JURIDISKA INSTITUTIONEN
Stockholms universitetPolisvåldet i USA
-‐ ett Critical Race Theory perspektiv
Maneli Zakipour
Examensarbete i Allmän Rättslära, 30 hp Examinator:
Innehåll 1. Introduktion 3 1.1 Bakgrund 3 1.2 Syfte 3 1.3 Metod 3 1.4 Avgränsning 4 1.5 Disposition 4
2. Critical Race Theory 5
2.1 Bakgrund 5
2.2 Centrala teman 7
2.2.1 Rasbegreppet 7
2.2.2.Intersektionalitet 8
2.2.3 Kravet på djupare förståelse och kritik mot liberalism 9
2.2.4 Erfarenhetsmässig kunskap 10
2.2.5 Post-‐Race 11
2.3 Kritik och motkritik 13
2.4 Kommentar 14 3. Polisvåld 16 3.1 Introduktion 16 3.2 Avgöranden 16 3.2.1 Graham v. Connor 16 3.2.2 Johnson v. Glick 19 3.2.3 Tennessee v. Garner 20
3.3 Polisens våld mot minoriteter 22
3.3.1 Bakgrund 22
3.4 Hur fallen ser ut i praktiken 24 3.4.1 Fallet Antonio Rosario och Hilton Vega 24
3.4.2 Fallet Rekia Boyd 25
3.4.3 Fallet Michael Brown 25
3.4.4 Fallet Eric Garner 26
3.4.5 Fallet Freddie Gray 26
4. Analys 28
4.1 Inledande kommentar 28
4.2 Viktiga diskussionspunkter 29
4.2.1 Skälighet och objektivitet 29
1. Introduktion
1.1 Bakgrund
På senare tid har det i media världen över gång på gång uppmärksammats fall där unga svarta män blir utsatta för våld, många gånger dödligt, av polisen i USA.1
Massiva demonstrationer och protester utbryter ofta som en följd av dessa händelser samt de näst intill obefintliga rättsliga följderna för de inblandade poliserna. Kritik har riktats internationellt mot USA och landet har avkrävts att agera för att åtgärda detta beteende, både hos polis och rättsväsende. Även om polisvåldet inte är ett nytt fenomen har det på senare tid blivit mer och mer tydligt för allmänheten att detta är ett verkligt svårighet som påverkar amerikanska medborgare i stor utsträckning. Särskilt de senaste åren har ett antal fall uppmärksammats, som ofta involverat konstellationen vit polis, svart misstänkt, tillika offer. Knappt hinner stormen lägga sig efter ett fall innan tidningarna rapporterar om nästa incident.
1.2 Syfte
Denna uppsats avser att studera den amerikanska polisens våld mot minoriteter i USA ur ett Critical Race Theory perspektiv. Detta innebär att ur ett kritiskt perspektiv undersöka hur polisvåldet ser ut i praktiken, hur dessa fall ser ut jämfört med prejudikaten på området, hur fallen handskas med av myndigheterna samt vilka följder detta har.
1.3 Metod
Uppsatsen har författats efter studier av några av de större verken inom Critical Race Theory, samt litteratur som berör rasfrågor i det amerikanska rättssystemet. Utöver detta har ett urval av de viktigaste prejudikaten på området polisvåld studerats och redovisats, för att ställas emot ett antal fall som inte nödvändigtvis utgör prejudikat men är av intresse för diskussionen som förs genom uppsatsen.
1.4 Avgränsning
Först och främst avgränsas denna uppsats genom att diskutera CRT och polisvåldet endast i relation till USA och det amerikanska rättssystemet. Detta främst för att CRT har allra starkast anknytning till just USA och att inkludera ett internationellt perspektiv hade blivit alltför omfattande. Critical Race Theory presenteras på det sätt som ger läsaren en någorlunda snabb men samtidigt övergripande bild av teorin. Delar som ansetts irrelevanta för denna uppsats har i viss mån utelämnats. Vidare berörs sedan i analysen det som redovisats utifrån de teser och metoder i teorin som ansetts mest relevanta för analysen.
Fallen. som valts ut är ej uttömmande och har valts på grund av sin starka relation till uppsatsens syfte och/eller deras aktualitet.
1.5 Disposition
I kapitel 2 görs en genomgående beskrivning av Critical Race Theory som rättsteori och dess relation till det amerikanska samhället. De väsentliga delarna presenteras för att ge läsaren en bild av hur teorin är uppbyggd. Fortsättningsvis i kapitel 3 presenteras polisvåldet i USA. Detta görs genom att först redogöra för några de rättsfall som utgör gällande rätt på området, för att sedan mer specifikt titta på polisens våld mot minoriteter. Även denna del exemplifieras med hjälp av fall. I kapitel 4 knyts de föregående delarna samman i en analys som syftar att diskutera det som redovisats i kapitel 3, med avstamp i teorin som redovisats i kapitel 2. Avslutningsvis görs en sammanfattande slutkommentar.
2. Critical Race Theory
I detta kapitel följer en genomgång av Critical Race Theory, dess ursprung och framväxt. Fokus läggs vid teorins relation till det amerikanska rättsystemet.
