!""#$%$&!'()*+#(,*,&
-./012340567689452&974191:196707&
;27<9<21:==4214&&
>,&?@AA&
?@A?B@AB@C&
! ""!#$%&'()*+',*&-,(.#'+&'&/("#0+&'&/*1+*
/!!,2'33 4 *
**7&5/91945&41:<90&2D&19<932/0&2739D72&E./5F2/9732/&19FF&2DD950F40/&80FF27&07&30768&G$"H&I0/J572<&
<9456710/9734/J712&6KL&<07&2D&E./012301&/0<6D942<0M&D9<&70<45/9D79734=/.D7973&2D&366<N9FFO&
56789::97;<&
GL/941927&G2/FI6/3&
%:<D93&+07827&GF204467&
&
=9>?@;?97;<&
,L6824&G2//973167
!"#$#%&
&
Vi vill tacka vår handledare Thomas Carrington för de bidrag i form av tankar och feedback som vi har fått ta del av under arbetets gång. Vidare vill tacka våra opponenter och personer i vår närhet för den konstruktiva kritik som hjälpt oss nå vårt slutresultat.
!"#$%&'$&
In 2005 IFRS 3 and IAS 36 were implemented in Sweden. As of this companies perform impairment testing of goodwill. These impairment tests may include discounted cash flow analyses. The researchers Carlin and Finch conducted a study in 2009 of Australian listed companies to investigate if the discount rates used in these impairment tests possibly were used opportunistically. They did this by demonstrating deviations between the discount rates that companies reported and discount rates calculated by the researchers using the Capital Asset Pricing Model [CAPM]. Carlin and Finch argues that reported discount rates that deviated more than 150 basis points from the estimated discount rates cannot be explained by estimation error and is thus consistent with opportunistic behavior. Explanations were presented by Carlin and Finch concerning the occurrence of these deviations. These include earnings management in the form of big bath and income smoothing.
This study examines whether deviating discount rates occur and if the explanations presented by Carlin and Finch can be documented for companies listed on Nasdaq OMX Stockholm in 2010. This is conducted by using the same method as Carlin and Finch regarding the calculation of the discount rates. Further this is related to earnings and actual performed goodwill impairments. This study shows that deviations between reported discount rates and theoretical discount rates, estimated by CAPM, are prevalent and that these deviations may have been motivated by big bath, though this appears to be unusual. No deviations between reported and theoretical discount rates can be shown that can be explained by opportunistic behavior by conducting income smoothing to dampen earnings. Furthermore, in this study criticism is put forth of earlier studies’ conclusions concerning behavior consistent with opportunism explaining deviations between reported and theoretical discount rates calculated using CAPM.
Keywords: IFRS 3, IAS 36, goodwill, impairment testing, opportunism, earnings management, income smoothing, big bath
!"##"$!"#$&
År 2005 implementerades IFRS 3 och IAS 36 i Sverige. I och med detta genomför företag nedskrivningsprövningar av goodwill. Dessa kan inbegripa nuvärdesberäkningar av framtida kassaflöden. Forskarna Carlin och Finch utförde år 2009 en studie på australiensiska börsnoterade företag för att undersöka om diskonteringsräntor, vilka används vid en nedskrivningsprövning, sätts opportunistiskt. Studien genomfördes genom att de visade på förekomsten av avvikelser mellan diskonteringsräntan som företagen redovisat och en av forskarna estimerad teoretisk diskonteringsränta beräknad genom the Capital Asset Pricing Model [CAPM]. Carlin och Finch hävdar att användandet av diskonteringsräntor vilka avvek mer än 150 räntepunkter från de teoretiska diskonteringsräntorna inte kan förklaras av estimeringsfel och därmed är i linje med opportunistiskt beteende. Det har presenterats olika former av opportunism som förklaring till dessa avvikande diskonteringsräntor. Dessa inbegriper opportunistiskt beteende genom earnings managagement i form av big bath och income smoothing.
Denna studie undersöker om avvikande diskonteringsräntor förekommer och om förklaringarna presenterade av Carlin och Finch har bärighet år 2010 för företag noterade på Nasdaq OMX Stockholm. Detta genom att använda samma metod som Carlin och Finch gällande beräknandet av teoretiska diskonteringsräntor för att sedan relatera detta till resultatutveckling och faktiskt utförd goodwillnedskrivning. Denna studie visar att avvikelser mellan företagens redovisade och en genom CAPM beräknad teoretisk diskonteringsränta tycks vara vanligt förekommande och att avvikelser som kan förklaras av big bath förekommer, detta tycks dock vara ovanligt. Ingen avvikelse mellan redovisad och teoretisk diskonteringsränta kan påvisas som kan förklaras av opportunistiskt beteende genom income smoohting i syfte att dämpa resultat. Vidare framför denna studie kritik av tidigare studiers slutsatser om förekomst av agerande i linje med opportunism då redovisad diskonteringsränta avviker från en genom CAPM beräknad diskonteringsränta
Nyckelord: IAS 36, IFRS 3, goodwill, nedskrivningsprövning, opportunism, earnings management, income smoothing, big bath
A&('%*P$'P*&P(#;!##(Q' 1
?&R$;S+!'P&QG>&,*Q+*,(#;$&R*S+*"" 4
?OA&SQQPT(%% 4
?O?&,>*&G$"(,$%&$##*,&"+(G('S&HQP*% 5
?O?OA&G$"H&#QH&P(#;Q',*+('S#+U',$ 6
?OV&*$+'('S#&H$'$S*H*', 7
?OVOA&$S*',,*Q+( 8
?OVO?&R(S&R$,> 8
?OVOV&('GQH*&#HQQ,>('S 9
V&H*,QP 11
VOA&!+)$%&QG>&RQ+,-$%% 11
VO?&,*Q+*,(#;&P(#;Q',*+('S#+U',$ 12
VO?OA&WUH-X+*%#*&H*%%$'&+*PQ)(#$P&QG>&,*Q+*,(#;&P(#;Q',*+('S#+U',$ 16
VOV&+*#!%,$,!,)*G;%('S 16
VOVOA&W!#,*+('S$+&-X+&S*'QH-X+P&'*P#;+()'('S 17
VOY&,*#,&$)&R$;QH%(SS$'P*&-X+;%$+('S$+&,(%%&Q""Q+,!'(#H 18
Y&+*#!%,$,&QG>&P(#;!##(Q' 20
YOA&P(#;!##(Q' 22
Z&#%!,#$,#*+ 24
[&-+$H,(P$&-Q+#;'('S 26
\&+*-*+*'#%(#,$ 27
\OA&,+]G;,$&;U%%Q+ 27
\O?&*%*;,+Q'(#;$&;U%%Q+ 29
R(%$S$&A&B&;U'#%(S>*,#$'$%]#&$)&+*#!%,$,!,)*G;%('S 31
R(%$S$&?&B&#,!P(*'#&+*#!%,$,&"*+&-X+*,$S 33
!"#$%&'($'&"')*+,**)-$&
År 2005 implementerades redovisningsstandarden IFRS 3 - Rörelseförvärv i Sverige (EG nr 1606/2002). I och med detta förändrades hanteringen av tillgångsposten goodwill. Istället för att göra årliga avskrivningar av goodwill som tidigare genomför företag i nuläget årliga nedskrivningsprövningar (IFRS 3 p. 55). Beroende på utfallet av denna nedskrivningsprövning utförs eventuellt en nedskrivning av värdet av goodwill. Denna nedskrivningsprövning regleras av IAS 36 - Nedskrivningar (IFRS 3 p. 55).
