men fullkomligt god Gud - ondskans närvaro?

Avsikten med den här skriften är att ge ett logiskt svar. Det går inte att ge ett logiskt svar utifrån värderingen av att Gud är allsmäktig. Det går inte heller utifrån värderingen av att Gud är den väldige.

Det är först när vi ser på Gud utifrån fullkomlighetsperspektivet, som vi kan ge ett hållbart logiskt svar utifrån vad bibeln berättar.

Innan vi ger oss i kast med fullkomlighetens logik, så finns det ytterligare en fråga som måste ställas:

Var Eva frestad av Guds förbud?

Svaret är faktiskt nej. Eva var inte frestad av sig själv, alltså på grund av egna tankar.

Detta nej, är ett faktum man vanligen inte reflekterar över. En reflektion vi borde göra, därför att den traditionella synen är att vi beskyller den första människan för att ha förstört vår tillvaro, genom att släppa in ondskan.

Det vi glömmer – eller inte noterar! - är att ondskan, djävulen själv, var redan insläppt. Han fanns i paradiset. Innan Adam och Eva föll för frestelsen. Djävulen var helt enkelt Adams och Evas närmaste granne!

Varken Eva eller Adam var frestade att bryta mot förbudet. De var inte frestade, av en enkel anledning. De begrep inte att de var nakna. De hade ingen kunskap, de hade ingen kreativitet till att ens komma på tanken, att bryta mot förbudet.

Har du någon gång reflekterat över - tänkt på - att när vi läser bibeltexten så kan vi i stället konstatera följande: Eva motsätter sig faktiskt förslaget från djävulen. Eva har inte det förstånd som behövs, för att förstå att Guds förbud innebär något åtråvärt. Guds förbud utgjorde alltså ingen frestelse för henne! Djävulen fick arbeta med att plantera ett begär i Eva. Nu läser vi vad som faktiskt står:

1 Mos 3:1-5

Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan:

"Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?" [2] Kvinnan svarade: "Vi får äta frukt från träden, [3] men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö." [4] Ormen sade: "Ni kommer visst inte att dö. [5] Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont."

Frestelsen bestod i att bli som Gud! Universums ursynd. Ett upprepande av djävulens eget begär och uppror. Ett begär, som djävulen planterade i Evas sinne. Det finns ett gammalt

(11)

Varför tillåter en fullkomligt god och allsmäktig Gud djävulen, att han får umgås och förleda en värnlös människa som Eva?

För dej, som inte har den ordagranna lydelsen i minnet, så kommer här hela historien. Citerad från Bibel 2000:

1 Mos 1:26

Gud sade: "Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden."

1 Mos 2:15-17 Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. [16] Herren Gud gav detta bud: "Du får äta av alla träd i trädgården [17] utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö."

1 Mos 3:1-13

"Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?" [2] Kvinnan svarade: "Vi får äta frukt från träden, [3] men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö." [4] Ormen sade: "Ni kommer visst inte att dö. [5] Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont." [6] Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. [7] Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

[8] De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. [9] Men Herren Gud ropade på mannen:

"Var är du?" [10] Han svarade: "Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig." [11] Herren Gud sade: "Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?" [12] Mannen svarade:

"Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt." [13] Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Hon svarade: "Ormen lurade mig, och jag åt."

(12)

Inkvisitionen och dogmerna.

Konformism eller

nonkonformism.

Galileo Galilei upptäckte att det var jorden som snurrade runt solen.

Den konformistiska uppfattningen var att solen snurrade runt jorden.

Låt oss för ett ögonblick studera den nonkonformistiske Galileis möte med den av konformism styrda inkvisitionen:

Följande är hämtat från uppslagsverket Wikipeidia och handlar om Galileo Galilei:

”Boken med titeln Dialog om de två världssystemen, som Galileo gav ut år 1632, skapade kaos. År 1633 ställdes han inför inkvisitionens domstol, där han blev tvungen att avsvärja sig allt rörande den så kallade "felaktiga läran". Den katolska kyrkan lärde att det var jorden, som var världsalltets centrum (den geocentriska världsbilden enligt Ptolemaios och

Aristoteles). Det sägs att han efter domen mumlat "och ändock rör hon sig!"

- - - -

År 1992 beklagade katolska kyrkan inkvisitionens dom genom ett uttalande av påven

Johannes Paulus II, och år 2000 upphävde man domen. Se Påven benådar Galilei, Forskning och Framsteg, nr 5, 1993.”

Följande är hämtat från Wikipedia om Konformism:

”Konformism är rättning efter omgivningens normer och regler och svårigheten att hävda en avvikande åsikt.

Motsatsen kallas nonkonformism och betecknar självständighet, originalitet eller excentricitet.”

- - - -

För att lösa teodiceproblemet, måste vi ifrågasätta alla nuvarande tankebanor.

Av den enkla anledningen att nuvarande tankebanor inte löst problemet!

Vi får inte bli rädda inför reflektionerna vi gör. För att lyckas måste vi frigöra det konstruktiva – det nonkonformistiska - tänkandet från det konformistiska tänkandet.

