Mellanrum 31 oktober 2012
Henrik Frykberg, Agneta Wallenstam, Stefan Lindmark gästade Mellanrum 31 okt 2012.
Lars Lilled, chef för S2020 i Göteborgs stad, introducerade dagens samtal och förklarade att Mellanrum är en seminarieserie om städer, förståelse och samtal om städer.
Engagerat men vänskapligt.
Dagens ämne, Urban andlighet, har väntat lite på sig och har hetat lite olika saker, bland annat för att företrädare för olika religioner har bestämt sig för att göra saker
tillsammans, för staden.
Sverige kallas ibland för världens mest sekulariserade land. 1
Även på COP15 talades det om andliga saker; om inget händer inom oss blir det ingenting av de stora saker som beslutas på toppmötena i rummen intill.
Lars Lilled förklarade även skillnaden mellan kristna ateister och judiska ateister.2
1 Skribentens anm: 23% av svenskarna säger sig inte tro på ”neither a spirit, god or life force”, enl en Eurobarometer från 2005. Det är en större andel än genomsnittet, 18%, men färre än i Estland och Tjeckien.
2 Den kristna ateisten säger ”Det finns ingen gud”, medan den judiska ateisten säger ”Gud finns inte”.
Fyra personer hade bjudits in att ge var sin introduktion till dagens ämne. Dessvärre blev Zana Muhammad, Sveriges unga muslimer sjuk i sista stund. Dessutom kunde Peter
Borenstein inte komma på grund av en försenad hemresa från USA, men ersattes av Stefan Lindmark. Så det blev tre personer som fick ge sin personliga syn på temat ”Urban
andlighet”
Henrik Frykberg är stiftsadjunkt i Göteborgs stift, men har fram till oktober 2012 arbetat i Angereds församling de senaste 14 åren; han började där ett par veckor innan branden i Backa allhelgonahelgen 1998. Presentationen är alltså formad av åren i Hammarkullen eftersom han alldeles nyligen har tillträtt tjänsten som stiftsadjunkt i Göteborg.
Henrik Frykberg berättade om Göteborgs interreligiösa råd3, som Marika Palmdahl var en av dem som startade, för att samla växande grupper med olika religiös bakgrund i en alltmer globaliserad värld. Rådet har en stor och viktig roll, bildades 2007, första
dialogen mellan olika religiösa företrädare i Sverige.
Rådet ska främja samverkan och respekt och förståelse. Stärka relationer och tillit mellan deltagare i rådet. På det viset bygga förtroende för varandra och skapa förståelse för vårt globala sammanhang.
Det förtroendet gör att rådet kan ta ansvar utåt, t ex genom gemensamma uttalanden, gemensam bönemarsch. Rådet har varit aktivt i religiösa sammanhang som Abrahams tält, Hjällbodagarna, Fotboll för fred och fotoutställningen Heliga rum.
Detta gör att vi förstår varandra väl och kan ta vara på de samhällsbyggande kvaliteter som rådet erbjuder.
Det interreligiösa centret som har bildats är en följd av det arbetet också. (se http://interreligiosacentret.se/)
Agneta Wallenstam är pastor och vice församlingsföreståndare i Betlehemskyrkans Missionsförsamling i Göteborg. Agneta Wallenstam tog sin utgångspunkt i behovet av att göra något för en hållbar utveckling i Göteborg. Miljöfrågan och icke-‐våld. Hur kan vi från olika traditioner och olika håll arbeta för miljön? Många invandrare kommer från aktiva jordbruk – tänk om vi skulle kunna börja odla i liten skala och där de som kan, kan lära oss andra, berättade hon. Bland annat genomfördes en uppsatstävling på temat icke-‐våld, om hur man kan sträcka ut en hand gällande mobbning eller
främlingsfientlighet.
Sen hörde de talas om Leicester, där det var en stor invandring av människor från Afrika med indiskt ursprung. Leicester är gammal arbetarstad, dit det relativt plötsligt kom stora grupper, vilket ledde till lösningar som är helt speciella. Det interreligiösa arbetet bedrivs delvis i en gemensam lokal – som har en likhet i det göteborgska centret – där det ordnades kurser och utbildning, en mötesplats för aktiviteter inom skola, omsorg mm. En stor grupp från Göteborg reste dit, inklusive politiker och fotbollsspelare.
Inspirerade av detta, har Göteborgs stad insett att detta är en samverkan för en bättre framtid.
