Överklagandeinstitutet för häktningar i relation till
principen om parternas likställdhet i processen
Therese Tidesten
Juridiska institutionen Examensarbete 30 hp. Ämnesinriktning: Straffprocessrätt Juristprogrammet (270 hp) Höstterminen 2018/Vårterminen 2019 Grupphandledare: Katrin Lainpelto2
Abstract
There is a common view among defence lawyers that applications for detention orders often are approved and that it is hard to have an appealed detention order annulled. A well-functioning institute of appeal is of utterly importance. With regard to the human rights that are restrained during detention, questions are raised regarding the appeal institute of detention orders. It is of social relevance to examine the Court of Appeal’s detention orders.
This essay aims to examine and analyse the institute of appeal concerning detention orders with regard to the principle of equality of arms. Two methods will be used: the legal dogmatic method and the social scientific method. A study is carried out to investigate the proportions between confirmed and amended appealed detention orders, and the grounds for the amended detention orders. Further, the probability to be released from custody when appealing a detention order to the Court of Appeal is examined. By analysing the study against the principle of equality of arms and the legal rules concerning detention, I intend to answer the question whether the institute of appeal regarding detention orders is well-functioning from a legal certainty perspective.
The results of the study show that the proportion of confirmed detention orders in the Court of Appeal is predominantly. The courts are using short and vague formulae as grounds for the deci-sions. Thus, it could therefore be questioned whether the courts have conducted a proper judicial review of the lawfulness of the detention. To have an appealed detention order amended in the Court of Appeal is difficult and to be released from custody when appealing a detention order is even more difficult. The probability is estimated at 3,9 %. The probability is greatest in the Court of Appeal for Southern Norrland, in comparison with Svea Court of Appeal in Stockholm and Göta Court of Appeal in Jönköping. The study shows that there is reason to question whether the principle of equality of arms has had an adequate impact in the court procedure regarding deten-tion.
Nyckelord
3
Förkortningar
BRÅ Brottsförebyggande rådet
EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna
FN Förenta Nationerna
FUK Förundersökningskungörelsen (1947:948)
LUL Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare
LVU Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga
NJA Nytt Juridiskt Arkiv
Prop. Proposition
RB Rättegångsbalken (1942:740)
RF Regeringsformen (1974:152)
SOU Statens Offentliga Utredningar
4
Innehåll
Abstract ... 2 Förkortningar ... 3 Tabeller ... 6 1 Metodologiska utgångspunkter ... 71.1 Inledning och problemformulering ... 7
1.2 Syfte och frågeställningar ... 9
1.3 Metod och material ... 9
1.3.1 Bakgrund till uppsatsens metod- och perspektivval ... 9
1.3.2 Rättsdogmatisk metod ... 11 1.3.3 Samhällsvetenskaplig metod ... 14 1.3.3.1 Urval av häktningsbeslut ... 15 1.3.3.2 Studiens genomförande ... 16 1.4 Avgränsningar ... 18 1.5 Disposition ... 19
2 Principen om parternas likställdhet i processen ... 20
2.1 Principens innebörd ... 20
2.2 Något om Europadomstolens behandling av parternas likställdhet i praxis ... 21
2.3 Principens nära samband med rätten till kontradiktion ... 22
2.4 Analys ... 23
3 Häktningsreglerna ... 25
3.1 Häktning i relation till fri- och rättigheter ... 25
3.2 Rekvisiten för häktning enligt 24 kap. 1 § rättegångsbalken... 26
3.2.1 Misstankegraden och brottet ... 26
3.2.2 De särskilda häktningsskälen ... 27
3.2.3 ”Obligatorisk häktning” ... 29
3.2.4 Proportionalitetsbedömning ... 30
3.3 Något kort om häktning enligt 24 kap. 2, 3 och 4 §§ rättegångsbalken ... 31
3.4 Häktningsförhandlingen och processen vid överklagade häktningsbeslut ... 32
3.4.1 Häktningsförhandlingen ... 32
3.4.2 Överklagandeprocessen i hovrätt av häktningsbeslut ... 33
5
4 Hovrätternas praktiska tillämpning av häktningsreglerna ... 39
4.1 Kvantitativ och kvalitativ studie av överklagade häktningsbeslut ... 39
4.1.1 Inledning ... 39
4.1.2 Svea hovrätt ... 39
4.1.3 Hovrätten för Nedre Norrland ... 45
4.1.4 Göta hovrätt ... 47
4.1.5 Samtliga hovrätter ... 51
4.2 Kvalitetsredovisning/möjliga felkällor ... 54
4.3 Analys ... 54
5 En analys av hur överklagandeinstitutet för häktningar förhåller sig till principen om parternas likställdhet i processen ... 56
5.1 Åklagarens objektivitetsplikt ... 56
5.2 Den misstänktes rätt till insyn i utredningen ... 59
5.3 Föredragning vs. häktningsförhandling i hovrätten ... 60
5.4 Möjligheten att effektivt överklaga ett häktningsbeslut ... 63
5.5 Något om variationen avseende studiens resultat ... 67
6 Avslutande diskussion och slutsatser ... 69
6
Tabeller
TABELL 1SVEA HOVRÄTT - ÄNDRADE, FASTSTÄLLDA OCH ÖVRIGA BESLUT ... 40
TABELL 2SVEA HOVRÄTT - FÖREDRAGNING ELLER HÄKTNINGSFÖRHANDLING ... 40
TABELL 3SVEA HOVRÄTT - SKÄL FÖR ÄNDRAT BESLUT... 41
TABELL 4SVEA HOVRÄTT - MÖJLIGHETEN ATT VID ETT ÖVERKLAGANDE BLI FRISLÄPPT FRÅN HÄKTE ... 44
TABELL 5HOVRÄTTEN FÖR NEDRE NORRLAND - ÄNDRADE, FASTSTÄLLDA OCH ÖVRIGA BESLUT ... 45
TABELL 6HOVRÄTTEN FÖR NEDRE NORRLAND - FÖREDRAGNING ELLER HÄKTNINGSFÖRHANDLING ... 45
TABELL 7HOVRÄTTEN FÖR NEDRE NORRLAND - SKÄL FÖR ÄNDRAT BESLUT ... 46
TABELL 8HOVRÄTTEN FÖR NEDRE NORRLAND - MÖJLIGHETEN ATT VID ETT ÖVERKLAGANDE BLI FRISLÄPPT FRÅN HÄKTE ... 47
TABELL 9GÖTA HOVRÄTT - ÄNDRADE, FASTSTÄLLDA OCH ÖVRIGA BESLUT ... 47
TABELL 10GÖTA HOVRÄTT - FÖREDRAGNING ELLER HÄKTNINGSFÖRHANDLING ... 48
TABELL 11GÖTA HOVRÄTT - SKÄL FÖR ÄNDRAT BESLUT ... 48
TABELL 12GÖTA HOVRÄTT - MÖJLIGHETEN ATT VID ETT ÖVERKLAGANDE BLI FRISLÄPPT FRÅN HÄKTE ... 50
TABELL 13SAMTLIGA HOVRÄTTER - ÄNDRADE, FASTSTÄLLDA OCH ÖVRIGA BESLUT ... 51
TABELL14SAMTLIGA HOVRÄTTER - FÖREDRAGNING ELLER HÄKTNINGSFÖRHANDLING ... 51
TABELL 15SAMTLIGA HOVRÄTTER - SKÄL FÖR ÄNDRAT BESLUT ... 52
TABELL 16SAMTLIGA HOVRÄTTER - FÖRDELNING AV BESLUT DÅ DEN MISSTÄNKTE HÄKTAS, SLÄPPS FRI FRÅN HÄKTE OCH BESLUT DÅ DEN MISSTÄNKTE VARKEN HÄKTAS ELLER SLÄPPS FRI ... 53
7
1 Metodologiska utgångspunkter
1.1 Inledning och problemformulering
”Om nästan 90 procent av alla häktningsframställningar bifalls, är det en tydlig indikation på att beviskraven är allt för lågt ställda” uttalar advokat Thomas Olsson i en artikel för Dagens Juridik.1
Av artikeln framgår statistik från 2014 framtagen av Åklagarmyndigheten som visar att domstolarna i nästan nio av tio fall bifaller åklagarens häktningsyrkande av misstänkt. 87 % av de personer som åklagaren begärde häktade häktades. Av artikeln framgår att flertalet advokater ifrågasätter tillämp-ningen av beviskravet och att domstolen alltför lättvindigt godtar åklagarens påståenden, vilket är problematiskt ur ett rättssäkerhetsperspektiv mot bakgrund av den inskränkning av rättigheter som häktning innebär för individen. Advokat Henrik Olsson Lilja framhåller att ”[…] har man väl blivit häktad är det svårt att bli släppt vid en omhäktningsförhandling.” I samband med praktiktjänstgö-ring på en brottmålsbyrå uttalade också byråns advokater att de upplever att överklagade häktnings-beslut så gott som aldrig blir ändrade, och det är just överklagandeinstitutet för häktningar som denna uppsats kommer att behandla.
