Barnomsorg, skola och vuxenutbildning Jämförelsetal för huvudmän. Del 2, 2002 Kostnader

Barnomsorg, skola och vuxenutbildning

Jämförelsetal för huvudmän

Del 2, 2002

Kostnader

1. DET NATIONELLA UPPFÖLJNINGSSYSTEMET

En förutsättning för utveckling av en verksamhet är att den följs upp och utvärderas.

Ett av redskapen för uppföljning av barnomsorgs- och skolverksamhet är det

nationella uppföljningssystemet. Information från systemet redovisas två gånger per år i form av jämförelsetal för huvudmännen.

Huvudmännen för barnomsorg, skola och vuxenutbildning är uppgiftslämnare till uppföljningssystemet. De föreskrifter som anger vilka uppgifter som skall lämnas för skolan återfinns i Skolverkets författningssamling.

Två rapporter per år

De första rapporterna i föreliggande serie utkom 1993 och den här rapporten är således den tionde i ordningen. Jämförelsetalen publiceras i två delar. Del 1 innehåller

uppgifter om organisation, personal och resultat för olika verksamhetsformer och huvudmän och utkommer under våren. Del 2 innehåller uppgifter om kostnader. Fram till och med 1999 benämndes motsvarande rapporter del- respektive årsrapport.

Skolverket övertog den 1 januari 1998 myndighetsansvaret för barnomsorgen från Socialstyrelsen. Detta skedde i samband med att bestämmelserna om barnomsorg flyttades över från socialtjänstlagen till skollagen. Skolverket har därmed ansvar för insamling och publicering av barnomsorgsstatistik. Kostnader för olika

verksamhetsformer inom barnomsorgen har tidigare publicerats i Jämförelsetal för Socialtjänsten som kan beställas från Socialstyrelsens kundtjänst (e-post

socialstyrelsen@strd.se).

Rapporterna skickas ut till de tjänstemän som på kommun- och landstingsnivå är närmast ansvariga för barnomsorgen, skolan samt vuxenutbildningen gentemot

politikerna, dvs. tjänstemän inom förvaltningar och motsvarande, liksom till politiker i kommuner och landsting. Dessutom skickas rapporterna till företrädare för de

fristående skolorna samt till Specialskolemyndigheten (SPM) och sameskolorna.

Underlag för reflektion och diskussion

Sammantaget ger jämförelsetalen i de årliga rapporterna en bild av hur huvudmännen organiserar sin verksamhet, vilka resurser som används och vilka resultat som uppnås.

Vår förhoppning är att materialet skall komma till användning som underlag för reflektion och diskussion om den egna verksamheten samt möjliggöra jämförelser av den egna verksamheten i förhållande till andra. Huvuddelen av måtten är desamma år från år för att möjliggöra jämförelser över tid.

För att underlätta egna analyser finns rapporternas tabeller också tillgängliga via Skolverkets hemsida på Internet. Internetadressen är:

http://www.skolverket.se/fakta/statistik/

2. ATT LÄSA RAPPORTEN

Redovisningen i denna rapport omfattar dels hela barnomsorgen, dvs. förskola,

familjedaghem, fritidshem och de öppna verksamheterna, dels samtliga skolformer med undantag för kompletterande utbildningar och Statens skolor för vuxna (SSV).

Redovisningen sker främst i form av jämförelsetal för respektive barnomsorgs- och skolhuvudman och/eller hemkommun.

Kommunerna redovisas i nio grupper sorterade efter strukturella egenskaper enligt Svenska Kommunförbundets indelning (se bilaga 3). Kommungruppsindelningen tar bl.a. hänsyn till befolknings- och näringsstruktur.

Fristående skolor på grundskolenivå redovisas aggregerade i grupper efter sin inriktning. Internationella skolor och riksinternatskolor redovisas separat. Fristående skolor på gymnasienivå redovisas i grupperna fristående gymnasieskolor, internationella skolor och riksinternatskolor.

Hur analyseras materialet?

Materialet i rapporten är omfattande och innehåller information som är intressant ur många olika aspekter. Resultaten genererar många nya frågor om vad som ligger bakom de förhållanden som redovisas, vilket förhoppningsvis kommer att stimulera till egna analyser och utvärderingar hos huvudmännen.

Vid en analys av materialet är det viktigt att vara medveten om att det kan finnas många förklaringar till de skillnader som framkommer mellan kommuner och huvudmän. Det kan vara skillnader såväl i förutsättningar och behov som i hur effektivt olika

kommuner eller huvudmän organisera sin verksamhet och utnyttjar sina resurser.

Skillnaderna kan även vara ett uttryck för olika prioriteringar. Det kan emellertid också vara brister i statistiken som ligger bakom skillnader. Trots ett omfattande

granskningsarbete, bland annat av uppgiftslämnarna själva¹, förekommer fortfarande vissa brister i materialet.

I materialet som helhet är det vidare viktigt att vara medveten om att vissa mått är beräknade på ett så litet antal barn/elever att även relativt stora avvikelser från riks- medelvärdet kan förklaras av tillkomst eller avsaknad av exempelvis en eller ett par barn/elever. Detta gäller naturligtvis i första hand små kommuner samt delverksamheter och verksamhetsformer med ett litet antal barn/elever.

Materialet i rapporten ger ingen grund för ”betygssättning” av barnomsorgs- eller skolverksamheten hos en huvudman. Det nationella uppföljningssystemet och

föreliggande rapport är i grunden beskrivande. Vill man söka orsakssamband och för- klaringar till vissa värden, måste man gå vidare och skaffa kompletterande information.

När det gäller förklaringar till enstaka värden, är det oftast huvudmannen som kan ge sådana.

1 Bl.a. återrapporterar SCB de jämförelsetal avseende kostnader som skall publiceras till kommunerna.

Kommunerna har därmed en möjlighet att kontrollera att de jämförelsetal som avser kommunens barnomsorgs- och skolverksamhet verkar rimliga.

Definitioner

Definitioner av de jämförelsetal och andra uppgifter som redovisas i tabellerna finns i en definitionsruta i tabellens slut. Många uppgifter kommenteras också mer utförligt i bilaga 1 och 2. Eftersom många jämförelsetal enbart utifrån benämningen i

tabellhuvudet skulle kunna beräknas på flera olika sätt, är det avgörande för tolkningen av talen att känna till de exakta definitionerna.

Följande markeringar används i tabellerna

0 betyder att uppgift inte finns hos huvudmannen eller finns i så liten omfattning att den blir 0 efter avrundning.

. betyder att uppgift inte kan förekomma, t.ex. uppgift om ersättning per elev till fristående skola i en kommun som inte köper någon verksamhet av fristående skolor.

.. betyder alltför osäker uppgift. Används om uppgiften är ofullständig, saknas på grund av bortfall eller om den bedömts ha dålig kvalitet.

.. betyder också att uppgift ej redovisas på grund av att antalet enheter i redovisningsgruppen är mindre än tre och uppgiften bedömts som känslig. Om t.ex. antalet elever i en skolform är en eller två sätts ”..” för kostnaden per elev.

1) betyder att särskild förklaring finns i definitionsrutan vid 2) tabellens slut.

*

3. HUR TILLFÖRLITLIGA ÄR UPPGIFTERNA?

Insamlingen

De uppgifter som redovisas i denna rapport har samlats in av SCB på uppdrag av Skolverket.

Insamling av barn-, elev- och personaluppgifter har skett antingen på blanketter eller på ADB-media genom uttag ur administrativa register. Genom en förfrågan före

insamlingsåret har kommunerna själva kunnat avgöra om uppgiftsinsamlingarna avseende elever, lärare m.m. skall skickas till enskilda skolor eller till kommunen centralt för att besvaras. Information om barn och personal i barnomsorgen har lämnats antingen från den förvaltning som ansvarar för barnomsorgen eller från de grundskolor där verksamheten är förlagd.

Uppgifter om kostnader och intäkter för barnomsorg, skola och vuxenutbildning har för kommuner i allmänhet lämnats från barn- och ungdomsförvaltningen (eller

motsvarande) av personal som arbetar med barnomsorgs- och skolekonomiska frågor.

Uppgifterna har genomgående lämnats på diskett. På disketten görs flera logiska kontroller av uppgifterna och beräkningar av preliminära jämförelsetal för att

uppgiftslämnarna direkt ska få möjlighet att kontrollera rimligheten i lämnade uppgifter.

Ett omfattande påminnelse-, gransknings- och rättningsarbete samt komplettering av in- kommet material har gjorts av SCB. Den viktigaste insatsen för kvaliteten bidrar upp- giftslämnarna själva med genom att lämna uppgifter med god tillförlitlighet. I bilaga 2 ger SCB en utförlig kvalitetsredovisning av statistiken.