2.1 Bakgrund
Critical Race Theorys2 ursprung härleds vanligtvis till en konferens som hölls utanför
Madison i delstaten Wisconsin år 1989. 3 Efter att dammet från
medborgarrättsrörelsen i USA hade lagt sig, en kamp som pågick i över ett decennium, började en grupp människor på olika håll i landet observera att rörelsens framgångar inte var så stora som de tidigare trott. Trots att man blivit av med vissa av de mest uppenbara formerna av diskriminering av den svarta befolkningen och åstadkommit framgångar i betydligt större utsträckning än tidigare, började det snart märkas att endast den synliga ytan av ett mycket djupare rotat problem hade skrapats bort. Den rådande rasstrukturen i landet, där svarta utgjorde den konstant diskriminerade minoriteten, var tillsynes alltjämt stabil. En av medborgarrättsrörelsens största framgångar var beslutet som den amerikanska högsta domstolen tog i det mycket uppmärksammade fallet Brown v. Board of Education.4 Av detta beslut följde att segregering av barn i skolor baserat på hudfärg förbjöds. Dessa åtgärder ansågs strida mot det som i den Amerikanska grundlagens 14:e tillägg kallas för ”Equal Protection Clause” som slår fast allas likhet inför lagen. 5
Svarta barn skulle inte längre förbjudas att gå i samma skolor som vita. Dock skulle det snart bli uppenbart att även beslut som detta, från landets allra högsta domstolsinstans skulle bli tämligen tandlösa med tiden. 6
Medborgarrättsrörelsen hade på många sätt lyckats tackla den öppet utövade, uppenbara rasismen men det blev nu tydligt att det behövdes nya sätt att bekämpa
2 Fr.o.m. nu CRT.
3 Carlson, Laura. ”Critical Race Theory” Juridisk Metodlära Ed. Korling, Fredric och Zamboni, Mauro. Lund: Studentlitteratur, 2013. s. 316.
4 Brown v. Board of Education, 347 U.S. 483 (1954). 5 U.S Const. Amend. XIV.
6 Delgado, Richard, och Jean Stefancic. Critical race theory: An introduction. New York, NYU
den mer djupt rotade, institutionaliserade rasismen. Critical Race Theory7 började ta
form. Som en arvinge till tidigare kritiska rättsteorier som Critical Legal Studies och feministiska rättsteorier, började en rörelse av politiska aktivister, jurister och andra akademiker växa fram.8
En av upphovsmännen till teorin var Derrick Bell, den framstående professorn i juridik vid Harvard-‐universitetet i USA. Bell förklarar fenomenet att även de största framgångarna i medborgarrättsliga sammanhang blir så tillfälliga genom att beskriva rasismens relation till det amerikanska samhället som något av en symbios, att den ena är beroende av den andra. 9 Han framhåller hur det är omöjligt att se rasismen i
USA som endast en sjukdom, eller en fläck på en annars felfri demokratisk tavla, utan att rasismen mot svarta som en följd av slaveriet måste ses som en permanent del av det amerikanska samhället. En del utan vilket samhället inte skulle fungera. Bell påstår alltså att rasismen i USA är så pass inarbetad att det som utifrån kanske endast ses som anomalier faktiskt är en nödvändig del i samhällets nuvarande uppbyggnad. Det är denna skeva uppbyggnad som gör det möjligt att upprätthålla rasstrukturerna som råder. 10
Bells åsikter har många gånger ansetts kontroversiella, inte minst när han 1979 skrev sin artikel Brown v. Board of Education and the Interest Convergence Dilemma.11 Han
diskuterar här vad utgången i detta mål egentligen betytt för kampen mot rasstrukturerna och varför beslutet kom till stånd. Det var alltså år 1954 som det nämnda fallet avgjordes av USAs högsta domstol och slog fast att segregering av svarta barn i kommunala skolor inte längre var tillåtet. Rent lagligt gäller beslutet fortfarande, men Bell ställer sig frågande till huruvida beslutet haft den önskvärda effekten att svarta barn ska ha samma möjlighet till samma utbildning som vita. Varför verkar det som att inte ens de största framgångarna har någon praktisk effekt i längden? Hur kommer det sig att inte ens beslut från landets högsta domstolsinstans
8 Delgado, 2012. s. 4, Carlson, L. 2013. s. 314.
9 Bell, Derrick. Faces at the Bottom of the Well-‐ The Permanence of Racism. New York, Basic Books , 1992.. s. 10
10 Ibid. Se även Delgado, R. 2012. s. 7
klarar av att riva upp rasstrukturerna? Som svar på dessa frågor presenterar Bell det som han kallar för ”the Interest Convergence Dilemma”. Enligt Bell måste det ha förelegat en anledning till varför det plötsligt kom ett beslut som så tydligt avvek från domstolarnas tidigare linje i liknande frågor och förklaringen är att det rådde en slags intressekonvergens. Med detta menar Bell att man måste ta hänsyn inte bara till beslutets uppenbara positiva effekt för den svarta befolkningen utan också den positiva effekt detta kan ha haft för den vita makteliten. 12 Beslutsfattare började inse
de fördelar som kunde följa med ett avskaffande av segregationen. 13 Bell menar att
förutom möjligheterna till ekonomiska framsteg på hemmaplan bidrog beslutet även till att ändra omvärldens bild av USA som nation. Runt om i världen, i andra världskrigets efterdyningar, var USA:s stränga segregationspolitik ett mindre populärt fenomen och ett steg i jämlikhetens namn som detta skulle säkerligen ha en positiv effekt på landets internationella relationer. 14 En annan bakomliggande
anledning, även denna i relation till andra världskriget, menar Bell kan ha varit en vilja hos politiska makthavare att ge de svarta medborgarna som stridit i kriget en trygghet i att deras ansträngningar skulle löna sig på hemmaplan och att landet skulle stödja dem i deras kamp för sina rättigheter.15 Med detta vill Bell lyfta fram att stora
reformer som den i Brown sällan kommer till stånd om det inte råkar vara så att majoritetens intressen sammanfaller med minoriteternas.
