Digitalisering och tillgång till information

Digitalisering och tillgång till

information

En intervjustudie kring

informations-praktiker i ett allt mer digitaliserat

samhälle

Författare: Vera Vendler

Abstract

Digitalisation and access to information

An interview study about information practices in an increasingly digitalised society

This essay is about the increased digitalisation in society in relation to available information and the digital divide. The title of the essay suggests that there is a relationship between digitalisation and accessibility. Being connected via the internet and having access to digital information, news, municipal functions, and social media requires that you have both the technical hardware and the competence to use it. The thesis of this essay intends to shed light on aspects of digitalisation and access to information. An interview study of people who are between 70-80 years old shows that increased digitalisation in society does not automatically mean that groups become digitally excluded. The digital divide does not arise by itself or with given conditions but can rather be described as a grey area. Several different factors and conditions interact where challenges, obstacles, opportunities, and attitudes are affecting. For those who have access to digital technology and

knowledge to use it, it is easy to access information and be involved in society. But those who feel digital exclusion are continuing to be excluded without receiving help and knowledge about digital information and technology. The faster the digital development goes, the greater the risk of falling behind in the digital divide.

Nyckelord

Digitalisering, tillgänglighet, tillgång, digital delaktighet, digital divide, digital klyfta, praktikteori, information, informationspraktiker, sociotekniskt perspektiv.

Tack

Innehållsförteckning

2.2.1 Den digitala klyftan 5

2.2.2 Informationssökning som praktik 7

2.3 Koppling mellan uppsatsens studie och tidigare studier 8

3 Teori 9 3.1 Begreppet information 9 3.2 Sociotekniskt perspektiv 10 3.2.1 Praktikteori 10 4 Metod 12 4.1 Metodval 12 4.2 Kvalitativ metod 12 4.2.1 Semistrukturerad samtalsintervju 12 4.3 Urval 13 4.3.1 Snöbollsurval 13 4.3.2 Intervjupersonerna 13 4.4 Tillvägagångssätt 14

4.5 Etiska riktlinjer och överväganden 14

5 Resultat 16

5.1 Resultatet av studiens empiri 16

5.1.1 Nuläge och omvärld 16

5.1.2 Information i vardagen 17

5.1.3 Digital teknik och digitalisering 20

6 Analys 23

6.1 Digitalisering och tillgång till information 23 6.2 Informationspraktiker i vardagen 24

6.2.1 Material 24

6.2.2 Kompetens 25

6.2.3 Mening 25

6.2.4 Länkade element 26

6.3 Ett allt mer digitaliserat samhälle 27

7 Diskussion och slutsatser 28

7.1 Återkoppling till syfte och frågeställningar 28 7.2 Tidigare och fortsatt forskning 29

7.3 Avslutning 30

Sammanfattning 32

Käll- och litteraturförteckning 33

Bilagor

Bilaga 1 - Intervjuguide 1

1 Inledning

”Det är ju bara att digitalisera all information så blir den tillgänglig för alla!” utbrast en kursare på en föreläsning tidigt under utbildningen på kandidat-programmet Biblioteks- och informationsvetenskap. Det var så det började. Tankarna kring denna uppsats. De har sedan hängt med under utbildningens tre år. Skavt lite. Det har med tiden visat sig att det inte är fullt så enkelt. Därav uppstod ämnet till denna uppsats och den övergripande frågeställningen Digitalisering och

tillgänglighet - är information tillgänglig bara för att den är digital?

1.1 Bakgrund

När går tåget till Malmö? Hur högt är Eiffeltornet? Var bokar man tid till

vaccinering? Varför fungerar inte ljudboken? Alla dessa är frågor som handlar om information och som skulle kunna dyka upp i vardagen. Hur gör personer för att få svaren på dessa frågor? I ett allt mer digitalt samhälle är det allt fler digitala förmågor, förståelse, insikt, kunskap och kompetens som behövs. Denna digitala litteracitet behöver kombineras med en viss teknisk kompetens så som att kunna installera, koppla, felsöka allt från trådlöst nätverk, router, bredband till dator, surfplatta och smartphone.

Denna uppsats handlar om den ökade digitaliseringen i samhället i förhållande till tillgänglig information och den digitala klyftan. En av samhällets viktigaste infrastrukturer för att söka information är via sökmotorer på internet (Haider & Sundin, 2019, s. 1-2). Det har blivit en vardagspraktik, en vardaglig handling för att informera sig. Att söka information via en sökmotor är integrerat i vardagslivet på många olika sätt. Man söker till exempel efter recept, tidtabeller, medicinsk rådgivning, bilder och väderleksrapporter. Haider och Sundin beskriver att alla dessa sökningar görs via samma gränssnitt och samma digitala teknik trots att informationen rör flera olika delar av livet. Denna sökpraktik i vardagen är enligt Haider och Sundin kopplad till att sökmotorer är lätta att använda och att de ger resultat som upplevs vara användbara. Haider och Sundin betonar att denna till synes okomplicerade enkelhet döljer en komplexitet där sökmotorerna samtidigt är kommersiella aktörer på marknaden.

Rubriken på denna uppsats antyder att det finns en relation mellan digitalisering och tillgänglighet. Att vara uppkopplad via internet och ha tillgång till digital

information, nyheter, samhällsfunktioner och sociala medier kräver att man har både den tekniska hårdvaran och kompetensen att använda den. Det vill säga att man upplever att informationen är tillgänglig. Men är informationen det bara för att den är digital? Skulle motsatsen kunna vara att man är nedkopplad och därmed

frånkopplad och inte har tillgång till information? Det vill säga att man befinner sig i ett digitalt utanförskap i den digitala klyftan? Eller väljer man att vara nedkopplad för att man inte känner något behov att leta, hitta, välja och sortera stora mängder digital information? Enligt undersökningen Svenskarna och internet 2020

(Internetstiftelsen, 2020) är en av de grupper som upplever sig vara i digitalt

intervjustudie med fyra personer som är 70-80 år för att söka en fördjupad förståelse.

Uppsatsen har för avsikt att belysa aspekter kring digitalisering och tillgång till information. Genom en intervjustudie av personer som har erfarenheter av både ett analogt samhälle och dagens alltmer digitaliserade samhälle framkommer det att en ökad digitalisering i samhället inte per automatik medför att grupper blir digitalt utanför och känner sig exkluderade. Den digitala klyftan uppstår inte av sig själv eller med givna förutsättningar utan kan snarast beskrivas som en gråzon. Flera olika faktorer och förutsättningar samspelar där utmaningar, hinder, möjligheter och attityder påverkar. Den ökade digitaliseringen är både inkluderande och

exkluderande. Intervjupersonerna i denna studie ser snarare möjligheterna än hoten med den ökade digitaliseringen i samhället.

Det gemensamma för intervjupersonerna är att de upplever en ökad hastighet då förändringstakten i samhället är hög. Några av intervjupersonerna upplever att det är en utmaning att hänga med. Det finns en poäng att göra här. Att det allt mer digitala samhället inte nödvändigtvis är bättre, starkare och mer effektivt. Det är bara ett annat slags samhälle, där informationsflöden drivs på ett annat sätt. Inte ett rätt sätt.

1.2 Forskningsproblem

Genom ovan bakgrund till uppsatsen följer en belysning av viktiga beslut i samhället genom att framhålla ett antal beskrivningar, strategier, lagar,

undersökningar och forskningsproblem som alla berör ämnet digitalisering och tillgång till information.

Enligt undersökningen Svenskarna och internet 2020 (Internetstiftelsen, 2020) så minskar den digitala klyftan mellan de som har och de som inte har tillgång till internet. Enligt samma undersökning så hamnar de som inte har tillgång till digitala resurser eller saknar digital litteracitet på allt längre efterkälke. Rapporten menar att de som är sällan- eller ickeanvändare av internet känner sig mycket mindre

delaktiga i det digitala samhället.

