Liber UtbildningsFörlaget Stockholm Supplement 58

59. Naturkunskap, tvåårig social linje och treårig ekonomisk, humanistisk och samhällsvetenskaplig linje Art nr 40 70234-0

57. Utbildning till undersköterska/

underskötare inom hälso- och sjukvård (specialkurs)

Art nr 40-70239-1

56. Företagsekonomi, distribution, redovisning och rättskunskap för treårig ekonomisk linje

Art nr 40-70231-6

55. Biologi på 3-årig naturvetenskaplig linje

Art nr 40-70219 7

54. Kurs för yrkesverksamma inom trav- och galoppsport (special­

kurs)

Art nr 40-70183-2 53. Eliära, fyraårig teknisk linje

Art nr 40-70182-4 52. Filosofi

Art nr 40-70181-6

51. Kurs i Skogsbruk för kombine­

rade jord- och skogsbruks­

företag

Art nr 40-70122-0

50. Skogsbruk — grundutbildning 40 veckor (specialkurs) Art nr 40-70121-2

49. Kemitekniska ämnen fyraårig teknisk linje

Art nr 40-70088-7 48. Psykologi

Art nr 40-70180-8

47. Utbildning till fotvårdsspecia­

list (specialkurs) Art nr 40-70082-8 46. Utbildning till barnskötare

inom barnomsorgs- och allmän fritidsverksamhet (specialkurs) Art nr 40-70080-1

45. Påbyggnadskurs för vård av nyfödda barn och sjuka barn (specialkurs)

Art nr 40-70079-8 44. Påbyggnadskurs för arbete

bland barn och ungdomar med särskilda behov (specialkurs) Art nr 40-70077-1

43. Påbyggnadskurs för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda (specialkurs)

Art nr 40-70076-3 42. Grundkurs för omsorger om

psykiskt utvecklingsstörda (specialkurs)

Art nr 40-70075-5

41. Kemi, treårig naturvetenskaplig linje och fyraårig teknisk linje Art nr 40-70057-7

40. Religionskunskap Art nr 40-70043-7 39. Kurs i skogsbruk — arbets­

ledning vid beståndsanläggning (specialkurs)

Art nr 40 70039-9 38. Samhällskunskap

Art nr 40-70021-6

37. Elteknik Ma, fyraårig teknisk linje

Art nr 40-70007-0

36. Elektronik, fyraårig teknisk linje Art nr 47-71675-5

35. Kompletteringskurs i läke medelsadministrering för skötare i psykiatrisk vård (specialkurs)

Art nr 47-71273-4 34. Jordbruk - grundutbildning

40 veckor (specialkurs) Art nr 47-71270-8 33. Kompletteringskurs i läke-

medelsadministrering för undersköterskor (specialkurs) Art nr 47-71269-4

32. Fysik, treårig naturvetenskaplig linje och fyraårig teknisk linje Art nr 47-71253-8

31. Reglerteknik El, fyraårig teknisk linje

Art nr 47 71252-X 30. Utbildning för vårdbiträden

med yrkeserfarenhet inom sjukvård och social service (specialkurs)

Art nr 47-71202-3 29. Utbildning till vårdbiträde

inom sjukvård och social service (specialkurs) Art 47-71201-5

28. Teckning. Teckning, estetisk specialisering

Art nr 47-71084-5 27. Elmaskiner, fyraårig teknisk

linje

Art nr 47-71085-3

26. Utbildning för tandsköterskor i fluorprofylax och professio­

nell tandrengöring (specialkurs) Art nr 47-71086-1

25. Grundkurs i sjukvård för ambulanspersonal (specialkurs) Art nr 47-71083-7

24. Kurs för utbildning till barn­

skötare och dagbamvårdare inom förskolverksamhet bland barn, 0-7 år (specialkurs) Art nr 47-70936-7

23. Kurs för utbildning till barn­

skötare inom förskol- och fritidsverksamhet för barn, 0-12 år (specialkurs) Art nr 47-70935-9

22. Svenska för tre- och fyraåriga linjer

Art nr 47-02003-2 21. Kurs för utbildning av tand­

hygienister (specialkurs) Art nr 47-70862-X

20. Utbildning för tandsköterskor i information och instruktion av munhygieniska åtgärder (special­

kurs)

Art nr 47-70861-1

19. Kurs för utbildning av fotoperson (specialkurs)

Art nr 47-70855-7

18. Hemteknisk kura (specialkurs) Art nr 47-70849-2

17. Vårdlinje Art nr 47-85148-1 3-årig kurs för utbildning av frisörer (specialkurs) Art nr 47-00199-2

3-årig, E, H, N och S linje samt 4-årig T linje

Art nr 47-85150-3 Verkstadsteknisk linje Art nr 47-85146-5 Träteknisk linje Art nr 47-85144-9 Skogsbrukslinje Art nr 47-85142-2 Processteknisk linje Art nr 47-85140-6 Livsmedelsteknisk linje Art nr 47-85138-4 Konsumtionslinje Art nr 47-85136-8 Jordbrukslinje Art nr 47-85134-1 Fordonsteknisk linje Art nr 47-85132-5 El-teleteknisk linje Art nr 47-85130-9

Distributions- och kontorslinje Art nr 47-85128-7

Bygg- och anläggningsteknisk linje Art nr 47-85126-0

Beklädnadsteknisk linje Art nr 47-85124-4 Arbetslivsorietering Art nr 47-85158-9

2-årig ekonomisk, social och teknisk linje

Art nr 47-85122-8

Lggll Läroplan

för gymnasieskolan

SKOLÖVERSTYRELSEN

Liber UtbildningsFörlaget Stockholm Supplement 58

r

Fastställt 1979-05-31

v Dnr S 79:1673

t / .

Konst- och musikhistoria

F

Liber Utbildningsförlaget 162 89 VÄLLINGBY

Separata exemplar kan beställas genom Liber distribution

Läromedelsorder 162 89 VÄLLINGBY

Förord

Läroplanen för gymnasieskolan (Lgy 70) består av en allmän del (del I), som är gemensam för samtliga studievägar, samt av supplement (del II) för skilda studievägar och ämnen.

Den allmänna delen (del I) innehåller av Kungl Maj: t fast­

ställda mål och riktlinjer, timplaner och kursplaner (mål och huvudmoment i enskilda ämnen) samt av SÖ utfärdade all­

männa anvisningar för gymnasieskolans verksamhet.

Supplementdelen (del II) återger timplaner och kursplaner (mål och huvudmoment), fogar till dessa i förekommande fall delmoment och årskursfördelningar samt ger allmänna rikt­

linjer för undervisningens bedrivande ("Anvisningar och kom­

mentarer") i de olika ämnena.

