Den uppgiftsspecifika träningens påverkan på ADL-förmågan efter stroke
En litteraturöversikt
Lisa Frisk och Marléne Risarv
Arbetsterapeut 2021
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsa, lärande och teknik
Frisk, L. och Risarv, M.
Den uppgiftsspecifika träningens påverkan på ADL-förmågan efter stroke:
En litteraturöversikt
Examensarbete 15 hp, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsa, lärande och teknik Avdelning för hälsa, medicin och rehabilitering, 2021.
Sammanfattning
Syfte:Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur uppgiftsspecifik träning påverkar ADL-förmågan hos personer med stroke vid arbetsterapeutisk intervention. Metod:
Författarna genomförde datainsamling i två databaser inom medicin och hälsa med inriktning mot arbetsterapi och rehabilitering. Litteratursökningen gjordes i databaserna CINAHL med fulltext och Pubmed. Resultatet av författarnas inklusionskriterier och kvalitetsgranskning blev tolv kvantitativa studier. Studierna analyserades efter de tre stegen gällande studieanalys som beskrivs i Friberg (2017). Analysen resulterade i fem kategorier som redovisar resultatet.
Resultat: Resultatet redovisas i kategorierna; Definitionen och karaktären av uppgiftsspecifik träning, Interventionens kontext och valet av uppgift eller aktivitet, Uppgiftsspecifik träning i kombination med annan åtgärd, Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på funktionsförmågan, Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på
aktivitetsförmågan. Resultatet visade att uppgiftsspecifik träning definierades, utfördes och kombinerades på olika sätt i studierna. Den uppgiftsspecifika träningen förbättrade
funktionsförmågan i övre extremitet och gav en ökad rörlighet och koordinationsförmåga.
Den uppgiftsspecifika träningen förbättrade deltagarnas aktivitetsförmåga där
aktivitetsutförandet och den självupplevda aktivitetsförmågan förbättrades. Slutsats:
Resultatet visade att uppgiftsspecifik träning hade en positiv påverkan på ADL-förmågan då funktions- och aktivitetsförmåga hade förbättrats hos personer med stroke. Författarna anser att mer forskning behövs gällande hur uppgiftsspecifik träning bör utföras då det i dagsläget saknas en enhetlig beskrivning av metoden. Fler studier bör göras där deltagarna tränar i aktivitet.
Sökord: Occupational therapy, Stroke, Task-specific
Frisk, L. och Risarv, M.
The effect of task-specific training on the ADL-capacity after stroke: A literature review.
Examensarbete 15 hp, Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsa, lärande och teknik Avdelning för hälsa, medicin och rehabilitering, 2021.
Abstract
Aim: The aim with this literature review was to describe how task-specific training effects the ADL-capacity for people affected by stroke within occupational therapy intervention.
Method: The data collection was conducted in two databases in medicine and health with a focus on occupational therapy and rehabilitation. The literature search was carried out in the databases CINAHL with full text and Pubmed. The inclusion criteria and quality review resulted in twelve quantitative studies. The studies were analyzed through the three steps regarding study analysis described in Friberg (2017). The analysis ended in five categories which report the result. Results: The results are reported in the categories; The definition and the nature of task-specific training, The context of the intervention and the choice of task or activity, Task-specific training in combination with another measure, The result of the task- specific training's impact on functional ability, The result of the task-specific training's impact on performance capacity. The results showed that task-specific training was defined,
performed and combined in different ways in the studies. The task-specific training improved the function of the upper extremity and increased mobility and coordination. The task-specific training improved the participants performance capacity where the occupational performance and self-perceived performance capacity improved. Conclusion: The results showed that task-specific training had a positive impact on ADL-capacity since functional and
performance capacity had improved for people affected by stroke. The authors believe that more research is needed on how task-specific training should be carried out as there is currently no constant description of the method. More studies should be conducted where participants exersice in activities.
Key words: Occupational therapy, Stroke, Task-specific
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 1
Stroke ... 1
Aktivitet och delaktighet ... 2
Arbetsterapi och rehabilitering ... 3
Uppgiftsspecifik träning ... 4
Problemformulering ... 5
3. Syfte ... 5
4. Metod ... 6
Design ... 6
Litteratursökning ... 6
Urval ... 7
Analys ... 8
Forskningsetiska aspekter ... 9
6. Resultat ... 9
Definitionen och karaktären av uppgiftsspecifik träning ... 9
Interventionens kontext och valet av uppgift eller aktivitet ... 11
Uppgiftsspecifik träning i kombination med annan åtgärd ... 12
Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på funktionsförmåga ... 12
Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på aktivitetsförmågan ... 13
7. Diskussion ... 14
Resultatdiskussion ... 14
Metoddiskussion ... 16
8. Slutsats ... 18
Tillkännagivanden ... 19
Referenser ... 20 Bilaga 1
1
1. Inledning
Under den verksamhetsförlagda utbildningen träffade författarna personer som nyligen insjuknat i stroke. Dessa personer hade olika typer av funktionsnedsättningar som påverkade deras aktivitetsförmåga samt utförande av aktiviteter i det dagliga livet. Varje år insjuknar i Sverige ca 25 000 - 30 000 personer i stroke och är den vanligaste orsaken till funktionshinder hos vuxna (Socialstyrelsen, 2020). Forskning visar på att tidiga rehabiliteringsinsatser på sjukhuset med fortsatt träning i olika vårdformer efter utskrivning kan förbättra
återhämtningen och minska funktionsnedsättningen (Hu et al., 2018; Socialstyrelsen, 2020).
Pessah-Rasmussen (2014) beskriver att det är vanligt förekommande att aktiviteter i det dagliga livet [ADL] påverkas efter stroke. Vid nedsatt ADL-förmåga efter stroke
rekommenderar Socialstyrelsen (2020) uppgiftsspecifik träning. Syftet med uppgiftsspecifik träning är att uppnå optimal funktion för att kunna utföra dagliga aktiviteter. Vid
uppgiftsspecifik träning använder arbetsterapeuten sig ofta av aktiviteter i det dagliga livet som terapeutiskt medel (Hubbard et al., 2009). Med denna litteraturöversikt avser författarna att beskriva hur uppgiftsspecifik träning påverkar ADL-förmågan hos personer med stroke.
2. Bakgrund
Stroke
En stroke inträffar plötsligt och beror på antingen en blödning från hjärnans kärl eller en propp som stänger av blodflödet och orsakar syrebrist i hjärnan. Skadan efter en stroke kan orsaka specifika neurologiska bortfall men kan också ge upphov till en kombination av flera funktionsbortfall. Orsaken till att utfallet av en stroke kan yttra sig på olika sätt beror på att olika delar av hjärnan kan drabbas (Pessah-Rasmussen, 2014). Symtomen kan vara definitiva eller övergående (Terént, 2007). I det akuta skedet är de mest igenkännbara och vanligaste symtomen talsvårigheter, halvsidesförlamning, förlamning i en extremitet eller ansikte samt kognitiv nedsättning som orsakar svårigheter att tolka sinnesintryck. Pessah-Rasmussen (2014) beskriver vanligt förekommande motoriska och kognitiva funktionsnedsättningar efter stroke som kan ge svårigheter med; grov och finmotorik, koordination, balans,
artikulationsförmåga, känsel, uppmärksamhetsfunktioner, minnesfunktioner,
inlärningssvårigheter, varseblivning, språksvårigheter och förmågan att planera och utföra.
Aktiviteter i dagliga livet, arbete, kommunikation, utövning av fritidsintressen och bilkörning är aktiviteter som kan påverkas efter en stroke. I de Nationella riktlinjerna för vård vid stroke (Socialstyrelsen, 2020) beskrivs det att en funktionsnedsättning efter stroke ofta leder till att
2 aktivitet och delaktighet påverkas. Eriksson (2014) beskriver att aktivitet och delaktighet är sammanlänkade och att en person kan påverka sin vardag genom delaktigheten som upplevs i aktivitet.
