• No results found

Maskrosbarn: Att växa upp med minst en förälder som missbrukar alkohol

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Maskrosbarn: Att växa upp med minst en förälder som missbrukar alkohol"

Copied!
57
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete

Maskrosbarn

-Att växa upp med minst en förälder som missbrukar alkohol

Författare: Claudia Fitz Jurjoni, Jennie Petersson

Handledare: Uffe Enokson Examinator:

Kristina Gustafsson Termin: VT 2014 Kurskod: 2SA47E

(2)

Abstract

Author: Claudia Fitz Jurjoni and Jennie Petersson.

Title: Resilient Children -Growing up with at least one parent who abuses alcohol.

[Maskrosbarn – att växa upp med minst en förälder som missbrukar alkohol.]

Supervisor: Uffe Enokson.

Assessor: Kristina Gustafsson

Our study aims to investigate whether resilient children share common factors that could explain them not following the expected course of development for said group. The study also sets out to explore which strategies resilient children implement in order to cope with their situation.

The study is based on the following questions:

How do resilient children describe their experiences from growing up with parents with substance abuse problems? What risk and protective factors do they mention in their biographies?

We use the system theory and Goffman's dramaturgic perspective as analytical tools. The system theory could help us see the family as a system, while Goffman's theory might help us understand how resilient children find different strategies, and why they implement these strategies, to hide their family problems.

The results show that the most important factors with a positive effect on resilient children were: to have somebody else important in their lives, to have goals in life, to have a safe haven, to think independently and to develop a high level of independence early in life.

Keywords: resilient children, risk factors, protective factors, alcohol abuse, shame, responsibility.

Nyckelord: Maskrosbarn, alkoholmissbruk, skam, ansvar, skyddsaktorer, riskfaktorer.

1

(3)

Innehållsförteckning

Abstract ___________________________________________________________________ 1 1. INLEDNING _____________________________________________________________ 5

1.1 Problemformulering ____________________________________________________ 5

1.2 Syfte ________________________________________________________________ 7

1.3 Frågeställningar ________________________________________________________ 8

1.4 Begreppsförklaring _____________________________________________________ 8

1.4.1. Riskfaktorer _______________________________________________________ 8

1.4.2. Skyddsfaktorer ____________________________________________________ 9 2. TIDIGARE FORSKNING __________________________________________________ 9

2.1 Barndomsminne av föräldrarnas berusningsdrickande __________________________ 9

2. 2. Konsekvenser av förälders missbruk och barnets känslor _____________________ 10

2.3. Att uppleva skam _____________________________________________________ 12

2.4. Barnets roller ________________________________________________________ 13 3. METOD ________________________________________________________________ 15

3.1 Hermeneutiken – vetenskaplig ansats ______________________________________ 15

3.2 Förförståelse _________________________________________________________ 16

3.3 Val av metod _________________________________________________________ 17

2

(4)

3.4 Urval _______________________________________________________________ 18

3.4.1 Biografiurval _____________________________________________________ 18

3.5 Skillnaden mellan ”självbiografi” och ”biografi” _____________________________ 20

3.6 Arbetsfördelning ______________________________________________________ 20

3.7 Etiska överväganden ___________________________________________________ 21

3.8 Validitet och reliabilitet _________________________________________________ 21 4. TEORIER ______________________________________________________________ 22

4.1 Systemteori __________________________________________________________ 22

4.2 Goffmans dramaturgiska perspektiv _______________________________________ 24 5. RESULTAT OCH ANALYS _______________________________________________ 25

5.1 Presentation av biografier _______________________________________________ 26

5.2. Riskfaktorer _________________________________________________________ 26

5.2.1 Otrygg miljö ______________________________________________________ 27

5.2.2 Familjehemlighet __________________________________________________ 29

5.2.3 Känslomässig instabilitet ____________________________________________ 31

5.2.4. Barnens ansvar och rolltagande _______________________________________ 33

5.3 Skyddsfaktorer _______________________________________________________ 35

5.3.1. En annan person i deras liv __________________________________________ 35

3

(5)

5.3.2. Mål i livet _______________________________________________________ 38

5.3.3. Att utveckla en hög grad av autonomi tidigt i livet ________________________ 39

5.3.4. Tillflyktsort ______________________________________________________ 41 6. SAMMANFATTNING ____________________________________________________ 41 7. SLUTDISKUSSION ______________________________________________________ 42 8. REFERENSLISTA: ______________________________________________________ 47 Bilaga 1 __________________________________________________________________ 52

4

(6)

1. INLEDNING

I denna uppsats har vi studerat berättelser av kvinnor som har vuxit upp med en eller båda föräldrar som missbrukat alkohol. Enligt Socialstyrelsens (2009) forskning utvecklas de flesta barn till missbrukare i samma riktning som föräldrarna och de följer det mönster de känner till. Det finns också barn som trots samma ogynnsamma uppväxtförhållanden kan utvecklas i en ny riktning, det vill säga de avviker från föräldrarnas beteende och kallas maskrosbarn. Vi har undersökt vilka faktorer som är viktiga för att en sådan utveckling ska kunna ske.

Vi har studerat sex biografier för att kunna besvara våra frågeställningar då vi var intresserade av att veta vilka faktorer informanterna använt sig av i barndomen för att som vuxna bli definierade eller definiera sig själva som maskrosbarn.

1.1 Problemformulering

Många barn växer upp i svåra familjemiljöer där de utsätts för bl.a. våld, sexuella övergrepp, mobbning och stress på grund av föräldrarnas missbruk. Ett missbruk kan bestå av olika former och några exempel på sådana är amfetamin, heroin, medicin och andra drogsubstanser men även spelmissbruk, alkohol eller matmissbruk för att nämna några. Det vi valt att inrikta oss på i vår studie är familjer där det förekommer alkoholmissbruk. Det kan förekomma andra sorters missbruk och dysfunktioner hos dessa familjer, men det är just alkoholen som vi valt som gemensam nämnare. Vissa av dessa barn kommer fortsätta i samma missbruksspår som sina föräldrar, medan andra barn, trots samma förutsättningar inte gör det. De barnen växer upp likt alla andra barn som inte konfronteras med den problematiken som föräldrarnas missbruk medför (Socialstyrelsen, 2009).

Dessa barn blir så kallade ”maskrosbarn”.

”Tänk dig att du har tre dockor – en av glas, en av plast och en av stål. Någon kommer förbi med en hammare och slår alla tre dockorna i huvudet med samma kraft. Glasdockan går helt i bitar, plastdockan blir skadad – hon får ärr för livet, medan ståldockan bara ger ifrån sig ett lätt, metalliskt läte… Ståldockan representerar de osårbara barnen.” (Cronström, 2003).

5

(7)

Det förekommer flera olika definitioner på begreppet maskrosbarn. I Norstedts svenska ordbok (2003) förklaras det som "barn som lever under svåra villkor och lär sig att bemästra dem". Medan Cronström (2003) gör en djupare definition av begreppet och förklarar det med att man som barn vuxit upp i ett hem, vilket präglats av föräldrarnas missbruk med påföljd att de inte klarat ta hand om sig själva och än mindre ha en fungerande föräldraroll till sina barn.

Vidare menar Cronström att dessa barn som vuxna själva, är psykiskt friska och inte själva missbrukande samt att de klarar ta hand om både sig själva samt eventuella barn. Till sist framhåller författaren även, att ska personen räknas som maskrosbarn ska denna i vuxen ålder också klara av att arbeta samt kunna etablera nära relationer som kvarstår i livet (Cronström, 2003). Utifrån Cronströms definition av maskrosbarn har vi gjort vårt urval i studien. Det svenska ordet maskrosbarn är taget från norskans ”lövetannbarn”. Ordet symboliserar den livskraftiga blomman lejontand och är gammalsvenskt språkbruk (Cronström 2003).

Lejontand är det vi idag kallar maskros, eftersom både lejonet och blomman är synonymt för styrka. Maskrosen har kraften att bryta sig igenom asfalt och maskrosbarnen likställs med denna blomma för deras överlevnadsförmåga.

På regeringens uppdrag gjorde Statens Folkhälsoinstitut i början av 2008 en utredning kring uppväxtvillkoren för barn till missbrukande föräldrar, eftersom regeringen ansåg det var ett stort samhällsproblem. Uppdraget var att kartlägga och analysera i vilken omfattning samt hur många barn som växer upp i familjer med missbruksproblem. Rapporten påvisar att det förekommer en ökad risk för ohälsa hos kategorin barn som växer upp i familjer med missbruksproblematik. Samma källa säger att 20 procent av alla barn i Sverige lever i familjer där föräldrarnas alkoholkonsumtion riskerar barnens hälsa (Statens Folkhälsoinstitut, 2008).