Regeringens digitaliseringsstrategi antogs år 2017 och målet är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter (Regeringen, 2017). Strategin belyser fem delmål som är digital kompetens, digital trygghet, digital innovation, digital ledning och digital infrastruktur. Dessa delmål förklarar hur digitaliseringen ska kunna bidra till en positiv samhällsutveckling. Regeringen har bland annat gett Post- och telestyrelsen i uppdrag att se närmare på digital

delaktighet för flera olika grupper i samhället. Regeringen har också gett bidrag till Internetstiftelsen för att etablera digitala hjälpcenter i ett antal kommuner i Sverige. Därtill har Regeringen gett uppdrag till Kungliga biblioteket att finansiera en satsning på de regionala biblioteksverksamheterna för att nå en bred digital

kompetenshöjning. Denna satsning under åren 2018-2020 har kallats Digitalt först -

med användaren i fokus (Kungliga biblioteket, 2021).

Enligt bibliotekslagen (SFS 2013:801) 2 § ska biblioteken verka för det

enligt 7 § i bibliotekslagen verka för att öka kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning och delaktighet. Folkbiblioteken har tagit ansvar för att i första steget stärka bibliotekariernas digitala kompetens och i andra steget kunna vara ett stöd för allmänheten.

Det finns ett förslag till en samlad nationell biblioteksstrategi Demokratins

skattkammare: förslag till en nationell biblioteksstrategi (Fichtelius, Persson &

Enarson, 2019, s. 21) där man belyser att det är viktigt för det demokratiska samhället och invånarnas bildning att information är tillgängligt via gemensamma digitala tjänster. Enligt detta förslag handlar det om att bygga nationella digitala bibliotekstjänster och digitalisera vårt kultur- och kunskapsarv, men också om att den som vill ta reda på någon information inte bara hänvisas till nätets kommersiella sökmotorer.

I en delrapport till förslaget till en nationell biblioteksstrategi, Den femte

statsmakten (Stakston, 2018, s. 19, 28, 31) görs en fördjupad omvärldsanalys kring

de utmaningar och möjligheter som biblioteken står inför. Enligt denna delrapport har biblioteken en viktig roll i hur samhället utvecklas. Biblioteken bör ges både mandat och resurser att förflytta sig från en lokal fylld av böcker till ett

resurscentrum som ligger i framkant, med utbildade bibliotekarier och

informationsexperter som ger perspektiv på information och kan hantera samhällets digitalisering ur ett demokratiskt perspektiv. Vidare beskriver Stakston att

biblioteken ska vara tydliga med att de arbetar för att bibehålla en positiv digital utveckling i samhället. Stakston menar att digital kompetens är grunden till lika förutsättningar i samhället för personers olika roller som till exempel medborgare, väljare, konsument och patient. Via internet når vi bland annat information, underhållning, hälsoinformation, instruktionsfilmer och stödjande nätverk. Det är lätt att tänka sig att det kan uppstå en digital klyfta där de som inte når dessa källor har känslan av att befinna sig i ett digitalt utanförskap. Stakston beskriver att även om den ökande mängden digital information, medier och teknik tillgängliggörs både via biblioteken och i samhället så exkluderas samtidigt de som upplever sig vara i ett digitalt utanförskap och som därmed inte har tillgång.

1.3 Syfte

Syftet med denna uppsats är att genom ett sociotekniskt perspektiv undersöka och synliggöra äldres informationspraktiker och digitala vanor för att nyansera bilden av den digitala klyftan i ett allt mer digitaliserat samhälle.

1.4 Forskningsfrågor

Resonemangen som följer kring tidigare forskning, teori, metod, resultat, analys, diskussion och slutsatser siktar på att söka svar på följande forskningsfrågor. - Vilka utmaningar, hinder, möjligheter och attityder har intervjupersonerna kring

digital information och digital teknik i förhållande till ett allt mer digitaliserat samhälle?

- Upplever intervjupersonerna att de ha tillgång till digital information och på vilka olika sätt framkommer det i intervjumaterialet hur de hanterar och söker

- Vad innebär den digitala klyftan och hur kan man förstå och tolka digitalt utanförskap i relation till intervjupersonernas egna upplevelser?

Studien i denna uppsats tar avstamp i bakgrunden om utmaningar kring ökad digitalisering i samhället och tillgång till information. Studien motiveras genom att ge en förståelse för vad allt mer digitaliserad information i samhället kan innebära för en individ. Studien avser att bidra till att visa vilka utmaningar och konsekvenser som kan uppkomma kring samhällets digitala informationsflöde, digitalisering och tillgång till information.

1.5 Avgränsningar

Den här uppsatsen undersöker och belyser ett antal aspekter kring digital information genom en intervjustudie av personer som är mellan 70-80 år. Undersökningen är avgränsad till enbart detta och utesluter därmed frågor om tillgänglighet kopplat till digitalisering för personer i andra ålderskategorier. Avgränsning görs också kring digitalisering som ett allmänt samhällsfenomen då undersökningen är kopplad till det sociotekniska perspektivet med fokus på information i vardagliga situationer.

Vidare avgränsas denna uppsats genom att göra en nulägesanalys och fokuserar inte på någon jämförande analys bakåt i tiden. Uppsatsen undersöker inte heller några aspekter kring kognitiva förmågor eller funktionsnedsättningar i relation till ett alltmer digitalt samhälle. Studien i denna uppsats har en nationell avgränsning och gör inte anspråk på att vara representativ för Sveriges hela befolkning eller för alla personer inom det valda åldersintervallet. Uppsatsen kan snarare ses som ett nedslag i verkligheten via en lokal del av samhället, för en begränsad del av befolkningen, för att belysa några aspekter kring digitalisering och tillgång till information.

1.6 Disposition

Uppsatsens första avsnitt Inledning introducerar uppsatsens bakgrund, forskningsproblem, syfte, forskningsfrågor och avgränsningar. Därefter följer avsnittet Tidigare forskning som presenterar det forskningsområde och de tidigare studier som studien i denna uppsats kan kopplas till. Den tidigare forskningen kommer att användas i analysen av det empiriska materialet och utgår från samhällets ökade digitalisering och tillgång till information. Avsnittet Teori

presenterar den sociotekniska perspektivet och praktikteori som sedan används som ett teoretiskt ramverk för att analysera det empiriska materialet. Därpå följer avsnittet Metod som presenterar metodvalen genom att beskriva den kvalitativa metoden, urvalet och tillvägagångssättet. I detta avsnitt beskrivs också de etiska riktlinjer och överväganden som uppsatsen förhåller sig till. Därefter presenteras avsnittet Resultat och det empiriska materialet som uppsatsens studie har resulterat i genom tre olika tema. I avsnittet Analys analyseras resultatet genom att utgå från teoridelens ramverk om det sociotekniska perspektivet. Vidare följer avsnittet

Diskussion och slutsatser som diskuterar resultat och analysen för att besvara

2 Tidigare forskning

2.1 Forskningsområde

Biblioteks- och informationsvetenskap är ett tvärvetenskapligt område som är under ständig förändring. Informationsvetenskapen rymmer olika discipliner och det finns olika forskningsområden knutna till ämnet likt ett akademiskt spektrum (Bates, 2015). Inom informationsvetenskapen studeras allt från konst, humaniora och social beteendevetenskap till naturvetenskap och systemteknik. Temat för denna uppsats är en social studie av informationslitteracitet och kan rymmas inom forskningsområdet sociotekniskt perspektiv. Enligt Bates (2015) är kärnan inom informationsveten-skapen just information i fysisk eller digital form där ett flertal informationstekniker används för att göra information tillgänglig.

Forskningsområden inom Biblioteks- och informationsvetenskap som denna uppsats ryms inom är informationsvetenskap och informationspraktiker. I sin förlängning berör uppsatsen digital informationslitteracitet i relation till ökad digitalisering i samhället. Nedan följer ett urval av tidigare gjorda studier som uppsatsen kan relateras till.

2.2 Tidigare studier

Inom forskningsområdet finns det flera intressanta studier gjorda kring digital delaktighet och digital klyfta å ena sidan och informationslitteracitet och informationssökning som praktik å andra sidan. Avsikten är att tidigare studier tillsammans med det teoretiska ramverket ska tydliggöra problemområden inom ämnesområdet. Den forskning som refereras till i detta avsnitt avser att bidra till att lyfta fram relevansen för ämnesområdet inom Biblioteks- och

informationsvetenskap.

2.2.1 Den digitala klyftan

Att vara digitalt delaktig är att ha tillgång till digital teknik och därtill kunna använda den för att tillgodogöra sig digital information. Upplever man att man inte har tillgång till digital teknik eller inte kan manövrera i den digitala informationen i det allt mer digitala samhället kan man uppleva digitalt utanförskap. Metaforiskt skulle man kunna säga att vissa åker med det digitala tåget och andra står kvar på perrongen. Detta kan beskrivas som den digitala klyftan.