Aktivitet och delaktighet
The Value and Meaning in Occupations [ValMO] beskriver begreppet uppgift som någonting som ska göras eller som en specifik handling. En uppgift övergår till aktivitet när en person väljer hur den ska utföras, när det finns ett motiv med uppgiften samt när personen får en upplevelse av utförandet (Erlandsson & Persson, 2014). Den teoretiska arbetsterapimodellen Model of Human Occupation [MOHO] beskriver att valet av aktivitet påverkas av samspelet mellan vad en person tror sig kunna göra på ett effektivt sätt, tycker om att göra, värdesätter och finner mening i samt miljöns förutsättningar. Vidare beskrivs personens engagemang i arbete, lek eller aktiviteter i dagliga livet och benämns i MOHO som delaktighet i aktivitet.
Delaktighet avser inte bara utförandet i sig utan också personens subjektiva upplevelse av aktivitet (Taylor, 2017). I Occupational Therapy Intervention Process Model [OTIPM]
beskrivs aktivitet som en serie handlingar som en person utför och känner sig engagerad i.
Engagemanget upplevs för att personen som utför aktiviteten associerar den med en meningsfullhet eller känner ett syfte med utförandet (Fisher & Marterella, 2019). I MOHO (Taylor, 2017) beskrivs de handlingar vi utför i en aktivitet som färdigheter. Färdigheterna delas in tre typer av färdigheter där motoriska färdigheter handlar om att kunna använda sin kropp genom att tex förflytta sig själv eller föremål. Processfärdigheter handlar om ett logiskt användande av föremål, organisera samt inleda och avsluta en aktivitet. Kommunikations- och interaktionsfärdigheter handlar om sociala interaktioner, förmedla sig samt samarbeta med andra.
Eriksson et al. (2012) beskriver att en person som drabbats av stroke utför aktiviteter som den vill göra i större utsträckning om personen har en fungerande ADL. Aktiviteter i dagliga livet avser återkommande aktiviteter gällande personlig vård, boende- och
kommunikationsaktiviteter som människan ägnar sig åt för att ta hand om sig själv. För att möjliggöra ett självständigt vardagsliv måste dessa grundläggande aktiviteter kunna behärskas av personen. Utförandet av aktiviteter i det dagliga livet kräver både
funktionsförmåga och aktivitetsförmåga eftersom funktion avser specifika begränsningar av basfunktioner som rörlighet, muskelstyrka och greppfunktion medan aktivitetsförmåga innebär att en person förmår utföra aktiviteter självständigt (Törnquist, 2017). Occupational
3 Therapy Practice Framework: domain and process (2002) delar in ADL i personliga
aktiviteter i dagliga livet [P-ADL] och instrumentella aktiviteter i dagliga livet [I-ADL]. P- ADL innefattar aktiviteter som är grundläggande för vår hälsa och överlevnad och omfattar aktiviteter som äta, sköta toaletthygien och klä på sig. I-ADL omfattar aktiviteter som är mer komplexa än P-ADL och kräver en högre kognitiv och motorisk förmåga. I-ADL innefattar aktiviteter i hemmet och samhället som avser att ta hand om andra, kommunikation,
finansiering och transport.
Arbetsterapi och rehabilitering
Arbetsterapi bygger på teorier om att människan är aktiv och utvecklingsbar och kan påverka sin hälsa genom aktivitet och delaktighet. Teorierna ger underlag till arbetsterapeutens
intention att främja en persons möjligheter att leva ett så gott liv som möjligt genom att stödja förmågan till aktivitet och delaktighet (Sveriges Arbetsterapeuter, 2018a). I
Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter beskrivs att arbetsterapeuten arbetar för att personen ska kunna utföra sina dagliga aktiviteter som personlig vård, boendeaktiviteter, arbete/skola och lek och fritid på ett sätt som personen upplever som meningsfullt (Sveriges Arbetsterapeuter, 2018b). Etisk kod för arbetsterapeuter beskriver arbetsterapeutens uppgifter där bland annat bedöma behov av arbetsterapeutiska åtgärder samt utreda-, främja- och kompensera nedsatt förmåga till delaktighet och aktivitet ingår (Sveriges Arbetsterapeuter, 2018a). Langhorne et al. (2011) och Socialstyrelsen (2020) beskriver att arbetsterapeutiska insatser resulterar i ökade chanser för personer med stroke att återfå självständighet i det dagliga livet.
Rehabiliteringsprocessen startar tidigt efter att en skada eller sjukdom inträffat.
Rehabiliteringen formas utifrån de konsekvenser i livet som den drabbade personen och den närstående upplever. Rehabiliteringen har personens upplevda oförmåga, behov och intressen som utgångspunkt och varar så länge som behovet finns. Rehabiliteringsprocessen drivs av personens egna mål och beslut där insatserna väljs ut i samverkan mellan
rehabiliteringspersonal, personen och närstående. På en strokeenhet ingår arbetsterapeuten i ett multidisciplinärt team som ska innefatta läkare, sjuksköterskor, undersköterskor,
fysioterapeuter, logoped och kurator. Teamets sammanlagda kompetens är nödvändig för att identifiera vilken nivå avseende funktion-, aktivitet och delaktighet som personen befinner sig på (Lexell & Rivano-Fischer, 2017; Socialstyrelsen, 2020). Pessah-Rasmussen (2014)
beskriver att arbetsterapeutens roll är att utreda och träna upp patientens förmågor gällande
4 ADL. Forskning visar att ADL är de aktiviteter som personer som drabbats av stroke helst vill fortsätta att utföra (Eriksson et al., 2012; Legg et al., 2017). Arbetsterapeuten planerar och arbetar utifrån en arbetsterapiprocess där processen i OTIPM (Fisher & Marterella, 2019) inleds med en fas gällande utredning och målformulering som efterföljs av en interventionsfas och avslutas i en utvärderingsfas. Nationella riktlinjer för vård vid stroke rekommenderar att vid nedsatt motorik i arm och hand bör CI-terapi erbjudas. CI-terapi är en metod som går ut på att endast den affekterade handen ska användas. Vid nedsatt kognitiv förmåga
rekommenderar Nationella riktlinjer för vård vid stroke att kompensatoriska tekniker ska läras ut med syfte att förbättra problemlösningsförmågan och exekutiva funktioner. Vid nedsatt motorik och/eller nedsatt ADL-förmåga rekommenderas det att arbetsterapeuten erbjuder uppgiftsspecifik träning (Socialstyrelsen, 2020).
Uppgiftsspecifik träning
Uppgiftsspecifik träning tar utgångspunkt i självvalda aktiviteter som är relevanta för personen (Borg, 2015; Hubbard et al., 2009; Langhorne et al., 2011; Socialstyrelsen, 2020) där målen med träningen är anpassade efter personen (Socialstyrelsen, 2020; Hubbard et al., 2009; Langhorne et al., 2011). För att kunna möta personens önskningar och behov måste arbetsterapeuten förstå personens upplevelse av omvärlden (Fallahpour et al., 2013). Efter en stroke har uppgiftsspecifik träning visat sig ha god effekt vid motorisk- och sensorisk
återinlärning. Definitionen av uppgiftsspecifik träning är att patienten i ett terapeutiskt syfte praktiskt utför en uppgift där arbetsterapeuten lämnar feedback (Hubbard et al., 2009).