Socialstyrelsen (2009) menar att det kan vara svårt att upptäcka dessa barn då det inte finns några lätta identifierbara tecken som påvisar en missbruksproblematik i familjen. Hindberg (1999) förklarar att barnen i dessa situationer ofta försöker dölja problematiken för omgivningen genom att bli ”osynliga”. Osynligheten hindrar barnen att få den hjälp de har behov av. Författaren anser att uteblivna insatser innebär att barnen även som vuxna kommer få problem och således fortsätta det liv de redan känner till.

Lojalitetsbegreppet innebär enligt Bengtsson och Gavelin (2004) att barnet tar på sig ansvaret för hela familjen och därmed prioriterar andras känslor framför sina egna. De menar att dessa 6

(8)

barn kan få problem med självförtroendet i vuxen ålder, har svårt att säga nej, får problem på arbetsplatsen och har framförallt svårt att känna tillit. Anledningen beror på att de i barndomen inte fick lära sig hur man hanterar problem och känslor. Studien visar att de barn som växer upp i familjer med missbruk har hög ambition och vill gärna vara duktiga både i hemmet och skolan och konsekvensen blir att de tenderar ta på sig ansvaret för föräldrarnas missbruk (Bengtsson & Gavelin, 2004).

Som vi nämnt tidigare visar forskningen att det är många barn som växer upp i dysfunktionella familjer. Vissa barn klarar att bryta det sociala arvet inom familjen och förändra sin livssituation och sitt livslopp. För att förstå vad som gör vissa människor till så kallade maskrosbarn valde vi att genomföra studien utifrån att läsa ett antal självbiografier och biografier (hädanefter använder vi bara benämningen biografier), där informanterna vill synliggöra att trots en uppväxt i missbruksmiljö, klarar de att bryta det familjemönster de känner till. Genom biografierna tillåts vi ta del av deras livsberättelser från barndomen in i vuxenlivet. Cohen, Manion och Morrison (2007) belyser livsberättelse som en persons levnadsbeskrivelse av delar av sitt liv. Skillnaden mellan biografier och självbiografier som uttryck är enligt Nationalencyklopedin (2014) att självbiografin är en litterär genre där författaren själv skildrar sitt liv och sin utveckling medan biografin även den skildrar en persons levnadsbeskrivning men är dock inte skriven av personen själv.

Vi vill undersöka maskrosbarn som fenomen då vi anser att kunskapen är viktig för de socialarbetare som kommer i kontakt med utsatta barn. I vår forskning kommer vi att utgå från en hermeneutisk vetenskaplig ansats. Till empirin kopplar vi Goffmans dramaturgiska perspektiv samt systemteorin och uppsatsen utgörs av en kvalitativ litteraturstudie baserad på biografier.

1.2 Syfte

De barn som växer upp i en missbruksmiljö löper en väsentligt förhöjd risk att själva utveckla ett missbruk (Statens folkhälsoinstitut, 2008; Cronström, 2003). Syftet med studien är att undersöka om det finns gemensamma nämnare hos maskrosbarnen i biografierna, som medför att de inte följer i samma spår som sina missbrukande föräldrar utan tar en annan bana i livet.

7

(9)

1.3 Frågeställningar

1. Hur beskrivs erfarenheterna av att växa upp med missbrukande föräldrar? Vilka risk- respektive skyddsfaktorer återger de i sina biografier?

2. Vilka strategier bidrar till en utveckling som avviker från det förväntade missbruksbeteendet?

1.4 Begreppsförklaring

Vi kommer att använda oss av risk- och skyddsfaktorer som verktyg för att synliggöra de strategier personerna i böckerna använder sig av för att klara hantera den miljön de växer upp i och senare i vuxen ålder kunna anses som maskrosbarn.

1.4.1. Riskfaktorer

Andershed och Andershed (2005) menar att en riskfaktor för ett visst handlingssätt inte behöver vara detsamma som en orsak till handlandet. En riskfaktor kan vara en händelse, en egenskap, ett fenomen, någonting som ökar sannolikheten för att ett visst beteende ska utvecklas. Det innebär inte att riskfaktorn är det som orsakat beteendet, utan det finns ett förhållande mellan beteendet och denna faktor. Risk handlar om möjligheten till att utveckla ett negativt sätt att agera.

Riskfaktorer omfattar de faktorer som är relaterade till familjen, individen eller närsamhället.

Alla ingår i olika system som påverkar och interagerar med varandra (Payne, 2008). Familjen består i regel av föräldrar och barn och denna enhet motsvarar familjesystemet där varje medlem är ett subsystem. Om en del av familjesystemet inte fungerar, påverkar det övriga medlemmars personliga system. Förekommer det många parallella riskfaktorer, ökar det sannolikheten att problembeteenden kan uppstå medan existensen av skyddsfaktorer minskar sannolikheten för att problembeteenden uppstår. (Sundell & Forster, 2005).

8

(10)

1.4.2. Skyddsfaktorer

En skyddsfaktor minskar risken menar Sundell och Foster (2005) för att ett ogynnsamt utfall ska ske och medverkar istället till ett positiv utfall, trots närvaro av en eller flera risker. De finner att några skyddsfaktorer är särskilt viktiga. Att ha tydliga normer, att det finns en god anknytning till föräldrar eller andra vuxna, positiv inställning till skolan, att vara omtyckt av andra, goda kamratrelationer eller att lätt komma överens med andra är några av dessa faktorer. Att bli uppmärksammad, att få beröm och känna att någon bryr sig är också viktiga element för att ett riskbeteende inte ska uppstå. En stor del av ungdomars och barns liv är skolan, som har en viktig roll i att vara skyddande när problem uppstår i barnets liv, men även i förebyggande syfte. För barn med en otrygg vardag kan skolan vara deras frizon, den trygghet de saknar hemma. Författarna beskriver även barnets fritid som en viktig skyddsfaktor. De exemplifierar med fritidsgårdar som kan vara en viktig plats där barnet kan fångas upp om man märker att något inte stämmer, en plats där barnet kan skapa relationer med betydelsefulla vuxna, en plats där barnet kan bli sedd (Sundell & Foster, 2005).

2. TIDIGARE FORSKNING

I följande avsnitt presenterar vi svensk och internationell forskning som berör bland annat barndomsminnen av föräldrarnas berusningsdrickande, vilka konsekvenser föräldrarnas missbruk får för barnet, barnets känslor av att leva med missbrukande föräldrar samt de roller som barn i familjer med missbruksproblematik tar på sig.

2.1 Barndomsminne av föräldrarnas berusningsdrickande

Heimdahl och Abrahamson (2012) har genomfört en studie med fokus på vuxna, vars självbiografiska berättelser återger erfarenheter från barndomen relaterade till deras föräldrars berusningsdrickande. Syftet med deras studie är att se vad skribenterna valde att presentera som minnesvärt och på vilket sätt de gjorde det men även att analysera de uppfattningar och

9

(11)

kulturella föreställningar kring kombinationen alkohol och barn. Studien presenterar en analys av elva barndomsminnen av föräldrarnas drickande, skrivna av åtta informanter, födda mellan 1933 och 1962. Resultaten visar att berättelserna varierar, beroende på deras ålder. De äldre skribenternas erfarenheter är sprungna ur en tid då individernas liv präglades av materiell otillräcklighet, då ett nykterhetsideal var aktuellt. De yngre skribenternas erfarenheter är förankrade i ett senare välfärdssamhälle där måttligheten fungerat som norm för alkoholanvändning. Forskarna påvisar att dessa skillnader i återberättandet av barndomsminnena kan förstås dels utifrån materiella förbättringar av barns livsvillkor och stora alkoholpolitiska förändringar men även utifrån ideologiska förskjutningar, exempelvis hur vi ser på barn idag (Heimdahl & Abrahamson, 2012). Synen på barn har varierat över tid och mellan olika kulturer men också inom kulturerna. Utvecklingen har generellt rört sig från att se barnen som "små vuxna" till att betrakta dem som egna individer och aktörer i sina liv och i samhället. Skillnaden är att förr betraktade man barndomen som en transportsträcka till vuxenlivet medan idag anses barndomen vara en viktig fas i livet (Thuen, 2008).

2. 2. Konsekvenser av förälders missbruk och barnets känslor

En av de första som uppmärksammade dessa barn var Cork (1969) som skrev doktorsavhandlingen The forgotten children. Hon berör att barnen som lever med missbrukande föräldrar blir glömda i den bemärkelsen att de hamnar i skuggan av föräldrarnas missbruksproblematik. Även om de uppmärksammas mer och mer idag finns det fortfarande svårigheter att upptäcka dessa barn.

Barnen som växer upp i en missbruksmiljö kommer enligt Woitiz (2007) att utveckla en viss självuppfattning. Författaren, som har stor erfarenhet av att arbeta och behandla familjer och enskilda individer med dysfunktionell bakgrund, har i sitt arbete ”self esteem in children of alcoholics” (1977) konstaterat att barn till missbrukare har sämre självförtroende än andra barn. Även en viss samstämmighet i deras karaktärsdrag upptäckte Woitiz i sina möten med hundratals ”vuxna barn” till missbrukare.