Ett uppmärksammat exempel då goodwillnedskrivning blev aktuellt var då det svenska företaget Eniro år 2010 hamnade i en problematisk situation som var kopplad till en genomförd nedskrivning av goodwill (Isskander, 2010). Eniros goodwillpost som värderades till 13,7 miljarder kronor tredje kvartalet år 2010 bedömdes vid en nedskrivningsprövning senare samma år minskat i värde och skrevs ned med 4,26 miljarder kronor. Innan denna nedskrivning hade Eniro ett bokfört värde på goodwill som var mer än fem gånger större än bokfört värde på eget kapital, vilket var det högsta av alla noterade företag på Nasdaq OMX Stockholm [Stockholmsbörsen] (Isskander, 2010). Detta fick betydande effekter för företaget och dess intressenter. Ett konsortium av kreditgivare reagerade kraftigt på dessa nyheter och krävde att Eniro genomförde en nyemission. I samband med detta minskade företagets börsvärde med över 40 % på några timmar (Söderlind, 2010). Exemplet visar vilken betydelse goodwill kan ha för ett företags finansiella ställning samt hur nedskrivningar av goodwill kan ha stor inverkan på utomstående intressenter.
Vid genomförande av nedskrivningsprövning av goodwill ska goodwill värderas genom beräkning av återvinningsvärde (IAS 36 p. 18). Återvinningsvärdet är det högsta av nyttjandevärde eller verkligt värde minus transaktionskostnader (IAS 36 p. 6). Om det bokförda värdet är större än återvinningsvärdet ska goodwill skrivas ned (IAS 36 p. 8). Enligt forskarna Carlin och Finch (2009) som utförde en undersökning på börsnoterade australiensiska företag, vilka följer IFRS 3 och IAS 36, samt enligt Gauffin och Thörnsten (2010), som undersökt svenska företag, är nyttjandevärdet den mest förekommande metoden för att ange återvinnigsvärdet. En beräkning av nyttjandevärdet inbegriper att förväntade framtida kassaflöden nuvärdesberäknas, vilket leder till att en diskonteringsränta används (IAS 36 p. 6). Dessa diskonteringsräntor kan därmed påverka om, och i så fall hur mycket, värdet av goodwill ska skrivas ned.
Tidigare forskning angående goodwill har pekat på att de redovisningsprinciper som ligger till grund för IFRS 3 innebär subjektiva bedömningar av företagsledningen. Detta då verifierbar data för att beräkna värden som ska presenteras kan saknas, vilket lämnar utrymme för opportunism1, genom manipulation av redovisningen (Watts, 2003; Macintosh, 2009). Carlin och Finch (2009) utförde en studie av börsnoterade australiensiska företag för att undersöka
1Enligt forskarna Jap och Andersson (2003) agerar en part opportunistiskt när denne agerar osolidariskt i egenintresse. Det kan vara i form av lögner, fusk eller stöld men även i mer subtila former. Som exempel på opportunism anges även att inte representativt utlämna information (Jap & Andersson 2003).
om deras diskonteringsräntor satts opportunistiskt. Detta genom att visa på förekomsten av avvikelser mellan diskonteringsräntan som företagen redovisar och en av forskarna beräknad diskonteringsränta genom Capital Asset Pricing Model [CAPM]. Carlin och Finch hävdar att användandet av diskonteringsräntor, vilka avvek mer än 150 räntepunkter från de av forskarnas beräknade diskonteringsräntorna, inte kan förklaras av estimeringsfel och därmed är i linje med opportunistiskt beteende. I studien som Carlin och Finch utförde 2009 kom de fram till att diskonteringsräntorna satts för högt eller för lågt av 70 % av de undersökta företagen. Denna typ av studie har även genomförts i ett flertal studentuppsatser avseende svenska börsnoterade företag. Dessa studier fann att avvikande diskonteringsräntor på den svenska marknaden förekommer vilket de menar indikerar på förekomst av opportunistisk beteende (Waller & Österman, 2010; Holmberg & Forselius 2011; Jonasson & Tanno, 2011).
Det har presenterats flera möjliga förklaringar till förekomst av opportunistiskt beteende vid nedskrivningsprövning av goodwill. Carlin och Finch (2009) framhäver att ett generellt undvikande av att skriva ned goodwill, genom att använda opportunistiskt låga diskonteringsräntor, kan förklara att avvikelser förekommer men påpekar även att avvikelser även kan motiverats av s.k. big bath eller att företaget vill dämpa sitt resultat. Att dämpa årets resultat är en form av s.k. income smoothing. Income smoothing och big bath är två typer av earnings managagement (Zucca & Campbell, 1992). Om ett företag agerar opportunistiskt genom earnings management för att utföra big bath skriver företaget ned värdet på tillgångar under år där resultatet redan är sämre än förväntat. Detta för att vid senare perioder inte behöva påverkas av nedskrivningar (Zucca & Campbell, 1992). Income smoothing, vilket inbegriper dämpande av företagets resultat, innebär att ett företag föredrar att redovisa jämna resultat trots att detta inte behöver spegla den ekonomiska verkligheten (Spagnolo, 2004).2 Relaterad till problematiken presenterad ovan kommer vi i denna studie att fördjupa oss i och testa de förklaringar som angivits i tidigare forskning till varför avvikelser förekommer mellan företags redovisade diskonteringsräntor och en teoretisk diskonteringsränta, beräknad genom CAPM [teoretisk diskonteringsränta]. I studier av den typ som Carlin och Finch utförde under 2009 har en avvikelse mellan redovisad och teoretisk diskonteringsränta per definition bedömts vara i linje med opportunism. I vår studie definieras dock en avvikande diskonteringsränta som potentiellt opportunistisk, motiverat av big bath och income smoothing, först då diskonteringsräntan kan ha haft resultateffekt. Detta eftersom resultateffekt är en förutsättning för de angivna förklaringarna.
I denna studie utreds om de angivna förklaringarna till att företag har agerat opportunistiskt när det finns en avvikelse, kan vara förekommande när svenska börsnoterade företag genomför nedskrivningsprövningar av goodwill. Detta genom att först utreda vilka avvikelser som finns mellan redovisad och teoretisk diskonteringsränta för att sedan utreda om dessa avvikelser kan ha haft någon resultateffekt, och i sådana fall vilken. Detta för att undersöka om income smoothing, i form av att dämpa resultat, eller big bath faktiskt kan förklara avvikande diskonteringsräntor. Vi kommer att fokusera på dessa koncept då dess förklaringar
2 Ytterligare förklaring kring dessa begrepp återfinns nedan i del 3.4 Earnings management.
förutsätter att nedskrivningsprövningen inneburit en nedskrivning. Huruvida opportunism i form av generellt undvikande av nedskrivning förkommit kommer att diskuteras, men kan inte utredas med samma säkerhet. Därigenom bidrar denna studie till att vidare utreda opportunism vid nedskrivningsprövning av goodwill genom att undersöka om de diskonteringsräntor vilka har bedömts visa på förekomst av opportunism de facto kan vara opportunistiska enligt de motiv som presenterats. Syftet med denna studie är följaktligen att utreda om opportunism, i form av income smoothing eller big bath, kan förklara förekomsten av avvikelser mellan redovisad och teoretisk diskonteringsränta beräknad genom CAPM då svenska börsnoterade företag genomför nedskrivningsprövning av goodwill. Vi ämnar därför besvara frågeställningen:
Kan påvisade avvikelser mellan företagens redovisade diskonteringsränta och en genom CAPM beräknad teoretisk diskonteringsränta, vid nedskrivningsprövning av goodwill, förklaras av opportunism i form av income smoothing i syfte att dämpa resultat eller big bath?
!"!"#$%&'()!"#$%&!'&%()*+$,&-'&..&
Då denna studie till stor del behandlar goodwill, hur diskonteringsräntor sätts vid nedskrivningsprövning av goodwill och hur teoretiska diskonteringsräntor beräknats i tidigare forskning, är detta av betydelse för denna studie. Vidare är de teorier som ligger till grund till de förklaringsmodeller som framförts i studier av central betydelse. Då specifikt teorier kring agentteori och earnings management i form av big bath och income smoothing. Detta presenteras nedan. Vidare utvecklas i detta kapitel tre hypoteser vilka används för att besvara frågeställningen.
