Institutionen för kulturvetenskaper
Genusvetenskap
”DET DÄR SOM HÄNDE”
- En narrativ diskursanalys av 10 års dagboksinlägg skrivna av en
överlevare av sexuellt våld.
Malin Frithiofsson
Uppsats/Examensarbete: 15 hp
Program och/eller kurs: GS1301 Genusvetenskap
fördjupningskurs
Nivå: Grundnivå
Termin/år: Vt/2017
Handledare: Elin Lundsten
Examinator: xx
Rapport nr: xx
Abstrakt
Uppsats/Examensarbete: 15 hp
Program och/eller kurs: GS1301 Genusvetenskap fördjupningskurs
Nivå: Grundnivå
Termin/år: Vt/2017
Handledare: Elin Lundsten
Examinator: xx
Rapport nr: xx
Nyckelord: Sexuellt våld, narrativ, identitet, diskurs, berättelse
Syfte: Att utforska vad dagboksinlägg, som spinner över 10 år, från en överlevare av sexuellt våld kan säga om rådande samhälleliga diskurser kring sexuellt våld och dess aktörer - samt hur dessa diskurser och hur de upplevs av informanten kan ha förändrats över tid.
Teori: Materialet har analyserats främst genom Margaret Somers teorier kring narrativ identitet, Monika Edgrens teorier om diskursers begränsningar av kommunikativa praktiker, samt ett konceptualiserande av Ninni Carlssons kriterier för Avslöjandets tid. Även Sara Ahmeds läsning av Freuds teorier kring smärtas koppling till kroppslig medvetenhet och identitet, samt John Gagnos & William Simons teorier om sexuella skript används i analysen.
Metod: Den övergripande metoden som används är kvalitativ textanalys, där analysen delats upp i dels en narrativ analys av textmaterialet samt en diskursiv analys av narrativet för att få en förståelse för dess diskursiva möjligheter och begränsningar.
Resultat: Resultaten visar på att den rådande diskursen kring sexuellt våld är allt för snäv för att rymma alla erfarenheter av övergrepp. Detta gäller framförallt vem som får tillgång till diskursivt erkännande av offerskap, med resultatet i en konstruktion av
”riktiga” och
”oriktiga” våldtäktsoffer. Resultaten visar även på hur informanten till en början narrativt framställer sin upplevelse av sexuellt våld som en passiv händelse istället för en aktiv handling. Detta ändras dock då informantens diskursiva
handlingsutrymme breddas över tid och då hon bland annat får tillgång till feministiska diskurser kring sexuellt våld.
Innehållsförteckning
1. Inledning………...s.3 2. Syfte och Frågeställningar………..s.4 3. Epistemologi……….s.5
4. Forskningsöversikt………...s.7
4.1 Konsekvenser av sexuellt våld s.7 4.2 Berättelser om sexuellt våld s.9
5. Material...s.10 6. Metod...s.12
6.1 Narrativ analys s.12 6.2 Diskursanalys s.13 6.3 Tillvägagångssätt s.14
6.4 Autoetnografisk skrivmetod s.14
7. Teoretiska perspektiv...s.15
7.1 Narrativt identitetsskapande s.15 7.2 Smärta och kroppslig medvetenhet s.16 7.3 Sexuella skript s.17
7.4 Berättandets gränser och möjligheter s.18 7.5 Avslöjandets tid s.19
8. Resultat...s.21
8.1 Period 1 (2006-2009) s.21 8.2 Narrativa resultat period 1 s.21 8.3 Diskursiva resultat period 1 s.23 8.4 Period 2 (2010-2013) s.24 8.5 Narrativa resultat period 2 s.24 8.6 Diskursiva resultat period 2 s.27 8.7 Period 3 (2014-2016) s.29 8.8 Narrativa resultat period 3 s.29 8.9 Diskursiva resultat period 3 s.32
9. Diskussion
9.1 Vilka diskurser kring sexuellt våld återfinns i materialet? s.36
9.2 Hur har diskurser kring sexuellt våld och hur de upplevs av informanten förändrats över tid? s.37 9.3 Hur konstruerar informanten sin identitet i relation till det sexuella vålder över tid? s.37
9.4 Hur talar informanten om sin upplevelse av sexuellt våld över tid? s.38
10. Förslag till fortsatt forskning...s.38
2
1. Inledning
Enligt brottsförebyggande rådets statistik så utsattes 3% av Sveriges kvinnliga befolkning för ett eller flera sexuella övergrepp under år 2015. För kvinnor mellan åldern 16-24 så är samma siffra på 9% (Brottsförebyggande rådet, 2017).
Detta är endast procentsatser och siffor, men med hjälp av dem och statistik över hur många kvinnor som bodde i Sverige år 2015 så är det enkelt att räkna ut att bakom dessa siffror så finns 147.601 kvinnor som alla utsattes för sexuella övergrepp under 2015.
147.601 kvinnor.
Det är således inte konstigt att det sexuella våldet har getts stort utrymme i media såväl som i den offentliga debatten under de senaste åren. Mycket forskning har även bedrivits gällande konsekvenser av sexuellt våld (Rand, 2009). Vad som däremot har saknats inom både mediala sammanhang, samhällsdebatten och forskning är ett fokus på överlevare av sexuellt vålds egna berättelser. För bakom dessa 147.601 kvinnor finns 147.601 upplevelser, 147.601 tolkningar och 147.601 vardagar som på ett eller annat sätt har påverkats av sexuellt våld.
Denna uppsats kommer att presentera en djupgående analys av en informants upplevelser och tolkningar av det sexuella våld hon utsatts för, samt hur dessa upplevelser och tolkningar har konstruerats och omformulerats över tid. Syftet med uppsatsen är att belysa hur informanten konstruerar sig själv och sin omgivning i relation till det sexuella våldet hon upplevt, samt hur hennes handlingsutrymme i skapandet av denna konstruktion påverkats av rådande diskurser kring sexuellt våld och dess aktörer. Detta har skett genom en narrativ diskursanalys av informantens dagboksinlägg från 2006 till 2016.
Materialet i denna uppsats är vad jag skulle vilja kalla unikt. Att få ta del av 10 års dagböcker som berättar om livet och vardagen efter en våldtäkt är utmanande, skrämmande och i
slutändan ett otroligt privilegium. Materialet, i dess särskildhet, sätter dock högre krav på kontextualisering av materialet och positionering av mig som forskande subjekt. Detta har lett
3
till en utmaning inför skrivandeprocessen vad gäller epistemologiska utgångspunkter såsom vilken kunskap som kan anses ha vetenskaplig värde, samt vilka positioner som forskare kan anta i produktionen av sådan kunskap. En utmaning som i min mening gör den kunskap som produceras i uppsatsen desto mer värdefull, då den visar på nya sätt att tänka kring, och producera, kunskap om sexuellt våld.
Tidigare forskning kring upplevelser av sexuellt våld har efterfrågat nya sätt att lyfta fram berättelser om sexuellt våld. Detta med grund i att den rådande diskursen kring sexuellt våld är för snäv, och att diskursen befäster sig själv genom att tysta ner berättelser som inte får plats inom den. Rådande diskurs kring sexuellt våld och dess aktörer måste således utmanas och vidgas, för att nedtystandet av alternativa berättelser ska upphöra.
(Carlsson, 2009) (Edgren, 2011).
