V Ä R D S Ä VERKET ^
SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY
YTTRANDE
2013-04-15 Ärendenr:
NV-04312-12 Svea hovrätt
Mark- och miljööverdomstolen Box 2290
103 17 Stockholm
Yttrande i mål M 9673-11 angående omprövning av villkoren for tillstånd till verksamheten inom Kiirunavaara gruvindustriområde (uppskjuten fråga om villkor for utsläpp av kväve från klamingsmagasinet)
Naturvårdsverket har förelagts att yttra sig över aktbilaga 36.
Naturvårdsverkets ställningstagande
Naturvårdsverket vidhåller sin inställning och bestrider upphävande eller ändring av villkor 14 i miljödomstolens dom den 7 maj 2009 i mål M 501-99 samt motsätter sig en eventuell förlängning av utredningstiden.
Grunden for Naturvårdsverkets ställningstagande
Naturvårdsverket vidhåller vad som framförts i tidigare inlagor i målet samt vad som framförts muntligen vid förhandlingen den 5 november 2012 till stöd för sin mstälhung i målet. Vi kan inte se att det som bolaget för fram i aktbilaga 36 och vad som framfördes den 5 november ger oss anledning att ändra inställning.
Överklagat villkor behövs och underlaget är inte otilhäckligt för att nu fastställa ett slutligt villkor. De ytterligare utredningar som bolaget föreslår kommer inte att vara avgörande för bedömningen.
Utveckling av Naturvårdsverkets talan Underlagets omfattning är inte otillräckligt
Naturvårdsverket delar inte bolagets uppfattning att det har varit otydligt att prövotidsutredningen ska omfatta de miljömässiga konsekvensema av att minska kvävutsläppen från klamingsmagasinet. Det framgår av koncessionsbeslutet
1998-04-02.1 vårt yttrande den 25 april 2006 förtydligade vi att detta även omfattar toxiska effekter av ammoniak på ekosystemet.
BESÖK: STOCKHOLM - VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND - FORSKARENS VÄG 5, HUS UB POST: 106 48 STOCKHOLM
TEL: 010-698 10 00 FAX: 010-698 10 99
E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET.SE INTERNET: WWW.NATURVARDSVERKET.SE
Som bolaget konstaterar har antalet studier som kan ligga till grund för framtagning av gränsvärde för ammoniak ökat. Det har även resulterat i att kunskapen om vilka organismer i ekosystemen som är känsligast för ammoniak har utökats med kunskap om att det finns arter av musslor och andra
ryggradslösa djur som är lika känsliga eller känsligare än fisk för ammoniak.
Dessa studier har nu bolaget beaktat i sin genomgång. Naturvårdsverket anser det brukligt att inkludera nya studier i bedömningarna.
Naturvårdsverket delar inte bolagets uppfattning om att den PM som vi bifogade vårt yttrande fi^ 1 november 2012 tillför osäkerhet om vilka ammoniakhalter som kan accepteras. Bolaget hade efterfrågat underlag som visar att det föreskrivna/överklagade villkoret är rimligt och behövligt. Vi yttryckte i vårt yttrande den 1 november 2012 att PM:n bekräftade rimligheten i det överklagade villkorets nivå. Vi har hänvisat till samma nivå sedan vårt yttrande den 25 april 2006.
Under förhandlingen den 5 november 2012 tillförde bolaget uppgifter om mätosäkerheten för de mätningar och beräkningar som ligger till grund för deras uppgifter om halter ammoniak i processvatten och recipient. Det framkom att mätosäkerhetema är väsentliga och att det beräknade ammoniakvärdet kan vara 80-90 % högre än det angivna värdet. Naturvårdsverket anser att denna
mätosäkerhet behöver beaktas vid bedömningen av risken för toxiska effekter av bolagets utsläpp från klamingsmagasinet.