ABC*/DD?EF@@*
International Accounting Standards Board [IASB] har utformat redovisningsstandarderna IFRS 3 och IAS 36 vilka enligt EG förordningen (EG nr 1606/2002) ska användas av Svenska företag sedan 2005. IFRS 3 behandlar rörelseförvärv, dvs. då ett företag köper en del eller ett helt företag, vilken då bland annat behandlar goodwill. Enligt IFRS 3 p. 51 uppkommer goodwill vid företagsförvärv. Summan av vad som betalas för förvärvet minus nettotillgångarna hos det uppköpta företaget benämns goodwill. Enligt Lönnqvist avser Goodwill värdet av “framtida extra goda vinster” (Lönnqvist, 2006, s. 219) som förvärvande företag förväntar sig från det uppköpta företaget. Goodwillposten ska enligt IAS 36 vid nedskrivningsprövning fördelas på kassagenerade enheter (IAS 36 p. 80). Detta då goodwill inte genererar kassaflöden oberoende av andra tillgångar utan bidrar till de kassaflöden vilka uppstår från olika kassagenererande enheter (IAS 36 p. 81). Begreppet kassagenererande enheter definieras i IAS 36 p. 6 ”Kassagenererande enhet är den minsta identifierbara grupp av tillgångar som vid en fortlöpande användning ger upphov till inbetalningar som i allt väsentligt är oberoende av andra tillgångar eller grupper av tillgångar”.
Goodwillposten ska årligen genomgå en nedskrivningsprövning för att bedöma om bokfört värde kvarstår (IAS 36 p. 55). Nedskrivningsprövningen innebär att återvinningsvärdet beräknas (IAS 36 p. 10). Återvinningsvärdet utgörs av det högsta av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet (IAS 36 p. 18). Om detta värde är lägre än tidigare bokfört goodwillvärde ska en nedskrivning göras (IAS 36 p. 8). För att beräkna nettoförsäljningsvärdet av en tillgång förutsätts att en aktiv marknad förekommer. Nettoförsäljningsvärdet beräknas genom att ta fram vad kunniga parter som har intresse av att köpa tillgången är beredda att betala, minus försäljningskostnader (IAS 36 p. 6). Nyttjandevärdet är det värde som kommer företaget tillgodo om tillgången används av företaget. Detta innebär att värdet av framtida ekonomiska fördelar, i form av kassaflöden, som tillgången förväntas bringa estimeras. För att ta hänsyn till tidsvärde för dessa förväntade framtida kassaflöden nuvärdesberäknas de (IAS 36 p. 6).
Därmed innebär denna metod att en diskonteringsränta och förväntad framtida tillväxt och utveckling estimeras (IAS 36 p. 30).
Förslag till vilken diskonteringsränta som kan användas finns beskrivet i IAS 36, men är inte detaljreglerat (IAS 36 p. A17). En diskonteringsränta syftar till att inbegripa tidsvärdet av pengar och risker hos tillgången som inte inkluderats i estimeringarna av framtida kassaflöden
(IAS 36 p. 55). Dessa diskonteringsräntor ska anpassas till risker så som lands- valuta- och prisrisker (IAS 36 p. A18).
När en specifik diskonteringsränta för en tillgång inte finns tillgänglig på marknaden anges i IAS 36 p. A17 vad som bör beaktas vid beräknande av diskonteringsränta:
• Företagets marginella upplåningsränta
• Annan marknadsmässig upplåningsränta
• Företagets vägda genomsnittliga kapitalkostnad [WACC] vilken kan estimeras med hjälp av exempelvis the Capital Asset Pricing Model
Som tidigare nämnts har CAPM också använts i tidigare forskning för att skatta företags diskonteringsräntor och argumenterats utgöra en bra referenspunkt till den av företaget redovisade diskonteringsräntan.
ABA*$G;*H9IF:9@*1JJ;:*"7FKF>L*)D?;@*
The Capital Asset Pricing Model utvecklades nästintill samtidigt av Sharpe och Treynor i mitten av 1960-talet och vidareutvecklades sedan av Lintner, Mossin och Black (Copeland, Weston & Shastri, 2005). CAPM används i syfte att beräkna avkastningskravet, eller den förväntade avkastningen, för en tillgång. CAPM föreslår att avkastningskravet från en tillgång är beroende av en riskfri ränta och en riskpremie. Ju högre riskpremie en tillgång har desto högre måste den förväntade avkastningen vara för att investerare ska vara villiga att investera i tillgången. Därav kan CAPM användas till att beräkna kostnaden för aktiekapital (Copeland et al., 2005). CAPM bygger på en rad antaganden, några av dessa är (Copeland et al., 2005):
• Investerare är risk-averta och försöker maximera den förväntade nyttan av sina tillgångar
• Alla aktörer har samma förväntningar gällande avkastning och risk för tillgångar
• En enskild aktör kan inte påverka marknadspriset på en tillgång
• Det finns en riskfri tillgång, vilket även leder till att alla in- och utlåning sker till en riskfri ränta samt att denna in- och utlåning är obegränsad
• Det existerar en perfekt marknad för tillgångar. Vilket bl.a. innebär att inga transaktions- eller informationskostnader existerar och alla aktörer har tillgång till samma information
• Modellen avser en period
Då CAPM bygger på att det finns ett samband mellan risk och avkastningskrav är det nödvändigt att förstå vilka risker som en enskild tillgång har. Den totala risken består av dels systematisk risk (dvs. marknadsrisk) och osystematisk risk (dvs. företagsspecifik risk) (Copeland et al., 2005).
Total risk = systematisk risk + osystematisk risk
Den systematiska risken härrör till risker vilka finns i ekonomin som helhet och är oundvikliga, t.ex. lågkonjunkturer. Den osystematiska risken härrör till det specifika företaget och kan relatera till risker inom en specifik bransch eller händelser inom företaget (Copeland et al., 2005).
Då en investerare kan diversifiera bort den osystematiska risken genom en väldiversifierad portfölj av tillgångar kommer enbart ersättning för den systematiska risken krävas som en riskpremie. Denna risk för en specifik tillgång mäts med hjälp av betavärdet [!!. ! för en tillgång visar hur väl denna tillgångs avkastning samvarierar med marknaden i helhet!(Copeland et al., 2005). Ett ! om 1 visar att tillgången har en perfekt samvariation med marknaden. Om ! är större eller mindre än 1 visar detta att tillgångens avkastning varierar mer eller mindre än marknadens avkastning som helhet.
Då det finns en riskfri tillgång är riskpremien på marknaden den skillnad som finns mellan den förväntade avkastningen på marknaden och riskfri ränta ! !! ! !! !och den specifika riskpremien för en tillgång är då detta multiplicerat med företagets eller tillgångens !.
Dessutom måste riskfri ränta adderas för att få avkastningskravet då detta är den alternativa investeringen som är helt riskfri vilken ersättning då krävs för alla investeringar som inbegriper risk (Copeland et al., 2005).
Formeln för CAPM är således:
! !! ! !!! ! ! !! ! !! Där:
!
! !! !! "!#$%!&'()*%+,-$!,).,/+%0%1$%2!,).,/+%0%1/.(,)$+!$33$(!.4/+%,-$%!!
!!&'(!,.+0$.,50+,32!$&+$(!/.,++!
!!!! "!60/.&(0!(*%+,!!
!!! "!743,+030+$+$%!&'(!+03318%1$%!9*:&'(+!:$-!:,(.%,-$%!0!;$3;$+!
! !! ! "!#$%!&'()*%+,-$!,).,/+%0%1$%!&'(!:,(.%,-$%!0!;$3;$+!
! !! ! !!! "!60/.5($:0$!&'(!:,(.%,-$%!
CAPM har kritiserats för de antaganden modellen bygger på och att för få faktorer tas i beaktan vid beräkning av avkastningskravet. Dels har det riktats kritik mot CAPM för att modellen enbart bygger på två faktorer och att bättre resultat kan erhållas med multipla variabler. T.ex. har det visats att om företagens storlek också beaktas skulle detta kunna ge bättre estimeringar (Fama & French 1996).