När jag mötte informanten för denna uppsats, hos en organisation för våldsutsatta kvinnor, så var det just på grund av att vi båda hade upplevelser som tystats ner och vänts inåt. Våra upplevelser av sexuellt våld hade tystats ner av ingen annan än oss själva, på grund av att vårt handlingsutrymme gällande vår förståelse av våra egna övergrepp hade begränsats av rådande diskurser kring sexuellt våld, framförallt diskurser kring vem som får vara ett offer och vem som kan ses som förövare. Nu hjälper vi båda till, på olika sätt, att utmana och bredda den diskurs som tidigare tystat oss genom att undersöka vilka villkor som möjliggör eller begränsar berättelser om sexuellt våld och hur dessa har förändrats över tid.
2. Syfte och frågeställningar
Syfte:
Att utforska vad dagboksinlägg, som spinner över 10 år, från en överlevare av sexuellt våld kan säga om rådande samhälleliga diskurser kring sexuellt våld och dess aktörer - samt hur dessa diskurser och hur de upplevs kan ha förändrats över tid.
Frågeställningar:
Vilka diskurser kring sexuellt våld återfinns i materialet?
4
Hur har diskurser kring sexuellt våld och hur de upplevs av informanten förändrats över tid?
Hur konstruerar informanten sin identitet i relation till det sexuella våldet över tid?
Hur talar informanten om sin upplevelse av sexuellt våld över tid?
3. Epistemologi
För att förstå det kunskapsmässiga värdet i denna uppsats så behöver man först förstå den epistemologiska utgångspunkt som den utgår ifrån.
Genusvetaren Nina Lykke beskriver i sin bok “Genusforskning - en guide till feministisk teori, metodologi och skrift” hur genusvetenskap bör förstås som en postdisciplinär disciplin som kan uppfattas som “skevt”i relation till andra kunskapsfält (Lykke,2009:18).
Jag tar i min epistemologiska ansats vara på denna ‘skevhet’ och det faktum att
genusvetenskap är ett, med Lykkes egna ord, annorlunda och otraditionellt kunskapsfält (Lykke 2009:19).
Jag anser det viktigt att redogöra för min epistemologiska utgångspunkt då den spelar vidare på den skepsis mot traditionell vetenskap och stora intresse för epistemologiska
frågeställningar som finns inom feministisk forskning (Lykke 2009:128). Denna skepsis mot traditionell vetenskap inom det genusvetenskapliga fältet återfinns både i teoribildning, så om hos Lykke, Haraway med flera (Haraway, 1988) (Lykke, 2009) men även i praktik, med exempel i Forskningsnoden “Vetenskap, validering, partiella perspektiv: Kunskapsproduktion bortom normerna" vid Uppsala universitet, där man bland annat intresserar sig för hur vi genererar kunskap inom den akademiska kontexten, samt vilka normer och premisser vi utgår ifrån i denna produktion. Syftet med den forskningsnoden är enligt egen utsago att “använda maktkritiska och konstnärliga perspektiv för att diskutera, ifrågasätta och skapa alternativ till rådande forskningstraditioner” (Uppsala universitet, 2016).
Denna skepsis finner även grund i filosofen Jean-Francois Lyotards läsning av Nietzsche, i boken The postmodern condition: a report on knowledge, där han diskuterar hur universitet begränsar sig själva till att reproducera vad som anses vara bedömt som etablerad kunskap.
5
Detta menar Lyotard innebär att man replikerar lärare snarare än producerar forskare (Lyotard, 1984:39).
Denna uppsats utgår inte från någon positivistisk kunskapsförståelse, vilket innebär att jag inte gör anspråk på att producera en universal, komplett, och objektiv sanning gällande upplevelser av sexuellt våld. Jag ämnar heller inte att ställa mig utanför materialet för att erbjuda en kroppslös analys av dess innehåll. Istället utgår jag från den epistemologiska ansatsen att kunskap alltid har en subjektiv dimension, (Lykke,2009:20) samt en pluralistisk syn på vetenskap (Fejes & Thornberg, 2016:19). Med detta menas att jag har en
utgångspunkt i den vetenskapsfilosofiska teorin om vetenskap som en historieberättande praxis. Detta innebär att jag som forskare i symbios med materialet skapar en historia i vilken jag själv är delaktig, istället för att presentera en objektiv bild en verklighet avskild från mig själv eller som gör anspråk på att vara den enda verkliga sanningen (Lykke,2009:20) (Fejes &
Thornberg,2016:19). Detta epistemologiska avvägande är gjort med grund i att flera feministiska teoretiker från olika epistemologiska tillhörigheter har avfärdat
subjektspositionen om ett neutralt kunskapande subjekt (Lykke, 2009:129) (Fejes &
Thornberg, 2016:19).
Jag ämnar dock inte att utgå ifrån en form av relativism där det inte finns utrymme för kriterier för objektiv kunskap. På ett sätt hamnar denna uppsats mitt i det epistemologiska mellanläge som mycket genusforskning ställs inför; att undvika relativism samtidigt som jag avsäger mig anspråk på en universaliserande metaberättelse och försök till att ge en objektiv, neutral, syn på verkligheten.
Min utgångspunkt i denna uppsats är att det finns ett vetenskaplig värde i denna mellanhet, på samma sätt som det finns ett vetenskapligt värde i genusvetenskapens ‘skevhet’ i relation till andra discipliner. Framförallt då det innebär att de metafysiska antaganden som olika
vetenskapsfilosofiska perspektiv bygger på inte okritiskt accepteras som självklara (Fejes &
Thornberg, 2016:264). Det är en postmodern epistemologisk positionering i det att det är ett självreflexivt projekt som till viss del utmanar vad som upplevs som en cementerad grund för vad som är en vetenskaplig kunskapsproduktion. Samtidigt som det är ett svar på denna samma postmoderna epistemologiska vändningens försök att göra utrymme för nya sätt att
6
genomföra genusforskning (Lykke,2009:142). Ur Lyotards teorier så kan denna postmoderna epistemologiska positionering i uppsatsen förstås genom att den syftar till att bredda diskursen kring sexuellt våld genom att producera kunskap kring upplevelser av sexuellt våld på ett sätt som inte befinner sig helt inom rådande etablerade regler för kunskapsproduktion (Lyotard, 1984:81).
Denna uppsats kommer att presentera en berättelse om sexuellt våld, en berättelse som är situerad både ur informantens materiella-diskursiva orientering så väl som min egen. Den syftar snarare åt att producera vad Filosofen Hywel. D Lewis kallar poetisk sanning, än en i positivistisk anda generaliserbar och objektiv sådan. Med begreppet poetisk sanning så syftar jag på hur uppsatsens berättelse i sin konkreta specificitet kan erbjuda nya sätt att tänka och känna i relation till berättelser om sexuellt våld (Lykke,2009:190f).
Kunskapen som denna uppsats produceras bör förstås som partiell och situerad, men även som ett svar på tidigare forsknings uppmaning om nya sätt att lyfta berättelser om sexuellt våld.
4. Forskningsöversikt
4.1 Konsekvenser av sexuellt våld
Det finns mycket forskning kring både fysiska och psykiska konsekvenser av sexuellt våld, och det råder en relativ enighet inom forskarvärlden kring att sexuella övergrepp har både långsiktiga och kortsiktiga effekter på fysisk och psykisk hälsa (Rand, 2009).
Nationellt Center för Kvinnofrid gav år 2010 ut boken “Antologi - sju perspektiv på våldtäkt”
där man ämnar redogöra för perspektiv på sexuellt våld ur olika vetenskapliga inriktningar.