Det moderna västerländska samhället har medfört en tankefrihet, och därmed ett

ifrågasättande av konformismen, som tidigare inte varit möjligt. Vi har rätt att uttrycka både obekväma åsikter och obekväma tankegångar. En mycket mörk tid av konformism, i

kombination med trångsynt maktutövning, var inkvisitionen.

(13)

Teodicéproblemet kan kortfattat uttryckas så här:

1. Gud är allsmäktig.

2. Gud är fullkomligt god.

3. Det onda finns.

Jag är inte präst, men jag föreställer mig att de här frågorna finns uttalade eller outtalade hos alla människor. Definitivt i varje sorgehus efter en ung människas för tidiga död. Vid

katastrofer, vid enskilda olyckor.

Av vilken anledning tillåter Gud ondskan? Han är ju allsmäktig!

Ämnet kan verka svårt men svaret är frapperande enkelt och du får svaret här:

Gud tillåter ondskan under en begränsad tid, därför att det är fullkomlighetens fullkomliga konsekvens.

Om du är nöjd och fullt ut förstår svarets innebörd, så behöver du inte läsa mer.

Om du däremot är intresserad av fullkomlighetens logik – så följ med i reflektionerna.

Vi gör reflektionerna med utgångspunkt från bibelns egna ord. Reflektionerna leder oss till en logisk och rimlig förklaring av ondskans samtidiga närvaro, med en kärleksfull och allsmäktig Gud.

Vi måste ha klart för oss att kriteriet för en vettig förklaring är, att varken logik eller förklaring får motsäga sig själv!

(14)

Konformism visavi

nonkonformism

För den som omfattar den ateistiska tron – ateismen är också en tro som inte kan bevisas – kan få belägg för att Guds projekt - ”Edens lustgård” - var dömt att misslyckas. Djävulen är närmaste granne till 2 människor, som inte ens är medvetna om att de är nakna. Lägger vi sedan till uppdraget: ”Vårda och bruka”. Att människan skall fixa skötseln , utan någon som helst kunskap. En sådan förutsättning är en logisk omöjlighet. Däremot ett användbart verktyg för den ateistiska åsikten: Det finns ingen Gud, att allt är en slump.

Det centrala i denna teodicé är att Jesus beskriver Gud som fullkomlig.

Vi kan konstatera att kristenheten fullständigt glömt Jesu beskrivning av Gud. Att Gud är fullkomlig. I stället har vi hållit fast vid den högst värdsliga beskrivningen: En enbart allsmäktig Gud. Det räcker med vår trosbekännelses första mening: … Vi tror på Gud fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Varför struntade kristenheten i Jesu beskrivning:

fullkomlig, när man formulerade trosbekännelsen? Hade man glömt Jesu ord? Hade man inte fattat skillnaden mellan total fullkomlighet, visavi en begränsad allsmäktighet?

Kristenhetens grunddokument bibeln, berättar att Gud skapade människan till sin avbild. Var Guds projekt ”Edens lustgård” ett misslyckande?

Om vi bekänner oss till att skapandet av människan var ett misslyckande, då måste vi vara konsekventa och i så fall bekänna oss till att Gud misslyckats två gånger. Vi får inte glömma de fallna änglarna!

Änglarna skapades med fullt utvecklad kunskap och gavs en enorm styrka. De lever nära Gud, och kan se Gud, men, en stor mängd gjorde uppror mot Gud, deras skapare.

Efter detta skenbara misslyckande, skapar Gud människan till sin avbild. Människan får en mycket begränsad styrka, får inte tillgång till full syn. Kan alltså inte se Gud och den himmelska verkligheten. Därutöver saknar hon kunskapen om gott och ont. Är alltså en harmlös och bräcklig varelse, utan nämnvärd fysisk kraft, med begränsad syn och utan förstånd. Vad hände? Människan följde de fallna änglarna och bröt mot Guds vilja.

Logiskt sett kan en verklig Gud inte misslyckas. Om vi svarar ja, då bekänner vi oss till en Gud som har misslyckats, inte en, utan två gånger! Då är han med automatik en misslyckad Gud och därmed ingen Gud. Därmed skulle jag som bekännande kristen ha gjort ateismen en väntjänst eller hur?

Men var nu inte tvärsäker! Har vi verkligen vänt på alla stenar? Jag envisas med att vara en bekännande kristen, där jag har en fullkomlig Gud, med en fullkomlig son, som har uppfyllt lagens krav på konsekvens avseende mina misstag, därför att jag litar på vad bibeln berättar och vill vara Guds sons lärjunge.

(15)

För teologen är rimligen katastrofen, som inträffade i Edens lustgård, alla katastrofers moder.

Det var där världen och mänskligheten blev kontaminerad av synd genom Adam och Evas fall. Men var nu inte tvärsäker! Det kanske inte var mänsklighetens katastrof.

För att komma vidare måste vi försöka förstå följande fråga: Varför planterade Gud ett dödligt giftigt träd där det fanns människor som inte hade minsta förstånd, inte ens begrep att de gick omkring nakna? Planterar du dödligt giftiga växter i din trädgård om du har småbarn?

Givetvis inte!