10

(12)

De personer som i barndomen växt upp med alkoholiserade föräldrar har lärt sig reagera på ett visst sätt som andra inte gör, menar Woitiz (2007). Det medför att de ”vuxna barnen” ofta hamnar i liknande situationer som de är vana vid och som de själva växt upp i. På grund av dessa karaktärsdrag ökar även risken att hamna i en psykisk ohälsa. Att man får gissa sig till vad som är normalt, att man uppfattar sig själv som annorlunda, att vara extremt lojal även mot de personer som inte förtjänar det är exempel på detta. Det handlar även om att de personerna kan vara både extremt oansvariga men också extremt ansvarstagande.

Kring barn som lever i dysfunktionella familjer resonerar även Jaffe et al. (2007) i en artikel baserad på just detta tema med fokus på barnets behov. Studien är baserad på en jämförelse mellan tvillingar, vars utveckling är olika. Författarna menar att deras personliga karaktärsdrag kan vara en anledning till att vissa barn fortsätter i föräldranas missbruksspår medan andra inte gör det. För att utföra studien har man tittat även på familjeförhållanden, bostadsområde och barnets skolgång. Resultaten påvisar att barn som hade stöd och socialt umgänge och bodde i ett bra bostadsområde, klarade sina familjeförhållanden bättre och var mer motståndskraftiga medan de barn som saknade stöd från omgivningen hade svårigheter att klara av hemsituationen .

Cederborg och Karlsson (2001) belyser i studien som de gjort på 20 barn som växte upp i familjer med missbruk, att dessa barn känner sig uteslutna som samtalspartner i relation med socialarbetaren. Studiens resultat visar att samtliga säger att de inte fått information om socialtjänstens planerade åtgärder. Författarna vill förstå barnets upplevelser kring samhällsinsatserna, insatser som syftar till att bevaka barnets intresse. Utifrån barnens synvinkel händer det ”över huvudet” på dem och de visade en tveksamhet kring samhällsinsatserna. Även Viktoria Skoog´s forskning (2013) har visat på otillräcklig stabilitet för barn i samhällsvård. Hennes studie är baserad på intervjuer med 12 barn i åldern 8- 18 år och tar upp aspekter om barns upplevelser av instabil samhällsvård och deras relationer till föräldrar, vårdgivare och socialsekreterare. Studien handlar om samhällsinsastser för barn som växer upp i b l a familjer med missbruksproblematik. Resultatet påvisar att många barn som påtalar missförhållanden blir ignorerade av socialarbetarna och när de berättar om sina känslor av ensamhet upplever de sig bli negligerade. Hon påvisar att i samstämmighet med tidigare forskning som hon tittat på, berättar även barnen i hennes studie om deras mycket

11

(13)

begränsade möjligheter till makt och inflytande över sina liv. Hon menar vidare att utifrån barnets berättelser, hade många brustna relationer och smärtsamma upplevelser gått att undvika om mer hänsyn tagits till barnens åsikter. Barnens uppfattning av bristande förståelse från socialtjänsten beskrivs skapa frustration hos dem:

”Mina ord var tomma för dem…” ”Jag sa det till Sofia [socialsekreteraren] men hon trodde inte på mig hon bara sa nej.” (Skoog, 2013,s. 45).

I rapporten ”Frågar man inget –får man inget veta” av Eriksson och Patel (2012) framgår att barn som lever i familjer med missbruksproblematik känner en ständig oro för sina föräldrar men också en ökad ansvarsbörda gentemot sina syskon. Flera barn berättar om ansvaret som de var tvungna att ta och som ledde till att de tvingades bli vuxna för tidigt. Flera av informanterna påstår att de är rädda att berätta om deras hemsituation för någon utomstående då de upplever att de sviker sina föräldrar och därtill det skamfyllda i deras livssituation. I studiens resultat framkommer även andra aspekter som är viktiga för dessa barn, såsom deras behov av att bli sedda, bekräftade, att ha någon som man kan lita på och vända sig till och känna sig älskade och värdefulla.

2.3. Att uppleva skam

Starrin (2011) har forskat kring känslor som skam och menar att det hänger ihop med samhällets ideal. Det kan handla om att känna sig otillräcklig, betydelselös och avvisad. Han påstår att barn med missbrukande föräldrar är en extremt utsatt grupp eftersom de är beroende av sina föräldrar för sin överlevnad och välfärd. Men om föräldrarna inte lyckats nå upp till samhällets norm eller ideal, då kommer barnen så fort de är tillräcklig stora att förstå och reflektera över den annorlunda situationen de befinner sig i. Även Cork (1969) menar att barnen som växer upp med föräldrar som missbrukar upplever sig vara i en skamlig situation, då de liksom övriga familjemedlemmar försöker dölja problematiken. Familjens hemlighet kommer att vara till en outtalad regel om tystnad som försvårar lösningen av problemet och som blir till nackdel för barnens psykiska hälsa, (Christensen, 1993).

12

(14)

Ett attityd som ofta förekommer i familjer med missbruksproblematik beskrivs som ”tre outtalade regler” av Pousette (1996). Problemet ska inte avslöjas är den första lagen. Lita inte på andra är den andra lagen och känn inte efter vad du känner är den tredje lagen. Detta är följdaktligen ett sätt som fungerar både för barn och föräldrar som ett ömsesidigt skydd, ett sätt för att lyckas hantera den skam som finns hos individer som lever i familjer som inte tillhör normen.

2.4. Barnets roller

I de familjer där en eller båda föräldrar har missbruksproblem tar barn på sig olika roller.

Detta fenomen beskriver forskaren Wegscheider (1981) som en strävan efter att skapa balans i familjen, en strategi för att klara av sin vardag. Hon identifierar fyra roller hos dessa barn:

det tysta barnet, problembarnet, clownen och familjehjälten.

Det tysta barnet undviker konflikter och kontakt, och är det blyga barnet som inte märks och gärna spenderar tiden utanför hemmet,eventuellt med kompisar. Oftast upplevs de tysta barnen som lugna, snälla och ställer sällan krav på omgivningen. De lever ofta i en låtsatsvärld, där de har många vänner. De pratar inte om deras egna känslor och skapar en viss distans till andra personer som medför att de blir väldigt ensamma.

Den andra rollen är problembarnet. Det barnet försöker få familjens uppmärksamhet, brukar uppträda stökigt både hemma och i skolan och därför blir bland de första som observeras. Det barnen agerar aggressivt och de känner att dålig uppmärksamhet är ändå bättre än ingen alls.

Eftersom de uppträder utåtagerande ses de av omgivningen som problembarn, men de blir symtom på själva problemet. Om ingen utomstående försöker gräva och få reda på vad som ligger bakom barnets beteende, upptäcks kanske inte problemet. Omvärlden uppfattar dem som inkapabla att ta emot kontakt och hjälp och de möter ständigt tillsrättavisningar och motstånd.

Clownen är den som försöker lugna de andra i familjen, de är roliga och försöker skämta, dämpa rädslan, försona för att underlätta stämningen i familjen. Clownen är hyperaktiv men

13

(15)

upplever kaos inuti liksom rädsla, ilska och sorg. Han är hjälpsam och koopererar bra med familjehjälten men eftersom han sällan blir tagen på allvar, känner han tomhet. Sådana barn jämförs just med clownen för att han har ett glatt yttre och ett sorgset inre och är alltid rädd för misslyckanden. Clownen tappar lätt kontakten med sig själv och hamnar ofta i missbruk som vuxen. Vanligtvis är clownen det yngsta barnet i familjen.

Familjehjälten tar ansvaret för ordning i hemmet och tar på sig rollen att stötta både föräldrarna och syskonen. Oftast är familjehjälten det äldsta barnet i familjen. Han städar, tvättar, lagar mat och tar hand om syskonen. Han presterar bra i skolan för att göra föräldrarna stolta och genom sin duktighet, drar han till sig uppmärksamhet från omgivningen för att dölja föräldrarnas problem och brister. Familjehjälten prioriterar andra personers känslor framför sina egna vilket medför en låg självkänsla och osäkerhet hos honom. Som vuxen blir han duktig medlare, kapabel att ta hand om andras problem och att förutse andras behov. Det är inte ovanligt att han i vuxen ålder söker sig till olika vårdyrken.

Wegscheider (1981) klargör att det finns vissa mönster att följa i familjer med missbruksproblematik. Tendensen som barnen i dessa familjer har, att ta på sig olika roller är ett av dessa mönster. På så sätt kan barnen växa upp och verka friska trots problematiken i hemmet.