Med tanke på de mänskliga fri- och rättigheter som inskränks vid ett beslut om häktning är rätts-säkerheten i brottmålsprocessen grundläggande för ett fungerande rättssystem, som utgör en del av det som utmärker en demokratisk rättsstat. Överklagandeinstitutet, och rätten att överklaga, utgör en av dessa rättssäkerhetsaspekter. Det ska sålunda finnas ett rättsskydd för den enskilde gentemot staten och en möjlighet att rätta till eventuella felaktigheter som begåtts av undre instans för att slutligen nå ett materiellt riktigt avgörande.2
De svenska domstolarna ska vara självständiga och oberoende i förhållande till statsmakten för att garantera den enskildes rättssäkerhet och för att medborgarna ska ha förtroende för domstolssy-stemet.3 För att ytterligare garantera att materiellt riktiga beslut fattas är domstolarna uppdelade i
1 Dagens Juridik, ”Nio av tio häktningar går igenom – ’vi domare utgår från att åklagaren är objektiv’”, (2015-05-11),
http://www.dagensjuridik.se/2015/05/nio-av-tio-haktningar-gar-igenom-vi-domare-utgar-fran-att-aklagaren-ar-objektiv, hämtad 25 december 2018.
2 Jfr Ekelöf m.fl., Rättegång första häftet, 9 u., Wolters Kluwer, Stockholm, 2016, s. 156 f.; jfr SOU 1938:44
Processlagbered-ningens förslag till rättegångsbalk 2, s. 89 samt SOU 2013:17 Brottmålsprocessen, s. 573.
3 Jfr Landström, Lena, Åklagaren som grindvakt – en rättsvetenskaplig studie av åklagarens befogenheter vid utredning och åtal av brott,
8
olika instanser där förfarandet i den högre instansen syftar till att kontrollera underinstansens beslut eller dom. I fråga om häktning är hovrättsförfarandets främsta uppgift sålunda att utgöra en över-prövning av det häktningsbeslut som tingsrätten fattat.4 För att garantera rättssäkerhet i bemärkel-sen likhet inför lagen och processuell jämlikhet ska hovrätten vid ett överklagande göra en kritisk och självständig granskning av det häktningsbeslut tingsrätten fattat. Ett beslut får inte fattas på godtyckliga grunder. Att okritiskt godta åklagarens häktningsgrunder såsom tillräckliga äventyrar rättssäkerheten och inskränker den enskildes mänskliga rättigheter på ett otillbörligt sätt.
I syfte att främja rättssäkerheten under brottmålsprocessen innehar åklagaren en objektivitetsplikt enligt 23 kap. 4 § RB under såväl förundersökningen som under rättegången. Denna plikt grundar sig i det resursövertag som åklagaren har under framförallt förundersökningen. Objektivitetsplikten ska läka de brister och svårigheter som kan föreligga för försvarets del under förundersökningssta-diet, exempelvis bristande insyn och avsaknaden av möjlighet att ifrågasätta och kontrollera riktig-heten av förhörsutsagor. För att processuell jämlikhet ska uppnås i detta stadium av brottmålspro-cessen krävs att åklagaren i praktiken tillvaratar sin objektivitetsplikt och verkar till den misstänktes förmån när det finns anledning till det. Ett stort ansvar åvilar åklagaren som ska agera beslutsfattare vid ett anhållningsbeslut och sedan vid en häktningsförhandling agera som part och öppet ifråga-sätta sitt beslut om att yrka på häktning, samtidigt som åklagaren gjort bedömningen att skäl för häktning föreligger.
Med hänsyn till häktningsbeslutens stora ingrepp i den personliga integriteten väcks frågor av rätts-säkerhetsmässig karaktär och det är därför viktigt att granska hovrätternas prövning av häktnings-beslut. För det fall hovrätternas prövningar av häktningsbesluten inte är självständiga och kritiska rimmar det illa med kravet på rättssäkerhet i domstolsprocessen. Granskningen av överklagade häktningsbeslut har därför en stark samhällelig relevans.
9
1.2 Syfte och frågeställningar
Uppsatsen syftar till att undersöka och analysera överklagandeinstitutet för häktningar mot bak-grund av principen om parternas likställdhet i processen. Följande frågeställningar kommer att be-handlas närmare för att uppnå uppsatsens syfte:
Vad innebär principen om parternas likställdhet i processen?
Vilka former för beslutsfattande finns i hovrätten vad gäller överklagade häktningsbeslut? Hur stor andel av överklagade häktningsbeslut fastställs respektive ändras, och finns det en
faktisk möjlighet att vid ett överklagande av ett häktningsbeslut till hovrätten få häktnings-beslutet upphävt?
Är överklagandeinstitutet för häktningar välfungerande ur ett rättssäkerhetsperspektiv, sär-skilt mot bakgrund av principen om parternas likställdhet i processen?
1.3 Metod och material
1.3.1 Bakgrund till uppsatsens metod- och perspektivval
Metodvalet är av central betydelse för att författa en rättsvetenskaplig uppsats.5 Uppsatsen baseras
på främst två metoder som kommer att belysas nedan. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i den rätts-dogmatiska metoden som kommer att användas utifrån en rättsrealistisk ansats där lagens ändamål och konsekvenser är i fokus.6 Den rättsdogmatiska metoden används främst för att undersöka gällande rätt på uppsatsens område. För att anlägga ett externt principiellt perspektiv på uppsatsen har även icke-traditionellt rättskällematerial inhämtats.7 Genom att med en samhällsvetenskaplig
metod inhämta överklagade häktningsbeslut från tre hovrätter placeras uppsatsen i sin samhälleliga kontext, och orsaker och konsekvenser kan analyseras utifrån beslut hämtade från praktiken. Frå-gor som rör tillämpningen av rätten och varför den ser ut på ett visst sätt samt vilka konsekvenser tillämpningen av rätten kan medföra för individen och samhället är ingenting som den rättsdogma-tiska metoden kan besvara och överklagade häktningsbeslut inhämtas därför genom den samhälls-vetenskapliga metoden.8 Varför uppsatsen kommer att gå utanför den rättsdogmatiska metoden är
5 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare – ämne, material, metod och argumentation, 4 u., Norstedts Juridik, Stockholm,
2018, s. 43.
6 Jfr Ekelöfs teleologiska metod i Ekelöf m.fl. (2016), s. 95, 97 och 107. Ekelöfs teleologiska metod bygger på en
rättsreal-istisk ansats och han anser att när man studerar rätten ska man jämföra lagens konsekvenser med lagstiftarens ändamål.
7 Jfr rättsanalytisk metod i Sandgren (2018), s. 50 f.
10
således för att kunna analysera en aktuell problemställning ur ett samhälleligt perspektiv, där per-spektivet på rätten lyfts till mer principiella frågor.
Stockholmsmodellens införande på juristprogrammet vid Stockholms universitet innebär ett främ-jande av ett kritiskt förhållningssätt till juridiken. Modellen syftar till att lyfta studenternas perspek-tiv på rätten. Stor vikt läggs vid att anlägga mer generella, principiella och vetenskapliga perspekperspek-tiv på rätten än tidigare.9 Studenterna ska bland annat kunna visa förmåga att göra bedömningar inom
ett visst område med hänsyn till samhälleliga och vetenskapliga frågor såsom de mänskliga rättig-heterna. Studenterna ska också på ett systematiskt, kritiskt och självständigt sätt kunna finna och analysera frågeställningar.10 För att uppfylla dessa mål genomsyras arbetet av ett kritiskt
förhåll-ningssätt gentemot rätten, innefattande ett problematiserande och analyserande av rådande rätts-regler och hur dessa tillämpas i praktiken av hovrätterna. Ett externt perspektiv anläggs också på ämnet för att diskutera tillämpningen av rätten och kritiskt granska på vilket sätt det kan påverka individen och vårt samhälle. Stockholmsmodellen överensstämmer i stora delar med ett rättsreal-istiskt förhållningssätt till juridiken, som uppsatsen präglas av. Genom det rättsrealistiska synsättet studeras lagen utifrån dess ändamål och konsekvenser. Det rättsrealistiska synsättet motiverar också genomförandet av den empiriska studien, som består av att inhämta överklagade häktningsbeslut från hovrätterna.
