>TaW\WTghccfTgf
Psykologi - inriktning idrott och motion 180 hp
Talangutvecklingsmiljö, grundläggande psykologiska behov och psykologiskt
välbefinnande hos svenska idrottselever vid ett nationellt idrottsgymnasium (NIU)
Psykologi - inriktning idrott och motion (61-90), 15 hp
Halmstad 2020-01-17
Albin Wemmert och Simon Stark
Sammanfattning
Idrottselever riskerar att förlora kvalité på sitt välbefinnande då de ställs inför flera
utmaningar i en sådan talangutvecklingsmiljö. Forskning kring talangutveckling har visat att det är flera faktorer i miljön som påverkar idrottares tre grundläggande psykologiska behov och psykologiska välbefinnande. Aktuell studie utgick ifrån talangutvecklingsmiljön och Basic Psychological Needs Theory (BPNT) som är en delteori inom Självbestämmandeteorin (SDT). BPNT bygger på att individen har tre inre, medfödda psykologiska behov. Detta för att undersöka relationen mellan talangutvecklingsmiljön och välbefinnande genom varje enskilt behov. En kvantitativ undersökning genomfördes med 109 deltagare, i åldrarna 16 till 18 år (M=16,78, SD=0,78). Följande mätinstrument användes: General Health Questionnaire- 12, Talent Development Environment Questionnaire-5 och The Need Satisfaction and
Frustration Scale. Resultatet visade ett positivt signifikant samband mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande. Medieringsanalyserna visade att
talangutvecklingsmiljön hade en signifikant indirekt effekt på välbefinnande genom samtliga behov som tillfredsställda eller frustrerade. Studiens resultat kommer att diskuteras i
förhållande till modellen för effektiva talangutvecklingsmiljöer och Basic Psychological Needs Theory samt tidigare forskning.
Nyckelord: Autonomi, kompetens, samhörighet, talangutveckling, psykologiskt välbefinnande
Abstract
Sport students risk to loose quality on their well-being because of the challenges they are up against in a talent development environment. Research about talent development has shown that several factors in the environment affects athlete´s three basic psychological needs and psychological well-being. The current study was based on talent development environment and Basic Psychological Needs Theory (BPNT) which is a sub-theory within Self-
determination theory (SDT). BPNT is based on that the individual has three internal, innate psychological needs. This to examine the relation between talent development environment and well-being thru every psychological need. A quantitative study was conducted with 109 participants between 16 and 18 years old (M=16,78, SD=0,78). The following instruments were used: General Health Questionnaire-12, Talent Development Environment
Questionnaire-5 and The Need Satisfaction and Frustration Scale. Results showed a positive significant correlation between talent development environment and well-being. Mediation analysis showed that talent development environment had a significant indirect effect on well- being thru all needs, satisfied or frustrated. The result of the study will be discussed in relation to the model for effective talent development environments, Basic Psychological Needs Theory and previous research.
Keywords: Autonomy, competence, relatedness, talent development, psychological well-being
Talangutvecklingsmiljö, grundläggande psykologiska behov och psykologiskt välbefinnande hos svenska idrottselever vid ett nationellt idrottsgymnasium (NIU)
En av trenderna inom idrotten under de senaste decennierna har varit den ökande
systematiseringen av idrottares utveckling och talangidentifiering. Det ökar trycket för att hitta de mest "begåvade" idrottarna så tidigt som möjligt så att de kan placeras i ”optimala talangutvecklingsmiljöer” (Baker et al., 2017).
Det finns en hel del forskning som undersöker talangutveckling inom idrott, ofta med fokus på faktorer såsom karaktärsdrag (Martindale et al., 2007; Mohamed et al., 2009), eller utveckling av perceptuell/kognitiv förmåga (Berry et al., 2008). Forskare är dock överens om att det också är flera faktorer i miljön som påverkar unga idrottares utveckling (Durand-Bush
& Samela, 2002; Fallby, 2006; Henriksen et al., 2010) och att det är av stor vikt att fortsätta studera området för att i framtiden fostra talangfulla idrottare som samtidigt mår bra (Strachan et al., 2011). Enligt Burgess och Naughton (2010) är idrottares välbefinnande en relativt understuderad aspekt, vilket gör det nödvändigt att undersöka hur unga idrottare upplever den talangutvecklingsmiljö som de befinner sig och hur sambandet ser ut med deras upplevda välbefinnande (Ivarsson et al., 2015). Resultatet av en sådan undersökning skulle kunna leda till viktiga kunskaper om hur talanutvecklingsmiljön relaterar till unga idrottares
välbefinnande.
Den utvecklingsmiljö som skapas av tränare och andra i det sociala nätverket influerar idrottarens motivation (Keegan et al., 2010). Motivation handlar om energi, riktning och uthållighet (Ryan & Deci, 2000) och en av de största teorierna inom ämnet är
Självbestämmandeteorin (SDT). Basic Psychological Needs Theory (BPNT) är en av sex delteorier i Självbestämmandeteorin, som handlar om att individer har tre grundläggande psykologiska behov. De tre psykologiska behoven autonomi, kompetens och samhörighet är centrala för mänskligt beteende och likaså för hälsa och psykologiskt välbefinnande. Behoven kan vara tillfredsställda eller frustrerade (Deci & Ryan, 2000). Tillfredsställelse av behoven leder till positiva aspekter av psykologiskt välbefinnande medan behovsfrustration leder till det motsatta, såsom ångest, ilska, skuld och press (Vansteenkiste & Ryan, 2013).
Föreliggande studie har därmed valt att undersöka hur den upplevda
talangutvecklingsmiljön relaterar till psykologiskt välbefinnande hos idrottselever som studerar vid ett nationellt idrottsgymnasium (NIU) samt om varje enskilt grundläggande behov som tillfredsställt eller frustrerat kan mediera eventuellt samband. Detta för att eventuellt minska antalet kunskapsluckor som finns i dagens litteratur kring
talangutvecklingsmiljöns relation till unga idrottares välbefinnande. Tidigare forskning har visat att idrottare som kombinerar idrott och studier riskerar att förlora kvalité på sitt välbefinnande då de ställs inför flera utmaningar och kan ha högra krav på sig från viktiga personer i sin omgivning (Brink et al., 2010; Stambulova et al., 2013). Ivarsson et al. (2015) menar att idrottares psykologiska välbefinnande därav borde vara en viktig faktor att ta hänsyn till. Nyare forskning framhäver också vikten av att studera både tillfredsställelse och frustration tillsammans för att få en helhetsbild av människans förmågor, såväl som
sårbarheter (Van den Broeck et al., 2016).
Begreppsdefinitioner Idrottselev
Idrottselever på ett nationellt idrottsgymnasium (NIU) ges möjlighet till att kombinera studier med elitidrott på gymnasiet. Kombinationen av att kunna satsa fullt ut på sin idrott och samtidigt få en gymnasieutbildning ger idrottaren ökade möjligheter till att vidareutbilda sig och komma in på arbetsmarknaden under eller efter sin karriär. Eleverna går ett vanligt
gymnasieprogram men kan läsa upp till 700 poäng specialidrott (av totalt 2500p). Studierna är anpassade på så sätt att eleverna kan träna på dagtid och få hjälp av lärare som är specifikt inriktade på respektive idrott (Riksidrottsförbundet, 2019).
Idrottsgymnasium
I Sverige finns det tre olika alternativ för den som vill kombinera
idrott med studier på gymnasiet, dessa har dock olika intagningskrav. Riksidrottsgymnasiet (RIG) är en utbildning för studenter som vill kombinera studier med en elitsatsning på sin idrott, där målet är att eleverna skall nå internationell nivå. Nationell godkänd utbildning (NIU) är för de studenter som vill kombinera idrott med studier och med målet att nå hög nationell nivå. Lokal idrottsutbildning (LIU) är för de studenter som vill ha idrott som ett extra val (Gymnasieguiden, 2019). I samverkan mellan Riksidrottsförbundet, Skolverket, Kommunen och specialidrottsförbunden drivs RIG och NIU vilket ämnar sig att eleverna skall lyckas i sin idrott, få en utbildning och må bra som människa (Riksidrottsförbundet, 2017).
Psykologiskt välbefinnande
Det finns flera olika definitioner av psykologiskt välbefinnande, flera författare definierar begreppet som en positiv uppfattning av den psykiska hälsan då det skapas en känsla av livlighet och tillfredsställelse till den nuvarande livssituationen. Det psykologiska
välbefinnandet omfattas även av individens egna psykologiska flexibilitet, där upplevelsen av antingen närvaro eller frånvaro till vitaliteten skapar en djupare känsla för det psykologiska välbefinnandet (Ryan & Frederick, 1997; Ryan et al., 2006; Deci & Ryan, 2000). World Health Organization (WHO) definierar psykisk hälsa som ett tillstånd av välbefinnande i vilket en individ kan förverkliga sin egen kapacitet, hantera normala påfrestningar i livet, fungera på̊ ett produktivt och givande sätt och vara kapabel att bidra till sin omgivning (WHO, 2004).