ABABC*H1")*JDM*?FJND>:;7F>LJ7O>:9*
Så som det har framförts tidigare i denna studie har användandet av CAPM motiverats av tidigare studier (Carlin & Finch 2009) som lämplig för att beräkna en teoretisk diskonteringsränta för att jämföra med den av företaget redovisade diskonteringsräntan. Detta då CAPM anges som en utgångspunkt för beräknande av diskonteringsränta i IAS 36 (IAS 36
p. A17). Ytterligare refererar Carlin och Finch (2009) till studier av Graham och Harvey (2001) och Bancel och Mittoo (2003), där det framförs att CAPM är den mest använda metoden av praktiker för att bestämma kostnaden för aktiekapital. Detta bekräftas även av Lonergan (2009) i en kommentar till Carlin och Finchs artikel. Vidare argumenteras det av Carlin och Finch att om enbart en diskonteringsränta anges för hela företaget, är CAPM en god metod att använda för att estimera en lämplig diskonteringsränta då CAPM inbegriper marknadens bedömning av risk för företaget och därmed företagets alla kassagenererande enheter (Carlin & Finch, 2009). Kritik riktat mot att använda CAPM för detta ändamål har bl.a. uttryckts av Gallery (2009) i en kommentar till Carlin och Finchs artikel. Gallery framför i sin kritik att CAPM enbart är en av utgångpunkterna vilken nämns i IAS 36 för beräkning av diskonteringsräntor samt att mer raffinerade modeller för att beräkna avkastningskrav och därmed diskonteringsräntor är mer accepterade inom forskning. Vidare kan komplexiteten som präglar beräkningarna för de olika variablerna som ingår i CAPM leda till att företagens marginella låneränta är en bättre approximation för diskonteringsräntan (Gallery, 2009).
Gallery framför ytterligare att det visats i tidigare forskning att de diskonteringsräntor som används av företag vid nedskrivningsprövningar justeras för specifik risk som är kopplad till den tillgången. För alla omnämnda metoder i IAS 36 gäller även att de ska anpassas till risker så som lands- valuta- och prisrisker (IAS 36 p. A18). Därav menar Gallery (2009) att dessa justeringar inte tas hänsyn till vid en beräkning av diskonteringsräntor vilka enbart beräknats med hjälp av CAPM. Gallery (2009) menar att företaget bättre kan bestämma diskonteringsräntor då de har mer information än utomstående. Därav skulle avvikelser från CAPM istället för att visa på opportunism bero på att företagsledningen har bättre tillgång till relevant data och därmed gör andra och bättre beräkningar avseende diskonteringsränta.
Uppenbarligen är användandet av CAPM inte oproblematiskt. Dock är CAPM en mycket vedertagen modell som det nämnts och argumenterats för av ovan presenterade forskare, detta styrks ytterligare av Damodaran (2001) och Copeland et al. (2005). I tidigare kandidat- och magisteruppsatser, så som Waller & Österman (2010), Holmberg och Forselius (2011) och Jonasson och Tanno (2011) har det påvisats att det på den svenska marknaden, under varierande tidsperioder, finns avvikelser mellan en diskonteringsränta beräknad genom CAPM och den av företag redovisade. Då vår studie undersöker om dessa avvikelser från CAPM kan förklaras av income smoothing eller big bath är dock den första frågan av betydelse om sådana avvikelser även återfinns för de företag som undersöks i denna studie.
Därav utreds:
• Hypotes 1: Det förekommer redovisade diskonteringsräntor vilka avviker från en teoretisk diskonteringsränta vilken beräknats genom CAPM.
ABP*-97>F>LJ*M9>9L;M;>:*
Som förklaring till varför avvikelser förekommer mellan redovisad och teoretisk diskonteringsränta har det, som tidigare nämnts, bland annat presenterats att detta kan vara motiverat av olika typer av earnings management. Schipper (1989) menar att då någon avsiktligt intervenerar i processen för externredovisning för egen vinning ägnar denna sig åt
earnings management. Enligt Gunny (2010) innebär earnings management att ett företags externredovisning inte presenterar en rättvisande bild vilket beror på företagsledningens agerande. Detta kan bero på val av redovisningsmetoder som döljer eller maskerar det underliggande ekonomiska resultatet. Ytterligare definieras earnings management av Heley och Whalen (1999) som agerande av företagsledningen då de utövar skönsmässiga bedömningar vid finansiell rapportering, eller för hur transaktioner utformas, för att vilseledda intressenter kring företagets ekonomiska ställning eller att påverka utfall av avtal vilka beror på den finansiella rapporteringen. Oavsett definition av earnings management inbegriper detta att företagsledningen påverkar företagets redovisade resultat.
Det har argumenterats i tidigare forskning (Jarva, 2009) att redovisningsprinciper som förutsätter en hög grad av skönsmässiga bedömningar och subjektivitet, såsom IAS 36, löper större risk att användas för earnings management. Ett sådant beteende har argumenterats sänka kvaliteten på redovisningen (Krishnan, Raman, Yang & Yu, 2011). Två beteenden inom earnings management är s.k. big bath och income smoothing (Zucca & Campbell, 1992).
För att sätta dessa former av earnings management i en kontext presenteras initialt teoribildning om agentteori, då denna teoribildning ger en bakgrund till de senare presenterade koncepten.
ABPBC*1L;>::;D7F*
Agentteori används för att beskriva problematik som kan uppstå då ägande och kontroll över något separeras. Parterna som beskrivs i agentteori är principal och agent. Principalen anlitar en agent för att utföra ett uppdrag (Berk & DeMarzo, 2007). Detta innebär enligt Gravelle och Rees (2004) att det uppstår informationsasymmetri mellan principalen och agenten. Detta då agenten operativt styr verksamheten medan principalen inte har full insyn i den löpande verksamheten. Problematiken bygger på antagandet att principalen och agenten inte har samma incitament och att individer agerar i självintresse (Gravelle & Rees, 2004). Därmed kommer agenten inte nödvändigtvis att driva verksamheten i linje med de mål som principalen har (Gravelle & Rees, 2004). De flesta stora företag styrs inte operativt av sina ägare och detta brukar användas som exempel för att påvisa ett område där agentteoretisk problematik är förekommande (Berk & DeMarzo, 2007). Enligt Whittington (2008) är ett av redovisningens syften att underlätta för intressenter, i det presenterade fallet aktieägare, att övervaka företagsledningens frihet och de bedömningar dessa gjort för att därigenom kunna utvärdera företagsledningen, det vill säga agenten. Därmed är ett syfte med externredovisningen att motverka den informationsasymmetri som förekommer enligt agentteori (Whittington, 2008).
ABPBA*QFL*R9:G*
Forskarna Jordan och Clark (2004) framför i en studie att företag som uppnått dåliga resultat har incitament att ytterligare försämra dessa. Jordan och Clark framför vidare att denna typ av earnings management, som benämns big bath, är vanligt förekommande. Forskarna anger att detta beror på att ett ytterligare försämrat resultat inte proportionerligt drabbar företaget och
dess ledning. Detta agerande motiveras då av att företaget i framtiden kan presentera bättre resultat. Därav utförs nedskrivningen ett redan dåligt år då detta ytterligare försämrade resultat inte proportionellt drabbar ledningen. Att företagsledningen agerar på detta sätt, genom att utföra omfattande nedskrivningar under ett år anges också motiveras av en vilja att signalera att de dåliga tiderna är förbi. Detta då en nedskrivning innebär att det finns mindre tillgångsmassa som kan minska i värde, vilket innebär att den nedskrivna tillgången inte kan påverka resultatet i samma omfattning i framtiden (Zucca & Campbell, 1992).
Förekomsten av big bath undersöks också av Kirschenheiter och Melumad (2002) som också visar att beteendet förekommer. De visar på att företag som har ett resultat som är sämre än förväntat skriver i högre grad ned sina tillgångar, vilket innebär ytterligare försämrat resultat.
Ytterligare framhävs i deras studie att det kan motiveras av att företagsledningen önskar skapa ”brus” i redovisningen för att försvåra bedömningen av deras insats. I en studie av Riedl (2004) undersöks egenskaper hos företag som genomfört nedskrivningar. I studien framkommer att företag som genomfört förändringar av personal i företagsledningen utför mer nedskrivningar, vilket argumenteras bero på incitament att ta dessa kostnader direkt.