Tidigare forskning visar att effekten av uppgiftsspecifik träning förbättras när den är repetitiv och sker i en reell miljö (Hubbard et al., 2009; Langhorne et al., 2011). Träning i reella aktiviteter förbättrar effektiviteten av viljemässiga rörelser. På så vis påverkas inte bara kroppsfunktioner utan även förmågan att använda rörelsen i utförandet av aktivitet (Hubbard et al., 2009). Uppgiftsspecifik träning inom arbetsterapi kan användas på flera sätt där ett sätt kan vara i arm- och handträning. Ett annat sätt är att använda metoden i ADL-aktiviteter (Socialstyrelsen, 2020). Ett exempel är när en person med stroke på nytt ska lära sig att äta med bestick, då visade det sig vara mer effektivt om personen fick sitta vid ett matbord med riktig mat och fördela maten med riktiga bestick (Hubbard et al., 2009). Fallahpour et al., (2013) beskriver att genom att delta i aktiviteter som personen tidigare har utfört förbättras möjligheten att återuppta sitt dagliga aktivitetsliv. Nationella riktlinjer för vård vid stroke rekommenderar att arbetsterapeuten erbjuder uppgiftsspecifik träning till personer med nedsatt motorik eller ADL-förmåga efter stroke (Socialstyrelsen, 2020). Syftet med
5 uppgiftsspecifik träning är att förbättra och/eller upprätthålla funktions- och
aktivitetsförmågan (Socialstyrelsen, 2020; Hubbard et al., 2009; Langhorne et al., 2011).
Avgörande för att en intervention sätts in är att möjligheten att bli självständig inom ADL ökar (Socialstyrelsen, 2020).
Problemformulering
Enligt ovanstående litteraturgenomgång insjuknar varje år i Sverige ca 25 000 - 30 000 personer i stroke som är den vanligaste orsaken till funktionshinder hos vuxna och kan påverka en persons aktivitet och delaktighet. Pessah-Rasmussen (2014) beskriver flertalet aktiviteter som kan påverkas efter en stroke där ADL är en av dem. Arbetsterapeutens roll i det multidisciplinära teamet är att utreda ADL-förmågan efter stroke och rehabiliteringen syftar bland annat till en ökad självständighet i ADL. Enligt Eriksson et al. (2012) är det av stor vikt att vara självständig i ADL då en person som är självständig inom ADL också utför aktiviteter som den vill utföra i större utsträckning samt har en ökad delaktighet. Vid nedsatt motorik och/eller nedsatt ADL-förmåga rekommenderar Socialstyrelsen att arbetsterapeuten erbjuder uppgiftsspecifik träning. Att öka möjligheten att bli självständig inom ADL är en väsentlig faktor för att erbjuda interventionen (Socialstyrelsen, 2020). Forskningsstudier på hur ADL-förmågan påverkas av uppgiftsspecifik träning är i dagsläget inte så omfattande.
Vidare saknas tydliga riktlinjer på hur den uppgiftsspecifika träningen bör utföras för att uppnå önskat resultat. En sammanställning behövs av den forskning som finns gällande hur ADL-förmågan påverkas av uppgiftsspecifik träning för att få en djupare kunskap inom området.
3. Syfte
Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur uppgiftsspecifik träning påverkar ADL-förmåga hos personer med stroke vid arbetsterapeutisk intervention.
Frågeställningar
• Hur påverkas aktivitetsförmågan av uppgiftsspecifik träning?
• Hur påverkas funktionsförmågan av uppgiftsspecifik träning?
• Hur genomförs interventionen?
6
4. Metod
Design
Författarna har valt att göra en litteraturöversikt då de anser att det är den mest
relevanta metoden för att svara på studiens syfte. Genom att använda litteraturöversikt som metod kan författarna i enlighet med Friberg (2017) skapa en överblick av tidigare forskning genom att systematiskt sammanställa kunskap inom ett avgränsat område. Vilket innebär att identifiera och beskriva befintlig forskning för att få en uppfattning om kunskapsläget. En litteraturöversikt möjliggör att både kvantitativa och kvalitativa artiklar kan användas för att få ett bredare fokus (Friberg, 2017).
Litteratursökning
Inom Universitetsbiblioteket, Luleå tekniska universitet, valdes databaser inom ämnesområdet medicin och hälsa med inriktning mot arbetsterapi och rehabilitering. Författarna använde databaserna CINAHL med fulltext och Pubmed vid sökningen av litteratur. CINAHL med fulltext och Pubmed valdes då Friberg (2017) beskriver att dessa innehåller forskning inom medicin och omvårdnadsvetenskap. I den inledande informationssökningen valde författarna att göra en osystematisk sökning för att få en överblick inom det valda området. Detta gjordes för att hitta sökord av betydelse samt att undersöka om det fanns tillräckligt med underlag för att studera det valda området kopplat till syftet. Friberg (2017) beskriver att den inledande informationssökningen hjälper till att ringa in ett lagom stort ämnesområde. I den inledande informationssökningen kunde författarna slutligen identifiera relevanta sökord att använda sig av till den egentliga informationssökningen då författarna ansåg att sökorden representerade det valda ämnet. Under den egentliga informationssökningen skedde ett systematiskt arbete i enlighet med Friberg (2017) för att få fram det slutgiltiga urvalet. Sökorden som slutligen användes i båda sökmotorerna var Stroke, Occupational therapy och Task. Sökorden stroke och occupational therapy togs fram genom sökning i Svensk MeSH. Svensk MeSH är en ämnesordlista som översätter medicinska termer till ämnesord. Ämnesord preciserar
sökningar och förbättrar sökresultaten (Friberg, 2017). Vid sökning i ämnesordlistan framkom att uppgiftsspecifik träning inte hade någon MeSH-term vilket gjorde att översättningarna kunde se olika ut. Gemensamt för de engelska varianterna av uppgiftsspecifik träning var att alla med relevans inleddes med ordet task. Genom att trunkera task (task*) fick författarna med alla varianter av ordet. Att trunkera ett ord innebär att ordets alla böjelser kommer med (Friberg, 2017). I huvudsökningen användes Stroke och Occupational therapy som MeSH-
7 term och Task användes som fritextord med trunkering (Task*). Sökorden sammankopplades med operatorn AND. Författarna använde sig av booleska operatorer vid sökning för att få fram ett bra litteraturval för studiens syfte (Friberg, 2017).
Urval
För att de valda studierna skulle motsvara litteraturöversiktens syfte valde författarna ut flera inklusionskriterier och exklusionskriterier. Inklusionskriterierna var att de valda studierna var etiskt granskade och godkända för publicering, gjorda på personer med fastställd
strokediagnos samt att interventionerna var arbetsterapeutiska. Exklusionskriterierna var att artiklarna inte fick vara skrivna på ett annat språk än svenska eller engelska och studier som var publicerade senare än år 2010. Vidare exkluderades artiklar som inte fanns tillgängliga för författarna i fulltext, dubbletter, var peer reviewed samt studier som inte svarar på studiens syfte exkluderades. Friberg (2017) beskriver att inklusions- och exklusionskriterier görs för att tydliggöra grunderna för valet av artiklar. Urvalsprocessen inleddes med att författarna var för sig läste titlarna som sökningen gav ur en databas vardera. Titlarna som ej var relevanta valdes bort av vardera författare. Därefter jämförde författarna titlarna med varandra för att sedan plocka bort dubbletter. Abstrakten till resterande artiklar lästes separat där ett andra urval gjordes. Författarna valde då bort artiklar som inte svarade på studiens syfte och artiklar som ej var tillgängliga i fulltext. I nästa steg läste författarna samtliga artiklar i fulltext för att sedan ta ett gemensamt beslut gällande vilka artiklar som skulle ingå i studien vilket
resulterade i tolv vetenskapliga artiklar som samtliga var kvantitativa. Se Tabell 1 för sökordskombinationer och antal träffar i de olika databaserna.
