Kunskapsområdet kulturvård

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Nanne Engelbrektsson, Jan Rosvall

Title Kunskapsområdet kulturvård

Issue 10

Year of Publication 1985

Pages 123–125

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Kunskapsområdet kulturvård

av Nanne Engelbrektsson och Jan Rosvall

Vid Institutionen för konservators- och bebyggelseantikvarisk utbildning Göteborgs universitet bedrivs i anslut¬

ning till utbildningen ett forsknings- och utvecklingsarbete med en tvärve¬

tenskaplig inriktning som svarar mot kunskapsområdet kulturvård (eng.

Conservation), och som är direkt rela¬

terad till den grundläggande utbild¬

ning inom konserverings- och antik¬

varieområdena som instituionen an¬

svarar för. Verksamheten spänner över generella bebyggelsehistoriska, sociala och kulturella forskningsom¬

råden till utvecklingsarbete ^av prak¬

tisk teknisk natur, som t ex principer

för dokumentation, föremålsvård och konservering. Då fasta forskningsre¬

surser saknas har verksamheten hit¬

tills baserats på tidsbegränsade pro¬

jekt, som bidragit till en grundläggan¬

de och långsiktig kompetensbyggnad.

Vid sidan härav har ett antal systema¬

tiskt upplagda utbildningsprojekt ge¬

nomförts under de åtta år verksamhe¬

ten hittills existerat.

Två grundläggande forskningsfält

är specifika för inriktningen. Det ena avser det miljö- bebyggelse- och före- målshistoriska området. Synsättet kan karaktäriseras som tvärvetenskapligt i sin ansats, då man vid problematise- ringen och tolkningen av materialet söker sammanfläta såväl sociala, kul¬

turella och estetiska aspekter, som

ekologiska, ekonomiska och teknis¬

ka.

Det andra forskningsfältet berör kulturvårdande perspektiv. Det all¬

männa syftet kan sägas vara att bidra till utvecklingen av en handlingsinrik- tad, sakligt underbyggd kompetens inom den kulturvårdande sektorn.

Förhållningssätt och principer inom denna verksamhet studeras liksom hur kulturvetenskapligt kunnande kan appliceras i samhällsplanerande, tekniska och informativa

^samman¬

hang.

Internationellt är det ovan skissera¬

de kunskapsområdet ett i flera länder etablerat forskningsfält, vilket klart

framgår av officiella dokument, som t

ex

”Amsterdamdeklarationen”

1975. Det i detta sammanhang centra¬

la begreppet integrated conservation innebär ett mångdimensionellt för¬

hållningssätt till hela vårdprocessen.

De olika leden i arbetet granskas; -de¬

skriptiv inledande inventering, -analy¬

tisk undersökning, -förklaring i ett vidare samhällsperspektiv, -statusbe¬

skrivning, -diagnos och förslag till åt- gärdsprogram, -antikvarisk projekte¬

ring samt uppföljande studier och till¬

syn. En väsentlig strävan är att inlem¬

ma

hela _processen i ett genomtänkt dokumentationssystem.

En värdefull utgångspunkt för kun¬

skapsutvecklingen inom det fält som

ovan

skisserats är ICCROM, Unescos forsknings- och utbildningsinstitut för materiell kulturvård, där en rad sådana fundamentala principer har utvecklats. Det kan noteras att institu¬

tionen sökt etablera

en

likartad kul-

turvårdsprofil

^—

inkluderande vård¬

objekt alltifrån bebyggelse i vid be¬

märkelse

^—

till enskilda artefakter.

De studiefält som här

avses

är, å ena sidan undersökningar som syftar till

att nå kunskap om hur skilda kulturel¬

la och sociala processer bidragit till att skapa olika miljöer, å andra sidan stu¬

dier av hur dagens människor uppfat¬

tar, brukar och värderar olika kom¬

ponenter i sin miljö samt vilka möjlig¬

heter de har att föra fram uttalade ön¬

skemål och att få gehör för dem.

Kunskapsuppbyggnaden har i in¬

ledningsskedet främst byggt på etno¬

logiska och konstvetenskapliga syn¬

sätt och forskningstraditioner. Äm-

nestänkandet har efterhand nedtonats till förmån för den vidare inriktning

som

ovan skisserats. En påtaglig erfa¬

renhet från institutionens forsknings-

och utbildningsverksamhet är den snabbhet med vilken behovet

^av

äm¬

nesintegration tränger sig på, sedan

väl processen inletts. Problemen med

ett sådant arbete är stora och skall inte underskattas, men det uppmanar ock¬

så till konstruktiv prövning av den be¬

fintliga kunskapsbilden och till att in¬

tressanta problemområden uppmärk¬

sammas som hittills varit förbisedda.