För att komma vidare, måste jag faktiskt fråga: Har du någonsin gjort reflektionen, att

syndafallet var ”riggat” av en fullkomlig och gudomlig Gud? Två människor utan kunskap, en lögnens fader – djävulen – som närmaste granne, som bedrar dem till att äta en dödlig frukt.

Enligt min åsikt hade Adam och Eva inte en chans! Förr eller senare skulle de falla.

… Om inte annat, så för att få tyst på djävulens tjat …!

Den gängse uppfattningen är nog att Djävulen skrev under sin egen dödsdom på Skärtorsdagskvällen. Men, nu vill jag att du tänker till: Var det verkligen på

skärtorsdagskvällen – när djävulen genomförde angreppet på Guds son – som djävulen skrev under sin egen dödsdom?

Har du någonsin tänkt så här:

Kan frestelsen med kunskapens träd varit riktad mot djävulen i stället för mot Adam och Eva?

Var det i så fall redan i Eden som djävulen beseglade sitt eget öde? Var det redan när han genomförde ”Katastrofen Eden”, som han skrev under sin egen dödsdom?

Kan det vara så att teodicéproblemet – dvs. hur en allsmäktig kärleksfull Gud kan tillåta det ondas existens – är en mänsklig ”tankegroda”? En tankegroda som beror på att vi tappat bort grundläggande kristen kunskap. Kanske en konsekvens av att vi struntat i Jesu beskrivning av Gud i vår trosbekännelse? En närmast kättersk tankegång, som kan få kristenheten att samfällt spilla ut morgonkaffet!

Kan det vara så att samtliga fyra ansatser du nyss läst är sanna? ”Fullständigt, absolut

omöjligt!” är en rimlig indignerad reflektion. Var inte tvärsäker! Har vi verkligen vänt på alla stenar?

Du som är nonkonformist: Var måttligt självsäker. Högmod går före fall.

Du som är konformist: Var måttligt självsäker, tänk på katolska kyrkan och Galileo Galilei.

(16)

Dagens konformistiska tänkande:

Att Darwin krossat bibelns skapelseberättelse.

Det är mer än 200 år sedan som Darwin föddes. Mannen som formulerade arternas uppkomst.

Dessa upptäckter har sedan kommit att allmänt anses bevisa att bibelns skapelseberättelse är felaktig. Vilket då i sin tur medför att bibeln skulle vara osann. Ofta har man en förutfattad mening, så nu tar vi reda på vad som faktiskt står i bibelns skapelseberättelse.

Så här står det, och inget annat:

1 Mos 1:11

Gud sade: "Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden." Och det blev så.

1 Mos 1:24

Gud sade: "Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter." Och det blev så.

Min ståndpunkt är att bibeln berättar exakt det som Darwin kommit fram till:

Bibelns ord: ”Jorden skall frambringa … och det blev så” är ett koncentrat av det Darwin kom fram till på detaljnivå. Bibeln bekräftar Darwin.

Med evolutionsorden ”Jorden skall frambringa ...” beskriver bibeln långt före Darwin den evolution som startade. Gud har gett planeten jorden grundförutsättningarna för livets uppkomst: Att rätt temperatur, vatten, syre, kväve, kol med mera fanns.

Det är med orden: ”Jorden skall frambringa”, som bibeln berättar hur Gud ger planeten jorden

”marschordern” att starta evolutionsprocessen!

Hur man kan påstå att det föreligger ett motsatsförhållande mellan bibelns bekräftande ord:

”Jorden skall frambringa ...” och Darwin:s arternas uppkomst, är för mej obegripligt.

Om man ger sig i kast med den teologiska tanken ”Varför?” - eller den mer filosofiska

tankegången ”Varifrån och vart hädan?” - så är det rimligt att man tvingas välja mellan de två huvudfårorna när det gäller jordens och människans tillblivelse:

 Tankegången att evolutionen skett utan kontroll

 Tankegången att evolutionen beordrats av en skapande Gud.

Om vi följer tankegången att evolutionen skett utan kontroll, så kommer vi förr eller senare till hönan och ägget. Ett logiskt och filosofiska dilemma. Frågan brukar formuleras: "Vad kom först, hönan eller ägget?”

(17)

Problemet ligger i att ingen av de båda rent logiskt kan ha uppstått utan den andra; hönor kläcks ur ägg och ägg kommer som bekant ur hönor.

Blundar vi för detta evolutionsproblem så hamnar vi så småningom i frågor såsom vad

föregick ”The big bang”? Vem initierade smällen? Hur såg det ut före smällen? Var det enbart energi, eller var det enbart massa? Frågorna om energi eller massa blir relativt sett

ointressanta, när man sätter fokus på när - eller hur - uppstod denna energi/massa.

Den andra tankegången – med en skapande Gud – är enkel att angripa: Som kristen kan jag då beskyllas för att inte behöva ”tänka färdigt”. Kritiken kan enkelt fokuseras på minn

bekännelse att ” … Gud har alltid funnits ...”, där frågan ”vad fanns före Gud?” eller, ”vem var det som skapade Gud?” strikt logiskt inte går att besvara. Lika lite som förespråkaren av en evolution utan Gud inte kan besvara vad eller vem som skapade det som föregick ”the big bang”.