8 Tabell 1. Sökmatris
Databas Datum
Sökningar Sökord Antal
träffar
Urval 1 Antal lästa abstrakt
Urval 2 Antal lästa studier
Urval 3 Antal valda studier
PubMed 210204
S1 S2 S3 S4 S5
stroke
occupational therapy task*
S1 AND S2 AND S3 Avgränsning: 10 år
409 665 13 471 140 415 81 49
12 8 7
CINAHL med fulltext 210204
S1 S2 S3 S4 S5
stroke
occupational Therapy task*
S1 AND S2 AND S3 Avgränsning: Peer Reviewed, år 2010 – 2020
125 419 43 011 105 794 244 155
20 12 5
Analys
Författarna kvalitetsgranskade de tolv artiklarna gemensamt genom att svara på frågor utifrån granskningsmallar gällande randomiserade och icke-randomiserade studier (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, 2020). Författarna använde sig av
granskningsmallarna för att få en större förståelse för artiklarnas innehåll, ta ställning till om artiklarna motsvarar studiens syfte samt för att bedöma risk för bias. Kvalitetsgranskningen medförde att författarna bedömde att samtliga studier var av god kvalitet och kunde användas i litteraturöversikten. Efter kvalitetsgranskningen analyserades studierna enligt de tre stegen i Friberg (2017) gällande studieanalys. I steg ett lästes artiklarna upprepade gånger
av författarna för att få en överblick gällande dess innehåll och sammanhang. Därefter skrev författarna separata sammanfattningar av varje artikel som sedan jämfördes med varandra för att verifiera att allt väsentligt har uppfattats och dokumenterats samt för att bearbeta språkliga missförstånd. Vidare i steg två sammanställde författarna en översikt av studiernas
uppbyggnad och innehåll i form av en tabell. I tabellen framträdde studiernas likheter och skillnader gällande metod, syfte och resultat (Bilaga 1). I steg tre analyserades data genom att författarna identifierade gemensamma nämnare i studierna som delades in i kategorier.
Författarna menar att kategorierna hjälper läsaren att få en ökad förståelse för ämnet där karaktären av interventionen presenteras samt interventionens påverkan på olika förmågor.
9 Forskningsetiska aspekter
Som blivande arbetsterapeuter har författarna följt skyldigheterna som beskrivs i Etisk kod för arbetsterapeuter att följa de etiska reglerna och riktlinjer gällande forskning där
deltagarens intresse sätts först i forskningsarbetet (Sveriges Arbetsterapeuter, 2018a).
Författarna har valt artiklar som är etiskt granskade och godkända för publicering där risk och obehag för deltagarna är noggrant övervägt i relation till vinsten med forskningen (Olsson &
Sörensen, 2011). Enligt Olsson och Sörensen bör en granskning av risker och vinster göras under planeringen och genomförandet av en studie. Då författarna har använt sig av litteratur skriven på engelska finns en risk för språkliga missförstånd eller feltolkning i översättningen.
Då det är tvunget att göra avgränsningar i en litteraturöversikt finns det en risk att forskaren väljer material som stödjer sin egen ståndpunkt (Friberg, 2017). Författarna till detta arbete har därför följt rekommendationerna som nämns gällande att inta ett kritiskt förhållningssätt i urvalet samt att inneha en öppenhet där det valda materialet kan få växa fram under tid. Detta med anledning av att vissa forskningsfrågor har tydligare sökord än andra och därmed
riskeras att utgöra majoriteten av resultatet. I enlighet med Friberg (2017) kan nyttan med denna litteraturöversikt leda till en förbättrad kunskap gällande förhållningssätt och insikt inom arbetsterapi. Författarna har i detta arbete eftersträvat Olsson och Sörensens (2011) beskrivning om att en litteraturöversikt ska genomföras med samma noggrannhet och trovärdighet som de primära källor som återges.
6. Resultat
Analysen av studierna resulterade i fem kategorier; Definitionen och karaktären av uppgiftsspecifik träning, Interventionens kontext och valet av uppgift eller aktivitet,
Uppgiftsspecifik träning i kombination med annan åtgärd, Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på funktionsförmågan, Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på aktivitetsförmågan. Samtliga artiklar hade fokus på träning av övre extremitet.
Definitionen och karaktären av uppgiftsspecifik träning
Uppgiftsspecifik träning beskrevs i de tolv vetenskapliga artiklarnas bakgrund på olika sätt. Vidare kunde utformningen av den uppgiftsspecifika träningen skilja sig åt när det kom till att träna upp nedsatta förmågor. Vanligast förekommande var enbart funktionsträning. Det förekom även funktionsträning följt av träning i aktivitet. I endast en studie tränade deltagarna i enbart aktivitet. Gemensamt för aktivitetsträningen var att den utfördes i reella aktiviteter i
10 en reell miljö. I en del fall var den uppgiftsspecifika träningen högrepetitiv, anpassad efter personen samt att deltagarna mottog kontinuerlig feedback av arbetsterapeuten.
Den uppgiftsspecifika träningen beskrivs som funktionsbaserad (Kim et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Almhdawi et al., 2016; Grattan et al., 2016; Skubik-Peplaski et al., 2017) eller
som aktivitetsbaserad (Rowe & Neville, 2018; Almhdawi et al., 2016; Skubik-Peplaski et al., 2017) där kontinuerlig feedback ingår (Kim et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Almhdawi et al., 2016). Några av studierna beskriver att metoden kan vara repetitiv (Umar et al., 2018;
Rowe & Neville, 2018; Kim et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Lannin et al., 2016) och andra beskriver metoden som högrepetitiv (Winstein et al., 2016; Grattan et al., 2016; Shin et al., 2014; Waddell et al., 2014; Skubik-Peplaski et al., 2017). Vidare beskrivs den
uppgiftsspecifika träningen som intensiv (Winstein et al., 2016; Almhdawi et al., 2016;
Grattan et al., 2016; Shin et al., 2014) och personcentrerad (Rowe & Neville, 2018;
Almhdawi et al., 2016; Waddell et al., 2014).
Gällande karaktären av den uppgiftsspecifika träning så låg fokus i de flesta studier på motoriska färdigheter där deltagarna fick träna funktionen i övre extremitet (Winstein et al., 2016; Umar et al., 2018; Kim et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Almhdawi et al., 2016; Grattan et al., 2016; Shin et al., 2014; Paik et al., 2014; Lannin et al., 2016; Skubik-Peplaski et al., 2017). I sex av studierna med fokus på motoriska färdigheter tränades deltagarnas grov- och finmotorik i övningar som hade som syfte att förbättra nyp och greppförmåga (Kim et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Almhdawi et al., 2016; Paik et al., 2014; Lannin et al., 2016;
Skubik-Peplaski et al., 2017). I två studier fick deltagarna i den motoriska träningen uppgifter som hade koppling till ADL där deltagarna i den ena studien bads att utföra uppgifter som att använda en sprayflaska, lyfta en kanna eller använda en sked (Paik et al., 2014). I den andra studien valdes uppgiften av deltagaren där arbetsterapeuten uppmuntrade till att den skulle vara av ADL-karaktär (Waddell et al., 2014). Vidare tränade deltagarna i Shin et al. (2014) samordnade koordination mellan ögon och hand samt rörelse i övre extremitet genom virtuella spel.
I Hsieh et al. (2017) och i Almhdawi et al. (2016) tränades både funktionen i övre extremitet och aktivitetsförmåga. I Hsieh et al. (2017) tränades deltagarna halva tiden av träningstillfället i funktionsuppgifter och resterande tid i aktiviteter i dagliga livet som att torka bordet, vika handdukar och lägga de i en byrålåda. Även i Almhdawi et al. (2016)
11 delades tiden upp mellan funktionsträning och träning i aktivitet där aktivitetsträningen
utgjorde 70% av tiden och utfördes i störst utsträckning i hemmet samt till viss del på klinik.
Endast i Rowe och Neville (2018) tränades enbart aktivitetsförmågan som gjordes i självvalda aktiviteter i hemmet som deltagaren prioriterade. I fyra studier utfördes uppgiftsspecifik träning intensivt och högrepetitivt (Winstein et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Grattan et al., 2016; Waddell et al., 2014). I de studier där antalet repetitioner presenterats har intervallet av repetitioner varit ca 300 stycken inom en tidsram på 45–60 minuter (Hsieh et al., 2017;
Grattan et al., 2016; Waddell et al., 2014). Flera av de tolv studierna beskriver att
aktiviteterna kunde anpassas i svårighetsgrad utifrån deltagarnas förutsättningar (Kim et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Almhdawi et al., 2016; Grattan et al., 2016; Shin et al., 2014;
Waddell et al., 2014; Skubik Peplaski et al., 2017). I Hsieh et al. (2017) och i Almhdawi et al.