CRT har med åren utvecklats och expanderat och även förgrenats ut i nya teorier med olika huvudfokus men för att få en överblick förklaras nedan ett antal teser som får anses centrala för CRT. 2.2 Centrala teman 2.2.1 Rasbegreppet
En grundsten att ha som utgångspunkt innan ytterligare fördjupning i CRT är en problematisering av begreppet ”ras”. Inom CRT har rasbegreppet en tämligen
annorlunda innebörd än ordets vardagliga betydelse. Det kallas ibland för ”the social construction thesis”16 och innebär kortfattat att ordet ”ras” inte endast ska förstås
som en beskrivning av en individs biologiska eller genetiska ursprung utan att rasbegreppet är en social konstruktion. Även om människor som även enligt CRT:s definition tillhör samma ras kan dela etniskt ursprung eller hudfärg eller liknande fysiska attribut är det inte detta som är den enda innebörden. Raser är grupper som samhället skapar i olika sammanhang. Rasifiering, som detta fenomen har kommit att kallas, kan alltså innebära att grupper av människor som inte nödvändigtvis har samma ursprung men delar en viss gemensam nämnare, exempelvis religion, blir samlade under ett gruppnamn som sedan tilldelas vissa stereotyper och egenskaper av den dominanta majoriteten. 17
2.2.2 Intersektionalitet
Intersektionalitet innebär en observation av ras i samband med och i relation till andra konstruktioner såsom kön, samhällsklass och etnicitet. 18 Detta för att var och
en av dessa kan innebära utsatthet på olika sätt i samhället. Det blir därför intressant för CRT-‐forskare att se hur dessa samspelar med varandra. Man ställer sig till exempel frågan huruvida en svart kvinna kämpar mot exakt samma problem som en svart man, eller om en homosexuell person som även representerar en etnisk minoritet möter samma problem som en heterosexuell sådan. För att kunna bryta ner rasstrukturerna i samhället är det viktigt att uppmärksamma dessa grupper och undergrupper, detta för att kunna förstå varje individuell människas enskilda kamp och därmed undvika att förenkla problemen och tillhörande lösningar. 19 Varje
individuell faktor som kan innebära diskriminering, underlägsenhet eller utsatthet i ett maktsamhälle där vissa grupper systematiskt missgynnas måste förstås både för sig själv och i kombination med andra faktorer. Utan denna förståelse är det omöjligt att åstadkomma någon långvarig förändring.20
2.2.3. Kravet på en djupare förståelse och kritik mot liberalism
Att grundligt och djupgående, förstå rasismens ursprung och hur den manifesterar sig i samhället är absolut avgörande för CRT. Man söker sig förbi gemene mans bild av samhällets uppbyggnad och jobbar utifrån tanken att rasismen är en inneboende del av det moderna samhället, inte ett undantag. Till detta hör en kritik av sättet som makthavare bemöter och hanterar rasrelaterade problem i samhället. Liberalismen kritiseras starkt av CRT. 21 Man menar att det är omöjligt att utgå från att samhället är
färglöst och att lita på att regler om allas lika behandling och alla människors lika värde upprätthåller någon slags jämlikhet mellan samhällsgrupperna. Som exempel kan nämnas fallet Plessy v. Ferguson22, ett av de mest välkända medborgarrättsliga målen från sent 1800-‐tal, i vilket man slog fast att segregering av svarta rörande boende, sjukvård och en rad andra områden inte stred mot den amerikanska grundlagen. Lagen ansågs vara färgblind och inför lagen var alla människor lika. 23
Denna typ av färgblindhet kommer endast att åtgärda de absolut ytligaste problemen.