Jan van Dijks teori om digital divide har ändrat fokus på begreppet digital klyfta från ojämlikhet i fysisk tillgång till digital teknik till att fokusera på ojämlikhet i digital litteracitet, motivation att använda och faktisk användning av digital teknik (van Dijk, 2006, s. 177-178). För att en användare ska uppnå digital delaktighet, krävs det enligt van Dijk att användaren går igenom fyra steg: motivation, materiell tillgång, färdigheter och användning.

Den digitala klyftan är ett teoretiskt begrepp som beskriver ojämlikheten i informationssamhället och då snarare ett socialt eller politiskt problem än ett

teknologiskt (van Dijk, 2005, s. 3-5, 2020, s. 130). Skulle den digitala klyftan endast bestå av ett teknologiskt problem antyder det att tillgång till den aktuella

ojämlikhet, demokrati, frihet, sociala relationer och samhällets uppbyggnad. Men att ge någon en dator och en internetanslutning löser inte något av dessa problem. Men vad består då denna digitala klyfta av och vad är det som är ojämlikt? Enligt van Dijk (2005, s. 6, 2020, s. 130) är den digitala klyftan skillnader i digital

delaktighet där digital teknik kan sägas intensifiera ojämlikheter och även göra så att nya ojämlikheter uppstår. Digital divide är ett begrepp för att förstå detta fenomen om ojämlikhet till ett informationssamhälle. Vidare beskriver van Dijk (2005, s. 20-21) att digital delaktighet uppnås genom successiv tillgång och motivation att använda digital teknik i kombination med att man har tillgång till dator och internetuppkoppling.

Tidigare gjorda studier kring digital delaktighet och den digitala klyftan har Pendell, Withers, Castek och Reder (2013, s. 105-125) gjort och de beskriver en utförd fallstudie där de menar att även om den digitala klyftan överlag har minskat så lämnas de som fortfarande inte kan komma åt eller kan använda digital informationsteknik ännu längre efter. Pendell et al. menar vidare att ett

utbildningsprogram för digital litteracitet skulle kunna hjälpa till med de nödvändiga färdigheter som behövs i ett digitalt samhälle och därtill göra kraven och

förväntningarna på bibliotekarier i offentliga bibliotek tydligare. Enligt Pendell et al. är det så mycket som en tredjedel av den amerikanska befolkningen som inte

regelbundet använder digital informationsteknik. Myndighetsservice, att söka arbete och social interaktion görs allt mer och allt oftare via digitala plattformar och denna grupp hamnar allt längre efter på grund av deras begränsade förmåga att använda digitala resurser. Detta beskriver Pendell et al. är den digitala klyftan.

Därtill har forskningen inom digital delaktighet och digital klyfta som gjorts av Jaeger, Bertot, Thompson, Katz och DeCoster (2012, s. 1-20) belyst innebörden av begreppen digital klyfta, digital litteracitet och digital inkludering. Forskarna menar att dessa begrepp har drivit många politiska beslut inom offentliga bibliotek. Därtill undersöker forskarna begreppen i relation till policydokument i offentliga bibliotek. Jaeger et al. belyser hur politiken bättre skulle kunna stödja offentliga bibliotek och ge befogenheter för en relevant policyutformning inom digital litteracitet.

Vidare inom forskningsfältet för digital delaktighet och tillgång till digital

information med inriktning mot äldre personer har van Deursen och Helsper (2015, s. 171-187) undersökt äldre personers användning eller icke-användning av internet. Äldre personer anses ofta vara en homogen grupp med enhetliga skäl för

internetanvändning och som ägnar sig åt ungefär samma digitala aktiviteter. Även om en stor del av äldre icke-användare har tillgång till internet så menar van

Deursen och Helsper att de verkar vara mindre benägna eller oförmögna att använda det. Forskarna har gjort studier som belyser vilka faktorerna är för äldre personer att använda internet och de fokuserar på en nyanserad förståelse för internetanvänd-ningen inom denna grupp.

personer är online så kvarstår skillnaderna mellan dem. Forskarna analyserar data om äldre personers internetfärdigheter för att undersöka om färdigheter skiljer sig åt i denna grupp och vad som skulle kunna förklara gruppens olika förmågor.

2.2.2 Informationssökning som praktik

Tidigare gjorda studier kring informationskompetens och informationssökning som praktik i ett sociotekniskt perspektiv har Tuominen, Savolainen och Talja (2005, s. 329-345) gjort där de beskriver informationssökning och informationslitteracitet. Forskarna sätter begreppen i relation till ett sociotekniskt perspektiv. Tuominen et al. menar att individen interagerar med andra människor och teknik i olika

informationsmiljöer. Informationskompetens utvecklas vid utövandet av specifika kontextbundna uppgifter och vardagliga aktiviteter och är komplexa system av sociala relationer och sociotekniska sammanhang. Informationssökning och informationslitteracitet är beroende av de kunskapsdomäner, sammanhang och praktiska uppgifter i vilka dessa färdigheter används. Tuominen et al. menar att det är nödvändigt att studera och förstå samspelet mellan informationsteknik, inlärning och formande av kunskap för att förstå informationslitteracitet, då behovet av information är knutet till och inbäddat i metoder och specifika uppgifter. En situationsbunden förståelse för informationssökningar innebär att informations-litteracitet inte kan läras ut en gång för alla, oberoende av de praktiska domäner och uppgifter de används i, då informationslitteracitet involverar ett komplext system av sociala relationer. Det sociotekniska perspektivet innebär en förståelse för att människor är informationskunniga inom en särskild domän där de kan känna igen, utvärdera, läsa och producera information. Detta förutsätter att man har förmågan att bedöma den kunskap som produceras inom domänen.

Ytterligare forskning kring informationslitteracitet och informationssökning som praktik i ett sociotekniskt perspektiv beskriver Jones (2007, s. 453-504) genom begreppet Personal Information Management (PIM) som avser både praktiken av de aktiviteter en person utför för att skaffa, skapa, lagra, organisera, underhålla, hämta, använda och distribuera information som behövs för att uppfylla olika roller och ansvarsområden så som till exempel förälder, vän, patient, väljare eller

gruppmedlem. PIM lägger särskild vikt vid att organisera och underhålla samlingar med personlig information där informationsobjekt, pappersdokument, elektroniska dokument, e-postmeddelanden, webbreferenser och handskrivna anteckningar lagras för senare återanvändning. Jones menar att nya applikationer och nya digital teknik, i dess syfte att hjälpa till, ofta gör det genom att öka komplexiteten. Ny teknik och mjukvara erbjuder många användbara funktioner men samtidigt är det få

2.3 Koppling mellan uppsatsens studie och tidigare studier

Forskningen som är belyst i avsnittet ovan handlar om digital litteracitet, digitala klyftor i samhället, digital inkludering, äldre vuxnas användning eller

icke-användning av internet samt om äldre vuxnas färdigheter skiljer sig åt i användandet av internet. De tidigare studierna handlar också om informationslitteracitet och informationssökning som praktik i ett sociotekniskt perspektiv genom vardaglig och personlig hantering av information och digital teknik.

Studien som är gjord i denna uppsats fokuserar på att belysa individens upplevelse kring digital information och tillgänglighet. Om individen inte upplever sig vara i ett digitalt utanförskap, utan finner sin delaktighet och sitt informationsbehov

3 Teori

I detta avsnitt kommer det teoretiska utgångspunkterna att presenteras. För att kunna diskutera problemområdet kring samhällets ökade digitalisering och tillgänglighet behövs ett teoretiskt ramverk som kan inkludera så väl det tekniska som det sociala i att kunna tillgängliggöra sig digital information. Därtill genomsyrar begreppet information denna uppsats och nedan förtydligas och beskrivs begreppet närmare. Enligt Rienecker och Stray Jørgensen (2017, s. 253) är teoriernas funktion att stödja metoden via analys, kategorisering och utvärdering. Därtill stödjer och förklarar teorierna studiens resultat och är både ett ramverk och en värdegrund för analys och diskussion.