Under sin uppväxt kan barnet växla olika roller men kan också anta flera roller samtidigt, beroende på den omständighet som barnet befinner sig i just då. Dessa roller fungerar som någon typ av mask som döljer hur barnet egentligen mår för att hemlighålla det kaos som råder hemma (Myrbäck, 1998). För att belysa hur barn utvecklar överlevnadsstrategier för att överleva situationer de befinner sig i kommer vi utgå från de roller Wegscheider (1981) nämner. Dessa överlevnadsstrategier är roller som familjehjälten, clownen, det tysta barnet och problembarnet. Det finns också en parallell mellan det rollteoretiska perspektiv som Goffman (2011) använder sig av inom dramaturgin och de roller Wegscheider utgår från i sin forskning. Rollerna de använder i olika framträdanden varierar enligt Goffman, beroende på tid och plats. Att använda Wegscheiders rollbegrepp i kombination med systemteori och Goffmans dramaturgiska perspektiv, möjliggör för oss att urskilja de faktorer som medför att maskrosbarn avviker från samhällets förväntade livsloppsbana. När vi har sammanställt studiens resultat har vi haft tidigare forskning i åtanke och gjort paralleller mellan de

14

(16)

slutsatser vi kom fram till och tidigare forskning, det vill säga på vilket sätt det styrkt vårt resultat eller inte.

3. METOD

I metodkapitlet presenteras vilken vetenskaplig ansats som studien utgått ifrån. Dessutom beskrivs metodval, urval och tillvägagångssätt. Vi redogör även för studiens validitet och trovärdighet samt de etiska principer vi använt oss av, i enlighet med Vetenskapsrådets expertgrupp för etik (2011).

3.1 Hermeneutiken – vetenskaplig ansats

Utgångspunkten i studien är en hermeneutisk vetenskaplig ansats. Inom hermeneutiken betraktas både samhället och människan. Myrdal (2009) menar att människan ska betraktas som en kollektiv deltagare vilken formas av den kontext hen växer upp i. Fokus ligger i att studera individens medvetna tänkande och handlande. Intresset i studien ligger i att förstå hur barn som har vuxit upp i familjer med missbrukande föräldrar beskriver sina erfarenheter från barndomen.

Studien fokuserar på hur (maskros)barn upplever sin livsvärld och detta leder till en studie influerad av hermeneutik, som inom humanvetenskapen är en tolkande ansats.

Thurén (2007) påstår att vi inte kan förstå något utan förförståelse. Allt vi ser, hör, tänker, upplever och tycker bygger på förförståelse. Att vi tycker så mycket är självklart beror på att vi har lärt oss det redan som barn, vi har socialiserats, inskolats i ett visst samhälle så att vi uppfattar verkligheten på ett sätt som stämmer överens med det samhällets kultur.

Tolkning och förståelse är två fundamentala begrepp i hermeneutiken som alltid är ömsesidigt associerade med varandra och används i den hermeneutiska spiralen (cirkeln) (Ödman, 2007).

När någonting uppfattas som oklart tolkar vi vår omgivning för att få förståelse. Vi tolkar omvärlden genom spiralen vilket betyder ett pendlande mellan det förflutna och framtiden,

15

(17)

mellan olika nivåer av analys och abstraktion. Detta handlar om ett pendlande mellan del och helhet, mellan förförståelse och förståelse. Den process som leder fram till ny förståelse och som gör att vår förståelse förnyas konstant, kallas för tolkning. Ödman (2007) menar att gårdagens förståelse är dagens förförståelse. I vår studie om maskrosbarn och deras barndomsminnen har vi försökt pendla kontinuerligt mellan vår tidigare förförståelse och den nya förståelsen som vi fått under läsningens gång av biografierna. På så sätt har vi ökat vår förståelse kring vad som gör att vissa individer klarar av att bryta det mönster de redan känner till och ta en ny riktning i livet.

Den hermeneutiska cirkeln är ett centralt begrepp inom hermeneutiken även för Thurén (2007). Med detta menar han att förförståelse och erfarenhet förutsätter varandra kontinuerligt men även att en större erfarenhet kan ge en bättre förförståelse vilket i sin tur gör att vi uppfattar finare nyanser. Vi utvecklar vår förförståelse från fördomar, som författaren benämner ”felaktig förförståelse”, till verklig förståelse. I hermeneutiken har vi förväntningar när vi tolkar en text, vi är inte objektiva och neutrala utan subjektiva, påverkade av våra egna tankar, erfarenheter och känslor. Vi tolkar alltid utifrån vår förståelsehorisont.

3.2 Förförståelse

Vi möter aldrig världen förutsättningslöst säger Gilje och Grimmen (2007). Det innebär att våra tidigare erfarenheter och föreställningar av ett fenomen som skall studeras inte är något som vi kan ignorera. Det är viktigt att vi som gör det här arbetet är medvetna om vår egen förförståelse. Våra erfarenheter och våra kulturskillnader kan påverka hela forskningsprocessen eftersom synen på barn i våra familjers hemländer skiljer sig mot Sveriges syn på barn. Därför är det viktigt att vi håller våra egna uppfattningar och förväntningar utanför bearbetning av materialet. För detta krävs ett stort mått av uppmärksamhet, vilket vi försöker inta. Vi har båda mött så kallade maskrosbarn i vår bekantskapskrets och läst litteratur i ämnet, både biografier och romaner. Även vår arbetslivserfarenhet har medfört möten med barn och ungdomar som har traumatiska bakgrunder. Intresset för att forska om maskrosbarn växte fram ganska snabbt och vi har båda berört utkanten av detta ämne i våra tidigare B uppsatser under socionomprogrammet.

16

(18)

3.3 Val av metod

Studien om maskrosbarn kommer att utmynna i en textanalys där empirin består av fyra självbiografier och två biografier. Som metod används i uppsatsen en kvalitativ innehållsanalys. Detta för att undersöka om det finns gemensamma mönster hos maskrosbarn som medför att de avviker från samhällets förväntade livsloppsbana. För att kunna utföra analysen kommer vi att söka efter olika teman kategoriserade som risk och skyddsfaktorer.

Valet att använda denna metod är för att kunna svara på uppsatsens övergripande syfte och frågeställningar.

I analysen av dokument inom den kvalitativa praktiken, är den kvalitativa innehållsanalysen enligt Bryman (2011) ett vanligt tillvägagångssätt. Öberg och Johansson (2008) påstår att innehållsanalys som metod svarar på frågor om vad som skildras i biografierna, vilka teman som finns samt vilka individerna är. Det innebär att den typen av empiri ger oss ett inifrånperspektiv på hur informanternas liv sett ut enligt deras livsberättelser. (Öberg &

Johansson, 2008; Olsson & Sörensen, 2011). I biografin förmedlas en bild av hur en person är, då bilden ges utifrån egna val, begrepp och definitioner.

Vi har valt att analysera text istället för intervjuer eftersom Widerberg (2002) menar att en text kan tolkas på samma sätt som intervjuer, det vill säga genom teman, mönster eller liknande. De som skrivit en biografi har en egen tolkning om sig själv baserad på egna och andras uppfattningar om denne. Genom att välja kvalitativ metod menar Forsberg och Wengström (2008) att vi ges möjlighet att nå en djupare förståelse för människors upplevelser. I empirin är huvudpersonerna vuxna men beskriver sin uppväxt.

Fördelen med innehållsanalys är enligt Bryman (2011) möjligheten att få information av sociala grupper som annars kan vara svåra att få kontakt med. Han menar att innehållsanalys som metod anses vara icke- reaktiv, att forskaren inte påverkar empirin i sig. Detta kan vara av betydelse för reliabiliteten av vår undersökning. För att uppnå vad Bryman (2011) anser vara intern reliabilitet har vi valt att söka efter gemensamma tolkningsmönster i böckerna.

Genom läsning av böckerna stod det klart att det finns gemensamma nämnare i

17

(19)

informanternas berättelser. De nämnare vi kunde urskilja klassificerade vi under risk respektive skyddsfaktorer vilka vi sedan använt som rubriker i analys och resultat.

3.4 Urval

För att syftet med vår studie ska uppfyllas behövs ett ändamålsenligt urval göras. Detta urval sker enligt Holloway och Wheeler (2002) med utgångspunkt i de uppsatta kriterier som är relaterade till syftet. Våra inklusionskriterier för valet av empirin grundar sig på en tidigare studie som gjordes i anslutning till B uppsatsen "Att se barnen i familjer med missbruksproblematik". Resultatet påvisade dels att det är svårt att upptäcka barn som lever med missbrukande föräldrar men även att de barn som inte knyter an till sina föräldrar söker sig vidare till en annan vuxen, en person som barnen har förtroende för. Under författandet av B uppsatsen hittade vi i tidigare forskning begreppet "maskrosbarn". Då väcktes nyfikenheten att veta mer om denna kategori barn.