Jag har ur dessa perspektiv fokuserat på den forskning som är mest relevant för min uppsats.
Detta har baserats dels på vilken forskning som angränsar mest till min egen, och dels beroende på vilken forskning kring sexuellt våld som jag anser lägger en bra vetenskaplig grund för att underlätta förståelsen av min informants berättelse.
7
“Brottet som urholkar hälsan” är den text i NKCs antologi som berör hälsa i relation till sexuellt våld, och dess resultat anser jag är viktiga för att förstå hur delar av min informants välmående kan relateras till hennes upplevelser av övergrepp.
“Våldtäkt som ett demokratiproblem”, skriven av statsvetaren Maria Wendt, är en text i NCKs antologi som använder sig av bokens andra delar och de empiriska diskussioner som läggs fram i dessa för att föra en argumentation kring sexuellt våld utifrån en feministisk
orientering.
De sociala effekter som dokumenterats som konsekvens av sexuellt våld är främst isolering och utanförskap, vilket förklaras med den stigmatisering som individer utsatta för sexuella övergrepp kan uppleva (NKC, 2010:74). De psykiska effekterna av sexuellt våld som beskrivs i “Brottet som urholkar hälsan” går i samma linje som övrig forskning inom ämnet sexuellt våld och det konstateras att det finns en vetenskaplig konsensus över hur sexuellt våld kan leda till långvariga ångeststörningar, och att det är vanligt att överlevare av sexuellt våld utvecklar Post traumatic stress disorder (PTSD)(NKC, 2010:75). Långsiktiga effekter av PTSD beskrivs som den främsta förklaringen för de långsiktiga fysiska effekter som
dokumenterats som konsekvens av sexuellt våld. Artikeln konstaterar att sexuella övergrepp kan resultera i sjukdomssymptom flera år efter händelsen, vilket bland annat förklaras med att ökade stresshormoner över tid har en inverkan på komplexa hjärnfunktioner vilket påverkar saker som immunförsvar och blodtryck. Individer som varit utsatta för sexuella övergrepp är även överrepresenterade inom flera av de mest vanligt förekommande kroniska
smärttillstånden, såsom tex fibromyalgi (NKC, 2010:78).
“Brottet som urholkar hälsan” gör, förutom en empirisk genomgång över effekter av sexuellt våld, även några andra intressanta inlägg i samtalet kring sexuellt våld. Texten beskriver att vi i vår själva förståelse av våldtäkt idag uttrycker en uppfattning kring att det finns en skillnad mellan kroppslig integritet och sexuell integritet. Författarna menar vidare på att det finns en uppfattning om sexuell integritet som mer intimt än kroppslig integritet, varför en våldtäkt uppfattas som mer kränkande än kroppsligt våld. 1
8
“Brottet som urholkar hälsan” beskriver även effekterna av sexuellt våld som existerande både på individ- och samhällelig nivå, vilket även återfinns i Wendts text “Våldtäkt som
demokratiproblem” (NKC, 2010:66) (Wendt, 2010:5). Öberg, Lucas och Heimer har dock ett mer konkretiserat resonemang gällande sexuellt vålds effekter på både individ och
samhällelig nivå. Dom menar på att effekterna på individuell nivå är det psykiska och fysiska lidande som beskrivits ovan, under tiden den samhälleliga nivån består av att överlevare av sexuellt våld är överrepresenterade inom de vanliga folksjukdomarna i Sverige (NKC, 2010:66). Wendt, som i sin text har en mer teoretisk ansats, ser på den samhälleliga nivån av sexuella övergrepp med en utgångspunkt i att sexuellt våld är en makthandling.
I och med Wendts feministiska förhållningssätt till sexuellt våld, så är våldtäkt i hennes text inte endast en handling av våld gentemot en individ, utan även ett sätt att utöva makt över denne. Detta innebär att sexuellt våld kan förstås som en del av det strukturella problemet gällande mäns våld mot kvinnor (Wendt, 2010:5f). Detta synsätt att sexuellt våld skiljer sig mot kroppsligt våld återfinns ju som tidigare beskriver även i Öberg, Lucas och Heimers text, där sexuell integritet beskrivs som mer intimt än kroppslig integritet, vilket Wendt tar vara på och sätter i en feministisk kontext där det kan förstås som en handling av dominans (Wendt, 2010:5) (NKC, 201076).
4.2 Berättelser om sexuellt våld
Där ovanstående forskare har fokuserat på effekter och konsekvenser av sexuellt våld, så har andra intresserat sig för berättelser om sexuellt våld.
Monika Edgren, docent i historia och professor i genusvetenskap beskriver i texten
“Narratives on sexual violence in feminist research” hur historiska maktordningar har en tendens att reproduceras i berättelser om sexuellt våld (Edgren, 2011:143). Detta kan kopplas till Social pedagogen Ninni Carlsson teorier som presenteras i hennes avhandling
“Avslöjandets tid”, där hon beskriver hur den kontext som kvinnor lever i har en påverkan på deras tolkning, såväl som berättelse, av tidigare sexuella övergrepp (Carlsson, 2009:418). Där Edgrens text visar på att rådande diskurser dikterar vilken status som finns tillgänglig för överlevare av sexuellt våld, främst beskrivet av hur statusen som offer inte görs tillgänglig för alla beroende på huruvida man uppnår rättsdiskurserns kriterier för erkännande
9
(Edgren,2011:142), så redovisar Carlsson att offentliga debatter kring sexuellt våld har en betydande inverkan på hur kvinnor som tidigare utsatts för sexuellt våld relaterar till den egna upplevelsen (Carlsson, 2009:418).
I enighet med Edgrens resultat att historiska maktordningar ofta reproduceras i historier om sexuellt våld, så skriver sociologen Jo Woodiwiss att många berättelser om sexuellt våld tystas ner och osynliggörs just för att dom inte faller inom ramen för rådande normer och stereotyper gällande sexuellt våld och dess aktörer (Woodiwiss, 2014:154). Woodiwiss menar på att det inte finns tillgängligt utrymme inom rådande diskurs kring sexuellt våld för alla överlevare att formulera och uttrycka sin berättelse. Ett exempel på detta som presenteras i hennes artikel “Beyond a single story: The importance of separating ‘harm’ from
‘wrongfulness’ and ‘sexual innocence’ from ‘childhood’ in contemporary narratives of childhood sexual abuse” är att rådande diskurs kring sexuellt våld har en stereotyp bild av offer av sexuellt våld som svaga, maktlösa och passiva - en stereotyp som leder till att personer som inte vill eller kan känna igen sig i dessa attribut får svårt att förhålla sig till till, eller rent av avskriver, sin upplevelse av sexuellt våld (Woodiwiss, 2014:155). Diskursen kring sexuellt våld upprätthålls genom att berättelser som avviker från den tystas ner, vilket även innebär obearbetade trauman för de individer vars berättelse inte för utrymme inom diskursen att berättas. Både Woodiwiss, Edgren och Carlsson beskriver således på olika sätt hur rådande diskurser kring sexuellt våld påverkar överlevares relation till sig själv och den egna upplevelsen, och med bakgrund i samtliga av dessa tre texter så kan utläsas ett behov av att utmana och bredda rådande diskurs kring sexuellt våld och dess aktörer.