Bolagets genomgång av toxicitetsdata och ändring av SF
Utifiån det dataunderlag som bolaget har presenterat konstaterar
Naturvårdsverket att en säkerhetsfaktor på 10 kan användas för att beräkna PNEC för akuta effekter. Men större delen av dataunderlaget har inte validerats i samband med detta ärende varför en mer genomgående validering av studiema skulle kunna leda till andra slutsatser avseende t ex val av säkerhetsfaktor. Om en större del av dataunderlaget vid en validering skulle falla bort är det möjligt att säkerhetsfaktom inte kan sänkas från 100 till 10. Naturvårdsverket
konstaterar vidare att bolaget i sin sammanställning har valt att utvärdera relevans och validitet för de studier Naturvårdsverket kompletterat underlaget med, men har inte på samma sätt utvärderat de studier som används i FVL (2002) vilka ursprungligen kommer från en sammanställning av USEPA från 1985. De två studier av akut toxicitet som bedömdes som ej relevanta att använda som underlag för ett gränsvärde, samt den studie som använts av Environment Agency (2007) men som bolaget inte hunnit utvärdera, bedöms samtliga som relevanta av USEPA (2009). De olika resultat som erhålls avseende bedömning av vilka koncentrationer som kan anses inte ge upphov till toxiska effekter i Naturvårdsverkets PM och bolagets sammanställning (bilaga A i aktbilaga 36), visar tydligt på betydelsen av vilket dataimderlag som används.
Naturvårdsverket anser att det finns frågetecken omkring bolagets val att acceptera de valideringar som gjorts av USEPA 1985 men att inte acceptera de valideringar som gjorts 2009.
Naturvårdsverket gör i något fall en annan bedömning av en studies
tillämplighet, t ex vad gäller Mimimert et al. (2003). Vi anser att bolaget inte anför tilhäckliga skäl för att den studien inte ska kunna användas. Läggs
resultatet i den studien till de data som bolaget har använt vid framtagningen av en artkänslighetskurva minskar det resulterande PNEC för akut toxicitet från 0,021 mg ammoniak per liter till 0,017 mg ammoniak per liter. Det påverkar dock inte det beräknade PNEC för akuta effekter, men visar att inkluderandet eller exkluderandet av enskilda artiklars resultat kan ge en tydhg påverkan på de beräknade PNEC-värdena.
Utifrån den sammanställning av studier som bolaget har gjort drar även
Naturvårdsverket slutsatsen att PNEC för akuta effekter blir 0,011 mg ammoniak per liter och PNEC för kroniska effekter blir <0,00093 mg ammoniak per liter.
Naturvårdsverket har uppmärksammats på sortfel vid vårt refererande av de studier som dessa värden kommer ifrån och det är därför ingen skillnad i underlag för bedömning av PNEC-värden. Om den studie som Environment Agency (2007) använt, vilken bolaget inte hunnit utvärdera, beaktas blir PNEC för akuta effekter 0,0083 mg ammoniak per liter.
Naturvårdsverket vill imderstryka att inte heller den genomgång som bolaget har gjort är en uttömmande studie utan baseras på en begränsad mängd
vetenskapliga artiklar och att dessa värden inte kan anses vara slutliga värden vad gäller akuta och kroruska effekter av ammoniak. Men vi anser att det inte heller är avsikten inom detta ärende. Underlaget är dock tillräckligt, som vi även framförde i vårt yttrande från den 1 november 2012, för att visa att fisk- och musselvattenförordningens riktvärde 0,005 mg/l fortfarande är en relevant nivå för att säkerställa att akvatiska organismer inte påverkas negativt av ammoniaks toxicitet orsakad av tillfälligt förhöjd exponering och nu även när även
mätosäkerheten beaktas.
USEPA:s föreslagna metodik
Naturvårdsverket anser inte att bolagets jämförelser med USEPA:s förslag från 2009 till reviderade kvalitetskrav för ammoniak i sötvatten tillför någon
information i relation till den metodik som tillämpas under EU-lagstiftning t ex ramdirektivet för vatten (2000/60/EG). USEPA föreslår en annan metodik för att ta fram kvalitetskrav för ammoiuak som enligt bolaget utgår från medelvärden som ska beräknas från dagliga mätningar. Denna metodik har inte stöd i EU- lagstiftning och vidare saknas mätvärden i det aktuella fallet som möjliggör en utvärdering i relation till USEPA:s kriterier. Bolaget har istället valt att jämföra värden som beräknats på annat sätt med USEPA:s förslag till kvalitetskrav.
Naturvårdsverket anser inte att bolagets jämförelser med dessa förslag till kvalitetskrav tillför någon information.
Naturvårdsverket noterar även att bolaget har bedömt att delar av de
bakomliggande studiema för USEPA:s metodik inte är relevanta för att använda som grund för beräkning av gränsvärde enligt EU:s metodik. Vi anser att bolaget därmed är inkonsekvent i bedömmngen av vilka studier som de anser
tiUföriitiiga.
