Examensarbete i socialt arbete Malmö Universitet
“Solidariska vänner kommer göra sitt yttersta för de ukrainska flyktingarna.”
En kritisk diskursanalys av tidningsartiklar kring de ukrainska flyktingarna 2022
ALEXANDER HOLMBERG
& SARA ZACHRISSON
Media has a big influence on today's society, as it is one of the main sources of information for the general public. The political scene in Sweden has become more mediazied and politicians use the media platforms to communicate with the citizens. Media has the power to produce, reproduce and challenge discourses. Thus, the purpose of this study is to investigate the construction of the refugee-discourse, with focus on refugees from Ukraine, in a selection of Swedish newspapers during the first two months of the war in Ukraine. The study aims to explain how the discourse is constructed, what affects this can have on the organizational level of social work and how this affects the social worker in regards to thoughts and actions in their profession. The study utilizes critical discourse analysis since this method connects the text to the social practice it exists in, while also looking at the production and consumption of the texts. To analyze the results, theories regarding social psychology and social constructivism were used. The analysis lead to the finding of three main discourses: (1) the diligent refugee, and what possibilities and risks they face when arriving and integrating in Sweden; (2) the refugees as vulnerable mothers and children that risk living in poverty or being exploited on the labor market; and (3) who is responsible for the social integration and care of the ukrainian refugee. The conclusion is that organizational reforms can lead to a disruption in the execution of social work, and that the individual social worker’s professional ethics can be tainted in regards to thoughts about and actions towards the Ukrainian refugee.
Holmberg, A & Zachrisson, S
“Solidariska vänner kommer göra sitt yttersta för de ukrainska flyktingarna.” En kritisk diskursanalys av tidningsartiklar kring den Ukrainska flyktingen 2022. Examensarbete i socialt arbete, 15 högskolepoäng
Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2022.
Nyckelord: diskurs, flykting, kritisk diskursanalys, medialisering, socialt arbete
“Friends in solidarity will do the utmost for the Ukrainian refugees”
A critical discourse analysis of newspaper articles regarding the Ukrainian refugee 2022
ALEXANDER HOLMBERG
& SARA ZACHRISSON
Holmberg, A & Zachrisson, S
“Friends in solidarity will do the utmost for the Ukrainian refugees”. A critical discourse analysis of newspaper articles regarding the refugees from Ukraine 2022.
Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö
University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2022.
Keywords: critical discourse analysis, discourse, mediazation, refugee, social work
Innehållsförteckning
1. Inledning 5
1.1. Problemformulering 5
1.3. Syfte 6
1.4. Frågeställningar 6
1.5. Begreppsdefinitioner 6
2. Kunskapsläget 6
2.1 “De andra” 7
2.2. Makt och medier 7
2.3. Flyktingkrisen 2015: Mediernas bevakning 8
2.4. Gestaltning av invandring på ledarsidor 2010-2015 9
2.5. Sammanfattning 9
3. Tidigare forskning 9
3.1. Medialisering och makt 10
3.2. Medias påverkan på det sociala arbetet 10
3.3. Nyhetsmedia, stereotyper och politiska kampanjer 11
3.4. Former och uttryck för diskriminering 11
3.5. En värdig röst 12
3.6. Sammanfattning 12
4. Teoretiska utgångspunkter 13
4.1. Socialkonstruktivism 13
4.2. Socialpsykologi 14
4.2.1. Social påverkan och konformitet 14
4.2.2. Social distans och fördomar 14
4.3. Diskursteori 15
4.3.1. Diskursordningar 16
4.3.2. Foucaults sanningseffekter 16
5. Metod 17
5.1. Faircloughs kritiska diskursanalys 17
5.2. Faircloughs tredimensionella modell 17
5.3. Insamling av material 18
5.3.1. Insamling av tidningsartiklar 18
5.3.2. Insamling av material: kunskapsläge, tidigare forsknings samt teorier 19
5.4. Tematisering och kodning 19
5.5. Forskningsetisk överväganden 19
5.6. Metoddiskussion 20
5.6.1. Faircloughs kritiska diskursanalys 20
5.6.2. Kritik 20
5.6.3. Reliabilitet och tillförlitlighet 21
6. Resultat & analys 22
6.1. Beskrivning av flyktingarna 22
6.1.1. Den arbetsamma flyktingen: möjligheter och risker 22
6.1.2. Mammor och barn 24
6.2. Det svenska ansvaret 27
7. Diskussion 32
7.1. Förslag till vidare forskning 33
Källförteckning 34
Bilaga 1 37
1. Inledning
År 2015 har kriget i Syrien pågått i nästan fyra år med minst 250 000 döda som resultat (Washington Post, 2015). Flyktingar från flera länder i mellanöstern sökte sin flykt till flera europeiska länder men den särskilt största gruppen är syriska medborgare (SCB, 2016).
Tongångar från svenska politiker har från 2014 och framåt förändrats. Inför valet 2014 vädjar Fredrik Reinfeld till det svenska folket och ber om att dem ska ha tålamod och öppna sina hjärtan (Fredrik Reinfeldt, sommartal 2014.08.16). Senare i september säger dåvarande statsminister Stefan Löfven i sitt tal: “Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor” (Regeringen, 2015). Inte långt efter Löfvens tals föreslår regeringen den 24 november 2015 en rad åtgärder för att “skapa ett andrum för svenskt flyktingmottagande” och asylreglerna anpassas till EU’s miniminivå. Under 2016 och framåt införs en rad lagförändringar som på olika sätt begränsar flyktingmottagandet som till exempel tillfälliga identitetskontroller, begränsad möjlighet till familjeåterförening, etc (Migrationsverket, 2022).
År 2022 utbryter krig i Europa då Ryssland den 24 februari invaderar Ukraina (SVT, 2022). Den 30 mars 2022 har 4 miljoner ukrainska medborgare flytt landet (UNHCR, 2022).
Generaldirektören för Migrationsverket säger i en intervju att det kan komma mellan 76 000 - 200 000 ukrainska flyktingar till Sverige innan sommaren 2022 (dn.se). Många svenska privatpersoner öppnade sina hem och sommarstugor för att ta emot ukrainska flyktingar, detta trots att Migrationsverket bekräftade att de hade tillräckligt med boendeplatser ordnade för de kommande flyktingarna (aftonbladet.se).
Media har idag ett stort inflytande över den kunskap och information som människor har tillgänglig om pågående och framtida händelser i samhället. För de flesta människorna är media den viktigaste källan till information och kunskap om frågor som rör politik (Strömbäck, 2009). Medierna kan alltså både styra och påverka hur vi förstår och tolkar ett visst område.
År 2015 utmärkte sig i svensk och europeisk historia genom det stora antalet flyktingar som sökte sig till Sverige och andra europeiska länder. I Sverige kom det närmare 163 000 asylansökningar under 2015 (Migrationsverket, 2022). Det var en hög frekvens av medierapportering om vad som kom att kallas för “flyktingkrisen” eller “flyktingvågen” under 2015-2016. Majoriteten av medierna förhöll sig neutrala till flyktinginvandring även om krönikor, ledare och debattartiklar var av mer positiv karaktär. Ungefär hälften av mediekonsumenterna rapporterades tycka att nyhetsrapporteringen var bra. I samband med att flyktingpolitiken stramades åt senare under 2015 och flyktingarna blev dramatiskt färre så minskade också nyhetsmediernas rapportering kraftigt. Allmänheten blev samtidigt allt mer kritisk till nyhetsrapportering (MSB, 2018).