3.1 Begreppet information

Dagens samhälle kan beskrivas både som ett informationssamhälle och ett digitalt samhälle. Enligt Lindgren (2017, s. 7) lever vi i ett digitalt samhälle i den meningen att vi befinner oss i en era där våra liv, våra relationer, vår kultur och vår socialitet påverkas genom digitala processer. I dagens samhälle är information en central del i vardagen. Information är bundet till olika saker och att producera, inhämta, lagra, reproducera och radera information ägnar vi oss åt varje dag. Ibland medvetet men oftast tänker vi inte så mycket över det. Vid samtliga intervjuer vid studien i denna uppsats framkom det i början eller efter en stund att begreppet information har en bred spännvidd.

Begreppet information kan beskrivas på flera sätt. Å ena sidan kan information beskrivas enligt Buckland (2014, s. 179) som menar att information har olika betydelser som kan delas upp i tre kategorier: information som kunskap, information som process och information som sak. Information som kunskap förmedlas genom kommunikation och information som process innebär själva processen att bli informerad. Buckland beskriver vidare att information som sak inkluderar alla materiella saker och medier som till exempel tidningar, radio, kvitto, pass och passerkort som blir information i en särskild kontext.

Å andra sidan kan information beskrivas så som Hjørland (2000, s. 28, 31-32) ställer det i relation till begreppet dokument. Ett dokument är enligt Hjørland något

konkret, medan information är själva innehåller som syftar till en förändring i mottagarens kunskap. Hjørland menar att digitalisering och informationsteknik har påverkat begreppet information inom fältet informationsvetenskap genom bland annat införandet av informationsteknik och det har i sin tur påverkat dynamiken i informationsanvändningen. Information är något vi genererar, samlar, organiserar, tolkar, förvarar, återhämtar, förändrar och är bunden till någon slags informations-teknologi så som radio, tidning, telefon och digitala medier.

kompetenser och förmågor så som att kunna söka, hitta, kritiskt granska, värdera och använda information.

Intervjupersonerna har inte före intervjun ombetts att definiera vad information eller digital information innebär för dem och ej heller fått någon definition av begreppet information förklarat för sig av intervjuaren. Intervjuerna har utförts genom ett samtal där intervjupersonen har fått göra en fri tolkning av begreppet information då fokus har varit på det sociotekniska perspektivet av digital information och

tillgänglighet. Begreppet information kan i denna uppsats därav tolkas i sin bredaste förståelse.

3.2 Sociotekniskt perspektiv

Det teoretiska ramverk som stödjer och väntas besvara forskningsfrågorna i denna uppsats är det sociotekniska perspektivet som betonar samspelet mellan det sociala och det materiella (Tuominen, Savolainen & Talja, 2005, s. 329-345). Detta teoretiska ramverk kommer att belysas genom praktikteori (Shove, Pantzar & Watson, 2012) som stödjer frågeställningarna om individens utmaningar kring digital information som de eventuellt stöter på i ett alltmer digitalt samhälle. Förståelsen för hur relationen mellan människor, teknologier och sociala

sammanhang påverkar individers och institutioners informationspraktiker är centrala inom det sociotekniska perspektivet. Informationspraktikernas sociala sammanhang för användarnas praktiker rör skapandet, underhållet, organiserandet, förmedlandet och användandet av medier och information. I denna uppsats ligger fokus på individens informationspraktik i vardagen.

3.2.1 Praktikteori

En praktik beskrivs av Shove, Pantzar och Watson (2012) som ett slags beteende som går på rutin där en samling unika utföranden blir till en handling. Det kan vara kroppsliga rörelser, mentala aktiviteter, användandet av saker, bakgrundskunskap och förståelser. Ett exempel på en vardagspraktik är att laga mat. Man behöver leta upp recept, veta hur man använder köksredskapen, motiveras att laga maten, veta varför man gör det och vad det ska leda till. Ytterligare ett exempel på en

vardagspraktik är hur man söker upp information. Shove, Pantzar och Watson menar att då teknik och metoder utvecklas så görs detta inte utan att även själva praktiken utvecklas samtidigt. Om nya strategier och lösningar inom produkt- och tjänsteutveckling ska få fäste i samhället eller hos individen måste de förankras i det vardagliga livet genom förändring i praktiken.

Det praktikteoretiska perspektivet enligt Shove, Pantzar och Watson (2012) förklaras genom fokus på tre element; materials, competence och meanings. Det första elementet materialitet inkluderar saker, teknik och fysiska föremål. Det andra elementet kompetens omfattar skicklighet, kunskap och tekniker. Det tredje

elementet mening innebär enligt Shove, Pantzar och Watson sociala och symboliska betydelser, idéer och ambitioner.

praktiken. Shove, Pantzar och Watson menar vidare att sociala praktiker och beteende inte drivs av rationella val, övertygelser eller värderingar. De drivs inte heller av yttre krafter så som teknologiska innovationer eller sociala strukturer. Människor är inte alltid medvetna om varför man gör som man gör. Enligt Shove, Pantzar och Watson är det sociala system som formar människors dagliga beteendet. De tre elementen material, kompetens och mening är länkade till varandra och till praktiker inom andra områden (Shove, Pantzar & Watson, 2012). Detta skulle potentiellt kunna innebära att kunskap inom en praktik kan vara användbar i andra praktiker. Dock menar Shove, Pantzar och Watson att det förutsätter att utövaren är förberedd genom tidigare praktikbaserad erfarenhet. Denna överföring av erfarenhet och kunskap är inte självklar eller given. Det är en dynamisk process. Efter att ha behärskats i en miljö kan kompetenser som att laga mat eller söka information överföras och reproduceras i andra sammanhang. Personer som är bekanta med den sociala situationen kan distribuera och anpassa denna kunskap när de deltar i andra varianter av liknande praktiker.

4 Metod

4.1 Metodval

Metoden för insamling av empirin i denna uppsats är det specifika tillvägagångssätt som är valt att användas i studien (Rienecker & Stray Jørgensen, 2017, s. 173-174). Vidare beskriver Rienecker och Stray Jørgensen att kvalitativa metoder till exempel är intervjuer där representativitet inte är centralt. De kvalitativa metoderna ger en bredare bild och söker finna förståelse och innebörd av ett fenomen. Därav är den kvalitativa metoden vald för studien i denna uppsats.

4.2 Kvalitativ metod

Utifrån den övergripande frågeställningen söker denna uppsats fördjupad förståelse av intervjupersonernas informationspraktik i vardagen samt upplevelser kring digital tillgång till information. Ambitionen är att få en bredare bild av vilka utmaningar som finns i relation till den ökade digitaliseringen i samhället. Metodvalet i form av en kvalitativ studie är gjort utifrån de beskrivna förutsättningarna ovan och studien kommer att samla sitt empiriska material med hjälp av semistrukturerade

samtalsintervjuer.

4.2.1 Semistrukturerad samtalsintervju

Vid intervjustudier bör fokus vara på problemformuleringar som handlar om att synliggöra ett särskilt fenomen (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017, s. 261, 266-267). Samtalsintervjuer fungerar väl när resultatet kan tänkas fördjupa kunskapen om upplevelser som människor har av olika områden eller företeelser. Enligt Esaiasson et al. behöver intervjun förberedas genom litteraturgenomgång och genom att intervjuaren noga går igenom sin egen förförståelse av det som ska undersökas. Det empiriska underlaget i form av intervjuer skulle kunna bekräfta den förförståelse intervjuaren har av ett allt mer digitaliserat samhälle i relation till tillgänglighet, men å andra sidan även dementera den bilden som intervjuaren utgår från när forskningsfrågorna formulerats.

En utmaning vid en samtalsintervju är att inte fokusera på om intervjupersonens uppfattningar är sanna eller falska och därmed också att se upp med sina egna fördomar och förutfattade meningar (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017, s. 268). Utmaningen består också i att komma intervjupersonerna så nära att de berättar fritt. Ett konkret råd som Esaiasson et al. ger vid val av intervjupersoner är att välja personer som man inte känner, ett litet antal och sådana personer som inte anser sig vara subjektiva experter.

Esaiasson et al. att det är intervjupersonens uppgift att berätta och intervjuarens uppgift att sedan sammanställa svaren och leta efter förklaringar.