I föreliggande supplement rörande ämnet Konst- och musik­

historia återges den kursplan som fastställts av regeringen 1979- 05-31. Denna kursplan får användas som alternativ till hittills gällande kursplan fr o m den 1 juli 1979 och ersätter fr o m den 1 juli 1980 definitivt den kursplan som återfinns i Lgy 70:1, Allmän del, s 183. Supplementet innehåller också av SÖ fastställda kommentarer som från samma tidpunkter ersätter hittills gällande Anvisningar och kommentarer. (Se Lgy 70:lI, Supplement 3- och 4-åriga linjer, s 383—389).

Med tanke på den fortlöpande läroplansöversynen är det ange­

läget att erfarenheter av läroplanens tillämpning som görs på skolorna delges SÖ.

Stockholm i juni 1979

Skolöverstyrelsen

© 1979 Skolöverstyrelsen och Liber UtbildningsFörlaget

ISBN 91-40-70240-5 23456789 10 LiberTryck Stockholm

Innehållsförteckning: Sida

MÅL OCH HUVUDMOMENT 6

KOMMENTARER LÄROSTOFFET

Allmänna synpunkter på ämnesstoffet 6 Kommentarer till speciella kursmoment

- Västerländsk konst och musik samt exempel

på konst och musik i andra kulturer 8 - Konstens och musikens roll i dagens samhälle 10 - Konstens och musikens uttrycksmedel, form och

innehåll, användningsområde och funktion samt

skilda medier och deras betydelse H

Uttrycksmedel 12

Form och innehåll 13

Användningsområde och funktion 15

Skilda medier och deras betydelse 16 - Övningar i att iaktta och lyssna samt att

uttrycka personliga upplevelser, tolkningar

och värderingar 17

Planering 18

Samverkan 19

VERKSAMHETSFORMER

Allmänna metodiska kommentarer 20

Lokaler och läromedel 21

MÅL OCH HUVUDMOMENT MÅL

Eleven skall genom undervisningen i konst- och musikhistoria - utveckla förmågan att iaktta, lyssna och uppleva,

- öka färdigheten att tolka, uttrycka och förmedla sina konst- och musikupplevelser,

- skaffa sig ökad kunskap om konst och musik i skilda miljöer och tider samt

- tillägna sig ett ökat intresse för och en medveten och öppen attityd till dessa konstarter.

HUVUDMOMENT

Västerländsk konst och musik samt exempel på konst och musik i andra kulturer.

Konstens och musikens roll i dagens samhälle.

Konstens och musikens uttrycksmedel, form och innehåll, an­

vändningsområde och funktion samt skilda medier och deras betydelse.

Övningar i att iaktta och lyssna samt att uttrycka personliga upplevelser, tolkningar och värderingar.

KOMMENTARER LÄROSTOFFET

Allmänna synpunkter på ämnesstoffet

En av skolans centrala uppgifter är att utveckla elevernas kommunikationsförmåga. Ämnet konst- och musikhistoria kan på ett verksamt sätt bidra till en sådan utveckling genom att eleverna där övar sin förmåga att iaktta, lyssna och uppleva.

Därvid ökar de sin färdighet att tolka, uttrycka och förmedla sina upplevelser. En av de viktigaste förutsättningarna när det gäller att tillägna sig en medveten och öppen attityd till konst och musik är kännedom om dessa konstarters olika ut­

trycksmöjligheter samt de mänskliga skaparbehov och samhälle­

liga livsbetingelser som givit upphov till skilda konst- och musikyttringar.

En i skolan påbörjad och senare i livet fortsatt kontakt med konst och musik kan ha stor betydelse för den enskildes per­

sonliga utveckling. Eleverna kan genom att tillägna sig ett

ökat intresse för dessa konstarter skaffa sig utgångspunkter för berikande kulturell verksamhet både som utövare, lyssnare och betraktare samt i förekommande fall även för framtida yrkesutövning.

Undervisningen bör kännetecknas av ett kritiskt betraktelse­

sätt, inte minst i förhållande till den kommersiella styrning som präglar delar av kulturlivet. För att möjliggöra detta och för att allsidigt kunna spegla dagens utbud bör urvalet av bild- och musikexempel göras brett. Inslag alltifrån de mest seriösa yttringarna till de renodlat populära och kom­

mersiella bör förekomma. Man bör belysa konstens och musikens roll i dagens samhälle för att skapa underlag för självstän­

diga ställningstaganden och ett aktivt engagemang. Samtal om bl a uttrycksmedel, form och innehåll, olika funktioner samt skilda medier och deras betydelse avser att klargöra några av de viktigaste förutsättningarna för kommunikation med bild och musik samt att vänja eleverna vid en granskande inställ­

ning. Med ökad kännedom om bildens respektive musikens form och tekniska villkor kan man tillföra lyssnandet och iaktta­

gandet nya dimensioner.

Undervisningen syftar förutom till att utveckla förmågan att iaktta, lyssna och uppleva även till att öka färdigheten i att uttrycka det upplevda. Träning i att försöka förstå andras upplevelser och i att förmedla sina egna är väsentlig för ut­

vecklingen av ett aktivt intresse för konst och musik.

Eleverna skall skaffa sig ökad kunskap om konst och musik i skilda miljöer och tider. De kan härigenom öka sitt intresse för dessa konstarter samt tillägna sig en öppen och själv­

ständig attityd i konst- och musikfrågor. Det är betydelse­

fullt att en sådan attityd grundläggs och utvecklas under skoltiden. I annat fall kan umgänget med konst och musik i vuxenlivet bli begränsat och enahanda.

Vår tids konst och musik bör särskilt uppmärksammas. Det är viktigt att det dagsaktuella utbudet tas upp och att därvid även den egna ortens kulturliv behandlas.

Kännedom om äldre tiders konst och musik är en förutsättning för förståelse av senare tiders yttringar. De historiska ske­

den, som närmast påverkat dagens situation, bör dock behandlas utförligast. De historiska aspekterna bör inte vara av enbart konst- och musikhistorisk art utan även innefatta valda av­

snitt av idéhistorien. Dessutom kan jämförelser med litteratur och teater göras. Samarbete med ämnena historia, samhällskun­

skap, svenska och dramatik bör härvid eftersträvas. De kunska­

per som eleverna redan har i dessa ämnen bör utnyttjas.

Stilbegrepp och fackuttryck inom konst och musik bör ingå i

undervisningen dels som en nödvändig förutsättning för samtal

och diskussioner, dels som ett allmänbildande inslag.