1.1. Problemformulering
Media har idag ett stort inflytande över hur människor tolkar och uppfattar händelserna i sin omvärld. Därmed har media en större påverkan på samhället som helhet eftersom att det påverkar både på en individnivå, såväl som på en organisatorisk och samhällelig nivå (Nord &
Strömbäck, 2015). Nyhetsmedia kan påverka stereotypiska attityder där exponering för nyheter och media med en negativ ton mot invandrare tenderar att öka dessa stereotypiska attityder (Schemer, 2012). Hur diskursen kring invandrare och flyktingar skapas och formas i media kan alltså ha en stark påverkan på allmänheten men också den politiska dagordningen (Strömbäck, 2009). Detta gör ämnet och studien intressant för socialt arbete då medias totala påverkan kan påverka det sociala arbetet på både en organisatorisk nivå och individuell nivå. Hos den enskilde socialarbetaren kan stereotypifiering av flyktingen reduceras ner till enstaka karaktäristiska drag, där unika egenskaper och förutsättningar hos klienten riskeras att förbises (Akademikerförbundet SSR, 2017). Det kan alltså bli problematiskt för både organisation och
socialarbetare när de tar in information från nyhetsmedia samtidigt som de ska förhålla sig objektivt och rättvist i sitt professionella utförande, tänkande och handlande.
1.3. Syfte
Syftet med den här studien är att se hur diskurser i media och nyheter kring migranter och flyktingar under 2022 formuleras och konstrueras. Genom att analysera beskrivningar av flyktingar i tidningsartiklar är syftet med studien att problematisera och resonera kring hur detta kan påverka människor och politiken, samt i vidare utsträckning det sociala arbete. Vi vill undersöka hur medierapportering kan påverka den organisatoriska nivån inom socialt arbete.
Vi vill även undersöka hur den enskilde socialarbetaren blir påverkad av diskurs- konstruktionen av flyktingen i media, både vad det gäller det egna tänkandet och handlandet i det professionella utövandet. Analysen kommer ske genom en kritisk diskursanalys för att förstå hur flyktingdiskursen är konstruerad 2022.
1.4. Frågeställningar
1. På vilket sätt framställs de ukrainska flyktingar i nyhetsmedia 2022? Hur är diskursen konstruerad?
2. Hur kan detta komma att påverka det sociala arbetet på en organisatorisk nivå? Samt hur kan detta påverka den enskilde socialarbetaren i sitt professionella handlande?
1.5. Begreppsdefinitioner
Flykting i Utlänningslagen (2005:716) (SFS 2022:242) Definitioner
1 § Med flykting avses i denna lag en utlänning som
- befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och
- inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av detta lands skydd.
Diskurs i Nationalencyklopedin (2022)
“betyder i dagligt tal samtal, dryftning. I filosofiska och besläktade sammanhang kan ordet beteckna en helhet av sammanhängande uttryck, utsagor och begrepp, t.ex. den moraliska, den vetenskapliga eller den religiösa diskursen, eller formen hos en sådan helhet.”
Medialisering i Betydelsedefinition (2022)
“Medias allt större roll i demokratin, på både gott och ont.”
2. Kunskapsläget
I det här avsnittet behandlas relevant litteratur för en mer nyanserad bild av kunskapsläget. Här kommer medias och politikens makt, nyhetsrapportering, och andrafiering att presenteras.
Litteraturen och källorna kommer från databassökningar där böcker och rapporter presenteras som resultat samt sökningar genom Malmö Universitetsbiblioteks-databas. Syftet med avsnittet är att bidra till ett djup för diskussion och analys.
2.1 “De andra”
Termen “den” eller “de andra” är inom sociologin en välkänd term som introducerades genom tvärvetenskapliga kopplingar med postmodernism och kulturstudier. Termen “den andra” kan dock spåras tillbaka till Plato som använde den för att representera relationen mellan en observatör (Jaget) och en observerad (Den Andra). I samhällskunskapen idag används termen
“den andra” för att referera till personer som uppfattas milt eller radikalt annorlunda av och än Jaget. Det finns flera uttryck som tydliggör gränserna och som separerar Jaget och Den andra, genom inkluderande och exkluderande pronomen som till exempel “oss och dem”, “vårt och deras”, “kvinna och man” eller “svensk och flykting” (Riggins, 1997).
Det finns olika tekniker för Jaget att skapa “ den andra”, en form av “andrafiering”. En teknik är stereotyper där en person stereotypiseras genom att denne reduceras ner till enbart ett fåtal karaktäristiska drag varav dessa överdrivs och simplifierar personen till enbart dessa drag.
På så vis kan stereotypifiering fixera skillnader hos Jaget och “den andra”, eller hos “oss” och
“dem andra”. På så vis fixerar även stereotypifiering inklusion och exklusion mellan olika personer och grupper av människor. Stereotyper hade emellertid inte kunnat existera utan typer:
utan typer, separation, kategorisering eller uppdelningen hade det blivit väldigt svårt för människan att skapa en förståelse av världen. Människan skapar en förståelse för världen genom att separera individuella objekt och klassificera dem olika så att de passar in i vår världsbild och kultur (Hall, 1997). På samma sätt arbetar nyhetsjournalistik eftersom de använder sig av typer, skillnader, motsatser, polarisering och konflikter när de formulerar sig.
2.2. Makt och medier
Makten har enligt Jesper Strömbäck (2000) tre ansikten. Maktens första ansikte avser makten över det politiska beslutsfattandet. Den här typen av makt är inte en förhandlande makt utan en beslutande makt och den utövas formellt på en kollektiv nivå och är tvingande för alla som tillhör den politiska gemenskapen. Den här makten avser alltså riksdagen, regeringen, de politiska nämnderna, politiska styrelserna, kommunerna eller landstingen beroende på vilken geografisk nivå som det handlar om.
Maktens andra ansikte handlar om makten över vilka frågor som blir föremål för det politiska beslutsfattandet, det vill säga makten över dagordningen. Till skillnad från maktens första ansikte är inte den här formen av makt tvingande på samma sätt. Snarare är makten som framförs här ett resultat av ständigt pågående förhandlingar mellan politiska aktörer som har mer eller mindre motstridiga viljor. I slutändan är det de politiska aktörerna som beslutar om vilka frågor som ska föras fram för beslutsfattande men det sker inte oberoende av andra icke politiska aktörer. Ett högt tryck utifrån från andra aktörer såsom företag, intresseorganisationer, från media eller från medborgarna kan påverka dagordningen. Trycket kan påverka de politiska aktörerna till sådan hög grad att de kan känna sig tvingade att ta upp frågor till beslutsfattande som kan strida mot deras egen vilja eller ideologi. Här spelar medierna enligt Strömbäck (2000) en central roll där han menar att om maktens första ansikte generellt sett är de politiska aktörernas så är generellt sett maktens andra ansikte medierna. Medierna har en oerhört central roll i Sverige både som arena och aktör då det utgör en kanal för politiker och andra som vill nå ut till medborgarna i samhället. Det utgör också för medborgarna den främsta källan till
information om politik och politiska frågor. Detta ger medierna makt, inte en bestämmande makt men en makt att starkt påverka och influera den symbolmiljö som politiken är en del av och utspelas i, och påverkar därmed även dagordningen. Mediernas makt beror delvis på att många tror på att medierna har makt (Strömbäck, 2000).
Maktens tredje ansikte avser makten över tanken. Allt fler forskningsresultat visar på att det är medierna som besitter maktens tredje ansikte. Strömbäck beskriver en specifik makt som medierna har, något han kallar för kultivering som avser hur verkligheten uppfattas i bred bemärkelse. Den här formen av makt är ett resultat av omedvetenhet hos människor om hur medierna kan påverka de egna tankarna hos människor (Strömbäck, 2000).
2.3. Flyktingkrisen 2015: Mediernas bevakning
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har publicerat en undersökning där en innehållsanalys gjordes för att se på hur media rapporterade om flyktingkrisen 2015, som är författad av Marina Ghersetti och Tomas Odén. Analysen visar på en omfattande rapportering kring invandring och flyktingar hösten 2015. De dominerande ämnena under den undersökta perioden var flykting-invandringens storlek, dess effekter på samhället samt flyktingarnas situation. Vad som framkommer av studiens resultat är att majoriteten av rapporteringen gjordes i en neutral anda men det förekom även sammanhang där en viss värdering kring en företeelse fanns: detta ofta i form av utspel från politiker eller organisationer som krävde åtgärder som direkt eller indirekt påverkade flyktingen. Vidare förekom även positiv och negativ publicitet i inslag om t.ex. lyckad integration eller konflikter till följd av ett ökat flyktingmottagande (MSB, 2018).