3.4.1 Biografiurval

Både nationell och internationell empiri söktes via Linnéuniversitetets biblioteks databaser samt Växjö stadsbiblioteks album. Vårt urval består av biografier där huvudpersonen definierar sig som maskrosbarn eller på annat sätt förknippas med begreppet. Empirin vi avser studera var den som kom upp på söksidorna då de sökord vi använde bland annat var maskrosbarn, missbruk, alkoholmissbruk, familj, skyddsfaktorer, riskfaktorer. Vi kombinerade dessa begrepp på olika sätt för att öka valmöjligheten och vi valde dem vi ansåg mest relevanta för vår studie. Vi snabbläste dessa böcker med målsättning att välja ut sex som uppfyller våra tre kriterier: alkoholmissbruk hos minst en förälder, en otrygg uppväxtmiljö samt upplevd skam. Dessa kriterier hade vi klara för oss redan från början eftersom de var delar i en tidigare studie som vi gjort inför B uppsatsen” Att se barnen i familjer med missbruksproblematik”, och vi finner dessa väsentliga även för denna studie. Att det föll just på enbart alkoholmissbruk och inte andra droger kommer sig av att vi ser det som intressant då alkohol i sig är legalt att köpa i vårt land. Vi delade upp böckerna emellan oss så att vi fick

18

(20)

hälften var och sedan skiftade vi. Detta innebär att vi båda läst samtliga böcker. Vi har diskuterat innan vi satt igång med läsningen att förhålla oss kritiska till materialet.

Från början tänkte vi begränsa oss till böcker utgivna av svenska författare men en snabb sökning visade att utbudet inte är så stort. Tanken från början var att även ta hänsyn till genusperspektivet och presentera båda könen lika i vår analys, men vi upptäckte att utbudet var begränsat, då de flesta av böckerna var skrivna av kvinnliga författare eller hade kvinnor som huvudpersoner. Vi breddade sökningen utanför Sveriges gränser och upptäckte samma sak. Då diskuterade vi om genus hade betydelse i vår studie och kom fram till att vi inte ansåg det, då vi ville undersöka informanternas utsagor utifrån andra aspekter än könsaspekten. För att finna tillräckligt stort underlag till vår studie behövde vi använda oss av både biografier och självbiografier. Genom att välja biografier ger det oss en möjlighet att på ett djupare plan ta del av upplevelser och erfarenheter från enskilda personer. Vid sökning hittade vi 28 böcker och efter vi läste sammanfattning på baksidan av varje bok valde vi ut 12 stycken att titta närmare på. Detta för att det framgår i böckernas resumé att missbruk förekommer i familjen. Vi antar också att synsätt och skrivstilar skiljer sig åt över tid och därför väljer vi en femårsperiod, mellan 2005 till 2010 för böckernas utgivningsår.

Vi har inte gjort något aktivt urval vad gäller klasstillhörighet men eftersom biografierna följer livsberättelser kommer vi även att komma i kontakt med klasstillhörighet och klassresa.

Ahrne, Roman och Franzén (2008) menar att ett typiskt sammanhang gällande förändring i ett livsloppsperspektiv är den organisatoriska tillhörighet människor kategoriseras i. Författarna belyser att för de flesta människor finns det markerade vägar inom samhället att ta. Skola, arbetsliv m.m. är exempel på detta. Men det sker hela tiden en sökning i vad som anses vara det sociala landskapet med målet att finna sin plats. Maskrosbarnen utmärker sig på så sätt att de klarar att gå en annan bana än den förväntade (Lönnroth, 1990: Cronström, 2003). Vissa av dem klarar att bryta även denna åtskillnad i förväntad klasstillhörighet och göra en så kallad klassresa.

19

(21)

3.5 Skillnaden mellan ”självbiografi” och ”biografi”

Johnsson och Öberg (2008) differentierar biografier och självbiografier, där en biografi är en redogörelse för en persons liv men framställd av någon annan, medan en självbiografi är en biografi där författaren redogör för sitt eget liv. Enligt författarna kan materialet i en s.k.

socialforskning samlas in från både självbiografiska berättelser samt berättelser som ordnas på olika sätt av forskaren (Johnsson & Öberg, 2008). Vi är medvetna om att det kan finnas eventuella kvalitativa skillnader mellan biografier och självbiografier men vi valde båda delarna eftersom vi ansåg att dessa ändå kan tillföra undersökningen den information vi behöver för att besvara frågeställningarna.

Bryman (2011) hävdar att skillnaden mellan självbiografier och biografier ibland är obefintlig. Urvalet av datamaterial för studien blev ett målinriktat urval eftersom alla biografier behandlar personer som levt under stressfyllda omständigheter och är bevis på att en del av dessa klarar sig bra i livet trots ogynnsamma faktorer. Empirin beskriver hur individer hanterar sin barndom samt vilka de är idag (Bryman, 2011).

3.6 Arbetsfördelning

Vi har under arbetets gång inte haft någon uppdelad arbetsfördelning då vi sett detta projekt som gemensamt. Samtlig litteratur vi använt i arbetet har lästs av oss båda var och en för sig och sedan har vi bytt. Detta för att ha en likvärdig grund att stå på när vi bearbetade materialet. Det har tagit mycket tid i anspråk, men samtidigt har det gett oss möjligheten att kritisera våra olika sätt att tolka och skriva och på så sätt komma fram till formuleringar vi båda förstår och står för. Vi konstaterar att det är både för och nackdelar att vara två och inte ha arbetat efter en strukturerad arbetsfördelning. Det positiva har varit att alltid kunna diskutera innehållet med någon, likaså tolka vår handledares kommentarer för ett vidare perspektiv. Men också svårigheten att umgås med en annan person så intensivt som vi gjort under det här arbetet då vi suttit sida vid sida och skrivit.

20

(22)

3.7 Etiska överväganden

Under forskningens gång är det viktigt att ta i beaktande de etiska principerna. Vi har följt de forskningsetiska aspekterna som gäller för all vetenskaplig forskning och som Vetenskapsrådet (2011) har publicerat i God forskningssed. Eftersom vi väljer att titta på offentliga dokument i studien där identiteten redan är känd, har vi inte behövt ta hänsyn till anonymiteten av informanterna. Detta eftersom huvudpersonerna redan valt att publicera sina böcker och alla redan valt att ge ut information om sina upplevelser och liv. Vi kan inte heller anonymisera på ett bra sätt då vi refererar till litteraturen. Personerna har själva tagit beslut huruvida de kommer drabbas då allmänheten läser deras livshistorier. Dessutom valde vi textanalys istället för intervjuer eftersom vi insåg att vid eventuella intervjuer skulle vi behöva tänka på de personliga konsekvenserna hos informanterna, som förändringar i självuppfattning eller stress under själva intervjun. Vi besitter inte i nuläget tillräcklig kunskap att kunna lotsa och handleda informanter genom de eventuella konsekvenser en intervju kan skapa.

3.8 Validitet och reliabilitet

Kvale och Brinkmann (2009) säger att validitet innebär att man har undersökt det som är relevant för syftet att undersöka och inget annat. Det innebär att vi måste förhålla oss kritiska till vår analys och ifrågasätta våra egna resultat. Med reliabilitet menas hur trovärdigt resultatet är och om den information man har samlat in är pålitlig. Studiens syfte är att undersöka om det finns gemensamma faktorer hos maskrosbarn som medför att de avviker från samhällets förväntade livsloppsbana.

Vi anser att den valda empirin ger oss den information vi behöver för att kunna svara på det syfte och frågeställningar vi har. Att göra en litteraturbaserad studie anser vi är mindre etiskt problematiskt då vi väger vår forskningskunskap gentemot eventuella skadeverkningar som intervjuer kan medföra för informanterna i förhållande till studiens slutresultat.

21

(23)

4. TEORIER

Vi ska använda oss av systemteori och Goffmans dramaturgiska perspektiv då vi anser att det hjälper oss att förstå kontexten och eventuella likheter mellan våra olika källor. Med hjälp av systemteori kan vi förstå familjen som ett system, där varje medlem är en del av systemet.

Maskrosbarn utsätts enligt Lönnroth (1990) för långvarig och hög stress under sin uppväxt och Goffmans teori hjälper oss utröna varför de väljer- och hur de hittar olika strategier för att dölja de problem som finns i familjen. Vi vill påpeka att vi är medvetna om att skydds- och riskfaktorer används även som teori, men vi kommer bara att använda dem som grundläggande perspektiv i analysen.

4.1 Systemteori

Vi har valt systemteorin som grund för studien eftersom alla individer är parter av ett system som fungerar tillsammans. Systemteorin är ett brett begrepp och den som berör socialt arbete har sitt ursprung i Bertalanffys generella systemteori. Grundtanken är att man vid undersökning av vissa fenomen bör se dem som delar i en helhet.

Den generella systemteorin utvecklades främst inom psykologi och management på 1940- talet och utgår ifrån att ett system skapas av olika subsystem som är relaterade till varandra.