Detta för att kunna skylla på föregående företagsledning. En liknande studie utförs av Lapointe-Antunes, Cormier och Magnan (2008). De kommer fram till liknande resultat, och konstaterar att företag som genomför byte av VD utför nedskrivningar i större utsträckning samma år.
Big bath beskrivs av Zucca och Campbell (1992) som en vanligt förekommande förklaring till att nedskrivning av tillgångar genomförs. I vår studie kopplas detta beteende samman med nedskrivningsprövning av goodwill och den diskonteringsränta som använts. Då vi ämnar utreda huruvida detta beteende kan förklara att redovisad diskonteringsränta är avvikande jämfört med teoretisk diskonteringsränta ställs följande hypotes upp.
• Hypotes 2: Påvisade avvikande diskonteringsräntor kan ha använts för att genomföra big bath.
ABPBP*'>KDM;*JMDD:GF>L*
Ytterligare ett koncept inom earnings management är income smoothing (Beattie, Brown, Ewers, John, Manson, Thomas, & Turner, 1994). I en studie av Spagnolo (2004) framförs det att tre decenniers forskning kring income smoothing har visat på att företagsledningar investerar tid, möda, företagets resurser och använder sig av tvivelaktig redovisning för att jämna ut resultat. Ett flertal definitioner av income smoothing har presenterats i litteratur, en av dessa presenterades av Beidelman (1973) som menar att income smooting är ”det medvetna dämpandet av fluktuationer [av resultat] kring en nivå av resultat vilket för nuvarande är ansett att vara normalt för företaget” (Beidelman 1973, s 653, författarnas översättning).
Varierande förklaringar till varför företag vill jämna ut sina resultat har presenterats i tidigare forskning (Spagnolo, 2009). Enligt Atik (2009) kan ett företag sträva efter att sänka resultatet
för att undvika beskattning och att jämna resultat kan förmedla att företaget är stabilt och starkt. Enligt Trueman och Titman (1988) innebär jämnare resultat lägre upplåningskostnader, då kreditgivare anser att risken är lägre vid mindre fluktuationer av resultatet. Kraftiga fluktuationer har även framförts av Badrinath, Gay och Kale (1989) ha effekt på kostnaden för aktiekapital då institutionella investerare föredrar att investera i företag med mindre volatil avkastning. Vidare hävdar Trueman och Titman (1988) att företag kan utföra income smoothing för att minska informationsasymmetri mellan företagets ledning och dess ägare.
Detta genom att signalera om framtida resultat och därmed möjliggöra mer välgrundade beslut av dessa. Enligt Grant, Markarian och Parbonetti (2009), vilka refererar till Carlson och Bathala (1997) och Ronen och Sadan (1981) har det även framförts att företagsledningar försöker minska fluktuationer i resultat då detta även tycks påverka hur långvarig en VD blir på sin position och dennes hälsa.
I denna studie undersöks dock inte själva motiven till income smoothing utan enbart om det kan vara en möjlig förklaring till avvikelser mellan redovisad och teoretisk diskonteringsränta.
Detta då Carlin och Finch (2009) har föreslagit att income smoothing i form av att dämpa resultat kan förklara att diskonteringsräntor sätts avvikande. Kan detta visas på? För att besvara denna delfråga i vår frågeställning ställs följande hypotes upp:
Hypotes 3: Påvisade avvikande diskonteringsräntor kan ha använts för income smoothing i form av att dämpa resultat.
!"#$%&'&
Nedan beskrivs hur vi gått tillväga vid genomförandet av studien. Detta kapitel berör vilket urval som gjorts och det bortfall som förekommit. Vidare beskrivs hur vi gått tillväga för att genom CAPM beräkna den teoretiska diskonteringsräntan samt hur detta relaterats till företagens redovisade diskonteringsränta. Därefter förklaras hur vi definierat och beräknat företagens resultatutveckling. Slutligen presenteras en analysmodell.
I denna undersökning har företags redovisade diskonteringsräntor vid nedskrivningsprövningar av goodwill jämförts med en teoretiskt beräknad diskonteringsränta, vilken beräknats genom CAPM. Detta för att sedan relatera till företagens resultatutveckling och faktiskt genomförd goodwillnedskrivning. Detta har gjorts för att kunna utreda om företag som redovisar en avvikande diskonteringsränta har en resultatutveckling som visar på att income smoothing eller big bath kan vara en förekommande förklaring till den avvikande diskonteringsräntan. Därigenom är detta en kvantitativ studie. Fördelen med denna typ av studie är att den baseras på en stor mängd data medan svagheten följaktligen blir att någon djuplodande förståelse kring ett företags specifika motiv till dess beteende inte kommer kunna inhämtas från företaget i fråga. Företagens egna förklaringar till de undersökta beteendena vore dock inte reliabla i denna fråga då det som utreds är om dessa agerar opportunistiskt, vilket förefaller osannolikt att ett företag skulle medge. Därmed utförs denna undersökning enbart med hjälp av kvantitativ metodologi. En viktig aspekt vid genomförande av studier av detta slag är av naturliga skäl det urval vilket studien baserats på och vilket bortfall som förekommit.
PBC*%7S9@*DKG*RD7:89@@*
I studien utgick vi från företag noterade på Stockholmsbörsen. Då år 2010 var den mest aktuella data som fanns tillgänglig har detta året undersökts. Dock innebär faktumet att studien endast omfattar ett år vissa begränsningar. Huruvida resultatet i undersökningen varierar beroende av gällande makroekonomiska förhållanden framkommer exempelvis inte i vårt resultat. Dock är en utredning av denna typ av bakomliggande faktorer inte vad som söks förklaras i vår studie och ligger därmed utanför denna studies syfte.
Urvalet baserades på de företag vilka var noterade på Stockholmsbörsen år 2010 och information avseende detta inhämtades från Nasdaq OMX:s hemsida (Nasdaq OMX, 2011).
Studien har behandlat problematik kring nedskrivningsprövning av goodwill där återvinningsvärdet beräknats genom nyttjandevärdesmetoden. Därav består vårt urval endast av de företag som har genomfört en nedskrivningsprövning där nyttjandevärdet representerat återvinningsvärdet. Att nedskrivningsprövning av goodwill ska ha genomförts förutsätter också givetvis att företaget har goodwill, vilket inte alla företag noterade på Stockholmbörsen hade år 2010. Då vår studie är begränsad till år 2010 kommer endast de företag som presenterat en årsredovisning vilket avser hela år 2010 utredas, övriga är inte med i urvalet.
Detta urval omfattar därmed inte företag med brutet räkenskapsår eller som försatts i konkurs innan årsredovisning avseende år 2010 upprättats.
Alla företag som presenterat en årsredovisning för år 2010, där nyttjandevärdesmetoden använts för att beräkna återvinningsvärdet har inte kunnat utredas. Företag som inte presenterade vilken diskonteringsränta som använts har inte kunnat ingå i studien. För att göra en rättvisande jämförelse mellan redovisad och teoretisk diskonteringsränta kunde endast företag som redovisat diskonteringsränta före skatt användas. Då företags effektiva skattesats kan variera har inte någon omräkning av den redovisade diskonteringsräntan kunnat utföras.
Det hade inbegripit att företagens effektiva skattesatser hade varit nödvändiga att estimera, vilket vore osäkert. Vidare ska företagen redovisa diskonteringsräntan före skatt enligt IAS 36 p. 55. Därav har dessa företag inte utretts. Ytterligare bortfall omfattar företag som inte anger huruvida redovisad diskonteringsränta är före eller efter skatt. Vissa företag har i nedskrivningsprövningen delat upp goodwill på flera kassagenererande enheter. I en del företag har då varierande diskonteringsräntor satts för de olika kassagenerande enheterna. Då enbart en teoretisk diskonteringsränta som avser hela företaget kan beräknas genom CAPM har dessa företag inte kunnat utredas då en rättvisande jämförelse inte har varit möjlig. När bedömning utförts av företagets resultatutveckling, har resultatet undersökt år relaterats till en jämförelseperiod avseende de föregående fem åren. Endast företag där resultat för denna jämförelseperiod funnits tillgängligt har kunnat inkluderas i studien.