24 Rasismen är dock djupt rotat i samhället och därmed också i samhällsstrukturer
och dessa kommer bara att fortleva om inte mer radikala åtgärder som tar hänsyn till ras vidtas. 25
En annan liberalistisk stöttepelare som kritiseras av CRT är rättigheter. 26 Rättigheter
som tilldelas olika samhällsgrupper är menade att förbättra situationen för den samhällsgrupp mot vilka de riktas. CRT ifrågasätter dock huruvida utsatta samhällsgrupper i praktiken gynnas av dessa. Richard Delgado, ett av de stora namnen inom CRT, framhåller att rättigheter idag utformas på ett sådant sätt att alla i teorin erhåller samma möjligheter att ta sig dit de vill i samhället men att de i praktiken inte säkerställer någon slags jämlikhet. 27 Sällan syns det heller åtgärder
som utmanar maktelitens intressen. När det kommer till medborgarrätt,
21 Wacks, Raymond. Understanding Jurisprudence.-‐ An Introduction to Legal Theory. Oxford University Press, New York, 2012. s. 312
22 Plessy v. Ferguson, 167 U.S. 537 1896 23 Ibid. s. 559
24 Delgado, R. 2012. s.27 25 Ibid. s. 27
understryker Delgado att utformandet av minoriteters rättigheter i mål som Brown, har en alldeles för extensiv innebörd som gör det möjligt för underrätterna att kringgå regleringarna. Beslutet tolkas restriktivt och i praktiken blir effekten av dylika beslut näst intill intetsägande.28 I dagens samhälle i USA har dock CRT:s fokus
och kritik till en viss del skiftat över från liberalisterna till de mer konservativa rösterna i samhället som blivit det tillsynes stora hindret för minoriteternas avancemang i landet.29 Den högervända konservativa diskursen har på senare tid
inkluderat kampanjer mot positiv särbehandling och immigration, mot socialbidrag och mot lobbandet för en större representation av minoriteter i kongressen. 30
2.2.4 Erfarenhetsmässig kunskap
Delgado ställer upp ett intressant exempel för att illustrera hur representanter från de olika demografiska grupperna i det amerikanska samhället kan tänkas beskriva landets historia, hur rasismen sett ut genom tiderna och hur den ser ut idag. Han beskriver hur majoriteten antagligen skulle beskriva slaveriet som en hemsk och oförlåtlig period i landets historia och att det har varit en lång process att försöka jämställa de två folkgrupperna men att man med tiden fått en ökad förståelse för rasstrukturernas negativa effekter på minoritetsbefolkningen och att man blivit angelägen att eliminera dessa. Majoriteten skulle troligen framhålla att klyftan mellan svarta och vita konstant blir mindre men att det antagligen kommer ta tid innan den elimineras helt. 31 Samtidigt, menar Delgado, ser nog de flesta ingen anledning att
fortsätta kampen mot rasism genom åtgärder som endast gynnar svarta eller andra minoriteter, såsom särskilda samhällsbidrag. Sådana åtgärder ökar klyftan och skapa en bidragsmentalitet och minskar incitamenten för svarta och andra att själva ta sig uppåt i samhället. Detta, menar Delgado antagligen representerar majoritetens åsikt vad gäller rasproblematiken medan de flesta som själva representerar minoritetsgrupper skulle påstå att skillnaderna och klyftorna bara växer.32 Hur
kommer det sig att två så olika perspektiv samexisterar, och hur ska man arbeta för att minska avståndet mellan befolkningens bild av sitt lands historia samt nutid?
Utgångspunkten kan sägas vara ett antagande att den vita majoriteten av befolkningen inte utan vidare kan förstå hur det är att tillhöra en minoritet. 33
Man anser att individer som representerar de utsatta minoritetsgrupperna kan hjälpa att motarbeta rasstrukturer och avslöja hur rasismen praktiskt ser ut i vardagen genom att berätta om sina erfarenheter.34 Detta motarbetande kan ske både på
individnivå, en berättelse kan lyckas vidga enskilda människors perspektiv, eller mer storskaligt agera som en utmanare till den normativa diskursen som formar samhället. 35 CRT lyfter fram det erfarenhetsmässiga berättandet som en hjälpande
faktor på många olika plattformar i samhället. Det kan utgöra ett viktigt verktyg för att stärka medlemmar av minoritetsgrupperna, att samla dem i sin kamp för ett rättvist samhälle genom att lyfta fram problem som annars inte får utrymme i samhällsdebatten. 36 I rättssalen kan berättandet vara ett värdefullt redskap för att
framföra ett perspektiv som beslutsfattarna annars inte skulle känna till. 37
Den vita maktelitens tankesätt, värderingar och prioriteringar är det största hindret som står i vägen för framgångsrika rasreformer, därför blir minoriteternas erfarenheter ett steg på vägen i analysen av majoritetens sätt att forma samhället, som i sin tur är det första steget på vägen mot förändring.
2.2.5 Post-‐Race
Förespråkare av ett liberalistiskt tankesätt påstå att USA nått en tid där rastänk är förlegat och att det inte längre i praktisk politik , rättsskipning och lagstiftning behöver tas hänsyn till en människas hudfärg. Denna linje fick särskilt bränsle när Barack Obama valdes till landets förste svarta president. 38 I grund och botten bygger
33 Delgado, 2012. s. 45 34 Carlson, 2013. s. 326 35 Delgado 2012. s. 46 f 36 Ibid. s. 50 37 Ibid. s. 51
post-‐race perspektivet på premissen att rasism är något som tillhör historien. USA lämnat rasismen bakom sig. Därför krävs det att makthavare och beslutsfattare agerar därefter och inte tar hänsyn till ras i deras arbetsprocesser. 39CRT ställer sig
frågande till huruvida det amerikanska samhället har kommit tillräckligt långt för ett sådant förhållningssätt. 40
Post-‐Race attityden sträcker sig långt tillbaka i amerikansk rättsskipningshistoria. Beslut som Plessy v. Ferguson var bara en början till ett förhållningssätt som fortfarande ses i amerikanska prejudikat.