Uppsatsens ämne och problemställning är hämtat utifrån en rådande uppfattning bland verksamma jurister och genom arbetet i uppsatsen åsyftas att granska de regler som ligger bakom häktningsbe-sluten samt att granska hovrätternas prövning av dessa beslut. För att anlägga ett vidare, externt perspektiv på rätten analyseras och diskuteras sedan resultatet av studien, exempelvis vad resultatet kan bero på och vilka följder resultatet kan få för såväl individen som samhället. För att Stock-holmsmodellen ska involveras i arbetet kommer häktningsreglerna, det vill säga gällande rätt, att presenteras mer övergripande, främst för att ge läsaren en bakgrund till ämnet. För ett kritiskt förhållningssätt även i denna deskriptiva del diskuteras, i enlighet med det rättsrealistiska förhåll-ningssättet, varför häktningsreglerna torde se ut som de gör och vilka intressen som ligger bakom regleringen. Även syftet bakom reglerna för möjligheten att överklaga ett häktningsbeslut analyse-ras. Den större delen av uppsatsen behandlar sedermera hovrätternas tillämpning av gällande rätt genom att granska utfärdade överklagade häktningsbeslut och sedan analysera resultatet av studien
9 Ebbesson, Jonas & Van Der Sluijs, Jessika, ”Större perspektiv och kritiskt förhållningssätt i juristutbildningen”, Juridisk
tidskrift 2017/18, nr 3, 549-559, s. 549.
11
samt eventuella följder.11 I samband med detta lämpar det sig väl att diskutera studiens resultat mot
bakgrund av den mänskliga rättigheten rätten till en rättvis rättegång innefattande parternas lik-ställdhet i processen.
1.3.2 Rättsdogmatisk metod
Uppsatsen baseras på två metoder, varav den rättsdogmatiska metoden är en av dessa. Den rätts-dogmatiska metoden kommer att användas utifrån en rättsrealistisk ansats där lagens ändamål och konsekvenser står i fokus.12 Genom att studera de normativa rättskällorna lag, förarbeten, praxis och doktrin i enlighet med rättskälleläran ur ett rättsrealistiskt perspektiv får uppsatsförfattaren del av sådant material som skapar en god grund för att behandla problemställningen och undersöka ändamålen bakom lagregleringarna.
Den rättsdogmatiska metodens huvudsakliga uppgift är att beskriva gällande rätt på ett visst om-råde. Att beskriva gällande rätt innebär emellertid också att tolka, fastställa och systematisera gäl-lande rätt.13 Den rättsdogmatiska metoden får därför anses vara bäst lämpad för att beskriva, tolka
och systematisera de rättsliga principer och rättsregler som berörs i fråga om häktning. Med hjälp av den rättsdogmatiska metoden undersöks därför bland annat vilka rekvisit som ska vara uppfyllda för häktning och vad dessa innebär, hur ett häktningsbeslut överklagas, vilka former som finns för beslutsfattande i hovrätten samt för att ge innehåll till begrepp såsom rätten till en rättvis rättegång innefattande parternas likställdhet i processen. Den rättsdogmatiska metoden används därför för att besvara uppsatsens två första frågeställningar. De argument som används i denna del blir således inomrättsliga, hämtade från källorna i enlighet med rättskälleläran för att kunna ge en bild av rätten såsom ett sammanhängande system. Det föreligger sålunda en bundenhet till rättskällorna vid ana-lysen i denna del, vilket innebär att de slutsatser som dras är väl underbyggda av och förankrade i de vedertagna rättskällorna.14
Rättegångsbalken (1942:740, RB) är en av de mest relevanta författningarna för denna uppsats. Särskilt fokus läggs vid 24 kap. i RB eftersom de grundläggande häktningsreglerna återfinns i det kapitlet. 24 kap. 1 § RB stipulerar kapitlets ”huvudregel” om när häktning får ske. Paragrafen är
11 Ebbesson & Van Der Sluijs, s. 557.
12 Jfr Ekelöfs teleologiska metod i Ekelöf m.fl. (2016), s. 95, 97 och 107. 13 Sandgren (2018), s. 49.
14 Kaldal, Anna & Sjöberg, Gustaf, Vetenskapskrav på uppsatser i rättsvetenskap – handfasta tips, Jure förlag, Stockholm, 2018, s.
12
indelad i fyra stycken. Bestämmelsen består av flertalet rekvisit som ska vara uppfyllda, men är formulerade på ett generellt sätt. Av relevans för uppsatsen är också 2 kap. 11 § regeringsformen (1974:152, RF) och artikel 6 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) som stadgar rätten till en rättvis rättegång, men som dock främst kommer att behandlas genom doktrin och praxis.
För att närmare undersöka förutsättningarna för häktning krävs att bestämmelserna tolkas. En be-stämmelse kan tolkas utifrån olika lagtolkningsmetoder: objektiv, subjektiv eller teleologisk tolk-ning av lag.15 Häktning utgör ett straffprocessuellt tvångsmedel och legalitetsprincipen i 24 kap. 23
§ RB stadgar att användningen av sådant tvångsmedel ska ha stöd i lag. Kravet på lagstöd är en rättssäkerhetsaspekt och den enskilde ges därmed möjlighet till förutsebarhet. Legalitetsprincipen motiverar en objektiv lagtolkningsmetod, som fokuserar främst på lagbestämmelsens ordalag. Att tillämpa lagen såsom den är skriven ger upphov till förutsebarhet och tillgodoser kravet på just legalitet. För det fall en lagbestämmelse är vagt eller generellt utformad är det dock svårt att få ledning enbart av den objektiva lagtolkningsmetoden.16
Häktningsreglerna präglas vidare av ändamålsprincipen, som innebär att lagen ska tillämpas i enlig-het med lagstiftarens syfte vid lagens tillkomst och på ett sätt som främjar lagens ändamål. För att tolka häktningsreglerna är den subjektiva och teleologiska lagtolkningsmetoden därför av relevans. Vid tillämpning av den subjektiva lagtolkningsmetoden läggs stor vikt vid lagmotiven. För att förstå lagstiftarens avsikt bakom lagbestämmelserna studeras därför förarbeten och lagkommentarer.17
Vid en teleologisk tolkningsmetod läggs vikt vid lagens ändamål. Metoden är i grunden objektiv. Genom den teleologiska lagtolkningsmetoden tolkas lagbestämmelsen på ett sätt som främjar det mest ändamålsenliga resultatet i ljuset av rättsordningens värderingar vid lagbestämmelsens tillämp-ning, vilket även ska stå i överensstämmelse med ändamålen i andra rättskällor.18 Förutsättningarna
för häktning kan sålunda med hjälp av den teleologiska tolkningsmetoden tolkas i ljuset av hur frågan behandlats i praxis och doktrin. Att kombinera den subjektiva och teleologiska tolknings-metoden torde därför ge ett gott underlag för att behandla förutsättningarna för häktning. Den subjektiva och teleologiska tolkningsmetoden används också för att ge innehåll till principer såsom rätten till en rättvis rättegång. Eftersom begreppet i lagtext är vagt och generellt formulerat blir den
15 Lehrberg, Bert, Praktisk juridisk metod, 10 u., Iusté, Uppsala, 2018, s. 251 ff. 16 Lehrberg, s. 251.
13
objektiva lagtolkningsmetoden otillräcklig, men innebörden av rätten till en rättvis rättegång kan förstås genom att studera hur principen behandlats i exempelvis praxis och doktrin.
För att förstå lagens ändamål studeras förarbetena till lagbestämmelserna. Förarbetena bidrar till förståelse för varför lagbestämmelserna ser ut som de gör samt till förståelse för vilka intressekon-flikter som ligger bakom regleringarna. Förarbetena tolkas genom en objektiv tolkningsmetod, det vill säga utifrån förarbetenas ordalag.19 I uppsatsen behandlas främst prop. 1986/87:112 som bland
annat ligger till grund för våra nuvarande häktningsregler. De intressen som uttrycks i förarbetena kommer till användning vid analysen och diskussionen av hur häktningsreglerna tillämpas i prakti-ken av hovrätterna mot bakgrund av den studie med inhämtade överklagade häktningsbeslut som genomförs.
Eftersom uppsatsen handlar om häktning aktualiseras grundläggande processrättsliga principer såsom rättssäkerhet och parternas likställdhet i processen. Med hjälp av framförallt doktrin och praxis ges innehåll till begreppen. Parternas likställdhet i processen är en rättsprincip som följer av artikel 6 i EKMR, och utgör sålunda en mänsklig rättighet. Praxis från Europadomstolen är i detta hänseende av intresse att undersöka. Praxis måste liksom lagtext tolkas. Vid rättsfallstolkning an-vänds den objektiva lagtolkningsmetoden som består av att tolka domen utifrån dess rättsliga kon-text.20 Att studera texten i domarna, det vill säga domskälen, blir därför av relevans. Lagtext och
doktrin behandlas också för att belysa den misstänktes processuella rättigheter.
Doktrin bidrar genomgående i uppsatsen med tolkning och systematisering av övriga rättskällor. Vidare kan doktrin bidra med nya synvinklar och ökad kunskap om ett visst område.21 För
förstå-else av svårtolkade och generella begrepp såsom parternas likställdhet i processen är doktrin till stor hjälp.
Häktningsbeslut torde inte utgöra en rättskälla utifrån en snävare och mer formalistisk rättsdogma-tisk metod. Häktningsbeslut utfärdas av bland annat hovrätter som visserligen är domstolar, men de utgör inte domar och de beslut som granskas i denna uppsats är heller inte utfärdade av Högsta domstolen. Häktningsbeslut kan istället betraktas som empiriskt material. I och med uppsatsens
19 Lehrberg, s. 251 f. 20 Lehrberg, s. 183.
14
samhälleliga kontext och externa perspektiv på rätten inhämtas detta externa material som snävt sett inte ingår i rättskälleläran.