Samordning med räkenskapssammandraget

Insamlingen av uppgifter om kommunernas kostnader och intäkter för barnomsorg, skola och vuxenutbildning har sedan 1999 års insamling² samordnats med SCB:s insamling av uppgifter om kostnader för all kommunal verksamhet, det s.k.

räkenskapssammandraget (RS). Det innebär att uppgifterna har samlats in på samma Excel-diskett men i separata delar. Överensstämmelse mellan kostnader i RS och kostnader i den separata del som innehåller mer specificerad information kring

barnomsorgs- och skolverksamhet har krävts. Samordningen har inneburit ett utvidgat samarbete mellan barn- och ungdomsförvaltning och ekonomikontor (eller motsvarande funktioner) i arbetet med att ta fram uppgifter till de båda undersökningarna. Barn- och ungdomsförvaltningens (eller motsvarande) mer detaljerade kunskap om skolans kostnader kan då tas tillvara i RS och vice versa.

För de olika verksamhetsformerna inom barnomsorgen och för förskoleklass har uppgift om totala kostnader, kostnader för personal, samt i förekommande fall avgifter, samlats in via RS. Uppgift om lokalkostnader och eventuella avgifter avseende verksamhet i enskild regi samt köp och försäljning av verksamhet redovisas däremot i den separata del som omfattar Skolverkets insamling. I denna del har även givits möjlighet att

2 Avser kostnadsuppgifter för 1998.

kontrollera jämförelsetal och uppgifter om kostnader och intäkter för olika verksamhetsformer.

Syftet med samordningen är självfallet att uppgifterna skall bli mera jämförbara och av högre kvalitet. Tidigare uppgiftsinsamlingar av kostnader och intäkter för

skolverksamheten, och i viss mån för barnomsorgen, genomfördes skilt från

räkenskapssammandraget men viss granskning av uppgifterna samordnades. Uppgifter ur det kommunala räkenskapssammandraget publiceras bl.a. i SCB:s och Svenska kommunförbundets årliga publikation Vad kostar verksamheten i din kommun?

De förändringar i insamlingen som genomförts för att anpassa insamlingarna till varandra innebär samtidigt svårigheter att utan vidare jämföra uppgifterna över tid. De flesta mått håller god kvalitet, men det finns förbehåll att ta hänsyn till vid jämförelser över en längre tid. Dessa tas upp i kapitel 4.

Samverkan mellan verksamheter

År 1998 infördes den nya skolformen förskoleklass. Ett syfte med reformen var att förskolan, skolan och fritidshemmet skulle knytas närmare varandra och att

verksamheterna på så sätt skulle utvecklas. Förskoleklassen finns ofta i grundskolans lokaler och personalen arbetar i arbetslag tillsammans med personal från andra

verksamheter. I många kommuner fanns redan tidigare en samverkan mellan förskolans sexårsverksamhet, skolan och fritidshemmet.

På grund av att förskoleklassen på många håll är integrerad såväl personal- som

lokalmässigt med grundskola och fritidshem har uppgiftslämnarna ibland tvingats göra skattningar och schablonmässiga fördelningar av kostnader för både personal och lokaler. Det faktum att kostnaderna varit svåra att fördela mellan olika integrerade verksamheter påverkar uppgifter för förskoleklass, fritidshem, grundskola och i vissa fall även förskola, vilket man bör vara medveten om vid tolkning av materialet. För att underlätta jämförelser finns även en tabell som visar de sammanlagda kostnaderna för förskoleklass, grundskola och fritidshem.

4. ATT TÄNKA PÅ VID JÄMFÖRELSER ÖVER TID

Jämförelser över tid - enklast med hjälp av www - databasen

Jämförelsetalen tjänar inte bara som underlag för att jämföra värden ett visst år mellan olika kommuner. Lika intressant är att följa utvecklingen i den egna kommunen i förhållande till andra kommuner över tid. Detta görs enklast genom att utnyttja Skolverkets www-databas på Internet.

I Skolverkets databas finns årets och tidigare års jämförelsetal för barnomsorg, skola och vuxenutbildning. Denna information är tillgänglig via Skolverkets hemsida på Internet. Internetadressen är: http://www.skolverket.se/fakta/statistik/. Ur databasen är det enkelt att göra urval av ett eller flera jämförelsetal, för en eller flera kommuner och för vissa år eller för alla tillgängliga år. För barnomsorgen finns uppgifter för åren 1995- 2001. För skolan och vuxenutbildningen finns uppgifter för åren 1992-2001. Uttaget ur

databasen kan man studera direkt på skärmen, skriva ut eller spara och bearbeta vidare i programmet Excel.

För att göra jämförelser över tid måste man känna till om det skett förändringar i definitioner eller i insamlingssätt mellan åren. Förändringar i jämförelsetalen markeras, t.ex. genom benämningen för uppgiften ändras. Förändringar kan också markeras genom att det ”flaggas” för dem i den definition som visas i anslutning till

databasuttaget.

Vid jämförelser över tid används vanligtvis någon typ av index för att ta hänsyn till prisutvecklingen i sektorn eller i samhället i stort. I den analys av kostnadsutvecklingen över tid som redovisas i kapitel 5 används KPI (konsumentprisindex) för att räkna om kostnaderna från löpande till fasta priser. I Skolverkets databas anges däremot

kostnaderna enbart i löpande priser.

Att jämföra uppgifter om barnomsorg över tid

Uppgifter om barn och personal i landets förskolor, fritidshem och familjedaghem har samlats in årligen sedan 1970-talet. Innehållet har i stort sett varit detsamma, några variabler har dock förändrats eller försvunnit och andra har tillkommit. Från och med 1991 har separata uppgifter om barnomsorg med kommunal respektive enskild anordnare samlats in. Under de år Skolverket samlat in kostnadsuppgifter har

blanketterna förändrats med syfte att förbättra statistikens kvalitet. Förändringarna kan i vissa fall medföra svårigheter att jämföra statistiken för enskilda kommuner med

uppgifter från tidigare år.

Det antal inskrivna barn som används för att ta fram kostnad per inskrivet barn och per heltidsbarn för olika verksamheter har från och med 1999 års rapport beräknats på ett annat sätt. Numera används ett genomsnitt av antalet inskrivna barn i förskola, familjedaghem och fritidshem vid mätning för två på varandra följande år.³ Ett genomsnitt av två höstinsamlingar anses, liksom för skolan, ge ett bättre mått på verksamhetsvolymen under ett kalenderår. Detta påverkar jämförbarheten med tidigare år och för rättvisande jämförelser bör en omräkning övervägas. De jämförelser som redovisas i kapitel 5 baseras på omräknade värden och i Skolverkets databas har några jämförelsetal avseende verksamhetsåret 1997 räknats om för att underlätta jämförelser med uppgifter för senare år.

Uppgifter om antal inskrivna barn i barnomsorgen samlas in en gång per år. I vissa kommuner ökar antalet barn senare under hösten och under våren eftersom kommunen kan erbjuda plats i barnomsorg direkt när behov uppstår. I andra kommuner erbjuds föräldrarna inte omedelbart plats och en kö uppstår. Det antal inskrivna barn som kostnaderna relateras till i den förra gruppen kommuner blir på så sätt underskattat, eftersom man vid mättidpunkten på hösten inte fångar ökningen i antal barn i

verksamhet under hela perioden. Detta medför i sin tur att kostnaden per barn kan vara överskattad i denna grupp kommuner. Det finns dock vissa möjligheter för kommunen att under insamlingen av kostnader justera det antal barn som kostnaden relateras till.

3 Uppgifter om antal inskrivna barn som redovisas i denna rapport är ett genomsnitt av antalet inskrivna barn den 13 oktober 2000 och den 15 oktober 2001.

Kostnad per heltidsbarn i verksamhet i kommunal regi är ett kompletterande mått till kostnad per inskrivet barn. Uppgiften lämpar sig väl för jämförelser mellan kommuner, då det i viss mån tar hänsyn till skillnader mellan kommuner som beror på skillnader i barnens vistelsetider i verksamheten. Den genomsnittliga vistelsetiden har skattats utifrån uppgifter som lämnats av föräldrar i en föräldraundersökning om barnomsorg som genomfördes under verksamhetsåret 1999. Med hjälp av detta underlag beräknas en genomsnittlig vistelsetid för barn i åldern 1-5 år i förskoleverksamhet för varje

kommun. Antalet heltidsbarn i en kommun beräknas sedan med hjälp av antal inskrivna barn i kommunen och den genomsnittliga vistelsetiden för kommunen. Schablonen vid omräkning är 40 timmar per vecka för ett heltidsbarn. För skolbarnsomsorg finns endast vikter på riksnivå. Yngre barn har i genomsnitt längre vistelsetid i skolbarnsomsorg än äldre och tilldelas därför högre vikt. Med hjälp av information om antal barn i olika åldersgrupper i respektive kommun beräknas antal heltidsbarn i skolbarnsomsorg per kommun. Även här är schablonen vid omräkning 40 timmar per vecka för ett

heltidsbarn. De uppgifter om närvarotider som användes i tidigare rapporter med

kostnader avseende kalenderåren 1997 och 1998 hämtades från en föräldraundersökning som genomfördes 1996.