Teoretiska referensramar
Modell för en effektiv talangutvecklingsmiljö
Martindale et al. (2005) sammanställde den litteratur som på den tiden fanns rörande talangutvecklingsmiljöer och skapade utifrån den en övergripande modell (modellen för effektiva talangutvecklingsmiljöer). Modellen består utav fyra olika faktorer, som skapar ett interagerat, holistiskt och systematiskt synsätt över en effektiv talangutvecklingsmiljö.
Långsiktiga mål och metoder, utbredda sammanhängande budskap, fokus på utveckling snarare än selektering och tidig framgång samt individualiserad och kontinuerlig utveckling är de faktorer som skapades. Långsiktiga mål och metoder handlar om att utveckla en långsiktigt vision, mening och identitet i den miljö som idrottarna befinner sig i. Om idrottarna stressas in i en miljö där snabb framgång eftersträvas framför utveckling, blir miljön mindre effektiv för idrottarens långsiktiga utveckling. Utbredda sammanhängande budskap och stöd handlar om vikten av att tränare, skola, föräldrar, vänner och andra viktiga personer i idrottarens omgivning tillhandahåller sammanhängande filosofier, förmedlar gemensamma budskap och stöttar idrottaren. Fokus på utveckling snarare än selektering och tidig framgång handlar om att avdramatisera relationen mellan vinst/förlust och idrottslig utveckling. Genom att öka idrottarnas förståelse kring varje steg i utvecklingen, kan resultatet ses som mindre viktigt då prestationen blir det väsentliga att utvärdera. Individualiserad och kontinuerlig utveckling handlar om att kunna se varje individ var för sig och identifiera vart i utveckling var och en befinner sig. Detta för att kunna skapa individuella upplägg, som syftar till att optimera idrottarnas utveckling. Vidare beskriver författarna hur viktigt det är att förse idrottarna med det stöd som krävs vid viktiga övergångar under idrottarens karriär. Det kan till exempel
handla om individuella samtal, målsättningsarbete eller att idrottaren får en förståelse för allt vad övergången innebär.
Basic Psychological Needs Theory
Basic Psychological Needs Theory (BPNT) är en av sex delteorier i
Självbestämmandeteorin och bygger på att individen har tre inre, medfödda psykologiska behov: behov av att ta beslut som sker av egen vilja (autonomi), behov att kunna förstå och möta de krav som omgivningen kräver (kompetens) och behov av att känna sig som en del av sammanhanget (samhörighet) (Deci & Ryan, 2000; Ryan & Deci, 2002). Inom teorin kan olika mål och motiv utvärderas för att se om de potentiellt kan tillfredsställa eller motarbeta de psykologiska behoven (Ryan & Deci, 2008). När en individ upplever att dessa tre behov är tillfredsställda uppnås behovstillfredsställelse (Gunnell et al., 2013). Detta påverkar
individens motivation och välbefinnande positivt (Deci & Ryan, 2000). När något av behoven istället motarbetas känner individen minskad motivation och välbefinnande (Ryan & Deci, 2008). Enligt Karlsson (2017) är autonomi, kompetens och samhörighet lika viktiga och inget av behoven kan uteslutas utan att det skall påverka individens välbefinnande negativt. Ett begrepp som är nära relaterat till de tre behoven är behovsfrustration som anses ha en stor betydelse för psykologiskt välbefinnande (Bartholomew et al., 2011). Låg tillfredsställelse av de tre psykologiska behoven är inte sammankopplat med behovsfrustration, utan begreppet innebär att individen upplever sig aktivt motarbetad till att uppnå behovstillfredsställelse (Vansteenkiste & Ryan, 2013).
Behovsfrustration
Bartholomew et al. (2011) beskriver behovsfrustration som en individs upplevelse av att de psykologiska behoven undermineras, vilket kan indikera i att individen känner sig otillräcklig, avvisad eller förtryckt. Om en individ upplever låg behovstillfredsställelse innebär det dock inte behovsfrusration, däremot om individen upplever behovsfrustration kan det indikera i låg behovstillfredsställelse (Vansteenkiste & Ryan, 2013). Om en individ till exempel känner sig utelämnad och aktivt avisad av sina tränare kan denne uppleva behovsfrustration.
Behovsfrustration kan alltså uppstå när något av de tre grundläggande psykologiska behoven aktivt motarbetas i den sociala kontext som individen befinner sig i (Bartholomew et al., 2011).
Vansteenkiste et al. (2010) beskriver hur de olika grundläggande psykologiska behoven kan vara frustrerade. Om en individ befinner sig i en social kontext som hindrar eller
försämrar deras förmåga kan individen uppleva kompetensfrustration. Om en individ befinner sig i en social kontext och känner sig kontrollerade och inte ges utrymme till att på något sätt fatta självständiga beslut kan autonomifrustration upplevas samt om den sociala kontexten får individen att känna sig utelämnad eller inte välkommen kan samhörighetsfrustration upplevas.
En direkt konsekvens av upplevd behovsfrustration kan vara försämrad hälsa (Vansteenkiste
& Ryan, 2013) eller att individen kan utveckla behov av substitut eller kompensatoriska beteenden, vilket är två̊ typer av copingstrategier för att hantera upplevelsen. Behov av substitut kan utvecklas på det sättet att individer som upplever behovsfrustration strävar efter speciella mål (Deci & Ryan, 2000; Ryan et al., 2006). Kompensatoriska beteenden kan innebära att individen förlorar kontrollen över ett visst beteende, tvångsmässigt fortsätter med ett visst beteendemönster för att det ger en känsla av struktur, förutsägbarhet och säkerhet eller att individen tar avstånd från den sociala kontexten (Vansteenkiste & Ryan, 2013).
Figur 1. Konsekvenser av behovsfrustration (fritt efter Vansteenkiste & Ryan, 2013, s. 269).
Tidigare forskning
Talangutvecklingsmiljö och psykologiskt välbefinnande
Modellen för effektiva talangutvecklingsmiljöer konstaterar vilka mål och metoder som optimerar utvecklingen av unga idrottstalanger. Långsiktiga mål och metoder, utbredda sammanhängande budskap och stöd, fokus på utveckling snarare än selektering och tidig framgång samt individualiserad och kontinuerlig utveckling är de fyra nyckelfaktorer som kännetecknar en effektiv talangutvecklingsmiljö (Martindale et al., 2005). Forskning inom området har tidigare fokuserat på hur unga talanger kan identifieras men har det senaste också börjat fokusera på talangutveckling och den miljö som pojkar och flickor befinner sig i
(Ivarsson et al., 2015; Burgess & Naughton, 2010; Henriksen et al., 2014). Flera författare menar att kvalitén på talangutvecklingsmiljön och de nyckelfaktorer som kännetecknar en effektiv talangutvecklingsmiljö, har en betydande roll för idrottares välbefinnande (Burgess &
Naughton, 2010; Martindale et al., 2005, Henriksen et al., 2014). En hög kvalité på talangutvecklingsmiljön där idrottarna upplever den som stödjande och fokuserar på långsiktig utveckling verkar må bättre än andra idrottare (Burgess & Naughton, 2010;
Ivarsson et al., 2015). Därav verkar det som att en hög kvalité i talangutvecklingsmiljön är viktigt för unga elitidrottares generella välbefinnande, vilket stämmer överens med modellen för effektiva talangutvecklingsmiljöer (Martindale et al., 2005).
Talangutvecklingsmiljöer som inte fungerar optimalt kännetecknas av faktorer som är i motsats till de som kännetecknar en framgångsrik talangutvecklingsmiljö. Inget eller
bristande stöd under träning, avsaknad av förebilder, brist på förståelse för sin idrottssatsning av viktiga personer i sin omgivning och en osammanhängande organisationskultur är de faktorer som visat sig känneteckna en icke-optimal talangutvecklingsmiljö (Henriksen et al., 2014). Avsaknad av dessa nyckelfaktorer kan innebära att idrottaren utvecklar symptom som kan försämra välbefinnandet och på sikt leda till avhopp från idrotten (Martindale et al., 2005;
Ivarsson et al., 2015).
Tidigare studier har även undersökt vilken roll tränare, föräldrar och andra viktiga personer i idrottarens omgivning har i talangutvecklingsmiljön (Richard & Winter, 2013; Wang et al., 2011; Henriksen et al., 2010). Wang et al. (2011) menar utifrån sin studie att
talangutvecklingsmiljöer som fokuserar på en långsiktig utveckling, med ett adekvat socialt stödjande nätverk med tränaren som framträdande, kan relatera till ett högre välbefinnande.