3 Se bilaga
Kommunen har avsatt pengar så att Zana Muhammad kan avlönas, och att vi kunnat iordningställa lokalen.
Agneta Wallenstam ville också säga något om tron. Vilken roll kan andlighet ha i staden?
Vad händer med oss som bor i staden? Människor som flyttade till städerna för 100 år sedan och skapade nya församlingar inte minst ur rotlöshet och behovet av nya gemenskaper.
Som utmaningar för andlighet i stan ser hon bland annat:
-‐ Rotlöshet -‐ Högt tempo
-‐ Skild från den naturliga rytmen
Vi lever i ett kraftfullt samhälle med stora företag och organisationer där individer lätt glöms bort. Kämpa för människans värdighet. Fördelen med det är att vi kan finna nya former – så uppstod det interreligiösa rådet. Dessutom finns vi nära varandra rent geografiskt. Behovet av att samarbeta är det många som känner.
Stefan Lindmark, är sjuksköterska, teolog, terapeut, och aktiv inom den judiska församlingen i Göteborg.
Stefan Lindmark förklarade att Peter Borenstein inte kunde komma, men att han blivit tillfrågad om att ersätta honom.
Stefan började med att berätta om att han har gjort ett aktivt val, att arbeta mer med människor; och att fortsätta arbeta som sjuksöterska
–År 1989 vandrade jag på darriga ben in till judiska församlingen i Stockholm, berättade Stefan. Träffade ett 30-‐tal generationskamrater, med typiska svenska namn.
Namnskyltarna ersattes med ”jude”, ”judinna”. Vid den tiden började man förstå att det som hänt under andra världskriget inte var över; de överlevande började prata om vad de varit med om. Då insåg vi att vi var präglade av våra föräldrars historia.
– Vi kände alla ett stort utanförskap.
Brist på identitet: ungrare eller polack, religiös tillhörighet
Det trauma som Stefans och de andras föräldrar varit med om (hans egen mor satt 4 månader i Auschwitz) var mer präglande än vad de någonsin anat. De överlevande var märkta av att ha varit tysta i 40 år. Deras föräldrar hade blivit illa behandlade, inte för något de gjort utan för något de var födda till.
– Vi hade levt i tystnad. Vi såg annorlunda ut, de hade märken på armen – men vi skulle vara svenska. Först i tonåren fick vi berättelserna klart för oss, förklarade Stefan.
Det var när de gick ut därifrån som Stefan insåg att ”nu var han jude”. Han kände någon sorts plikt att föra arvet vidare.
Under balkankriget arbetade Stefan på flyktingförläggningar och träffade där en bosnisk muslimsk kvinna som förstod berättelsen, att bli tvingad på flykt för något man är, inte för något man gjort.
Den judiska tillhörigheten kan befria andra. På det sättet kan vi skapa samhörighet. Den enskilda människans trauma är det samma.
– Vi i den judiska världen har erfarenheter som kan hjälpa människor från andra kulturer som upplevt samma historier, så att deras resa inte behöver bli så svår.
Det handlar om att hitta tryggheten i sin egen religion. Om att få dela sina egna
erfarenheter man tillsammans kan bygga något bättre. Och skapa någon form av samtal så att vi inte behöver gå genom det en gång till.
Efter en paus följde en diskussion med deltagarna och publiken.
Några av de frågor som lyftes var bland annat en inledande fråga från Lars Lilled: Vad är religionsdialog?
Henrik Frykberg påpekade att det heter ju det interreligiösa rådet; religioner kan ju inte prata med varandra – det är personer som är religiösa som pratar med varandra.
Agneta nämnde att det finns en nordisk stiftelse för interreligiös dialog som bildades under kriget i forna Jugoslavien, bland annat för att det tolkades som att religioner slogs med varandra. Är det religionerna som krigar, eller är det andra orsaker? Det är andra mekanismer – och så startade de en dialoggrupp som finns fortfarande.
Varför är inte dessa konstellationer kända för allmänheten?
Nyhetsvärdet är begränsat och har hittills inte resulterat i redaktionellt material i t ex GP. Interreligiösa centret har en hemsida, rådet bildades 2007 – men det har inte skrivits så mycket om det heller, annat än om marschen och fotbollen.
Hur är synen på mission i ett interreligiöst samarbete?