År 1998 infördes skolformen förskoleklass, vilket kan påverka jämförelser av uppgifter om barnomsorg över tid. Sexåringarna finns nu i förskoleklass, deltidsgrupp har

försvunnit och daghem har ersatts av förskola. I förskolan finns främst barn i åldern 1-5 år och antalet inskrivna barn har minskat. Antalet barn i fritidshem har däremot ökat, framför allt p.g.a. att sexåringarna, som nu går i skolan, också omfattas av

skolbarnsomsorg. Förskoleklass är ofta integrerad med fritidshem och grundskola, något som kan försvåra särredovisning av kostnader för olika verksamheter.

Avgiftsfinansieringsgraden redovisas för olika verksamhetsformer. Måttet avser att beskriva hur stor del av kostnaden för verksamheten som finansieras genom

föräldraavgifter. I vissa kommuner tas avgiften för verksamhet i enskild regi ut av kommunen och ingår därmed i kommunens redovisade intäkter. I andra kommuner tas avgiften ut direkt av den verksamhet som bedrivs i enskild regi. För att relatera intäkter av avgifter till den verksamhet de avser krävs därför information om hur kommunen redovisar dessa intäkter. Tidigare år har insamlingen inte kunnat ge någon tillförlitlig information om på vilket sätt avgifterna redovisas i olika kommuner. Vid beräkning av avgiftsfinansieringsgrad fram till och med 1998 relaterades intäkter från föräldraavgifter till kostnaden för verksamhet med kommunen som anordnare. Från och med 1999 relateras istället kommunernas intäkter från avgifter till den totala kostnaden för verksamheten. Detta förändrade beräkningssätt berodde på att Skolverkets redovisning anpassades till redovisningen i Vad kostar verksamheten i din kommun? Från och med förra årets insamling ges möjlighet att särskilja intäkter av avgifter för kommunal respektive enskild verksamhet. Det innebär att vi i tabeller kan relatera intäkter från avgifter för verksamhet som kommunen anordnar till den kostnad som denna

verksamhet genererar. Kvaliteten i uppgiften har därmed förbättrats medan jämförelser med tidigare år har försvårats.

Att jämföra kostnadsuppgifter för skolan över tid

Som nämnts i kapitel 3 har Skolverkets insamling av kommunernas kostnader för barnomsorg, skola och vuxenutbildning sedan två år tillbaka samordnats med insamlingen av kommunernas räkenskapssammandrag (RS).

Före samordningen genomfördes en omfattande översyn av båda insamlingarna.

Översynen resulterade bl.a. i en förändring av definitionen av kommunens

lokalkostnader, för att denna skulle överensstämma med definitionen av posten lokal- och anläggningskostnader i RS. I lokalkostnaden skulle t.ex. inte kostnader för

fastighetsservice ingå, såvida inte kostnaden ingick i extern hyreskostnad. I insamlingen av 1998 års kostnader redovisades sådana kostnader istället under posten övriga

kostnader.

Många uppgiftslämnare kommenterade denna förändring och menade att man med den nya definitionen inte speglade de faktiska kostnaderna för lokaler och inventarier. Detta har inneburit att vi från och med 2000 års insamling, dvs. avseende kostnaderna för verksamhetsåret 1999, återgått till den tidigare definitionen av lokalkostnad.

Uppgifterna avseende åren 1999, 2000 respektive 2001 är således jämförbara med motsvarande nyckeltal för 1997 och tidigare medan kostnaderna för 1998 inte går att jämföra med övriga år. I den analys för olika verksamhetsformer som redovisas i kapitel 5 är kostnaden för lokaler 1998 därför skattad för att möjliggöra jämförelser över tid.

Totalkostnaden och övriga kostnadsposter är jämförbara med tidigare år och mellan olika huvudmän.

Kravet på att särredovisa posterna skolledning och SYO-verksamhet slopades när insamlingen av skolans kostnader samordnades med insamlingen av det kommunala räkenskapssammandraget. Dessa kostnader redovisas från och med 1998 i posten övriga kostnader.

Förskoleklass bedrivs ofta i samverkan eller helt integrerad med grundskola och fritidshem. Personal- och lokalresurser kan användas gemensamt av verksamheterna.

Uppgiftslämnarna har därför ibland haft svårt att särredovisa kostnader för de olika verksamheterna, vilket påverkar jämförbarheten med tidigare år. I fjolårets rapport presenteras en ny tabell där den sammanlagda kostnaden för de verksamheter som vanligtvis är integrerade redovisas. Tabellen kan sägas vara ett försök att visa genomsnittliga kostnader för ett barn över dagen.

Från och med förra årets rapport redovisas internationella skolor och riksinternatskolor på grundskolenivå separat. Det genomsnitt som redovisas i tabellen avser endast inriktningar av fristående grundskolor, i vilket internationella skolor och riksinternat inte ingår. I rapporter från tidigare år (1999 och bakåt) ingår internationella skolor och riksinternat i genomsnittet för fristående skolor, vilket bör beaktas vid jämförelser mellan olika år.

Fristående skolor på gymnasienivå redovisas i år i grupperna fristående gymnasieskolor, internationella skolor och riksinternatskolor. Tidigare redovisades även

kostnadsuppgifter för kompletterande skolor. Eftersom kompletterande skolor skiljer sig väsentligt från övriga fristående gymnasieskolor vad gäller utbildningsinriktningar och finansiering upphörde emellertid denna redovisning från och med 2001 års rapport.

Fram till och med redovisningen i 1999 års rapport har uppgifter avseende

internationella skolor inkluderats i de uppgifter som avser fristående gymnasieskolor, vilket påverkar jämförbarhet över tid för denna inriktning.

Jämför inte de här måtten med uppgifter för 1994 och tidigare!

Vid längre tidsserieanalyser bör de stora förändringar som skedde i samband med insamlingen av barnomsorgens och skolans kostnader avseende verksamhetsåret 1995 beaktas. Dessa kommenteras kort här. I övrigt hänvisas till årsrapporten 1996,

(Skolverkets rapport nr 106, sid. 11), där förändringarnas betydelse för jämförbarheten för skolans kostnader redovisas mer utförligt. Information om vad denna förändring inneburit för barnomsorgen finns i Jämförelsetal för socialtjänsten 1995.

Totalkostnaderna i de olika verksamhetsformerna inkluderar numera

kommungemensamma kostnader dvs. kostnader för funktioner som ekonomikontor, personalkontor, ADB-enhet, gemensam växel, arkiv etc. Dessa har från och med verksamhetsåret 1995 fördelats ut på verksamheterna. Tidigare år ingick inte de kommungemensamma kostnaderna i totalkostnaden. Denna förändring omfattar all kommunal verksamhet och berör därför såväl barnomsorg som skola. Enligt anvis- ningarna i uppgiftsinsamlingen om kostnader och intäkter för skolväsendet till och med 1994 har enbart kostnader för löneadministration ingått. Kostnader för andra gemen- samma verksamheter, som även kommit skolan till del, har dock i allmänhet inte redovi- sats som skolkostnader före 1995. Då alla kommungemensamma kostnader fördelas på de egentliga verksamheterna förbättras jämförbarheten mellan kommuner. Organisato- riska lösningar kommer inte på samma sätt som tidigare att påverka vad som inkluderas i totalkostnaden men förändringen innebär ett brott i tidsserien för total kostnad och kostnad per barn/elev mellan 1994 och 1995. Sammanfattningsvis kan således totalkostnaden jämföras mellan verksamhetsåren 1995-2001, medan uppgifterna för tidigare år inte kan jämföras med de senaste årens uppgifter.

I kapitel 5 presenteras jämförelser för hela perioden 1991 till 2001 för grundskolan och gymnasieskolan för riket som helhet. Där har totalkostnaden åren 1991-1994 omräknats så att den blir jämförbar med totalkostnaden för åren 1995-2001. Det innebär att 1991- 1994 års värden har höjts med en uppskattad kostnad för kommungemensam

verksamhet. Uppgifter om kostnad för barnomsorgen under perioden 1991 till 1995 är beräknade av Socialstyrelsen.

Undervisningskostnaden per elev för verksamhetsåren 1996-2001 går inte utan vidare att jämföra med de tidigare åren, eftersom måttet nu också innehåller uppgifter om kost- naden för kompetensutveckling av lärare. Denna kostnad särredovisades tidigare.

Uppgifterna bedömdes dock ha bristande kvalitet och var inte möjliga att förbättra utan stora arbetsinsatser. Kravet på att särredovisa kompetensutveckling slopades därför.

Genom att inkludera kostnad för kompetensutveckling i kostnaden för undervisning för åren fram till och med 1995 går det att göra jämförelser över hela tidsperioden.

För en mer utförlig beskrivning av vilka mått för skolan som inte kan jämföras över en längre tid hänvisas till Skolverkets rapport 134, (Skolan, Jämförelsetal för huvudmän 1997).