Vad som vidare framkommer från studien är att rapporteringen fokuserade på åtgärdsförslag för olika myndigheter. Majoriteten av förslagen handlar om olika slags förhandlingar, såsom t.ex. flyktingkvoter, samt åtgärder för att begränsa flyktingmottagandet.
Ungefär en tredjedel av den här typen av rapportering kan uppfattas som förmånlig för flyktingar, medan ungefär en fjärdedel av rapporteringen kan uppfattas som försvårande åtgärder för flyktingarna. Det var alltså vanligare att rapportera om sådant som skulle komma att gynna flyktingarna än de åtgärder som sattes in för att stagnera mottagandet och integrationen (MSB, 2018).
Utöver innehållsanalysen gjordes även en enkätundersökning hösten 2015 samt en uppföljningsenkät våren 2016 för att fånga in den allmänna opinionen kring flyktingfrågan.
Det framkom flera intressanta poänger ur enkätundersökningen. Under hösten 2015 ansåg två tredjedelar av de som svarade på enkäterna att Sverige hade tagit emot tillräckligt eller för många flyktingar, medan en tredjedel ansåg att Sverige kunde välkomna fler. Våren 2016 ansåg allt fler att Sverige tagit emot tillräckligt med flyktingar. I enkäterna uppmanades de svarande att kommentera hur de själva tänkte och kände kring flyktingsituationen. Under hösten 2015 var en majoritet av kommentarerna positiva där uttryck för solidaritet samt en vilja att hjälpa de som är utsatta återfanns. Kommentarerna visade även att det gjordes skillnad på de som kom och skulle få stanna: ekonomiska och religiösa skäl var de mest förekommande kommentarerna. Många uttryckte även en oro för vad ett stort flyktingmottagande skulle få för effekter på välfärden och samhället. Det uttrycktes även mycket kritik mot regeringen och myndigheterna för att inte ha kontroll över situationen samt en brist på handlingskraft.
Ytterligare en intressant poäng att göra är att det förekom skillnader i hur olika grupper svarade på enkäterna. Resultaten visade att kvinnor i allmänhet var mer positivt inställda till att ta emot flyktingar än män, att yngre var mer positiva än äldre, samt att högutbildade var mer positivt inställda till ett större flyktingmottagande än de med låg eller medelhög utbildning (MSB, 2018).
Sammanfattningsvis visar studien på att rapporteringen beskrev flyktingsituationen som något negativt men att det borde behandlas i positiv anda. Studien visade även på att
ledarsidor, debattartiklar samt krönikor ofta behandlade ämnet ur ett positivt perspektiv till förmån av flyktingarna. Opinionen bland allmänheten visade något annat: majoriteten uppfattade situationen som negativ och många förespråkade ett minskat flyktingmottagande.
Opinionen visade även på ett misstroende riktat mot regeringen och Migrationsverket, medan allmänheten var mer positivt inställd till polisen och kommunerna (MSB, 2018).
2.4. Gestaltning av invandring på ledarsidor 2010-2015
Strömbäck har tillsammans med Niklas Bolin och Jonas Hinnfors gjort en studie som syftar till att se hur ledarsidorna på de fyra svenska största dagstidningarna har rapporterat och skrivit om invandring och integration mellan 2010-2015 (Bolin, Hinnfors & Strömbäck, 2016). Ett av de mest betydande resultaten från studien är hur ledarsidor mer sällan gestaltar invandring och integration som något positivt, utan istället fokuserar på de negativa aspekterna. Även om många av artiklarna som de analyserat försöker förhålla sig neutralt och balanserat återfinns en överrepresentation av negativt klingande rapportering. Ytterligare en intressant poäng från studien är skillnaderna mellan tidningsredaktionerna. Det framgår att Svenska Dagbladet och Expressen tenderar att rapportera i mer negativa termer, medan Aftonbladet är dess motsats.
Tidningarna inordnar sig likt ett politiskt mönster där ledarsidornas hållning följer väljaropinionen, där Aftonbladet och Svenska Dagbladet finns på yttre vänster- och högerkant medan Expressen och Dagens Nyheter återfinns i mitten (Bolin, Hinnfors & Strömbäck, 2016).
2.5. Sammanfattning
Kunskapsläget har beskrivits utifrån andrafiering, medier och makt, samt hur mediernas bevakning av flyktingkrisen 2015 såg ut. Individen skapar en förståelse av omvärlden genom att kategorisera och separerar människor och ting, och när det görs genom stereotypifiering och reducering sker en andrafiering (Hall, 1997). Gränserna mellan “vi” och “dem” görs genom t.ex. inkluderande och exkluderande pronomen (Riggins, 1997). Precis som individen som ordnar sin världsbild för att få den ordnad, så gör även nyhetsmedia detsamma genom att formulera sig kring typer, skillnader, och polarisering (Hall, 1997). Media kan då använda sig av maktens andra och tredje ansikte: makten över dagordningen och makten över tanken. Detta sker delvis genom att många inte är medvetna om hur mycket media influerar de egna tankarna, samtidigt som många tror på att medierna har makt. Media utgör en av de största kanalerna för medborgarna kring samhällsinformation och politiska beslut, och utövar på så sätt en stor makt över dagordningen och tankarna (Strömbäck, 2000).
Vid den stora flyktingvågen 2015 handlade många av tidningsartiklarna om kritik och olika åtgärdsförslag för olika myndigheter. Tongångarna i artiklarna var oftast neutrala, men med en viss värdering från politiker eller andra intresseorganisationer. Det var vanligare att media rapporterade om sådant som skulle gynna flyktingen, och inte sådant som kom att stagnera mottagandet (MSB, 2018). Men enligt studien gjord av Bolin, Hinnfors och Strömbäck (2016) var rapportering under 2010-2015 mer åt det negativa hållet och de såg en skillnad på hur de olika tidningsredaktionerna valde att rapportera kring migration och flyktingar. Det kan tyckas intressant att många artiklar handlade om olika myndigheters tillkortakommanden eller bristande i hanteringen, samtidigt som det inte rapporterades så mycket om vilka olika åtgärder myndigheterna satte in för t.ex. gränskontroller och kontrollera ålder på minderåriga, vilket var direkta åtgärder som myndigheterna satte in för att bemöta det stora flyktingmottagandet.
3. Tidigare forskning
I avsnittet om tidigare forskning har utgångspunkten för sökningarna varit diskurser, migration, och media. Här presenteras relevanta forskningsartiklar och arbeten för att etablera en grund till examensarbetet som ska utföras. SwePub och Sociological Abstract har varit de primära databaserna för sökningar som begränsat till peer-reviewed, metod för sökningarna presenteras mer utförligt i metodkapitlet. Kapitlet om tidigare forskning inkluderar således forskning, forskningsartiklar samt rapporter från myndigheter.
3.1. Medialisering och makt
Jesper Strömbäck (2009) gjorde vintern 2007-2008 en enkätundersökning som omfattade dels svenska riksdagsledamöter och dels svenska politiska journalister. Studien syftade till att undersöka politikens medialisering samt mediernas makt och inflytande över politik och samhälle. Strömbäck (2009) medger att den empiriska undersökningen inte har försökt och inte har kunnat svara på i vilken utsträckning som innehållet i media och hur de politiska aktörerna är styrda av vad Strömbäck kallar för medielogiken eller politisk logik. Men resultaten av enkätundersökningen visar att de grupper som har bäst insyn i interaktionerna liksom de ömsesidiga relationerna mellan politiska aktörer och medier, dvs. riksdagsledamöter och politiska journalister - gör i sin bedömning att medierna har stort inflytande. Resultaten av studien visar också på att medierna har ett stort inflytande över dagordningen både vad gäller över politiker och över allmänheten. I ett fall i studien visar resultaten i enkätundersökningen på att medierna till och med anses ha ett större inflytande än riksdagsledamöter, regeringsledamöter och de politiska partierna (Strömbäck, 2009).