” We consider the underlying fallacy of the plaintiff’s argument to consist in the
assumption that the enforced separation of the two races stamps the colored race with a badge of inferiority. If this be so, it is not by reason of anything found in the act, but solely because the colored race chooses to put that construction upon it. The argument necessarily assumes that if, as has been more than once the case, and is not unlikely to be so again, the colored race should become the dominant power in the state legislature, and should enact a law in precisely similar terms, it would thereby relegate the white race to an inferior position. We imagine that the white race, at least, would not
acquiesce in this assumption. The argument also assumes that social prejudices may be overcome by legislation, and that equal rights cannot be secured to the Negro except by an enforced commingling of the two races”41
Domstolen drog alltså slutsatsen att segregering inte nödvändigtvis måste vara baserad på ett rastänk där majoriteten försöker nedvärdera en ras utan att lagarna endast får en sådan negativ framtoning om de svarta själva ser dem så. Liknande regleringar blev förvisso förklarade olagliga i och med Brown, men tankesättet lever i allra högsta grad kvar idag.42
En tro på ett post-‐race samhälle innebär i praktiken en tro på att myndigheter inte ska ta någon hänsyn till ras i sitt beslutsfattande. 43 Detta ska då ske utan att påverka
alla människors rätt till lika skydd under lagen. Alltså ska grundlagens 14:e tillägg om equal protection fortfarande ha samma genomslagskraft. Denna attityd har fortlevt hos den amerikanska högsta domstolen och det finns ett antal fall som påvisar detta. Ett av dem är Parents Involved in Community Schools v. Seattle School District No 1. 44 Domstolen skulle i detta fall besvara frågan huruvida en kommunal skola ska tillåtas att ta hänsyn till och dela upp eleverna efter ras när dessa ska tilldelas skolplats. 45
Överdomaren, Chief Justice Roberts, sade att det lättaste sättet att bli av med rasdiskriminering som problem, är att sluta diskriminera på ras-‐basis.46
Till skillnad från många andra rättsteorier har CRT även en aktivism-‐gen. Även om det i grunden är ett sätt att studera rätten, samhället, social rättvisa och rättsystemet och undersöka hur dessa faktorer förhåller sig till varandra är CRT samtidigt en rörelse som aktivt strävar efter förändring. Man letar ständigt efter sätt att bryta de mönster och strukturer som upprätthåller de rådande maktstrukturerna där vissa samhällsgrupper systematiskt missgynnas. 47 Anhängare av teorin har som
målsättning att genom sitt arbete och sin forskning identifiera strukturerna i samhällets olika organ som gör att rasskillnader upprätthålls, för att sedan kunna reformera dessa. Man strävar mot social rättvisa och en utplåning av rasismen.48
2.3 Kritik och motkritik
Som en bestämd utmanare till den dominerande ideologin och maktstrukturen, är det föga överraskande att CRT mött mycket motstånd. I ursprungsfasen hördes inte många kritiska röster men allteftersom CRT utvecklades tog mer plats ökade också den uttalade kritiken. 49 Kritiker ifrågasatte bland annat tesen att människor som
representerar minoriteter skulle ha en bättre uppfattning och därmed en mer värdefull kunskap om ämnen som ras och rasstrukturer. Ett fenomen som brukar benämnas ”voice of color”. 50 Även värdet av berättande och den erfarenhetsmässiga
kunskapen som värderas högt av CRT har kritiserats. Kritiker påstod att CRT misslyckats att bevisa på vilket sätt människor som tillhör minoriteter per automatik kan framföra berättelser på ett sätt som majoriteten inte kan. 51 Till detta hörde även
ett ifrågasättande av huruvida berättande av detta slag kan anses vara en legitim analysmetod inom juridiken. 52 Kritikerna menade att de berättelser som lyftes fram
inte nödvändigtvis representerade hela minoritetsgruppens erfarenheter och att detta kunde ge åhörare en skev bild av verkligheten. Berättande på detta sätt var endast menat att fånga uppmärksamhet och skapa sympati för ”utsatta” grupper och är inte något som kan ligga till grund för samhällskritik. 53 Företrädare för CRT
framförde som svar på kritiken att dessa berättelser inte var menade att utan vidare tolkas som en uttömmande beskrivning av verkligheten utan att berättande snarare ska ses som ett sätt att leda in debatten på ämnet på ett nytt spår. Hittills, i historien, har den vita majoritetens perspektiv varit överrepresenterat i den juridiska doktrinen och minoriteternas erfarenhetsmässiga berättande spelar därför en viktig roll i att säkerställa att alla röster blir hörda. Detta berättande utgör ett nödvändigt steg i utformandet av ett mer rättvist samhälle. 54
2.4 Kommentar
Ett studerande av CRT och arbetet som dess förespråkare utför ger vid handen att det amerikanska samhället på många olika sätt fortfarande lider av problem kopplade till ras och rasism. En strukturell form av rasism sägs ha tagit ett stadigt grepp om landet. För att stärka detta argument krävs dock exempel på hur detta kan tänkas uttrycka sig i praktiken. Att undersöka om och hur rasism är en faktor i alla de amerikanska samhällets organ är givetvis en alldeles för vid uppgift att ta sig an i denna uppsats. Jag har därför valt att i kommande kapitel lyfta fram ett av de samhällsorgan som särskilt utmärkt sig i denna debatt. Polisen är ett samhällsorgan som på daglig basis har kontakt med medborgarna i sitt samhälle. Deras roll som maktutövare och starka sammankoppling till rättssystemet medför ett stort ansvar. ”To protect and serve”
51 Farber, Daniel A., Suzanna Sherry. ”Telling Stories Out of School: An Essay on Legal Narratives” Stanford Law Review Vol 45 (1993) s. 818