Vi har ibland inga logiska verktyg för att formulera oss rätt. Jag skall ta ett annat exempel på avsaknad av verktyg:Vi kan exempelvis inte ange ett exakt tal som anger förhållandet mellan cirkelns radie och dess omkrets. Vi använder oss av begreppet ”pi”.

Begreppet pi” innehåller ett oändligt antal decimaler, det går inte att definiera exakt.

Kristendomens Gud beskrivs vara oändlig i tid och rum, hur definierar man det exakt?

Våra logiska verktyg är i båda fallen för trubbiga, helt enkelt otillräckliga.

Vi går vidare genom att låta de här logiska inkonsekvenserna får stå där oemotsagda:

 ”Vem kom först, hönan eller ägget?”

respektive

 ”Gud har alltid funnits.”

Jag föredrar att gå vidare. Med den åsikten att det är mycket mer spännande med styrning från en skapande Gud. Att den vägen försöka hitta ett rimligt svar på frågan: ”Varför?” Vår bibel berättar att det tog tid och att Gud därefter vilade. Vi kan därav dra slutsatsen att skapelsen var ansträngande.

Det är rimligt att denne Gud har en mening med sin skapelse.

Det är mindre rimligt att tro att han meningslöst ”sparkade sig trött”!

Att brottas med ”Slumpen” såsom skaparen av en gudlös skapelse, har inget framtidshopp.

”Slumpen” har ingen styrning, ingen logik, ingen mening med sin skapelse.

Om Slumpen är skaparen, så måste vi vara medvetna om att Slumpen står för den totala oberäkneligheten. Slumpen står också för den totala meningslösheten, vilket ger

konsekvensen att allt är totalt meningslöst och att mitt eget liv är lika meningslöst.

Jag håller mig till vad vår bibel berättar:

Gud sände sin son till oss i mänsklig gestalt.

Jeus visade genom sitt liv att han är Guds son

Han bekräftade sin gudomlighet genom att uppstå från de döda.

Genom sin död på korset bar han mina misstag inför evigheten, jag har inget att frukta.

(18)

Detta är min personliga tro mitt hopp och min åsikt.

Något som man säkert kan göra invändningar mot på olika sätt.

(19)

Bibeln

vårt enda grunddokument

Eftersom jag är född i ett av kristendomen präglat land – Sverige – företräder jag den åsikten att vi söker svaren på frågan om en allsmäktig Gud visavi ondskans uppenbara närvaro i kristendomens grunddokument Bibeln.

Det filosofiska och logiska problemet som vi nu står inför, kan beskrivas så här:

 Att inte motsäga sig själv,

 Att samtidigt behålla en systematisk helhet.

Således - i ett koncentrat - formulerar vi frågeställningen på följande vis:

Hur kan man på en och samma gång hävda de följande tre satserna:

1. Gud är allsmäktig.

2. Gud är fullkomligt god.

3. Det onda finns.

När jag skriver de här raderna är jag 60+ och jag är en bekännande kristen. Kristendomens kärna är övertygelsen att Guds son – Jesus – var absolut tvungen att ta konsekvenserna av misstagen i människans liv. Misstag jag begått i mitt eget personliga liv. Redan begångna misstag, och dessvärre nya. Misstag som jag inte vill skall hända, men som sannolikt kommer att hända.

Jag är sedan 80-talet programmerare. För en programmerare är källkoden det viktigaste. Där finns logiken. Den kristna trons källkod utgörs av bibeln, och i konsekvens av detta bör Gud utifrån denna bok – sitt ord – ge en förklaring. Det är en tuff ansats, men, hebreerbrevets författare skriver följande:

Heb 4:12

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.

Jesus – Guds son - säger följande:

Joh 14:6

Jesus svarade: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Luk 21:22

Ty detta är vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt.

Joh 19:28

Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: "Jag är törstig."

Själv beskriver Jesus sig som sanningen.

Hebreerbrevets författare ifrågasatte inte skriftens ord.

(20)

Jesus ifrågasatte inte skriftens ord, allt enligt de citat jag lyft fram ovan.

(21)

Konformism visavi nonkonformism.

Oförståndets lättja visavi

mödan med att försöka förstå.

Nu är det dags att intensifiera sökandet efter en rimlig förklaring till Guds och det ondas samtidiga existens.

Det går aldrig, tänker en del. Naturligtvis inte, om vi har grundinställningen att det inte går.

 Med en negativa inställning blir varje försök – vad det var må - halvdant!

Ef 5:17

Var därför aldrig oförståndiga, utan sök förstå vad som är Herrens vilja.

Å andra sidan kan vi ta till oss uppmaningen och verkligen försöka. Använda vår logik, vår hjärna. Vi läste nyss vår bibels uppmaning att ”söka förstå” Dessa bibelord innebär en verklig möda med att tänka, ett arbete med att reflektera för att komma framåt, för att förstå, för att få en rimlig förklaring!