4.3 Urval

Till skillnad från när man utför en kvantitativ statistisk undersökning, då det finns regler för hur man ska göra urval ur en viss population för att det ska kunna anses vara representativt, finns det inte några sådana regler när man utför kvalitativa intervjuer (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015, s. 40). Dock bör urvalet övervägas och noga beskrivas för att få en trovärdig redogörelse. Nedan följer de

förutsättningar kring urval som har varit aktuella för intervjuerna i denna uppsats.

4.3.1 Snöbollsurval

Då forskningsfrågorna i denna studie inte är direkt knutna till någon organisation eller samhällsfunktion utan snarare till individers upplevelse i vardagen har urvalet till studien i denna uppsats gjorts genom ett slags snöbollsurval

(Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015, s. 41). Denna urvalsmetod går ut på att man inleder med att intervjua en person man fått kännedom om och som har erfarenheter och

upplysningar som är intressanta. I samband med att denna person blivit tillfrågad har personen också frågats om namn på andra personer som skulle kunna ge

ytterligare information eller bidra med synpunkter. På så sätt rullar snöbollen vidare och man kan efter hand få ett tillräckligt antal personer att intervjua. Ett

snöbollsurval är ett lämpligt urval om man vill undersöka omständigheter kring en viss företeelse.

Snöbollsurvalet till studien i denna uppsats har börjat med en person, som inte deltagit i någon intervjun, som i sin tur har rekommenderat andra personer i åldersgruppen 70-80 år. Dessa personer har blivit tillfrågade genom ett

informationsbrev (Bilaga 2) och de har alla tackat ja, varvid snöbollsurvalet har stannat med dessa personer.

Ett snöbollsurval har sina risker genom att de personer man får tips om att intervjua antagligen redan på ett eller annat sätt känner varandra eller har en viss kontakt med varandra och därför kan förmodas ha vissa gemensamma erfarenheter eller

synpunkter (Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015, s. 41). En risk med ett

snöbollsurval är att det empiriska materialet inte blir tillräckligt allsidigt. Denna risk har beaktats och ses som ringa då studien i denna uppsats är en semistrukturerad samtalsintervju och inte gör anspråk på att vara statistiskt representativ.

4.3.2 Intervjupersonerna

Studiens fyra deltagande intervjupersoner är bosatta i södra Sverige. Åldersinter-vallet är jämnt fördelat då två av intervjupersonerna är under 75 år och två av intervjupersonerna är över 75 år. Intervjupersonernas deltagande är frivilligt och de är anonyma då varken deras namn, omnämnda personer eller platser framgår i uppsatsen. I denna uppsats har de istället getts namnen Pär, Eva, Karin och Anna för att kunna hålla dem isär och för att resultatet inte ska kunna kopplas till den enskilda intervjupersonen.

4.4 Tillvägagångssätt

Under våren 2021, då denna uppsats skrivs, råder det en segdragen och

världsomfattande pandemi med viruset covid-19. Folkhälsomyndigheten (2021) har utfärdat råd och rekommendationer kring hur vi alla förväntas förhålla oss och agera under pandemin. Därav har en person intervjuats åt gången och samtliga intervjuer har genomförts utomhus. Intervjupersonerna har i informationsbrevet (Bilaga 2) erbjudits att delta via videosamtal om de känt sig bekväma med det. Alla

intervjupersonerna har valt att träffas utan digital teknik genom att delta i intervjun vid ett fysiskt möte.

Intervjupersonerna har vid tillfrågandet om att delta i intervjun fått ett informationsbrev (Bilaga 2) med information om intervjun, presentation av intervjuaren, syfte och bakgrund. Intervjupersonerna har också givits möjlighet att ställa frågor kring intervjuns syfte.

Intervjuerna har spelats in med hjälp av en mobiltelefon och intervjupersonerna har fått möjlighet att redan innan intervjun startade godkänna inspelningen. Samma fråga har sedan ställts vid intervjutillfället och svaret har spelats in. Intervjuerna har inletts med en introduktion och sedan löpt fritt likt ett samtal med stöd av

huvudfrågor och följdfrågor enligt den framtagna intervjuguiden (Bilaga 1). Transkribering av de inspelade intervjuerna har gjorts i sin helhet i nära anslutning till intervjutillfällena. Transkriberingarna har sedan använts vid resultat och analys av det empiriska materialet. Det empiriska materialet i form av intervjupersonernas svar i text har bearbetats och analyserats. Vid analysen har olika tema identifierats genom gemensamma beröringspunkter, ord och berättelser i materialet. Dessa tema följer intervjuguidens (Bilaga 1) framtagna ämnesområde i förhållande till de teoretiska ramverkets sociotekniska perspektiv som denna uppsats bygger på. Resultatet och analysen av det empiriska materialet framgår i avsnitten Resultat samt Analys.

4.5 Etiska riktlinjer och överväganden

Man bör vara noga med och överväga de etiska ställningstaganden av en studie och just vid en intervjuundersökning bör man vara lite extra vaksam då det är noga med att de personer som intervjuas är införstådda med att de ingår i en studie (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017, s. 266-267).

Denna uppsats följer de råd och rekommendationer som är antagna av

förfrågan till att delta i intervjun har personerna informerats skriftligt om vad det är för en studie samt att det är helt frivilligt att delta (se Bilaga 2). Samtyckeskravet är viktigt att betona då det är deltagaren som själv har rätten att bestämma över sin medverkan genom samtycke. Detta har uppfyllts genom att intervjupersonerna har informerats vid intervjutillfället samt fått en konkret fråga om de är ok med att delta och deras svar är inspelat. Konfidentialitetskravet uppfylls genom att uppgifter om personerna som ingår i studien är konfidentiella och personuppgifterna förvaras så att obehöriga inte kan ta dela av dem. Personuppgifterna har anonymiserats och varken namn, omnämnda personer eller platser framgår i uppsatsen. Nyttjandekravet uppfylls genom att det insamlade materialet endast kommer att användas inom denna uppsats och kommer inte att användas eller lånas ut i annat syfte.

5 Resultat

I följande avsnitt kommer det empiriska resultatet från de fyra intervjuerna att presenteras genom tre tema som kategoriserat intervjufrågorna samt legat till grund vid analysprocessen av intervjuerna. Tillvägagångssättet för insamlingen av det empiriska resultatet beskrivs under avsnittet Metod.

5.1 Resultatet av studiens empiri

Resultatet presenteras nedan genom följande tre tema: Nuläge och omvärld,

Information i vardagen samt Digital teknik och digitalisering. Resultaten av

studiens empiri beskrivs i löpande text tillsammans med citat från

intervjupersonerna. Genom att presentera citat i resultatet är avsikten att öka transparensen av det empiriska intervjumaterialet.

5.1.1 Nuläge och omvärld

Det pågår en pandemi med viruset covid-19 där information om rekommendationer och bestämmelser förändras snabbt. Det första temat som handlar om nuläge och omvärld fokuserar på hur intervjupersonerna håller sig uppdaterade kring ett fenomen som så påtagligt påverkar både vardagen och hela samhället. Vid intervjun med Pär (IP P, 2021) framkommer det att han upplever att

informationsmängden som berör pandemin är stor och att det därav också behövs sållas för att den ska bli möjlig att tillgodogöra sig. Att hålla sig uppdaterad och informerad om det som berör pandemin gör Pär dagligen genom dagstidning, tv, radio och internet.

Eva (IP E, 2021) håller sig uppdaterad kring pandemin genom nyhetssändningar i tv och radio samt genom att läsa dagstidningen. Eva upplever att det emellanåt kan vara lite olika information som sänds via tv och radio jämfört med det som sedan skrivs i dagstidningen. Eva använder sig av både familjen och vännerna för att diskutera information kring pandemin. Däremot använder inte Eva sig särskilt mycket av internet för att hålla sig uppdaterad kring pandemin men nämner att det troligtvis inte skulle kännas svårt för henne att leta och hitta information kring pandemin via internet. Dock nämner Eva att hon tycker att hon får tillräckligt med information genom de medier hon har valt.

Att uppdaterar sig kring pandemin gör Karin (IP K, 2021) primärt via tv, radio och dagstidning. Vid några enstaka tillfällen letar Karin information om pandemin på internet men det är inte särskilt frekvent. Därtill diskuterar Karin med bekanta, kanske inte så mycket för att få ny information utan för att bearbeta och prata om den information hon redan har. Upplevelsen är att det ibland kan bli lite väl mycket information kring pandemin men samtidigt tror Karin att vissa saker som det informeras om kanske är tydliga för henne men att det inte behöver innebära att det är självklara för alla andra.