Undervisningen bör innehålla elevaktiviteter av olika slag.

Även eget skapande kan ingå som ett stimulerande led. Det är inte självklart att alla elever i full utsträckning och på lika villkor kan delta i ämnets alla aktiviteter. Hänsyn måste tas till exempelvis syn- eller hörselskadade elever. Motoriska störningar kan göra det svårt eller omöjligt att delta i vissa skapande verksamheter.

De möjligheter till integrering som ligger i ämnets natur bör tas till vara bl a genom att man tar fasta på gemensamma förutsättningar rörande tid, miljö och i tillämpliga fall stämningar och innehåll. Verksamheten i ämnet konst- och musik­

historia bör så ofta anledning finns även anknytas till under­

visningen i ämnena teckning och musik.

För att ge överblick har stoff och aktiviteter beskrivits kortfattat i huvud- och delmoment. Detta betyder dock inte att undervisningen skall spaltas upp i fristående delar eller av­

gränsade kursavsnitt. Tvärtom bör undervisningens olika moment samordnas så att de griper in i varandra. Vilka moment som får större eller mindre utrymme avgörs av elevers och lärares in­

tresseinriktning och deras samlade bedömning av vad som känns mest angeläget.

Vissa delar av stoffet kan grupperas efter en historisk ut­

vecklingslinje eller som punktvisa belysningar av bl a skeden, miljöer, teman, konstnärer och tonsättare. Kombinationer av olika lektionstyper kan också förekomma. Hur elever och lärare än väljer att ordna ämnesinnehållet, måste ett urval och en prioritering ske.

Ämnesinnehållet är inte årskursindelat. Härmed ges större fri­

het för elever och lärare att tillsammans avgöra hur undervis­

ningen skall utformas.

Följande kommentarer skall ses som en rad synpunkter och för­

slag som antyder möjliga vägar för elever och lärare att till­

sammans planera och genomföra undervisningen och inte som en förteckning över ett obligatoriskt innehåll.

Kommentarer till speciella kursmoment

Väj^te^rJ-än_ds_k_konj^t_och_mu_si_k_

am_t e_xe_m£el_ £å_konst_och_musi_k i_ findra kulturer

För att eleverna skall kunna tolka, värdera och uttrycka sina upplevelser måste de skaffa sig kännedom om konst och musik i skilda samhällsmiljöer och tider. Begreppet konst inrymmer i detta sammanhang såväl två- och tredimensionell bildkonst som arkitektur, möbler, inredningar, bruks- och prydnadsföremål, kläder osv. Inom musiken beaktas olika typer av konstmusik, folkmusik, kyrkomusik, bruksmusik, musikdramatiska verk m m.

Det bör påpekas att begreppet musik även omfattar ljudskapande

och ljudupplevelse.

Undervisningen bör helst inte bedrivas i stora block av föreläsningskaraktär. Den bör inte heller ensidigt inriktas på att lära ut fakta. Det är nödvändigt att även övriga huvudmoment medverkar till en allsidig belysning av de konst- och musikhistoriska avsnitten.

Ämnesinnehållet skall företrädesvis omfatta västerländsk konst och musik i skilda miljöer. Eleverna skall därvid ges möjlig­

het att ta del av ett så brett material som möjligt från den europeiska kulturkretsen. Eftersom strävan bör vara att skapa förståelse för och en vidsynt inställning till vitt skilda yttringar av bild och musik, skall även exempel från andra kulturer ingå i undervisningen.

Undervisningen skall behandla konst och' musik från olika tider. Då den i största möjliga utsträckning bör relateras till elevernas egna upplevelser och erfarenheter faller det sig emellertid naturligt att ägna särskild uppmärksamhet åt de historiska skeden som närmast påverkat dagens situation.

De historiska inslagen kan göras som mer eller mindre omfat­

tande översikter eller som punktvisa belysningar av en viss epok eller en viss kulturinsats. Dessutom är dagsaktuella anknytningar givetvis av stort värde.

Hur det historiska stoffet än fördelas, bör konsten och musi­

ken inte blott betraktas som en isolerad estetisk angelägenhet utan även ses som uttryck för bl a politiska, sociala, reli­

giösa och ekonomiska förhållanden. En sådan inriktning av undervisningen ger bättre kännedom om livsvillkoren för de människor som skapat vår egen och andra kulturer. Därmed följer också insikt om hur dessa upplevde sin samtids konst och musik. De flesta bild- och musikexemplen från äldre tider är uttryck för de övre samhällsklassernas behov och värderingar.

När så är möjligt bör exempel från andra samhällsskikt tas upp i undervisningen. Det är angeläget att belysa kulturlivets yttringar från olika sidor. Genom att konfrontera skilda

åsikter och värderingar skapar man förutsättningar för enga­

gerande samtal och personliga ställningstaganden.

Enskilda konstnärers, arkitekters och tonsättares individuella utgångspunkter och strävanden, sedda mot samtidens konst- och musikuppfattning och övriga samhälleliga förutsättningar, kan levandegöra den historiska orienteringen och stimulera till diskussioner.

Lärarna och eleverna bör i samråd besluta om i vilken ordning de olika tidernas konst och musik skall behandlas. Den histo­

riska översikten kan utgå såväl från vår egen tid som från

det förflutna. Strävan skall emellertid vara att klargöra de

stora dragen i konstens och musikens utveckling. En i de flesta

fall användbar utgångspunkt för jämförande översikter är de

bilder och den musik som eleverna känner till.

Det är av speciellt intresse att den egna ortens kulturliv uppmärksammas och att möjligheterna att utnyttja lokala konst- och musikhändelser tillvaratas i undervisningen.

Undervisningen kan också ta upp exempel på populära och

kommersiellt betonade yttringar inom konst och musik. Lättare gods som t ex "hötorgskonst" och schlagermusik kan diskuteras.

Vidare kan samtal föras om olika tiders avantgarderiktningar och deras förhållande till den etablerade konst- och musik­

smaken .

I ämnet konst- och musikhistoria är det angeläget att ge exem­

pel på hur bildkonstnärer och tonsättare samarbetat inom ett projekt eller på annat sätt givit varandra skapande impulser.

Även författares del i sådan samverkan bör behandlas. Bety­

delsen av samverkan mellan dikt- och tonkonst är uppenbar, men även bildkonsten har påverkat eller påverkats av litterära verk.