1.3.3 Samhällsvetenskaplig metod
Den rättsdogmatiska metoden kompletteras med en empirisk kvantitativ och kvalitativ studie av överklagade häktningsbeslut, vilket kan betraktas som empiriskt material.22 Den kvantitativa delen
består av att sammanställa antalet häktningsbeslut för respektive kategori av besluten. Utifrån den kvantitativa delen görs sedan en kvalitativ analys genom att finna återkommande mönster, teman, bland besluten och kategorisera dessa.23 Studien innebär att offentligt, rättsligt material som samlats
in från verkligheten granskas för att sedan tematisera och dra allmänna slutsatser mot bakgrund av materialet. Undersökningen i denna del syftar sålunda till att genom ett empiriskt underlag under-söka tillämpningen av gällande rätt i praktiken. Genom att granska de överklagade häktningsbeslu-ten undersöks hur häktningsreglerna slår i praktiken samt konsekvenser av tillämpningen av lagen. För att säkerställa hållbara objektiva slutsatser väljs materialet ut efter objektiva kriterier, allt material redovisas och transparens är genomgående vid undersökningen. Vad som kan göra meto-den problematisk är för det fall slutsatser dras mot bakgrund av ett skevt urval, ett så kallat urvals-fel.24 Av vikt är sålunda att urvalet av hovrätter vars häktningsbeslut granskas sker på objektiva
grunder för undersökningens tillförlitlighet.25 Systematiska fel, skevhet eller bias, är också en felkälla
som kan prägla den empiriska metoden.26 För att undvika systematiska fel redovisas allt material,
både sådant som talar för och emot en viss slutsats. För vetenskaplighetens skull åtföljs undersök-ningen och dess resultat av ett avsnitt kallat kvalitetsredovisning där möjliga felkällor tas upp.27
22 Sandgren (2018), s. 55; jfr Schelin, s. 97 där det framhålls att kvalitativa och kvantitativa ansatser kan kombineras i en
studie för att uppnå ett så säkert resultat som möjligt.
23 Braun, Virginia & Clarke, Victoria, “Using the thematic analysis in psychology”, Qualitative Research in Psychology, vol.
3 no. 2, 2006, 77-101, s. 6.
24 Dahmström, Karin, Från datainsamling till rapport – att göra en statistisk undersökning, 5 u., Studentlitteratur, Lund, 2011, s.
351.
25 Schelin, s. 98. 26 Dahmström, s. 352.
15
1.3.3.1 Urval av häktningsbeslut
Studien omfattar häktningsbeslut från tre av Sveriges hovrätter. På grund av uppsatsens omfång har antalet granskade hovrätter som utfärdat häktningsbeslut begränsats till tre. De tre hovrätter som valts är Svea hovrätt som har den största domkretsen och som omfattar 14 tingsrätter. Hov-rätten för Nedre Norrlands domkrets omfattar fem tingsrätter, vilket är den minsta domkretsen bland våra sex hovrätter. Göta hovrätts domkrets innefattar åtta tingsrätter. Uppsatsförfattaren har sålunda baserat urvalet av hovrätter på geografisk placering för att nå geografisk spridning samt på storlek avseende hovrätternas domkretsar. De slutsatser som kan dras av materialet åsyftar därmed att vara representativa för samtliga hovrätter eftersom det saknas anledning att anta att resultatet skulle bli annorlunda vid en undersökning av samtliga hovrätters häktningsbeslut. Detta på grund av att hovrätterna valts ut på objektiva grunder med geografisk spridning och spridning avseende domkretsstorlek. Uppsatsen eftersträvar emellertid inte att uppnå ett statistiskt säkert resultat, men urvalet gör att en tillräcklig mängd beslut kan granskas för att kunna urskilja generella mönster bland besluten.
De häktningsbeslut som studeras avser perioden 1 september 2017 till och med den 31 augusti 2018, det vill säga en period om ett år. För att undersökningen ska vara aktuell har en period som ligger nära i tiden valts. Samtliga häktningsbeslut från respektive hovrätt under nämnd tidsperiod tas del av vid undersökningen och en grundligare genomgång görs av de häktningsbeslut som änd-rats.
16
1.3.3.2 Studiens genomförande
Vid genomförandet av den empiriska studien används den tematiska metoden. Metoden används främst för att kunna identifiera mönster, teman, i empiriskt material för att sedan analysera detta.28
Den tematiska metoden består av ett flertal steg. Det första steget innebär att gå igenom och be-kanta sig med materialet. Vid genomgång av sammanställningen av häktningsbesluten från respek-tive hovrätt upptäcktes intressanta likheter och mönster vad gäller utgången av besluten. Vid denna första genomgång av materialet är det av vikt att genomgången sker objektivt och förutsättnings-löst.29 Därefter, och i enlighet med steg två, kodas materialet in i olika kategorier. Dessa
återkom-mande kategorier kallas för koder.30 Vid denna kategorisering har uppsatsförfattaren studerat
ut-gången i målen. De kategorier som används är ”fastställt”, ”ändrat”, ”avvisat”, ”ej prövat i sak”, ”avskrivet” samt ”överlämnat”. Själva beteckningen av utgången i målen har sålunda bildat en ka-tegori.
I det tredje steget utläses och hittas mönster i besluten.31 I denna del har antalet beslut med
respek-tive utgång antecknats. För en lättare överblick av kategorierna bearbetas de funna koderna i steg fyra för att undvika överlappning av kategorierna.32 De beslut vars utgång betecknas ”avvisat”, ”ej
prövat i sak”, ”överlämnat” eller ”avskrivet” har placerats tillsammans i kategorin ”övrigt”. Detta eftersom besluten inte tagits upp till prövning och inte närmare är av betydelse för uppsatsens framtida analys. För uppsatsens vetenskaplighet har denna kategori emellertid ändå presenterats inledningsvis i avsnitt fyra för respektive hovrätt för att ge en bild av fördelningen av utgångarna för häktningsbesluten.
De mönster som återfunnits efter bearbetningen definieras sedan i respektive kategori.33 Slutligen
sammanställs resultatet för respektive hovrätt samt för det sammanlagda antalet häktningsbeslut från respektive hovrätt och fördelningarna av utgångarna i målen.34 Vid denna första genomgång
av materialet i enlighet med sexstegsmodellen ligger fokus på att kategorisera utgången av besluten från respektive hovrätt för att ge en överblick över fördelningen mellan de olika kategorierna och för att finna potentiella mönster. Vid en analys av resultatet framkommer att antalet fastställda beslut är betydligt fler än de ändrade besluten, trots att båda kategorierna varit uppe till prövning i
17
hovrätten. Av intresse blir sålunda att undersöka skälen bakom de ändrade besluten och om möns-ter kan åmöns-terfinnas bland dessa.
För att undersöka skälen bakom de ändrade besluten från respektive hovrätt tillämpas sexstegsmo-dellen även på de ändrade besluten.35 Vid det första steget blir uppsatsförfattaren bekant med
materialet. Redan vid detta första steg hittas likheter bland skälen till besluten. Likheterna kodas sedan in i kategorier i steg två.36 Återkommande kategorier för samtliga hovrätter är bland annat ”i
enlighet med åklagarens yrkande”, ”inte på sannolika skäl misstänkt för det aktuella brottet”, ”pro-portionalitetsbedömning” samt ”saknas tillräckliga särskilda häktningsskäl”.
I steg tre utläses och hittas mönster även i de ändrade besluten.37 I denna del har antalet beslut med
respektive skäl för målets utgång noterats. Detta syftar till att ge läsaren en överblick över hur vanligt förekommande ett visst skäl är för att utgången blir ändrad. Vid tolkning av skälen kan olika metoder användas, objektiv eller subjektiv tolkningsmetod.38 För att svara mot straffprocessens
krav på förutsebarhet har den objektiva tolkningsmetoden valts. Denna metod innebär att göra en tolkning utifrån den rättsliga kontexten.39 I detta sammanhang bör noteras ett vanligt
förekom-mande mönster att häktningsbesluten inte innehåller några utförliga skäl för beslutet. Skälen för beslutet sammanfattas i regel endast med fåtalet meningar och är vaga. Någon utförligare förklaring till varför exempelvis kollusionsfara eller något annat av de särskilda häktningsskälen föreligger, eller inte föreligger, ges inte. Det anges inte heller alltid vilket brott den misstänkte är misstänkt för. För det fall häktningsbeslutet ändrats och personen blir frisläppt från häkte på grund av att denne inte på sannolika skäl är misstänkt för det aktuella brottet anges i regel inte vad som legat till grund för den bedömningen.