Resultaten visar också enligt svaren från riksdagsledamöterna och de politiska journalisterna, att medierna har makt att både bygga upp och bryta ned politiker. Mediernas inflytande är av sådan betydelse att närmare hälften av de tillfrågade riksdagsledamöterna och politiska journalisterna anser att det är viktigare för politiker att synas i media än att endast arbeta hårt. I och med detta är politiker redo att göra nästan vad som helst för att få synas i media. Strömbäck (2009) medger att enkätundersökning har vissa brister i att kunna undersöka hur någonting faktiskt är då svarsalternativen i enkätundersökningen kan tolkas olika.
Samtidigt visar resultaten på ett mönster där både riksdagsledamöter och politiska journalister gör genomgående liknande bedömningar om mediernas inflytande vilket visar på validiteten i studiens resultat. Detta ger sammantaget stöd för att teorin om att politiken i Sverige faktiskt har medialiserats liksom i många andra länder (Strömbäck, 2009).
3.2. Medias påverkan på det sociala arbetet
Elinor Brunnberg (2001) gjorde en studie där hon behandlade frågan om socialarbetare anser att media har en påverkan på yrkets status och socialtjänstens verksamhet. Det empiriska materialet i studien är baserat på djupintervjuer med socialarbetare samt frågeformulär från socialarbetare i svenska kommuner och engelska countyn. Totalt elva socialarbetare i Sverige och tretton socialarbetare i England deltog i djupintervju och totalt nittio socialarbetare på samma platser svarade på de öppna frågorna i frågeformulär. Datan samlades in under hösten 1992 till våren 1994. Då Brunnberg (2001) i den inledande analysen av intervjumaterial fann att socialarbetarna ofta beskrev relationen till media så valde Brunnberg att granska i vilka situationer relationen till media blivit central och hur media upplevdes påverka det sociala arbetet och dess status.
Resultaten för studien visar på att både de svenska och engelska socialarbetarna menar på att professionens status påverkas av vilken typ av publicitet deras yrkesgrupp och arbetsinsatser får i media. I intervjun med de svenska socialarbetarna framgår det att publiciteten kan utlösa en byråkratisk kris som i sin tur kan få effekter på den politiska och administrativa nivån men även på den professionella nivån. Detta i form av att nya rutiner och
arbetsmetoder införs liksom att ökade eller minskade resurser allokeras till det aktuella området (Brunnberg, 2001).
3.3. Nyhetsmedia, stereotyper och politiska kampanjer
Christian Schemer (2012) genomförde en studie där han undersökte hur media i Schweiz påverkar de fördomar som finns kring migranter, och hur nyhetsmedia påverkar de stereotypiska attityder som finns i relation till politiska kampanjer som riktas mot migration.
Studiens metod var en innehållsanalys av nyhetsmedia samt telefonintervjuer. Schemer (2012) upptäckte två olika diskurser beroende på politiska inriktningar. Politiska partier som ligger mer åt höger tenderar att beskriva migranter och invandrare negativt och att de skulle komma att “swamp Switzerland”. Å andra sidan, tenderar partier som ligger mer åt vänster att mana till universalistiska principer såsom rättvisa. I undersökningen framgår det att män, med lägre utbildningsnivå, som sympatiserar med högerpolitik tenderar att uppvisa stereotypiska attityder mot invandrare (Schemer, 2012).
Resultaten visar även att exponering för nyheter och media med en negativ ton mot invandrare tenderar att öka dessa stereotypiska attityder. På samma sätt tenderar exponering för nyheter och media med en positiv klang mot invandrare att ändra attityderna hos läsarna till det mer positiva. Det intressanta är att alla inte påverkas av tonen i nyhetsreportage och artiklar:
läsare med en lägre utbildningsnivå eller lägre kunskap inom migration och invandringspolitik tenderar att påverkas mer. Människor med en högre kunskapsgrad inom migration och invandring tenderar att påverkas mindre av nyheter med en negativ betoning mot invandrare.
Upprepad exponering för positiva nyhetsskildringar av migranter och invandrare minskade de negativa attityderna hos de som var objekt i studien. Eftersom medierapportering kring migranter och invandring är överväldigande negativt, är det troligt att detta bidrar till att vidmakthålla stereotypiska attityder riktat mot etniska minoriteter (Schemer, 2012).
3.4. Former och uttryck för diskriminering
Ylva Brune (SOU 2005:41) har, tillsammans med andra forskare, utrett och rapporterat för Statens Offentliga Utredningar (SOU) om mediernas betydelse för den strukturella diskriminering. Undersökningen genomfördes genom att titta på tre stora tidnings rapporteringar under två olika veckor under våren 2005. Dessa tidningar var Aftonbladet, Dagens Nyheter samt Svenska Dagbladet. Syftet med analysen var att visa om, när och hur nyhetsartiklar upprättar avgränsningar mellan “vi” och “dem”: där “vi” står för tilltänkta läsargemenskapen och “dem” representerar grupper som asylsökande, flyktingar och migranter. Brune (SOU 2005:41) analyserar artiklarna med hjälp av teorin om “den andre” och andrafiering, samt Kristina Boréus fyra typer av diskursiv diskriminering: utestängande från diskursen; negativ framställning; diskriminerande objektifiering; och negativ särbehandling genom olika förslag och beskrivningar. Artiklarnas innehåll behöver nödvändigtvis inte vara främlingsskapande utan kan skrivas med en välvilja och empati. Oavsett målet med texten bidrar de ändå till att skapa ett “vi” och “dem”, och skapar kategoriseringar av invandrare eller flyktingar. Detta leder i sin tur till konstruktionen av en svensk nationell identitet som ideal (SOU 2005:41).
Resultaten av studien visade att det fanns en stor underrepresentation och ett osynliggörande av icke-svenskfödda i nyhetsrapporteringen. Detta kopplades till makthierarkier i samhället där medier tenderar att avspegla och reproducera dessa maktförhållanden. Intressant nog finns inte den underrepresentationen lika utbrett i sport- och kulturdelen av tidningarna, vilket förklaras med att elitidrottare samt kulturarbetare inte i lika hög utsträckning domineras av etniskt svenska individer. När det gäller tidningarnas ledarsidor, som ofta tillskrivs hög status i det politiska samtalet, kan slutsatser dras att det inte sker någon systematisk diskriminering. Samtidigt visar vissa inslag i artiklar, i synnerhet i Sydsvenskan,
att en viss förstärkning av fördomar av invandrare sker. Resultaten visar även att det sker en rutinmässiga diskriminering i speciellt brotts-rapporteringen där trivial brott får stort nyhetsvärde just eftersom de kan kopplas till stereotyper om “den andre”. Brune (SOU 2005:41) fann även att brottsrapportering tenderar att uppge nationellt eller etniskt ursprung om den misstänkte eller dömde inte var etniskt svensk.
3.5. En värdig röst
Lillie Chouliaraki och Rafal Zaborowski (2017) gjorde en litteraturundersökning samt analys för att undersöka vems röster som hörs och får ta plats i media och nyheter kring flyktingkrisen 2015. Chouliaraki och Zaborowski ville undersöka hur flyktingar framställs i media samt hur narrativet löd, vem som berättade om den svåra situationen, i vilken kontext och vilket mandat de hade. Argumentationen var att vem och i vilken kapacitet som får utrymme att tala om migration och flyktingar i media bestämmer hur detta mottas i det offentliga rummet: alltså en värdig eller värdefull röst. Rösten som hörs i media blir till en performativ handling som konstituerar talaren som människa: som en social och historisk aktör tillhörande en politisk gemenskap (Chouliaraki & Zaborowski, 2017).
