Ett mätbord för arkeologiskt fältarbete Nylén, Erik
Fornvännen 1954(49), s. 178-181 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1954_178
Ingår i: samla.raa.se
Kongressen erbjöd emellertid inte blott tillfälle till studier av d e n n a m e r a specialinriktade art, u t a n d e l l a g a r n a hade även möjligheter att i k a t e d r a l e r n a i Burgos, Leon, Oviedo, Santiago, Toledo m. fl. studera den gotiska arkitek- t u r e n s y t t r i n g a r på spansk botten. I detta fall gav onekligen k a t e d r a l e n i Toledo det väldigaste intrycket med en sådan mäktighet och cn så slösande r i k e d o m i utstyrseln, att det v e r k a d e helt f ö r i n t a n d e på oss n o r d i s k a be- sökare. Av i m p o n e r a n d e slag var även k a t e d r a l e n i Santiago med dess stäl- liga b a r o c k i n l e r i ö r e r samt de m o n u m e n t a l a ä m b e t s b y g g n a d e r n a r u n t om- kring, allt uppfört i solid granit, måttfullt och ståtligt på s a m m a gång. Hela staden är för övrigt byggd i granit, både små och stora hus, gator och a r k a d e r . Allt är lika solitt, och allt v e r k a r 1700-tal.
Om d e n n a soliditet v a r av tämligen sent d a t u m , k u n d e m a n befrakta en av vida äldre slag inför den mäktiga och ä n n u helt b e v a r a d e r o m e r s k a stads- m u r e n i Lugo och ett ansenligt parti av en l i k n a n d e m u r i Leon. Och m a n får för all del inte glömma många av de tidlösa smä byar, som vår resa t a n g e r a d e och vilkas slenbyggda gytter säkerligen inte f ö r ä n d r a t s mycket u n d e r del senast förflutna årtusendet.
Till slut n å g r a ord om de studier av museala samlingar, som ingingo i vår resa. Viktigast var därvid den s p e c i a l u n d e r s ö k n i n g av väslgotisk och m o s a r a b i s k konst m. m., som a n o r d n a t s på Museo Arqueolögico i Madrid och till vilken m a n lånat in en m ä n g d m a t e r i a l från övriga delar av Spanien.
P å sätt och vis d o m i n e r a d e s utställningen av den stora västgotiska guld- skatten från G u a d a r r a z a r , men även 800—1000-talen voro rikt r e p r e s e n t e r a d e med elfenben- och ädelmetallkonst m. m. av stort intresse. I gipsavgjutning fingo vi dessutom återse åtskilligt av den stenplastik, som vi tidigare k u n n a t studera i originalmiljö.
ö v e r v ä l d i g a n d e i sitt slag var den rika samlingen av äldre textilier och s k r u d a r i k a t e d r a l e n i Toledo, mönstergillt utställd i ett sidokapell. Men d e n n a rika k a t e d r a l h a d e dessutom ett överflöd av m å l n i n g a r av El Greco, Goya m. fl. och sist men inte minst en jättelik a l t a r u p p s a t s i gotisk stil av förgyllt silver med mellan 200 och 300 figurer. — Betydligt b l y g s a m m a r e både till omfång och innehåll var s k a t t k a m m a r e n (Camera Santa) i k a t e d r a - len i Oviedo, d ä r de två k o s t b a r a processionskrucifixen frän 900-talet till- drogo sig den största u p p m ä r k s a m h e t e n . E n stor samling av r o m a n s k a och gotiska processionskrucifix — betydligt e n k l a r e än de n y s s n ä m n d a — v a r utställd i det lilla v ä l o r d n a d e och innehållsrika museet i P o n t e v e d r a vid a t l a n t k u s t e n .
Wilhelm Holmquist Erik B. Lundberg
E T T M A T B O R D FÖR A R K E O L O G I S K T F Ä L T A R B E T E
De ofta stora k r a v e n på forcering vid utförandet av arkeologiska under- sökningar gör det nödvändigt att pröva nya metoder för rationalisering och
178
Fig. 1. Matbordet i uppfällt skick. Teckning av H. F a i t h - E l l . — The m e a s u r i n g table opened. Drawing by II. F a i t h - E l l .
förenkling av fältarkeologisk metodik, d å i a n n a t fall de vetenskapliga resultaten kan bliva lidande genom cn av lidsnöd p å l v u n g e n brist på n o g g r a n n h e t .
Ett av de m e r a tidsödande m o m e n t e n vid en arkeologisk u n d e r s ö k n i n g ulgöres ofta av planritningen och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e u p p m ä t n i n g s - arbeten. E n metod, att på elt enkelt sätt f ö r k o r t a dessa m o m e n t u t a n att p r u t a på n o g g r a n n h e t e n s k r a v , bör därför v a r a etl önskemål för alla i fältet a r b e t a n d e arkeologer.