5. Material
Materialet i denna uppsats består av dagboksinlägg skrivna mellan åren 2006 och 2016 av en kvinnlig informant född 1990. Dagböckerna började skrivas i slutet av 2006 efter att
informanten utsatts för en våldtäkt i början av året, och var till en början inte ämnade för någon annans ögon en informantens egna. Alla inlägg i dagböckerna berör inte övergreppet, varpå jag har fått sålla mycket i materialet för att de 10 åren ska rymmas i denna uppsats.
Denna sållning sker genom att endast fokusera på inlägg som explicit berör det upplevda sexuella våldet, och de analyserade inläggen väljs ut för att belysa hur informanten skrivit om de tidigare upplevelserna över tid. Detta urval har även gjorts för att ombesörja informantens
10
rätt till anonymitet, detta då jag vill att alla dagboksinlägg som används i uppsatsen av forskningsetiska skäl ska kunna vara tillgängliga för granskning. Att endast använda mig av de inlägg som explicit berör det sexuella övergreppet tillåter för granskning av materialet utan att kompromissa med informantens anonymitet.
Det går att argumentera för att det inte finns några delar i materialet som inte är relevant för informantens berättelse om sexuellt våld, då materialet i sig är denna berättelse. För att kunna göra en sammanhängande och riktad analys av berättelsen anser jag det dock nödvändigt att sålla i materialet på grund av dess stora omfång.
Jag hade istället kunnat fokusera på en kortare tidsperiod av materialet, och lyft varje del av materialet under den perioden i min analys, men jag anser att det finns ett större värde i att lyfta delar av ,materialet under en längre tid. Detta på grund av att jag intresserar mig för hur informantens berättelse och tolkningar kring den egna upplevelsen förändras och utvecklas över tid, samt hur den egna subjektiviteten omförhandlas i relation till rådande diskurser kring sexuellt våld.
Det går också att kritisera materialet på grund av dess brist på bredd. Med detta menar jag att det kan anses svårare att uppnå ett vetenskapligt värde från ett material som är hämtad ur endast en persons erfarenheter. Mitt val av material, utifrån denna kritik, motiverar jag genom de resonemang och slutsatser som dragit av flera andra forskare inom detta fält - och som presenterades under kapitlet om tidigare forskning - att det behövs nya sätt att prata om sexuellt våld. Tidigare forskning har visat på att det behövs nya sätt att lyfta berättelser kring sexuellt våld, nya metoder att lyfta dessa erfarenheter, för att utmana och bredda rådande diskurs kring sexuellt våld.
Denna uppsats är ett bidrag till detta, och öppnar för mer liknande bidrag i form av fler nya berättelser om upplevelser av sexuellt våld. Det hade funnits ett värde i att presentera flera informanters upplevelser, men på grund av det stora omfånget av materialet så finns det inte utrymme för det i denna uppsats. Jag anser dock att det inte finns ett behov av att presentera fler berättelser inom ramen av denna uppsats, utan att detta istället kan byggas på av fler berättelser i fler uppsatser eller inom andra ramverk.
11
Ett alternativ för att undkomma materialets brist på generaliserbar bredd, hade varit att analysera dagböcker från fler informanter under en kortare tidsperiod, eller genomföra intervjuer med ett antal överlevare av sexuellt våld. Båda dessa metoder i insamlandet av material förlorar dock tillgång till berättelsens utveckling över längre tid. Att genomföra intervjuer hade även lett till en mer närvarande roll för mig som forskare, då mitt val av frågor så väl som min närvaro under intervjun hade haft en påverkan på vilken berättelse som gjordes tillgänglig.
Jag anser att mitt val av material väl återspeglar tidigare forsknings uppmaning gällande vilken form av ny forskning och kunskap som behövs produceras, samt att den situerade, partiella, kunskap som materialet erbjuder har vetenskapligt värde.
6. Metod
Som övergripande metod så har jag använt mig av en kvalitativ textanalys med fokus på att läsa, förstå och skapa mening ur materialet. De textanalytiska inriktningar som jag har använt mig av är narrativ analys och diskursanalys.
6.1 Narrativ analys
Studiet av narrativ är ett tillvägagångssätt som fokuserar på det specifika och särskilda över det statiska och kollektiva. Det är en metod som utgår ifrån att narrativ är den grundläggande referensramen vilken vi använder oss av för att kunna göra vår omvärld begriplig samt ett medel för att kunna strukturera våra upplevelser och erfarenheter. Att studera narrativ är således ett verktyg för att får att få insikt gällande individers begreppsliggörande processer (Borgström & Boréus, 2012:224ff). Jag har valt att använda mig av en narrativ analys då det möjliggör studier av människors upplevda subjektivitet och identitet samt ett lämpligt instrument för att tolka min informants tolkning av sig själv (Jönson,2010:27f).
Det finns stor begreppslig mångfald inom det narrativa synsättet, varpå jag i detta kapitel kommer tydliggöra på vilket sätt och under vilka förutsättningar som jag har använt mig av det.
12
I denna uppsats har jag använt mig av narrativet som delvis analysobjekt snarare än endast renodlad analysmetod. Rent konkret så innebär detta att jag använt mig av en narrativ analys av materialet för att försöka urskilja hur informanten skapar och strukturerar sig själv och sin omvärld i sina dagboksinlägg - men jag har även använt mig av en diskursanalys för att urskilja diskurser kring sexuellt våld och dess aktörer ur det narrativ som informanten framställt. Jag har således till viss del använt mig av den amerikanska retorikprofessorn Seymour Chatmans definition av narrativ, då jag anser att ett narrativ består av en historia och en diskurs. Med denna definition blir det intressant med både en narrativ analys av materialet och en diskursanalys av narrativet. Detta på grund av att jag anser att de framställningar av narrativ som görs tillgängliga för informanten påverkas av de rådande diskurser och sociala praktiker som denne verkar inom (Borgström & Boréus, 2012:230).
6.2 Diskursanalys
Jag har valt att utöver den narrativa analysen även använda mig av en diskursanalys. Detta för att en diskursanalys erbjuder en bred form av textanalys (Borgström & Boréus, 2012:353).
Den diskursanalytiska metoden tillåter mig att se narrativet i materialet som mer än en återspegling av informantens materiella verklighet. De föreställningar som ges uttryck för i materialets narrativ ges istället en mer produktiv roll då de öppnar för en analys av den diskurs som ger dem mening (Borgström & Boréus,2012:354). Det är även det bästa metodologiska verktyget för att förstå vilka sanningar som skapas i texten, vad som
konstrueras som normalt respektive onormalt samt vad som osynliggörs (Fejes & Thornberg, 2016:90).
Med grund i uppsatsens epistemologiska ansats med en pluralistisk syn på vetenskap, så förstås världen som fragmentarisk. Detta innebär att diskursanalysens roll inte är att urskilja en fast bestämd universal sanning, utan istället att det i ett specifikt sammanhang och vid en specifik tidpunkt finns en form av sanning om världen, vilken skiljer sig från sanningar från andra tidpunkter och kontexter. Denna förstås bäst genom en diskursiv analys.
I denna uppsats så kommer diskursanalysen således syfta till att analysera hur diskurser kring sexuellt våld skapar sanningar kring offer, förövare och upplevelser över tid (Fejes &
13
Thornberg, 2016:22f) genom att försöka urskilja vilka diskurser som styr informantens handlingsutrymme vad det gäller konstruktionen av ett narrativ för att beskriva sina upplevelser av sexuellt våld.