Likt övriga intervjupersoner så informerar sig Anna (IP A, 2021) kring pandemin genom radio, tv och dagstidning. Anna letar inte aktivt efter information digitalt via internet kring pandemin utan de gånger hon känner att hon har behövt mer

tillräcklig mycket information ändå, utan att behöva söka efter mer. Anna pratar med familj och vänner om pandemin och hon tycker att det har varit lätt att få information kring pandemin och betonar samtidigt att om man vill så finns det mycket mer information att nå.

När samtalet kring allmän digital information om pandemin leder fram till frågan om intervjupersonerna har använt sig av digital teknik för att boka tid för

vaccinering beskriver de fyra intervjupersonerna i princip samma sak. En av personerna har blivit uppringd av vårdcentralen och de andra tre har blivit kallade via pappersutskick och sedan använt sig av internet för att boka tid för vaccinering. Någon av intervjupersonerna har stött på hinder genom att den digitala tekniken inte har samarbetat men då löst det genom att använda en annan digital enhet. Någon av personerna har stött på problem då de upplever att de har följt instruktionerna i informationen i utskicket men ändå stött på hinder och fått lösa tidsbokningen på annat sätt. Dock har alla intervjupersonerna löst sina respektive dilemma på egen hand och fått bokat tider för vaccinering.

Vidare under intervjun frågades intervjupersonerna om de har upplevt någon förändring kring hur de använder digital teknik och digitala tjänster under det senaste året med pandemin. Här blir svaren mer blandade. Per (IP P, 2021) och Eva (IP E, 2021) upplever att användningen har ökat då de har känt sig isolerad under året och sett det som en möjlighet att kommunicera via internet. Därtill har flera av intervjupersonerna använt sig av digital teknik för att kompensera för utebliven träning och motion på grund av restriktionerna i samhället. Vissa av

intervjupersonerna har installerat appar och andra har följt tjänster via internet som rör hälsa och motion. Dock betonar de att den digitala kompensationen av träning i vardagen inte går att jämföra med verklig träning.

Ja, jag har kört lite friskis och svettis pass nu i pandemitider via paddan … Det är rätt trist att köra dem men det är bättre än inget. Jag föredrar det verkliga …. I det verkliga får man ju mer pepp. Det är socialt att träffa massa människor … Utmaningen är att man känner att kroppen behöver detta. (IP K, 2021)

Anna (IP A, 2021) upplever å andra sidan att användningen av digital teknik och digitala tjänster snarare har minskat. Hon upplever att man snabbt glömmer om man inte använder sig av tekniken ofta.

5.1.2 Information i vardagen

Information behövs för de mest vardagliga saker så som att laga mat, lösa ut recept på apotek, hitta öppettider, handla via nätet med mera. Det andra temat för resultatet i denna uppsats belyser hur intervjupersonerna gör i vardagen för att hitta

information och vilka informationskanaler intervjupersonerna känner sig bekväma med att använda. Mycket information i vardagen och samhället blir allt mer digital och intervjupersonerna frågades kring om det är en utmaning eller om de känner sig bekväm med digitala informationsflöde.

upplever han att han har tillräcklig kunskap och betonar samtidigt att han inte känner att han har behov att skaffa sig ytterligare kunskap.

Men jag tycker att det är tråkigt att inte möta en personlig röst. Jag fixar det än så länge, det är kanske för att jag har en viss kunskap och det är inte alla som har den. Å jag har inte tillräcklig kunskap heller. Jag vet inte om jag känner behov av att skaffa så mycket mer… Jag använder Google ganska mycket. Det som jag vill söka på. (IP P, 2021)

Eva (IP E, 2021) upplever att det har blivit en vana att söka digital information och att det går både snabbt och är enkelt. Alla intervjupersonerna söker information via kommersiella sökmotorer och vid enkla och snabba sökningar använder flera av intervjupersonerna en surfplatta. Anna (IP A, 2021) funderar inte så mycket på om hon använder digital teknik för att nå digital information då hennes upplevelse är att det har blivit vardagligt.

Flera av intervjupersonerna beskriver att om de får information i form av

pappersutskick och de behöver ta ställning till informationen så börjar de i de flesta fall att gå in via internet och leta efter mer information. Skulle de eventuellt stöta på ett hinder som de inte reder ut på egen hand via den digitala tekniken och

informationen så beskriver flera av intervjupersonerna att de söker upp kundtjänst via telefon och tar hjälp via dem. Flera av intervjupersonerna handlar eller har handlat via internet. Vissa ofta och andra mer sällan. Vissa tar hjälp av familjen om de behöver handla via internet. Dock är det flera av intervjupersonerna som säger att det är en helt annan upplevelse att handla via internet än att handla i verkligheten.

Sen går man ju in [på nätet] och tittar om det är något man behöver köpa … vad det finns för någonting på olika ställen kanske … [Handlar du på nätet?] Jag gjorde det i början på pandemin. Sen tyckte jag att det blev för tråkigt. Man ser ju på ett annat sätt när man går i en affär …. Det är liksom en helt annan upplevelse än att sitta där och titta på nätet och beställa. (IP A, 2021)

Intervjun berör också informationssökningar och om intervjupersonerna känner att digital information är tillgänglig. Pär (IP P, 2021) har ett pragmatiskt

förhållningssätt till information och nämner att han söker upp information om eller när den behövs. Alla fyra intervjupersonerna (IP A, 2021; IP E, 2021; IP K, 2021; IP P, 2021) söker digital information i vardagen och flera av dem använder Googles sökmotor. Det kan röra sig om restaurangers eller affärers öppettider, inköp,

idrottsaktiviteter och så här i pandemitider även information kring när det är minst folk i butikerna. Ingen av intervjupersonerna är någon stor konsument via internet. Flera av intervjupersonerna är väl bekanta med att söka med olika sökord för att återfinna information de vill ta del av igen. Karin (IP K, 2021) flaggar för att man inte alltid möts av digital information som är lättbegriplig utan hon upplever att informationen emellanåt inte möter hennes förväntningar och att det inte alltid är naturligt var man ska söka.

Anna (IP A, 2021) upplever att det är mycket man ska uppfatta på en digital skärm och missar man något så fungerar det inte. Anna har en känsla av att det är rörigt på hemsidor och att man inte alltid hittar. Här uppstår ett samtal mellan

intervjupersonen och intervjuaren kring tillgängligheten på hemsidor och om de upplevs som bra eller dåliga.

När intervjusamtalen berör ämnet samhällsinformation så svarar de fyra intervjupersonerna likt varandra. De tar gärna emot informationen som pappersutskick men kompletterar med digital information om de känner att de behöver. Då förändringar pågår i samhällets infrastruktur där en av

intervjupersonerna bor håller personen sig väl uppdaterad med den digitala information som finns via de inblandade samhällsaktörernas informationskanaler. Men intervjupersonen uttrycker också en viss frustration över när samhällsaktörer är dåliga på att uppdatera informationen på sina hemsidor.

Allt mer samhällsinformation, tjänster och service från myndigheter och privata företag blir digital och man förväntas söka upp informationen snarare än att få den. På frågan om detta kan vara en utmaning berättar alla fyra intervjupersonerna att det kan vara både en utmaning men att det också har förenklat i vardagen. Eva (IP E, 2021) ger exempel som självdeklarationen som hon gör via internet och

bankärenden som hon numera sköter helt digitalt. Karin (IP K, 2021) har en känsla av att en utmaning kan vara att man exkluderar människor i samhället så som de äldre som kanske aldrig har använt någon dator i sitt tidigare arbetsliv eller personer som har en funktionsnedsättning. För dessa personer tror Karin att det inte är så lätt. Intervjun berör vidare ämnet kring tillförlitlighet och om intervjupersonerna känner att de kan lita på den information de får och den information de själva letar upp. Karin (IP K, 2021) säger att hon litar på informationen men några gånger kan den kännas tveksam. Särskilt när hon upplever att den innehåller dubbla budskap. Karin är samtidigt självmedveten och tror inte att man alltid är så granskande som man eventuellt borde vara. Dock väljer de flesta av intervjupersonerna källor med ansvariga utgivare och känner därav inte något större behov av att dubbelkolla informationen. Intervjupersonerna har ett allmänt kritiskt förhållningssätt och säger sig kunna skilja på samhällsinformation och reklam samt säkra och osäkra källor. Intervjuerna kommer in på ämnet kommunikation i vardagen då intervjupersonerna får frågor kring hur de delar information med sin familj och vänner. Alla fyra intervjupersonerna använder epost och Pär (IP P, 2021) använder det särskilt mycket för att kommunicera i ett fritidsengagemang där dialogen via epost är aktiv. Epost används också som informationskanal i form av att ta emot nyhetsbrev och utskick. Pär (IP P, 2021) och Karin (IP K, 2021) har sociala medier men säger sig använda dessa sparsamt för att kommunicera. De sociala medierna används mest för att titta, läsa eller ta del av den närmaste familjens inlägg. Personerna kommenterar endast vid ett fåtal tillfällen.