(2016) fick deltagarna kontinuerlig feedback av arbetsterapeuten under interventionens gång.
Interventionens kontext och valet av uppgift eller aktivitet
Den uppgiftsspecifika träningen ägde rum i olika kontexter där valet av uppgift eller aktivitet gjordes i största utsträckning av arbetsterapeuten eller deltagaren.
Två studier genomfördes på sjukhus under den tid då deltagarna fortfarande var inskriven (Lannin et al., 2016; Waddell et al., 2014). Några studier ägde rum på klinik efter utskrivning från sjukhus (Hsieh et al., 2017; Winstein et al., 2016; Umar et al., 2018; Kim et al., 2016;
Grattan et al., 2016; Shin et al., 2014; Paik et al., 2014; Skubik-Peplaski et al., 2017). I en studie var interventionen uppdelad där större delen av interventionen ägde rum i hemmet och övrig tid ägde rum på klinik (Almhdawi et al., 2016). Rowe och Neville (2018) var den enda studie som enbart ägde rum i deltagarnas hem.
Gällande valet av uppgift eller aktivitet förekom det i fyra studier valde deltagarna själva ut vilken uppgift eller aktivitet de ville utföra i interventionen. Deltagarna i Winstein et al.
(2016) och Waddell et al. (2014) valde deltagarna bland funktionsbaserade uppgifter medan deltagarna i Rowe och Neville (2018) samt Almhdawi et al. (2016) valde prioriterade aktiviteter med hjälp av The Canadian Occupational Performance Measure [COPM]. I fem studier valdes uppgifterna ut av arbetsterapeuten som alla var inriktad på funktion (Umar et al., 2018; Kim et al., 2016; Grattan et al., 2016; Paik et al., 2014; Lannin et al., 2016) och i Shin et al. (2014) utformades uppgiften av läkaren för att sedan modifieras av
arbetsterapeuten under träningens gång. I de resterande två studierna framgår det inte vem
12 som valde aktiviteten men valet av aktivitet baserades på deltagarnas funktionsnivå, mål och behov (Hsieh et al., 2017; Skubik-Peplaski et al., 2017).
Uppgiftsspecifik träning i kombination med annan åtgärd
Den uppgiftsspecifika träningen användes i hälften av studierna i kombination med tekniska hjälpmedel, medicinsk behandling samt i kombination med en annan arbetsterapeutisk åtgärd.
Fyra studier använde sig av tekniska hjälpmedel i interventionen (Kim et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Shin et al., 2014; Lannin et al., 2016). Två av studierna bedömde effekten av att använda ett kompensatoriskt tekniskt hjälpmedel i kombination med uppgiftsspecifik träning i jämförelse med att utföra endast uppgiftsspecifik träning. I Hsieh et al. (2017) användes Robotpriming som hjälper armen och handen att utföra passiva och/eller aktiva rörelser utifrån deltagarens förmåga. Även Lannin et al. (2016) var en jämförande studie där Saebo- Flexhandske användes för att hjälpa deltagaren att utföra fingerrörelser. I studien av Kim et al. (2016) undersöktes effekten av EMG-stimulering som tekniskt hjälpmedel i kombination med uppgiftsspecifik träning jämfört med endast det tekniska hjälpmedlet. EMG-stimulering är kopplad till att läsa av hjärnans impulser som skickar signaler om att utföra viljemässiga rörelser i fingrar och handled där EMG-stimuleringen sedan genererar en sammandragning av den aktuella muskeln. En studie använde sig av en virtuell miljö där uppgiftsspecifik träning utfördes i det virtuella programmet RehabMaster. Träningen i den virtuella miljön
kombinerades med konventionell arbetsterapi och jämfördes med gruppen som tränades i enbart konventionell arbetsterapi (Shin et al., 2014).
Uppgiftsspecifik träning användes även i kombination med medicinsk behandling. I Umar et al. (2018) fick deltagarna injektioner med det muskelavslappnande medlet botulinumtoxin följt av uppgiftsspecifik träning jämför med endast uppgiftsspecifik träning. I studien av Paik et al. (2014) fick hälften av deltagarna spegelterapi och resterande fick spegelterapi och uppgiftsspecifik träning. Under spegelterapi placeras deltagaren framför en spegel där endast den icke affekterade sidan syns i spegelbilden i syfte att vilseleda hjärnan att det är den affekterade armen som används.
Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på funktionsförmåga Både före och efter intervention bedömdes samtliga deltagares funktionsförmåga för att se hur den uppgiftsspecifika träningen hade påverkat funktionen i övre extremitet. I huvudsak
13 studerades armen och handens rörelse, koordination, greppstyrka, motorik samt den
självupplevda funktionsförmågan.
I samtliga studier sågs en ökad funktionsförmåga av övre extremitet efter uppgiftsspecifik träning. I tre av studierna visades även en förbättring av den självupplevda funktionsförmågan hos deltagarna (Winstein et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Skubik-Peplaski et al., 2017). I alla studier som studerade rörelse och koordination i övre extremitet visade resultatet på en förbättring av motorisk nedsättning (Umar et al., 2018; Rowe & Neville, 2018; Kim et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Shin et al., 2014; Paik et al., 2014; Skubik-Peplaski et al., 2017). I fyra av de fem studier som studerade greppstyrkan visade resultatet på en positiv förbättring (Hsieh et al., 2017; Grattan et al., 2016; Lannin et al., 2016; Waddell et al., 2014) och i en studie oförändrat (Almhdawi et al., 2016). I de studier där handens motorik studerades visades en förbättring på grovmotoriken (Kim et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Grattan et al., 2016; Paik et al., 2014; Waddell et al., 2014) varav fyra av dessa även visade på en
förbättring av finmotoriken (Kim et al., 2016; Hsieh et al., 2017; Paik et al., 2014; Waddell et al., 2014).
Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på aktivitetsförmågan I tio av de totalt tolv studierna gjordes en subjektiv och/eller en objektiv bedömning av deltagarnas aktivitetsförmåga efter avslutad intervention med uppgiftsspecifik träning.
Deltagarnas aktivitetsförmåga bedömdes i utförande av ADL, självständighet i ADL, självupplevd aktivitetsförmåga, tillfredsställelsen i utförandet av aktivitet samt självupplevd livskvalitet.
Den självupplevda aktivitetsförmågan mättes med självskattningsinstrument där deltagarna själv fick skatta aktivitetsförmågan av den affekterade armen. Efter avslutad intervention visade studierna på en högre skattning av aktivitetsförmågan (Rowe & Neville, 2018; Hsieh et al., 2017; Almhdawi et al., 2016; Grattan et al., 2016; Skubik-Peplaski et al., 2017). Två studier studerade självständigheten i ADL där resultatet visade att uppgiftsspecifik träning ökade självständigheten i ADL (Hsieh et al., 2017; Waddell et al., 2014). Vid bedömning av deltagarnas utförande av ADL sågs en förbättring efter avslutad intervention (Kim et al., 2016; Shin et al., 2014; Paik et al., 2014). Vidare studerades den subjektiva upplevelsen hos deltagarna genom självskattning. I studierna av (Almhdawi et al., 2016; Skubik-Peplaski et al., 2017) skattade deltagarna tillfredsställelsen i utförandet av meningsfulla aktiviteter där
14 resultatet visar på en ökad tillfredsställelse. I studien Lannin et al. (2016) fick deltagarna skatta självupplevd livskvalitet där det sågs en mindre ökning inom gruppen.
7. Diskussion
Resultatdiskussion
Syftet med denna litteraturöversikt har uppnåtts då de fem kategorierna i resultatet;
Definitionen och karaktären av uppgiftsspecifik träning, Interventionens kontext och valet av uppgift eller aktivitet, Uppgiftsspecifik träning i kombination med annan åtgärd, Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på funktionsförmågan, Resultatet av den
uppgiftsspecifika träningens påverkan på aktivitetsförmågan tillsammans redogör för den uppgiftsspecifika träningens påverkan på ADL-förmågan hos personer med stroke.