5. NÅGRA RESULTAT

TOTALA KOSTNADER FÖR BARNOMSORG, SKOLA OCH VUXENUTBILDNING

Ökade resurser till barnomsorg, skola och vuxenutbildning

Under verksamhetsåret 2001 uppgick den totala kostnaden för barnomsorg, skola och vuxenutbildning till drygt 145 miljarder kronor. Jämfört med föregående år har

kostnaden ökat med cirka 4,5 miljarder kronor⁴, vilket motsvarar en ökning på drygt tre procent. Av den totala kostnaden utgörs 72 procent (104,4 miljarder kr) av kostnader för skolväsendet och 28 procent (40,9 miljarder kr) av kostnader för barnomsorg.

Kommunernas kostnader för barnomsorg uppgick till 40,9 miljarder kronor år, vilket inkluderar kommunal ersättning till verksamhet i enskild regi. Den kommunala ersättningen till förskola, familjedaghem och fritidshem med enskild anordnare utgör 9,5 procent av kommunernas kostnader för barnomsorg.

Av de totala kostnaderna för skolväsendet år 2001 var drygt 98 miljarder kronor kostnader för verksamhet med kommunal huvudman. Det innebär att drygt 94 procent av den totala kostnaden för skolväsendet utgörs av kommunernas kostnader. Den resterande kostnaden på drygt 6 miljarder kronor är kostnader för verksamhet med fristående, statlig eller landstingskommunal huvudman. En stor del av de övriga huvudmännens kostnader finansieras dock av kommunerna.

Stor andel av den kommunala sektorn⁵

Barnomsorg, skola och vuxenutbildning utgör en väsentlig del av den kommunala sektorns verksamhet. Kostnaderna för dessa verksamheter motsvarar närmare 45 procent av kostnaden för den kommunala sektorn som helhet som uppgick till 328 miljarder kronor⁶ år 2001. Av kommunens totala kostnad svarade barnomsorgen för 13 procent medan skolans andel uppgick till 32 procent. I dessa kostnader ingår även ersättningar till andra anordnare och huvudmän.

4 Vid jämförelser över tid används i rapporten KPI för att räkna om löpande priser till fasta priser.

5 Uppgifterna som redovisas i detta avsnitt är från kommunernas kostnadsredovisning som samlas in och bearbetas av Statistiska centralbyrån (SCB). Uppgifterna är preliminära och bör därför tolkas med viss försiktighet.

6 Kostnaden avser kommunernas egentliga, dvs. skattefinansierade, verksamhet.

Diagram 1. Barnomsorgens och skolans andelar av den kommunala sektorns totala kostnader (328 miljarder kr), 2001

Övrig kommunal verksamhet

55%

Barnomsorg 13%

Skola 32%

Kostnader för olika verksamhetsformer inom barnomsorgen

Barnomsorgen består av verksamheterna förskola, familjedaghem, fritidshem samt öppen förskola och öppen fritidsverksamhet. Av barnomsorgens totala kostnader står förskolan för den största delen (67 %) med drygt 27 miljarder kronor år 2001.

Kostnaden för fritidshemmen var 9,6 miljarder kronor och för familjedaghemmen 3,5 miljarder kronor. Tillsammans utgör dessa verksamheter drygt 30 procent av den totala kostnaden för barnomsorgen. De öppna verksamheterna, dvs. öppen förskola och öppen fritidsverksamhet, utgör endast en liten del av barnomsorgen (drygt 1 %) och kostade knappt en halv miljard kronor år 2001.

Jämfört med verksamhetsåret 2000 är den totala kostnaden för barnomsorg i stort sett oförändrad (+0,2 %). Kostnaden för förskola (+1,1 %) och fritidshem (+3,7 %) har ökat jämfört med föregående år, medan kostnaden för familjedaghem (-13,6 %) har minskat.

Diagram 2. Den totala kostnaden för barnomsorgen (40,9 miljarder kr) samt kostnadsfördelningen mellan olika verksamhetsformer, 2001

Familjedaghem 8,6%

Fritidshem 23,4%

Öppen verksamhet

1,1%

Förskola 66,9%

Kostnader för olika verksamhetsformer inom skolväsendet

Skolväsendet består av elva skolformer, varav grundskolan är den största. År 2001 kostade grundskolan 64,4 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 60 procent av den totala kostnaden för skolväsendet. Gymnasieskolan står för närmare 23 procent (23,9 miljarder kr), komvux för sex procent (6,3 miljarder kr), särskolan för drygt fyra procent (4,3 miljarder kr) och sfi för 0,7 procent (756 miljoner kr). Särvux, Statens skolor för vuxna (SSV), specialskolan, sameskolan samt kompletterande utbildningar utgör tillsammans närmare en procent (958 miljoner kr)⁷. Förskoleklassen, vilket är en skolform som infördes 1998, kostade 3,9 miljarder kronor, vilket motsvarar närmare fyra procent av den totala kostnaden för skolväsendet.

7 I diagram 3 redovisas särvux, SSV, specialskolan, sameskolan och kompletterande utbildningar som övrig verksamhet.

Diagram 3. Den totala kostnaden för skolväsendet (104,4 miljarder kr) samt kostnadsfördelningen mellan olika verksamhetsformer, 2001

Förskoleklass 3,7%

Svenska för invandrare

0,7%

Övrig verksamhet

0,9%

Komvux 6,0%

Gymnasieskola 22,9%

Särskola 4,1%

Grundskola 61,7%

Skolans totala kostnader har ökat med drygt fyra procent (ca 4,4 miljarder kr) mellan 2000 och 2001.⁸ Ökningen beror till stor del på en ökad kostnad för de största

skolformerna grundskola och gymnasieskola. Även för verksamhetsformerna förskoleklass, särskola, sameskola, särvux samt SFI har de totala kostnaderna ökat jämfört med föregående år, medan kostnaderna minskat för verksamhetsformerna specialskola, komvux och SSV.

Prisutvecklingen i barnomsorg, skola och vuxenutbildning snabbare än för den privata konsumtionen

Kostnadsökningen inom barnomsorg- och skolsektorn beror till stor del på att priserna för dessa verksamheter har ökat jämfört med tidigare år, bl.a. genom högre löner.

Lönerna för personal i sektorn har mellan 2000 och 2001 stigit förhållandevis mer än konsumentpriserna (KPI).⁹

När man studerar kostnadsförändringen för en verksamhet över tid bör man ta hänsyn till prisutvecklingen för att göra tidigare års kostnader jämförbara med de kostnader som finns idag.¹⁰ Detta kan göras på flera sätt. I denna rapport används konsumentprisindex (KPI), ett vedertaget mått som något förenklat justerar kronans värde för

prisförändringar och därmed räknar om tidigare års kostnader till dagens penningvärde.

Det andra alternativet är att använda sig av ett specifikt prisindex, som visar prisutvecklingen för varor och tjänster i just den verksamhet eller sektor som kostnadsförändringen avser.¹¹

8 Justerade med KPI.

9 KPI har ökat med 2,4 procent mellan 2000 och 2001. Den genomsnittliga månadslönen för personal inom skolsektorn har ökat med sex procent i kommunerna. Eftersom en betydande andel av barnomsorgs- och skolverksamheten bedrivs av kommunala huvudmän har denna löneförändring sannolikt påverkat sektorns kostnader.

10 Samtliga jämförelser av kostnader som görs i denna rapport baseras på kostnader som justerats med KPI.

11 Tidigare år har SCB på uppdrag av Skolverket tagit fram verksamhetsindex för barnomsorg, grund- och gymnasieskola. En analys av kostnaderna för barnomsorg och skola med hjälp av särskilda

verksamhetsindex kommer att redovisas i den tryckta versionen av Barnomsorg, skola och vuxenutbildning, Jämförelsetal för huvudmän Del 2, 2002 som publiceras i höst.

Att justera för prisutvecklingen med KPI ger en bild av hur barnomsorgens och skolans kostnader har förändrats över tid i relation till andra varor och tjänster, i dagens

penningvärde. Kostnader som har justerats med hjälp av KPI kan jämföras med kostnader för andra konsumtionsvaror, tjänster eller verksamheter i samhället som helhet. Det säger dock inget om hur de faktiska resurserna som är tillgängliga för barnet eller eleven har förändrats, eftersom priserna för dessa verksamheter kan ha utvecklats på ett annat sätt än konsumentpriserna i allmänhet. För att få svar på det senare bör således kostnadsförändringen justeras för prisutvecklingen på exakt de varor och tjänster som konsumeras i barnomsorgen eller i skolan. En förändring justerad med specifika verksamhetsindex speglar volymförändringar i verksamheterna. Förändringar i volym över tid redovisas emellertid på andra sätt, exempelvis med mått som mäter personaltätheten (antal personal per 100 elever).