Vi måste ha klart för oss att vi löser inte problemet om vi försöker undvika de svåra frågeställningar med hjälp av mystik, dogmer eller annan svepande formulering.

Därför börjar vi med det obehagligaste i bibeln: Gud är kärleken, men, att bibeln å andra sidan tydligt berättar att jag och du kan gå förlorad.

Hur går det ihop med en kärleksfull Gud? Vi läser:

Matt 24:40-42

Då är två män ute på åkern; den ene tas med och den andre lämnas kvar. [41] Två kvinnor är vid kvarnen och mal; den ena tas med och den andra lämnas kvar. [42] Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer.

Luk 16:19-31

Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. [20] Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår [21] och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. [22] Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes. [23] I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. [24] Då ropade han:

'Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.' [25] Men Abraham svarade: 'Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. [26] Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de

(22)

som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.' [27]

Mannen sade: 'Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. [28] Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.' [29] Abraham sade: 'De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem.' [30] Mannen svarade: 'Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.' [31] Men Abraham sade: 'Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.' "

Så här står det i vår bibel. Läser du en engelsk bibel så är innehållet detsamma.

Det är en tuff text som berättar om en verklighet. Det är ingen liknelse. En lika tuff fråga ställer jag mig själv: Hur går dessa texter ihop med en kärleksfull Gud?

Vi skall ta en frågeställning till.

Joh 8:41-45

Ni gör er faders gärningar." Då sade de: "Vi är inga oäkta barn. Vi har Gud till fader och ingen annan." [42] Jesus svarade: "Om Gud vore er fader skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. [43] Varför fattar ni inte vad jag säger? Därför att ni inte står ut med att höra på mitt ord. [44] Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader. [45] Men jag talar sanning, och därför tror ni mig inte.

I den här polemiken med de judiska ledarna, säger Jesus att djävulen är lögnens fader. I skapelseberättelsen, ser vi att människans närmaste granne var djävulen. Vi läste det för en stund sedan, men det bibeln berättar är viktigt, så vi tar det en gång till:

1 Mos 2:15-17

Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. [16]

Herren Gud gav detta bud: "Du får äta av alla träd i trädgården [17] utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö."

1 Mos 3:1-7

"Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?" [2] Kvinnan svarade: "Vi får äta frukt från träden, [3] men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö." [4] Ormen sade: "Ni kommer visst inte att dö. [5] Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont." [6] Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. [7] Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.

Bibeln ger oss följande beskrivning:

(23)

Gud placerar två människor utan förstånd i ett paradis. De vet inte ens om att de är nakna. Där får ondskan – lögnens fader – fritt och utan ingrepp från Gud, förleda människan till brott mot det enda bud som fanns:

Ät inte av kunskapens träd!

10 Guds bud var inte utgivna. Det fanns bara ett enda förbud: Ät inte av trädet.

När Gud meddelar förbudet, säger Han inte: om ni äter av det …. utan Gud säger: när ni äter av det ...

Det som hände i Edens lustgård har hänt, och kan inte göras ogjort. Därav blir frågan vi nu ställer oss av ”akademisk art”. De här reflektionerna som är viktiga för att förstå Guds fullkomlighet och gudomlighet:

 Har du någonsin reflekterat över att Gud i sin storsinthet – i sin absoluta fullkomlighet – i Edens lustgård gav djävulen en ”andra chans”? Att han i detta jordiska paradis faktiskt hade möjligheten att få fortleva odömd, trots sitt uppror i himmelen? Att hans huvud hade fått förbli okrossat, om han låtit bli att fresta Eva!

Förbudet är riktat till människan som saknar all kunskap. Men, bibeln berättar också att förbudet från början inte var någon frestelse för människan! Evas första reaktion var en invändning som avvisade djävulens förslag!

 Har du någon gång funderat över att möjligheten till synd i första hand var avsedd för djävulen? Djävulen var före människans syndafall den ende som hade kunskap för att kunna förstå innebörden av ordet död.

 Har du någon gång funderat över sambandet att om djävulen frestade människan så var det kört för både människan och djävulen?

Den här tankegången innebär att människan har ett ansvar för sitt uppror. Tveklöst.

Tankegången innebär därutöver att djävulen bär det totala ansvaret för det kommande händelseförloppet. Hans eget uppror samt människans uppror.

 Har du reflekterat över att människan – utan kunskap – rimligen var fullständigt chanslös mot en mästerlögnare? Att det var därför Gud beslutat att sända sin son i döden för att sona enbart människans synder. Observera att Jesus har ingalunda gått i döden för djävulen och hans änglar!

Kan det vara så att frestelsen – som möjliggjordes av detta enda förbud som fanns - inte var riggad för människan utan för djävulen?

Kan det vara så att Guds ordval i förväg avslöjar det kommande händelseförloppet?

Reflektera över ordvalet. Guds säger inte om, utan Gud säger när!

Det finns all anledning att reflektera över följande ord i bönen ”Fader vår”:

”... Och utsätt oss inte för prövning ...”

Det vi läste nyss är utomordentligt viktigt: Gud säger inte om, utan Gud säger när!

Detta medför en skärpning av våra reflektioner och ger en ny frågeställning:

(24)

Hur kan en kärleksfull Gud ge människan så omöjliga förutsättningar!?