Det fjärde steget innebär en bearbetning av kategorierna för att se till att de inte överlappar varandra.40 Därefter definieras kategorierna efter bearbetning i steg fem. Det slutliga resultatet
sam-manställs sedan i steg sex.41
18
Sammanfattningsvis görs studien i två delar för respektive hovrätt. I del ett delas häktningsbesluten för respektive hovrätt in i tre kategorier: fastställda, ändrade och övriga beslut. Endast de fastställda och ändrade besluten har tagits upp till prövning av respektive hovrätt. Antalet beslut av respektive kategori har identifierats. I del två granskas de ändrade besluten för respektive hovrätt närmare för att hitta teman bland dessa. Syftet med granskningen är att finna mönster i besluten. Resultatet sammanställs i form av en tabell för respektive hovrätt samt en för samtliga hovrätter.
Att finna sådana mönster utgörs av ett kvalitativt arbetssätt och genom att göra detta kan slutsatser dras om hur hovrätter tillämpar gällande rätt i praktiken och hur processen vanligen går till. För att besvara frågeställningen gällande hur stor andel av de överklagade hovrättsbesluten som fastställs respektive ändras lämpar sig metoden väl för att kategorisera och finna mönster i besluten, som sedan kan ligga till grund för en analys av resultatet och eventuella konsekvenser.
1.4 Avgränsningar
Uppsatsen behandlar enbart överklagade häktningsbeslut i hovrätten. Det i sin tur innebär att andra beslut som kan prövas i hovrätten inte kommer behandlas och inte heller överklagade häktnings-beslut som prövas av Högsta domstolen. Uppsatsen behandlar enbart häktningshäktnings-beslut med anled-ning av brott. De häktanled-ningsbeslut som granskas hänför sig till en period om ett år, från och med den 1 september 2017 till och med den 31 augusti 2018. De slutsatser som kan dras utifrån denna studie gör därför endast anspråk på att anknytas till denna tidsperiod.
19
1.5 Disposition
Uppsatsen delas in i sex avsnitt. Inledningsvis har ämnet presenterats. Efterföljande avsnitt två behandlar den straffprocessuella principen om rätten till en rättvis rättegång där fokus läggs vid parternas likställdhet i processen. I avsnittet behandlas vad principen innebär och vilka rättigheter den medför för den misstänkte i processen. Det andra avsnittet är tänkte att ge läsaren förståelse för en straffprocessuell princip som är av vikt vid domstolsprocessen och en rättighet för den misstänkte. Avsnittet avslutas med en analys av principen.
Avsnitt tre avser att behandla häktningsreglerna innefattande vilka rekvisit som ska vara uppfyllda för att häktning får ske samt vad de särskilda häktningsskälen innebär. Avsnitt tre behandlar också processen för överklagade häktningsbeslut innefattande på vilket sätt ett häktningsbeslut överkla-gas och vilka former för beslutsfattande som finns i hovrätten vad gäller överklagade häktningsbe-slut. Avsnittet åsyftar att ge läsaren en bakgrund till häktningsinstitutet och processen vid överkla-gande av sådana beslut. En analys av häktningsreglerna avslutar avsnittet.
I avsnitt fyra presenteras resultatet av den empiriska studien av överklagade häktningsbeslut från tre hovrätter. Besluten har för framställningens skull delats in i kategorier, i enlighet med den te-matiska metoden, och presenterats i form av tabeller. Förklaringar till tabellerna presenteras i an-slutning till tabellerna. För att avsnittet ska vara lättöverskådligt är det indelat i underrubriker för varje hovrätt samt en underrubrik som rör sammanställningen av resultatet från samtliga hovrätter. Avsnittet avslutas med en analys av resultatet.
Avsnitt två, tre och fyra har avslutats med en analys av respektive avsnitt. Detta för att djupare kunna behandla varje del inför den slutliga analysen som presenteras i avsnitt fem. Tanken med att ha några få stycken analys efter varje avsnitt har varit att underlätta för läsaren att förstå vad upp-satsförfattaren ämnar att den slutliga analysen ska behandla. Varje analysdel efter respektive avsnitt kan således ses som en ingång och uppbyggnad till den slutliga analysen i avsnitt fem. I det femte avsnittet analyseras sedan resultatet av den empiriska studien mot bakgrund av häktningsreglerna och principen om parternas likställdhet i processen. Här tas bland annat upp sådant som åklagarens objektivitetsplikt, den misstänktes rätt till insyn i utredningen, överklagandeprocessen samt utform-ningen av häktningsbeslut.
20
2 Principen om parternas likställdhet i processen
2.1 Principens innebörd
I 2 kap. 11 § andra stycket RF stadgas rätten till en rättvis rättegång för envar. Bestämmelsen utgör en generalklausul och är sålunda generellt utformad.42 Rätten till en rättvis rättegång stadgas också
i artikel 6 EKMR. Eftersom denna straffprocessuella princip är oerhört omfattande behandlas framöver principen om en rättvis rättegång i avseendet parternas likställdhet i processen, equality of arms, som för denna uppsats har mest relevans. Principen får sin betydelse vid häktningsförfarandet eftersom processen i detta skede av förundersökningen präglas av mer ackusatoriska drag än vid ett gripande eller anhållande. Åklagaren är inte längre beslutsfattare utan uppträder som part, och domstolen fattar beslut i häktningsfrågan enligt 24 kap. 5 § RB. Vidare presenterar åklagaren be-visning inför den opartiska domstolen och den misstänkte och dennes försvarare får möjlighet att yttra sig och framlägga egen bevisning. Häktningsförfarandet präglas enligt 24 kap. 14 och 15 §§ RB i hög grad av principer om omedelbarhet, muntlighet och koncentration, precis som vid en huvudförhandling i skuldfrågan.
Parternas likställdhet i processen innebär att parterna vid en rättegång ska ha likvärdiga rättsliga förutsättningar att utföra sin talan. Parterna är lika inför lagen och domstolen, och ska behandlas på så sätt.43 Trots att åklagaren många gånger kan anses ha ett resursövertag saknar det betydelse
för tillämpningen av principen. Domstolen ska emellertid, enligt Lundqvist, vara uppmärksam på att balansen i processen upprätthålls. Aktivitet från domstolens sida kan vara behövlig för att den misstänkte inte ska lida rättsförluster och för att tillse att oskuldspresumtionen avseende den miss-tänkte bevaras. Vid tvivel ska beslutet medföra fördel för den missmiss-tänkte och rätten ska besluta om det lindrigaste alternativet. Lundqvist framhåller att vid en överblick av rättegångsbalkens regler kan det i teorin inte urskiljas att parterna skulle vara annat än jämbördiga.44
En grundläggande faktor för processuell likställdhet är att båda parter får del av allt processmaterial. Högsta domstolen konstaterade i rättsfallet NJA 2008 s. 883 att en part alltid ska ha rätt att få del
42 Lundqvist, Ulf, Laga och rättvis rättegång i praxis, Bokbyrån, Knivsta, 2018, s. 7. 43 Lundqvist, s. 340.
21
av de omständigheter som rätten grundar sitt avgörande på. Målet rörde frågan om huruvida den tilltalade hade rätt att få del av kopior av ljud- och bildupptagning från förhör i tingsrätten. Det konstaterades att ett allmänt eller enskilt intresse aldrig kan, utan att riskera att kränka artikel 6 EKMR, hindra part från att få insyn i processmaterialet i domstol. På vilket sätt den misstänkte ska få del av processmaterialet får likväl avgöras utifrån lämplighet.45 I NJA 2009 s. 836 framhölls också
vikten av att den misstänkte personligen får rätt till insyn i processmaterialet för att kunna tillgodose rätten till partsinsyn.
Den grundläggande rätten till partsinsyn är av betydelse för rätten till kontradiktion, det vill säga den misstänktes möjligheter att effektivt kunna angripa ett beslut och för att kunna bemöta den andra partens påståenden och framlagda bevisning.46 I teorin tillgodoses denna rättighet genom 24
kap. 9a § RB som stadgar att den häktade har rätt att ta del av de omständigheter som ligger till grund för häktningsbeslutet.
2.2 Något om Europadomstolens behandling av parternas likställdhet i praxis
Eftersom principen om processuell likställdhet härstammar från EKMR ger praxis från Europa-domstolen god vägledning om hur principen ska förstås. Den processuella likställdheten anses vara en central del av rätten till en rättvis rättegång. Av praxis kan utläsas att principen innebär att par-terna ska ha jämbördiga möjligheter att utföra sin talan vid en domstolsprocess.47 Principen om
processuell likställdhet omfattar såväl parternas faktiska möjligheter att utföra sin talan på ett lik-värdigt sätt som hur rättigheten kan uppfattas betraktat utifrån.48
För att principen om processuell likställdhet ska uppfyllas krävs därutöver att parterna får möjlighet till slutanföranden där de får argumentera avseende omständigheterna i målet och för att bemöta vad motparten anfört.49
För att möta kraven avseende att parterna ska ges likvärdiga möjligheter att utföra sin talan ska skälen till dom eller beslut vara tydliga och godtagbara. De omständigheter som varit av betydelse för avgörandet ska redovisas för att parterna ska ha en faktisk möjlighet att utföra sin talan i en
45 Lundqvist, s. 342.
46 Lundqvist, s. 342. Se mer om kontradiktionsprincipen i avsnitt 2.3.
47 Exempelvis Case of Huseyn and others v. Azerbaijan, Final Judgment, Strasbourg 26 October 2011, p. 188 samt Case of
Leas v. Estonia, Final Judgment, Strasbourg 6 June 2012, p. 77.