Familjen som helhet består av subsystem som är representerade av dess medlemmar. Ett familjesystem är ett subsystem i släkt- och nätverkssystemen, vilka i sin tur är delar av större sociala och kulturella system, så kallade suprasystem. Delsystem i en familj kan t ex vara föräldrasystemet eller barnsystemet. Delarnas relation till varandra är av stor betydelse för hur helheten fungerar och hanterar förändringar. Hur komponent A påverkar komponent B blir i sin tur avgörande för hur B påverkar A i fortgående feedbackslingor. När en familjemedlem exempelvis är sjuk så påverkar det alla övriga medlemmar i familjen och därmed familjen som helhet. Det finns även en omvärld som man skall intressera sig för, suprasystemet. För att förstå en individ, grupps eller familjs situation går man till de system som gruppen, individen eller familjen har betydelsefulla relationer till. (Payne, 2008).

22

(24)

I familjesystemet menar Payne (2008) att det måste finnas balans för att familjen ska fungera.

Varje individ formar sitt sätt att vara, agera och reagera genom sin roll i familjen. Varje familj (system) är unik beroende på dess medlemmar (subsystem) och deras personliga egenskaper, de normer och samspel som utvecklas inom systemet.

Familjen ses som system eftersom de enskilda medlemmarna och släktingarna liksom närstående vänner ändrar sina sätt att vara efter hur andra relaterar till dem. Balansen som Payne (2008) pratar om handlar om vissa regler som familjesystemet har och måste förhålla sig till. Han påstår att dessa gränser är antingen öppna eller slutna. I en familj där missbruk förekommer kan det vara en ”tyst” regel att inte prata om det problem som finns i familjen.

Payne (2008) hävdar att ett system kräver inflöde (input) och utflöde (output) för att fungera.

Om familjesystemet präglas av hemligheter och lögner, kommer det att reproduceras till andra medlemmar i familjen som därmed blir påverkade.

Systemteorin beskriver processer inom individen och mellan individer. Inom individen samspelar handlingar, känslor och tankar på ett sådant sätt att de ömsesidigt påverkar varandra.

Svedberg (2007) liknar gruppen som ett system och betonar också vikten av att skapa en balans och han menar att alla system strävar efter någon typ av balans. Han exemplifierar med en fader som är sträng och dominerande och en moder som försöker balansera situationen genom att bli blid och undfallande. Han talar om ”båteffekten”, det vill säga, ju mer den ene lutar sig åt ena hållet, desto mer behöver den andra kompensera genom att luta sig åt andra hållet. Om en del av systemet förändras, påverkas alla andra delar också. Om ett barn upplevs ”besvärligt”, menar Svedberg (2007), att det är vanligt att barnet tillskrivs vissa negativa egenskaper. Han karakteriseras som oförskämd och aggressiv. Den systemteoretiska analysen skulle istället intressera sig för hela familjen som system, dess teman och grundmönster och inte individens personliga egenskaper, i detta fall barnet vilken är ”det svarta fåret”.

23

(25)

4.2 Goffmans dramaturgiska perspektiv

Då vi möter en person menar Goffman (2011) att det är motparterns attityd, kompetens och socioekonomiska ställning vi först intresserar oss av. Den information vi får oss tillhanda bidrar till förståelsen av vad vi kan vänta oss av den andra personen och även förstå vem den är. Om vi redan har en form av relation kan vi med förutsägelse veta hur personen agerar utifrån våra tidigare erfarenheter. Är det en okänd person kan vi i viss mån förutsäga ett väntat beteende då vi använder oss av erfarenhet av hur andra beter sig i liknande situationer (ibid.).

Vi är alla aktörer, enligt Goffman (2011), som likt skådespelaren vill göra intryck på publiken. Alla har en föreställning om hur vi önskar bli uppfattade av omvärlden och vi väljer vilken information som ska delges och det är den som är grunden till hur motpartnern uppfattar oss (Angelöw & Jonsson, 2000: Goffman, 2011). Enligt Goffman (2011) inträder vi i olika roller och detta spelas likt teater på en scen upp för andra. Rollerna är olika och skiftar beroende på vilka vi umgås med för stunden, men också var vi är när vi gör det. Goffman (2011) belyser att dramaturgin utgår från främre och bakre regioner med vilket menas vad som händer på scen och bakom den. Scenen är den beskådade sidan av oss, det vill säga den sida av oss som vi vill visa omvärlden där och då. Medan de bakre regionerna utgörs av det privata. Där kan individen lägga bort sin fasad och vila från sina repliker. Främmande människor brukar inte ha tillträde till den bakre regionen och för att kunna röra sig i en individs bakre region måste man vara förtrogen med honom eller henne. Det är i den bakre regionen som individen planerar för livet och förbereder för sin roll i den främre regionen, menar Goffman (2011).

Lindgren (2007) menar att fokus i första hand är att se handlandet relaterat till dess sammanhang och inte människornas orsaker till själva handlandet. Vidare menar Lindgren att vi formar våra framträdanden behjälpta av normer, värderingar samt förväntningar som finns på den roll vi spelar. Målet är manipulation av publiken för att accepteras för den person vi utger oss för att vara i rollen. Hela tiden agerar vi med eftertanke om vad som är godtagbart beteende och inte. Repstad (2005) menar att människor antar olika sorters roller och accepterar den påtagna rollen för stunden. Det kan vara att samma person är mor, dotter, svägerska, god vän, arbetskamrat eller liknande. Vi flyter således emellan rollerna vi har.

24

(26)

Ska vi lyckas med vårt scenframträdande enligt Goffman (2011) måste vi agera utifrån publikens förväntningar och stereotyperna de har. Det innebär att vi ibland måste avstå från eller dölja vissa handlingar då de inte är förenliga med normen. På en teater har vi rekvisita, manér och scener och i livet har vi fasader, menar Goffman. Fasaden är den utrustning som används av individen för att lyckas uppträda i rollen, dvs. den inramning där framträdandet äger rum, t ex skolan, arbetsplatsen. Genom fasaden visar individen vem den vill vara.

Fasaden kan bestå av kläder, hållning, språk, gester men även av andra symboler som meddelar kön, ålder, rang, etnicitet. Fasaden ger en signal om vem man är och vilka åsikter och värderingar man har. Skulle vi inte lyckas med vårt skådespeleri kan problem uppstå såsom osäkerhet vilket kan medföra olustkänslor för publiken. Vi kan undanhålla information i våra rollförmedlingar, detta gör vi även med hjälp av rekvisita såsom kläder, minspel, röstläge etcetera. För att lyckas menar Goffman (2011) att vi måste vara känsliga för, samt motta andras antydningar för att klara ut situationer och inte fallera i skådespeleriet.

Vi kommer att använda oss av Goffmans dramaturgiska perspektiv som analysverktyg, för att förstå hur barn i missbrukande familjer framträder inför ”publiken”. För att kunna hitta de gemensamma faktorerna som medför att dessa barn avviker från den förväntade livsloppsbanan har vi valt att undersöka vilka risk- och skyddsfaktorer som haft avgörande betydelse för deras uppväxt.

5. RESULTAT OCH ANALYS

I detta kapitel har vi presenterat studiens resultat och analys med fokus på risk- och skyddsfaktorer som framkom i berättelserna om maskrosbarns uppväxt. Vi har börjat med riskfaktorer eftersom varje berättelse börjar med att presentera det kaotiska förhållanden barnen växer upp i, för att sedan hitta styrka och ta en annan riktning i livet jämfört med föräldrarna, med hjälp av skyddsfaktorerna. För att läsaren ska lättare förstå vilka informanterna i vår studie är, har vi gjort en tabell samt en kort sammanfattning av böckerna som finns i Bilaga 1.

25

(27)

5.1 Presentation av biografier

Titel Författare Empiri Årtal Informant

En andra chans Lauren Roche Självbiografi 2005 Lauren

Maskrosungen Sandra

Gustafsson

Självbiografi 2008 Sandra

Mig äger ingen Åsa Lindeborg Självbiografi 2008 Åsa

När kalla nätter plågar mig med minnen om hur det var

Jessica Andersson

Biografi 2009 Jessica

Otryggare kan ingen vara Bengt-Åke Cras

& Agneta Cras

Biografi 2007 Helena

Vi har hemligheter i den här familjen

Therése Eriksson

Självbiografi 2010 Therése

5.2. Riskfaktorer

Dålig ekonomi, missbruk, separationer, stort ansvar, täta flyttningar samt föräldrars hälsotillstånd och en upplevd besvikelse av myndigheters agerande är exempel på några riskfaktorer vi identifierade i biografierna. Så som vi nämnt i tidigare forskning påvisar Cederborg och Karlsson (2001) att barn känner sig uteslutna som samtalspartner i relation till 26

(28)

socialarbetare vilka ofta talar över huvudet på dem. Cronström (2003) påvisar likartade riskfaktorer som vi funnit i empirin men även trångboddhet, misshandel, övergrepp, separation från föräldrarna som andra förekommande riskfaktorer i familjer med denna problematik.