Konstens och musikens roll i dagens samhälle

Vårt nutida samhälle erbjuder ett rikare urval av både bilder och musik än tidigare generationers. En av anledningarna till detta är den bild- och musikkultur som invandrargrupperna med­

fört. Nya uttrycksformer dyker upp i allt snabbare takt. Genom utvecklingen av nya mediaformer och förbättrade metoder för framställning, mångfaldigande och distribution har bilder och musik blivit integrerade med vår vardag på ett helt annat sätt än förr. Det finns många exempel på att dagens konst och musik i högre grad än tidigare tjänstgör som skapande krafter i de­

batt och åsiktsbildning.

Kommersiellt inriktad bild och musik är numera i stor utsträck­

ning industriellt framställda konsumtionsvaror. Även konst­

bilden, såväl den unika teckningen eller målningen som det mångfaldigade grafiska bladet, är i dag tillgänglig för en vida större publik än tidigare.

Undervisningen kan beröra olika synpunkter på hur bildens, i första hand konstbildens, och musikens betydelse i samhället har förändrats genom denna utveckling. Man kan även behandla vilka typer av konst och musik som görs för vissa bestämda målgrupper samt hur sociala, religiösa, politiska och ekono­

miska förutsättningar inverkar på konstens och musikens roll i dagens samhälle.

Det är naturligt att intresset koncentreras på svenska för­

hållanden men även att andra samhällens kultursyn beaktas.

Hänsyn bör tas till kulturpolitiken i vårt land och dess syften, t ex att differentiera de kulturpolitiska åtgärderna med hänsyn till olika gruppers, t ex invandrargruppers, förut­

sättningar och behov, att ge flera människor möjlighet till

kulturell verksamhet, att möjliggöra konstnärlig och kulturell

förnyelse, att ta till vara och levandegöra äldre kulturer och

att främja ett mångsidigt kulturutbud samt minska eller hindra

den negativa verkan som marknadsekonomin kan medföra.

Den egna ortens resurser och åtgärder samt elevernas egna er­

farenheter härav ger lämpliga utgångspunkter för sådana samtal.

Direktkontakter med kulturansvariga och utövare - antingen i deras egen miljö eller i skolan - kan ge värdefull stimulans till diskussioner om konstens och musikens roll i dagens sam­

hälle. Vidare kan huvuddragen i den dagsaktuella konst- och musikdebatten tas upp och även jämföras med äldre tiders in­

ställning .

Massmedierna har starkt bidragit till att sprida kännedom om konsten och musiken i dagens samhälle. Det är därför rimligt att ägna uppmärksamhet åt vad exempelvis radio, TV och tid­

ningar gör för att vidga bildkonstens och musikens roll. Det bör också vara av intresse att aktualisera tendenser inom angränsande konstarter som litteratur, teater och dans samt sådana alltmer vanliga blandformer som t ex musikalisk teater.

Vårt samhälle har ambitionen att föra ut musik, teater och bildkonst till alla delar av landet via sådana organisationer som Rikskonserter, Riksteatern och Riksutställningar. Likartade satsningar på det kommunala planet kan också uppmärksammas.

Undervisningen kan även ta upp yttringar utanför institutio­

nernas ramar som t ex festivaler av olika slag och den ökade amatörutövningen i olika åldrar. Sett från den enskilda individens synpunkt kan såväl betraktande/lyssnande som egen utövning bidra till personlighetsutvecklingen och till en kritiskt medveten inställning. Musikstudios, bildverkstäder och andra lokaler, som bidrar till ökade möjligheter för sådan utövning, kan uppmärksammas i detta sammanhang.

Teckningsämnets huvudmoment estetisk orientering har ett inne­

håll som i många stycken liknar detta huvudmoments. I teck­

ningsämnet är dock detta innehåll i högre grad integrerat med praktisk verksamhet och avser dessutom att täcka ett bredare spektrum av aktuella frågor inom bild- och miljöområdena. I ämnet konst- och musikhistoria ges konstbilden av naturliga skäl en dominerande plats i dessa sammanhang.

K°n

£ens o£h mu

ijceii£ uttrycksmedel, form och innehåll, an­

vändningsområde och funktion samt skilda medier och deras be­

tydelse

Resonemang om uttrycksmedel, form och innehåll, användnings­

område och funktion samt skilda medier och deras betydelse rör hela kommunikationsförloppet, där varje led är beroende av de övriga. Trots detta kan det vara lämpligt att lägga tyngdpunkten på t ex konstens och musikens funktioner under något lektionspass.

Samtal kring dessa frågor kommer även att inbegripa elevernas

personliga upplevelser, tolkningar och värderingar av olika

bilders och musikverks innehåll, form och funktioner. Detta och det fjärde huvudmomentet blir således nära sammankopplade i undervisningen. Samtalen bör utgå från elevernas egna erfa­

renheter och gärna anknytas till verksamheten i ämnena musik och teckning. En stor del av undervisningen i dessa ämnen omfattar frågor av liknande slag som i detta huvudmoment. Det är därför oundvikligt att vissa utgångspunkter i resonemangen om bild- och musikkommunikation blir desamma. Se kapitlet Samverkan.

I det följande kommenteras för överskådlighetens skull huvud­

momentets delar var för sig.

Uttrycksmedel

Orientering bör ges om de uttrycksmedel som står bildkonst­

nären, kompositören och musikern till buds. Därvid ges ele­

verna tillfälle att lära känna de elementära uttryck och be­

nämningar som är nödvändiga för att de skall kunna följa och aktivt delta i undervisningen.

Ett studium av musikens uttrycksmedel kan beröra många olika fält. Den enskilda tonen har i sin enkelhet de mest skiftande egenskaper, vilka bör exemplifieras och diskuteras. Toner i följd blir en melodi, en'musikalisk gestalt. Effekten av vissa intervaller och tonföljder kan påvisas med enkla exempel. De musikaliska betoningarna, accenterna, kan jämföras med det

talade språkets. De samtidigt klingande tonerna, ackorden, är ett viktigt uttrycksmedel. Begrepp som dur-moll och konsonans- dissonans bör studeras.

Tidsbegreppet är viktigt när det gäller att analysera musikens olika uttrycksmedel. Rytmen, gradvisa tempoförändringar m m är musikaliska element, som eleverna bör få uppleva och disku­

tera. Även pausen är ett flitigt använt uttrycksmedel, som kan belysas med ett antal praktiska exempel.

Inom bildkonsten är form och färg samt rytm några av de grund­

läggande begrepp som bör aktualiseras och utvecklas.