Även en enhetlig och stark organisationskultur, där den aktiva ges möjlighet att kunna fokusera på idrotten, där bland annat familj, vänner och andra stödjer utövarens engagemang kring det idrottsliga är positivt relaterat till idrottares upplevda välbefinnande (Henriksen et al., 2010). Interventioner i form av gruppundervisning har visat sig vara effektivt för att göra
föräldrarna medvetna om dess påverkan på sina barns välbefinnande och hur de kan anpassa sig i sin roll som förälder (Richard & Winter, 2013). Strachan et al. (2009) menar att tre särskilda tillgångar (positiv identitet, självbestämmande och stöd) är viktiga att fokusera på i talangutvecklingsprogram för att minska symptom som kan påverka idrottarnas psykologiska välbefinnande negativt och istället öka glädjen vilket ligger i linje med modellen för effektiva talangutvecklingsmiljöer (Martindale et al., 2005).
Talangutvecklingsmiljö, behovstillfredsställelse och psykologiskt välbefinnande Enligt självbestämmande teorin (SDT) krävs det att de grundläggande psykologiska behoven uppfylls för att individen skall uppnå ett psykologiskt välbefinnande och en självbestämmande motivation (Deci & Ryan, 2000). Om de grundläggande psykologiska behoven inte uppfylls kommer individen att uppleva ett sämre psykologiskt välbefinnande samt lägre grad av självbestämmande motivation (Ryan & Deci, 2002).
Behovstillfredsställelse och behovsfrustration är två begrepp som diskuteras i förhållande till SDT och innebär att de psykologiska behoven kan vara uppfyllda samt frustrerade. Om individen upplever behovstillfredsställelse indikerar det i högre grad av självbestämmande motivation och ett bättre psykologiskt välbefinnande medan upplevelse av behovsfrustration oftast leder till raka motsatsen (Deci & Ryan, 2000; Bartholomew et al., 2011).
Tidigare studier har visat att om individen upplever att autonomi och kompetens är tillfredsställda ökar möjligheten till självbestämmande motivation (Weman-Josefsson et al., 2015) vilket kan indikera på att individen mår bättre, presterar bättre och engagerar sig mer i sin idrott (Gunnell et al., 2013; Duda & Treasure, 2010). Tidigare nämnda studier har också visat att om behovet av samhörighet inte är tillfredsställt hos individen så sjunker
motivationen till att utföra en specifik handling och likaså ett minskat psykologiskt
välbefinnande (Weman-Joefsson et al., 2015; Gunnell et al., 2013). Vidare så fann Gunnell et al. (2013) ett signifikant samband mellan behovsfrustration och lägre av psykologiskt
välbefinnande. Komplexiteten i att skilja på upplevd behovstillfredsställelse och frånvaro av behovsfrustration har också̊ rapporterats i ungdomsidrotten, mer specifikt hos gymnaster, där Gagné (2003) fann att, trots daglig behovstillfredsställelse under träning ledde till ökade positiva känslor, var det inte relaterat till i vilken utsträckning gymnasterna upplevde negativa känslor.
Tidigare studier har även undersökt relationen mellan tränare, behovstillfredsställelse och psykologiskt välbefinnande, där resultatet visat att de är av stor betydelse för att idrottarna skall uppleva behovstillfredsställelse och ett högre välbefinnande (Deci & Ryan, 2000;
Mageau & Vallerand, 2003; Stebbings et al., 2015; Adie et al., 2012). Behovstillfredsställelse påverkar såväl tränares egen trivsel och psykologiska välbefinnande som deras interaktioner med idrottarna, vilket påverkar idrottarnas motivation, psykologiska välbefinnande och prestationer (Deci & Ryan, 2000; Mageau & Vallerand, 2003; Stebbings et al., 2015). Adie et al. (2012) fann i sin studie att autonomstödjande tränare positivt kan förutsäga personliga förändringar via skillnader i behovstillfredsställelse och välbefinnande över tid. Vidare visade resultatet att tillfredsställelse av kompetens och samhörighet kan förutsäga personliga
förändringar i subjektiv vitalitet. Autonomistödjande tränare kunde delvis mediera sambandet mellan behovstillfredsställelse av kompetens och samhörighet och personliga förändringar i subjektiv vitalitet över två säsonger.
Sammantaget är forskare överens om att det är flera faktorer i miljön som påverkar
idrottares välbefinnande och utveckling men att det fortfarande är ett område som det behöver forskas mer kring, för att i framtiden fostra talangfulla idrottare som samtidigt mår bra
(Burgess & Naughton, 2010; Strachan et al., 2011; Ivarsson et al., 2015). Det har även visat sig att idrottselever riskerar att förlora kvalité på sitt välbefinnande då de ställs inför flera utmaningar och kan ha högra krav på sig från viktiga personer i sin omgivning (Brink et al.,
2010; Stambulova et al., 2013). Därav anser Ivarsson et al. (2015) det vara nödvändigt att undersöka hur unga idrottare upplever den talangutvecklingsmiljö som de befinner sig och hur det sambandet ser ut med deras upplevda välbefinnande. Nyare forskning framhäver också vikten av att studera både tillfredsställelse och frustration tillsammans för att få en helhetsbild av människans förmågor, såväl som sårbarheter (Van den Broeck et al., 2016). Föreliggande studie har därmed valt att studera tillfredställelse/frustration av varje enskilt grundläggande psykologiska behov som en medierande variabel för att få ytterligare förståelse för relationen mellan talangutvecklingsmiljö och psykologiskt välbefinnande.
Syfte och hypoteser
Syftet med studien är att: (a) studera sambandet mellan talangutvecklingsmiljö och
psykologiskt välbefinnande hos drottselever som studerar vid ett Nationellt idrottsgymnasium (NIU), (b) undersöka om tillfredsställelse av varje enskilt grundläggande psykologiska behov medierar sambandet mellan talangutvecklingsmiljö och psykologiskt välbefinnande samt (c) om frustration av varje enskilt grundläggande psykologiska behov medierar sambandet mellan talangutvecklingsmiljö och psykologiskt välbefinnande.
H1: Det finns ett positivt statistiskt signifikant samband mellan talangutvecklingsmiljö och psykologiskt välbefinnande
H2: Tillfredsställelse av varje enskilt grundläggande psykologiska behov medierar sambandet mellan talangutvecklingsmiljö och psykologiskt välbefinnande
H3: Frustration av varje enskilt grundläggande psykologiska behov medierar sambandet mellan talangutvecklingsmiljö och psykologiskt välbefinnande
Metod Undersökningsdeltagare
I den aktuella studien deltog 109 gymnasieelever i åldrarna 16 till 18 år (M=16,78,
SD=0,78), 83 pojkar och 26 flickor fördelat på årskurs 1 (N=50), årskurs 2 (N=36) och årskurs 3 (N=23). Samtliga deltagare tillhörde ett gymnasium med NIU certifiering. Deltagarna representerade både individuella idrotter (Badminton, Bordtennis) och lagidrotter (Fotboll, Ishockey, Volleyboll). Deltagarna var från fem olika gymnasiumskolor från de södra delarna av Sverige. Valet av gymnasieskolor gjordes genom ett bekvämlighetsurval dels utifrån geografiska möjligheter då författarna hade som avsikt att närvara på plats vid
undersökningstillfällena samt utifrån tidigare kontakter till gymnasieskolor. Kravet för att delta i studien var att vara antagen vid ett nationellt idrottsgymnasium (NIU).
Etik
Gymnasieskolorna informerades vid den första kontakten att allt insamlat material samt vilka skolor som deltagit i undersökningen kommer att hanteras konfidentiellt. Deltagarna i den aktuella studien fick innan undersökningen läsa igenom och godkänna ett informations- och samtyckesbrev (se bilaga 1) där de fick möjligheten att lämna sitt godkännande för att delta i studien. I samtyckesbrevet som innehöll studiens syfte, etiska principer samt kontaktuppgifter till författarna och handledare. I brevet informerades deltagarna om att deltagandet är helt frivilligt och att deltagaren har rätt att avbryta när som helst utan att
behöva förklara varför. Deltagarna informerades även om att vid eventuella frågor om studien kontakta författarna samt att vid avslutad studie få möjligheten att ta del av resultatet.
Författarna var närvarande vid undersökningstillfället och vid eventuella oklarheter kring studien, kunde författarna vara till hjälp för att reda ut dessa.
Mätinstrument
I studien användes en undersökningsenkät som bestod av ett antal bakgrundsfrågor (t.ex.
ålder, kön, idrott) samt de tre frågeformulären General Health Questionnaire-12 (Goldberg et al., 1997), Talent Development Environment Questionnaire-5 (Martindale et al., 2010) och The Need Satisfaction and Frustration Scale (Aurell et al., 2015).