Den äldre forskningen koncenterades

t

ex

främst till kyrkor, högrestånds- miljöer och väl avgränsade stadspar- tier. Även om kunskapen om sådana byggnader fortfarande är ofullstän¬

dig, så är dock tillgänglig information

om

anspråkslösare bebyggelse än mer

fragmentarisk. Framförallt saknas in¬

trängande studier av komplexa, sam¬

manhängande miljöer, utsatta för omvandlingar där olika samhällsskikt varit inblandade.

Västsvensk

bebyggelsehistoria

Under de senaste åren har institutio¬

nen vidareutvecklat samverkan med kulturminnesvårdande institutioner och med kommuner i den västsvenska högskoleregionen (de s k SNORP-lä- nen). Ett fortlöpande projektarbete

har etablerats, som resulterat i en rad punktstudier som berör västsvenska bebyggelsmiljöer. Syftet är både att skaffa underlag för förestående kul¬

turvårdande åtgärder och att bygga

upp en kunskapsbank, som efterhand bör kunna utmynna i mer samlade översikter av generell räckvidd. Mål¬

sättningen är att öka förståelsen för den samlade bebyggelsemassan och

att skapa underlag för en mer genom¬

tänkt och långsiktigt motiverad plane¬

ring.

Sammantaget innebär situationen

att det finns stort behov

av

brett över¬

blickande kunskap som rör regioner eller bebyggelsemönster relaterade till olika samhällstyper, produktionsfor¬

mer

etc. Tyvärr uppnås idag inte alltid

en kumulativ kunskapseffekt trots att antalet punktstudier och invente¬

ringar påtagligt ökat. Detta beror san¬

nolikt pä att de resultat som produce¬

ras

inom skilda myndigheter inte ges

tillräcklig spridning och att undersök¬

ningarna inte alltid är tydligt problem- orienterade.

En allmän målsättning för studier¬

na

är att söka urskilja vissa övergri¬

pande strukturella historiska förlopp

och tendenser, t ex innovationsbenä- genhet contra traditionsstabilitet inom olika samhällsskikt och områ-

123

den. Relationerna till nationella styr¬

faktorer är härvid viktiga att beakta, exempelvis kommunikationssyste¬

mens

utveckling, demografiska för¬

hållanden relaterade till tätorstexpan- sion, jord- och skogsbrukets omvand¬

ling, liksom framväxt och lokalisering

av olika typer av industrier mm. Stu¬

dierna syftar således till att ge ökad kunskap om den västsvenska storre¬

gionens bebyggelsemönster under

nyare tid, främst med utgångspunkt från nuläge och befintliga bebyggelse¬

strukturer.

Svensk konstvetenskap¬

lig bibliografi (SKVB)

Frågor som rör informatiöns- och do- kumentationsförsörjning behandlas inom forskningsprojektet Svensk Konstvetenskaplig bibliografi (SKVB)

som finansieras _genom anslag från

HSFR. Projektets syfte är att utveckla metoder för bibiliografering och data¬

hantering inom det konstvetenskapli¬

ga/kulturvetenskapliga fältet, inklu¬

derande arkitektur- och bebyggelse¬

historia i vid bemärkelse (en utförlig presentation finns i Bebyggelsehisto- risk Tidskrift

nr

8, 1985 s 102—106).

Fotogrammetriska

dokumentationsrutiner vid bebyggelsehistoriska undersökningar

Inom kulturvårdande verksamhets¬

områden har dokumentationsförfa- randen

en

nyckelroll, både för ome¬

delbara åtgärder och för långsiktigt syftande arkivering och kunskaps¬

uppbyggnad. De tekniska tillväga¬

gångssätten inom detta område är i

stort behov

av mer

rationella rutiner och av högre kvalitet på slutdokumen¬

ten för att de skall kunna användas för bl

a

forskningsändamål. För att bidra till den dokumentatiönsteoretiska ut¬

vecklingen inom kulturvården har en verksamhet initierats, som syftar till förenklade förfaranden öch mer rele¬

vanta dokumentationsformer. För detta ändamål har Forskningsråds-

nämnden (FRN) avsatt anslag för

”tung utrustning” i form av foto¬

grammetriska mätinstrument.