En bilds form byggs upp av linjer och ytor samt i tredimen­

sionella bilder av volymer. Formens karaktär bestäms av sådana egenskaper som klart - diffust, spetsigt - runt, tungt - lätt, ljust - mörkt osv. Dessa och andra faktorer, som samverkar i en bildkomposition, bör uppmärksammas. Bl a kan diskuteras olika möjligheter att med formens och även färgens hjälp skapa intryck av exempelvis enhet, splittring, spänning, kontrast, harmoni, värme eller kyla i bilden.

Begreppen färg som synupplevelse och färg som material kan

aktualiseras. Färgers kulörton, styrka och ljushet och hur

dessa egenskaper på olika sätt kan utnyttjas demonstreras

genom olika bildexempel. Vidare kan belysas hur konstnärer i

olika syften använt färgens symboliska och stämningsväckande

egenskaper.

osv. Rörelse i bild är en närbesläktad fråga som kan tas upp i dessa sammanhang. Filmens speciella rytmik kan även beröras.

Jämförelser kan göras med musikens rytm- och rörelsebegrepp.

När så är lämpligt bör jämförelser också göras mellan andra likartade begrepp inom musik och konst. De båda konstarterna har utbildat var sin terminologi med vissa likalydande be­

nämningar, som dock inte alltid överensstämmer till sin inne­

börd. Riskerna med att okritiskt utgå från sådana begrepp i integreringssyfte bör observeras.

Den roll de olika uttrycksmedlen spelat i olika historiska skeden och något av den roll de spelar i andra kulturer bör även beröras.

Form och innehåll

Inom bildkonsten är begreppen form och innehåll intimt för­

knippade med varandra. Bildskaparens känslor, syften, åsikter och idéer bestämmer en bilds gestaltning, dvs dess uppbyggnad och formala egenskaper. Man bör jämföra hur olika konstnärer under skilda tider utformat sina bilder för att understryka innehållet. En innehållsanalys kan leda till diskussioner om hur t ex ansiktsuttryck, ställningar, grupperingar, perspektiv färger, ljus osv använts. Sådana resonemang skapar en vana att aktivt bearbeta sin upplevelse och att försöka förstå olika bildskapares avsikter.

Icke föreställande, s k konkreta, bilder verkar enbart genom formens och färgens elementära egenskaper. Starkt abstraherade bilder kan ge ett liknande intryck trots att de har en verk­

lighet som utgångspunkt. Begreppen abstrakt och konkret konst samt olika typer av verklighetsåtergivande bilder - från rea­

listiska till kraftigt stiliserade framställningar - bör exemp 1if ieras.

De speciella uttrycksmöjligheterna hos olika material och tek­

niker inom bildkonsten kan utnyttjas för att förstärka inne­

hållet eller budskapet. Det kan därför ofta vara av intresse att orientera om hur bilder är framställda, t ex genom olika tryckförfaranden eller användning av olika färgmaterial. En­

skilda konstnärers maner kan också uppmärksammas.

Innehållet i en bild kan vara beroende av sociala, politiska eller religiösa förhållanden. Det bör vara naturligt för ele­

verna att söka utröna omständigheterna bakom val av motiv och utförande.

Under vissa tider har bilder värderats främst efter sitt inne­

håll, under andra har de formala problemen stått i förgrunden.

Man kan ge exempel på dessa förhållanden samt även på hur konstnärens personliga uttrycksmöjligheter underordnats den rådande stilen under olika perioder. Exempel på bilder där

form och innehåll samverkar respektive motverkar varandra kan också behandlas. Det bör även poängteras att ett innehåll kan uppfattas på skilda sätt av olika betraktare. Exempel på hur utformningen av byggnadsverk, möbler och inredningar, nytto- och prydnadsföremål samt kläder anpassats till funk­

tionen kan ge intressanta utgångspunkter för diskussioner.

De tillfällen då en bilds innehåll överensstämmer med t ex en sångtext eller det genom titeln angivna innehållet i ett musik­

verk kan tas till vara för jämförelser.

Begreppen form och innehåll på det musikaliska området är

svåra att definiera. Allmänt avses med form någon typ av schema som ligger till grund för en komposition eller improvisation.

Vanligaste scheman eller formtyper är två- och tredelad vis­

form, sonatform, rondoform, variationsform samt imitations­

former såsom kanon och fuga.

Formscheman som t ex tredelad visform (ABA-form) ger lyssnaren en känsla av symmetri och balans men även omväxling. Varia­

tionsformen uppfyller kraven att man känner igen sig och att man samtidigt upplever något nytt. Sådana och liknande exempel kan konkretisera upplevelsen av vissa typer av musik.

Om en lyssnare skall finna mening och innehåll i en viss sorts musik eller ej beror i hög grad på hans eller hennes erfaren­

heter av och förtrogenhet med genren i fråga. När det gäller en för lyssnaren helt främmande musik i en obekant genre krävs andra motiveringar för lyssnandet än om verket är känt. Kun­

skap om form och innehåll kan vara en väg att skapa intresse och förväntningar. I detta sammanhang kan uppmärksammas att programmusik med sitt mer eller mindre utommusikaliska inne­

håll kan underlätta förståelsen och upplevelsen för den ovana lyssnaren. Observeras bör emellertid att även den mest ren­

odlade programmusik förutom ett utommusikaliskt program oftast även byggs upp av rent musikaliska former. Man kan även studera och diskutera de faktorer som styr form och innehåll i olika typer av film- och teatermusik.

Studiet av musikalisk form och innehåll kan också ske inom genrer med vilka eleverna är förtrogna. Vissa populära kompo­

sitioner från t ex barock och wienklassicism finns inspelade av ett flertal olika populärensembler i lika många versioner.

Här kan man tala om att innehållet i viss mån förändras genom v a r i e r a n d e i n s t r u m e n t e r i n g a r , t e m p i , r y t m i s e r i n g a r m m . I d e fall originalkompositionen ligger till grund för improvisation blir det musikaliska innehållet än mer varierat, som fallet är inom t ex jazzen.

Enklare visor, kanon, schlager m m ger möjlighet till praktisk

verksamhet vid studium av form och innehåll.

Användningsområde och funktion

Mellan begreppen användningsområde och funktion finns en skillnad, som kan vara mer eller mindre tydlig beroende på vilka exempel som väljs. Två exempel kan tjäna som ledning.

Musik kan användas i kyrkliga sammanhang (användningsområde), där den kan stämma till högtid, bära fram ett budskap etc (funktioner). Konstverk i offentlig miljö (användningsområde) kan fungera som bl a estetiska objekt, minnesmärken, förmed­

lare av propaganda eller budskap av annat slag (funktioner).