General Health Questionnaire-12 (GHQ-12)
General Health Questionnaire-12 (Goldberg et al., 1997) består av 12 frågor vilka avser att mäta psykologisk ångest/välbefinnande och undersöker tre olika dimensioner, (1) positivt välbefinnande, (2) ångest samt (3) förlorat självförtroende. Frågorna besvaras genom en 4- gradig likertskala från 0 (aldrig) till 3 (alltid). Exempel på frågor är: Har du på senaste tiden kunnat koncentrera dig på vad du gör? (positivt välbefinnande), har du på senaste tiden
förlorat mycket sömn på grund av oro? (ångest), har du på senaste tiden förlorat förtroende för dig själv? (förlorat självförtroende). Formuläret är en välanvänd förkortad version av det ursprungliga instrumentet (Goldberg et al., 1997).
Talent Development Environment Questionnaire-5 (TDEQ-5)
TDEQ (Martindale et al., 2010) avser att mäta sju olika aspekter av en
talangutvecklingsmiljö. Formuläret består av 59 frågor som är indelade i sju subskalor: (1) långsiktig talangutveckling (t.ex., ”Min tränare är bra på att hjälpa mig förstå mina styrkor och svagheter i min idrott?”), (2) förberedelsekvalité (t.ex., ”Det är svårt för mig att få tävlings-/matcherfarenheter på den nivå jag behöver?”), (3) kommunikation (t.ex.,
”Tillsammans med min tränare sätter jag upp mål som är kopplade till min personliga utveckling?”), (4) förståelse för idrottaren (t.ex., ”Min tränare pratar sällan med mig om hur jag mår?”), (5) stödjande nätverk (t.ex., ”Mitt träningsupplägg är speciellt framtaget för det jag behöver träna på och förbättra?”), (6) utmanande och stödjande miljö (t.ex., ”Min
skola/arbetsplats stödjer inte mig i mitt idrottande när jag behöver det?”) samt (7) långsiktiga utvecklingsfaktorer (t.ex., ”Jag uppmuntras att hålla på med andra idrotter?”).
Frågorna besvarades på en 6-gradig likertskala från 1 (stämmer inte alls) till 6 (stämmer mycket bra). Originalversionen av TDEQ är på engelska, men en översättning till svenska finns sedan tidigare att tillgå (Ivarsson et al., 2015).
The Need Satisfaction and Frustration Scale (NSFS)
The Need Satisfaction and Frustration Scale (Aurell et al., 2015) består av 18 påståenden som mäter tillfredsställelse av, och frustration kring, behoven autonomi, kompetens och samhörighet. Påståendena mäts genom en 7-gradig likertskala från 1 (stämmer helt) till 7 (stämmer inte alls). Exempel på påståenden är: Jag har känt att jag har haft frihet att
bestämma hur jag gjort saker (autonomitillfredsställelse), Jag har känt att jag varit bra på de saker jag gjort (kompetenstillfredsställelse), jag har känt mig inkluderad i en grupp
(samhörighetstillfredsställelse), Jag har känt mig hindrad att välja vilket sätt jag gjort saker på (autonomifrustration), jag har känt att jag inte har lyckats med det jag tagit mig för
(kompetensfrustration), Jag har känt mig avvisad av andra människor (samhörighetsfrustration).
Procedur
Den första kontakten skedde via e-post till de olika gymnasieskolor som var kvalificerade att delta i studien. Ansvarig lärare för respektive idrott på gymnasieskolan fick via e-post information om studiens syfte och tillvägagångssätt och tillfrågades om de ville delta i studien. För de som valde att delta bestämdes tid och plats för datainsamling.
Datainsamlingen skedde i samband med träning eller teoripass i lokaler anslutna till
respektive idrott. Tid avsattes från ordinarie träning/teori så att eleverna i lugn och ro hade möjlighet att genomföra enkäten. Samtliga elever fick innan studien läsa igenom och godkänna samtyckesbrevet (se bilaga 1). Eftersom författarna fanns med på plats vid datainsamlingen kunde de svara på eventuella frågor eller oklarheter.
Dataanalys
All data bearbetades och analyserades i Statistical Package of Social Sciences (SPSS) 25.00. För att besvara hypotes 1 genomfördes en korrelationsanalys. För att besvara hypotes 2 och 3 genomfördes sex medieringsanalyser som utfördes i programmet Process (Hayes, 2018). En enkel medieringsanalys testar hur en oberoende variabel (X) påverkar en beroende variabel (Y), genom en mellanliggande variabel eller mediator (M) (Preacher & Hayes, 2008).
I föreliggande studie studerades indirekta effekter mellan talangutvecklingsmiljö (X) och välbefinnande (Y) genom varje enskilt behov som tillfredsställt eller frustrerat (M) (se figur 2 och 3). En enkel medieringsanalys ger forskare förklaringen till hur eller varför två variabler har ett samband. Närmare förklaring är att c är den totala effekten mellan oberoende variabeln och Y; c´ är den direkta effekten mellan oberoende variabeln och Y kontrollerat av M; b är effekten från medierande variabeln till Y; a är effekten från oberoende variabeln till M (se figur 2 och 3) (Fairchild & MacKinnon, 2009). En medieringsanalys gör det möjligt att hitta den direkta effekten för X på Y, men också hur den medieras av en eller flera mediatorer.
Eftersom ett samband mellan två variabler ofta är mer komplext än bara ett rakt samband så adderas en tredje variabel in för att se hur den modifierar sambandet mellan de två
variablerna. En tredje variabel är exempelvis en mediator eller moderator (Fairchild &
MacKinnon, 2009).
Figur 2. Figuren visar hur relationen mellan talangutvecklingsmiljön och välbefinnande genom varje enskilt tillfredsställt behov skulle kunna se ut.
Figur 3. Figuren visar hur relationen mellan talangutvecklingsmiljön och välbefinnande genom varje enskilt frustrerat behov skulle kunna se ut.
Resultat
Nedan presenteras beskrivande statistik för studiens variabler med antal deltagare,
medelvärde, standardavvikelse och cronbach’s alpha, (se tabell 1). För att se korrelationer mellan de aktuella variablerna se bilaga 2 tabell 1.
Tabell 1
Beskrivande statistik
N M SD Cronbach´s
alpha
Skala. Min. Max.
Talangutvecklingsmiljö 109 4.30 .53 .93 1-6 3.10 5.68 Samhörighetstillfredsställelse 109 5.45 1.04 .81 1-7 2.33 7.00
Autonomifrustration 109 3.31 1.37 .80 1-7 1.00 7.00
Kompetenstillfredsställelse 109 5.57 1.11 .87 1-7 2.00 7.00 Kompetensfrustration 109 3.40 1.40 .75 1-7 1.00 6.67 Samhörighetstillfredsställelse 109 5.89 1.09 .81 1-7 1.67 7.00 Samhörighetsfrustration 109 2.68 1.48 .85 1-7 1.00 7.00
Välbefinnande 109 2.30 .40 .81 0-3 1.17 3.00
Medieringsanalyser
Medieringsanalyserna visade att talangutvecklingsmiljön hade en signifikant indirekt effekt på välbefinnande genom autonomitillfredsställelse (se tabell 2). aβ = .08, 95 % (CI) = .02, .15. Det innebär att talangutvecklingsmiljö och autonomitillfredsställelse förklarade sammantaget 15 % av variansen i välbefinnande. Resultatet visade även att det fanns ett positivt signifikant samband mellan talangutvecklingsmiljö och autonomitillfredsställelse, β = .30, p <.01 och ett positivt signifikant samband mellan autonomitillfredställelse och
välbefinnande, β = .27, p < .01. Slutligen visade resultatet en positivt signifikant direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande, β = .21, p < .05. Detta betyder att hög upplevd kvalité i talangutvecklingsmiljön är relaterat till högre autonomitillfredsställelse, vilket tillsammans kan relateras till bättre välbefinnande.
Tabell 2
Regressionsresultat för medieringsanalys av effekten av talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom autonomitillfredsställelse
Modell Värde SE p CI (nedre) CI (övre)
Modell utan mediator
TU VB (c) .29 .07 .00
R2x-y .08 .00
Modell med mediator
TU AT (a) .30 .18 .00
AT VB (b) .27 .04 .00
TU VB (c´) .21 .07 .03
Indirekt effekt .08 .03 .02 .15
R2-m .08 .00
R2-y .15 .00
Förkortningar: TU = Talangutvecklingsmiljö (x), VB = Välbefinnande (y), AT = Autonomitillfredsställelse (m)
Vidare fanns en signifikant indirekt effekt av talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom kompetenstillfredsställelse (se tabell 3). aβ = .15, 95 % (CI) = .07, .26. Det innebär att talangutvecklingsmiljö och kompetenstillfredsställelse förklarade sammantaget 21 % av variansen i välbefinnandet. Resultatet visade även ett positivt signifikant samband mellan talangutvecklingsmiljö och kompetenstillfredsställelse, β = .40, p < .01 och ett positivt signifikant samband mellan kompetenstillfredsställelse och välbefinnande, β = .39, p < .01.