mig och att alla ska veta allt om mig. Då träffas jag personligen istället. (IP E, 2021)

Eva (IP E, 2021) nämner att hon använder både epost och sms för att kommunicera, dels med familjen, dels kring fritidsaktiviteter. Mobiltelefonen används i de flesta fall som tekniskt verktyg för kommunikation då den är tillgänglig och oftast med. Alla intervjupersonerna har sina mobiltelefoner med sig och nära till hands vid intervjutillfällena.

Att kommunicera med familjen genom sms, chat och videosamtal gör flera av intervjupersonerna ofta och säger sig uppskatta det särskilt under rådande pandemi då det inte är lätt att träffas med familjen. Denna form av sociala kommunikation tycker intervjupersonerna fungerar bra till trots sitt ersättande syfte.

Vi pratar ju på sådan här Facetime. Det gör vi ju. …. Det använder vi inom familjen … när jag vill se de små [barnbarnen] …. Men det är inte alls det samma som att se dem i verkligheten. Nej. Det går inte att jämföra. Det gör det inte …. Det är en ersättning för att man inte kan se dem alls. Å som sådan är den ju bra. Men den är ju absolut ingen ersättning för att träffa dem. (IP A, 2021)

5.1.3 Digital teknik och digitalisering

För att nå och kunna tillgodogöra sig digital information behöver man digital teknik och teknisk utrustning. Temat berör tillgänglighet både ur ett fysiskt perspektiv och kring vilken intervjupersonernas upplevelse är i förhållande till digital teknik. Alla fyra intervjupersonerna har mobiltelefon och dator som används dagligen för informationssökning, kommunikation, ärendehantering och fritidsintressen. Tre av intervjupersonerna använder sig även av en surfplatta.

Eva (IP E, 2021) beskriver att hon har skaffat sig den digitala tekniken successivt då hon menar att hon är försiktig i relation till ny teknik. Men efter en tid upplever Eva ofta att den nya digitala tekniken har förenklat på många olika sätt och ger exempel som bankärenden och betalningar. Intervjupersonerna upplevs i de flesta fall vara positiva till den digitala teknik som de använder.

Jag var så försiktig …. Men efter en tid, efter ett tag, fick jag det

[internetbanken] och så enkelt det var med alla överföringar …. Å sen kom ju detta med Swish och BankID … Å jag behöll det på internetbanken …. Men sen var det väl för ett år sedan som jag skaffade det. Det ska ju liksom mogna fram. Så sa jag, det är klart att jag ska ha Swish …. Å så bra det är! Jättebra! För att inte tala om nu när man betalar i affärer …. att man bara lägger kortet och inte behöver stå och trycka siffrorna mer än någon enstaka gång. (IP E, 2021)

att hon kan ännu mindre än hon kunde innan. Det finns en viss frustration över att digital teknik ändras snabbt och därmed upplevs vara annorlunda.

Därtill använder intervjupersonerna en eller flera olika appar via mobiltelefonen eller surfplattan. Anna (IP A, 2021) berättar att hon gärna använder GPS via mobiltelefonen när körsträckan är oklar. För det mesta fungerar det enligt

intervjupersonen bra. Flera av intervjupersonerna använder olika appar för att hålla reda på den vardagliga informationsflödet så som till exempel vädret eller

kollektivtrafikstider.

Då denna uppsats skrivs inom ämnesområdet biblioteks- och informationsvetenskap kommer intervjun osökt in på vad biblioteken kan erbjuda och tillgängliggöra kring digital information och digital teknik. Pär (IP P, 2021) är en flitig biblioteksbesökare men har inte behövt använda bibliotekets datorer. Eva (IP E, 2021) svarar att hon inte haft behov av att använda bibliotekens datorer eller trådlöst nätverk utan klarar sig med den digitala tekniken som hon har hemma. Karin (IP K, 2021) anser sig vara en klassisk biblioteksbesökare som lånar böcker i perioder och hon har inte heller haft behov av att använda bibliotekets datorer eller trådlöst nätverk. Anna (IP A, 2021) är en flitig biblioteksbesökare och använder biblioteket mycket men inte heller hon använder vare sig datorerna eller trådlöst nätverk.

Då information i samhället blir allt mer digital och då man använder mer digital teknik skulle man kunna tänkas stöta på hinder och problem kring tillgänglighet. Intervjupersonerna får frågan om de känner att de kan lösa dessa hinder eller problem. Flera av intervjupersonerna försöker lösa digitala tekniska problem på egen hand. Skulle det däremot trassla för mycket tar de hjälp av personer i familjen för att lösa dilemman med den digitala tekniken. Dock flaggar Anna, Eva och Pär (IP A, 2021; IP E, 2021; IP P, 2021) för att det uppstår ett problem under pandemin att få hjälp då det inte går att träffas inomhus på grund av smittorisken. Utomhus är det svårt att se vad det står på en skärm. Eva betonar också att hon inte har hamnat i alltför stora tekniska dilemma då hon bedömer att hon inte är så väldigt aktiv utan använder digital teknik till det som hon beskriver som ”mest det vanliga”. Eva tycker inte att hon är någon stor användare av digital teknik men att det för det mesta fungerar bra. I de flesta fall, om intervjupersonerna stöter på hinder, så klarar de av att lösa det själva.

En av intervjupersonerna känner en viss frustration över att det inte finns så mycket att göra om man stöter på problem med den digitala tekniken. Personen provar att lösa problemet själv men upplever att det inte är så mycket man generellt har för alternativ eller lösningar. Personen nämner att den i större utsträckning under året med pandemin har fått klara att lösa tekniska problem på egen hand.

tekniken inte fungerar är det frustrerande. En av intervjupersonerna liknar den digitala tekniken vid en bil, den ska bara fungera och då är den bra.

Jag vill inte påstå att jag tycker att det [digital teknik] är roligt men jag tycker ju faktiskt att det är bra. De tillämpningar som jag liksom kan använda, så tycker jag att det är jättebra. (IP A, 2021)

Intervjun berör digitalisering som ett allmänt samhällsfenomen och vid frågan kring om intervjupersonen tycker sig bli utestängd från något när denne inte har tillgång till digital teknik eller digital information varierar svaren något.

Pär (IP P, 2021) känner sig utestängd när det kostar pengar och ger exempel på att då appar kostar pengar att installera så bryr han sig inte om att installera dem. Karin (IP K, 2021) känner sig utestängd när hon tvingas in i nya digitala system och upplever då att det känns obekvämt att inte få eller kunna välja själv.

Intervjupersonerna får frågan om de tycker att utvecklingen kring digitalisering går för snabbt och svaren blir att ingen av dem känner att de ligger i framkant av att använda ny digital teknik och Anna (IP A, 2021) säger med ett skratt att det kanske är hon själv som är för långsam. De flesta av intervjupersonerna beskriver att de använder den digitala tekniken till ”vanliga saker” i vardagen.

En omvänd fråga fick avsluta intervjuerna där intervjupersonerna ombads ge intervjuaren råd kring att leta upp information (Bilaga 1). Denna fråga är medtagen för att den är konkret och skulle kunna ge svar på sekvenser av ett

informationssökningsbeteende eller informationspraktik. De fyra intervjupersonerna svarade i det närmaste likadant på frågan som löd; Om jag säger att jag är nyfiken

på författaren Selma Lagerlöf och skulle vilja veta mer om hennes liv och hennes böcker samt åka till Sunne och besöka hennes gård Mårbacka. Hur skulle du råda mig att ta reda på mer information om henne, böckerna och om hur jag tar mig dit?