6.3 Tillvägagångssätt
För att kunna ta sig an det stora textmaterialet på ett bra sätt så har flera indelningar och avgränsningar fått göras. För det första så har materialet delats in i kategorier av tre
tidsperioder: 2006-2009, 2010-2013, 2014-2016. Efter detta så har varje enskild tidsperiod analyserats, detta för att enklare kunna belysa eventuella skillnader i materialet över tid.
Resultaten från varje period inleds med en kort positionering av informanten under denna period. Denna positionering är baserad på de dagboksinlägg som skrivits under denna period, och berör saker som social kontext och andra förändringar som eventuellt skett under
tidsperioden. Positioneringen av informanten inför varje tidsperiod är viktig i analysen för att förstå hur en förändrat social kontext, och andra faktorer, kan ha en inverkan på informantens narrativa framställning av sina erfarenheter av sexuellt våld.
Efter denna positionering så inleds varje tidsperiod med en narrativ analys baserat på uppsatsens frågeställningar. I den narrativa analysen så intresserar jag mig för hur
informanten berättar om sig själv och sina erfarenheter av sexuellt våld. Efter detta så har jag genomfört en diskursanalys av de tre tidsperioderna. I diskursanalysen så intresserar jag mig för vilka diskursiva möjligheter och begränsningar som ligger till grund för informantens narrativa framställning.
I den diskursiva analysen så har jag använt mig av två specifika frågeställningar;
1. Vilka diskurser kring sexuellt våld och dess aktörer formuleras eller reproduceras i texten?
2. Vilka bilder av subjektet konstrueras i texten?
(Borgström & Boréus,2012:383).
14
6.4 Autoetnografisk skrivmetod
Jag använder mig inte av en renodlad autoetnografisk skrivmetod i denna uppsats, men mina egna förkroppsligade erfarenheter av sexuellt våld har dock en närvaro genom hela skrivande- och analysprocessen. Detta innebär att det är av betydelse för mig att specificera och
begreppsliggöra denna form av situerad skrivandeprocess.
Jag har inte aktivt använt mig av mina egna förkroppsliga erfarenheter av sexuellt våld som en del av materialet, på det sätt som till exempel media & cultural studies professorn Jackie Stacey använder sig av i sin bok “Teratologies - A Cultural Study of Cancer” (Stacey, 1997) Däremot så har dessa en direkt påverkan för mina förståelseramar för och relation till ämnet, vilket är viktigt att tydligt redogöra för. Mina egna erfarenheter av sexuellt våld har även varit avgörande för min tillgång till det använda materialet, både i form av den initiala kontakten med informanten samt för det förtroende som getts mig att förvalta hennes erfarenheter.
7. Teoretiska perspektiv
7.1 Narrativt identitetsskapande
I min analys, såväl som i mitt val av metod, så har jag utgått från den amerikanska sociologen Margaret Somers koncept “Narrativ identitet”. Somers ämnar att ta begreppet narrativ ur dess tidigare mer begränsade roll inom representativitet, och istället breddat konceptet till att även innehålla identitetsskapande processer. Narrativ identitet som koncept betyder att det är genom narrativ och narrativitet som vi lärt känna, förstå, och göra världen begriplig, Somers menar således att vi konstituerar våra sociala identiteter genom narrativer och narrativitet.
all of us come to be who we are (however ephemeral, multiple, and changing) by being located and locating ourselves (usually unconsciously) in social narratives rarely of our own making (Somers, 1994:606).
Narrativt identitetsskapande innebär att sociala aktörer hittar eller placerat sig själva inom sociala narrativ. Detta innebär även att de narrativ som finns tillgängliga för oss att placera
15
oss inom, utgör det ramverk inom vilket vi är fria att konstituera vår identitet. (Somers, 1994:607). Narrativ lokalisering förser sociala aktörer med identiteter, oavsett hur tvetydiga och motstridiga dessa må vara (Somers, 1994:618).
People act, or do not act, in part according to how they understand their place in any number of given narratives - however fragmented, contradictory, or partial
(Somers,1994:618).
Begreppet narrativ identitet används även av psykiatrikern Clarance Craaford i hans bok Människan är en berättelse där tesen förs att jagets identitet upptäcks och skapas genom berättande (Craaford, 2005).
7.2 Smärta och kroppslig medvetenhet
Jag har i min analys använt mig av engelskprofessorn Elaine Scarrys teorier kring smärta, presenterade i boken “The body in pain”, Freuds teorier om jagets koppling till den kroppsliga ytan, och kultur- och samhällsteoretikern Sara Ahmeds läsningar och sammankopplande av dessa teorier i hennes bok “The cultural politics om emotion”.
Det är först viktigt att påpeka att Scarrys teorier främst berör fysisk kroppslig smärta, under tiden min egen analys berör både fysisk kroppslig smärta som mental smärta. Jag anser dock att det går att applicera mycket av Scarrys teorier om kroppslig smärta på en mental sådan, främst för att förstå smärtas relation till språk samt dess relation till skapandet av kroppen.
Scarry och Ahmed talar båda om bristen på en adekvat vokabulär för att beskriva smärta, att smärta söndrar kommunikation och språk. Det enda sättet att språkligt beskriva smärta är att påtala att man upplever smärta, vilket kan göras om och om igen. Däremot så är att påtala att man upplever smärta inte tillräckligt för att beskriva eller förmedla känslan av smärta, varpå smärta kan beskrivas som både kommunikativt över- och underrepresenterat
(Ahmed,2004:22).
Ahmed använder sig även i sin bok av Freuds teorier om smärtans koppling till kroppslig medvetenhet. Freud beskrev hur jaget är kopplat till vår kroppsliga yta, vår hud, och att det var genom kroppsliga sensationer så som till exempel smärta som vi etablerar denna yta. Vår
16
kroppsliga yta är alltså kopplad till vårt jag, det är genom att göras medvetna om denna yta som vi vet vart vi slutar och vår omvärld börjar, och vi görs medvetna om denna yta genom att den ingår i oftast smärtsamma möten med andra kroppar eller andra objekt. (Ahmed, 2004:23f). Ahmed menar att man blir medveten om sin kropps yta endast när den är obekväm eller i smärta, vilket inte endast innebär den fysiska sensationen utan även den emotionella tolkningen av sensationen som smärtsam (Ahmed,2004:24).
Whilst sensation and emotions are irreductable, they cannot simply be seperated at the level of lived experience (Ahmed, 2004:25).
Vårt, med Freuds terminologi, ‘Jag’ är alltså sammankopplat med våran yta. Etablerandet av denna yta, och i förlängningen medvetenheten om vårt jags gränser mot omvärlden, drivs av kroppsliga sensationer som vi tolkar som obekväma eller smärtsamma.
7.3 Sexuella skript
Jag har i min analys även använt mig av konceptet “Sexuella skript”, vilket myntades av sociologerna John Gagnon och William Simon efter att de bestämt sig för att försöka teoretisera den analytiska data som hade samlats in gällande amerikaners sexliv (Gagnon &
Simon, 2005).
Teorin kring sexuella skript är baserat på symbolisk interaktionism, med vilket menas att vår identitet skapas genom interaktion med andra. Gällande sexualitet så innebär detta att
människors sexuella praktiker konstrueras och tolkas genom en kontinuerlig interaktion med andra såväl som med sig själv. Gagnon och Simon motsätter sig bilden av “den naturliga sexualiteten” och menar iställer att sexualitet och sexuella praktiker är något som görs samt att kulturella normer och sociala roller är systematiskt länkat till sexuell praktik (Gagnon &
Simon, 2005).