Slutligen visade resultatet ingen signifikant direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande. Detta betyder att hög upplevd kvalité i talangutvecklingsmiljön är relaterat till högre kompetenstillfredsställelse, vilket tillsammans kan relateras till ett bättre välbefinnande.
Tabell 3
Regressionsresultat för medieringsanalys av effekten av talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom kompetenstillfredsställelse
Modell Värde SE p CI (nedre) CI (övre)
Modell utan mediator
TU VB (c) .29 .07 .00
R2x-y .08 .00
Modell med mediator
TU KT (a) .40 .18 .00
KT VB (b) .39 .03 .00
TU VB (c´) .14 .07 .15
Indirekt effekt .15 .05 .07 .26
R2-m .16 .00
R2-y .21 .00
Förkortningar: TU = Talangutvecklingsmiljö (x), VB = Välbefinnande (y), KT = kompetenstillfredsställelse (m)
Analyserna visade även att det fanns en signifikant indirekt effekt av
talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom samhörighetstillfredsställelse (se tabell 4). aβ
= .10, 95 % (CI) = .03, .21. Det innebär att talangutvecklingsmiljö och
samhörighetstillfredsställelse förklarade sammantaget 15 % av variansen i välbefinnandet.
Resultatet visade även ett positivt signifikant samband mellan talangutvecklingsmiljö och samhörighetstillfredställelse, β = .38, p < .01 och ett positivt signifikant samband mellan samhörighetstillfredsställelse och välbefinnande, β = .28, p < .01. Slutligen visade resultatet ingen signifikant direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande. Detta betyder att hög upplevd kvalité i talangutvecklingsmiljön är relaterat till högre
samhörighetstillfredsställelse, vilket tillsammans kan relateras till ett bättre välbefinnande.
Tabell 4
Regressionsresultat för medieringsanalys av effekten av talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom samhörighetstillfredsställelse
Modell Värde SE p CI (nedre) CI (övre)
Modell utan mediator
TU VB (c) .29 .07 .00
R2x-y .08 .00
Modell med mediator
TU ST (a) .38 .18 .00
ST VB (b) .28 .03 .00
TU VB (c´) .19 .07 .06
Indirekt effekt .10 .05 .03 .21
R2-m .14 .00
R2-y .15 .00
Förkortningar: TU = Talangutvecklingsmiljö (x), VB = Välbefinnande (y), ST = Samhörighetstillfredsställelse (m)
Fortsatt visade analyserna att det fanns en signifikant indirekt effekt av
talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom autonomifrustration (se tabell 5). aβ = .11, 95 % (CI) = .04, .19. Det innebär att talangutvecklingsmiljö och autonomifrustration
förklarade sammantaget 25 % av variansen i välbefinnandet. Resultatet visade även ett
negativt signifikant samband mellan talangutvecklingsmiljö och autonomifrustration, β = -.26, p < .01 och ett negativt signifikant samband mellan autonomifrustration och välbefinnande, β
= -.43, p < .01. Slutligen visade resultatet en positiv signifikant direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande β = .18, p < .05. Detta betyder att låg upplevd kvalité i talangutvecklingsmiljön är relaterat till högre autonomifrustration, vilket tillsammans kan relateras till ett sämre välbefinnande.
Tabell 5
Regressionsresultat för medieringsanalys av effekten av talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom autonomifrustration
Modell Värde SE p CI (nedre) CI (övre)
Modell utan mediator
TU VB (c) .29 .07 .00
R2x-y .08 .00
Modell med mediator
TU AF (a) -.26 .24 .00
AF VB (b) -.43 .02 .00
TU VB (c´) .18 .06 .04
Indirekt effekt .11 .04 .04 .19
R2-m .07 .00
R2-y .25 .00
Förkortningar: TU = Talangutvecklingsmiljö (x), VB = Välbefinnande (y), AF = Autonomifrustration (m)
Det fanns även en signifikant indirekt effekt av talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom kompetensfrustration (se tabell 6). aβ = .14, 95 % (CI) = .05, .24. Det innebär att talangutvecklingsmiljö och kompetensfrustration förklarade sammantaget 35 % av variansen i
välbefinnande. Resultatet visade även ett negativt signifikant samband mellan
talangutvecklingsmiljö och kompetensfrustration, β = -.27, p < .01 och ett negativt signifikant samband mellan kompetensfrustration och välbefinnande, β = -.53, p < .01. Slutligen visade resultatet ingen signifikant direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande.
Detta betyder att låg upplevd kvalité i talangutvecklingsmiljön är relaterat till högre kompetensfrustration, vilket tillsammans kan relateras till ett sämre välbefinnande.
Tabell 6
Regressionsresultat för medieringsanalys av effekten av talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom kompetensfrustration
Modell Värde SE p CI (nedre) CI (övre)
Modell utan mediator
TU VB (c) .29 .07 .00
R2x-y .08 .00
Modell med mediator
TU KF (a) -.27 .24 .00
KF VB (b) -.53 .02 .00
TU VB (c´) .15 .06 .07
Indirekt effekt .14 .05 .05 .24
R2-m .07 .00
R2-y .35 .00
Förkortningar: TU = Talangutvecklingsmiljö (x), VB = Välbefinnande (y), KF = Kompetensfrustration (m)
Till sist visade medieringsanalyserna att det fanns en signifikant indirekt effekt av talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom samhörighetsfrustration (se tabell 7). aβ = .01, 95 % (CI) .02, .19. Det innebär att talangutvecklingsmiljö och samhörighetsfrustration förklarade sammantaget 24 % av variansen i välbefinnandet. Resultatet visade även ett negativt signifikant samband mellan talangutvecklingsmiljö och samhörighetsfrustration, β = -.24, p < .05 och ett negativt signifikant samband mellan samhörighetsfrustration och
välbefinnande, β = -.40, p < .01. Slutligen visade resultatet en positivt signifikant direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande β = .19, p < .05. Detta betyder att låg
upplevd kvalité i talangutvecklingsmiljön är relaterat till högre samhörighetsfrustration, vilket tillsammans kan relateras till ett sämre välbefinnande.
Tabell 7
Regressionsresultat för medieringsanalys av effekten av talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom samhörighetsfrustration
Modell Värde SE p CI (nedre) CI (övre)
Modell utan mediator
TU VB (c) .29 .07 .00
R2x-y .08 .00
Modell med mediator
TU SF (a) -.24 .26 .01
SF VB (b) -.40 .02 .00
TU VB (c´) .19 .06 .03
Indirekt effekt .01 .04 .02 .19
R2-m .06 .01
R2-y .24 .00
Förkortningar: TU = Talangutvecklingsmiljö (x), VB = Välbefinnande (y), SF = Samhörighetsfrustration (m)
Diskussion
Syftet med studien var att (a) studera sambandet mellan talangutvecklingsmiljö och
psykologiskt välbefinnande, (b) undersöka om tillfredsställelse av varje enskilt grundläggande psykologiska behov medierar sambandet mellan talangutvecklingsmiljö och psykologiskt välbefinnande samt (c) om frustration av varje enskilt grundläggande psykologiska behov medierar sambandet mellan talangutvecklingsmiljö och psykologiskt välbefinnande.
Resultatet visade att det fanns ett positivt statistiskt samband mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande. Resultat för de tre första medieringsanalyserna visade att hög upplevd kvalité i talangutvecklingsmiljön är relaterat till högre tillfredställelse av samtliga behov, samt att talangutvecklingsmiljön tillsammans med varje enskilt tillfredsställt behov kan relateras till bättre välbefinnande hos idrottseleverna. Resultatet för de tre sista medieringsanalyserna visade att låg upplevd kvalité i talangutvecklingsmiljön är relaterat till högre frustration av samtliga behov, samt att talangutvecklingsmiljön tillsammans med varje enskilt frustrerat behov kan relateras till ett sämre välbefinnande hos idrottseleverna. Nedan diskuteras och tolkas respektive hypoteser.