FÖRSKOLEVERKSAMHET OCH SKOLBARNSOMSORG

År 2001 var i genomsnitt 707 100 barn inskrivna i någon form av förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg (barnomsorg). Antalet anställda som arbetar med barn samt före- ståndare/arbetsledare var 113 700. Kommunernas bruttokostnad för förskoleverksam- heten och skolbarnsomsorgen totalt uppgick år 2001 till 40,9 miljarder kronor, vilket är oförändrat jämfört med år 2000 (fasta priser). Förskolan står för två tredjedelar av kostnaden (27,3 miljarder kr), fritidshemmen för knappt en fjärdedel (9,6 miljarder kr) och familjedaghemmen för knappt en tiondedel (3,5 miljarder kr). De öppna verk- samheterna, dvs. öppen förskola och öppen fritidsverksamhet för 10–12-åringar, svarar tillsammans för endast en procent av den totala kostnaden (0,45 miljarder kr).

Kostnaden för förskola, familjedaghem och fritidshem kan redovisas både per inskrivet barn och per heltidsbarn. I måttet kostnad per heltidsbarn används skattningar av barnens närvarotider.¹² Ett heltidsbarn definieras som ett barn med en närvarotid på 40 timmar per vecka.

De senaste tre åren har allt mer resurser avsatts per barn i barnsomsorgen. I diagram 4 visas utvecklingen mellan åren 1995 och 2001 för kostnaden per inskrivet barn för barnomsorgen totalt samt för verksamheterna förskola, familjedaghem och fritidshem.

Kostnaden per inskrivet barn i förskola och familjedaghem har ökat med ungefär 20 procent, medan kostnaden per inskrivet barn i fritidshem har varierat. År 2001 är kostnaden per inskrivet barn i fritidshem samma som 1995. Den totala kostnaden per inskrivet barn i barnomsorg har först minskat men de sista åren har den ökat så att kostnaden i år är i stort sett densamma som för år 1995.

12 Vid beräkningen av antalet heltidsbarn åren 1999 till 2001 har uppgifter om närvarotider hämtats från den föräldraenkät som Skolverket genomförde hösten 1999 (se Barns omsorg, Skolverkets rapport nr 203, 2001). För tidigare år har närvarotider i förskola och familjedaghem för förskolebarn hämtats från SCB:s s.k. barnomsorgsundersökningar, medan skolbarnens närvarotider i fritidshem och familjedaghem har uppskattats bland annat utifrån antaganden om tid i skolan.

Diagram 4. Kostnad per inskrivet barn i daghem/förskola, familjedaghem och fritidshem 1995–2001 (index 1995=100, fasta priser)

Index

80 90 100 110 120 130

1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Förskola Familjedaghem Barnomsorg totalt Fritidshem

År

Kostnadsutvecklingen för barnomsorgen totalt men även för de olika verksamheterna beror mycket på utvecklingen av antalet barn, se diagram 4. Den ökade kostnaden för familjedaghemmen beror till stor del på att antalet barn minskat kraftigt samtidigt som kostnaderna inte minskat i lika stor omfattning. Den ökade kostnaden kan även bero på att familjedaghemmen i dag i större omfattning än tidigare tar emot barn som har ett eget behov av familjedaghemmens verksamhet.

I förskola har antalet barn minskat något under de senaste åren dels beroende på att antalet barn i befolkningen har minskat dels på att sexåringarna sedan 1998 haft en egen skolform, förskoleklass, och därmed inte går i förskola längre. Det minskade antalet inskrivna barn kan vara en av fler anledningar till den ökade kostnaden per inskrivet barn.

Kostnadsutvecklingen för fritidshem beror på att antalet barn i fritidshem ökat mycket kraftigt medan utbyggnaden av verksamheten inte gjorts i samma omfattning. Det har medfört att gruppstorlekarna inom fritidshemmen ökat under slutet av 1990-talet, vilket i sin tur lett till en minskad kostnad per inskrivet barn.

Eftersom personalkostnaden är en stor del av den totala kostnaden (ca 70-80 %) påverkas den totala kostnaden även av löneutvecklingen för personalen. Eftersom personaltätheten i verksamheterna inte förändrats särskilt mycket de sista åren tyder det på att de senaste årens kostnadsökningar till största del beror på högre löner bland personalen.

Diagram 5. Antal inskrivna barn i daghem/förskola, familjedaghem och fritidshem 1975-2001

Antal barn

År 0 50 000 100 000 150 000 200 000 250 000 300 000 350 000 400 000

1975 1978 1981 1984 1991 1994 1997 2000

Fritidshem Förskola Familjedaghem

1998

Kostnaden per barn i förskola åter på 1991-års nivå

Kostnaden för förskolan uppgick under år 2001 till 27,3 miljarder kronor, vilket är en ökning med en procent sedan år 2000. Eftersom antalet barn är oförändrat innebär det att kostnaden per barn också har ökat med en procent. Kostnaden per inskrivet barn uppgick till 85 800 kronor år 2001. I de kommunala förskolorna var kostnaden per inskrivet barn 90 200 kronor (+1 %) och per heltidsbarn 118 200 kronor (+1,5 %).

Förskolan har fått ökade resurser per barn under de senaste fem åren. Sedan år 1995 har kostnaden både per inskrivet barn och per heltidsbarn ökat med 20 procent. Ökningarna bör dock ses mot bakgrund av de kraftiga kostnadsminskningar som ägde rum under första hälften av 1990-talet. Tack vare de senaste årens resurstillskott är kostnadsnivån år 2001 i stort sett lika som för år 1991¹³ (se diagram 6).

13 Uppgifterna för 1991–1995 är hämtade från Socialstyrelsens rapport Produktivitet och kvalitet i barnomsorgen 1991–1996. Ett annat prisindex har dock använts här. Socialstyrelsens uppgifter för 1991–

1995 avser kostnad per timme medan uppgifterna för 1995–1998 gäller kostnad per heltidsbarn. Måtten är dock jämförbara. Vid beräkningen av kostnaden per timme har dock 0–2-åringar getts en större vikt än äldre barn, vilket inte skett vid beräkningen av kostnaden per heltidsbarn. Denna skillnad torde inte nämnvärt påverka jämförelsen över tid på riksnivå.

Diagram 6. Kostnad per timme (1991-1995) respektive heltidsbarn (1996-2001) i kommunalt daghem/förskola (index 1991=100, fasta priser)

Index

75 80 85 90 95 100 105

1991 1992 1993 1994 1995 19961997 1998 1999 2000 2001 År

Den största delen av kostnaden för förskolan utgörs av personalkostnader. Personal- kostnadens andel av den totala kostnaden uppgick under år 2001 till 73 procent, en ökning med en procentenhet sedan föregående år. Personalkostnaden per inskrivet barn ökade med tre procent, dvs. betydligt mer än ökningen i den totala kostnaden per inskrivet barn respektive per heltidsbarn.

Ökningen av personalkostnaden beror dock inte på någon ökad personaltäthet eftersom barntätheten har varit oförändrad de tre senaste åren, 5,4 barn per årsarbetare. Att barntätheten är oförändrad kan tyckas konstig eftersom andelen yngre barn i förskolan, 1–3 åringar, ökat från 49 procent år 1999 till 52 procent i år. Grupper med yngre barn kräver dock oftast högre personaltäthet än grupper med äldre barn.

Bidrag till enskilda förskolor

Av de barn som var inskrivna i förskola år 2001 gick 16 procent i en förskola som drevs i enskild regi. Det är en ökning med en procentenhet jämfört med i fjol. För de enskilda förskolorna finns endast uppgifter om de kommunala bidragen till verksamheten, inte om den totala kostnaden för den. Enskilda förskolor finansierar sin verksamhet inte bara med kommunala bidrag utan även med föräldraavgifter och ibland även med oavlönade arbetsinsatser från föräldrarna.

Det kommunala bidraget till enskilda förskolor motsvarade 61 800 kronor per inskrivet barn under år 2001. Det är en minskning med en procent sedan år 2000.

Omfattningen av familjedaghem fortsätter att minska

Antalet barn i familjedaghem har minskat under hela 1990-talet. Mellan år 2000 och 2001 sjönk det genomsnittliga antalet inskrivna barn från

63 700 till 53 800 (-16 %). Den totala kostnaden minskade procentuellt sett något mindre (-14 % fasta priser) och uppgick till 3,5 miljarder kronor år 2001. Kostnaden per inskrivet barn ökade med två procent under år 2001 och uppgick till 65 600 kronor. För barn i kommunala familjedaghem var kostnaden per barn 66 300 kronor och kostnaden per heltidsbarn var 97 700 kronor.

Antalet barn per dagbarnvårdare har legat kring 5,7 under senare hälften av 1990-talet.

Sedan år 1999 har dock antalet barn per dagbarnvårdare minskat. År 2001 var det 5,3 barn per dagbarnvårdare jämfört med 5,5 barn de tidigare två åren.