De sexuella skript som Gagnon och Simon presenterar är följande; kulturella, interpersonella och intrapsykiska. Den kulturella nivån av sexuella skript är på samhällelig och kollektivt plan, och utgör våran gemensamma referensram för sexuella praktiker. Kulturella skript kan
17
förstås som normativa då de innehåller samhälleliga föreskrifter om önskvärda och ickeönskvärda beteenden. Interpersonella skript kan förstås som det konkretiserade och kontextualiserade resultatet av de kulturella skripten och utgör en form av ‘manus’ för sexuella beteenden och situationer individer emellan. Gagnon & Simon beskriver även hur personer inom den interpersonella nivån av sexuella skript kan utveckla strategier för att bli medförfattare och således bli aktiva deltagare i skapandet av sexuella skript (Gagnon &
Simon, 2005:14ff ,312ff).
De sexuella skripten har även en inverkan på människor på en intrapsykisk nivå, detta förklaras bäst genom att de utgör ramen och vokabulären för hur våra upplevelser tolkas och språkliggörs. Denna intrapsykiska nivån av sexuella skript kan beskrivas som ett möte mellan kulturella och interpersonella skript där dessa kontinuerligt omförhandlas. Det är även inom den intrapsykiska nivån som individers personliga sexualitet utvecklas samt kopplas till en social kontext. Det intrapsykiska skriptet, eller individuella skriptet, som det även kallas ibland, omförhandlas kontinuerligt genom hela livet. Gagnon & Simon uppmärksammar dock att unga kvinnor har större svårigheter än andra att utveckla individuella sexuella skript, på grund av att de kulturella skript som styr kvinnors sexuella praktiker är snävare än mäns (Gagnon & Simon, 2005:14ff ,312ff).
7.4 Berättandets gränser och möjligheter
För att bäst förstå och analysera berättelserna kring sexuellt våld som utgör materialet för denna uppsats så behöver man först ha en förståelse för det utrymme inom vilka dessa berättelser existerar. Här har jag återigen använt mig av Monika Edgrens tidigare forskning kring berättelser om sexuellt våld föt att belysa de diskurser, normer, och historiska kontexter som verkar kring berättelser för sexuellt våld och utgör ramarna för berättandets gränser och möjligheter. Edgren beskriver detta i sin artikel “Berättelser om sexuellt våld inom
feministisk forskning” som;
“Berättelser om händelser är kommunikativa praktiker som är beroende av historia, diskurser och normer. De sätter gränser för hur man kan tala” (Edgren, 2011:144).
18
Edgren påpekar även att berättande i sig inte alltid följer universella mönster, utan kan te sig motsägelsefullt och cirkulärt. Speciellt berättelser om sexuellt våld, menar Edgren, kan för läsaren sakna en viss begriplighet, framförallt kan de sakna en begriplig distinktion mellan rollerna av offer och förövare. Detta då offret i berättelser om sexuellt våld inte alltid uppvisar de, genom rättsdiskursen och den historiska kontexten kring sexuellt våld, begripliga och igenkänningsbara tecken på offerskap (Edgren, 2011:144).
Edgren ser på de kroppsliga erfarenheterna av sexuellt våld i relation till berättande som både beroende och oberoende. Med detta menar jag att hon ser på de kroppsliga erfarenheterna som både de oberoende byggstenarna vilka finns tillgängliga att använda för att bygga berättelsen, men även som beroende och flexibla då hon uttrycker att de kroppsliga erfarenheterna är formbara av berättelsen om dem (Edgren, 2011:144).
Den kanske mest relevanta teoretiska utgångspunkten för denna uppsats analys är dock premissen att berättelser om händelser, mer specifikt berättelser om händelser av sexuellt våld, verkar inom ramen för samhälleliga diskurser vilka dikterar berättandets villkor. Dessa diskursiva ramar kan dock utmanas och överskridas, då ständigt sker en kamp om hegemoni mellan olika diskurser (Edgren, 2011:144f).
De specifika diskurser som Edgren nämner i relation till berättelser om sexuellt våld är följande; Juridiska, plats/rum, och feministiska. Juridiska diskurser har en stor roll gällande förståelsen för olika aktörer i berättelser kring sexuellt våld, framförallt vad det gäller offer och förövare och motsättningar mellan dessa roller (Edgren,2011:145).
Detta innebär att juridiska diskurser även har en stor inverkan på berättandets möjligheter, då en snäv diskursiv förståelse för dessa roller gör att berättelser som inte faller inom ramen för den juridiska diskursen tystas ner eller görs obegripliga (Edgren:2011:142).
Diskurser kring plats/rum ger fysiska eller sociala platser mening genom att konstruera dom som hotfulla eller trygga, och även som maskulina eller feminina (Edgren,2011:145).
Edgren menar ytterligare att en tillgång till feministiska diskurser kan fungera som ett verktyg för att utmana och destabilisera andra diskurser kring sexuellt våld, till exempel den juridiska diskursen (Edgren, 2011:145).
19
7.5 Avslöjandets tid
Jag har återigen valt att använda mig av en teoretisk grund baserad på den tidigare forskning kring sexuellt våld som nämnts tidigare i uppsatsen. Denna gången så gäller det Ninni
Carlssons begrepp avslöjandets tid. Avslöjandets tid är namnet Carlsson gett åren 1970-1996 då hon märkte en markant skillnad i sitt material vid denna tid vilket visade en tydlig ökning av kvinnors berättande om erfarenheter av sexuellt våld (Carlsson, 2009).
Carlsson bestämde sig då för att undersöka kvinnornas samtid för att försöka förstå vad som ledde till att så många kvinnor valde att börja prata om sina övergrepp under denna tid. Detta gjorde hon genom att analysera pressklipp från denna tidsperiod. Målet med att undersöka kvinnornas samtid under denna tidsperiod var att;
förstå det sammanhang av historisk tid och rum, och det diskursiva handlingsutrymme kvinnorna hade under den period då de först började avslöja sina
övergreppserfarenheter (Carlsson, 2009:99).
Det finns tre fenomen som utmärker avslöjandets tid, enligt Carlsson. Det är även viktigt att ha i åtanke att dessa tre fenomen sam-existerar samt är en förutsättning för varandra. De tre fenomenen som utmärker avslöjandets tid är följande; En offentlig debatt kring sexuella övergrepp, en uppkomst av en medveten tanke kring den egna erfarenheten av sexuellt våld samt en möjlighet att tala om övergreppet genom personliga samtal (Carlsson, 2009).
Carlsson beskriver det som “en ny kollektiv medvetenhet om sexuella övergrepp” (Carlsson, 2009:99) där lyssnande möjliggör berättande. Den medvetna tanken kring det egna
övergreppet beskriver Carlsson som att övergreppet hos den utsatte “börjar finnas” vilket även skapar ett intresse för att berätta och prata om det. Detta i sam-existens med ett offentligt samtal kring sexuellt våld, och den kollektiva medvetenhet som det offentliga samtalet medfört innebär en öppning för personliga samtal kring övergrepp. Carlsson menar därför att avslöjandets tid även kan kallas “lyssnandets tid” (Carlsson 2009).
20
Kvinnorörelsen, menar Carlsson, har haft en betydande roll för avslöjandets tid. Detta då kvinnorörelsen fört fram feministiska diskurser om solidaritet och systraskap.