I kategorin Interventionens kontext och valet av uppgift eller aktivitet beskriver samtliga studier huruvida den uppgiftsspecifika träningen sker på sjukhus, klinik eller i hemmet. Enligt MOHO (Taylor, 2017) är miljön av betydelse då den kan stödja eller hindra en persons utförande av aktivitet. Resultatet saknar en beskrivning av miljöns påverkan på deltagarnas aktivitetsutförande. Resultatet kan diskuteras mot tidigare forskning (Hubbard et al., 2009;
Langhorne et al., 2011) som beskriver att det är fördelaktigt när uppgiftsspecifik träning utförs i reell miljö som är relevant för personen, då det kan vara kontraproduktivt att utföra uppgifter som inte är relevant för personen. Enligt Williams och Murray (2013) kan en person med stroke känna ett gap mellan upplevda förmågor och kraven från miljön.
Resultatet visade att deltagarna i endast fyra studier i kategorin Interventionens kontext och valet av uppgift eller aktivitet fick välja den uppgift eller aktivitet som skulle utföras i interventionen. Resultatet går inte i linje med tidigare forskning (Borg, 2015; Hubbard et al., 2009; Langhorne et al., 2011) som beskriver att uppgiftsspecifik träning tar utgångspunkt i självvalda aktiviteter som är relevanta för patienten. Vidare visade resultatet att i två av de fyra studierna som tillämpade självvalda aktiviteter använde sig av bedömningsinstrumentet COPM vid val av aktivitet som Song et al. (2019) beskriver som ett klientcentrerat
bedömningsinstrument där personen väljer meningsfulla aktiviteter. Meningsfullheten av att deltagarna får välja aktiviteten själv kan diskuteras mot MOHO (Taylor, 2017) som beskriver att valet av aktivitet påverkas av vad personen tror sig kunna utföra, vill utföra och
15 värdesätter. Vidare kan paralleller dra till OTIPM (Fisher & Marterella, 2019) som beskriver att meningsfulla aktiviteter gynnar hälsan.
I kategorin Definitionen och karaktären av uppgiftsspecifik träning visade resultatet att den uppgiftsspecifika träningen var repetitiv i tio av studierna varav fyra av dessa studier innehöll högrepetitiv träning. Vilket går i linje med tidigare forskning (Hubbard et al., 2009;
Langhorne et al., 2011) som beskriver att effekten av uppgiftsspecifik träning förbättras när den är repetitiv. Vidare visade resultatet i kategorin Definitionen och karaktären av
uppgiftsspecifik träning att sju studier anpassade aktivitetens svårighetsgrad utifrån
deltagarnas förutsättningar. Resultatet går i linje med arbetsterapiprocessen i OTIPM (Fisher
& Marterella, 2019) som redogör för att det är arbetsterapeutens uppgift att bedöma aktivitetsutförande, planera och genomföra interventionen utifrån den praxismodell som arbetsterapeuten anser lämpar sig bäst för patienten. Genom att anpassa aktivitet och få en balans mellan utmaningen som aktiviteten innebär och förmågan att utföra aktiviteten menar Law (2002) är en bidragande faktor till att uppleva aktiviteten som meningsfull. I kategorin Definitionen och karaktären av uppgiftsspecifik träning framkom det även att endast två studier beskrev att deltagarna fick kontinuerlig feedback av arbetsterapeuten under
interventionen. Att så stor andel studier inte ger feedback går emot Hubbard et al. (2009) som beskriver att arbetsterapeuten ska lämna positiv och direkt feedback under tiden patienten utför interventionen. Frånvaron av beskrivning av feedback i resterande studier går i linje med MOHO (Taylor, 2017) och OTIPM (Fisher & Marterella, 2019) som beskriver feedback som en behandlingsstrategi för att stärka personens engagemang i aktivitet.
Resultatet visade utifrån kategorierna Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på funktionsförmåga och Definitionen och karaktären av uppgiftsspecifik träning att i
samtliga studier där deltagarna tränade i funktionsbaserade uppgifter ökade deltagarnas funktionsförmåga. Fördelarna med funktionsträning är en ökad förmåga att engagera sig i meningsfulla aktiviteter Nilsen et al. (2015). Vidare visade resultatet utifrån kategorierna Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på aktivitetsförmågan och
Definitionen och karaktären av uppgiftsspecifik träning att deltagarna i åtta studier tränade i funktionsbaserade uppgifter för att sedan få sin aktivitetsförmåga bedömd. Att träna i en funktionsbaserad uppgift för att sedan bli bedömd gällande aktivitetsförmåga går att diskutera mot MOHO som beskriver att en persons aktivitetsförmåga påverkas av den vana som finns att utföra aktiviteten (Taylor, 2017). Vid analys av ovanstående resultat framkom det att deltagarnas funktions- och aktivitetsförmåga förbättrades av träning i funktionsbaserade
16 uppgifter. Resultatet visar att träning i aktivitet endast förekom i tre studier. Att deltagarna i så låg utsträckning tränade i aktivitet går inte i linje med beskrivningen av Law (2002) som beskriver att arbetsterapi fokuserar på att förbättra personens hälsa och välbefinnande genom deltagande i dagliga aktiviteter som är meningsfulla. Även MOHO (Taylor, 2017) och OTIPM (Fisher & Marterella, 2019) beskriver att delta i meningsfulla aktiviteter är en viktig faktor för en persons engagemang. Vidare beskriver Hubbard et al. (2009) att både
kroppsfunktioner och aktivitetsförmåga förbättras om träning sker i reella aktiviteter.
Författarna ställer sig då frågan om det hade varit mer effektivt om funktionsförmågan tränades i aktivitet då träning i aktivitet förbättrar både funktions- och aktivitetsförmåga.
Slutligen visade resultatet i kategorin Resultatet av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på aktivitetsförmågan att endast två studier studerade deltagarnas självständighet i ADL som även hade förbättrats av interventionen. Avgörande för att uppgiftsspecifik träning erbjuds till personer med stroke är att personens möjlighet att bli självständig inom ADL ökar
(Socialstyrelsen, 2020). Kristensen et al. (2011) menar att det finns betydande bevis för att träning i ADL- aktiviteter förbättrar resultatet i P-ADL, I-ADL och delaktighet för
strokepatienter. Även att specifikt använda P-ADL aktiviteter i intervention har visat sig vara en viktig för rehabiliteringen. Att delta i aktiviteter i det dagliga livet är en viktig del i
människans utveckling och upplevda erfarenheter (Law, 2002).
Metoddiskussion
Författarna valde att genomföra en litteraturöversikt i enlighet med Friberg (2017) för att besvara studiens syfte utifrån problemformulering. Genom att använda denna metod ville författarna få en översikt av befintlig forskning inom området. I datainsamlingen valde författarna att använda sig av de två databaser inom medicin och omvårdnadsvetenskap som författarna anser vara de mest relevanta. Fördelen med de två databaserna var att de
tillsammans gav författarna ett heltäckande underlag för att genomföra litteraturöversikten.
Författarna upptäckte i arbetet med bakgrunden att uppgiftsspecifik träning i studier
benämndes på olika sätt vilket medförde att författarna fick ägna mycket tid till att skapa sig en överblick av vilka sökord som kunde representera ämnet på bästa sätt innan en söktråd kunde bildas. Genom att trunkera ordet task i söktråden kunde författarna motverka problemet att uppgiftsspecifik träning benämndes på olika sätt. Emellertid uppstod ett hinder med ordet task då ordet söktes på fritext i kombination med trunkering vilket gav författarna ett väldigt stort underlag med artiklar att hantera som inte var relevant för ämnet.