Talangutvecklingsmiljö och välbefinnande genom generell behovstillfredsställelse Resultatet av den första medieringsanalysen visade att talangutvecklingsmiljö hade ett signifikant indirekt samband med välbefinnande genom autonomitillfredsställelse samt en signifikant direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande. För att sätta
resultatet i relation till BPNT så bekräftar det att tillfredsställelse av autonomi är av betydelse, dels för att uppnå behovstillfredsställelse men också för individens välbefinnande (Deci &
Ryan, 2000). Tidigare studier har visat att om individen upplever att autonomi och kompetens är tillfredsställda ökar möjligheten till självbestämmande motivation och likaså ett ökat psykologiskt välbefinnande (Weman-Josefsson et al., 2015; Gunnell et al., 2013). Det ligger även i linje med resultaten i den aktuella studien då talangutvecklingsmiljön tillsammans med autonomitillfredsställelse kunde förklara 15 % av variansen i upplevt välbefinnande. För att uppnå behovstillfredsställelse, vilket också indikerar i högre självbestämmande motivation, krävs det att samtliga behov är tillfredsställda. Martindale et al. (2005) menar att idrottselever som befinner sig i en talangutvecklingsmiljö där de till exempel uppmuntras till att engagera sig i sin egna utveckling eller är med och sätter upp mål för framtiden är några av de faktorer som kännetecknar en effektiv talangutvecklingsmiljö. En tolkning skulle kunna vara att de
idrottselever som i högre utsträckning involveras i sin personliga utveckling, målsättning, träning och tävlingsupplägg mer sannolikt skulle uppleva autonomitillfredställelse. Den direkta effekten som fanns mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande innebär att idrottselevernas upplevelse av talangutvecklingsmiljön är relaterat till dess välbefinnande. Det vill säga att idrottselever som rapporterade högre värden av upplevd talangutvecklingsmiljö rapporterade också högre värden av välbefinnande. Detta stämmer överens med det som Ivarsson et al. (2015) fann i sin studie, vilket var att den gruppen som upplevde sin
talangutvecklingsmiljö som bäst även rapporterade högts värden av välbefinnande. Det skulle kunna ha sin förklaring i att talangutvecklingsmiljöer som håller en hög kvalité, är bättre på att tillgodose idrottselevernas behov av autonomi, kompetens och samhörighet. Det innebär att autonomitillfredsställelse som en medierande variabeln nödvändigtvis inte behövs för att förklara variansen i upplevt välbefinnande.
Resultatet för den andra medieringsanalysen visade att talangutvecklingsmiljön hade ett signifikant indirekt samband med välbefinnande genom kompetenstillfredsställelse samt att det inte fanns någon direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande. För att diskutera aktuellt resultat i förhållande till BPNT så upplevs behovet av kompetens vara tillfredsställt när individen kan förstå och möta de krav som omgivningen kräver (Deci &
Ryan, 2000; Ryan & Deci, 2002). Kompetenstillfredsställelse var den variabel som kunde förklara den högsta variansen (21 %) utav de tre olika behoven i upplevt välbefinnande. En tolkning av detta skulle kunna vara att talangutvecklingsmiljön har ett stort ansvar i att
tillgodose behovet av kompetens hos sina idrottselever, då de tillsammans kan förklara en stor del av variansen i välbefinnandet. För att sätta resultatet i relation till modellen för effektiva talangutvecklingsmiljöer, som menar att kortsiktig utveckling och fokus på resultat kan leda till negativa konsekvenser för idrottaren (Martindale et al., 2005). Kan man istället fokusera på långsiktig utveckling, och förse sina adepter med klara förväntningar, roller och syften för att öka förståelsen för varje steg i utvecklingen av idrottaren ligger man närmre det som kännetecknar en effektiv talangutvecklingsmiljö. Tidigare studier har visat att idrottare som kombinerar idrott med studier ställs inför en hel del krav, dels kraven på att prestera vilket påverkar individen negativt och dels för att det kan leda till att eleverna inte upplever sig besitta den kompetens som förväntas av dem (Stambulova et al., 2013). Det stärker antagandet baserat på den aktuella studiens resultat om att behovet av kompetens har stor betydelse för idrottselevernas upplevda välbefinnande och att det ställer höga krav på
talangutvecklingsmiljön när det kommer till att tillgodose behovet av kompetens samt hantera de krav som idrottseleverna ställs inför.
Resultatet av den tredje medieringsanalysen visade att talangutvecklingsmiljö hade ett signifikant indirekt samband med välbefinnande genom samhörighetstillfredsställelse samt att det inte fanns någon direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande. För att diskutera aktuellt resultat i förhållande till BPNT så upplevs behovet av samhörighet vara tillfredsställt när individer känner en tydlig gemenskap samt känner sig respekterad av personer i sin omgivning (Deci & Ryan, 2000; Ryan & Deci, 2002). Samtliga behov är lika viktiga för att uppnå behovstillfredsställelse (Karlsson, 2017), men eftersom att
självbestämmande motivation kan uppstå även utanför den sociala kontexten så diskuterar Deci och Ryan (2000) om behovet av samhörighet kan ha en mer avlägsen betydelse än behovet av autonomi och kompetens. Det skulle kunna vara så att samhörighetsbehovet är lite mer diffust att mäta vilket har gjort det svårare att fånga upp dess betydelse till skillnad från den andra behoven (Weman-Josefsson et al., 2015). Detta bekräftades dock inte i den aktuella studiens resultat, som visade att talangutvecklingsmiljö tillsammans med
samhörighetstillfredsställelse kunde förklara 15 % av variansen i upplevt välbefinnande, vilket indikerar på att det har samma betydelse som behovet av autonomi. I modellen för effektiva talangutvecklingsmiljöer är en av nyckelfaktorerna utbredda sammanhängande
budskap och stöd (Martindale et al., 2005), som påvisar relevansen av att faktorer som påverkar idrottarens utveckling, som att till exempel skola, vänner, föräldrar, tränare och förebilder förmedlar liknande budskap samt stöttar idrottaren. Om man kan lyckas med att förmedla ett gemensamt budskap, filosofi, mål och metoder både inom och utanför
talangutvecklingsmiljö, så kommer det troligen att leda till en känsla av harmoni och säkerhet för idrottaren, vilket troligtvis kommer underlätta den långsiktiga utvecklingen. Även Ryan och Deci (2000) menar att trygga miljöer kan stärka behovet av samhörighet.
Resultatet av de tre första medieringsanalyserna visade att, om talangutvecklingsmiljön tillfredsställer behoven av autonomi, kompetens och samhörighet hos idrottaren ökar sannolikheten för att idrottaren skall uppleva högre välbefinnande. Det ligger i linje med tidigare forskning som visat att, när en individ upplever att dessa tre behov är tillfredsställda uppnås behovstillfredsställelse (Gunnell et al., 2013), vilket påverkar välbefinnandet positivt (Deci och Ryan, 2000). Kan talangutvecklingsmiljön tillgodose de tre grundläggande
psykologiska behoven, där man aktiv arbetar efter dessa, tror författarna i aktuell studie att det kan skapa ännu effektivare talangutvecklingsmiljöer, vilket också visat sig bidra till bättre välbefinnande, prestation och ökade investering i sin idrott (Duda & Treasure, 2010; Ryan &
Deci, 2000).
Indirekt effekt av talangutvecklingsmiljö på välbefinnande genom generell behovsfrustration
Resultatet av den fjärde medieringsanalysen visade att talangutvecklingsmiljö hade ett signifikant indirekt samband med välbefinnande genom autonomifrustration samt en signifikant direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande. Det visar likt tidigare forskning (Ryan & Deci, 2000; Vansteenkiste & Ryan, 2013) att frustration av ett eller flera behov, är sammankopplat med ett lägre upplevt välbefinnande. Behovsfrustration kan uppstå när individ upplever att något av de tre behoven aktivt motarbetas i den sociala kontexten, som till exempel känslan av att känna sig utelämnade eller avisad av viktiga personer (kompisar, tränare, lärare etc.). Om en idrottselev i sin befintliga
talangutvecklingsmiljö känner sig kontrollerad, pressad eller inte ges utrymme till att på något sätt fatta självständiga beslut, kan autonomifrustration upplevas (Vansteenkiste & Ryan, 2013), som i sin tur kan leda till ett försämrat välbefinnande (Ryan & Deci, 2008). Det skulle kunna vara så att idrottselever upplever skolan som kontrollerande då det finns regler,
scheman, träningsupplägg och andra saker som de måste förhålla sig till. Skulle man istället involvera eleverna mer och uppmuntra dem till våga testa nya vägar fram till att lösa problem eller att fatta självständiga beslut, skulle upplevelse av autonomifrustration förhoppningsvis undvikas. Det betyder inte att man måste gå ifrån sättet som skolan idag styrs på men att man istället utvecklar nya riktlinjer och metoder, på ett sätt där eleverna involveras mer och de grundläggande psykologiska behoven tillgodoses.