Börjar det bli svettigt? Vi har många stenar kvar att vända på. Vi måste göra de här reflektionerna för att förstå på djupet.

(25)

Jobs post.

En bonde som behövs

när Gud och djävulen spelar schack?

Nu skall vi spetsa till frågeställningen ytterligare och läsa om Job:

Har du hört talas om begreppet ”Jobspost”? I folkmun är det att få en rad negativa besked i olika former, gärna ansamlade så att man riskerar att duka under. Här får du läsa

originalversionen:

Job 1:1-2:10

I landet Us fanns en man som hette Job. Det var en oförvitlig och rättrådig man som fruktade Gud och skydde allt ont. [2] Sju söner och tre döttrar hade fötts åt honom. [3] Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsneston och hade många tjänare. Han var den mäktigaste mannen i hela Östlandet. [4] Hans söner brukade turas om att bjuda hem varandra till fest, och de inbjöd då också sina tre systrar att komma och äta och dricka tillsammans med dem. [5] När alla hade hållit sin fest såg Job till att hans barn blev renade.

Tidigt på morgonen offrade han brännoffer för var och en av dem. Han tänkte: "De kan ju ha syndat och i sina tankar förbannat Gud." - Så brukade Job alltid göra.

[6] En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem. [7] Herren frågade honom: "Var har du varit?" Anklagaren svarade: "Jag har vandrat kors och tvärs över jorden." [8] Herren frågade: "Lade du märke till min tjänare Job? På hela jorden finns ingen så oförvitlig och rättrådig som han, ingen som så fruktar Gud och skyr allt ont." [9] Anklagaren svarade: "Det är väl inte utan orsak som Job är gudfruktig.

[10] Du har ju själv på allt sätt skyddat honom och hans familj och allt som tillhör honom, du välsignar allt han gör, och hans hjordar brer ut sig över landet. [11] Men sträck ut din hand och rör det som tillhör honom, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet." [12] Herren sade till Anklagaren: "Gör vad du vill med det som tillhör honom, bara du inte rör honom själv." Så lämnade Anklagaren Herren.

[13] En dag när Jobs söner och döttrar var på fest hemma hos den äldste brodern [14]

kom en budbärare till Job och sade: "Oxarna gick för plogen och åsnorna betade bredvid.

[15] Då kom sabeerna och rövade bort dem och högg ner folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig."

[16] Medan han ännu talade kom en till och sade: "Guds eld slog ner från himlen och brände ihjäl fåren och folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig."

[17] Medan han ännu talade kom en till och berättade: "Kaldeerna anföll med tre horder, de tog kamelerna och högg ner folket. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig."

[18] Medan han ännu talade kom en till och sade: "Dina söner och döttrar var på fest hemma hos den äldste brodern. [19] Då kom en väldig stormby farande från öknen. Den tog tag i husets fyra hörn, och huset föll samman över folket och alla dog. Jag ensam kom undan och kan berätta det för dig."

[20] Då reste sig Job och rev sönder sin mantel och skar av sitt hår. Han föll på knä [21]

och sade:

"Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter.

Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn."

[22] Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.

(26)

[2:1] En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem. [2] Herren frågade honom: "Var har du varit?" Anklagaren svarade: "Jag har vandrat kors och tvärs över jorden." [3] Herren frågade: "Lade du märke till min tjänare Job? På hela jorden finns ingen så oförvitlig och rättrådig som han, ingen som så fruktar Gud och skyr allt ont. Och han håller fortfarande fast vid sin oförvitlighet. Du uppeggade mig mot honom, och han störtades i fördärvet utan orsak." [4] Anklagaren svarade: "Hud för hud.

Man kan ge allt man äger för att skydda sig själv. [5] Men sträck ut din hand och rör hans egen kropp, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet." [6] Herren sade till

Anklagaren: "Gör vad du vill med honom, bara du skonar hans liv."

[7] Så lämnade Anklagaren Herren. Han lät Job drabbas av varbölder från huvud till fot.

[8] Job tog en krukskärva att skrapa sig med, där han satt på askhögen. [9] Hans hustru sade till honom: "Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet? Förbanna Gud och dö!" [10]

Han svarade henne: "Du talar som en dåre. Vi tar emot det goda från Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?" - Under allt detta kom inte ett syndigt ord över Jobs läppar.

Det står så här i vår bibel.

Jesus kunde Jobs bok.

När Jesus hängde på korset, var han mycket noga med att allt skulle bli uppfyllt av det som stod i skriften.

Joh 19:28-30

Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: "Jag är törstig." [29] Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. [30] När Jesus hade fått det sura vinet sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

Enklast vore att förneka sådana här texter, men det är omöjligt. Citaten ovan är korrekta.

Bibeln finns i miljontals exemplar, med berättelsen om Job. Inget i bibeln har uteslutits. Den har med minutiös noggrannhet översatts från århundrade till århundrade. 1948 hittade man vid Döda havet pergamentrullar som innehöll bl.a. profeten Jesaja. Pergamentrullarna kunde dateras till år 0, d.v.s. Kristi födelse. Den stora frågan var: Är texten vi läser i dag, den som Jesus läste?

