EXAMENSARBETE
Jag har tappat takten, var katten har jag lagt den?
Ett konventionellt arbete om okonventionella taktarter
David Eriksson 2014
Konstnärlig kandidatexamen Musik
Luleå tekniska universitet
Institutionen fö konst, kommunikation och lärande
Jag har tappat takten, var katten har jag lagt den?
Ett konventionellt arbete om okonventionella taktarter
David Eriksson
Handledare: Mathias Lundqvist
Examinator: Sverker Jullander
Examensarbete, 2014
Konstnärlig kandidatexamen, Musik Luleå tekniska universitet
Institutionen för konst, kommunikation och lärande (KKL)
2
Sammanfattning
Under vårterminen 2014 har jag omarrangerat rocklåtar till så kallade ”udda taktarter”. Med det menas att jag har tagit en låt och bytt taktart från fyrafjärdedelstakt till en taktart man vanligtvis inte stöter på så ofta inom genrerna pop och rock. Jag har även analyserat pop- och rockmusik som redan har udda taktarter för att få inspiration. Jag har intresserat mig för hur det ”udda” uppstår och hur man kan motverka eller förstärka det. Jag har också undersökt hur man kan anpassa en sångmelodi när taktarten förändras.
Syftet med det här arbetet är att öka förståelsen för ovanliga taktarters användning inom populärmusik samt att utveckla mina egna musikaliska kunskaper. I detta arbete beskriver jag mina tankegångar kring mina analyser och val av taktartsarrangemang.
3
Förord
Jag vill tacka Mathias Lundqvist som varit min handledare under detta arbete.
Jag vill också tacka Jonas Holmström, Johan Karlsson och Oskar Melander för att de ville spela i udda taktarter med mig.
4
Innehåll
1. Inledning ...5
1.1 Bakgrund ...5
1.2 Tidigare forskning ...6
1.3 Vad är en udda taktart? ...6
1.4 Syfte och frågeställningar ...7
1.5 Metod och material ...7
2. Udda taktarter inom pop och rock ...8
2.1 Exempel på udda taktarter inom pop och rock. ...8
3. Arrangeringsprocessen ... 13
3.1 Stuck In The Middle With You ... 13
3.2 Peggy Sue ... 16
3.3 Dead Flowers ... 18
4. Diskussion ... 22
4.1 Resultat av omarrangering ... 22
4.2 Avslutande diskussion ... 23
5. Referenser ... 24
6. Bilagor ... 25
5
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Min musikaliska bana inleddes när jag vid åtta års ålder började ta fiollektioner i den kommunala musikskolan. Efter ett par års spelande av klassiska stycken började jag att intressera mig för folkmusik.
Parallellt med folkmusiken började jag att på egen hand knäppa på gitarren i hemmet och lärde mig snart att spela ett gäng ackord som kunde användas för att framföra en låt. Detta var något helt annat än att spela fiol som för mig då var ett instrument för (oftast) entoniga
melodier. Mitt intresse för gitarr delades av mina vänner och snart satt vi och spelade tillsammans, det var oftast akustiska versioner av rockgruppen Guns N’ Roses som stod på repertoaren. När det var dags att införskaffa elgitarrer så var jag inte lika snabb som de andra och eftersom ett rockband behöver botten så blev jag basist vid 16 års ålder.
Jag lyckades ta mig in på ett musikgymnasium i Stockholm där jag fick chansen att ta
elbaslektioner och slipa mina musikaliska färdigheter. Favoritmusik under denna tid var rock och pop, dock skulle detta komma att ändras efter att jag blivit introducerad till progressiv (alt. symfonisk) rock. Inom den progressiva rocken bröt man mot de flesta av den
kommersiella rockens konventioner, bland annat val av harmonik och rytmik.
Det var här jag stötte på mina första ovanliga taktarter, något som jag alltid varit intresserad av sedan dess.