52 Ibid.
53 Delgado, 2012. s. 91 f
54 Delgado, Richard. ”On Telling Stories in School: A Reply to Farber and Sherry” Vanderbilt
lyder de amerikanska polisstyrkornas motto. Hur väl upprätthålls detta i praktiken? Har polisstyrkan och dess roll i det amerikanska samhället smittats av den rasism som CRT belyser? Konfrontationer mellan poliser och medborgare lämnar ofta ett spår av missnöje hos de inblandade, och på senare tid har särskilt fall rörande polisens ingripanden mot minoriteter som inte sällan haft dödliga resultat uppmärksammats i media världen över. Hur ser dessa fall ut och vad skulle en analys utifrån CRT:s argument ge vid handen?
3. Polisvåld
3.1 Introduktion
Detta kapitel är tänkt att ge läsaren en bild av hur situationen rörande polisvåldet ser ut i USA idag. Särskilt intresse finns i att undersöka situationer innehållande någon typ av övervåld, det som på engelska kallas excessive force. Med övervåld menas våld som med tanke på omständigheterna i de enskilda fallen överstiger det som är rimligt och nödvändigt, så kallat reasonable force. 55 USA är ett enormt land med många
separata polisstyrkor varför forskning och undersökning av polisvåld som ett särskilt fenomen blir ett mycket omfattande åtagande. En presentation kommer därför att göras av ett antal avgöranden, främst från den amerikanska högsta domstolen, som alla utgör viktiga prejudikat på området. Genom att studera dessa avgöranden som alla berör polisens och andra brottsbekämpningsorgans våldsanvändning mot enskilda, får läsaren en övergripande bild av hur regleringen på området ser ut. Sedan görs en presentation av hur polisvåldet ser ut och handskas med av de amerikanska myndigheterna. Detta görs bland annat utifrån rapporter från Amnesty International och Human Rights Watch. I den efterföljande analysen görs en genomgående diskussion av det som presenterats i detta kapitel med avstamp i CRT.
3.2 Avgöranden
3.2.1 Graham v. Connor 56
Graham, som var diabetiker, hade bett sin vän om skjuts till affären när han kände att ett blodsockerfall var nära. När de kom till butiken var det dock alldeles för lång kö,
55 Collins, Allyson. Shielded from Justice: Police Brutality and Accountability in the United
states. Human Rights Watch, 1998. s.25 Se även Ibid. fotnot 1. ”…force that exceeds what is
varför Graham valde att snabbt lämna för att åka vidare någon annanstans. Hans hastiga besök fångade uppmärksamheten hos en polis i närheten som tyckte att Graham betett sig misstänksamt. Polisen, Connor, stoppade sedermera bilen och bad de två vännerna vänta medan han stämde av med butiken vad som hade hänt. 57
Under tiden ringde Connor efter uppbackning och det var nu flera poliser på plats för att omhänderta Graham och dennes vän. De två försökte vid flera tillfällen förklara att Graham var diabetiker och behövde få i sig något, men poliserna fortsatte med ingripandet. Graham led ett antal skador, en bruten fot, sår på handlederna, blåmärken i pannan och en skadad axel och valde att stämma poliserna för övervåld.58 Påföljande förhandlingar klättrade ända till den amerikanska högsta
domstolen. I denna instans var frågan att utreda, vilken standard som ska användas när en individ hävdar att polisen använt våld i situationer som innebär något slags frihetsberövande. 59 I underrätterna hade man använt sig av den fyrstegsmetod som
etablerades i Johnson v. Glick60, som efter nämnda mål varit den standard som
använts i störst utsträckning i mål gällande hävdat polisövervåld. 61 Högsta
domstolen ifrågasatte dock lämpligheten av detta tillvägagångssätt. Man ansåg att det inte var rimligt att hänvisa alla mål av denna art till samma allmänna bedömningsstandard, utan att man i dessa fall som ett första steg måste utröna vilken av medborgarens rättigheter som kan ha kränkts av det påstådda våldet. I de allra flesta fall rörande brottsbekämpning handlar det om medborgarnas grundlagsstadgade rättigheter enligt antingen det fjärde eller åttonde tillägget. 62
Det fjärde tillägget stadgar följande:
”The right of the people to be secure in their persons, houses, papers, and effects, against unreasonable searches and seizures, shall not be violated, and no Warrants shall issue, but upon probable cause, supported by Oath or affirmation, and
57 Graham v. Connor s. 389 f. 58 Ibid s. 390.
59 ”…arrest, investigatory stop, or other seizure of his person. ” Ibid s. 388 60 se ovan s. ???