Svaret var ja. Inget var förändrat. Pergamentrullarna finns tillgängliga på museum i Tel Aviv.

2 Pet 3:10-13

Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. [11] När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt [12] medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. [13] Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Det vi nu läst handlar om människans villkor, men också ett löfte om en förändring. Om en tillvaro där ”rättfärdighet bor”. Fram till dess att denna omskapelse sker, har Guds son – Jesus

(27)

uppmaning till oss är en bekräftelse av skapelseberättelsens avsikt med mej och dej: Vi skall vara Guds avbild

Matt 5:48 Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

Människan är satt i en tillvaro där ondskan ges fritt utrymme. Det är bara att läsa Job en gång till, om nu någon skulle tvivla på påståendet. Jag listar nu ett axplock frågeställningar som vi måste besvara:

 Varför har Gud släppt ifrån sig en del av makten till ondskan när Gud är allsmäktig?

 Ondskan själv, får se Gud, men människan måste famla omkring i blindo.

 Gud låter ondskan hålla på, människor föds och dör och riskerar att gå förlorade.

 Det här skall pågå under en tid, sedan skall den perfekta tillvaron skapas.

 Varför !!!??? hoppar Gud inte över detta stadium direkt och genomför nyskapelsen?

 Hur många mer krig, mord, förförelser, svek och allt annat elände måste få fortgå innan Gud slår igen den här butiken?

 Var hittar vi fullkomligheten i detta Guds handlande? Den fullkomlighet som Jesus talar om.

Med de här raderna har jag försökt formulera ett antal skäl som till synes talar för en gudlös tillvaro. En slumpens tillvaro, där det gäller döda eller dödas, att äta eller ätas.

Jag har följande tro och åsikt:

 Att vår tillvaro är tillkommen med anledning av att vi har en levande och fullkomlig Gud.

 Att Jesus alltid menade det han sa. Här och nu tänker jag särskilt på uttalandet om att Gud är fullkomlig, inte enbart allsmäktig.

 Att kristenheten felaktigt fokuserat på Guds allsmäktighet i stället för på Jesu beskrivning: Guds fullkomlighet.

Jag gör nu ett försök att formulera innebörden av dessa båda ord – allsmäktighet visavi fullkomlighet:

 En fullkomlig Gud innehar även egenskapen allsmäktighet.

 En enbart allsmäktig Gud saknar egenskapen fullkomlighet och är därmed en ofullkomlig Gud.

En annan formulering med samma innebörd:

 En enbart allsmäktig Gud är en mäktig despot som saknar fullkomlighet.

 En fullkomlig Gud är gudomlig och i fullkomligheten ingår allsmäktigheten.

Judendom har bara gamla testamentets texter som helig skrift. Det var de som Jesus läste.

Om vi i vår bibel – senaste översättningen Bibel 2000 - söker i nya och gamla testamentets texter så hittar vi ordet allsmäktig på ett enda ställe. Det handlar om en assyrisk konungs egen uppfattning om sin egen allsmäktighet. Texten handlar om en despot. Texten handlar inte om Gud! Vi läser:

(28)

Jes 10:12-13

När Herren fullbordar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem skall den assyriske kungen ställas till svars för det han gjort i sitt övermod och för sin stolthet och förhävelse, [13] då han säger:

"Detta gjorde jag av egen kraft, i min oändliga vishet.

Jag flyttade folkens gränser och plundrade deras förråd,

allsmäktig störtade jag härskare från tronen.

I vår senaste översättning – Bibel 2000 – har man på detta enda ställe behållit ordet allsmäktig.

Tittar vi i äldre översättningar så används ordet allsmäktig, men i den nya översättningen så har det bytts ut mot den Väldige. Vi tittar på några exempel:

1917 års översättning:

1 Mos 17:1

När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig Herren för honom och sade till honom: "Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig.

Översättning år 2000:

1 Mos 17:1

När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren för honom och sade: "Jag är Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig.

1917 års översättning:

1 Mos 48:3

Och Jakob sade till Josef: "Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig

Översättning år 2000:

1 Mos 48:3

Jakob sade till Josef: "Gud den Väldige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaan. Där välsignade han mig

Nu måste vi göra en viktig reflektion, den som är nyckeln till teodiceproblemet:

 Jesus presenterade inte Gud som allsmäktig, utan som fullkomlig!

 Matt 5:48 Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

 Lärjungarna får inte uppmaningen att vara allsmäktiga! Jesus säger inte så här till lärjungarna:

◦

◦ ”Var allsmäktiga som er fader i himlen är allsmäktig.”

(29)

 Jesus – Guds son - beskriver inte Gud som allsmäktig utan som fullkomlig.

Är det verkligen omöjligt - att på en och samma gång -

hävda följande tre satser?

1. Gud är allsmäktig.

2. Gud är fullkomligt god.

3. Det onda finns.

Bibeln berättar om människans villkor:

 Människan föds,

 för att sedan dö,

 för att därefter dömas.

När det här har pågått tillräckligt länge, skall även jorden och himlarna förstöras, för att sedan nyskapas.