!"#$%%&'(!!!"#$%&'()&*'"+,$%%&
)*+"%& ,-."%& /+"*+"*"-0$&
-'%$.&/'+0"$10&23&4+'(5)'%67*8"70/&3"&9:;:&<=;>;9?9:;:@& 9AA&
&
B01'#C7$10&0D&.''1EC%%& F;& ;GH&
-"I+0+&"J50/75$273"& ;K& ;LF&
MJ"10"$"&0/%C.+&/0++',8"7J%D/C/.760+'10/& ;& ;LA&
!22"J++$10&0D&5'/(0"/"01'#C7/C/.&9:;:&<23&."I/1&$#&5'/5I"7@& ;& ;LH&
&&
& &
12*.3"%%& ,-."%& /+"*+"*"-0$&
N#$"#$"$/10& ;LH&
&
B01'#C7$10&0D&1C75'/+0"C/.7"J/+$& 9F& ;HK&
O/.0"&,%0"&J/&0/&1C75'/+0"C/.7"J/+$& A;& GL&
O/.0"&0D&'6&1C75'/+0"C/.7"J/+$&J"&,8"0&0%%0"&0,+0"&75$++& ;;& KF&
O/.0"&1C75'/+0"C/.7"J/+$&0,+0"&75$++& ;L& FG&
PD&"07I%+$+&+C%%&9::A& F& F=&
& & &
4%5.%67.&5*+"%& 89&
&
Vårt slutliga urval omfattar därmed 63 företag. Vilket representerar 24,7 % av de noterade företagen och 36,2 % av företagen som ingick i vårt urval. Då bortfallet är tämligen omfattande bör detta tas i beaktning och vi har med denna studie enbart kunnat visa på indikationer för företag noterade på Stockholmsbörsen år 2010.
PBA*$;D7;:FJN*?FJND>:;7F>LJ7O>:9*
I denna studie har det undersökts om en avvikelse mellan teoretisk och redovisad diskonteringsränta kan förklaras av opportunism i form av income smoothing eller big bath.
Den teoretiska diskonteringsräntan har som tidigare nämnts beräknats genom CAPM i
tidigare studier och har även använts i denna studie. Att använda något av de andra angiva alternativen vilka föreslås som utgångspunkt till beräkning av diskonteringsränta i IAS 36 torde inbegripa svårigheter då nödvändig information inte alltid är tillgänglig för utomstående.
Ytterligare ligger beräkningar av diskonteringsräntor med alternativa metoder till CAPM utanför denna studies ramar. Av de ovan angivna skälen används CAPM för att beräkna den teoretiska diskonteringsräntan i denna studie och nedan redogörs hur denna har beräknats.
Som tidigare nämnt är formeln för CAPM:
! !! ! !!! ! ! !! ! !!
Där:
! !! !är den förväntade avkastningen efter skatt. Då ! !! är efter skatt behöver denna korrigeras för skatt för att kunna bli jämförbar med en diskonteringsränta som anges före skatt.
Detta görs genom att dela ! !! med 1-bolagsskatt (Carlin & Finch, 2009).
Dvs. ! !! !! ! !!! Där
!! = Bolagsskatt, vilken i Sverige under 2010 var 26,3 % (Skatteverket, 2011)
Det är resultatet av detta vilket används i denna studie som teoretisk diskonteringsränta.
!! är den riskfria räntan. För detta värde har räntan på en tioårig svensk statsobligation använts. Detta då denna ränta är den mest använda i detta syfte på den svenska marknaden (PWC: Riskpremiestudien 2010). Att använda tio-åriga statsobligationer är även bra i denna beräkning då goodwill inte har en förutbestämd livslängd. Därav används en långfristig statsobligation för att matcha livslängderna för tillgångarna i möjligaste mån. Räntan från en tioårig statsobligation förändras över året. I denna studie har medelvärdet för denna ränta under hela det aktuella året använts vilken beräknades till 2,8844 %. Detta medelvärde har använts eftersom det inte finns något preciserat krav när under året nedskrivningsprövningen av goodwill ska utföras utan enbart att en prövning ska göras minst en gång per år (IAS 36 p.
IN13 a). Av dessa anledningar används medelvärdet för hela året av räntan för en tioårig svensk statsobligation.
! !! !är den förväntade avkastning på aktiemarknaden. Denna har i Sverige sedan 1997 undersökts årligen av företaget PriceWaterhouseCoopers (PWC: Riskpremiestudien 2010).
Denna undersökning baseras på enkätsvar från finansiella aktörer, så som rådgivare inom corporate finance, riskkapitalbolag, institutionella förvaltare och investmentbanker angående deras förväntningar kring marknadsriskpremien, dvs. !! !! ! !!!. Denna uppgick till 4,6 % år 2010. Då undersökningen baseras på dessa aktörers förväntningar är det en ex ante undersökning (PWC: Riskpremiestudien 2010). Därigenom blir resultaten av dessa undersökningar framåtblickande. Detta är lämpligt då det är just förväntningar kring
marknadsavkastningen som företagen själva torde ha använt när de beräknat diskonteringsränta.
Då företag med ett börsvärde som understeg fem miljarder uppfattades av marknadsaktörerna som att de inbegrep mer risk än större företag, har dessa bedömts haft ett ytterligare riskpremietillägg (PWC: Riskpremiestudien 2010).
!"#$%%&:(&BC752"06C0+C%%J..&*0"'0/10&$#&*8"7#J"10&
1;*<+=*0$&>?@*A& B6<@C*$D6$.6%%=77&
A:::& :QL&R&
9:::& ;Q9&R&
A::& 9Q9&R&
;::& =QK&R&
NJ%%$S&TUV&W&BC752"06C0/&23&10/&7#0/75$&$5+C06$"5/$10/&9:;:!
Då dessa riskpremietillägg redovisas som ett genomsnittligt riskpremietillägg vid de olika börsvärdena (PWC: Riskpremiestudien 2010) har vi skapat en funktion utifrån riskpremietillägget och respektive börsvärde för vår studie. Denna har använts för att bättre kunna skatta riskpremietillägget för ett företag med ett specifikt börsvärde vilket har ett börsvärden mellan de ovan presenterade börsvärdena. Nedan redovisas formeln för hur riskpremietilläggen har beräknats.
!"#!!!!"#$!!!! ! !!"#!!"#!!"!! !!!!"#$!!!!" ! !"!!!!!!"#!!"#!!"!!!!!"#!
! Då:
!!"#! !!"#!!"#!!"!! !"#!!"#!!"!!!
!"!!!! !"! !
! Där:
!
!!!"#$!!!! !!!"!<'($+,1!)03.$+!;,(!$++!='(/)*(-$!:$33,%!!"!!4>;!!"!!!!
!"#! !!!"!?'(/)*(-$!
!"!!! !!!"!?'(/)*(-$!&'(!$++!1$%4:/%0++301+!(0/.5($:0$+033*112!+@$A@!BCC!D.(!
!"!!!! !!!"!?'(/)*(-$+!4),%!!"!!+@$A@!4:!!"!!"!BCC!D.(!*(!!"!!!!"!ECCC!D.(!
$%&#! !!!"!60/.5($:0$+033*11!
!!"#!!!!!!!!!!!!!!! !!!"!!!"#!!"#!!!!"#!!!!"!!"##$%!!"!!!"#!!"!!!!
!"#!!"#!!"!!!!!!"!#$+!1$%4:/%0++301,!(0/.5($:0$+033*11$+!)0-!$++!='(/)*(-$2!+@$A@!BCC!D.(!!
Vidare har tangenter från dessa funktioner använts för att beräkna riskpremietillägget för företag vilka haft ett börsvärde som över- eller understigit de börsvärden som anges i Tabell 2.
Detta för att undvika gränsdragningseffekter beroende av om ett visst företag haft ett börsvärde precis understigande eller överstigande ett av de redovisade intervallen i rapporten.
Vidare resulterar detta riskpremietillägg i att den kritik vilken riktas mot CAPM, gällande att modellen inte tar hänsyn till storleken av ett företag, inte får samma bärighet i denna studie.