particularly describing the place to be searched, and the persons or things to be seized.” 63
Det åttonde stadgar följande:
”Excessive bail shall not be required, nor excessive fines imposed, nor cruel and unusual punishments inflicted” 64
I Grahams fall låg det fjärde tillägget närmast till hands eftersom det rörde sig om ett så kallat ”investigatory stop”. I enlighet med formuleringen ovan skyddar tillägget mot alla oskäliga åtgärder i samband med olika sorters ingripanden. För att en polis i dessa situationer ska ha gjort sig skyldig till övervåld måste dennes handlande alltså anses vara oskäligt med tanke på omständigheterna. För att avgöra om så har skett beskrivs i Graham v. Connor att en intresseavvägning måste göras där medborgarens rättigheters ställs emot samhällets intresse att vidta särskilda åtgärder i en given situation. 65 Hänsyn måste tas till omständigheterna i fallet, såsom det påstådda
brottets allvarlighet och huruvida den påstådda gärningsmannen utgör ett hot. Tillämpningen av grundlagsrättigheterna innebär inte att poliser vid situationer som arresteringar eller rannsakningar inte överhuvudtaget får tillta något våld. I egenskap av brottsbekämpare är det allmänt erkänt att en rimlig mängd fysiska åtgärder kan användas i dessa situationer.
Domstolen kom slutligen fram till att i fall när det är möjligt att en medborgares grundlagsstadgade rättigheter har kränkts på grund av polisens övervåld, ska bedömningen göras utifrån en objektiv skälighetsbedömning och inte från en generaliserad fyrstegsmetod som även kräver en subjektiv bedömning av den enskilde polisens agerande. 66 Den subjektiva sidan, att bedöma den utpekade
polisens eventuella illvilja, menade chefsdomaren Rhenquist, går inte ihop med en bedömning av de eventuella kränkta grundlagsrättigheterna. Målet återförvisades till
underrätterna för en ny bedömning av omständigheterna genom en skälighetsbedömning med avstamp i grundlagen. 67
3.2.2. Johnson v. Glick
I detta fall hade domstolen att döma huruvida en intern på en statlig anstalt har rätt att söka skadestånd från personalen för kränkning av dennes medborgerliga
rättigheter vid våldsamma incidenter. 68
Fallet rörde en incident där en av fångvaktarna på Warden of the Manhattan House of Detention for Men, ett häkte, hade slagit en av internerna, Johnsson, över huvudet med ett okänt föremål och sedan hållit denne kvar i cellen istället för att låta Johnson bli undersökt av en läkare. 69
I fallet diskuterades hur man skulle göra det möjligt för interner att söka rätt i liknande fall, och vilka principer man i sådana fall skulle gå efter för att döma
huruvida orätt förelegat. I grundlagens åttonde tillägg finns ett skydd mot ”cruel and unusual punishments ” .70Man syftar här på att straff som tilldelas de som gjort sig
skyldiga till brott inte ska överstiga eller avvika från det som är skäligt, vare sig när straffet utdelas av domstolen eller verkställs av berörd myndighet. 71 Domstolen
ställer sig dock frågande till huruvida en fångvaktares beteende, såsom i det aktuella fallet, kan tänka sig omfattas av detta skydd, eftersom att det inte kan anses vara sådana ”straff” som varit tanken bakom grundlagsskyddet. Detta blir särskilt tydligt i fall som detta, då sökanden inte har funnits skyldig till något ännu och därmed inte har tilldelats ett sådant straff.72 Frågan för domstolen blev härmed att hitta en lösning
för hur fall rörande våld mot interner på häktet ska behandlas. Det vore orimligt att personer som sitter häktade i väntan på rättegång inte åtnjuter samma skydd som de som avtjänar ett fängelsestraff. Lösningen, enligt chefsdomare Friendly, var att inte strikt sammankoppla skyddet mot oskäligt våld med formuleringen i ett specifikt
67 Ibid s. 399.
68 Johnson v. Glick 481 F.2d 1028 (1973) 69 Ibid. s. 1030.
lagrum, i detta fall det åttonde tillägget, utan att skyddet måste utgå från det som kallas ”due process of law”, någon som skulle kunna beskrivas som en samling ordningsregler för åtgärder som inkräktar på en enskild persons fri-‐ och rörlighet. 73
Situationen då ett fåtal vakter ansvarar för ett stort antal fångar, leder inte sällan till konfrontationer som resulterar i att väktarna tvingas tillta vissa fysiska åtgärder. Dock kommer inte alla dessa att vid en senare rättegång anses vara av den grad att de kränkts någons medborgerliga rättigheter, även om åtgärden i sig varit onödig. 74
Gränsdragningen för när våld som väktare och liknande personal tar till ska anses oskäligt måste därför utgå från en slags processuell standard. Friendly etablerade härför ett test som bestod av fyra steg för att avgöra huruvida man kommit över den gränsen där våldet går emot grundlagen. De faktorer som skulle tas hänsyn till var:
1. Behovet av fysiskt våld i det enskilda fallet
2. Förhållandet mellan behovet och det faktiskt tilltagna våldet 3. Skadan som uppstått till följd av våldet samt,
4. Huruvida våldet tilltagits i god tro att det utövats inom gränserna för tillåten och nödvändig våldsanvändning eller med onda avsikter att tillfoga någon smärta.