22
senare process efter överklagande.50 Med det menas inte att varje argument som lyfts fram av
par-terna måste bemötas eller redovisas i detalj, men det ska bemötas och redovisas i betydande avse-enden för målet.51
Vidare ska åklagaren informera den misstänkte om sådan bevisning eller andra omständigheter som talar för att den misstänkte är oskyldig eller som i vart fall talar för en mildare utgång i målet. Att inte göra det strider mot artikel 6 EKMR.52
2.3 Principens nära samband med rätten till kontradiktion
Principen om processuell likställdhet har ett nära samband med rätten till kontradiktion, varför denna rättighets innebörd ska redogöras för. Rätten till kontradiktion följer uttryckligen av artikel 6.3d EKMR och innebär att den misstänkte och dennes försvarare ska få möjlighet att bemöta och kontrollera den bevisning som åklagaren lägger fram gentemot den misstänkte. I praktiken innebär det en rätt för försvaret att ställa frågor till målsägande och vittnen.53 För att parterna ska ha
lik-värdiga möjligheter att utföra sin talan, principen om parternas likställdhet, krävs sålunda att den misstänkte får möjlighet att tillsammans med sin försvarare förbereda ett effektivt försvar gentemot anklagelsen. I det innefattas att den misstänkte får del av fakta och bevis, själva underlaget, som åberopas och sedan får möjlighet att bemöta omständigheterna för att kunna påverka utgången i målet.54 Begränsningar kan emellertid göras i den misstänktes rätt till insyn med hänsyn till skydd
för vittnen, nationell säkerhet och polisens arbetsmetoder.55 Att försvaret får den tid som kan anses
vara behövlig vid omfattande utredningar är en del av rätten till kontradiktion.56
Lundqvist framhåller att om den misstänktes rätt att få del av de omständigheter som läggs till grund för avgörande inskränks kan rätten till en rättvis rättegång komma att utmanas. För det fall det föreligger en obalans mellan parterna avseende kunskapen om exempelvis bevisningen kan det också stå i strid med principen om likhet inför lagen och domstolen, och sålunda också rätten till icke-diskriminering.57
50 Lundqvist, s. 393 f.
51 Case of Talmane v. Latvia, Judgment, Strasbourg 13 October 2016, p. 28 samt Case of Nikolay Genov v. Bulgaria,
Judg-ment, Strasbourg 13 July 2017, p. 27-35.
52 Case of Janatuinen v. Finland, Final Judgment, Strasbourg 8 March 2010, p. 45 samt Case of Leas v. Estonia, p. 81. 53 Andersson, Simon, Skälig misstanke, Wolters Kluwer, Stockholm, 2016, s. 321.
54 Case of Murtazaliyeva v. Russia, Judgment, Strasbourg 9 May 2017, p. 69 f. 55 Lundqvist, s. 387.
23
2.4 Analys
Principen om parternas likställdhet i processen, som är en del av rätten till en rättvis rättegång och närbesläktad med kontradiktionsprincipen, kan sägas medföra vissa krav på åklagaren, processen och domstolen. Principen torde finnas och ingå som en del av rätten till en rättvis rättegång som ett skydd mot oproportionerlig och godtycklig repression. Vid en domstolsförhandling som kan resultera i ett frihetsberövande sätts fundamentala mänskliga rättigheter på spel, såsom rätten till frihet och personlig säkerhet innefattande skyddet mot godtyckliga frihetsberövanden. Vid ett för-farande där mänskliga rättigheter är involverade är det vitalt att likhet inför lagen tillförsäkras. I en brottmålsprocess där den misstänktes rättigheter kan inskränkas finns principer såsom rätten till en rättvis rättegång innefattande principen om parternas likställdhet i processen för att tillse att par-terna har likvärdiga möjligheter att utföra sin talan och står lika inför domstolen.
I svensk rätt stadgas åklagarens objektivitetsplikt i 23 kap. 4 § RB, där det föreskrivs att åklagaren ska informera den misstänkte om sådana omständigheter som talar till hans eller hennes fördel. Objektivitetsplikten föreligger för åklagaren under såväl förundersökningen som rättegången. Vi-dare framgår av 23 kap. 4 § RB att förundersökningen ska bedrivas på ett sådant sätt att inte någon i onödan utsätts för misstanke eller drabbas av kostnad eller annan olägenhet. En häktad person ska behandlas på ett sätt så att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas (1 § andra stycket lag (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.). Av hänsyn till allmänna intressen krävs inte enbart att den som har begått ett brott lagförs och får sitt straff, utan också att inte någon oskyldig döms.58 Åklagaren har under utredningen ett resursövertag och innehar information om
resultaten av de utredningar som utförts under förundersökningen. Eftersom åklagaren ska iaktta objektivitet under förundersökningen innefattas också ett krav på att åklagaren lyfter fram och informerar den misstänkte om sådant som denne kan ha nytta av.
Rätten till kontradiktion innebärande rätten för försvaret att bemöta och kontrollera den bevisning som åklagaren lägger fram som grund för sitt häktningsyrkande är av vikt för att parterna på ett jämbördigt sätt ska kunna utföra sin talan. Rätten att fråga ut målsäganden och vittnen föreligger emellertid under hela processen, och endast då försvaret inte fått denna möjlighet innan huvudför-handlingens slut kan bevisningen inte användas som avgörande bevisning för att styrka den miss-tänkte skuld. Eftersom sådana förhör vanligtvis sker under huvudförhandlingen innebär det att det inte föreligger något hinder att använda berättelserna från målsäganden och vittnen som bevisning under förundersökningen, inklusive häktningsförhandlingen, trots att den misstänkte inte ännu fått
24
bemöta och kontrollera dessa uppgifter. Rätten till kontradiktion försummas således endast då den misstänkte inte någon gång under processen får möjlighet att bemöta bevisningen.59 Även om rät-ten till kontradiktion formellt sett inte försummas då bevisning som försvaret inte har haft möjlig-het att bemöta läggs fram under häktningsförhandlingen bidrar det till svårigmöjlig-heter för försvaret att förbereda och genomföra ett effektivt försvar. Huruvida parterna i det avseendet verkligen kan anses vara likställda under häktningsförhandlingen kan därmed ifrågasättas.
För domstolens del ställs krav på utformningen av skälen till avgörandet i målet. Den misstänkte ska kunna ta del av alla de omständigheter som domstolen grundar sitt avgörande på och för en utomstående betraktare ska det framstå som att parterna har likvärdiga möjligheter att utföra sin talan. Vaga och tvetydiga beslutsskäl kan sålunda medföra svårigheter för den misstänkte att i sitt överklagande bemöta beslutet och innebära att processuell jämlikhet inte är ett faktum. Domstolen bör utöver att motivera sina beslut på ett legitimt sätt också vara uppmärksam på den tilltalades möjligheter att få närvara personligen vid en förhandling och på så sätt komma till tals innan målet avgörs för att principen ska tillgodoses.60
Bristande motivering till domstolens beslut kan medföra att principen om processuell likställdhet inte beaktas, vilket i sin tur påverkar den misstänktes möjligheter att bemöta de omständigheter som ligger till grund för ett beslut om häktning. Genom att inte utförligt motivera sina beslut ris-kerar även domstolens opartiskhet och oberoende att ifrågasättas. Motiverade beslut bidrar till att felaktiga beslut kan undvikas genom att besluten på så sätt kan kontrolleras av utomstående. Om utomstående inte kan kontrollera och ta del av skälen till ett beslut åsidosätts också den offentlighet och transparens i rättsskipningen som Sverige som demokratisk rättsstat är mån om.
25
3 Häktningsreglerna
3.1 Häktning i relation till fri- och rättigheter
Av EKMR och RF följer flertalet rättigheter för den enskilde gentemot det allmänna såsom exem-pelvis domare, åklagare och poliser. EKMR gäller sedan Sveriges inträde i EU som svensk lag och har företräde framför svensk lag (2 kap. 19 § RF samt lag (1994:1219) om den europeiska konvent-ionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna). I artikel 5 EKMR stadgas rätten till frihet och personlig säkerhet. Bestämmelsen skyddar mot godtyckliga frihetsberövanden. En annan artikel som berörs i fråga om häktning är artikel 2 i fjärde tilläggspro-tokollet till EKMR. I artikeln stadgas rätten att röra sig fritt. I RF stadgas skyddet mot frihetsberö-vanden i 2 kap. 8 §. Bestämmelsen ger var och en skydd mot frihetsberöfrihetsberö-vanden och rätt till rörel-sefrihet. Häktning utgör ett personellt tvångsmedel, vilket innebär att en person berövas sin frihet och utsätts för ett ingrepp i sina fri- och rättigheter.61 Inskränkningar i dessa rättigheter får göras i
lag om de anses nödvändiga med hänsyn till säkerheten, den allmänna ordningen eller för att för-hindra brott exempelvis. Reglerna om häktning i 24 kap. RB utgör en sådan inskränkning i fri- och rättigheter som stadgats i lag.