Efter gymnasiet gick jag ett år på folkhögskola i Stockholm och deltog under den tiden i ett par musikaliska projekt där det spelades instrumental musik influerad av progressiv rock och jazz. Med en grupp spelade jag på en kulturfestival i Frankrike. Nästa steg i min musikaliska utveckling blev en konstnärlig kandidatutbildning med inriktning mot rock på
musikhögskolan i Piteå.
Mitt intresse för de udda taktarterna har levt vidare och grundar sig i en vilja att tänja på mina musikaliska gränser. Eftersom det inte kommer naturligt att spela vissa taktarter avslappnat blir det en utmaning att bemästra dem.
6
1.2 Tidigare forskning
Jag har inte kunnat hitta någon tidigare forskning inom de svenska musikhögskolorna som berör udda taktarter inom pop och rock. Det närmaste jag kommit är Jeppo möter världens musik - En studie i hur sex stycken finlandssvenska folkmelodier möter udda taktarter och jazzimprovisation ( Kelling, 2012) som behandlar korsningen av finsk folkmusik, udda taktarter och jazzharmonik.
1.3 Vad är en udda taktart?
Beroende på mängden pulsslag per takt så brukar man inom den västerländska musiksfären tala om enkla och sammansatta taktarter. Enkla taktarter är tvåtakt och tretakt, additioner av tvåtakter (2+2 = 4) eller tretakter (3+3 = 6) bildar sammansatta taktarter. Enkla och
sammansatta taktarter är regelbundna, det vill säga att de har ett jämnt antal pulsslag.
Tretakten är ojämn, men uppfattas dock inte som en oregelbunden taktart i den västerländska musiken. Inom pop- och rockgenren används nästan uteslutande regelbundna taktarter.
Udda taktarter eller, som de också kallas, oregelbundna taktarter, är kombinationer av enkla taktarter där både 2-takt och 3-takt ingår, till exempel femtakt (2+3 eller 3+2) eller sjutakt (2+3+2, 4+3, 3+4). (NE.se ”taktart”)
Benämningen ”udda taktart” kommer från tanken att dessa taktarter innehåller ett ojämnt antal grundpulsslag. (Bonniers musiklexikon ”takt"). Beroende på var betoningarna finns i en udda taktart så kan man gruppera pulsslagen för att göra det lättare att förhålla sig till taktarten.
Genom att dela upp den oregelbundna taktarten i mindre, regelbundna delar som man är van vid att spela förenklar det problematiken som kan uppstå med udda taktarter. Till exempel kan man dela upp en 5/4-takt i 3/4 + 2/4. Beroende helt på hur kompositionen ser ut kan en takt grupperas på flera olika sätt, dock vill man gärna notera en 2/8 + 3/8 kombination som en 5/8- takt eftersom det annars blir väldigt svårläst om man hela tiden skulle byta taktarter.
7
1.4 Syfte och frågeställningar
Syftet med det här arbetet är att arrangera om låtar i rockgenren till versioner med udda taktarter för att sedan analysera förändringen. Det jag undersöker är hur mycket man kan anpassa rocklåtar till nya taktarter.
Frågeställningar som jag vill få svar på är:
Hur behåller man originalmelodin tydligast?
Hur påverkar nya taktarter mina val av arrangemang?
Min målsättning är att man ska kunna känna igen låtarna även fast de har fått nya taktarter.
1.5 Metod och material
Jag har valt ut tre befintliga låtar inom genren rock som jag arrangerat om från originaltaktarter till versioner med udda taktarter.
De låtar jag har valt att jobba med är:
Stuck In The Middle With You (Stealers Wheel) Peggy Sue (Buddy Holly)
Dead Flowers (Rolling Stones)
Jag valde att jobba med de här låtarna då de är välkända låtar ur den västerländska pop-och rockgenren. Samtliga låtar har tydliga melodier och få ackord, vilket har underlättat för mig under arrangeringsprocessen. Jag har inte varit intresserad av låtarnas kompletta former utan har istället fokuserat på de olika formdelarna. Med det menar jag verser, refränger och eventuella bryggor.