17 För att spara tid under urvalsprocessen läste författarna titlar och abstrakt separat. En nytta för studiens trovärdighet var att författarna tillsammans beslutade vilka artiklar som skulle läsas i fulltext och kvalitetsgranskas. Vid analys lästes de valda artiklarna till litteraturöversikten flera gånger av båda författarna för att skapa en överblick av studiernas innehåll. Samtliga artiklar var skriven på engelska vilket kan ha lett till språkliga missförstånd eller feltolkningar vid översättningen då engelska inte är författarnas modersmål. För att minimera risken att feltolka informationen i artiklarna förde författarna en nära dialog då brister i språkförståelse förekom. För att underlätta analysen valde författarna att skriva egna sammanfattningar av artiklarna som sedan jämfördes med varandra. Vid några tillfällen framkom det att författarna enskilt inte uppfattat allt väsentligt. I efterhand ser författarna det som fördelaktigt då den totala bilden förbättrades när sammanfattningarna jämfördes vilket stärker studiens
tillförlitlighet. Vidare sammanställdes studiernas uppbyggnad och innehåll i en tabell där även likheter och skillnader framträdde. Tabellen har gett författarna en god översikt där den främst har varit till hjälp för att beskriva innehållet i de olika kategorierna. Vid analys av artiklarna var författarna medvetna om risken att applicera sina egna värderingar i studiernas innehåll och har därför i enlighet med Friberg (2017) intagit en öppenhet för materialet och låtit det växa över tid. Författarnas öppenhet visade sig bli en vinst för studien då öppenheten bidrog till att kategorierna i resultatet inte bara grundar sig i hur uppgiftsspecifik träning beskrivs i bakgrunden utan även utifrån nya gemensamma nämnare som identifierats i analysen av studierna.
I enlighet med Friberg (2017) inkluderas kvantitativa och kvalitativa studier. Det var inte ett medvetet val att endast kvantitativa studier användes i litteraturöversikten. Författarna anser att kvalitativa studier hade kunnat tillföra ytterligare kunskap om personens upplevelse av den uppgiftsspecifika träningens påverkan på ADL-förmåga. Författarna anser
att litteraturöversiktens trovärdighet stärks av författarnas noggranna analyser av studierna, täta dialoger gällande brister i språkförståelse samt ett nära samarbete där arbetet genomförts gemensamt av båda författarna. Författarna har funnit ett stöd i att använda väletablerade modeller för mänsklig aktivitet för att förstå hur funktions- och aktivitetsförmåga tillsammans bidrar till ADL-förmåga för personer med stroke. Vidare anser författarna att denna
litteraturöversikt är överförbar till slutenvården då majoriteten av studierna äger rum på sjukhus.
18
8. Slutsats
När en person utför aktiviteter i det dagliga livet krävs både funktionsförmåga och
aktivitetsförmåga. Författarnas slutsats är att uppgiftsspecifik träning har en positiv påverkan på ADL-förmågan ur ett kliniskt perspektiv då både funktionsförmåga och aktivitetsförmåga hade förbättrats hos personer med stroke. Författarna anser att mer forskning behövs gällande hur uppgiftsspecifik träning bör utföras då det i dagsläget saknas en enhetlig beskrivning av metoden. Resultatet visar att majoriteten av studierna genomförs inom slutenvården där fokus ligger på funktion i övre extremitet. Då syftet med uppgiftsspecifik träning är att öka
möjligheten att bli självständig inom ADL (Socialstyrelsen, 2020) så anser författarna att fler studier behövs där dagliga aktiviteter används som medel i träningen.
19
Tillkännagivanden
Författarna vill först och främst rikta ett stort tack till våra familjer som har stöttat oss under studietiden. Vidare vill författarna ge ett varmt tack till vår handledare Cecilia Björklund som genom sitt engagemang och kunskap bistått med ovärderligt stöd och uppmuntran under studiens gång.
20
Referenser
* Studier som presenteras i resultatet
*Almhdawi, K. A., Mathiowetz, V. G., White, M., & delMas, R. C. (2016). Efficacy of Occupational Therapy Task-oriented Approach in Upper Extremity Post-stroke
Rehabilitation. Occupational therapy international, 23(4), 444–456. doi- org.proxy.lib.ltu.se/10.1002/oti.1447
Borg, J. (red.) (2015). Rehabiliteringsmedicin: [teori och praktik]. (1. uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Eriksson, G. (2014). GAP i vardagens aktiviteter: instrument som mäter delaktighet genom att fånga skillnaden mellan vad klienten vill göra och faktiskt gör (Occupational Gaps
Questionnaire), : version 1.2. ([Ny utg.]). Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) Eriksson, G., Aasnes, M., Tistad, M., Guidetti, S., & von Koch, L. (2012). Occupational gaps in everyday life one year after stroke: association with life satisfaction and impact of stroke.
Topics in Stroke Rehabilitation, 19(3), 244–255. doi.org/10.1310/tsr1903-244
Erlandsson, L. & Persson, D. (2014). ValMo-modellen: ett redskap för aktivitetsbaserad arbetsterapi. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Fallahpour, M., Jonsson, H., Joghataei, M. T., Nasrabadi, A. N., & Tham, K. (2013). "I am not living my life": lived experience of participation in everyday occupations after stroke in Tehran. Journal of rehabilitation medicine, 45(6), 528–534. doi.org/10.2340/16501977-1143 Fisher, A. G., & Marterella, A. (2019) Powerful practice: A model for authentic occupational therapy. Fort Collins, CO: Center for Innovative OT Solutions.
Friberg, F. (red.) (2017). Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (Tredje upplagan). Lund: Studentlitteratur.
*Grattan, E. S., Lang, C. E., Birkenmeier, R., Holm, M., Rubinstein, E., Van Swearingen, J.,
& Skidmore, E. R. (2016). Examining the Feasibility, Tolerability, and Preliminary Efficacy of Repetitive Task-Specific Practice for People With Unilateral Spatial Neglect. The
American journal of occupational therapy: official publication of the American Occupational Therapy Association, 70(4), 7004290020p1–7004290020p8. doi-
org.proxy.lib.ltu.se/10.5014/ajot.2016.019471
*Hsieh, Y. W., Wu, C. Y., Wang, W. E., Lin, K. C., Chang, K. C., Chen, C. C., & Liu, C. T.
(2017). Bilateral robotic priming before task-oriented approach in subacute stroke
rehabilitation: a pilot randomized controlled trial. Clinical rehabilitation, 31(2), 225–233. doi- org.proxy.lib.ltu.se/10.1177/0269215516633275
Hu, X., Wester, P., & Stibrant Sunnerhagen, K. (2018). Evidence-based methods in the clinical practice in updated Swedish national stroke guidelines / Evidensbaserad rehabilitering efter stroke med nya riktlinjer. Läkartidningen, 115(51–52), 2126.
21 Hubbard, I. J., Parsons, M. W., Neilson, C., & Carey, L. M. (2009). Task-specific training:
evidence for and translation to clinical practice. Occupational therapy international, 16(3-4), 175–189. doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1002/oti.275
*Kim, S. H., Park, J. H., Jung, M. Y., & Yoo, E. Y. (2016). Effects of Task-Oriented Training as an Added Treatment to Electromyogram-Triggered Neuromuscular Stimulation on Upper Extremity Function in Chronic Stroke Patients. Occupational therapy international, 23(2), 165–174. doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1002/oti.1421
Kristensen, H. K., Persson, D., Nygren, C., Boll, M., & Matzen, P. (2011). Evaluation of evidence within occupational therapy in stroke rehabilitation. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 18(1), 11–25. doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.3109/11038120903563785
Langhorne, P., Bernhardt, J., & Kwakkel, G. (2011). Stroke rehabilitation. Lancet (London, England), 377(9778), 1693–1702. doi.org/10.1016/S0140-6736(11)60325-5
*Lannin, N. A., Cusick, A., Hills, C., Kinnear, B., Vogel, K., Matthews, K., & Bowring, G.
(2016). Upper limb motor training using a Saebo™ orthosis is feasible for increasing task- specific practice in hospital after stroke. Australian occupational therapy journal, 63(6), 364–
372. doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/1440-1630.12330
Law, M. (2002). Participation in the occupations of everyday life. The American journal of occupational therapy : official publication of the American Occupational Therapy
Association, 56(6), 640–649. doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.5014/ajot.56.6.640
Legg, L. A., Lewis, S. R., Schofield-Robinson, O. J., Drummond, A., & Langhorne, P.