Förenklat uttryckt kan användningsområdet sägas utgöra ett svar på frågan var och funktionen på frågan varför. Begreppen kan trots vissa glidningar i betydelsen vara användbara i samtalen kring frågor om bild- och musikkommunikation. Som tidigare nämnts 1igger det i ämnets natur att ägna särskild uppmärksamhet åt konstbildens användningsområden och funktioner.

Funktionen hos en bild eller en musikalisk komposition är sällan renodlad. Bilder kan t ex fungera som förmedlare av kun­

skap eller information, propaganda, underhållning eller este­

tisk upplevelse. Det är mycket vanligt att flera av dessa funktioner återfinns hos en och samma bild, men oftast domi­

nerar en av dem märkbart. Samma förhållande gäller för musiken, som kan fungera som ren estetisk upplevelse, textbeledsagande (med bl a politiskt, religiöst och underhållande syfte), som

bruksmusik av olika slag (nationalhymner, dansmusik m m). Den så kallade folkmusiken fyller en mångsidig funktion som bärare av folkliga kulturyttringar.

Ett konstverks utformning och dess funktion har ofta ett nära samband. Det ligger i sakens natur att exempelvis en agita­

tionsbild ges en grövre och på det hela taget annorlunda ut­

formning än en bild som vill förmedla en skir naturstämning eller att en kampsångs utformning skiljer sig från en vagg­

visas. Sådana och liknande iakttagelser kan vara utgångs­

punkter för samtal. Se även kommentaren under rubriken Form och innehåll.

Resonemang om bild och musik som inslag i de olika miljöer vi dagligen rör oss i kan också tas upp. Ett exempel på en intim koppling mellan miljö och musik i kommersiellt syfte är varuhusens bakgrundsmusik. Denna form av musik bör kunna ge anledning till debatt om musik som bl a köpstimulcrande inslag i miljön. Bildsidans motsvarighet kan sökas i skyltningar och varureklamens bilder. Se även kommentaren till huvudmomentet Konstens och musikens roll i dagens samhälle.

Bland andra musikinslag i den offentliga miljön kan nämnas marschmusik, folkmusik, dansmusik, gatumusikanters sång och spel samt musik på festivaler av skilda slag. Konstverk och andra slags bilder i den offentliga miljön liksom olika typer av byggnadsverk och deras funktioner kan också diskuteras.

Den folkliga traditionen uppvisar en rik provkarta på bilder och musik med mer eller mindre klart uttalade funktioner och budskap. Det finns även många exempel på hur vår tids bild­

konstnärer, tonsättare och textskrivare arbetar efter denna tradition.

Skilda medier och deras betydelse

Med begreppet medier avses kanaler för kommunikation med bilder och musik, dvs böcker, tidningar, diaprojektioner, film, TV, utställningar m m på bildsidan samt partitur och andra noter, skivor, kassetter, radio, film, TV, konserter m m på musiksidan.

Upplevelsen av samma bildmotiv eller musikaliska tema kan variera avsevärt beroende på vilket medium de förmedlas genom.

Produktionsledets val av medium dikteras av många faktorer, bl a resurser, mottagargruppens sammansättning och storlek samt bildens eller musikens karaktär. Valet dikteras också i hög grad av den funktion som bilden eller musiken tänks ha.

Lyssnarens eller åskådarens upplevelse kan färgas av värde­

ringar av mediet som sådant. Upplevelsen kan vara olika hos skilda individer och grupper i samhället beroende på vana eller ovana vid ett visst medium. Ekonomiska, sociala, reli­

giösa och även generationsmässiga skäl kan därvid ligga till grund. Dessa och övriga ovan nämnda synpunkter kan ge impulser till meningsutbyten.

Bilder och musikverk sprids till allt större grupper i sam­

hället genom att tekniker för framställning, mångfaldigande och distribution utvecklats. Denna tekniska utveckling har medfört konsekvenser som kan tas upp till diskussion. Ett par exempel bland många är den fotografiska bildens och grammo­

fonskivans genombrott. Skillnader och likheter mellan den unika bilden och massproducerade bilder i olika medier kan beröras. Dessutom kan diskuteras varför medier som t ex TV och radio kan ge en annan upplevelse än den som uppstår vid en direkt kontakt på en utställning eller konsert.

Medier som film och TV använder ofta bild och musik i nära samverkan. Undervisningen bör ta fasta på den ömsesidiga på­

verkan som bilden och musiken i detta sammanhang utövar. Ope­

rans, operettens och musicalens speciella möjligheter att i sig förena olika konstarter bör belysas. Egna experiment med olika kombinationer av stillbild (t ex diabilder) och musik kan göras. I många fall får den musikaliskt otränade en för­

stärkt musikupplevelse av att samtidigt betrakta bilder som valts för att understryka en viss stämning. Omvänt kan den som är bildmässigt otränad få sin bildupplevelse berikad genom att samtidigt lyssna på lämpligt vald musik. Insatta vid en­

staka tillfällen kan sådana experiment med åtföljande samtal

bli stimulerande inslag i undervisningen.

Miljöer som inramar olika konst.- och musikupplevelser, t: ex gallerier, museer, lokaler för opera och dylikt, diskotek och andra danslokaler kan beröras. Även miljöer för produktion och arbete med konst och musik kan uppmärksammas, t ex atel­

jéer, fria verkstäder och musikstudios av olika slag. Se även kommentaren till huvudmomentet Konstens och musikens roll i dagens samhälle.

övningar i att iaktta och lyssna samt att uttrycka personliga upplevelser, tolkningar och värderingar

Iakttagelse- och lyssnarövningarna skall ge eleverna tillfälle att uppöva och skärpa sin förmåga att verkligen se det man har för ögonen och verkligen lyssna till det som ljuder i öronen.

Detta är för varje människa viktiga basfärdigheter och en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig konst och musik.

Det är väsentligt att bild- och ljudmaterialet väljs så all­

sidigt som resurserna medger.

Begreppet övning står här för sådana inslag i undervisningen som avser att på ett metodiskt genomtänkt sätt utveckla elevens förmåga att aktivt iaktta och lyssna samt att inför sig själv och andra klargöra och motivera sina upplevelser, tolkningar och värderingar.

Vissa musikstycken eller bilder kan av olika anledningar väcka elevernas intresse och ge spontana upplevelser utan förbere­

dande genomgång av lärarna. I sådana fall finns goda förut­

sättningar för en uppföljning med diskussioner och olika former av kunskapsinhämtande. Med den bredd som undervisningen bör ha kan man dock förutsätta att en stor del av stoffet inte funge­

rar på detta sätt. Någon form av introduktion, arbetsuppgift eller dylikt kan då väcka nyfikenhet och vilja att förstå.