Jag har inte valt att använda mig av avslöjandets tid som en benämning på en specifik
tidsperiod, utan istället som koncept. Detta innebär att jag har använt mig av de fenomen som Carlsson beskriver utmärker avslöjandets tid som analysverktyg för att förstå det diskursiva handlingsutrymme som informanten till denna uppsats har och hur detta eventuellt har förändrats över tid. Då jag inte har valt att, likt Carlsson, studera informantens samtid under berättelsernas gång så är jag istället begränsad till att utläsa dessa utmärkande fenomen för avslöjandets tid ur informantens sätt att berätta och reflektera kring sin egen samtid.
8. resultat
Jag har, som tidigare nämnt, valt att dela upp analysen i tre delar baserat på tidsepoker i materialet. Detta är för att lättare urskilja narrativa såväl som diskursiva skillnader i materialet över tid. Varje tidsperiod är även indelad i narrativa resultat och diskursiva resultat. I det narrativa resultatet ägnar jag mig åt att analysera hur informanten konstruerar sig själv och sina upplevelser genom berättandet och i det diskursiva resultatet så analyserar jag vilka diskurser som möjliggör eller begränsar den narrativa framställningen. Även om jag endast använt mig av de dagboksinlägg som explicit berör det sexuella våldet i själva analysen, så kommer jag att kortfattat positionera informanten inför varje tidsperiod baserat på övriga dagboksinlägg. Detta gör jag för att det är av betydelse för analysen att veta vilka sociala kontexter som informanten rört sig inom under denna period då detta påverkar vilka diskurser som gjorts tillgängliga för henne.
8.1 Period 1 (2006-2009)
År 2006 utsätts informanten, på en fest med unga vuxna, för sexuellt våld och tvång. Hon går då sista året i grundskolan, bor fortfarande i sitt familjehem och har ännu inte haft några romantiska eller sexuella relationer. Övergreppet polisanmäls aldrig. Under perioden sker
21
förändring i och med att grundskolan avslutas och gymnasiet börjar, med nya intryck och nya bekantskaper.
8.2 Narrativa resultat period 1
Informantens berättelse om det sexuella våldet i period 1 utmärks i både ett språkligt och ett reellt undvikande. Med detta menar jag att dagboksinlägg som explicit berör övergreppet är betydligt färre under denna period, samt att när det väl skrivs om övergreppet så benämns det genomgående endast som “det där som hände”. ‘
Att inläggen i period 1 är betydligt färre än i de övriga två kan till dels förstås utifrån narrativet i dem, speciellt i relation till narrativt identitetsskapande. Informanten ger i flera inlägg uttryck för att övergreppet skapas genom samtal kring eller skriftliga beskrivningar om det. Begreppet narrativt identitetsskapande innebär att människor skapas och skapar sig själva genom berättelser. Med en sådan förståelse kan man utläsa ur texterna från period 1 en ovilja att skriva, såväl som prata, om övergreppet för att en sådan språklig framställning av
övergreppet även skapar övergreppet.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om det som hände. Känns jobbigt att skriva ner det på papper för då känns det så verkligt. om någon skulle läsa detta så skulle de ju veta och då skulle bollen vara i rullning och det skulle verkligen ha hänt.
Nu är det bara en grej som hände inte något som verkligen har hänt i världen.
Det där makes no sense -Augusti 2006
Informanten upplever att hon skapar övergreppet genom att skriva om övergreppet, vilket kan förklara varför perioden har betydligt mindre inlägg om övergreppet än de övriga två.
Liknande denna syn på ett narrativt materialiserande och skapande av en händelse i skrift, så uttrycker informanten att en språklig framställning av händelsen i form av samtal, har en oönskad producerande roll;
Tänker ibland på att [namn] vet vad som hände men aldrig tar upp det med mig.
22
Det känns ändå skönt på något sätt. Det blir så litet då. Ingen big deal liksom.
-September 2006
Ur detta kan utläsa en tanke om att hur man pratar om något, eller om man överhuvudtaget pratar om något, har en roll i att konstruera att något hände men även betydelsen av vad som hände. Informanten upplever att övergreppet blir litet av att det inte ges språkligt utrymme, vilket innebär att behandlingen av en händelse görs till en aktivt producent av händelsen.
Händelsen blir liten av att behandlas som liten.
Den narrativa framställningen under denna period är även en av internaliserad skuld och skam. Under denna period nämns inte förövaren, varken uttalat eller implicit, någonstans i materialet. Däremot så uttalas en känsla av skam, som beskrivs som en rent kroppslig sensation;
Ush (sic!) jag skäms så mycket. Det liksom kryper i mig.
-Augusti 2006
Det är således inte endast övergreppet som undviks i berättelsen under denna period, utan även förövaren har gjorts osynlig i informantens berättelse. Även i det tidigare nämnda citatet så skrivs förövaren ut från narrativet; “Nu är det bara en grej som hände” osynliggör helt relationen mellan förövare och offer, och reducerar istället händelsen till att skeende till synes utan aktörer med agens eller inbördes maktrelationer. Under period 1 så refereras övergreppet genomgående till på detta sätt, som något som hände istället för något som någon gjorde mot en annan. Det går att tolka denna narrativa framställning av övergreppet under denna period som ett undvikande av att konstruera aktörerna i övergreppet. Om att tala eller skriva om övergreppet innebär att man skapar övergreppet, så kan undvikandet av att belysa rollerna i övergreppet förstås som ett undvikande av att skapa dessa. Med detta menar jag att
informanten undviker att berätta om övergreppet som en handling utförd mot henne av en annan, i ett undermedvetet försök till att inte positionera sig själv i ett förövare - offer narrativ.
23
Utifrån Somers teorier om narrativ identitet, där vi skapar oss identiteter genom att placera oss inom sociala narrativ, så kan informantens ovilja att narrativt framställa rollerna inom
övergreppet vara ett uttryck för en motvilja att lokalisera sig själv som offer i det sociala narrativet kring sexuellt våld.
8.3 Diskursiva resultat period 1
Den tydligaste diskursen som reproduceras i informantens berättelse under period 1 är sexuellt våld som aktörslöst, framförallt gällande rollen av förövare. Krönikören Irena Pozar
summerade denna diskurs väl, i en krönika skriven för tidningen Vecko Revyn, med
meningen “Alla känner ett våldtäktsoffer men ingen känner en våldtäktsman”. Övergreppet beskrivs, som ovan nämnt, kontinuerligt under period 1 som “det som hände” vilket
reproducerar diskursen kring sexuellt våld som något som händer kvinnor istället för något som män gör. Diskursen kring sexuellt våld som aktörslöst går i led med Monika Edgrens tidigare presenterade teorier kring hus berättelser om sexuellt våld ofta saknar en begriplighet i de distinktioner som görs mellan offer och förövare. Detta återfinns även i de bilder av subjektet som konstrueras i inläggen från period 1. Informantens första narrativa konstruktion av sig själv i relation till övergreppet är ett uttryck för skam och kroppslig olustighet; “ Ush jag skäms så mycket. Det liksom kryper i mig”. Att känna skam efter ett sexuellt övergrepp är inget ovanligt, och kan till viss del förstås bland annat ur den tidigare forskning som bedrivits på ämnet och presenterats tidigare i denna uppsats - nämligen att det finns en skillnad mellan kroppslig och sexuell integritet vilket gör sexuellt våld mer kränkande än annat kroppsligt våld (NKC,2010:76). Lyfter vi ur inläggen från period 1 ur dess historiska och sociala kontext, så hade dock sättet informanten berättar om övergreppet, och konstruerar sina känslor kring det, kunnat läsas som en berättelse där hon är förövare snarare än offer. Med detta menar jag att den berättelse som förmedlas i period 1 är den av en till synes aktörslös händelse, vilken informanten känner stark kroppslig skam över. Detta istället för en tänkbar alternativ berättelse av ett övergrepp som skedde av en aktiv aktör mot ett annat offer, där offret blivit utsatt för något som förövaren borde känna skuld över. Edgrens teorier om en obegriplighet i distinktionen mellan offer och förövare i berättelser om sexuellt våld är som tydligast under period 1, där en kontextlös läsning av inläggen hade kunnat förstås som en berättelse skriven av en förövare snarare än ett offer.