Ökade resurser till fritidshem

Antalet barn i fritidshem har ökat markant under 1990-talet. År 2001 var 334 400 barn inskrivna, mer än tre gånger så många som år 1990. En del av ökningen under de senaste åren sammanhänger med att fritidshemmen sedan 1998 även tar emot sexåringarna som går i förskoleklass. Mellan åren 1995 och 2001 steg andelen sexåringar som var inskrivna i fritidshem från 29 procent av åldersgruppen till 73 procent. Andelen inskrivna barn har även ökat i övriga åldersgrupper. Till exempel steg andelen inskrivna åttaåringar från 51 till 68 procent under samma tidsperiod.

Fritidshemmen har varit utsatta för stora besparingar under 1990-talet. Det verkar dock som om trenden har vänt detta år. Mellan år 2000 och 2001 ökade den totala kostnaden för fritidshem med knappt fyra procent, till 9,6 miljarder kronor, medan barnantalet ökade med drygt en procent. Kostnaden per inskrivet barn har ökat med två procent och var 28 600 kronor år 2001. Kostnaden per barn i kommunala fritidshem var 29 100 kronor (+3 %) medan kostnaden per heltidsbarn uppgick till 69 900 kronor (+4 %).

Kostnadsminskningarna under 1990-talet i fritidshem har åstadkommits genom en ökning av både barntätheten och barngruppernas storlek. Under 1990-talet mer än fördubblades antalet barn per årsarbetare och gruppstorlekarna ökade med 60–70 procent. Samtidigt har fritidshemmen genomgått stora organisatoriska förändringar genom en ökad samverkan med grundskola och förskoleklass. Under år 2001 har antalet barn per årsarbetare minskat något. I oktober 2001 gick det 17,4 barn på varje års- arbetare jämfört med 17,5 barn per årsarbetare år 2001.

Närmare tre fjärdedelar av fritidshemmens totala kostnader utgörs av personalkostnader (73 %). Personalkostnaden ökade med två procent under år 2001. Det gör att personal- kostnaden per inskrivet barn i kommunala fritidshem ökade lika mycket. Eftersom antalet barn per årsarbetare endast minskat marginellt innebär det att kostnadsökningen det senaste året främst har orsakats av högre löner bland personalen.

Sju procent av de barn som var inskrivna i fritidshem år 2001 gick i ett fritidshem som drevs i enskild regi. Det är en ökning med en procentenhet sedan i fjol. Enskilda fritidshem finansierar liksom enskilda förskolor sin verksamhet inte enbart med kommunala bidrag utan även med föräldraavgifter och ibland även med oavlönade arbetsinsatser från föräldrarna. De kommunala bidragen uppgick i genomsnitt till 20 800 kronor per inskrivet barn under år 2001, vilket är en minskning med tolv procent sedan i fjol.

Fortfarande små resurser till öppna verksamheter

Antalet öppna förskolor har minskat under hela 1990-talet. I början av decenniet fanns det över 1 600 öppna förskolor, i oktober 2001 hälften så många (752 stycken). Mellan år 2000 och 2001 minskade antalet öppna förskolor med drygt 50 stycken.

För 10–12-åringar är öppen fritidsverksamhet enligt skollagen ett alternativ till

inskriven verksamhet (dvs. fritidshem och familjedaghem). År 2001 hade 78 kommuner i landet (27 %) öppen fritidsverksamhet. Det är en ökning sedan år 2000 då 75

kommuner uppgav att de hade sådan verksamhet.

De öppna verksamheterna svarar för en liten del av barnomsorgens kostnader.

Resurserna till öppen förskola uppgick år 2001 till 0,30 miljarder kronor, en minskning med fyra procent sedan i fjol. Samtidigt kostade öppen fritidsverksamhet riktad till 10–

12-åringar 0,15 miljarder, en ökning med nio procent sedan i fjol.

Stor spridning i kostnaden per barn

Spridningen mellan kommunernas kostnad per barn är stor. Kostnaden per inskrivet barn i förskola ligger för åtta av tio kommuner i intervallet 75 200–100 200 kronor.

Även när hänsyn tas till skillnader i barnens vistelsetid är skillnaderna stora. Kostnaden per heltidsbarn i förskolan ligger för åtta av tio kommuner i intervallet 104 500–140 600 kronor. Kostnaden per inskrivet barn i familjedaghem ligger för 80 procent av

kommunerna i intervallet 53 000–80 900 kronor. Kostnaden per inskrivet barn i fritids- hem ligger för 80 procent av kommunerna i intervallet 22 200 till 39 200 kronor.

Högst avgiftsfinansieringsgrad i fritidshem

En del av barnomsorgens bruttokostnad finansieras med föräldraavgifter. År 2001 täcktes 18 procent av kostnaderna för den kommunala barnomsorgen med föräldra- avgifter, en minskning med en procentenhet sedan i fjol. I början av 1990-talet var dock andelen ungefär hälften så stor. Avgiftsfinansieringsgraden är högst i fritidshemmen.

Där står föräldraavgifterna för en fjärdedel av bruttokostnaden (25 %), att jämföra med 16 procent i förskolan och 19 procent i familjedaghemmen.

Maxtaxa i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg infördes den 1 januari 2002. Den innebär att ett tak sätts för de avgifter som föräldrarna betalar. Det är frivilligt för kommunerna att införa maxtaxa. Nästan alla kommuner (287 av 289 stycken) har infört maxtaxa. Vissa kommuner införde på eget initiativ maxtaxa redan hösten 2001 men inga nämnvärda effekter av det syns i avgiftsfinansieringsgraden för år 2001.

FÖRSKOLEKLASS

I genomsnitt var 98 900 elever inskrivna i förskoleklass år 2001. Jämfört med år 2000 har det totala antalet elever som är inskrivna i förskoleklass minskat med fyra procent.

Merparten av eleverna i förskoleklass (98 %) är sex år, men det förekommer även fem- och sjuåringar i förskoleklass. Antalet elever i förskoleklass påverkas alltså i mycket stor omfattning av antalet sexåringar. De närmaste fyra åren förväntas antalet elever i förskoleklass minska ytterligare eftersom antalet sexåringar fortsätter att minska. En ökning av antalet sexåringar beräknas inträffa först då barn födda år 2000 börjar i förskoleklass.

Integrationen mellan förskoleklass, grundskola och fritidshem

Förskoleklassen finns ofta i grundskolans lokaler och personalen arbetar i arbets- lag tillsammans med personal från andra verksamheter. På grund av att förskole-

klassen på många håll är integrerad, såväl personal- som lokalmässigt med grundskola och fritidshem, har uppgiftslämnarna ibland tvingats göra skattningar och schablonmässiga fördelningar av kostnader för både personal och lokaler.

Uppgiftslämnarna är många och det är rimligt att anta att deras skattningar och fördelningar genomförts på olika sätt. Resultaten för främst förskoleklass bör därför tolkas med viss försiktighet.

Totalt var antalet barn i förskoleklass och grundskola i kommunal regi drygt 1,1 miljon varav 28 procent även gick i fritidshem. Den totala kostnaden för dessa tre verksamheter uppgick till drygt 72 miljarder kronor och kostnaden per elev var 65 400 kronor.

Jämfört med år 2000 är antalet barn oförändrat medan den totala kostnaden ökat med fyra procent (fasta priser), vilket medfört att kostnaden per elev ökat med lika mycket.

Andelen elever som utnyttjar fritidshemmen är oförändrad. Andelen varierar dock mycket mellan kommunerna. I åtta av tio kommuner varierade andelen inskrivna elever i fritidshem mellan 17 och 34 procent.

Den totala kostnaden för förskoleklass uppgick år 2001 till 3,9 miljarder kronor (inkl.

kostnaden för enskild förskoleklass). Det motsvarar fyra procent av skolväsendets totala kostnader. Eleverna i förskoleklass svarar för nio procent av det totala antalet elever i förskoleklass och grundskola, men endast för sex procent av kostnaden för de två verk- samheterna. Den totala kostnaden för förskoleklass har ökat med en procent jämfört med år 2000.

Kostnaden för verksamhet med kommunal anordnare utgör 95 procent av den totala kostnaden för förskoleklass. Den genomsnittliga kostnaden per elev i förskoleklass i kommunal regi uppgick till 37 000 kronor. Jämfört med år 2000 innebär det en ökning med fyra procent. Kostnaden per elev motsvarar 63 procent av kostnaden för en kommunal grundskoleelev och 41 procent av kostnaden per barn i kommunal förskola.

Svårigheten att särredovisa kostnader för de olika verksamheterna påverkar naturligtvis även denna jämförelse. Skillnaden i kommunernas kostnad per elev är mycket stor. Åtta av tio kommuner har en kostnad per elev i intervallet 24 400–54 200 kronor.