(2017). Occupational therapy for adults with problems in activities of daily living after stroke.
The Cochrane database of systematic reviews, 7(7), CD003585.
doi.org/10.1002/14651858.CD003585.pub3
Lexell, J. & Rivano-Fischer, M. (2017). Rehabiliteringsmetodik. (Upplaga 1). Lund:
Studentlitteratur.
Nilsen, D. M., Gillen, G., Geller, D., Hreha, K., Osei, E., & Saleem, G. T. (2015).
Effectiveness of interventions to improve occupational performance of people with motor impairments after stroke: an evidence-based review. The American journal of occupational therapy : official publication of the American Occupational Therapy Association, 69(1), 6901180030p1–6901180030p9. doi.org/10.5014/ajot.2015.011965
Occupational Therapy Practice Framework: domain and process. (2002). The American journal of occupational therapy : official publication of the American Occupational Therapy Association, 56(6), 609–639.
Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. (3. uppl.) Stockholm: Liber.
*Paik Y-R, Kim S-K, Lee J-S, Jeon B-J. Simple and Task-oriented Mirror Therapy for Upper Extremity Function in Stroke Patients: A Pilot Study. Hong Kong Journal of Occupational Therapy. 2014;24(1):6-12. doi:10.1016/j.hkjot.2014.01.002
22 Pessah-Rasmussen, H. (2014). Rehabilitering och eftervård. I A. Gottsäter, A., Lindgren, A. &
Wester, P. (red.), Stroke och cerebrovaskulär sjukdom. (2., [rev.] uppl., s. 333-342) Lund:
Studentlitteratur.
*Rowe, V. T., & Neville, M. (2018). Task Oriented Training and Evaluation at Home. OTJR : occupation, participation and health, 38(1), 46–55. doi-
org.proxy.lib.ltu.se/10.1177/1539449217727120
*Shin, J. H., Ryu, H., & Jang, S. H. (2014). A task-specific interactive game-based virtual reality rehabilitation system for patients with stroke: a usability test and two clinical experiments. Journal of neuroengineering and rehabilitation, 11, 32. doi-
org.proxy.lib.ltu.se/10.1186/1743-0003-11-32
*Skubik-Peplaski, C., Custer, M., Powell, E., Sawaki, L., & Westgate, P. M. (2017)
Comparing Occupation-Based and Repetitive Task Practice Interventions for Optimal Stroke Recovery: A Pilot Randomized Trial. Physical and Occupational Therapy in Geriatrics, 35(3–4), 156–168. doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1080/02703181.2017.1342734
Socialstyrelsen (2020). Nationella riktlinjer för vård vid stroke.
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella- riktlinjer/2020-1-6545.pdf
Song, C. S., Lee, O. N., & Woo, H. S. (2019). Cognitive strategy on upper extremity function for stroke: A randomized controlled trials. Restorative neurology and neuroscience, 37(1), 61–70. doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.3233/RNN-180853
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2020). Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården och insatser i socialtjänsten: en metodbok. Stockholm
Sveriges arbetsterapeuter (2018a). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka: Sveriges Arbetsterapeuter
Sveriges arbetsterapeuter (2018b). Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter. Nacka:
Sveriges Arbetsterapeuter
Terént, A. (2007). Stroke: hur man förebygger och behandlar. Västerås: Ica.
Taylor, R.R. (red.) (2017). Kielhofner's model of human occupation: theory and application.
(Fifth edition.) Philadelphia: Wolters Kluwer.
Törnquist, K. & Sonn, U. (2017). ADL-taxonomin: en bedömning av aktivitetsförmåga.
(Andra upplagan). Nacka: Sveriges arbetsterapeuter.
*Umar, M., Masood, T., & Badshah, M. (2018). Effect of botulinum toxin A & task-specific training on upper limb function in post-stroke focal dystonia. JPMA. The Journal of the Pakistan Medical Association, 68(4), 526–531.
*Waddell, K. J., Birkenmeier, R. L., Moore, J. L., Hornby, T. G., & Lang, C. E. (2014).
Feasibility of High-Repetition, Task-Specific Training for Personuals With Upper-Extremity Paresis. American Journal of Occupational Therapy, 68(4), 444–453.
23 Williams, S., & Murray, C. (2013). The lived experience of older adults' occupational
adaptation following a stroke. Australian occupational therapy journal, 60(1), 39–47. doi- org.proxy.lib.ltu.se/10.1111/1440-1630.12004
*Winstein, C. J., Wolf, S. L., Dromerick, A. W., Lane, C. J., Nelsen, M. A., Lewthwaite, R., Cen, S. Y., Azen, S. P., & Interdisciplinary Comprehensive Arm Rehabilitation Evaluation (ICARE) Investigative Team (2016). Effect of a Task-Oriented Rehabilitation Program on Upper Extremity Recovery Following Motor Stroke: The ICARE Randomized Clinical Trial.
JAMA, 315(6), 571–581. doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1001/jama.2016.0276
24 Bilaga 1
Titel, Författare, Publicerad, Årtal
Syfte Metod & Urval Intervention & Mätinstrument Resultat
1 Effect of a Task-Oriented Rehabilitation Program on Upper Extremity Recovery Following Motor Stroke: The ICARE Randomized Clinical Trial. Winstein, C. J., Wolf, S. L., Dromerick, A. W., Lane, C. J., Nelsen, M. A., Lewthwaite, R., Cen, S.
Y., Azen, S. P., &
Interdisciplinary Comprehensive Arm Rehabilitation Evaluation (ICARE) Investigative Team. Journal of the American Medical Association, 2016.
Att jämföra effekten av ett strukturerad
uppgiftsorienterat träningsprogram jämfört med konventionell arbetsterapi i strokerehabilitering.
RCT-studie.
361 deltagare fördelat på tre grupper.
(304 slutförde 12 månaders utvärderingen)
Interventionsgruppen utförde intensiv
uppgiftsorienterad träning av övre extremitet 3 x 1h/v i 10 veckor.
Grupp 2 utförde konventionell arbetsterapi 30h i 10 veckor.
Grupp 3 utförde konventionell arbetsterapi som övervakas utan bestämd dos.
Instrument: Stroke Impact Scale (SIS), endast delen som mäter självupplevd handfunktion användes.
Wolf Motor Function (WMFT) Test på tid som mäter arm och handfunktion.
Studien visar en
förbättring i handfunktion uppmätt med SIS och WMFT inom alla grupperna efter 12 mån.
Ingen signifikant skillnad mellan grupperna gällande förbättring av motorisk funktion eller återhämtning efter 12 månader.
2 Effect of botulinum toxin A & task-specific training on upper limb function in post-stroke focal
dystonia. Umar, M., Masood, T., & Badshah, M. The Journal of the Pakistan Medical Associatio, 2018.
Att bestämma effekten av botulinumtoxin A och uppgiftsspecifik träning jämfört med endast uppgiftsspecifik träning av övre extremitet hos patienter med fokal dystoni efter stroke.
RCT-studie.
Interventionsgrupp, 23 st.
Kontrollgrupp, 23 st.
Interventionsgruppen fick botulinumtoxin A följt av uppgiftsspecifik träning 3x1h/v i 8 veckor Kontrollgruppen utförde uppgiftsspecifik träning 3x1h/v i 8 veckor
Instrument:
Motor Assessment scale (MAS), mäter funktionsförmåga i arm
Fugl- Meyer Assessment- Upper limb (FMA- UL),
mäter motoriska funktionsnedsättningar genom att utvärdera reflexer, rörelse, koordination och hastighet i övre extremitet.
Studien visar att enbart uppgiftsspecifik träning förbättrar funktionen i övre extremitet samt i kombination med botulinumtoxin.
Signifikant skillnad i MAS och FMA. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna.