Följande är centralt för lärjungarna i den första kristna församlingen, vi läste det nyss, och vi läser det igen:

2 Pet 3:10-13

Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. [11] När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt [12] medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. [13] Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Lika centralt är att Gud sänt oss sin son Jesus.

Jesus har i människans ställe lidit lagens föreskrivna konsekvens av brott mot Guds regelverk.

Att Jesus burit lagens föreskrivna konsekvens gäller för varje människa som vill att detta skall vara giltigt.

Vi är fria att välja eller avvisa, vi läser vad bibeln berättar:

Joh 1:9-13

Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. [10] Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. [11] Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. [12] Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, [13] som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

(30)

Av texten framgår att vi har en fri vilja.

 Vi kan ta emot eller avvisa erbjudandet om att bli Guds barn.

 Vi kan ta emot eller avvisa erbjudandet om att Jesus bär lagens krav på konsekvens:

Joh 3:16-18

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. [17] Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. [18] Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn.

Orden: ”den som tror på honom blir jag inte dömd,” har följande innebörd:

Jag vill lita på bibelns förkunnelse att Jesus verkligen är Guds son som uppstått från de döda samt att jag vill vara hans lärjunge. Min vilja är det centrala. De första lärjungarna gjorde fel.

Jag och du gör fel, helt enkelt därför att vi är lärjungar, inte mästare. Jesus tar fullt ansvar – bär fullt ut konsekvensen – för sina lärjungars misstag.

Jag är inkonsekvent om jag inte tar med det andra alternativet:

”men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn.”

Vilka människor sorterar in sig i denna skara? Enklaste beskrivningen är de människor som intar ungefär samma hållning som de skriftlärda och fariséerna hade på Jesu tid. De såg på Jesus som en tokstolle, beskyllde honom för att vara en horunge (Joh 8:43) och bortsåg från alla under som de sett honom göra. Jesu uppståndelse från de döda förnekades. I stället betalade de den romerska vakten för att hålla tyst om saken.

Enligt vår bibel finns det 2 dödar. Den första är att vi skils från detta livet, förorsakat av händelsen i Edens lustgård. Den andra döden är att vi skiljs från Gud:

Upp 2:11

Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar skall inte skadas av den andra döden.

Om vi sammanfattar så här långt, så har vi en möjlighet att välja. Adam och Eva valde att bryta mot den enda lag som då fanns. Det fick konsekvensen att de skiljdes från Guds omedelbara närhet. De skiljdes från Edens lustgård och fick bära konsekvensen att dö, d.v.s.

att skiljas från livet på jorden.

1 Mos 3:21-24

Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.

[22] Herren Gud sade: "Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont.

Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid." [23] Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. [24] Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.

Alldeles nyss ovan, beskrev jag våra möjligheter. Jag tar dem i ett koncentrat: Viljan – alternativt oviljan – till lärjungaskap och viljan att lita på att Jesus är en uppstånden levande

(31)

Vem syndade först i Edens lustgård?

Det första syndafallet på jorden skedde otvivelaktigt i Edens lustgård.

Adam har fått bära skulden för detta, men vem var det som först bröt mot Guds lag?

Eva, säger någon,

Adam, säger någon annan.

Ingetdera är rätt.

Det var djävulen som först bröt mot Guds lag genom att förföra människan.

Han intog ormens kropp Det var han som begick det första upproret mot Guds lag på vår jord.

Han bär det totala ansvaret. Djävulen kunde ha låtit bli - men han kunde inte låta bli - och därför gick det som det gick.

Rom 5:12-14

Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade. [13] Redan före lagen fanns alltså synd i världen, men synd räknas inte där det inte finns någon lag. [14] Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte gjort sig skyldiga till en överträdelse som Adams. ...

Djävulen finns redan i paradiset när Eva och Adam träder in i lustgården. Han fanns där först.

”… 13 Redan före lagen fanns alltså synd i världen, ...”

Eftersom djävulen redan fanns i Edens lustgård – innan han bedrog Eva och Adam – så betyder det att han övergett sin himmelska härlighet tidigare. Den onde – djävulen – är en tidigare högt uppsatt ängel, med stor makt.

Vad innebär dessa ord, … redan före lagen fanns alltså synd i världen … ?

 Före det att Gud meddelade förbudet att äta av kunskapens träd, så fanns ingen lag överhuvudtaget för människan.

 Detta innebär i sin tur att människan omöjligen kunde synda, hon kunde inte begå något brott! Det fanns ingen lag. Det fanns inget att bryta mot. Det gick helt enkelt inte att synda!

 Det var omöjligt för människan att före förbudets tillkomst tillföra världen synd!

Återigen: Det fanns inget förbud av något slag!

… Redan före lagen fanns alltså synd i världen …

 Dessa ord innebär logiskt att någon annan än människan har släpat hit synden någon annanstans ifrån.

 Att någon brutit mot någons vilja, någon annanstans än på jorden.

 Att någon annan än människan haft kunskapen och förståndet att bryta mot någons vilja.

 Vem var det som vistades i Edens lustgård och hade denna kunskap? Svar Djävulen