De fyra intervjupersonerna gav intervjuaren rådet att direkt börja söka

6 Analys

I följande avsnitt kommer den insamlade empirin från de semistrukturerade samtalsintervjuerna som presenterats i avsnittet Resultat att analyseras. Målet med analysen av det empiriska materialet är att presentera, tematisera och teoretiskt bearbeta materialet från den gjorda studien genom att använda det teoretiska ramverket som presenteras i avsnittet Teori. Analysen av materialet från intervjuerna har gjorts genom att hålla analysen nära intervjupersonens självförståelse. Resultatet analyseras i relation till det teoretiska ramverket

sociotekniskt perspektiv. Praktikteorin kommer att belysas genom hur det empiriska resultatet förhåller sig till de tre elementen material, kompetens och mening. Därtill kommer analysen även utgå från tidigare forskning om den digitala klyftan.

6.1 Digitalisering och tillgång till information

Det första temat som identifierades i resultatet är Nuläge och omvärld. Detta tema fokuserar på den pågående pandemin där information om rekommendationer och bestämmelser förändras snabbt. Temat handlar om hur intervjupersonerna håller sig uppdaterade kring ett fenomen som så påtagligt påverkar både vardagen och hela samhället. Det framkommer att intervjupersonerna känner sig väl informerade kring nuläget och den pågående pandemin. De har aktivt valt informationskällor och återkommer regelbundet till dessa. Några av intervjupersonerna upplever snarast att det finns lite väl mycket information kring pandemin och behöver därav sålla eller begränsa informationsflödet.

Det andra temat i resultatet berör Information i vardagen. Information behövs för de mest vardagliga saker. Temat belyser hur intervjupersonerna gör i vardagen för att hitta information och vilka informationskanaler intervjupersonerna känner sig bekväma med att använda. Mycket information i vardagen och samhället blir allt mer digital. Intervjupersonerna upplever i regel inte att de stöter på några problem som relaterar till information i vardagen. De känner sig väl bekanta med var och hur de söker information och då de eventuellt inte hittar det de söker så har de

kompletterande strategier för att lösa det så som att ringa och fråga någon. Vid samtliga intervjuer framkommer det att begreppet information har en bred

spännvidd. Avsnittet Begreppet information belyser olika tolkningar av information. En intressant analys är att några av intervjupersonerna förknippar begreppet

information med text på papper. Det tar en stund in i intervjuerna innan

intervjupersonerna tänker i ett något bredare perspektiv. Detta är en del i att förstå intervjusituationen då intervjupersonerna och intervjuaren kan ha olika uppfattning om innebörden och betydelsen av olika begrepp.

Det tredje temat i det empiriska resultatet handlar om Digital teknik och

digitalisering. För att nå och kunna tillgodogöra sig digital information behöver man

digital teknik. Temat berör tillgänglighet både ur ett fysiskt perspektiv och kring vilken intervjupersonernas upplevelse är i förhållande till digital teknik.

praktiskt syfte och vara användbar i vardagen. En intressant iakttagelse är att intervjupersonerna i denna studie ligger över snittet när det gäller tillgång till surfplatta i hemmet. Enligt Svenskarna och internet 2017 (Internetstiftelsen, 2017, Diagram 1.5) så använder 57 % av de som är mellan 66-75 år surfplatta och 24 % av de som är över 76 år surfplatta. I denna studie använder 75 % av intervjupersonerna som är mellan 70-80 år surfplatta. Denna jämförelse avser endast att belysa

intervjupersonernas förutsättningar då det inte rör sig om att få fram något statistiskt underlag med studiens fyra personer.

6.2 Informationspraktiker i vardagen

Det sociotekniska perspektivet belyser samspelet mellan det sociala och det materiella och söker finna förståelse för hur relationen mellan människor,

teknologier och sociala sammanhang påverkar individers informationspraktiker. Det praktikteoretiska perspektivet enligt Shove, Pantzar och Watson (2012) förklaras genom fokus på de tre elementen material, kompetens och mening.

6.2.1 Material

Det första elementet materialitet inkluderar enligt Shove, Pantzar och Watson (2012) saker, teknik och fysiska föremål. Om nya strategier och tekniska lösningar ska få fäste i samhället eller hos individen måste de förankras i det vardagliga livet genom förändring i praktiken (Shove, Pantzar & Watson, 2012). Detta framkommer under intervjuerna då alla intervjupersonerna har flera vardagliga praktiker som de utför helt digitalt men som de inte själva tänker på att de har digitaliserat. Det kan röra sig om att deklarera, göra bankärenden, se öppettider eller hitta vägen med GPS. Dessa praktiker har för intervjupersonerna blivit en integrerad och i viss mening osynlig digital vardagspraktik. Ingen av intervjupersonerna säger sig ligga i framkant av den tekniska utvecklingen och de har varierande användning av digital teknik. Stöter de på ett eventuellt hinder så finner de olika lösningar att reda ut dilemmat på. Detta gör att intervjupersonerna inte behöver och inte är beroende av den absolut senaste tekniken. Ett exempel är att intervjupersonerna använder epost ofta. Detta är ett medium som verkar fungera bra och då behåller intervjupersonerna detta sätt att kommunicera och få information. Detta kan ses som ett sätt att

kompensera och överbrygga ett led genom att hålla fast vid ett för intervjupersonerna väl beprövat medium.

6.2.2 Kompetens

Det andra elementet kompetens omfattar enligt Shove, Pantzar och Watson (2012) skicklighet, kunskap och tekniker för att kunna utöva praktiken. Å ena sidan beskriver intervjupersonerna att det är lättare att utföra en handling som man är van vid än att ändra den och anpassa sig efter ny teknik och digital information. Å andra sidan beskriver intervjupersonerna att mycket kring det vardagliga i relation till digitalisering och tillgång till information har blivit en vana. Vissa av

intervjupersonerna säger sig inte fundera så mycket kring det utan använder digital teknik och digital information i vardagen med tillräcklig bakgrundskunskap och förståelse. Detta blir särskilt tydligt då intervjupersonerna får den omvända frågan kring hur de skulle råda intervjuaren att göra för att hitta information kring en författare, böcker och resväg.

Alla intervjupersonerna är relativt omedvetna om att de har en tillräckligt hög kunskap och faktiskt förståelse kring hur man kan söka digital information men flera av intervjupersonerna associerar främst information med text på papper. Däremot framkommer det att intervjupersonerna inte har den digitala begreppsbilden helt klart för sig och detta har varit lite av en utmaning vid analysen av materialet. Begreppen kring digitalisering och digital teknik är inte helt befästa utan

intervjupersonerna kallar den digitala miljön för andra saker. Länkar beskrivs som trådar, sökmotorn som internet och webbläsaren som sökmotor. En av

intervjupersonerna uttrycker en viss frustration över att det inte finns någon manual för digital teknik på svenska. Detta skulle också kunna tyda på en begreppsbild där den digitala tekniken ställs i jämförelse med ett analogt perspektiv. Här blir det både begreppsligt rörigt och lite oklart för intervjupersonen hur den digitala tekniken och digitaliserad information fungerar. En komplett manual för digital teknik är svår att se framför sig men samtidigt så finns det inbyggda manualer i form av

instruktionsfilmer i till exempel mobiltelefoner. Detta speglar en del av den digitala klyftan där den vardagliga informationspraktiken kan bli en utmaning då

begreppsbilden är svag.

Enligt det andra elementet kompetens som Shove, Pantzar och Watson (2012) beskriver så framkommer det vid analysen av intervjumaterialet att

intervjupersonerna har kunskap och tillräcklig skicklighet för att manövrera i den digitala informationen. De har kompetens att göra enklare felsökningar och löser ofta hinder på egen hand eller vet var de ska be om hjälp när det behövs.

Intervjupersonerna kan hantera flera olika parallella praktiker när det gäller informationssökning och känner sig bekväma med dem. Dock har

intervjupersonerna själva upplevelsen av att det inte riktigt flyter på. Flera av intervjupersonerna menar att de inte är så bra på den digitala tekniken och saknar tillräcklig kompetens. Det finns en osäkerhet hos intervjupersonerna om att de inte riktigt kan eller bemästrar allt de borde kunna i det allt mer digitala samhället. Här skönjs en svaghet i intervjupersonernas upplevda kompetens.

6.2.3 Mening