För att ett frihetsberövande såsom häktning inte ska stå i strid med svensk grundlag måste flertalet principer beaktas. För att begränsa en persons fri- och rättigheter måste lagstöd finnas i enlighet med legalitetsprincipen (1 kap. 1 § tredje stycket RF och 2 kap. 20 § RF). Häktning får endast ske om det är nödvändigt och verkningsfullt mot bakgrund av syftet. Av denna anledning ska det göras en avvägning om reseförbud enligt 25 kap. 1 § första stycket RB kan meddelas istället för häktning i enlighet med behovsprincipen.62 Av betydande intresse för häktning som tvångsmedel är
proport-ionalitetsprincipen. Principen stadgas uttryckligen i 24 kap. 1 § tredje stycket RB och innebär att häktning endast får beslutas för det fall skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som häktning innebär för den misstänkte eller annat motstående intresse.
61 Westerlund, Gösta, Straffprocessuella tvångsmedel: en studie av rättegångsbalkens 24 till 28 kapitel och annan lagstiftning, 5 u., Bruuns
bokförlag, Stockholm, 2013, s. 37.
62 Behovsprincipen innebär att tvångsmedel endast ska användas när det verkligen finns ett sådant behov och att vid
26
Vid tillämpning av tvångsmedel ska enligt 1 kap. 9 § RF saklighet och opartiskhet samt allas likhet inför lagen beaktas. Under förundersökningen regleras denna objektivitetsplikt för åklagaren i 23 kap. 4 § RB. Både sådant som talar för och emot den misstänktes skuld ska beaktas vid förunder-sökningen och tas tillvara. Även sådant som talar enbart till förmån för den misstänkte ska redovi-sas. Åklagaren ska iaktta objektivitet under förundersökningen såväl som under rättegången.63 JO
menar att objektivitetsprincipen bland annat innebär att utredningen inte får bedrivas på ett sådant sätt att en förutfattad mening föreligger om den misstänktes skuld. Utredningen ska istället bedrivas utifrån tanken att den misstänkte är oskyldig för att brottsutredningar ska leda till korrekta resultat.64
3.2 Rekvisiten för häktning enligt 24 kap. 1 § rättegångsbalken
3.2.1 Misstankegraden och brottet
I 24 kap. 1 § första stycket RB stadgas inledningsvis att ”den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott, för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller däröver, får häktas, …”. En första förut-sättning för att någon ska kunna häktas är att personen är misstänkt för ett brott och misstanke-graden måste uppgå till sannolika skäl. Misstankemisstanke-graden sannolika skäl är ett relativt lågt beviskrav. Det är visserligen högre än skälig misstanke, men lägre än den grad av misstanke som krävs för att åklagaren ska besluta att väcka åtal.65 För sannolika skäl krävs betydande sannolikhetsövervikt,
vil-ket kan sägas vara runt 75 %. Det ska alltså vara betydligt mer sannolikt att den misstänkte är skyldig till brottet än att denne inte är det.66 Vidare ska misstanken avse ett konkret brott och en
viss person.67
Av förarbetena framgår att misstanken vid en objektiv bedömning ska framstå som berättigad och beviskravet avser de faktiska omständigheter som påstås utgöra den brottsliga gärningen.68
Sanno-lika skäl har enligt praxis ansetts föreligga trots att osäkerhet förelegat avseende händelseförloppet och den roll den misstänkte har haft i händelseförloppet.69
63 JO 2007/08 s. 87; SOU 2011:45 Förundersökning – objektivitet, beslag, dokumentation m.m., s. 16 f och 95 f. 64 JO 2959-2011.
65 För att åtal ska väckas krävs att det finns ”tillräckliga skäl” att anta att en fällande dom kan väntas jfr 23 kap. 2 § RB. 66 Ekelöf m.fl., Rättegång tredje häftet, 8 u., Norstedts Juridik, Stockholm, 2018, s. 51; Andersson, Simon, Skälig misstanke – en
handbok, Wolters Kluwer, Stockholm, 2017, s. 18.
67 Westerlund, s. 43.
68 SOU 1938:43 Processlagberedningens förslag till rättegångsbalk 1, s. 298; Nordh, Roberth, Praktisk Process IV –
Tvångsme-del kvarstad, häktning, beslag, husrannsakan m.m., Iustus Förlag, Uppsala, 2007, s. 50.
27
För att häktning ska kunna ske krävs att misstanken avser ett brott för vilket stadgas fängelse ett år eller däröver. I straffskalan för det aktuella brottet ska fängelse i minst ett år ingå.
3.2.2 De särskilda häktningsskälen
I 24 kap. 1 § första stycket RB stadgas vidare att ”[…] får häktas, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han 1. Avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff,
2. Genom att undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning eller 3. Fortsätter sin brottsliga verksamhet.”
I första stycket stadgas de särskilda häktningsskälen i punktform. Samtliga punkter avser att den misstänkte beter sig på ett visst sätt. Vad gäller risk i detta sammanhang utgör det ett relativt lågt ställt krav. Det krävs inte någon kvalificerad sannolikhet för att någon av nämnda punkter ska ske.70
Risken ska bedömas utifrån omständigheterna i varje individuellt fall och vara konkret. Det räcker inte att omständigheterna är sådana att de typiskt sett ger anledning att anta att den misstänkte exempelvis kommer fly eller förstöra bevis.71 Risken ska framstå som beaktansvärd, en fara som en
på allvar har att räkna med.72 Exempel på omständigheter som ska beaktas nämns i lagtexten och
utgörs av brottets beskaffenhet och den misstänktes förhållande. Det förra är av betydelse eftersom det vid allvarligare brottslighet i regel föreligger större risk för flyktfara och kollusionsfara. Risk för recidivfara kan också uttydas vid sådan brottslighet som visar på vanemässighet. Vad gäller den misstänktes personliga förhållanden omfattas sådant som bostads- och arbetssituation samt famil-jeförhållanden.73 Även tidigare brottslighet kan hänföras hit.74 Om den misstänkte saknar stadig
hemvist i landet anses flyktfaran större.75
I den första punkten stipuleras flyktfara. Det ska finnas en risk att den misstänkte avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff. Hit räknas främst att den misstänkte uteblir från huvudförhandling, men även att personen inte finns tillgänglig inför förhör och andra utred-ningsåtgärder.76 Som exempel kan därutöver nämnas att den misstänkte gömmer sig, flyttar eller
70 Ekelöf m.fl. (2018), s. 52.
71 Prop. 1986/87:112 Om anhållande och häktning m.m., s. 71; Nordh, s. 51; se även NJA 1979 s. 425. 72 Prop. 1986/87:112, s. 102.
73 Westerlund, s. 59.
74 Nordh, s. 51. Tidigare brottslighet kan också beaktas under ”annan omständighet” enligt Westerlund, s. 60. 75 Westerlund, s. 59.
28
ändrar sitt utseende på ett sådant sätt att det blir svårt eller rentav omöjligt att få tag i personen. Personen kan exempelvis förändra sitt utseende genom plastkirurgi eller ta bort ärr och tatue-ringar.77 Risken ska vara konkret och det räcker inte enbart med att personen är svår att få tag i
under förundersökningen och förväntas vara det inför framtida rättegång.78 Det krävs att den
miss-tänkte avviker eller undandrar sig lagföring med uppsåt.79 I detta sammanhang i fråga om flyktfara
ska vidare göras en bedömning av om det är möjligt att avgöra målet i den misstänktes utevaro i enlighet med 46 kap. 15a § RB.80 Även möjligheten att meddela reseförbud enligt 25 kap. 1 § RB
ska bedömas.