Studien ledde fram till två huvudsakliga insikter. För det första följer europeiska nyheter en strikt hierarki som kan liknas med de hierarkier som återfinns i de europeiska politiska sfärerna. Nationella politikers, EU-politikers och andra högt uppsatta aktörers röster blir dominanta vilket kommer på bekostnaden av medborgarna och flyktingar eftersom deras röster inte får lika stort utrymme i nyhetsmedia. Detta leder till ett nedvärderande av vanliga människors röster som blir opålitliga. En priviligerad, och ofta cis, elit tycks få ett större utövande vilket marginaliserar flyktingars röst. Det blir ett slags strukturellt utanförskap där den andres berättelser inte får ta plats samtidigt som den rekonstruerar och åter-legitimerar deras uteslutning. För det andra leder denna “rösthierarki” till att flyktingar felaktigt erkänns som politiska, sociala och historiska aktörer och därmed håller dem utanför “våra”
gemenskaper och tillhörigheter. Chouliaraki och Zaborowski (2017) uttrycker detta som språkliga strategier genom vilka symboliska gränser sker. Dessa strategier är: tystnad eller utestängande av röster; kategorisering eller kollektivisering där flyktingar reduceras till t.ex.
sin nationalitet och på så sätt inte får status som unika individer; och en dekontextualisering som bidrar till att frånta flyktingar sin legitimitet och berättigande i det offentliga rummet (Chouliaraki & Zaborowski, 2017).
3.6. Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan det konstateras att nyhetsmedia har ett stort inflytande på både politiker och den politiska agendan. Media har ett stort inflytande på dagordningen och politiker tycker att det är allt viktigare att synas i media (Strömbäck, 2009). Vi kan då även konstatera att Sverige har fått en medialiserad politik där nyhetsmedia har en allt större makt.
Forskningen har även visat att politikers och andra högt uppsatta aktörers röster dominerar i nyhetsmedia, där medborgaren och flyktingen inte får lika stort utrymme. Detta leder till en utestängning från det offentliga samtalet och en marginalisering av flyktingars röster (Chouliaraki & Zaborowski, 2017). Det finns alltså en stor underrepresentation av flyktingar i nyhetsrapporteringen, vilket kopplas till de makthierarkier som återfinns i samhället. Makt- hierarkierna produceras och reproduceras således i media (SOU 2005:41). Vidare visar forskningen att gestaltningen av flyktingar i media påverkar allmänhetens stereotypiska attityder mot dem. Positiva och likväl negativa gestaltningar i media kan komma att förstärka individens attityd mot invandrare och flyktingar (Schemer, 2012). Slutligen kan det även påvisas att nyhetsrapportering kan komma att påverka socialarbetarens status och arbete.
Byråkratiska kriser utlöses till följd av händelser i media vilket i sin tur får effekter på den politiska och professionella nivån (Brunnberg, 2001).
4. Teoretiska utgångspunkter
I följande avsnitt presenteras de olika teoretiska utgångspunkterna som kommer användas vid analysering och diskussion av resultaten. Syftet med studien är att se hur diskursen kring den ukrainska flyktingen är konstruerad och hur det kan påverka socialarbetaren och det sociala arbetet, därför har vi valt teorier som kan hjälpa oss förstå hur konstruktioner påverkar individer. Vi har därmed valt teorier om hur det sociala konstrueras, hur interaktionen mellan det sociala och individen ser ut, och hur denna interaktion kan komma att påverka individen.
Teorier om social närhet och fördomar kommer också behandlas för att skapa en förståelse om hur stereotyper och fördomar skapas och cementeras. Diskursteorin är även den relevant eftersom den behandlar språk, makt och kunskap, och fungerar även som en bas för den kritiska diskursanalysen.
4.1. Socialkonstruktivism
Enligt socialkonstruktivismen härstammar vår kunskap och vetande ur socialt konstruerade faktorer. Upplevelser i hjärnan hos en människa utgör en representation av den information som personen i fråga registrerat från omvärlden. Om en person tittar på en datorskärm så utgörs upplevelsen i hjärnan hos personen av representationen av den information som denne har registrerat från yttervärlden, i detta exempel en datorskärm. Enligt socialkonstruktivismen är det ytterst sett sociala processer som gör att personen kan se en datorskärm. Poängen hos socialkonstruktivismen är att om personen i fråga inte visste vad en datorskärm är så skulle denne inte se en datorskärm, att kunskapen av att en datorskärm just är en datorskärm är en socialt konstruerad faktor. Dessa kunskaper om vad olika saker och ting “är” kommer från det språk som människan tillägnas under uppväxten. Socialkonstruktivister menar att språket är socialt konstruerat och därför blir också människans uppfattning av och dennes kunskap om verkligheten socialt konstruerad eftersom kunskap erhålls med hjälp av språkliga begrepp. En utgångspunkt inom socialkonstruktivismen är att kunskapen hos människor påverkas av den tidsanda som vid en given tidpunkt är förhärskande i ett samhälle (Wennberg, 2010).
Social fakta skapas genom konventioner, dvs. när två personer eller fler blir överens om att olika ting ska ha vissa egenskaper. Pengar är till exempel idag ett vedertaget betalningsmedel för att de flesta människor är överens om att det är så. Om det endast vore en person som trodde att pengar var ett fungerade betalningsmedel så hade det inte varit det.
Pengar är alltså ett socialt faktum eftersom att människor är överens om det och människor genom generationer har lärt sina barn och barnbarn och så vidare, att pengar är ett giltigt betalningsmedel: detta är vad som kan anses vara ett social faktum (Wennberg, 2010).
Wennberg (2010) förklarar hur Peter Berger och Thomas Luckmann argumenterar för att samhället är en mänsklig produkt, att samhället utgör en objektiv verklighet och att människan är en social produkt. De kopplar samman dessa påståenden med tre centrala begrepp: externalisering, objektivering och internalisering. Berger och Luckmann menar att människan har en benägenhet att skapa vanor. Med tiden blir dessa vanor externaliserade vilket menas att vanorna sprider sig till andra människor som inte har varit med och utformat dessa vanor. I och med detta skapas institutioner som sträcker sig längre ut i samhället och påverkar ett större antal människors vanor. Samhället består av ett stort antal sådana institutioner och när nya människor föds in i samhället så föds de in i dessa institutioner redan på förhand, som kunskapen om pengar till exempel där man förklarar för barnet vad pengar är. På så vis är barnets värld fylld med en lång rad institutioner och kunskap(er) som barnet inte med viljans kraft kan välja att selektera mellan. Dessa institutioner tillägnas människan och denne tar dem för givna. Därmed har det skett en objektivering, där samhället är en objektiv verklighet, eftersom den sociala verkligheten existerar oberoende av de människor som befolkar den.
Barnet som föds i och växer upp i samhället lär sig den sociala världens normer och institutioner, och internaliserar därmed dessa (Wennberg, 2010).
4.2. Socialpsykologi
En central utgångspunkt för socialpsykologin är att om vi uppfattar en situation eller händelse som verklig så blir den också verklig i sina konsekvenser. Socialpsykologin studerar beteende, tolkningar, känslor, tänkande och relationer: det handlar om social påverkan mellan människor, och mellan individ och samhälle. Vidare beskriver socialpsykologin de olika psykologiska processer hos individer i social strukturer, samt hur makt och språkbruk kommer till uttryck.
En viktig princip är att människor konstruerar sin sociala verklighet för att få den att se ordnad, förutsägbar och kontrollerbar ut. Med hjälp av tidigare erfarenheter, värderingar och förväntningar tolkas upplevelser och kan således förstås olika beroende på vem som tolkar dem. Socialpsykologin inriktar sig på individen i samhället och samhället i individen, med fokus på hur individens tankar och handlingar påverkas av andra individer och sociala strukturer. Det råder alltså ett ömsesidigt beroende mellan individen och det större sociala sammanhanget. Sociala system skapar, genom normer och föreställningar som socialiseras till enskilda individer redan i barndomen, en gemensam världsbild och uppfattningar om vad som är rätt och riktigt (Nilsson, 2017).