Resultatet av den femte medieringsanalysen visade att talangutvecklingsmiljö hade ett signifikant indirekt samband med välbefinnande genom autonomifrustration men ingen direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande. Kompetensfrustration var den variabel som kunde förklara den högsta variansen (35 %) utav de tre behoven i upplevde välbefinnande. Det stärker resonemanget kring att talangutvecklingsmiljön bör fokusera på långsiktig utveckling, och förse sina elever med klara förväntningar, roller och syften för att öka förståelsen för varje steg i utvecklingen ytterligare. Idrottselever som har höga krav på sig när det kommer till att prestera och göra bra resultat har visat sig kunna påverka behovet av kompetens negativt. När resultateten inte ligger i linje med förväntningarna från tränare eller andra viktiga personer i den sociala kontexten kan det leda till att idrottseleverna inte upplever sig besitta den kompetens som förväntas av dem (Stambulova et al.,, 2013). När dessa viktiga personer (tränare, föräldrar, vänner) aktivt påpekar för individen att det tekniska utförande är
för dåligt, resultaten är inte tillräckligt bra eller att den fysiska förmågan inte håller måttet, skulle kompetensfrustation kunna upplevas (Vansteenkiste et al., 2010). Tidigare studier har visat att fokus på långsiktig och systematisk utveckling, ökar möjligheten till att de tre grundläggande behoven uppfylls och även leder till ett högre välbefinnande (Deci & Ryan, 2000; Gagné, 2003; Wang et al., 2011). Eftersom att den aktuella studiens resultat också visar vilken stor betydelse kompetensfrustration har för idrottselevernas välbefinnande, ställer det högra krav på talangutvecklingsmiljön att tillfredsställa och allra mest jobba för att motverka behovsfrustration.
Tidigare studier har visat att idrottselever riskerar att förlora kvalité på sitt välbefinnande då de kan ha höga krav på sig ifrån viktiga personer i sin omgivning och ställs inför flera utmaningar (Brink et al., 2010; Stambulova et al., 2013). Det skulle kunna innebära att idrottselever som inte klarar av att hantera de krav och utmaningar som
talangutvecklingsmiljön medför, upplever frustration av ett eller flera behov. Därav kan det vara viktigt att betydelsefulla personer i talangutvecklingsmiljön, dels blir medvetna om att idrottselever kan vara en utsatt målgrupp och dels för att kunna förhindra att behovsfrustration upplevs. Ett sätt skulle kunna vara att låta tränare och andra viktiga personer i
talangutvecklingsmiljön utbilda sig i autonomistöjdande ledarskap, vilket positivt kan förutsäga personliga förändringar via skillnader i behovstillfredsställelse och välbefinnande över tid (Adie et al., 2012). Ett annat sätt skulle kunna vara att utforma interventioner, där till exempel gruppundervisning har visat sig vara effektivt för att göra föräldrarna medvetna om dess påverkan på sina barns välbefinnande och hur de kan anpassa sig i sin roll som förälder (Richard & Winter, 2013). Behovsfrustration påverkar inte bara välbefinnandet just nu, utan kan i ett längre perspektiv leda till fler och värre konsekvenser (Vansteenkiste & Ryan, 2013).
På kort sikt skulle ett lågt välbefinnande kunna innebära att den idrottsliga utveckling
stagnerar och att det blir svåra att hänga med i skolan. På längre sikt skulle det däremot kunna leda till att individen förlorar kontrollen över ett visst beteende, tvångsmässigt fortsätter med ett visst beteendemönster då det ger en känsla av struktur, förutsägbarhet och säkerhet eller att individen tar avstånd från den sociala kontexten (Vansteenkiste & Ryan, 2013).
Resultatet av den sjätte medieringsanalysen visade att talangutvecklingsmiljön hade ett signifikant indirekt samband med välbefinnande genom samhörighetsfrustation samt en positiv direkt effekt mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande. I förhållande till BPNT skulle samhörighetsfrustration kunna förklaras av att personer i den sociala kontexten gör det tydligt för idrottseleven att denne inte är en del av sammanhanget. Modellen för effektiva talangutvecklingsmiljöer (Martindale et al., 2005) samt tidigare studier visar på vilken betydelse skola, tränare, föräldrar, vänner och andra viktiga personer har när det kommer till att stötta och få idrottaren att känna sig som en viktigt del i sammanhanget (Richard &
Winter, 2013; Wang et al., 2011; Henriksen et al., 2010). När dessa personer istället aktivt motarbetar behovet av samhörighet kommer idrottseleven troligtvis uppleva
samhörighetsfrustration. Studiens resultat har likt tidigare studier (Gunnell et al., 2013) också visat att när behovet att samhörighet är frustrerat så försämras det upplevda välbefinnandet.
Det stärker författarna i den aktuella studiens antaganden om att talangutvecklingsmiljön behöver lägga stor vikt vid att tillgodose samtliga individers behov av samhörighet och att tidigt identifiera eventuella tendenser till upplevt utanförskap. Det skulle kunna göras genom att införa olika sammarbetsövningar eller någon form av aktivitet som inte nödvändigtvis måste vara kopplat till eleverna huvudidrott, för att stärka gemenskapen i gruppen. Ett annat sätt skulle kunna vara att ta in experter inom socialpsykologi som föreläsare, vilket skulle kunna göra idrottseleverna mer medvetna om vilken effekt deras beteenden gentemot varandra har.
Metoddiskussion
Den aktuella studien använde sig av en tvärsnittsdesign där deltagarna fick besvara en enkät under ett tillfälle, en sådan studiedesign innebär att det inte går att uttala sig om kausalitet (Mitchell & Jolley, 2013). Vidare så kan användandet av en tvärsnittdesign ifrågasättas då upprepade mätningar ger mer tillförlitlighet (Preacher & Hayes, 2004). Vid upprepade mätningar (gärna tre eller flera) hade författarna i större utsträckning kunnat uttala sig om hur de undersökta variablerna är dynamiska över tid samt varför och när de förändras (Stenling et al., 2017). Likt tidigare studier (Weman-Josefsson et al., 2015; Adie et al., 2008) kan författarna inte uttala sig om hur deltagarnas upplevelser förändras över tid då de endast har genomfört en mätning. Däremot var en styrka i studien att författarna undersökte varje enskilt behov, både som tillfredsställt och frustrerat var för sig. Det innebar att fler
medieringsanalyser gjordes och att författarna kunde se hur varje enskilt behov som tillfredsställt eller frustrerat förhöll sig i relationen mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande.
De forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2017) har följts och deltagarna har informerats om vad deltagandet innebär samt deras rättigheter angående studien. Författarna använde sig av ett sammansatt frågeformulär med tre olika instrument, användandet av självskattning är den vanligaste metoden att använda sig av för att mäta de aktuella
variablerna. Fördelarna med detta är att det är ett enkelt sätt att nå ut till stora populationer, men det finns även svagheter med denna typ av datainsamling. Exempelvis kan social önskvärdhet påverka deltagaren att ge svar som de tror att undersökningsledaren önskar. En annan aspekt som kan påverka resultatet är ett långt frågeformulär, vilket kan göra att deltagarens energi tryter, och öka risken för att svaren ges slentrianmässigt och utan närmre eftertanke (Podsakoff et al., 2003). Generaliserbarheten blir lägre då urvalet av deltagarna var förhållandevis litet jämfört med populationen samt att studien är geografiskt begränsad till närområdet. Detta hade kunnat motverkas genom att använda sig av en webbaserad enkät, vilket hade kunnat underlätta processen i att rekrytera deltagare. Det hade dock inneburit att författarna inte kunnat närvara vid mättillfällena och svarat på de frågor som eventuellt kunde uppkomma kring undersökningen. En annan styrka var att de instrument som användes i studien uppvisade en reliabilitet enligt Cronbach´s Alpha med värden över .70, vilket anses som god reliabilitet (Field, 2013).
Konklusioner
Modellen för effektiva talangutvecklingsmiljöer konstaterar vilka mål och metoder som optimerar utvecklingen av idrottstalanger. Långsiktiga mål och metoder, utbredda
sammanhängande budskap och stöd, fokus på utveckling snarare än selektering och tidig framgång samt individualiserad och kontinuerlig utveckling är de fyra nyckelfaktorer som kännetecknar en effektiv talangutvecklingsmiljö (Martindale et al., 2005). Tillfredställelse av de grundläggande psykologiska behoven (autonomi, kompetens och samhörighet) är viktigt för alla individers utveckling och välbefinnande och frustration av dessa behov kan leda till ett sämre välbefinnande och på längre sikt fler och värre konsekvenser (Vansteenkiste &
Ryan, 2013). Det har även visat sig att idrottselever riskerar att förlora kvalité på sitt välbefinnande då de ställs inför flera utmaningar och kan ha högra krav på sig från viktiga personer i sin omgivning (Brink et al., 2010; Stambulova et al., 2013). Syftet med studie var därför att studera tillfredställelse/frustration av varje enskilt grundläggande psykologiska behov som en medierande variabel för att få ytterligare förståelse för relationen mellan talangutvecklingsmiljö och psykologiskt välbefinnande.