Upplevelser och tolkningar kan inte bara uttryckas i tal eller skrift. De kan även konkretiseras eller dramatiseras genom att eleverna, enskilt eller i grupp, dansar, mimar, spelar, sjunger, visar egna bilder m m. Upplevelsen kan på detta sätt göras mera bestående. Samarbete med tecknings- och musikämnena ter sig här naturligt. Det kan i detta sammanhang påpekas att praktiska övningar med sång och musik, som är relativt lätta att bedriva även i stora undervisningsgrupper, inte skall vara en angelägenhet enbart för elever som valt musik.

Upplevelsen av en bild eller ett musikverk kan som tidigare nämnts vara spontan. Men ofta är upplevelsen så sammansatt att den behöver struktureras och bearbetas för att kunna tol­

kas och värderas. Att tolka innebär att resonera sig fram till vissa synpunkter på bl a syfte samt form och innehåll. Att värdera innebär att gå ett steg vidare genom att väga positiva och negativa aspekter mot varandra, jämföra med andra slag av bild- och musikupplevelser osv. Även då värderingarna är spon­

tant känslomässiga, kan det vara utvecklande att genom t ex diskussioner söka de underliggande motiven.

Undervisningen kan beröra hur människor i olika tider och kul­

turområden värderat äldre och samtida konst och musik. Skilda samhällsgrupper tolkar och värderar från olika utgångspunkter beroende på bl a ålder, utbildning, ekonomi, politisk och social hemvist. Anledningarna till skillnaderna i värderings­

normer och tolkningssätt kan också diskuteras. För att en diskussion om dessa ting skall bli meningsfylld och begriplig för alla bör begrepp och benämningar inom bild- och musik­

kommunikationens område klargöras och inläras.

Övningar i analys och värdering syftar till att grundlägga ett kritiskt betraktelsesätt, vilket är en förutsättning för att man skall kunna stå emot påverkan från bl a vissa kommer­

siella konst- och musikyttringar. Man bör dock uppmärksamma risken av att hamna i ett alltför negativt synsätt och nyan­

sera sina omdömen genom att väga in så många aspekter som möjligt.

Planering

All planering bör främja en utveckling i enlighet med skolans allmänna mål och de specifika ämnesmålen. Elevernas och lärar­

nas gemensamma diskussioner om undervisningens uppläggning inom ramen för ämnets mål och huvudmoment utgör grunden för planeringen. Därvid diskuteras vilka moment som bör betonas, behandlas mera översiktligt eller endast perifert. En grov­

planering görs utgående från elevernas och lärarnas erfaren­

heter och intressen samt den egna skolans resurser. Plane­

ringen kan helt eller delvis följa en kronologisk linje eller bygga på en friare disponering av stoffet.

Planeringen påverkas dessutom av behovet av variation avseende både innehåll och verksamhetsformer samt behovet av samverkan med andra ämnen. Beträffande olika verksamhetsformer se under denna rubrik.

Vid läsårets början kan musik- och teckningslärare diskutera eventuell gemensam behandling av vissa kursavsnitt med andra lärare, framför allt i historia och svenska. Här kan olika alternativ framkomma som också eleverna får ta ställning till.

Det kan nämligen i många fall vara nödvändigt att lägga fram olika konkreta förslag vid planering tillsammans med elever, i synnerhet det första läsåret. Det kan vara svårt för den som inte har erfarenhet av ämnet att bidra med konstruktiva synpunkter. Därför kan det också vara värdefullt att utnyttja någon eller några elever från föregående årskurs. Samtliga elever i undervisningsavdelningen bör få tillfälle att påverka planeringen. Detta kan ske redan under de inledande lektioner­

na. För förstaårseleverna bör dessförinnan ämnets mål och innehåll presenteras. Deras förväntningar på det nya ämnet bör därvid fångas upp och bearbetas.

I planeringen bör om möjligt beredas plats för studiebesök

och aktuella inslag som utställningar och konserter. Över

huvud taget kan kontakter med aktuella kulturaktiviteter i samhället verka stimulerande. Temalektioner kan också läggas in för att variera undervisningen.

Bortfall av lektioner på grund av skrivningar, friluftsdagar och andra aktiviteter bör vägas in i planeringen på ett så tidigt stadium som möjligt. Ett ämne med låg timtilldelning och glesa arbetstillfällen är särskilt känsligt för brott i kontinuiteten.

Planeringen skall ses som ett förslag. Det betyder bl a att den kan tas upp till förnyad diskussion och därvid modifieras.

Elevernas intresse för ett visst ansnitt kan medföra en för­

djupning och utökning. Ett område som däremot visar sig väcka mindre intresse kan behandlas mera kortfattat.

En utvärdering av det gångna årets planering bör göras för att man skall få underlag för nästa läsårs diskussioner.

Lärarnas inbördes uppdelning av undervisningstiden vid de gemensamma lektionerna betingas lämpligen av konstens respek­

tive musikens behov av utrymme inom det aktuella avsnittet.

Utslaget på hela läsåret bör dock en jämn fördelning mellan konst respektive musik eftersträvas.

Undervisningen bör organiseras så att varannan vecka två klasser kan sammanföras till en undervisningsavdelning under två på varandra följande lektionstimmar. En sådan konstruktion utgår visserligen från samläsning av konst- och musikavsnitten men möjliggör samtidigt en variationsrik uppläggning. Då berö­

ringspunkter saknas kan undervisningen planeras utan samläsning Även andra skäl, betingade av bl a lokala förutsättningar, kan tala för skilda lektioner vid vissa tillfällen.

Samverkan

Ämnet konst- och musikhistoria är redan i sig en samverkan.

Genom att det kan spegla hela kulturavsnitt ger ämnet rika möjligheter till samverkan över strikta ämnesgränser. Historia,

samhällskunskap, svenska och dramatik kan nämnas som exempel på ämnen med vilka samverkan ter sig naturlig. Upplevelsen av konst och musik blir ofta mera meningsfull, om den sätts in i

sitt rätta historiska, sociala och litterära sammanhang.

Samverkan med andra ämnen fungerar som regel bäst inom av­

gränsade områden. Om ämnessamverkan läggs upp för en hel termin eller ett läsår, bör den dock inte utesluta improvisationer och förändringar om så befinns lämpligt.