24
8.4 Period 2 (2010-2013)
Under denna period så tar informanten studenten, får sitt första jobb och påbörjar sin universitetsutbildning. Under denna period så har hon även sina första romantiska och sexuella kontakter.
8.5 Narrativa resultat period 2
Berättelsen i period 2 är full av frågor. Denna period utmärks av flertalet frågor och fundering från informantens sida gällande övergreppet, både kring den egna upplevelsen, förövarens upplevelse, samt funderingar kring hur övergreppet har förändrat henne som person. Det är även i denna period som förövaren introduceras som aktör i berättelsen. Inläggen som explicit berör övergreppet är fler och de är rakare och tydligare i sin karaktär. Informanten uttrycker, svårigheter med den språkliga framställningen av övergreppet och filosoferar kring den språklöshet som hon själv upplever. Period 2 inleds med funderingar kring ett oförberett möte som skett med förövaren strax efter övergreppet, men som inte tidigare nämnts i dagboken:
Jag tror det värsta var veckan efter vi sprang på varandra på en fest och jag sträckte fram min hand för att hälsa och dom skrattade åt mig. Två av dom. För att jag inte mindes. Som att det var något jag gjorde alltid.
Och då måste han ha berättat Varför berättar man nått sånt?
Vad tror han har hänt?
Han har berättat och dom skrattar åt att jag inte mindes vem det var.
Vad har han berättat Varför har han berättat
Vad tror han har hänt om han inte skäms?
• September 2010
25
I detta inlägg så introduceras förövaren in berättelsen, trots att själva övergreppet fortfarande görs språkligt osynligt. Narrativet i Period två är, som ovan nämnt, präglat av frågor och funderingar snarare än påståenden eller beskrivningar kring övergreppet. I detta inlägg så fokuserar informanten på förövarens syn på övergreppet, och vilken föreställning av händelsen han måste sitta på för att vilja berätta om det för andra människor.
Intresset för förövarens bild av övergreppet kan tolkas som ett försök till att etablera det sociala narrativ som det skedde inom, alltså ett sätt för informanten att definiera ett
händelseförlopp, ett socialt narrativ, för henne att lokalisera sig själv inom. Utifrån Margaret Somers (1994) teorier så blir vi dom vi är genom att undermedvetet lokalisera oss själva inom ramen för givna sociala narrativ. Upplevelsen att det narrativ som informanten lokaliserat sig själv inom blir destabiliserat eller ifrågasatt av det faktum att förövaren inte verkar dela denna syn på händelsen, kan därför ha en destabiliserande effekt på delar av informantens identitet.
Detta kan förklara informantens behov av att förstå förövarens bild av händelsen.
Detta inlägg från period 2 kan även analyserar genom Gagnon & Simons (2005) teorier om sexuella skript. Informantens berättelse uttrycker en oro för att övergreppet kan ha tolkats olika av henne och förövaren. I inlägget så frågar sig informanten varför någon skulle vilja berätta för någon annan om vad som hade hänt, vilket antyder att det enligt hennes upplevelse är något man borde vilja tysta ner och känna skam inför. Bilden av förövaren i inlägget är dock inte en bild av någon som skäms, tvärtom det är en bild av någon som berättar vidare och skrattar. Detta kan tolkas som en snedvridning i aktörernas kulturella sexuella skript. De kulturella sexuella skriften är, som tidigare nämnt, vår kollektiva referensram för sexuella praktiker. De kan även beskrivas som gemensamma samhälleliga föreskrifter om önskvärt och icke-önskvärt sexuellt beteende. Förövaren, i informantens berättelse, verkar agera under andra föreställningar kring kulturella skript än vad informanten gör. Varpå han inte verkar anse att han ägnat sig åt något icke-önskvärt sexuellt beteende. Däremot så kan skrattet, och den upplevda hånfull heten gentemot informanten tolkas som ett disciplinerande av henne, att hon agerat utanför ramen för de kulturella skripten genom att inte minnas en person som hon haft ett sexuellt möte med. Gagnon & Simon (2005) beskriver hur de kulturella skripten är mer snäva och begränsande för unga kvinnor, vilket kan spela en betydande roll för denna snedvridning gällande informanten och förövarens upplevelser kring övergreppet. Denna snedvridning kan även förklara informantens fokus på frågor och funderingar kring
26
förövarens upplevelser. Då hennes förståelse av övergreppet är baserat på ett kulturellt skript som inte verkar delas av förövaren, så destabiliseras hela den referensram som hon tolkar sin sexuella omvärld genom.
Denna destabilisering av de kulturella sexuella skript som utför den normativa ramen inom vilken människor har möjlighet att forma sin egna sexualitet och sexuella praktiker blir även tydlig i senare inlägg från period 2:
Jag undrar hur jag hade varit om det inte hade hänt. Sexuellt, menar jag, Jag tror jag hade varit likadan annars för det känns inte som att det varit en sådan stor grej i övrigt.
men sexuellt tänker jag, hade jag kunnat vara annorlunda?
ibland känns det som att min kropp gillar saker som inte jag gillar.
Men så kanske det hade varit oavsett. för hade det påverkar så hade det nog varit tvärt om, att min kropp inte skulle gilla sexgrejer.
• 2011 (ospecificerad månad)
Informanten diskuterar här sina upplevelser som producerande, alltså att övergreppet skulle ha skapat eller förändrat något hos henne. Detta går i led på Gagnos & Simons (2005) teorier om sexualitet som något som görs. Med en utgångspunkt i teorin kring sexuella skript, så kan informantens berättelse förstås som att hennes intrapsykiska sexuella skript påverkats av övergreppet. Det tidigare citatet från period 2 vittnade om en eventuell snedvridning gällande informanten och förövarens kulturella skript, vilket konkretiserats i deras interpersonella skript. Det intrapsykiska skriptet påverkas av denna destabilisering av det kulturella skriptet, vilket gör att övergreppet får en inverkan på hur hennes personliga sexuella upplevelser kan tolkas. Detta kan förklara känslan av att “min kropp gillar saker som inte jag gillar”.
8.6 Diskursiva resultat period 2
I de diskursiva resultaten från period 2 så vill jag först dröja mig kvar vid det senast nämnda citatet. Detta citat är intressant i en analys kring vilka bilder av subjektet som konstrueras i berättelsen, då informanten här gör en åtskillnad mellan sin kropp och sitt jag. Bilden som konstrueras är av ett subjekt frånkopplat från sin kropp. Den bild som konstrueras av subjektet
27