Johnson hade i detta fall stämt både väktaren som hade vållat skadan samt
fängelsedirektören som då påstods ha ett slags principalansvar. Friendly beslutade dock att endast väktaren kunde hållas ansvarig, enligt ovan beskrivna test.
3.2.3 Tennessee v. Garner
Detta fall är ett av de viktigaste i raddan av de fall som diskuterar polisvåld, då högsta domstolen hade att slå fast när en polis får använda dödligt våld för att hindra den misstänkte från att undkomma arrest. 75
73 Ibid. ”…quite apart from any ’specific’ of the Bill of Rights, application of undue force by law
enforcement officers deprives a suspect of liberty without due process of law.”
74 Ibid. s.1033.
Poliskonstaplarna Hymon och Wright hade kallats till ett bostadsområde till följd att ett påstått inbrott. När Hymon befann sig på baksidan såg denne en ung man fly från huset och mot stängslet som avgränsade tomten. Hyman hade beordrat den unge mannen, Edward Garner, att stanna, och när denne istället började klättra över staketet sköt Hymon emot Garner. Kulan träffade Garner i bakhuvudet och han avled senare på sjukhuset. Garner visade sig senare vara 15 år gammal och hade fått med sig en handväska och tio dollar i kontanter. 76
Vid ingripandet agerade polismannen Hymon i enlighet med en statlig lag i Tennessee samt poliskårens regler. Lagen var formulerad enligt följande:
”if after notice of the intention to arrest the defendant, he either flee or forcbly resist the officer may use all the necessary means to effect the arrest” 77
Det fanns alltså inga begränsningar kring vilka medel en polis får tillta för att fullgöra en arrest, om den misstänkte försöker fly eller gör motstånd, så länge denne är medveten om polisens avsikt att arrestera densamme. 78
I underrätten hade diskussionen uppstått kring situationens eventuella relation till grundlagens fjärde tillägg. Man ansåg att dödande av en flyende misstänkt måste anses utgöra ett sådant ”seizure”, ingripande, som regleras i grundlagens fjärde tillägg. 79
Detta bekräftades av högsta domstolen. När en polis hindrar en person från att röra sig rör det sig om ett inkräktande på dennes rörelsefrihet och även om regleringen kring när detta ska anses vara ett ingripande enligt grundlagen, måste det anses självklart att ett ingripande med dödligt utfall måste bedömas utifrån denna standard. 80 Tidigare praxis medför att bedömningen ska göras utifrån frågan
huruvida alla omständigheter i varje enskild fall kan rättfärdiga det aktuella ingripandet. Man slår fast att även om omständigheterna ger polisen en rätt att gripa den misstänkte, innebär inte detta alltid att dödligt våld är en tillåten åtgärd för att genomföra gripandet.
76 Ibid s. 4 och fotnot 2.
77 Tenn. Code Ann. No 5 §40-‐7-‐108 (1982). 7878 Tennessee v. Garner. s. 5.
Huruvida ett ingripande är grundlagsstridigt eller ej avgörs genom en
intresseavvägning där den misstänktes intressen ställs emot
brottsbekämpningsintressen. Domstolen resonerar här kring att en enskilds intresse att få fortsätta leva måste anses vara så pass stort att det inte utan vidare av de enskilda statera kan lagstiftas på ett sätt att detta intresse åsidosätts. Det måste i varje situation tas mer hänsyn till de kringliggande omständigheterna. Att använda dödligt våld för att förhindra att alla som tros begått ett allvarligare brott undkommer arrest, utan vidare hänsyn till andra omständigheter, ansågs vara grundlagsstridigt. 81
När den misstänkte inte utgör ett direkt hot mot polisen eller någon annan, kan samhällets intresse att gripa denne inte anses vara det vinnande. Lagen i Tennessee som i detta fall hade skyddat polisen, ansågs därför vara grundlagsstridig i det att den tillåter att dödligt våld används för att gripa även en obeväpnad, ofarlig misstänkt. Felet låg alltså i att lagen inte tar hänsyn till några övriga omständigheter. Det kan fortfarande finnas situationer då polisen får ta till dödligt våld för att fullgöra ett gripande. 82
Sammanfattningsvis fastslogs i detta fall att en polisman endast får använda dödligt våld för att gripa en misstänkt om det är det enda sättet att förhindra flykt och polismannen har skälig anledning att anta att den misstänkte utgör ett signifikant hot mot polismannens, eller andras liv och hälsa. 83
3.3 Polisens våld mot minoriteter
3.3.1 Bakgrund
Polisens påstådda övervåld mot minoriteter är inget nytt fenomen i USA. Den stora debatten som också spred sig internationellt tog fart i samband med Los Angeles-‐ polisens gripande och misshandlande av Rodney King, år 1991. Händelsen ägde rum i