Personalkostnadens andel av totalkostnaden år 2001 var i genomsnitt 69 procent, en procentenhet högre än i fjol. Andelen av den totala kostnaden som utgörs av kostnader för lokaler är oförändrad, 18 procent. Lokalkostnadens andel kan dock vara

underskattad eftersom lokalkostnader utgjorde mindre än tio procent av totalkostnaden i en femtedel av kommunerna. Som jämförelse kan nämnas att i grundskolan var det endast i sex kommuner (2 %) som lokalkostnaden utgjorde mindre än tio procent av totalkostnaden och i genomsnitt utgjorde lokalkostnaden 20 procent av den totala kostnaden.

Enskild anordnare

Av eleverna i förskoleklass år 2001 gick fem procent i verksamhet som anordnas av annan än kommunen. Förskoleklass kan bedrivas i enskild regi, dvs. som fristående förskoleklass eller på entreprenad. Det kommunala bidraget till elever hos enskild anordnare var i genomsnitt 31 200 kronor per elev, vilket är 16 procent lägre än genom- snittskostnaden per elev i kommunal förskoleklass. Det kommunala bidraget per elev har dock ökat med fyra procent jämfört med år 2000. Ersättningsnivån varierar

emellertid kraftigt mellan kommunerna. I åtta av tio kommuner är ersättningen till barn i

enskild regi mellan 16 900 och 48 700 kronor per elev. Det totala bidraget till enskilda anordnare uppgick till knappt 170 miljoner, dvs. fyra procent av den totala kostnaden för förskoleklass.

Kostnaden per elev i förskoleklass i fristående skolor uppgick till 39 200 kronor, enligt skolornas redovisning. Det är fyra procent mer än år 2000. Cirka 60 procent utgörs av kostnad för personal och knappt 25 procent är lokalkostnad. Skolorna redovisar ett genomsnittligt bidrag per elev från kommunerna på 35 000 kronor, vilket motsvarar 90 procent av den totala kostnaden per elev i fristående förskoleklass. Jämfört med år 2000 har bidraget från kommunerna minskat med två procent trots att de fristående skolornas kostnad för förskoleklass har ökat.

GRUNDSKOLAN

Mer resurser till grundskolan

Den totala kostnaden för grundskolan år 2001 var 64,4 miljarder kronor¹⁴, vilket är en ökning med fem procent jämfört med föregående år (fasta priser). Under första hälften av 1990-talet genomfördes kraftiga besparingar. Sedan år 1996 har dock de totala resurserna till grundskolan ökat med 26 procent. Av den totala kostnaden år 2001 avsåg 61,5 miljarder kommunal grundskola. Kostnaden för fristående grundskola var 2,8 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt fyra procent av den totala kostnaden.

Läsåret 2001/02 fanns det 1 059 100 elever i grundskolan, vilket är kulmen på den ökning av elevantalet som pågått sedan 1990-talets början. Kommande år kommer elevantalet att minska och nå sin botten om cirka tio år.

Den totala kostnaden per elev är uppe i nivå med 1991-års kostnader

Kostnaden per elev ökade med fyra procent mellan år 2000 och 2001. År 2001 kostade en elev i kommunal grundskola 59 200 kronor¹⁵. Görs en jämförelse längre tillbaka i tiden (se diagram 7), minskade kostnaden per elev i kommunal grundskola mellan åren 1991 och 1995. År 1996 bröts denna trend och mellan 1996 och 2001 ökade kostnaden per elev. Det gör att kostnaden per elev år 2001 för första gången är uppe på 1991-års nivå.

14 Inklusive kostnad för skolskjuts och nystartade fristående skolor.

15 Exklusive kostnad för skolskjuts.

Diagram 7. Förändring av kostnad per elev i kommunal grundskola, totalt och för några olika verksamheter 1991–2001 (index 1991=100, fasta priser)

Index

70 80 90 100 110 120 130 140

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001

Skolmåltider Läromedel m.m.

Totalt Undervisning Lokaler

År

I diagram 7 visas utvecklingen mellan åren 1991 och 2001 av kostnaden per elev och några olika delkostnader i kommunal grundskola. Som framgår av diagrammet har kost- naden för skolmåltider och läromedel ökat med 22 respektive sju procent. Kostnaden för undervisning och lokaler har samtidigt minskat med tre respektive åtta procent.

Kostnaden för undervisning utgör ungefär hälften av de totala kostnaderna per elev.

Orsaken till att undervisningskostnaden per elev har minskat är framför allt att lärar- tätheten i grundskolan har minskat under perioden 1991-2001. Lärartätheten är antalet lärare omräknat till heltidstjänster i förhållande till 100 elever. År 1991 var lärartätheten 9,1 lärare per 100 elever. År 2001 var lärartätheten 7,7 lärare per 100 elever, vilket är en liten ökning jämfört med lärartätheten under perioden 1997-2000 då det gick 7,6 lärare per 100 elever. Sedan år 1997 har undervisningskostnaderna ökat med 19 procent.

Kostnadsökningen har dock inte medfört någon markant högre lärartäthet utan beror i stället till stor del på en högre lönenivå inom sektorn.

Lokalkostnaden, som utgör ungefär en femtedel procent av totalkostnaden, ökade mellan år 1991 och 1992 (+8 %). Kostnaden var oförändrat hög år 1993 och 1994 och har sedan minskat.¹⁶

Kostnaden för läromedel, utrustning och skolbibliotek utgör knappt fem procent av den totala kostnaden. Kostnaden var i stort sett oförändrad mellan åren 1991 och 1995 men ökade kraftigt mellan 1996 och 1998 (+30 %). Mellan år 1997 och 1998 ökade kost- naden som mest (+16 %). Den kraftiga ökningen förklaras till en del av den satsning som KK-stiftelsen (stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling) gjort i syfte att utveckla skolornas IT-användning. Sedan 1999 har kostnaderna minskat kraftigt.

Kostnaden för skolmåltider utgör drygt fem procent av den totala kostnaden. Kostnaden har i stort ökat kontinuerligt från år 1991 till 2001 med ungefär en procent per år.

16 Definitionen av lokalkostnad för år 1998 skiljer sig från övriga år. Lokalkostnaden för detta år har därför justerats för jämförbarhet.

Kostnader för undervisning och elevvård ökar mest

I diagram 8 visas förändringarna mellan år 2000 och 2001 av kostnaden i kommunal grundskola för undervisning, skolmåltider, läromedel m.m., elevvård samt den totala kostnaden per elev.

Diagram 8. Procentuell och absolut förändring av kostnad per elev i kommunal grundskola, totalt och för några olika verksamheter mellan 2000 och 2001 (fasta priser)

-3% -2% -1% 0% 1% 2% 3% 4% 5% 6% 7%

Lokaler Elevvård Läromedel m.m.

Skolmåltider Undervisning

Totalkostnad 2 476 kr

1 439 kr

96 kr -38 kr

44 kr -44 kr

Förändring i kronor/procent

I kommunala grundskolor ökade resurserna till undervisning med fem procent jämfört med föregående år och kostnaden för undervisning uppgick till 29 900 kronor per elev år 2001. Ökningen av undervisningskostnaderna kan till störst del förklaras av högre lärarlöner. Lärarlöneavtalet som kom år 2000 och som även avsåg år 2001, gav lärarna en ökning av lönen med fyra procent. Den resterade ökningen beror på en liten ökning av lärartätheten (+1 %). Kostnaden för elevvård ökade med fyra procent och uppgick till 1 200 kronor per elev år 2001. Kostnaden för elevvård uppgår till två procent av den totala kostnaden. Kostnaden för läromedel m.m. minskade med knappt två procent till 2 300 kronor per elev och kostnaden för skolmåltider ökade med tre procent till 3 600 kronor per elev. Mellan år 2000 och 2001 var lokalkostnaden i princip oförändrad, 11 400 kronor per elev. Totalt har alltså kostnaden per elev ökat med drygt fyra procent.

Skillnaden i kommunernas kostnad per elev är dock stor. Åtta av tio kommuner har en kostnad per elev mellan 51 600 och 66 200 kronor.

Fortsatt högre kostnad per elev i fristående grundskolor

Antalet elever i fristående grundskolor¹⁷ var 42 600, vilket är en ökning med 21 procent jämfört med år 2000. Samtidigt ökade den totala kostnaden för fristående grundskolor med 26 procent. År 2001 kostade en elev i fristående grundskola i genomsnitt 60 100 kronor, vilket är en ökning från föregående år med fyra procent.

I diagram 9 visas utvecklingen av den totala kostnaden per elev för kommunal

respektive fristående grundskola mellan åren 1993 och 2001. Av diagrammet framgår att den totala kostnaden per elev har varit lägre i de fristående grundskolorna under hela perioden, med undantag för år 1998 och de två senaste åren. År 1998 kostade en elev i

17 I gruppen fristående grundskolor ingår inte riksinternatskolorna och internationella skolorna.

fristående grundskola lika mycket som en elev i kommunal grundskola. År 2000 var kostnaden per elev för första gången högre i fristående grundskola än i kommunal grundskola. År 2001 var skillnaden 900 kronor.