4.2.1. Social påverkan och konformitet
Åsikter och handlande styrs, enligt socialpsykologin, av en självförstärkande logik för att på så sätt undvika kognitiv dissonans. Kognitiv dissonans innebär att människor agerar på ett visst sätt för att uppnå harmoni mellan åsikt och handlingar, och på så sätt undvika konflikt. Alltså att individen använder sig av tidigare erfarenheter för att värdera intryck från omvärlden.
Socialt inflytande och påverkan kan förstås som konformitet till den tillhörande gruppen.
Konformitet innebär att individen anpassar sig till de föreställningar, normer och förväntningar som finns inom gruppen. Socialt inflytande och påverkan är grundläggande i alla delar av det sociala livet och dess relationer. Individer kan komma att anpassa sig efter gruppen eller majoriteten för att få gruppens godkännande, vilket kallas normativ eller emotionell påverkan.
Informativ eller kognitiv påverkan innebär att man förlitar sig på majoritetens bedömningar av verkligheten som något objektivt riktigt: det anses alltså att andras uppfattningar om verkligheten utgörs av en korrekt information. När det gäller social påverkan utgör självförtroende en viktig roll. Lågt självförtroende innebär att individen lättare påverkas av andras uppfattningar och är mer mottaglig för informativ påverkan (Nilsson, 2017).
4.2.2. Social distans och fördomar
Björn Nilsson (2017) förklarar Muzafer Sherifs teori om social distans och fördomar. Fördomar relateras till socialt avstånd och för att förstå fördomar måste en ta hänsyn till social distans.
Fördomar mellan olika sociala grupper bör alltså förstås och tolkas i termer om social distans.
Vidare beskrivs Sherifs teori om gruppkonflikter och att dessa uppstår när två grupper har samma mål. Grunden för denna teori är att människors handlande styrs av mål och resurser, och hur relationer till andra individer eller grupper kan hjälpa eller stjälpa dem i att uppnå sina mål (Nilsson, 2017).
Fördomar inom en grupp kan relateras till konformitet eftersom individen uppvisar samma slags distans och fördomar mot andra grupper som den egna gruppen uppvisar.
Fördomar kan alltså anses formas till följd av ett medlemskap i en viss grupp (Nilsson, 2017).
Fördomar är kognitivt slutna och är därför svårare att bryta eller förändra än attityder. Denna slutenhet innebär vidare att det blir svårare för individen att ta in information som kan komma att ifrågasätta fördomen (Larsson & Sohlberg, 2014). Stereotyper, däremot, är en fast bild som någon har kring en viss individ eller grupp. Vad en anser om en grupp i allmänhet tillskrivs då
även individen. Fördomar och stereotypa uppfattningar är ofta grunden till konflikter mellan olika grupper, där grupptillhörighet kan anses vara det viktigaste motivet (Nilsson, 2017).
Det finns tre strategier för att påverka och förändra fördomar: den känslomässiga dimensionen; den kognitiva dimensionen; samt handlingsdimensionen. Påverkan genom känslor har visat sig vara svårt eftersom känslokomponenten ofta är stark. Den kognitiva strategin har visat sig framgångsrik i situationer då fördomar bygger på en kunskapsbrist hos individen samt att sakinformationen inte bygger på värderingar. Handlingsdimensionen, som kan relateras till socialt arbete och politisk arbete, sker genom t.ex. lagstiftningar. Alltså sätts åtgärder in för att förhindra diskriminerande handlingar eller beteende, vilket har visat sig vara framgångsrikt (Nilsson, 2017).
4.3. Diskursteori
Inom diskursteorin är den rådande tankegången att sociala fenomen aldrig är totala eller färdiga. Teorin syftar till att förstå hur det sociala konstrueras och därmed även hur samhället och identitet skapas. Begreppet diskurs kan definieras som en fixering av betydelse inom en bestämd domän, där språket skapar representationer av verkligheten (Winther Jörgensen &
Philips, 2017). Diskursbegreppet inom samhällsvetenskapen syftar till att förstå den sociala praktiken genom språkbruk och teckensystem (Bergström & Boreus, 2018). Vidare kan det sägas att allt meningsskapande är diskursivt där språk och språkbruk inte ses som ett neutralt instrument. Bergström & Ekström (2018) förklarar det som att språket är formande och konstruerande av verkligheten, där mening skapas i en social kontext och i relation till andra sociala kontexter. En diskurs är därmed tillfällig. Sociala kontexter förändras över tid och då även diskursen kring ett fenomen. Diskurser är partiella struktureringar som aldrig blir färdiga, eller helt strukturerade, och därmed kan en kamp om vilken diskurs som ska råda föras (Winther Jörgensen & Philips, 2017).
Ernesto Laclau och Chantal Mouffe var ledande i att utveckla teorin kring diskurser.
Deras inriktning tar avstamp i poststrukturalismen och postmarxismen, där intresset ligger i de maktkamper som finns på den övergripande samhällsnivån. Denna kamp kan analyseras med hjälp av språkbruk. En central utgångspunkt i Laclau och Mouffes teoribygge är diskurs och icke-diskurs: relationen mellan vad som sägs och inte sägs i en viss domän (Bergström &
Ekström, 2018). Laclau och Mouffe bygger sin teori på uppfattningen om att det sociala fältet är en sammansmältning av olika betydelsebildningar. Tecken och språkbruk förstås i relation till varandra, och dess struktur är aldrig total. Likaså är samhället och identitet även flytande och måste förstås i relation till varandra och andra fenomen. Sådana föränderliga storheter kan aldrig fixeras. Således är en utgångspunkt för teorin att vi skapar objektivitet och verklighet där betoning på hur vi gör detta är intressant. Laclau och Mouffes diskursteori omformar tre viktiga områden inom marxismen. De hävdar att åtskillnaden mellan bas och överbyggnad inte finns, utan att samhället är resultatet av diskursiva processer. De avfärdar även marxismens samhällsbegrepp: samhället utgörs inte av olika bestämda klasser eller en total objektiv storhet.
Laclau och Mouffe hävdar istället att samhället är vårt försök att förstå och ordna verkligheten och det sociala. Slutligen omformar Laclau och Mouffe även den marxistiska förståelsen av identitet och gruppbildning. Istället för att förstå identitet och grupptillhörighet som något objektivt bestämt, menar Laclau och Mouffe att människors kollektiva och individuella identitet är en del av den diskursiva processen. Samhället och identitetsskapande är alltså även det diskursiva kamper (Winther Jörgensen & Philips, 2017).
För Laclau och Mouffe har politiken företräde, det är alltså de politiska processerna som viktigast att se till. Inom diskursteorin förstås begreppet politik utifrån sin bredare mening som syftar till att vi hela tiden skapar och konstruerar det sociala och därmed även samhället.
Laclau och Mouffe hävdar att sociala praktiker är artikulationer eftersom att de reproducerar eller förändrar mening och betydelse. Politiska handlingar är reproduktionen och förändringar
av betydelsetillskrivningar. Åtskillnaden mellan det diskursiva och icke-diskursiva blir intressant i och med att politiken och dess bestämda världsuppfattning undertrycker alternativa tolkningar och världsuppfattningar. Likt Michel Foucaults definition av makt och kunskap, hävdar Laclau och Mouffe att makt inte är något som någon är i besittning av. Makt frambringar det sociala. Utgångspunkten är att makt understryker kontingensen i den sociala verkligheten, vilket innebär att makt hjälper till att konstruera verkligheten så att vi kan förstå den samtidigt som den utestänger andra alternativ. Makt frambringar den kunskap vi har om våra identiteter, grupptillhörigheter samt sociala relationer (Winther Jörgensen & Philips, 2017).
4.3.1. Diskursordningar
En diskursordning är en sammanställning av de olika diskurstyper som finns och används inom en social domän. Det kan vara en eller flera diskurser som vill etablera sig i samma domän vilket kan leda till en diskurskonflikt. Diskurstyperna i en diskursordning kan även existera i samklang. Mediernas diskursordning är ett exempel på detta. De diskursiva praktikerna finns inom diskurordningarna, som syftar till att producera och konsumera skrifter och tal. I analysen av en diskursordning är det viktigt att se till hur den diskursiva praktiken reproducerar eller utmanar den rådande ordningen samt vilka konsekvenser den får för den sociala praktiken (Winther Jörgensen & Philips, 2017).