Biologiska undersökningar i recipienten
Bolaget konstaterar att de genomförda biologiska undersökningama inte visar några tecken på negativa effekter av ammoniaktoxicitet, men konstaterar att de genomförda biologiska undersökningarna inte är designade för att visa på
effekter av ammoniak. Naturvårdsverket är också av åsikten att de genomförda biologiska undersökningama brister i möjlighetema att använda resultaten för att bedöma humvida toxiska effekter av ammoniak förekommer i recipienten.
Bolaget anger att musslor som inte tillhör de känsligaste artema finns i höga tätheter nära utsläppspunkten enligt Enetjäm (2008). Deima rapport har tillsänts målet i nulj ödomstolen (mål M 501-99) och återfinns som bilaga B i ab 90 från 2009-03-26. Vi har inte hittat någon information om musslor i den rapporten som dock saknar bilagor.
Naturvårdsverket anser att de föreslagna biologiska undersökningama om exponering av organismer i falt eller för recipientvatten i laboratoriemiljö, samt undersökningar av vildfångad fisk, enbart ger möjlighet att påvisa att toxiska effekter förekommer, medan avsaknad effekt i de föreslagna studiema inte betyder att toxiska effekter inte förekommer. Den metodik som används inom EU för att ta fram gränsvärden använder säkerhetsfaktorer för att täcka in osäkerhet kring bland annat känslighet inom art (känslighet kan variera med ålder, utvecklingsstadium, mellan populationer etc.) och mellan arter (gränsvärden tas fram för att skydda alla arter och det är inte säkert att de
känsligaste ingår i dataunderlaget). Dessa osäkerheter finns även vid tolkning av resultat från de föreslagna undersökningama. Naturvårdsverket kan inte se att resultat från dessa imdersökningar skulle tillföra information som skulle vara avgörande för att bedöma risk för ammoniaks toxicitet i recipienten.
ViUkoret behövs
Naturvårdsverket anser att begränsningsvärde för anunoniak i utloppet från klamingsmagasinet behövs för att säkerställa att akvatiska organismer i recipienten inte ska påverkas negativt av anmioniaks toxicitet orsakad av tillfälligt förhöjd exponering av ammoniak eller för halter som ger kroniska effekter. Vi anser att fisk- och musselvattenförordningens riktvärde 0,005 mg ammoniak per liter fortfarande är en relevant nivå för begränsningsvärdet i villkor 14.
Det framgår av bolagets mätningar att haltema av ammoniak är tydligt förhöjda i utloppet från Mettä Rakkurijärvi (KVA 36) jämfört med referenspunkten i KVA 35 i inloppet till sjön. Medelhalten av ammoniak är, enligt tabell 1 i bilaga B till aktbilaga 36, tio gånger högre i utloppet från Mettä Rakkurijärvi (KVA 36) jämfört med bolagets referens i inloppet till sjön (KVA 35). Vid ett antal
mätningar är det möjlighet att jämföra uppmätta halter ammoniak från samma dag. Vid flera av dessa mätningar var haltema av ammoniak i utloppet från sjön mer än 30 gånger halten i referenspunkten och vid ett tillfälle var halten 99 gånger halten i referenspunkten.
1 jämförelse med sk trendvattendrag i Norrbotten är medelhalten av ammoniak i utloppet från Mettä Rakkurijärvi tydligt högre än medelhalten i
trendvattendragen under perioden 2001 och framåt. Naturvårdsverket anser att denna jämförelse tillför mer information om att utsläppet av
ammonium/ammoniak från klamingsmagasinet påverkar recipienten än den jämförelse med syd- och mellansvenska sjöar som bolaget gör.
Bolagets mätningar i utloppet från klamingsmagasinet visar att höga halter av ammoniak förekommer tidvis, men att haltema i utloppet inte har överstigit 0,005 mg ammoniak per liter sedan i maj 2011. Naturvårdsverket utesluter inte att höga halter av ammoniak i utloppet kommer att förekomma tidvis även i framtiden. I KVA 148 översteg även medelhalten av ammoniak för den mätta perioden värdet för när kroniska effekter av ammoniak uppkommer. Detta trots att mätnmgama i ptmkten har påbörjats efter att de höga haltema av ammoniak under maj 2011 avklingat. Under samma mätperiod översteg även medelhaltema av ammoniak i de övriga mätpunktema för utloppet från klamingsmagasinet värdet för kroniska effekter av ammoniak.