För att få ökad förståelse och inspiration har jag även analyserat en del andra låtar ur
rockgenren som använder sig av udda taktarter. Som musikaliska verktyg har jag använt mig av notprogrammet Finale, min akustiska gitarr samt notpapper och penna.
8
2. Udda taktarter inom pop och rock
2.1 Exempel på udda taktarter inom pop och rock.
Under min projektprocess har jag letat upp låtar som har udda taktarter för att analysera och vidareutveckla mina idéer och tankar kring arrangering av taktarter. De låtar jag har valt att analysera är från genrerna pop och rock då det är dem jag valt att jobba med.
Versriffet i Pink Floyds ”Money” är en av rockgenrens mest kända sjutakter.
När jag analyserade det märkte jag att det bygger på två fraser som jag ansåg vara grupperade 3 + 4, där den första frasen slutar på det tredje pulsslaget i takten.
Därefter följer nästa fras som är fyra raka fjärdedelsnoter varav den sista leder in till nästa takt, vilket gör att riffet inte uppfattas som en distinkt sjutakt eftersom vi är vana att lyssna efter tre och fyra. Något som även spelar in är tempot. När jag spelade riffet i ett mycket högre tempo började jag att känna fjärdedelarna som åttondelar och jag tappade 3+4- grupperingen för att det gick för snabbt.
9
En mer utstickande sjutakt är refrängen i Coldplays låt ”Glass of Water”. Kompfiguren betonar taktartsförändringen genom att alltid spela en fjärdedel på det första slaget i varje takt.
Ackorden byter dock inte då, utan de byter enligt ett 9+5 mönster vilket ger refrängen mer av en 7/4 – känsla då takterna tycks smälta ihop. Den rytmiska figuren har emellertid en tydlig åttondelsunderdelning vilket gör att man bör notera den i 7/8-takt för att underlätta läsning.
Peter Gabriels ”Solsbury Hill” är en låt där man till en början inte märker den udda taktarten.
Låten börjar med en upptakt som leder in i en 7/4-takt som gömmer sig bakom en synkoperad ackordprogression, plockgitarrer och en stadig fjärdedelspuls. I introt kan man hitta en 3+4 gruppering med en upptakt som börjar på taktslag sex.
10
Versen har ett ackordbyte som betonar det första slaget i varje takt. Sångmelodin tar vid där komprytmiseringen slutar, vilket gör att låten tycks tuffa på utan att man reagerar på att det är en udda taktart.
I bryggan har sångmelodin mer svängrum, men betonar fortfarande alltid första taktslaget i varje takt, nu genom att avsluta melodifrasen på en ton som sjungs i takten innan.
11
I bryggans fjärde takt (takt 11 i nedanstående exempel) byter låten taktart och går ifrån de synkoperade kompfigurerna i två takter innan den går in i ett mellanspel i 7/4-takt som är likadant som introt.
Ett av de vanligaste sätten att använda en femtakt är att gruppera pulsslagen 3+2. Jethro Tulls låt ”Living In The Past” från 1969 är ett exempel på det. Låten börjar med en baslinje som spelar en tydlig 3+2-gruppering.
När resten av bandet kommer in så håller de en rytmfigur som kraftigt betonar de sista två fjärdedelarna i varje takt.
Samma rytm spelas av kompet oavsett formdel. Dock varierar ackorden.
12
En ovanligare gruppering av femtakt är det omvända, 2+3. I slutet på Frank Zappas låt ”Wind Up Workin’ In A Gas Station” har jag hittat en variant på den.