!!!är betavärdet. !!kan räknas ut genom av det enskilda företagets aktieutveckling i relation till utveckling av index. Det största problemet vid beräkning av ! för enskilda aktier är att dessa kan variera i stor grad över tid och är därav beroende av mätperiod och vilka intervall
som används (Affärsvärlden, 1998). !! kan erhållas från databaser vilka har kalkylerat betavärden för företag. I denna uppsats har dessa värden erhållits från den finansiella databasen Thomson Reuters Datastream [Datastream]. !!som vi valt att använda beräknas på 24 månaders historik data mätt kvartalsvis. Då vi inte alltid vet när under året en nedskrivningsprövning har utförts används medelvärdet för betavärdet över året. Detta medelvärde är ett aritmetiskt medelvärde. Ett mer exakt mått av den historiska volatiliteten, i förhållande till index, hade uppnåtts med en längre tidsperiod, dock blir betavärdet då mer inaktuellt. En kortare tidsperiod hade resulterat i ett mer aktuellt värde men medför även risk för att tillfälliga fluktuationer får ett stort genomslag.
!!påverkas av företagets finansieringslösningar och inbegriper därmed en finansieringsrisk En högre skuldsättningsgrad anses vara förenat med högre risk (Copeland, et al, 2005). De ! som är observerbara inbegriper därmed den finansieringsrisk det aktuella företaget har (Copeland, et al, 2005). Hamada (1969, 1972) kombinerade teori kring företags kapitalstruktur med CAPM och fann att !! (levered beta) det vill säga observerbara ! , eller beta med finansieringsrisk, kan omräknas som om företaget var helt finansierat med kapital från sina aktieägare, benämnt !! (unlevered beta). Detta samband kan skrivas som:
!!! !!
!! !!
!! ! ! !! Där
!!!! "!F$)$($-!?$+,!G$33$(!4=/$()$(=,(!=$+,H!
!!!! "!?43,1//.,++!!
!
! !! "!<'($+,1$+/!/.I3-/*++%0%1/1(,-!!
!!! "!J%3$)$($-!?$+,!G=$+,!I+,%!&0%,%/0$(0%1/(0/.H!
Genom att använda !! i en beräkning av CAPM kan avkastningskravet beräknas för en tillgång eller ett projekt och enbart ta hänsyn till den operationella risken från ett företags verksamhet oberoende av den finansieringsrisk som företaget har (Hamada, 1969; Copeland et al., 2005). Denna metod har använts av Carlin och Finch (2009) då de i sin studie använt
!! i beräkningarna med CAPM. Detta har dock inte gjorts i tidigare studier på den svenska marknaden (Waller & Österman, 2010; Holmberg & Forselius 2011; Jonasson & Tanno, 2011). Att enbart ta hänsyn till den operationella risken vid bestämmandet av diskonteringsräntor för den som ska användas vid nedskrivning av goodwill är lämpligt då IAS 36 p. A19 stipulerar att den diskonteringsränta som används ska vara:
[O]beroende av såväl företagets kapitalstruktur som av hur företaget finansierat köpet av tillgången eftersom de framtida kassaflöden som tillgången väntas ge upphov till inte påverkas av hur företaget finansierat köpet av tillgången.
Kritik gentemot att använda Hamada-formeln på det vis så som Carlin och Finch (2009) har gjort har dock framförts av Lonergan (2009) som bland annat menar att användandet av en ögonblicksbild av skuldsättningsgraden i jämförelse med ett ! vilken beräknas över en tidsperiod, som det gjorts i Carlin och Finchs (2009) studie, kan resultera i att denna justering inte resulterar i någon större praktisk förbättring. I vår studie har dock ett betavärde vilket
enbart tar hänsyn till den operationella risken använts. Detta värde har inhämtats från Datastream. Detta betavärde (ungeared beta !!!"!! ) tar hänsyn till förändringar i kapitalstruktur och skuldsättningsgrad över tid i beräkningen men beräknas dock inte på samma sätt som Hamada-formeln utan utgår från företagets marknadsvärde och skuldsättningsgrad (Thomson Reuters Datastream: Beta, Alpha And Correlation, u.å.) Därav används !!"! i denna undersökning.
En del företag i denna studie har olika typer av aktier (t.ex. A- B- och C-aktier) som handlas på Stockholmsbörsen. Dessa behöver inte ha samma betavärde och för att beräkna företagets betavärde har dessa aktier behandlats som en portfölj. Betavärdet för denna portfölj !!!! har sedan använts som beta för företaget. Enligt Copeland et al. (2005) behövs vid beräkningen av en portföljs betavärde enbart de !!som de enskilda tillgångarna har viktas och räknas samman för att få fram !!. På så sätt att !! ! !!! ! !"! där a och b är vikten, dvs. andelen av de olika tillgångarna x och y och !!!och !!! är respektive tillgångs betavärde (Copeland et al., 2005). Sådana beräkningar har utförts för företag med flera typer av aktier noterade på Stockholmsbörsen. Medelvärdet av börsvärdet under 2010 för respektive aktie har använts för att vikta betavärdena. Betavärdena för dessa företag har därmed beräknats på beskrivet sätt för att få ett betavärde vilket motsvarar hela företaget.
PBABC*TOM867;@J;*M;@@9>*7;?DSFJ9?*DKG*:;D7;:FJN*?FJND>:;7F>LJ7O>:9*
Efter att de teoretiska diskonteringsräntorna beräknats har förekomsten av avvikelser gentemot redovisade diskonteringsräntor undersökts. I tidigare studier så som de av Carlin och Finch (2009) och liknande studier genomförda på svenska börsnoterade företag har ±150 räntepunkters avvikelse från den teoretiska diskonteringsräntan använts som definition av vad som är i linje med opportunistiskt beteende. Detta då en större avvikelse inte ansetts kunna förklaras av estimeringsfel. Motsvarande toleransintervall har även använts i vår undersökning för att uppnå jämförbarhet mellan studier.
PBP*#;JU@:9:U:S;KN@F>L*
I denna studie har företags resultat undersökts för att relateras till eventuell nedskrivning av goodwill och avvikelser mellan teoretisk och redovisad diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning. Detta för att bedöma om eventuella avvikande diskonteringsräntor sammanfaller med nedskrivning och vilka resultateffekter dessa i så fall haft för att relatera detta till income smoothing och big bath. Resultatet år 2010 har jämförts med de fem föregående årens resultat för att bedöma resultatutvecklingen år 2010. Undersökningen har genomförts genom att företagen, baserat på resultatutveckling undersökt år jämfört med jämförelseperioden, delats in i tre grupper: förbättrat, stabilt och försämrat resultat. Valet att använda fem år som jämförelseperiod härrör till att resultaten bör vara aktuella och även att IFRS infördes år 2005. Denna jämförelseperiod användes därav eftersom det inte är en god jämförelse att jämföra resultat vilka redovisas enligt IFRS med resultat vilka inte redovisades i enlighet med IFRS. En längre tidsperiod skulle också innebära mindre aktuella jämförelsevärden.
Bedömningen av företagets resultatutveckling har gjorts genom att medelvärdet och standardavvikelsen för företagets resultat under jämförelseperioden beräknats för att sedan relateras till företagens resultat undersökt år. För att ett resultat ska anses förbättrat undersökt år har vi bedömt att resultatet undersökt år ska vara mer än en standardavvikelse högre än medelvärdet för jämförelseperioden. Gränsvärdet en standardavvikelse används också för att bedöma vad som är försämrat resultat. Gränsvärdet om en standardavvikelse har valts då detta innebär att resultatet avviker mer än normalt. En känslighetsanalys av detta gränsvärde har utförts och återfinns i Bilaga 1.
En alternativ metod att använda vid undersökning av resultatutvecklingen hade varit att använda procentuell förändring avseende resultatet undersökt år jämfört med medelvärde för resultatet under jämförelseperiodens. Dock skulle detta bli missvisande, då volatiliteten avseende företagens resultat kan variera mellan företag. Därmed inbegriper detta mått ingen hänsyn till hur pass kraftigt företagets resultat varierat tidigare. Användande av standardavvikelser för att utreda resultatutvecklingen är därför mer lämpligt då hänsyn tas till företagets tidigare volatilitet avseende resultatutvecklingen under jämförelseperioden.