Projektet som bekostas med anslag från FISFR syftar till att sammanfatta kända fotogrammetriska principer och förfaranden av relevans för kul¬

turvården. Med denna utgångspunkt utarbetas förenklade standardrutiner för bebyggelsehistorisk dokumenta¬

tion i valda normalsituationer. Be¬

stämning av lämpliga objekttyper sker i samverkan med bl a länsmuseerna i Västsverige. Utgångspunkten är att söka göra standardmätkameror och

s k analytisk bearbetning tillgänglig

och anpassad för antikvarisk persö- nal.

Projektet utmynnar i en samman¬

fattande kunskapsöversikt över rele¬

vant

s

k kulturfotogrammetri. 1 an¬

slutning till denna förutses rekom¬

mendationer och anvisningar för för¬

enklat nyttjande av mätkameror och bearbetningsutrustning.

Resultatredovisningen innefattar

även ett förslag till program för tek¬

niskt utvecklingsarbete för framtag- ning av ett integrerat dokumenta¬

tionssystem, avpassat för kulturvår¬

dens och bebyggelsehistoriens behov.

Hur fotogrammetri

kan användas som

dokumentationsmetod

Fotogrammetri har hittills i huvudsak fungerat som en mätmetod där gra¬

fisk representation varit redovisnings¬

formen framför andra. Det gäller i synnerhet vid tillämpning av analoga

förfaranden. Fotogrammetri bör inte bara betraktas

som en

mätmetod utan även som ett

mer

generellt dokumen- tationsförfarande. Med modern

ana¬

lytisk fotogrammetri kan fältarbetsfa-

sen förenklas så att metoden blir rim¬

lig att bruka i stor skala. En av meto¬

dens stora fördelar ligger sedan i de al¬

ternativ som ges för att redovisa insamlat material. Beroende på fråge- ställarens/brukarens problemställ¬

ning kan redovisningen ske i form av

fotografier, rektifierade bilder (möj¬

liggör mätning i ett plan), koordinat- listor, ritningar eller på datorskärm i form

av

ritning eller tredimensionell kropp. Genom att varje specifik frå¬

geställning kan ges relevanta svar kan överbearbetning undvikas och kost¬

nadsbilden blir fördelaktig.

Ett fotogrammetri-

system för den

kulturvårdande sektorn

Ett fotögrammetriskt dokumenta¬

tionssystem består av en mångfald ru¬

tiner och komponenter. Projektet har

som syfte att sammanställa en över¬

sikt över ett sådant system. Detta in¬

rymmer såväl erforderliga instrument med tillbehör samt datakraft och me¬

toder för presentation. Av stor vikt är

att delarna är relaterade till varandra och att de kan inlemmas i ett hierar¬

kiskt system vad gäller kvalitetskrav och kompetens samt tillgång till in¬

strument.

Ett fotogrammetrisystem skall vara användbart i en mångfald situationer.

Några sådana beskrivs, valda utifrån

relevanta objekttyper och frågeställ¬

ningar. I förgrunden ställs frågor kring effektivitet, kostnad, kvalitet

och noggrannhet. Detta avser även program för utveckling av instru¬

ment, tillbehör och dataprogram. Re¬

sultaten grundar sig på det empiriska arbete som bedrivs vid institutionen.

Det väsentliga värdet i den foto¬

grammetriska principen ligger dock i

den totala kontrollen av insamlade mätdata. Därför fordras sådan bear¬

betningsutrustning som gör det möj¬

ligt att utnyttja fältdökumenten för

att framställa mätdata (avstånd, stor¬

lekar osv) samt grafisk uppritning av föremål etc.

Under

senare

år har utvecklingen gått mycket snabbt på det apparattek¬

niska området. Detta innebär, att det idag, ur vår synvinkel sett, finns bätt¬

re, enklare och avsevärt billigare ap¬

parater. Jämfört med förhållanden för tio år sedan är det därför

nu

realis¬

tiskt att tänka sig förfoga över sådan utvärderingsapparatur för bearbet¬

ning.

Av dessa skäl ligger den största för¬

tjänsten

—

ur kulturvårdens synvinkel

—

däri att det är relativt lätt att lära sig

att använda den. Detta innebär att

personalen vid t ex museer själva bör kunna hantera utrustningen. Detta medför betydande kostnadsbespa¬

ringar men framförallt kvalitetshöj-

124

ning, eftersom man får just den infor¬

mation

man

är betjänt av. Dessutom har de moderna bearbetningsinstru-

menten den stora fördelen att de är lätta att transportera och att montera;

detta innebär att

man

kan ha utrust¬

ningen med i fält bara ^man har till¬

gång till arbetsrum med vanlig elektri¬

citet för minidator. Detta förhållande bör kunna bli av stort intresse för bl a

utgrävningar, industriminnesdoku- mentation av större komplex, samt vid omfattande restaureringar.