Samverkan med ämnena teckning och musik samt den estetiska specialiseringen sker på ett naturligt sätt dels genom att dessa ämnens innehåll ar nära besläktade med konst- och musik­

historieämnets, dels genom att samma lärare oftast undervisar både i konst- och musikhistoria och dessa ämnen. Ett bild-

resonemang i konst- och musikhistoria kan exempelvis leda till uppgifter i teckningen. Vissa förberedelser för lektioner i konst- och musikhistoria kan göras på tecknings- och musik­

lektionerna .

På grund av de nära relationerna mellan ämnena teckning, musik samt konst- och musikhistoria uppstår lätt frågor rörande av­

vägning och fördelning av stoffet. Samverkan bör planeras så att bl a tidsödande upprepningar av vissa avsnitt undviks.

Koncentrationsdagar är en samverkansmöjlighet som bör tas till vara och där ämnet konst- och musikhistoria har stora förut­

sättningar att medverka i ett givande samarbete.

VERKSAMHETSFORMER

Allmänna metodiska kommentarer

Eleverna bör vänja sig vid ett undersökande arbetssätt där de själva så ofta tillfälle ges söker sig fram till kunskaper och färdigheter. Elevernas egna erfarenheter och behov utgör en viktig utgångspunkt för arbetet oavsett vilken undervis­

ningsform som väljs. Verksamheten bör till stor del präglas av en dialog mellan elever och lärare samt mellan eleverna inbördes.

Undervisningen i ämnet konst- och musikhistoria innehåller bl a kunskapsinhämtande, iakttagande och lyssnande, samtal, diskussioner och olika former av skapande verksamhet. Dessa komponenter samverkar i nära förening och bör om möjligt före­

komma i varje arbetspass.

Kunskapsinhämtandet får inte bli mekanisk faktainlärning utan skall ses som ett nödvändigt och berikande inslag i samverkan med övriga delar av undervisningen. Vid vissa orienteringar och genomgångar kan undervisningen bäst bedrivas i föreläsnings­

form. Vid andra tillfällen kan samtal och diskussioner vara ett bättre sätt att nå kunskaper. Om intresserade elever vill fördjupa sig inom ett bestämt område, bör detta på alla sätt uppmuntras.

En förutsättning för mångsidig kunskap är tillfällen att iaktta och lyssna till ett rikhaltigt urval av exempel, även elevernas egna. Övningarna i att iaktta och lyssna syftar till att skapa personliga upplevelser, som i sin tur resulterar i självstän­

diga åsikter. Iakttagandet och lyssnandet kan emellertid lätt bli alltför passivt. Eleverna kan aktiveras genom att man iakt­

tar och lyssnar efter vissa givna förutsättningar (tar reda på bestämda företeelser, jämför olika verk, fyller i fråge­

formulär osv) .

Det är av stor vikt att olika åsikter ställs mot varandra i samtal och diskussioner. Dessa bör ge eleverna vanan att ut­

trycka egna synpunkter och att ta hänsyn till andras.

Enkla och improviserade former av dramatisk framställning, sång eller annat musicerande och bildskapande är goda utgångs­

punkter för upplevelse och kan stimulera eleverna till att inhämta fakta.

Elevgrupperingarna kan variera. Storklassen lämpar sig för introduktioner och översikter samt i vissa fall för redovis­

ningar och studiebesök. Vid diskussioner eller behandling av vissa fördjupningsmoment kan helklass eller mindre grupper vara att föredra. Vid grupparbete bör eftersträvas en så jämn fördelning som möjligt av elever som valt teckning respektive musik. Möjligen kan speciella arbetsuppgifter gällande en av konstarterna föranleda en annan indelning. En grupp tecknings­

elever eller en grupp musikelever kan t ex förbereda egna in­

slag till en kommande lektion. Ibland kan grupper om tva förekomma, exempelvis vid analyser eller jämförelser av vissa specialavsnitt.

Lärarnas verksamhet varierar med undervisningsformerna. Lärar­

na kan, förutom att informera, motivera och stimulera, fungera som diskussionsledare, rådgivare och även medskapare i elever­

nas arbete. Vid grupparbete är det önskvärt att lärarna i sa stor utsträckning som möjligt stöder och även deltar i verk­

samheten i de olika grupperna.

I ämnet konst- och musikhistoria ges inte betyg. Beträffande information om eleverna och bedömning av deras arbete gäller i tillämpliga delar Lgy 70:1 Allmän del s 41 ff.

En sammanfattande utvärdering av läsårets verksamhet skall göras av lärare och elever tillsammans. De då framkomna erfa­

renheterna skall vara ett stöd för planeringen av kommande läsår. Se även under rubriken Planering.

Lokaler och läromedel

Undervisningen i konst- och musikhistoria förutsätter till­

gång till lokaler för storklass. Storklassundervisning kräver apparatur för fullgod ljudåtergivning och även tillgång till utrymme för dans, dramatiseringar m m. Vidare måste effektiva och lätt manövrerbara mörkläggningsanordningar finnas. Belys­

ningen skall kunna regleras så att t ex anteckningar kan göras under pågående bildvisning. Dessutom bör finnas möjlighet att arbeta med musikaktiviteter i grupp utan att störa övrig under­

visning. För sådana grupparbeten bör finnas tillgång till enk­

lare grammofonanläggningar med såväl hjul- som kassettband­

spelare för att man skall kunna redigera och iordningställa

ljudband.

Två diaprojektorer och två projektionsdukar för parallell­

projektion samt en arbetsprojektor och en snedställd duk bör höra till utrustningen. Filmprojektor för såväl 8 som 16 mm bör finnas tillgänglig inom skolan. Ljudanläggningen bör förutom skivspelare bestå av stereobandspelare och kassettdäck så att bl a elevernas egna musikexempel kan spelas upp.

Tillgång till TV-mottagare av universal typ, med videomöjlig­

het, för sändning av egna eller förlagsproducerade videopro­

gram är en fördel. Stor bildskärm förutsätts vid storklass­

undervisning. Om tillgång till en ITV-studio finns, kan denna användas för inspelning av t ex enkla redovisningar.

Bildförrådet bör hållas aktuellt. Det är önskvärt att utrust­

ning för intern diaproduktion finns inom skolan. Diabilder bör förvaras mörkt, helst i någon form av diaskåp. Ett karto­

tek eller en lista på diabilderna underlättar hanteringen. En fördel är att i vissa fall ha flera kopior av samma bild för jämförande studier. Vidare bör finnas ett rikhaltigt urval av skivor, kassetter/band, partitur etc.

Ett representativt urval konst- och musiklitteratur bör finnas lätt åtkomligt inom institutionen. Dessutom bör aktuella an­

visningar för undervisning av elever med olika slag av handi­

kapp finnas.