PBPBC*TUJ:;7F>L97*867*L;>DM867?*>;?JN7FS>F>L*
För att de två variablerna som vi har använt i vår studie, i möjligaste mån, ska vara oberoende av varandra krävs det att resultateffekten av nedskrivningar av goodwill tas hänsyn till. Av den anledningen har nedskrivningen av goodwill återlagts till det undersökta årets resultat i vissa fall. Detta har gjorts om företaget redovisat en diskonteringsränta som är avvikande hög samt ett stabilt eller ett förbättrat resultat. Återläggningen har gjorts då själva syftet med en nedskrivning motiverat av income smoothing, i form av att dämpa resultatet, skulle vara att dra ner ett förbättrat resultat för att minska resultatfluktuationer. Om resultatet skulle beaktas enbart utan återlagd nedskrivning av goodwill skulle detta resultera i att ett företag som potentiellt utfört income smoothing skulle klassificeras som att detta haft stabilt resultat.
Därmed skulle den sökta effekten av företaget, vilken uppnåtts genom goodwillnedskrivningen, enbart bli synlig och därav skulle resultatet av studien bli missvisande om goodwillnedskrivning inte återläggs.
Återläggning av nedskriven goodwill till företagens resultat för företag vilka haft ett försämrat resultat samt avvikande hög diskonteringsränta skulle dock riskerat bli missvisande.
Detta eftersom en potentiellt opportunistiskt för stor nedskrivning, vilken återläggs i sin helhet, skulle kunna resultera i att dessa företags vinstutveckling felbedöms. Detta riskerar bli fallet om hela nedskrivningen av goodwill återläggs när en del av nedskrivningen faktiskt varit befogad. Att nedskrivningen av goodwill för dessa företag inte återläggs kan resultera i en överrepresentation av företag vilka redovisat en avvikande hög diskonteringsränta och ett försämrat resultat. Därav har det i vår studie testats om återläggning av nedskriven goodwill förändrade utfallet gällande denna grupp. Slutsatser om företag där klassificeringen av resultatutvecklingen förändrats till ett stabilt eller förbättrat resultat, om återläggning av goodwill gjorts, kommer därav inte bli av samma reliabilitet som andra resultat. Detta
eftersom hur stor del av en potentiellt opportunistisk nedskrivning som skulle varit befogad inte går att bedöma.
Det ovan förda resonemanget, kring att det inte går att bedöma till hur stor del en potentiellt opportunistisk nedskrivning av goodwill bör återläggas, har av naturliga skäl även bärighet för företag vilka har ett förbättrat eller stabilt resultat samt en avvikande hög diskonteringsränta. Av denna anledning testades det även hur utfallet blev om den nedskrivna goodwillen inte återlades för dessa. Därav har både utfall, avseende företagens resultatutveckling, med och utan återlagd goodwillnedskrivning för företag med en avvikande hög diskonteringsränta beaktats och jämförts.
För företag vilka haft en diskonteringsränta som är inom det uppsatta toleransintervallet, som därmed inte har en avvikande diskonteringsränta, återläggs inte goodwill nedskrivning då dessa företag inte är aktuella för denna studie. Vidare återläggs inte heller nedskrivning av goodwill för företag med en avvikande låg diskonteringsränta då dessa företag potentiellt skulle ha skrivit ned mer än vad de faktiskt gjort. En återläggning av nedskriven goodwill hos dessa företag vore därför missvisande.
Då en återläggning av nedskriven goodwill görs innebär detta att resultatet ändras, vilket i sin tur skulle ändra företagets skatt. Att återlägga goodwill till årets nettoresultat (resultat efter skatt) skulle därmed bli missvisande då vi inte kan komma åt data för att beräkna hur förändringen av skatten skulle blivit. Därför använder vi oss vid undersökningen av resultat före skatt, då en återläggning av goodwill ger oss ett mer rättvisande resultat om det görs på resultat före skatt. Atik (2009) hävdar att tidigare studier, vilka undersökt income smooting, i fråga om hur redovisningstekniska detaljer påverkar resultat, till stor del har relaterats till företagens nettoresultat. Detta är dock inte lämpligt i vår studie av ovan angivna skäl och resultat före skatt blir därmed det bästa måttet för denna studie.
PBV*$;J:*9S*R9NDM@FLL9>?;*867N@97F>L97*:F@@*DIID7:U>FJM*
Med ovan beskrivna metoder har vi därmed undersökt förekomsten av avvikelser mellan redovisad och teoretiskt diskonteringsränta och relaterat detta till resultatutveckling och faktisk genomförd nedskrivning av goodwill. Nedan presenteras i Figur 1 hur variablerna avvikelse diskonteringsränta och resultatutveckling relaterats till varandra.
E675*&'F&X8"5%$"C/.76'10%%&
& /GH)?I&,&
E;*#=..*".&*$<5%.".& /GH)?I&1&
4."#6%.&*$<5%.".& /GH)?I&J&
E;*<=D*".&*$<5%.".&
B,K&'&
L'MN&*=-.$C5-@.$*&O;7*$&
06<@2-.$*6-7<*=-."&&
&
O;&
Y/1C5$+C'/&23&&
C/('60&76''+)C/.&
&
-;&
&
&
V;&
Y/1C5$+C'/&23&*C.&*$+)&
B,K&:&
P-2D&.2%$*"-<6-.$*+"%%&
&
O9&
&
&
-9&
&
&
V9&
&
B,K&9&
L'MN& *=-.$C5-@.$*& %=7*$&
06<@2-.$*6-7<*=-."&
&
O=&
&
&
-=&
&
&
V=&
&
O/6ZS&N'%I6/0"&"02"070/+0"$"&,8"0+$.0/7&"07I%+$+I+#0(5%C/.Z&B$10"/$&C&6'10%%0/&"02"070/+0"$"&10/&0#0/+I0%%$&
$##C50%70& 7'6& 5$/& ,C//$7& 60%%$/& 10/& $#& ,8"0+$.0+& "01'#C7$10& 1C75'/+0"C/.7"J/+$/& '()& +0'"0+C75&
1C75'/+0"C/.7"J/+$Z&
Enligt tidigare forskning skulle den avvikande diskonteringsräntan hos ett företag som befinner sig i cell A1 kunna förklaras av opportunism i form av income smoothing i syfte att dämpa sitt resultat. Detta för att minska resultatfluktuationer. Företagen som befinner sig i cell C1 kan visa på opportunism i form av big bath. Detta då de har satt en avvikande hög diskonteringsränta, vilket skulle kunna motiverats av incitament att sänka ett redan dåligt resultat.
Vidare har faktiskt gjorda nedskrivningar av goodwill studerats. Detta för att bedöma om de avvikande höga diskonteringsräntorna kan vara opportunistiskt satta för att genomföra big bath eller income smoothing. Detta då dessa former av opportunism skulle förutsätta att nedskrivningsprövningen inneburit resultateffekt. Om ingen nedskrivning gjorts, trots att de använt en avvikande hög diskonteringsränta, kan de inte anses opportunistiska av dessa anledningar, då själva syftet med dessa former av opportunism är att uppnå resultateffekt.
Företag med en avvikande låg diskonteringsränta kan inte utredas med samma säkerhet som företag vilka satt en avvikande hög diskonteringsränta. Detta eftersom den resultateffekt vilken potentiellt eftersökts torde vara att undvika eller minska en nedskrivning av goodwill.
Då vi ej alltid kan observera om valet av diskonteringsränta haft denna resultateffekt är det inte möjligt att observera detta beteende med lika god validitet.
Vår studie omfattar alltså inledningsvis en undersökning av förekomsten av avvikelser mellan redovisad och teoretiskt beräknad diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill.
Därefter har det studerats huruvida dessa avvikelser kan förklaras av vad som i tidigare forskning anges motivera dessa potentiellt opportunistiska avvikelser.