Vid Vallhagarutgrävningen på Gotland 1946—1948 sökte författaren an- v ä n d a en ny metod i avsikt alt vinna såväl tid som större n o g g r a n n h e t vid p l a n m ä t n i n g s a r b e t e n a . Mätmetoden som därvid k o m till a n v ä n d n i n g bygger på diopterlinjalens p r i n c i p . Del enkla m ä t i n s t r u m e n t som k o n s t r u e r a d e s b e s l å r av tre k o m p o n e n t e r , ett lågt trebent bord med löstagbar skiva på vilket r i t p a p p e r e l fastsätles, en linjal samt elt t y g m å t t b a n d . Själva ritbordet bör h a mellan 30 och 40 cm höga, infällbara ben, vilket gör bordet lätt- t r a n s p o r t a b e l t (fig. 1). Den löstagbara skivan k a n antingen fastsättas i en fals i bordet eller skjutas in mellan gejdrar. Linjalen, som bör v a r a 50 c m lång och av genomskinligt material, förses i b å d a ä n d a r med ett p å n i t a t
179
Fig. 2. Matbordet under användning. Foto P. Lundström. — The meusuring table in use. Photo P. Lundström.
metallbeslag med hål vid linjalens O-punkt och vid 50 cm strecket. Hålen anbringas vid linjalens skalsida, där metallbeslagen bör skjuta ut något för att ge rum åt hålen. Genom hålet vid 0-punklen fastsättes linjalen, lämpligast vid ritskivans ena kant med ett stift, kring vilket linjalen sedan är svängbar. I linjalens motsatta ände fästes måttbandet, enklast genom atl vid linjalens beslag fasisätta en mjuk metalltråd försedd med en ögla, genom vilken måttbandet trades och faslsätles med pappersklämmor.
Måttbandet skall härvid alltid fastgöras så, att dess O-punkt överensstämmer med linjalens. Matbordet kan sedan ställas vid en valfri punkt, vilken som helst intill utgrävningsprojeklet. Vid mätning sträcker en man ul mått- bandet med vidfäst linjal från matbordet mot karakteristiska punkter och avläser med hjälp av ett lod avståndet. Måtten meddelas den som sitter vid matbordet, vilken då prickar in dessa på papperet efter den rörliga linjalen i den skala som man vid tillfället använder (fig. 2). De på papperet utmärkta punkterna för en viss detalj sammandragas lämpligen med cn fin linje för alt man sedan skall kunna särskilja vart de olika punkterna höra. Inmätta punkter böra även markeras med krita pä respektive objekt. Sedan samtliga önskade punkter inmätts kopplas linjalen loss och man tar bort rilbrädet frän bordet, varefter ritningen kompletteras med hjälp av de inmätta punkterna.
Denna enkla mätmetod som prövats under fem år av ett flertal arkeologer har visat sig fungera tillfredsställande. En fördel är, att mätapparaturen hela
tiden befinner sig utanför själva grävningsområdet och ej hindrar arbetet, samt alt den omedelbart kan användas. Man behöver således ej gång på gång spänna upp ett måttband efter en baslinje, från vilken man sedan tar mot denna vinkelräta mått ut lill mätobjektet. Den enkla apparaturen är lätt alt tillverka och kan även improviseras om sä skulle behövas. Man kan f. ex. använda ett rilbräde fastsatt vid en stenfylld låda eller dylikt.
Erik Nglén
UPPDELNING AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIENS HANDLINGAR I SERIER
Vid distribution av Akademiens Handlingar har det visat sig opraktiskt att sända samtliga delar till samtliga bibliotek, med vilka Akademien har bytes- eller gävoförbindelse. Många av dessa äro specialbibliotek, som endast önska erhålla volymer, vilka falla inom bibliotekets samlingsområde. A andra sidan önskar ett bibliotek gärna samtliga volymer i en serie för kon- troll av seriens fullständighet. Bibliotekarien har därför föreslagit att dela Handlingar 1 flera serier, varigenom även en viss besparing av distribuerade exemplar kan åstadkommas.
I anslutning till det framställda förslaget har Akademien vid sitt sam- manträde den 2 februari 1954 bcslutit att Handlingar skola uppdelas i tre serier: 1) Antikvariska serien, 2) Historiska serien, 3) Filologisk-filosofiska serien, vilka tillhopa svara mot Akademiens hela verksamhetsområde. Varje serie får endast egen nummerföljd. Varje avhandling får ett enkelt nummer (ej som nu del- och undernummer). Sammanslagning av flera nummer till cn del slopas, varigenom man undgår att delar under en längre tid bli oav- slutade såsom nu kan vara fallet. Fördelningen av de av Akademien antagna avhandlingarna på serier överlåtes på riksantikvarien i samförstånd med respektive författare.
Samtidigt beslöt Akademien att Antikvariska studier och Historiska stu- dier skola brytas ut ur Handlingar och bilda fristående serier, kallade Anti- kvariskt arkiv och Historiskt arkiv, vilka serier böra kompletteras med ett Filologiskt arkiv, svarande mot de tre serierna i Handlingar. I dessa serier intagas uppsatser eller smärre avhandlingar, som äro för små för Handlingar men av olika skäl ej lämpa sig för publicering i tidskrifter. Det har hittills varit otillfredsställande att de olika volymerna av Studier länge legat oav- slutade i avvaktan på nya uppsatser för att fylla ut omfånget. I Arkiv- serierna skall varje uppsats eller smärre avhandling erhålla ett löpande num- mer och utkomma i fri följd efter hand som de bli färdiga. Antagandet av bidrag i Arkiv-serierna överlåtes på riksantikvarien efter hörande av Anti- kvariska, Historiska, resp. Filologisk-filosofiska nämnderna.
Uppdelningen av Handlingar på tre serier genomföres sedan Akademiens Handlingar uppnått del 90. Detta hindrar emellertid icke att de tre Arkiv- serierna dessförinnan bli påbörjade.
181