I den andra punkten stipuleras kollusionsfara. Risk för kollusionsfara föreligger om det finns risk att den misstänkte avlägsnar spår efter brottet, gömmer eller förstör bevis, eller påverkar personer som ska höras i anledning av utredningen. Häktning kan då vara behövligt för att inte den miss-tänkte ska påverka målsäganden, medgärningsmän eller vittnen på ett illojalt sätt.81 Har den
miss-tänkte erkänt minskar i regel risken för kollusionsfara.82 Häktning på grund av kollusionsfara är
många gånger främst av betydelse i brottsutredningen inledande skede innan bevisning samlats in och hunnit säkras. Kollusionsfaran kan förändras under utredningens gång.83 Åklagaren ska av
denna anledning fortlöpande göra en bedömning av risken att den misstänkte försvårar utredningen om denne skulle släppas från häkte under förundersökningen.84
När kollusionsfara utgör ett av de särskilda häktningsskälen kombineras häktningen ofta med re-striktioner, vilket begärs av åklagaren, för att inte den misstänkte ska kunna kontakta personer som är intressanta för utredningen (24 kap. 5a § RB). För det fall rätten medger tillstånd att meddela restriktioner bestäms dessa av åklagaren och kan innebära bland annat förbud mot att ringa samtal, förbud mot att vistas tillsammans med andra, skicka brev, läsa tidningar eller dylikt utan föregående granskning (lag (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.). Häktning med restrikt-ioner innebär en stark inskränkning i den misstänktes personliga integritet, varför det är av vikt att
77 Westerlund, s. 60. 78 JO 1983/84 s. 56. 79 Westerlund, s. 60.
80 Nordh, s. 51; Ekelöf m.fl. (2018), s. 53.
81 Westerlund, s. 60. Den misstänkte får dock ta kontakt med exempelvis vittnen, utan uppsåt att påverka, för att förbereda
sitt försvar.
82 Nordh, s. 52.
29
åklagaren kontinuerligt prövar om risk för kollusionsfara föreligger.85 I samband med att
kollus-ionsfaran upphör ska också restriktionerna hävas. Risk för kollusionsfara är, som nämnts, bety-dande under förundersökningen, men kvarstår ofta även efter åtals väckande. I vissa fall kan kol-lusionsfaran även kvarstå efter att dom meddelats i målet. Särskilt i sådana mål där den misstänkte kan komma att påverka målsäganden att ta tillbaka sina uppgifter, vilket kan leda till friande dom i högre instans. Så kan vara fallet vid brott såsom grov kvinnofridskränkning.86
I den tredje punkten stadgas recidivfaran. Risken för fortsatt brottslighet ska bedömas och särskild vikt läggs vid fortsatt brottslighet som kränker den personliga integriteten såsom olaga hot, miss-handel, eller grov stöld i form av inbrott i bostad.87 Till skillnad från flykt- och kollusionsfaran
syftar inte häktningsskälet recidivfara till att underlätta utredningen, utan till att förhindra framtida brottslighet. Risken för fortsatt brottslighet ska vara närliggande i tiden och innebära en risk att den misstänkte fortsätter begå brott innan han eller hon lagförs för det brott som utgör grund för häktningen. Recidivfaran avser likartad brottslighet eller brottslighet som har samband med det häktningsgrundande brottet.88 Genom häktning på grund av recidivfara kan seriebrottslighet därför
brytas.89 Även annan allvarligare brottslighet kan utgöra grund för recidivfara.90 För recidivfaran är
tidigare brottslighet av betydelse. För en ostraffad person anses recidivfara i regel inte föreligga.91
3.2.3 ”Obligatorisk häktning”
I paragrafens andra stycke stadgas något som kallas för obligatorisk häktning. Beviskravet sannolika skäl föreligger även för häktning enligt detta stycke.92 Det föreligger en presumtion för häktning
om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Häktning enligt detta stycke gäller för grova brott. I sådana fall ska häktning ske, om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas. För att inte häkta i sådant fall erfordras sålunda att det är uppenbart att något av de särskilda häktningsskälen inte föreligger. Som exempel anges att den misstänkte är svårt sjuk eller intagen på kriminalvårdsanstalt.93
85 Nordh, s. 52. 86 Nordh, s. 53. 87 Nordh, s. 54. 88 Ekelöf m.fl. (2018), s. 55. 89 Westerlund, s. 61. 90 Nordh, s. 54. 91 Ekelöf m.fl. (2018), s. 56. 92 Ekelöf m.fl. (2018), s. 56.
30
Presumtionsregeln innebär i sin tur att bevisbördan omvänds. Domstolen förutsätter därför i dessa fall att häktningsskäl föreligger, om det inte framkommer sådant som talar emot det. I förarbetena uttrycks det som att rätten utan närmare utredning kan utgå ifrån att häktningsskäl föreligger, om inte annat framkommer av utredningen.94 Försvaret har då att visa att det är uppenbart att skäl för
häktning saknas.95 Högsta domstolen framhöll i NJA 1985 s. 868 att en bedömning ska göras av
huruvida förutsättningar föreligger för häktning i det enskilda fallet, trots att utrymmet för att un-derlåta häktning vid grova brott är begränsat. Det är tillräckligt för att häkta att det inte kan uteslutas att det föreligger en risk avseende något av häktningsskälen.96
3.2.4 Proportionalitetsbedömning
Mot bakgrund av häktningens betydande ingripande i den personliga integriteten måste skälen för häktning sättas i relation till den misstänktes intressen och andra olägenheter som kan drabba ho-nom eller henne, eller annat motstående intresse. I paragrafens tredje stycke ges uttryck för pro-portionalitetsprincipen och en avvägning mellan intressena ska göras. Häktning är därför ägnat att ske endast i de fall där syftet med åtgärden inte kan uppnås med mindre ingripande medel.97 Nordh
menar att proportionalitetsprincipen medför att en person inte bör vara häktad under längre tid än som motsvarar ett fängelsestraff för det häktningsgrundande brottet. Det kan emellertid vara nöd-vändigt om brottslighetens intensitet eller art kräver det.98
Slutligen ska nämnas att det i paragrafens fjärde stycke stadgas att för det fall det kan antas att den misstänkte endast kommer att dömas till böter får häktning inte ske. Rätten ska då beakta före-komsten av förmildrande omständigheter.99 Häktning anses i sådant fall, då det framstår som mer
sannolikt att enbart böter kommer att dömas ut, inte vara proportionerligt.100
94 Prop. 1986/87:112, s. 34. 95 Westerlund, s. 58.
96 Lindberg, Gunnel, Straffprocessuella tvångsmedel – när och hur får de användas?, 3 u., Karnov Group Sweden, Stockholm, 2012,
s. 285.
97 Westerlund, s. 62. 98 Nordh, s. 55. 99 Westerlund, s. 62.
100 Fitger m.fl., Lagkommentar till 24 kap. 1 § fjärde stycket RB, Zeteo (2018-07-04), hämtad 17 december 2018; jfr NJA
31
3.3 Något kort om häktning enligt 24 kap. 2, 3 och 4 §§ rättegångsbalken
Enligt 24 kap. 2 § RB får häktning ske oberoende av brottets beskaffenhet om den misstänkte är på sannolika skäl misstänkt. Här finns inget krav på att det för brottet ska vara föreskrivet fängelse i ett år eller mer, till skillnad från 24 kap. 1 §. Även bötesbrott omfattas.101 Förutsättningarna för
att häkta oberoende av brottets beskaffenhet är att den misstänkte är okänd och vägrar lämna uppgift om namn och hemvist, eller om det kan antas att de uppgifter den misstänkte lämnat om detta är osanna. Häktning enligt bestämmelsen är också möjlig om den misstänkte inte har hemvist i Sverige och det finns risk för att han eller hon flyr för att undandra sig lagföring eller straff. Sist nämns kvalificerad flyktfara och att en riskbedömning motsvarande den i 1 § ska göras.102 Att
un-derlåta häktning i sådana fall kan leda till att lagföring inte blir möjlig, eftersom det i regel krävs att identitet kan fastställas för att kunna lagföra någon för brott.103 Proportionalitetsprincipen gäller
även i häktningsfall enligt denna bestämmelse och det blir nödvändigt för domstolen att väga häkt-ning mot möjligheten att meddela reseförbud, ordhäkt-ningsföreläggande eller strafföreläggande.104
Enligt 24 kap. 1 och 2 §§ RB krävs att misstankegraden uppgår till sannolika skäl för att häktning ska kunna ske. Enligt 24 kap. 3 § RB får också den som är skäligen misstänkt för brott häktas om förutsättningarna för häktning i övrigt är uppfyllda enligt 1 och 2 §§, med undantag för andra stycket om obligatorisk häktning i 1 §, samt att det är av synnerlig vikt att den misstänkte tas i förvar i avvaktan på utredning av brottet. Häktning enligt denna bestämmelse kallas utredningshäktning. Skälig misstanke är en lägre grad av misstanke än sannolika skäl. För att häktning enligt bestäm-melsen ska vara möjlig krävs att det finns väldigt starka skäl för häktning alternativt att förunder-sökningen präglas av komplicerade omständigheter.105 Bestämmelsen är till för åklagaren för det
fall denne inte hunnit få fram så mycket bevisning som krävs för att nå upp till misstankegraden sannolika skäl inom den frist som gäller för häktningsframställning enligt 24 kap. 12 § RB, men att det ändock föreligger grundad anledning att tro att utredningen inom kort kommer att leda till att den högre misstankegraden uppnås. Det kan exempelvis handla om att en viss teknisk utredning inte hunnit slutföras.106
101 Westerlund, s. 63; Ekelöf m.fl. (2018), s. 58. 102 Westerlund, s. 64. 103 Westerlund, s. 63. 104 Nordh, s. 56; Westerlund, s. 64. 105 Nordh, s. 56.