I den judiska världen finns inget som heter mission, sa Stefan Lindmark. Det vi vill är att man respekterar vårt sätt att tolka världen; i den judiska världen finns inga åsikter om andra religioner eller att vi har en sanning för alla andra.
– Det finns en rädsla för ”den andra”, t ex för den muslimska världen, sa Agneta
Wallenstam. Viktigt att vi visar på något annat, det goda exemplet. Vi har ungdomar från olika grupper som går ut tillsammans i skolorna. Viktigt att visa upp viljan att skapa något gott tillsammans.
Henrik Frykberg underströ att mission är dialog. Jesus som gränsöverskridare. Kan vi missionera utan att lyssna på andra?
I Vasastaden finns många som inte träffar muslimer, i Angered är det kanske tvärtom. Hur göra?
Agneta Wallenstam tog upp församlingsbesöken:
– Vi ska möta varandra och hitta former för hur det ska gå till.
– Man får hoppas att det sipprar igenom, att det blir muslimer på höga poster . men det finns ju konflikter överallt, med religiösa förtecken eller som tolkas religiöst. Det är centrets uppgift, att bygga broar, menade Henrik Frykberg.
– Vi får mycket frågor, får ofta försvara oss… vi har mycket visningar, framför allt för skolungdomar på högstadiet och gymnasiet. Det är ett bra sätt att skapa förståelse, de som vill ordna studiebesök kan kontakta församlingen, förklarade Stefan Lindmark.
Vad har gjorts mera under dessa år?
Agneta Wallenstam: Samtal, 3 ggr per termin i femton år – det blir en hel del ämnen… T ex när Turkiet började närma sig Europa ordnades en konferens för religiösa grupper i Turkiet i Göteborg; de hade inte haft någon möjlighet att ha någon dialog på hemmaplan.
Stefan Lindmark: dessa grupper är betydelsefulla för att motverka den antisemitism som förefaller vara på framväxt.
Antecknat av
Jan Riise
Bilaga
Om Göteborgs Interreligiösa Råd (hämtat på http://interreligiosacentret.se/om-‐radet/)
Göteborgs Interreligiösa råd utgörs av andliga ledare från olika religiösa samfund och föreningar i Göteborg och verkar för dialog och samverkan för det goda livets skull.
”Göteborgs Interreligiösa råd ska främja dialog och samverkan mellan olika religiösa företrädare i Göteborg. Tillsammans skall de verka för respekt och förståelse för religiöst liv och skapa mötesplatser för människor av olika tro” heter det i föreningens stadgar.
I rådet finns en bred representation från världsreligionerna vilket innebär att alla religioner har välkomnats och att olika riktningar inom islam och kristendom finns representerade.
Bakgrund
Det Interreligiösa rådet i Göteborg bildades våren 2007. I en början träffades representanter för judendom, kristendom och islam men de senaste åren har även representanter från sikhism, hinduism och bahai deltagit. Olika nätverk och mötesplatser mellan människor av olika tro har förekommit i Göteborg sedan mitten av 80-talet. Avsikten med det interreligiösa rådet är att skapa en mötesplats för religiösa ledare som ett komplement till den vardagens dialog som sker i många olika
sammanhang i lokalsamhället.
Dialog och samverkan
Grunden för det interreligiösa rådets arbete är att skapa förtroende och försoning mellan religiösa grupper. I ett segregerat samhälle betyder det att först skapa mötesplatser där kontakter kan knytas och relationer byggas. I mötet mellan rådets medlemmar delas perspektiv och livsåskådningar. De stora världspolitiska frågorna diskuteras så väl som vardagens bekymmer och glädjeämnen.
Göteborgs interreligiösa råd träffas hos varandra eller på centret, samtalar och delar en måltid, detta sker varje månad om tiden tillåter.
Miljöengagemang och bidragande till en ickevålds-kultur har varit rådets två huvudinriktningar. Det har inneburit gemensamma offentliga aktioner för att visa på fredens, förtroendets och delandets väg. I rådet försöker vi stötta varandra och 2011 deltog rådet i manifestationen ”Ett Göteborg för alla” till stöd för moskébygget i Göteborg. Gemensamma arrangemang som ”Fotboll för fred” och Abrahams tält” har anordnats årligen. Rådet har också lanserat en skrivartävling för unga om civilkurage och varit påtryckande i utveckling av stadsnära odling i Göteborg. Rådet samverkar också med Göteborgs Stad och andra samhällsinstitutioner för att tillsammans verka för ökad social sammanhållning.