4.3.2. Foucaults sanningseffekter
En viktig utgångspunkt för socialkonstruktivismen, är som tidigare redogjorts, att människans kunskap om världen både möjliggörs och begränsas av socialt konstruerade föreställningsramar. Om den större mängden människor i ett samhälle har en föreställning, t.ex.
att apelsiner är orangea blir därför detta sanningen, som resultat av de rådande dominerande idéerna i ett samhälle. När individen internaliserar de dominerande föreställningarna så får det konkreta effekter på relationer mellan människor, synen på vad som är manligt och kvinnligt, vad som är svenskt och icke-svenskt o.s.v.. Detta är vad som kallas för sanningseffekter. En viktig maktaspekt av sanningseffekter blir därför makten över det etablerade språkbruket i ett samhälle. Personer eller organisationer som har makten att styra över språket, att definiera ord och den offentliga diskussionen utgör en effektiv makt i samhället (Svensson 2019).
Sanning är enligt Michel Foucault en diskursiv konstruktion och det finns olika sanningar för olika kunskapsregimer. Sanningseffekter skapas således inom diskurser, vilket ger en sann eller falsk bild av verkligheten. I analysen av diskurser ska en se till hur de diskursiva processerna konstruerar sanna eller falska föreställning av verkligheten (Winther Jörgensen & Philips, 2017).
5. Metod
Diskursanalys är både en teori och en metod, där syftet är att undersöka språkets funktion. I spänningen mellan teori och metod skapas möjligheten för ett kreativt tolkningsarbete som följer en disciplinerad struktur. Teorin om diskurser hjälper oss att analysera språkbruk och metoden bidrar med ett kritiskt perspektiv för att belysa hur språkbruk konstruerar ojämlika förhållanden och orättvisor i samhället (Svensson, 2019). Vi har valt en kvalitativ metod, kritisk diskursanalys, eftersom att vi vill undersöka sociala fenomen där vi söker efter mönster och mening. En kvantitativ metod hade inte passat undersökningen eftersom att det handlar om statiska metoder och verktyg, där t.ex. bredden av något undersöks (Eliasson, 2017).
Undersökningen syftar till att hitta ett djup och analysera betydelser, därför lämpar sig en kvalitativ metod.
I det här kapitlet presenteras metoden för den kritiska diskursanalysen och tillvägagångssätt för insamling och kodning av materialet. Sedan diskuteras forskningsetiska överväganden samt en metoddiskussion kring val av metod och arbetets tillförlitlighet.
5.1. Faircloughs kritiska diskursanalys
Norman Fairclough har utvecklat den kritiska diskursanalysen där det hävdas att diskursiva praktiker bidrar till att producera och reproducera ojämlika maktförhållanden mellan sociala grupper. Forskningsfokuset för den kritiska diskursanalysen är tvådelad: den riktas dels mot de diskurser som konstruerar samhället och verkligheten; och dels mot den roll som de diskursiva konstruktionerna har i främjandet av sociala gruppers intressen. Syftet med den kritiska diskursanalysen är att bidra till sociala förändringar för mer jämlika maktförhållanden i både kommunikation och samhället. Fairclough kombinerade textanalys och social analys i ett tvärvetenskaplig perspektiv då han ansåg att en detaljerad textanalys är otillräcklig som diskursanalys. Genom Faircloughs kritiska diskursanalys kan en belysa föreningen mellan texter och de samhälleliga processer och strukturer, som han anser är komplexa och varierande över tid (Winther Jörgensen & Philips, 2017). Den kritiska diskursanalysen har alltså till uppgift att genom textanalys tolka maktförhållandena i samhället med hjälp av samhällsvetenskapliga teorier (Boréus & Seiler Brylla, 2018).
“Critical discourse analysis combines critique of discourse and explanation of how it figures within and contributes to the existing social reality, as a basis for action to change that existing reality in particular aspect”
- Norman Fairclough i Textens makt och mening, Boreus & Seiler Brylla (2018:307) 5.2. Faircloughs tredimensionella modell
Diskurser bidrar till att konstruera sociala identiteter, relationer samt kunskap- och betydelsesystem. För att analysera diskurser krävs två huvudsakliga dimensioner: den kommunikativa händelsen såsom en nyhetsartikel; samt diskursordningen som är en summa av de olika diskurstyperna som finns inom en viss social domän eller institution. En diskursordning innehåller olika diskursiva praktiker där det produceras och konsumeras tal och skrift, vari det finns diskurstyper (Winther Jörgensen & Philips, 2017).
Den analytiska ramen för en kommunikativ händelse återfinns i tre dimensioner, som har utvecklats till Faircloughs tredimensionella modell: textens egenskaper; den diskursiva praktiken; samt den bredare sociala praktiken (Figur 4.1). För att kritiskt analysera en diskurs behöver en alltså se till textens egenskaper och de produktions- och konsumtionsprocesser texten återfinns i. De här två stegen går hand i hand och kan inte förstås utan den andra, men ska samtidigt vara åtskilda i analysen. Vid analys av den diskursiva praktiken bör en se till hur textförfattarna bygger på, eller utmanar, existerande diskurser och dess genre. Vidare ska det
även undersökas hur dessa diskursiva praktiker konsumeras och tolkas av läsaren eller mottagaren (Winther Jörgensen & Philips, 2017).
Texten analyseras genom att koncentrera sig på de formella dragen i texten såsom vokabulär, grammatik och sammanhang (Winther Jörgensen & Philips, 2017). Boréus och Seiler Brylla (2018) förklarar att ord är de viktigaste verktygen i språkligt handlande.
Textförfattare väljer ord för att beskriva världen och fenomen, vilket i högsta grad påverkar hur texten uppfattas av läsaren. Ordvalen hjälper till att kategorisera omvärlden vilket får betydelse för diskursen och hur vi ser på ett visst fenomen. Kategorier bidrar till att värdera fenomen och vår världsbild (Boréus & Seiler Brylla).
Den diskursiva praktiken utgör den andra dimensionen i Faircloughs tredimensionella modell. Detta innefattar produktionen, distributionen och konsumtionen, dvs. vem som har skrivit texten, hur texten produceras och hur texten tas emot av läsaren (Svensson, 2019). Med den diskursiva praktiken uppmärksammas hur texten är producerad liksom hur den konsumeras. När en diskursiv praktik analyseras kan interdiskursivitet och intertextuell kedja användas: med detta avses vilken eller vilka diskurser de olika texterna bygger på i diskursordningen samt hur eller på vilket sätt dessa kan identifieras i texten, alltså att en diskurs bygger på element från andra diskurser. En intertextuell kedja är när det går att se samma text återkommande i en rad olika utformningar, hur innehåll och uppbyggnad transformeras i texter (Winter Jörgensen & Phillips, 2017).
Den sociala praktiken kan inte endast analyseras med en diskursanalys eftersom att den sociala praktiken har inslag av både diskursiva och icke-diskursiva komponenter. För att förstå den sociala praktiken behöver analysen inkludera, t.ex., en sociologisk teori. Vidare så formar den sociala praktiken texter, och vice versa. Analysen innebär överväganden om den diskursiva praktiken reproducerar eller omstrukturerar den existerande diskursen, och vidare dess inverkan och konsekvenser på den sociala praktiken (Winther Jörgensen & Philips, 2017).
Figur 4.1 Faircloughs tredimensionella modell, i Winther Jörgensen & Phillips Diskursanalys som teori och metod (2017:74)
5.3. Insamling av material
5.3.1. Insamling av tidningsartiklar
Insamling av artiklar som ska undersöka hämtades från Media Retriever som är ett digital arkiv för nyhetsmedia. Urvalet begränsades till de fyra största tidningarna i Sverige som är Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen (Ocast.com). Vidare begränsades sökningen genom tidsperioden 24-02-2022 t.o.m. 24-04-2022, för att täcka in två månader efter
att kriget i Ukraina bröt ut. Sökorden baserades på frågeställningarna och de ord som användes var: (invand* OR flykt*) AND (sverige) AND (ukrain*) AND (ledare OR debatt).