5.2.1 Otrygg miljö

Tidigare forskning visar att barn som växer upp med missbrukande föräldrar lever i ett känslomässigt kaos i form av skam, ilska och frustration. Deras vardag är präglad av känslomässig stress i form av oro och rädsla för det oförutsägbara. (Runquist, 1998; Ericsson

& Patel, 2012).

Huvudpersonerna i berättelserna uttrycker att både de själva och syskonen haft flera olika roller under uppväxttiden. Dessa skiftade beroende på vilken miljö de befann sig i. På grund av föräldrarnas oförmåga till föräldraansvar kände barnen i vår studie tvång att kompensera brister föräldrarna hade och tog ofta på sig rollen som familjehjälten i hemmet. I deras framträdanden i hemmiljöerna agerade barnen som vuxna och bytte således roll med föräldrarna. De flesta städade, tvättade, lagade mat och tog hand om syskonen. Detta sker enligt Payne (2008) för att hålla balansen i familjesystemet. Konsekvensen blir att händelserna påverkar barnets egna system, subsystemet. De lär sig att vara och agera på ett visst sätt utefter hur föräldrarna uppträder. Den stress det påtagna ansvaret medför, innebär att de inte kan slappna av och vara de barn de har rätt till att vara.

För Therése fanns det aldrig någon rutin i föräldrahemmet utan hon levde mestadels på Coca Cola och cigaretter. Det framkommer att både Åsa och Sandra saknade vardagliga rutiner i hemmiljön såsom inga lakan i sängen eller handdukar i badrummet och inga nytvättade kläder. Även om Åsas pappa hade ett fast arbete gick inkomsten mestadels till alkohol.

Helenas uppväxt var fylld av alkohol, misshandel, knark, svält, mobbning och hot.

Hennes mamma bytte ofta partner och i samband med det förväntade hon sig alltid att barnen skulle acceptera den nya mannen, vare sig de ville det eller inte. De män som mamman för stunden hade en relation med, hade även dem missbruksproblematik och misshandlade både henne och barnen. Man vågar inte släppa in okända människor i sin bakre region innan man

27

(29)

känner tillit till personen, säger Goffman (2011). Han menar att alla behöver dölja vissa handlingar och känslor ibland, då dem inte stämmer överens med de normer som förekommer. I detta fall bestod normen av mammans förväntningar att barnen gång på gång skulle acceptera hennes dåvarande partner och på så vis normalisera familjesituationen hemma. De tvingades hålla fasaden uppe även i hemmet eftersom de inte tilläts återhämta sig i sina privata, bakre regioner. Detta på grund av deras tidigare erfarenheter som gjorde att de inte förväntade sig att mammans partner skulle bli långvarig i familjen. Ständiga flyttar, att börja ny skola och aldrig kunna etablera några stadigare kontakter med jämnåriga var andra bidragande orsaker till barnens otrygghet.

"Mamma förstod aldrig hur svårt det var för oss barn att slitas upp med rötterna och tvingas flytta från kompisar och skola gång på gång" (Cras & Cras, 2007, s. 224).

En konsekvens av den oro och det stresspåslag Helena kände över den ständiga förändringen av familjekonstellationen tog sig ofta utryck som

"... först rusa in på toaletten och kissa... får ont i mage … och ibland är smärtan så svår att hon gråter. Ibland hugger det till i bröstet, som ett knivhugg rakt i hjärtat och det värker när hon andas …" (Cras & Cras, 2007, s.51).

För att det ska uppstå obalans i familjesystemet behövs det bara att en enda del inte fungerar som det ska. Svedberg (2007) nämner båteffekten och ju mer en medlem av systemet lutar sig åt ena hållet, desto mer behöver de andra kompensera och luta sig åt andra hållet. Ju mer påtagligt missbruket var, desto mer vuxenansvar tvingades barnen att ta.

Samtliga informanter upplever avsaknad av föräldrastöd vad det gällde skolarbete, såsom läxor. Det betyder att barnets subsystem påverkas av familjesystemet, vilket i sin tur påverkar skolan som suprasystem. Konsekvensen blir att i skolmiljön inträder barnen i andra roller än hemma. Vissa barn vill inte dra uppmärksamhet till sig och antar en introvert roll vilket Wegscheider (1981) beskriver som det tysta barnet. Skolan uppfattade de barnen som ointresserade och lata, både i skolan och då läxorna inte gjorts. Therése stannade ofta hemma från skolan eftersom hon tyckte det var obehagligt när mamman var redlös och inte kunde ta hand om sig själv. Hon nämnde återkommande oron över att något hemskt skulle hända mamman.

28

(30)

"Jag blir så orolig för henne. Pappa mår jävla dåligt..." (Eriksson, 2010, s.125).

Det var mindre stress att vara hemma och vakta mamman än att befinna sig i skolan och oroa sig för vad som kunde hända hemma. När mamman hade nyktra perioder fungerade Theréses skolarbete bättre medan en onykter period resulterade i dåliga skolresultat. I detta fall är Theréses mamma i stora delar grundfaktorn till hennes mående, vilket påverkar hennes skolgång.

5.2.2 Familjehemlighet

Informanterna i biografierna uppger att det var jobbigt med hemligheter inom familjen och att de inte fick prata om det med andra personer.

Pousettes (1996) forskningsresultat påvisar att barn med alkoholiserade föräldrar ofta döljer det som pågår hemma. För barnen blir hemligheten som en ständig följeslagare under deras uppväxt. Alkoholen blir en familjehemlighet som återkommer på olika sätt i biografierna. Vår analys av biografierna bekräftar Pousettes forskning om den första outtalade regeln han nämner – att inte avslöja problemet i missbruksfamiljen, (Pousette, 1996).

Barnen som växer upp med missbrukande föräldrar upplever sig vara i en skamlig situation, då de liksom övriga i familjen försöker dölja problematiken, (Cork, 1969). Familjens hemlighet blir en norm om tystnad påstår Christensen (1993). De försökte dölja den avvikande situationen de befann sig i hemma för klasskamrater och övrig omgivning, då det upplevdes skamligt. Goffman (2011) tar upp att det inte är ovanligt att använda sig av en sorts inramning av scenen med hjälp av rekvisita för att skapa sig en dekor. Åsas pappa använde sig av rena fönster, kristallampor och fina gardiner. Detta för att hålla fasaden gentemot omgivningen och inte avslöja familjehemligheten. Av samma anledning valde Åsa att inte ta hem kompisar då risken att avslöja familjens trovärdighet bedömdes som stor.

För att hålla balansen, menar Payne (2008), att familjesystemet behöver jämnvikt mellan input och output av olika påverkansfaktorer. Om systemet bara får in input men inte tillåts avge någon form av output innebär det att hemligheten blir betungande för barnen. Den tysta regeln, att inte prata om familjehemligheten, kommer att påverka deras välmående. För att normalisera dysfunktionaliteten som fanns inom familjen gjorde barnen sig själva så osynliga

29

(31)

som möjligt eller antog olika masker och roller i och utanför hemmet. Under sina framträdanden för omgivningen, framgår det tydligt att personerna i biografierna döljer eller avstår från vissa handlingar. Det nämns olika alternativ hur informanterna gjorde det, exempelvis att inte ta hem kompisar eller skylla på att man glömde saker hemma istället för att erkänna hur det låg till. Syftet med det var att skydda sig mot det obehagliga, att bli bedömd som avvikare. Barnet antar i denna situation rollen som det tysta barnet eller clownen för att skapa distans till omgivningen, menar Wegscheider (1981). Detta medför utanförskap och isolering.

Sandras mamma gjorde sig ovän med grannarna för att hålla de på avstånd och inte avslöja hur familjesituationen egentligen såg ut. En annan strategi hon använde sig av var att göra sig otillgänglig då socialtjänsten sökte henne. Både i skolan och i kompisgänget behöll Sandra sin fasad av att allt var bra hemma, för att inte avslöja familjehemligheten.

"Det yttre var med andra ord väl fungerande. Värre var det inuti... Det var ett beteende som jag mådde oerhört dåligt av ..." (Gustafsson, 2008,s.122).

Sandras psykiska mående har påverkats av hennes teaterframträdande för omgivningen, som innebar att hon inte kunde lägga bort sin fasad och vila från sina repliker (Goffman, 2011).

Det är inte ovanligt att barnen ljuger påpekar såväl Lönnroth (1991) som Cronström (2003) och menar att de gör så för att inte förvärra situationer de hamnar i på grund av föräldrarnas missbruk, och som de känner att de inte klarar hantera fullt ut. Barn använder de vapen som de känner till och finns att tillgå.