Resultatet visade att det fanns ett positivt statistiskt signifikant samband mellan talangutvecklingsmiljö och välbefinnande. Vidare visade resultat för de tre första
medieringsanalyserna att hög upplevd kvalité i talangutvecklingsmiljön är relaterat till högre tillfredställelse av samtliga behov, samt att talangutvecklingsmiljön tillsammans med varje enskilt tillfredsställt behov kan relateras till bättre välbefinnande hos idrottseleverna.
Resultatet för de tre sista medieringsanalyserna visade att låg upplevd kvalité i talangutvecklingsmiljön är relaterat till högre frustration av samtliga behov, samt att talangutvecklingsmiljön tillsammans med varje enskilt frustrerat behov kan relateras till ett sämre välbefinnande hos idrottseleverna. Den aktuella studiens resultat tillsammans med tidigare forskning stärker författarnas antaganden om att det ställer höga krav på
betydelsefulla personer med ansvar för utvecklingen i en talangutvecklingsmiljö genom att se till att idrottseleverna får dessa behov tillfredsställda. Det kan dock vara viktigare att
framförallt se till att behoven inte upplevs som frustrerade då det utöver ett lägre upplevt välbefinnande kan leda till ytterligare konsekvenser i ett längre perspektiv. Det verkar också som att det är av vikt att lägga extra fokus på behovet av kompetens, som var utmärkande i den aktuella studiens resultat.
Implikationer och framtida forskning
Resultaten i den aktuella studien kan bidra till ökad förståelse kring relationen mellan talangutvecklingsmiljö, grundläggande psykologiska behov och psykologiskt välbefinnande.
Detta då talangutvecklingsmiljön tillsammans med tillfredställelse/frustration av de grundläggande psykologiska behoven visade sig vara av betydelse för idrottselevernas upplevda välbefinnande. Detta tillsammans med tidigare forskning skulle kunna användas i utbildningssyfte för tränare, lärare eller andra viktiga personer i talangutvecklingsmiljön.
Detta skulle kunna göras genom att skapa en utbildning med stort fokus på vilka fördelar respektive nackdelar tillfredställelse och frustration av de grundläggande psykologiska behoven har för idrottseleverna. Skulle tränare, lärare och andra betydelsefulla personer i framtiden aktivt arbeta med att tillgodose dessa behov, genom ett ledarskap som får
idrottseleverna att känna större ansvar, gemenskap och högre kompetens skulle de troligen ha idrottselever som mår bättre, tränar bättre och presterar bättre. Detta borde vara målet med en talangutvecklingsmiljö, oavsett om det handlar om få fram duktiga idrottare, elever eller arbetare. Det skulle också kunna vara viktigt att lägga större fokus på framhållandet av prestation och prestationsmål istället för fokus på resultat och resultatmål. Kan man få viktiga personer runt idrottseleven att få en gemensam syn kring detta, kan man på enklare sätt arbeta med att tillgodose de tre behoven. När för mycket fokus läggs på resultat, skulle framförallt risken till att behovet av kompetens upplevs som frustrerat öka. Skulle man istället se varje individ var sig och fokusera på dennes utveckling, blir resultatet i en tidigare match eller tävling inte lika viktigt, då prestationen i sig kan ha indikerat på att utveckling har gått framåt.
Det behöver i framtiden göras fler studier inom området för talangutvecklingsmiljöer och hur talangutvecklingsmiljöer påverkar svenska idrottselvers välbefinnande. Det skulle vara intressant att göra upprepade mätningar över tid, dels för att utesluta utomstående faktorers påverkan på samtliga variabler, samt att kunna se hur upplevelsen av tillfredsställelse eller frustration av de olika behoven kan förändras över tid, samt hur det förhåller sig till
individernas välbefinnande. En annan intressant aspekt hade varit att likt Stambulova et al.
(2013) jämföra årskurs ett, två och tre för att eventuellt kunna identifiera vilket av läsåren som skulle vara i mest behov att extra resurser, som fokuserar på att tillgodose elevernas tre
grundläggande psykologiska behov. En kvalitativ ansats skulle även kunna ge en djupare inblick i talangutvecklingsmiljöerna och leda till att man får en mer detaljerad bild av hur de tre grundläggande psykologiska behoven påverkar individerna och dess välbefinnande.
Genom att göra upprepande intervjuer och observationer under en längre tid, skulle man dels kunna förstå vad som ligger bakom eventuella förändringar i individernas upplevelse av de tre behoven, samt genom observationer identifiera vilka beteenden som kan ha framkallat dessa förändringar. Istället för att ha ett totalvärde i upplevd talangutvecklingsmiljö skulle det vara intressant att undersöka hur de sju olika faktorerna i Talent Development Environment Questionnaire-5 (Martindale et al., 2010) skulle predicera tillfredställelse/frustration och dess påverkan på välbefinnande. Det skulle även vara intressant bygga på de aktuella studien genom att mäta Självbestämmandeteorins motivationsregleringar, vilket skulle kunna bidra till att förklara resultaten ytterligare. Detta eftersom att SDT bygger på en processmodell där motivation medierar relationen mellan behov och beteenden (Deci & Ryan, 2000).
Referenser
Adie, J. W., Duda, J. L., & Ntoumanis, N. (2008). Autonomy support, basic need satisfaction and the optimal functioning of adult male and female sport participants: A test of basic needs theory. Motivation and Emotion, 32(3), 189-199. https://doi.org/10.1007/s11031- 008-9095-z.
Adie, J. W., Duda, J. L., & Ntoumanis, N. (2012). Perceived coach-autonomy support, basic need satisfaction and the well and ill-being of elite youth soccer players: A longitudinal investigation. Psychology of Sport and Exercise, 13(1), 51-59.
http://dx.doi.org/10.1016/j.psychsport.2011.07.008.
Aurell, J., Wilson, L., Bergström, A., Ohlsson, J., Martinsson, J., & Gustavsson, P. (2015).
The need satisfaction and frustration scale (NSFS). SOM-Institutet. 29.
Baker, J., Cobley, S., Schorer, J., & Wattie, N. (2017). An introduction. I J. Baker, S. Cobley, J. Schorer, & N. Wattie (Red.), Talent identification and development in sport
international perspectives, (s. 1-8). Routledge, Taylor & Francis Group.
Bartholomew, K. J., Ntoumanis, N., Ryan, R. M., & Thøgersen-Ntoumani, C. (2011).
Psychological need thwarting in the sport context: Assessing the darker side of athletic experience. Journal of Sport and Exercise Psychology, 33(1), 75-102.
https://doi.org/10.1123/jsep.33.1.75.
Berry, J., Abernethy, B., & Coté, J. (2008). The contribution of structured activity and deliberate play to the development of expert perceptual and decision-making skill. Journal of Sport and Exercise Psychology, 30(6), 685-708. https://doi.org/10.1123/jsep.30.6.685.
Brink, M. S., Visscher, C., Arends, S., Zwerver, J., Post, W. J., & Lemmink, K. A. (2010).
Monitoring stress and recovery: New insights for the prevention of injuries and illnesses in elite youth soccer players. British Journal of Sports Medicine, 44(11), 809-815.
http://dx.doi.org/10.1136/bjsm.2009.069476
Burgess, D. J., & Naughton, G. A. (2010). Talent development in adolescent team sports: A review. International Journal of Sports Physiology and Performance, 5(1), 103-116.
https://doi.org/10.1123/ijspp.5.1.103.
Coté, J. (1999). The influence of the family in the development of talent in sport. The Sport Psychologist, 13(4), 395-417. https://doi.org/10.1123/tsp.13.4.395.
Deci, E. L., & Ryan, R. M. (2000). The “what” and “why” of goal pursuits: Human needs and the self-determination of behavior. Psychological Inquiry, 11(4), 227-268.
https://doi.org/10.1207/S15327965PLI1104_01.
Duda, J. L., & Treasure, D. C. (2010). Motivational processes and the facilitation of quality engagement in sport. I J. M. Williams (Red.), Applied Sport Psychology: Personal growth to peak performance. (6. uppl., s. 59-80). McGraw-Hill.
Durand-Bush, N., & Salmela, J. H. (2002). The development and maintenance of expert athletic performance: Perceptions of world and olympic champions. Journal of Applied Sport Psychology, 14(3), 154-171. https://doi.org/10.1080/10413200290103473.
Fairchild, A. J., & MacKinnon, D. P. (2009). A general model for testing mediation and moderation effects. Prevention Science, 10(2), 87-99. https://doi.org/10.1007/s11121-008- 0109-6.
Fallby, J. (2006). Spelarutveckling – ett helhetsperspektiv. Svenska Fotbollförlaget AB.
Field, A. (2013). Discovering statistics using IBM SPSS statistics (4., uppl.). Sage Publications.
Fraser-Thomas, J., Coté, J., & Deakin, J. (2008). Understanding dropout and prolonged engagement in adolescent competitive sport. Psychology of Sport and Exercise, 9(5), 645- 662. http://dx.doi.org/10.1016/j.psychsport.2007.08.003.