Resultatet blev 237 artiklar som sedan sållades för att exludera ariklar som handlade om specifika politiker (t.ex. intervjuer), vårbudget och valet 2022, artiklar med fokus på Nato, EU eller Ryssland. Dubbletter förekom då sökningen inkluderade både tryckta artiklar och dess digitala versioner, så även dem sorterades bort. Efter den initiala sållningen blev det 51 artiklar kvar. För att få en spridning i tid och tidskrift bestämde vi att ta med 3 artiklar från varje tidning, en för varje månad som undersöks. Då gjordes ett slumpmässigt urval med hjälp av en random number generator. Slutligen hade vi 12 artiklar.
5.3.2. Insamling av material: kunskapsläge, tidigare forsknings samt teorier
När det gäller artiklar och litteratur som samlats in för att beskriva tidigare forskning, kunskapsläge och teorier har olika metoder använts i kombination. För att få ett bättre grepp om vad examensarbetet skulle komma att innebära och innehålla sökte vi upp tidigare examensarbeten med liknande metod och frågeställningar. Genom dessa examensarbeten hittade vi många bra källor som vi sedan sökte upp med hjälp av SwePub och Sociological Abstract. Vi kompletterade dessa sökningar med sökorden: ((refugee*) OR(flykt*)) AND ((media) OR(discourse*)) AND ((Sweden)) med begränsat filter för peer-reviewed material.
De resultat vi fick sållades sedan ner till material som var relevant för arbetet, sådant om flykting-diskurser, medialisering och medias makt, samt hur medias rapportering kring migration påverkar socialt arbete.
De teoretiska utgångspunkterna för arbetet är hämtade från böcker på Malmö Universitetsbibliotek. Tillsammans med vår handledare diskuterade vi vilka teorier som skulle kunna passa arbetet. Därefter gick vi igenom dem närmre och plockade ut de som vi tyckte passade bäst, vilket blev: socialkonstruktivism, socialpsykologi, och diskursteori.
5.4. Tematisering och kodning
Artiklarna lästes igenom en första gång sedan diskuterades artiklarna var för sig. Vi letade efter återkommande teman och genrer i texterna. Utifrån övergripande tema av artiklarna delades de upp i olika högar där citat ströks under som representerade temat. När detta var gjort för alla artiklar framkom tydliga mönster och kategorier som således blev våra diskursiva teman för analysen. Varje artikel har sedan analyserats genom text och språk, den diskursiva praktiken och den sociala praktiken i enlighet med Faircloughs tredimensionella modell (Winther Jörgensen & Philips, 2017). I resultatet används inte alla artiklar eftersom inte alla var relevanta för våra forskningsfrågor, samt att de inte berör konstruktionen av flyktingen. Totalt fick vi fram 12 artiklar.
5.5. Forskningsetisk överväganden
Forskningsetiska krav har en förankring i samhällets övergripande värderingar och normer.
Forskaren förväntas hålla en hög kvalite på forskningen som utförs och ska kunna stå fri från yttre påverkan och manipulering. Vetenskapsrådet (2017) skiljer på forskningsetik och forskaretik. Forskningsetiken syftar till överväganden som gäller de som ingår i en studie: att informanter eller försökspersoner ska behandlas väl och att inte inskränka på deras personliga integritet. Forskaretik handlar istället om resonemang för själva utförandet och genomförandet av studien. Det handlar om forskarens ansvar gentemot samhället och forskningen i sig (Vetenskapsrådet, 2017).
CUDOS-principerna är en bra utgångspunkt för att förstå forskningsetiken, även om det kan argumenteras för att det idag är svårt att uppfylla alla kraven. Principerna skapades av Robert Merton redan under 1940-talet och har fått en stor betydelse i diskussionen kring forskningsetiska överväganden. Den första principen är communism som innebär att forskning
och forskningsresultat ska offentliggöras så att hela samhället kan få ta del av dem. Inget ska hemlighållas. Den andra principen är universalism som betyder att forskningen endast ska bedömas ur rent vetenskapliga kriterier. Forskarens kön, etnicitet, religion etc., ska inte vara underlag för bedömning. Disinterestedness står för den tredje principen, vilket innebär att forskarens motiv för studien ska vara att bidra med ny kunskap. Den sista principen är organized scepticism som innebär att forskaren alltid ska ifrågasätta och granska, men inte innan hen har tillräckligt med information som grund (Vetenskapsrådet, 2017). Vad det gäller den här studien har de flesta kriterierna uppfyllts förutom disinterestedness eftersom att vi är intresserade av diskurserna kring migration i nyhetsrapporteringen. Det var genom det här intresset som vi kom på idéen för examensarbetet. Detta ser vi inte som ett hinder för genomförandet av studien då vi kan förhålla oss neutrala och kritiskt granskande av det material som ska stå för underlaget.
Vårt arbete baseras på nyhetsartiklar som publicerats i både tryckt och digital media vilket innebär att det inte behövs tas hänsyn till skyddandet av identiteter eller anonymisering.
När det kommer till insamlandet av material för studien, både vad det gäller tidigare forskning och empiri, har detta skett systematiskt och med en god struktur. Detta för att undvika felaktiga källor och hänvisningar (Vetenskapsrådet, 2017).
Enligt Vetenskapsrådet (2017) kan resultat uppfattas som stigmatiserande och diskriminerande om de inte framställs och presenteras på ett korrekt sätt. Eftersom vår studie behandlar ämnen såsom migration, stereotyper samt gestaltningen och framställningen av flyktingar i media har vi varit extra uppmärksamma på hur vi presenterar våra resultat. Vi har bibehållit en kritisk syn på det material vi använder oss av som underlag för studien.
5.6. Metoddiskussion
Under följande rubrik kommer vi att reflektera över trovärdigheten i detta examensarbete, tillvägagångssätt och vad som hade kunnat göras annorlunda.
5.6.1. Faircloughs kritiska diskursanalys
I och med det rådande kriget i Ukraina, och rapporteringar om ukrainska flyktingar i dagstidningar och medier, föll det sig för oss självklart att vi ville titta närmare på detta genom en diskursanalys. Det föreföll sig då naturligt att analysera tidningsartiklar då dessa når ut till den större massan i samhället. Texter bidrar till att forma människors föreställningar hur samhället är och borde vara. Texter påverkar inte bara människors föreställningar utan också relationen mellan människor (Boreus, 2021). Efter att ha läst i flera metodböcker för att se vilken eller vilka metoder som skulle lämpa sig bäst för göra en diskursanalys så framstod Faircloughs kritiska diskursanalys som den bäst lämpade metoden för vårt arbete. Detta eftersom att vi dels är intresserade av diskurser och hur dessa konstrueras, men även för Faircloughs metod analyserar den sociala praktiken. Vi kunde också se att Faircloughs kritiska diskursanalys var vanligt förekommande som metod i andra arbeten diskurserar i tidningsartiklar har analyserats. Då ingen av oss tidigare har arbetat med kritisk diskursanalys har det varit en viss inlärningskurva med Faircloughs metod vilket också har varit tidskrävande.
5.6.2. Kritik
Vi är medvetna om språkvetenskapens kritik av diskursanalys som menar att det finns svårigheter för forskaren att vara objektiv i studier där diskursanalys används som metod.
Kritisk diskursanalys har också fått kritik för att forskare med denna metod tenderar att analysera nutida politiska och sociala problem och därmed riskerar forskningen att bidra till att vissa diskurser cementeras (Boreus, 2021). Vi är införstådda med kritiken liksom att vi är införstådda med att vi gör en diskursanalys på en nutida händelse vilket som tidigare sagt, är en vanligt återkommande kritik mot kritisk diskursanalys. Däremot är vår förhoppning att vår