Utrustningen

1 prinicp föreligger två huvudalterna¬

tiv vad gäller bearbetningsutrust- ningens konstruktion. Det traditionel¬

la förfarandet, den s k analoga bear¬

betningen innebär att mätoperationer-

na

sker genom mekanisk överföring

av information från mätdokument, direkt till grafisk utritning. Denna me¬

tod ställer sig tämligen dyrbar, komp¬

licerad är föga anpassad till de behov

som

i praktiken är aktuella för kultur¬

vården och vid bebyggelsehistoriska undersökningar.

Ett modernare alternativ är det

s

k

analytiska förfarandet, som innebär

en

digitalisering av mätarbetet och först indirekt erhålles, om så önskas, grafiska framställningar av mätob- jekten. Denna metod har under senare år utvecklats i riktning mot relativt

sett enklare och

mer

ekonomiska ruti¬

ner

och apparater. Effekterna bör kunna bli såväl lägre kostnad, högre kvalitet, snabbare behandlingstid

samt

—

i jämförelse med konventio¬

nella manuella mätförfaranden

—

att

den dyraste delan av dokumentatio¬

nen, nämligen renritningen, kan skju¬

tas framåt i tiden till den tidpunkt då

behovet

av

mätdata och/eller upprit- ning föreligger (för forskning, restau¬

rering el dyl).

Emellertid har kommerisellt till¬

gänglig apparatur ännu knappast di¬

rekt anpassats för de specifika beho¬

ven

inom den antikvariskt

^—

kultur¬

vetenskapliga sektorn. Med framväx¬

ten av minidatorer och elektroniskt styrda plottningsbord föreligger nu¬

mera dock

en

mycket intressant situa¬

tion. Härigenom finns slagkraftig, lätthanterlig och flyttbar utrustning

som bör kunna vara lätt att utnyttja bl a av de regionala antikvariska myn¬

digheterna och för forskningsända¬

mål.

Dokumentations- processen

Projektets dokumentationsteoretiska

ansats syftar till att söka formulera en tänkt optimal dokumentationspro-

cess. Med det avses flödet av informa¬

tion och aktiviteter, mellan allt från val

av

vad som skall dokumenteras till slutlig arkivering och senare informa- tionsåtervinning.

Genomförandet

av av

ett doku- mentationsuppdrag kan metodiskt delas in i tre huvudgrupper av insat¬

ser, nämligen att avbilda, mäta eller beskriva ett fysiskt objekt. Metoder¬

nas olika potential ifråga om informa- tionskapacitet, tid/kostnadsfaktorer, källkritiska aspekter etc, bör tydliggö¬

ras för att ge förutsättningar för bätt¬

re

planeringsunderlag inför olika slag

av

dokumentationsuppdrag. För¬

utom skilda metoder kan olika inrikt¬

ningar konstateras vilka är beroende

av

avsikten med respektive uppdrag, nämligen:

—

dokumentation inför medveten

förändring/åtgärd;

—

säkringsinriktad dokumentation,

samt

—

forskningsinriktad dokumenta¬

tion.

Ett klargörande av de olika inrikt¬

ningarna är betydelsefull såtillvida att de är styrande för slutproduktens ni¬

vå, d v s beskrivnings-, förståelse- el¬

ler förklaringsnivå.

Forsknings- och verksamhetsområ¬

det bebyggelsehistoria har valts som

avgränsning för projektet. ”Doku¬

mentation” är det överordnade be¬

greppet för den beskrivna verksamhe¬

ten. Som

en

precisering används inom projektet begreppet ”fysisk doku¬

mentation”, vilket avser insamling av

empiriskt material

^—

att avbilda, mä¬

ta och/eller beskriva

en

fysisk verklig¬

het

—

för att på så sätt skapa källor

—

dokument

—som senare

kan ligga till grund för analys och tolkning av den undersökta verkligheten.

Beskrivningen av en optimal doku- mentationsprocess utgår i projektet

från en översikt

av

den pågående be¬

byggelsehistoriska dokumentations¬

verksamheten i landet. Särskild vikt läggs vid att visa den fotogrammetris- ka teknikens möjligheter i olika sam¬

manhang och för skilda syften, med tonvikt på tidsåtgång, kostnader samt informationskapacitet och andra kva¬

litetsaspekter.

Slutrapportering av projektet sker 1986/87.

125