"När jag ljuger, kan jag gömma mig så väl att ingen kan såra mig" (Cronström, 2003, s.49).

I samtliga biografier tyckte informanterna att det var jobbigt med familjens hemlighet. De förstod att det inte var något man pratar om med andra. Det hålls inom familjen som ett slutet system och inte ens där dryftar man något om det hela. Det är likt en tyst mur som ingen rör vid. Starrin (2011) menar att det skapar skam för barnen då föräldrarna inte lyckats att nå upp till samhällets norm, därav tystnaden.

30

(32)

5.2.3 Känslomässig instabilitet

Barnen i dysfunktionella familjer väljer i regel att ta hänsyn till sina föräldrar och övriga familjemedlemmar. Detta gör de genom att trycka undan sina känslor, vilket leder till känslomässiga svårigheter i det vuxna livet, (Bengtsson & Gavelin, 2004). Det genomsyrar även de biografier vi läst. I vuxen ålder kan det innebära svårigheter i kärleksrelationer då de har en form av känslomässig instabilitet sedan barndomens inlärda beteende. De fortsätter skydda sig mot omvärlden på likartat sätt som när de var barn. De kryper in i sig själva så att ingen ska kunna nå dem och göra dem illa.

"Måste få bort min sneda syn på kärlek... det handlar om att jag har byggt upp en mur runt omkring mig eftersom jag inte kan ta att bli sårad mer. Jag är ostabil, även om det inte syns."

(Eriksson, s.208).

Informanterna menar att det är viktigt att den person de kommer bilda en nära relation med har erfarenhet av utsatthet. Detta ökar chansen att de möts med respekt och då vågar de prata om sina hemligheter och ändå bli älskade och accepterade för den de är. Vi kom fram till att i en kärleksfull hemmiljö klarar de flesta informanterna av att vara sig själva, lägga ner maskerna och öppna dörren till den bakre regionen. Ett exempel på detta är Sandra som gifte sig med Dick som har liknande bakgrund.

En annan aspekt av känslomässig instabilitet är att barnen inte sällan tar på sig skulden för föräldrarnas missbruk. Barn tror ofta att de kan påverka föräldrarna att upphöra med sitt missbruk genom att göra vissa saker eller vara tysta och hjälpsamma. De sätter sig själva åt sidan till förmån för föräldern. Helena är ett exempel på detta genom försöken att kompensera sin mamma. Likadant Therese som tog på sig föräldrarollen i hemmet.

"Pappa och mamma bara grät och jag skulle vara någon slags förälder i det hela..." (Eriksson, s.123).

Känslomässigt kan de även tro att de är värdelösa som inte klarar av någonting då de oftast möts av otacksamhet samt skuldbeläggs av föräldrarna med att det aldrig är tillräckligt bra.

Flertalet av informanterna tar även upp att de kämpat med en dålig självkänsla som är djupt rotad och varit svår att ändra på. Helenas mamma saboterade deras självförtroende genom att

31

(33)

hela tiden påtala hur okapabla barnen var till det mesta de tog sig för. Att de inte skulle tro att de var något eller att de skulle lyckas.

"Du klarar ingenting. Det är ingen idé att du försöker" (Cras & Cras, 2007, s.215)

Hon uttryckte särskilt kränkande saker för sin funktionsnedsatte son Tomas som kallades

"Sveriges enda överlevande abort" samt "äcklig och obehagligt lik sin pappa" (Cras & Cras 2007, s. 108).

Föräldrarnas opålitlighet kan öka barnens känsla av besvikelse vilket innebär att de känslomässigt svänger mellan kärlek och hat till sina föräldrar, (Bengtsson & Gavelin, 2004).

Åsa nämner ett minne där hon och pappan besökte släktingar då hon började göra narr av honom. Goffman (2011) beskriver det som ett felsteg, det vill säga Åsa agerade här på ett opassande sätt mot sin pappa. Den ambivalens hon kände gentemot pappan var dels kärleken till honom men även ilskan mot alkoholberoendet. Detta gav hon utlopp för i närvaron av släktens trygghet och då vågade hon släppa på en del av sin fasad. Där kände hon sig trygg och vågade provocera pappan. Alla skrattade och var involverade i skämten, såväl Åsa som hennes pappa. Väl hemma i lägenheten frågade han henne varför hon gjorde så och att han blev ledsen. Då kände Åsa skuld för det hon gjort men även ilska gentemot pappan eftersom det skämtades om sanna saker.

Skämten var en form av strategi från Åsas sida då hon gav output till släkten på det som var tungt för henne att bära. Detta sätt hjälpte henne att för stunden lämna rollen som det tysta barnet och få möjlighet att hämta kraft och samhörighet genom släktens bekräftelse på att pappans missbruk var avvikande.

Samtliga informanter visar på en känslomässig sårbarhet och pendlar ofta mellan olika känslotillstånd. Det kan ibland ta sig uttryck som självskadebeteenden eller missbruk.

Laurens uppväxt präglades hårt av mammans självmord och som nittonåring försökte även hon ta sitt liv. Misslyckandet blev ett uppvaknande och en vändpunkt då hon insåg att hon gjorde precis samma sak mot sitt barn, som mamman gjort mot henne:

32

(34)

"Jag gjorde som min mamma hade gjort mot mig. Just det som jag hade lovat mig själv att aldrig göra. Jag var omtöcknad av alkohol, droger och depression, precis som mamma hade varit." ( Roche, 2005, s. 187).

Samtliga biografier påvisar att barnen inte mår bra när inte heller föräldrarna gör det. Barnets subsystem interagerar med föräldrasystemet och de påverkar varandra ömsesidigt. Helenas lillebror Mattias tog sin tillflykt till drogerna som till slut tog hans liv. Medan Therése återkommande tog upp ångesten hon kände som delvis berodde på mammans missbruk men även att pappan mådde dåligt. Jessica betonade liknande känslor av tomhet medan Lauren belyste rädslan att bli övergiven. Informanternas känslor pendlade mellan extrem nedvärdering till en viss tillfredsställelse av sig själva. Dessa symtom tyder på deras emotionella instabilitet, denna behöver inte nödvändigtvis vara permanent. De var till viss del medvetna om sin instabilitet och försökte hitta konstruktiva sätt att hantera känslorna utefter den förmåga de utvecklingsmässigt befann sig i för sin ålder. Den instabila känslomässigheten kan ta sig utryck i humörsvängningar. Informanternas humörsvängningar berodde på det ständiga stresspåslaget som de var utsatta för.

5.2.4. Barnens ansvar och rolltagande

Maskrosbarnen i vår studie utrycker att de under uppväxttiden haft olika roller, liksom deras syskon. Flera har haft en kombination av olika roller vilket de växlat emellan. Enligt Wegscheiders (1981) studie om roller som barn i familjer med missbruk tar på sig, är familjehjälten det barnet som tar ansvaret för att hålla ordningen i hemmet och tar på sig föräldrarollen. Hon presterar ofta mycket bra i skolan för att göra föräldrarna stolta. Barnets syfte är att flytta omgivningens fokus på föräldrarna till sig själv för att på så sätt dölja missbruket.

Helena som storasyster tvingas som liten flicka ta ett stort ansvar genom att ta hand om hushållet, syskonen och den berusade mamman. De flyttade ofta och för Helena innebar flyttarna ingen lättnad när det gällde att sköta hushållssysslorna eftersom det var hon som fick ansvaret att packa och tvätta.

”I vårt stora badrum kunde golvet vara täckt med kläder från duschhörnan längst in ända fram till dörren …” (Cras & Cras 2007, s. 108).

33

References

Related documents

Syftet med denna studie är att bidra med ökad kunskap om lärande och undervisning i informell statistisk inferens. I studien användes en kvalitativ

Subject D, for example, spends most of the time (54%) reading with both index fingers in parallel, 24% reading with the left index finger only, and 11% with the right

Faktorerna som påverkar hur lätt vagnen är att manövrera är vikten, val av hjul och storleken på vagnen. Val av material påverkar vikten i stor utsträckning och då vagnen ska

komplexiteten som finns, hur dessa barn upplever situationen och att de inte vill ”skvallra” på sina föräldrar. Vår studie visar tydligt att barnen inte vågar, kan eller

Vissa av barnen beskriver att de förväntades ta ansvar för hemmet fast de inte ville och ibland fanns det inget val. Det var inte ovanligt att de också fick agera förälder till

Kvalitativa studier på detta område är av stor vikt då det ger möjlighet till föräldrar att förmedla sin personliga uppfattning om hur det är att vara förälder till

Mulford (1989) menar att stöd och krav från omgivningen, normer och regler nya livschanser samt mål till en framtid i nykterhet/drogfrihet är faktorer som

Om banden till föräldrarna är svaga eller om ett band istället skapas mellan ungdomen och kamrater som intensivkonsumerar alkohol kan belöningen av att dricka alkohol (t.ex. i form