Naturvårdsverket anser att det inte kan uteslutas att höga halter ammoniak i utloppet från klamingsmagasinet kommer att leda till höga halter ammoniak i Mettä Rakkurijärvi. Flödet från klamingsmagasinet utgör enligt bolaget en väsentlig del av tillrinningen till sjön Mettä Rakkurijärvi, i genomsnitt 30 % av flödet i utloppet från sjön. Det finns även uppgifter om att tillflödet från
klamingsmagasinet utgör 40-50 % av tillrinningen till sjön. Det framkommer av även av bolagets mätdata att haltema av ammonium och ammoniak i utioppet från klamingsmagasinet kan fortvara vid höga flöden i sjön. Vid samma tidpunkt som halten ammoniak i utioppet var 99 gånger halten i referenspunkt (2012-05- 22) var halten ammoniak i utloppet från sjön endast fem gånger lägre än halten i klamingsmagasinets utlopp i sjön och halten ammonium halverad. Vid ett annat högt flöde (9 juli 2012) var det samma halt i utloppet från sjön som i KVA 148 och dessa halter var tio gånger halten i referenspunkten.
Naturvårdsverket anser att bolagets recipientmätningar i Mettä Rakkurijärvi i mars 2012 visar att även halter av ammoniak i utloppet från klamingsmagasinet imder 0,005 mg ammoniak per liter vid ett lägre flöde kan ge halter av
ammoniak i bottenvattnet som är nära nivån för kroniska effekter. Läggs till detta mätosäkerheten för de uppmätta haltema ammoniak i dessa punkter kommer haltema för kroniska effekter överskridas i de tre nedersta mätta nivåema. Haltema av ammoniak i utloppet från klamingsmagasinet var 0,0025- 0,0042 mg ammoniak per liter i mätmngama före och efter detma
recipientmätning. Mätningama i sjön indikerar att processvattnet är tyngre än övrigt vatten och följer botten av sjön med lägre inblandning och utspädning av ammoniak. Haltema av ammoniak var högre i de djupare delama i provpunkten i sjön än högre upp och även pH var högre i de djupare delama. Flödet vid
tidpunktem var lågt, men lägre enligt flödesbilden i figur 8 i aktbilaga 17 jämfört med flödet enligt figur 11 i bilaga B i aktbilaga 36.
Bolaget redovisade en beräkning av ammoniakhalter vid vad som bedöms som ett värsta fall i maj månad utifrån den ammoniumhalt som uppmättes i mars 2012 i recipientmätningen i Mettä Rakkurijärvi samt en produktionsökning på
15 %. Naturvårdsverket anser att även mätosäkerheten behöver inkluderas i dessa beräkningar och att det inte utifrån bolagets exempel kan uteslutas att halter som överstiger 0,005 mg ammoniak per liter kan uppträda i sjön. Vi anser dessutom att de två exemplen, mätningama i mars 2012 och beräkningama av värsta fallet, visar att ett begränsningsvärde i utloppet från klamingsmagasinet behövs för att inte akuttoxiska effekter eller kroniska effekter av ammoniak ska uppträda i recipienten.
Naturvårdsverket anser att det inte finns skäl att ändra mätpunkten för villkoret från utsläppet från klamingsmagasinet till någon punkt i avbördningsdiket.
Naturvårdsverket anser att det inte går att se att haltema av ammoniak i KVA 148 är tydligt lägre än i KVA 01, särskilt då även den redovisade
mätosäkerheten beaktas. Haltema av ammoniak i de fyra pimktema med
utloppsvatten ser ut att följa varandra. Naturvårdsverket anser att det inte går att dra slutsatsen att halten ammoniak i KVA 148 inte skulle följa haltema i KVA 01 och KVA 141 även vid höga halter av ammoniak.
Förtydligande angående tolkningen av flödessituationen under 2012 Naturvårdsverket vill göra ett förtydligande angående protokollet från huvudförhandling och muntlig förberedelse den 5 november 2012 om vad vi framförde om flödessituationen under 2012. Naturvårdsverket vill förtydliga att vi avsåg att vårflödet under maj var dubbelt så högt 2012 som 2011 vilket framgår av figur 8 i bilaga A l till aktbilaga 17.
Beslut om detta yttrande har fattats av sektionschefen Linda Nilsson.
Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit Ingrid Backudd och Ann- Marie Fällman, föredragande.
För, NaturViårdsverket
Ann-Marie Fällman Kopia till:
Länsstyrelsen Norrbotten Havs- och vattenmyndigheten