Diagram 9. Kostnadsutveckling i kronor per elev i kommunal respektive fristående grundskola 1993-2001 (fasta priser)

Kronor per elev

40 000 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000

1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Fristående Kommunal

Fristående grundskolor finansierar sin verksamhet i huvudsak genom bidrag från elevernas hemkommuner. De kommunala ersättningarna till fristående grundskolor ökade med tre procent mellan år 2000 och 2001 till 56 900 kronor per elev. Dessa bidrag täcker 95 procent av de fristående grundskolornas totala kostnader vilket är lika mycket som förra året. Kommunernas ersättningar för elever i fristående grundskolor motsvarar 96 procent av den totala kostnaden per elev i kommunens grundskola (exkl.

kostnader för skolskjuts). I fjol motsvarade bidraget 97 procent av kommunernas kostnad per elev.

Elevavgifter

Den första juli 1998 avskaffades elevavgifterna i fristående grundskolor. Utbildningen ska vara avgiftsfri för eleverna. Enstaka inslag som föranleder en obetydlig kostnad för eleverna får dock förekomma.¹⁸ Majoriteten av alla fristående grundskolor tar inte ut någon avgift alls. I de skolor (8 %) som tog ut en avgift var genomsnittsavgiften 1 100 kronor per elev och år. Variationen i avgifternas storlek är mycket stor. Åtta av tio skolor som tar ut en avgift, har en avgift som varierar mellan 44 och 4 053 kronor per elev och år. Avgifterna täcker två procent av de totala kostnaderna för de skolor som tar ut avgifter.

Mindre resurser till elevvård i fristående grundskolor

Jämfört med kommunala grundskolor har fristående grundskolor i genomsnitt högre kostnader för undervisning, skolmåltider, lokaler samt läromedel m.m., medan fri- stående grundskolor har lägre kostnad per elev för elevvård.

18 Skollagen 9 kap. 7 §.

Undervisningskostnaden per elev har mellan åren 1993 och 1997 varit lägre i fristående grundskolor än i kommunala grundskolor. Undervisningskostnaden i fristående grund- skola har dock ökat under hela perioden och det innebär att sedan år 1998 har kostnaden för undervisning per elev varit högre i fristående grundskola jämfört med i kommunal grundskola. År 2001 var skillnaden 1 900 kronor.

Jämfört med kommunala grundskolor är kostnaden för läromedel, utrustning och skol- bibliotek per elev 1 500 kronor högre i fristående grundskolor. Trots att fristående grundskolor har en mindre lokalyta per elev, 10 kvadratmeter per elev jämfört med 15 kvadratmeter i kommunala grundskolor, är kostnaden för lokaler per elev högre i fri- stående grundskolor (100 kr). Det beror på att kostnaden per kvadratmeter är högre i fristående grundskolor, 1 150 kronor jämfört med 780 kronor.

Kostnaden per elev för elevvård är högre i kommunala grundskolor än i fristående grundskolor. År 2001 var kostnaden för elevvård 300 kronor högre per elev i kommunal grundskola än i fristående grundskola.

SÄRSKOLAN

Kommunernas kostnader för den kommunala särskolan, dvs. obligatorisk särskola och gymnasiesärskola, uppgick till 4,1 miljarder kronor år 2001. Kostnaden har ökat med 340 miljoner kronor, nio procent (i fasta priser), sedan 2000. Antalet elever (som inte är integrerade i grundskolan) har ökat med sex procent. Kostnaden per elev för den

obligatoriska särskolan och gymnasiesärskolan sammantaget har således ökat med ungefär tre procent mellan 2000 och 2001.

Det är i huvudsak kommunerna som är huvudman för särskolan. Särskoleundervisning finns också i några landstingsskolor. I Södermanlands och Västmanlands läns landsting finns två riksrekryterande skolor med statsbidrag. Det finns också ett växande antal fristående särskolor. Statsbidragen och ersättningar från kommuner till landsting för särskoleundervisning uppgick till 10,5 respektive 38 miljoner kronor år 2001.

Kommunernas ersättningar till fristående särskolor uppgick till 165,9 miljoner kronor.

Kostnaden per elev drygt 200 000 kronor

Kostnaden per elev i obligatoriska särskolan (kommunal huvudman) uppgick till 228 900 kronor¹⁹ år 2001. Kostnaden var nästan lika hög per elev i gymnasiesärskolan, 221 200 kronor. Undervisningskostnaden var högre i obligatorisk särskola, 117 600 kronor per elev jämfört med 105 000 kronor i gymnasiesärskolan. Lokalkostnaden var däremot högre i gymnasiesärskolan, 36 600 kronor per elev jämfört med 22 900 kronor i

obligatoriska särskolan. Även läromedels- och utrustningskostnaden var högre i gymnasiesärskolan, 9 300 kronor per elev jämfört med 5 000 kronor, medan övriga kostnader var högre i obligatoriska särskolan. Kostnaden för skolskjuts och uppgick till 28 600 kronor i obligatoriska särskolan jämfört med 17 200 kronor i gymnasiesärskolan, kostnaden för skolmåltider till 4 200 kronor jämfört med 4 000 kronor och kostnaden för elevvård till 3 900 kronor jämfört med 3 400. Övriga kostnader, dvs. kostnader för skolledning, administration, elevassistenter m.m., var också högre i obligatoriska särskolan, 75 300 kronor per elev jämfört med 62 900 i gymnasiesärskolan.

19 Exklusive kostnad för skolskjuts.

Eftersom hemkommunen ansvarar för skolskjuts för de elever som bor i kommunen, oavsett var eleverna går i skola, har skolskjutskostnaden i måttet per elev dividerats med antalet särskoleelever folkbokförda i kommunen, dvs. såväl integrerade elever som elever som inte är integrerade. I övriga mått har kostnaden dividerats med antalet elever i kommunernas särskola som inte är integrerade i grund- eller gymnasieskolan. Många särskoleelever är integrerade i grundskolan respektive gymnasieskolan. Ungefär 15 procent av eleverna i kommunens obligatoriska särskola var under år 2001 integrerade i grundskolan och ungefär fem procent av eleverna i kommunal gymnasiesärskola var integrerade i gymnasieskolan. Det är svårt att särredovisa kostnaderna för de integrerade eleverna från grund- respektive gymnasieskolkostnaderna och de redovisas därför i grund- respektive gymnasieskolans kostnader. Som särskolekostnader redovisas huvudsakligen kostnader för verksamhet som inte är integrerad. Vissa av de specifika särskoleresurserna kommer förmodligen också integrerade elever till del. Kostnaden per elev (som inte är integrerad) är därför överskattad för de kommuner där detta är av stor omfattning.

Oförändrade undervisningskostnader

Undervisningskostnaden per elev är oförändrad år 2001 jämfört med 2000 både i obligatoriska särskolan och i gymnasiesärskolan. Lärartätheten (antalet lärare per 100 elever) är också oförändrad i grundsärskolan (25,1) och har minskat någon tiondel i gymnasiesärskolan (till 24,3). Andelen lärare med pedagogisk utbildning liksom med specialpedagogisk utbildning har minskat med ett par procentenheter i båda

särskoleformerna.

Totalt har kostnaden per elev (exkl.skolskjuts) i obligatoriska särskolan ökat med tre procent. I gymnasiesärskolan är ökningen 1,5 procent. I obligatoriska särskolan är det framför allt ”övriga kostnader” som ökat, t.ex. kostnader för elevassistenter. I

gymnasiesärskolan är det lokalkostnaden som procentuellt ökat mest (+ 12 %).

Skillnader mellan kommuner

Kostnaden per särskoleelev varierar avsevärt mellan kommuner, både för den obligatoriska särskolan och för gymnasiesärskolan. Totalkostnaden per elev (exkl.

skolskjutsar) varierar mellan 166 000 kronor och 339 200 kronor i obligatoriska

särskolan även om man bortser från extremvärden – kommuner med de tio procent allra högsta och tio procent allra lägsta kostnaderna per elev. Undervisningskostnaden varierar mellan 80 000 kronor och 206 000 kronor för 80 procent av kommunerna. I gymnasiesärskolan varierar totalkostnaden (exkl. skolskjutsar) per elev mellan

152 800 kronor och 330 300 kronor, undervisningskostnaden mellan 72 200 kronor och 198 000 kronor för motsvarande kommuner. Eleverna i särskolan har i ännu högre grad än i andra skolformer varierande stödbehov. Enstaka elevers speciella resursbehov kan därför påverka den genomsnittliga kostnaden avsevärt när elevantalet är litet.

Den stora variationen i kostnad per elev kan också, som tidigare nämnts, bero på att kostnader för elever integrerade i grund- eller gymnasieskolan till viss del ingår i särskolans kostnad. För kommuner där antalet integrerade elever är stort jämfört med antalet som inte är integrerade kan detta vara en orsak till väldigt höga kostnader per elev. Särskolan kan också lokalmässigt eller på annat sätt dela resurser med andra