De två första taktslagen ligger rakt med pulsen medan den synkoperade rytmiseringen över de tre sista bildar en polyrytm som benämns 4:3. Med detta menas att det spelas fyra jämnt fördelade notvärden över tre taktslag. I detta fall blir varje notvärde en punkterad åttondel (tre sextondelar). På grund av att det är fyra jämna notvärden så börjar man nästan känna de punkterade åttondelarna som den nya pulsen över de tre taktslagen vilket inger en känsla av 2+4, dock i olika tempon. Detta gör att 5/4-takten inte känns lika främmande som den skulle gjort ifall man spelat raka rytmer.
Stings låt ”I Hung My Head” går i något så ovanligt som en 9/8-takt. Som man kan se på notbilden så följer rytmen och ackordprogressionerna ett mönster som bäst beskrivs som 2+3+2+2 eller 5+4.
13
3. Arrangeringsprocessen
3.1 Stuck In The Middle With You
Innan jag började jobba med “Stuck In The Middle With You” bestämde jag mig för att jag ville undersöka hur det skulle vara att jobba för att anpassa låten till en sjutaktsversion.
I den icke omarrangerade notbilden nedan kan man se att sångmelodin till stor del består av åttondelar. Det finns inte många pauser, men de som finns bestämde jag mig för att utnyttja.
Därför kändes det mest naturligt att arrangera om den till 7/4-takt för att på så sätt behålla samma känsla som i originalet.
Jag tyckte att det var viktigt att behålla hur melodin börjar på en upptakt och slutar frasen på första taktslaget i nästkommande takt.
Originalversion:
14
I min omarrangerade version (se bifogad inspelning) valde jag att slå ihop två takter (4+4) och sedan ta bort ett taktslag i den senare takten (4+3) för att skapa en 7/4-takt. Det taktslag jag valde att ta bort (taktslag sex) hade en fjärdedelspaus som kunde avvaras då den inte påverkade melodins början eller slut. Under versen har jag skrivit in en komprytm som är grupperad 4+3 överallt förutom i takt nr 6 då den vänder och blir 3+4, detta för att matcha melodin som jag var tvungen att pressa samman för att den skulle rymmas inom takten. I min version landar den rakt på det fjärde taktslaget och efterföljande noter kommer tätt inpå, eftersom jag valt att ta bort de åttondelspauser som delar upp fraserna i originalet.
Min version:
15
I sticket valde jag att gruppera melodin 3+4 för att jag ville behålla de raka åttondelarna i slutet av fraserna. För att få plats med allt i takten var jag tvungen att rytmisera om början av melodin så att ett par notvärden som i originalet är åttondelar blev sextondelar i min version.
16
3.2 Peggy Sue
När jag började jobba med ”Peggy Sue” bestämde jag mig återigen för att hålla mig till en taktart hela låten igenom. Jag valde femtakt då det är en taktart jag själv alltid tyckt varit svår att förhålla mig till (se bifogad inspelning). Originalet är en rocklåt med tydliga ackordbyten som alltid byter på första eller tredje taktslaget. Det gjorde mig intresserad av hur det skulle vara att bryta upp symmetrin genom att lägga till ett extra taktslag. Sångmelodin har tydliga start- och slutfraser som går att anpassa till en ny taktart.
Originalversion:
17
I femtaktsversionen var jag i ett tidigt skede tvungen att ta ställning till hur jag skulle gruppera pulsslagen. Med tanke på hur sångfraserna går så var det 3+2 som kändes mest naturligt. Den kombinationen gav mig mest frihet när det gällde att förlänga vissa toner för att anpassa till en 3+2 kombination. Den raka galopprytmen i introts kompfigur har jag bytt mot en synkoperad rytm som går över tre pulsslag samt två efterföljande raka fjärdedelar.
Det gav en mycket softare approach som passade låtens mjukare karaktär. När jag har modifierat melodin så har jag på många ställen ändrat åttondelssynkoper till raka fjärdedelar för att fylla ut takten och skapa en tydlig upptakt till nästa takt.
I takt 19, där man byter till F i sticket, har melodin i originalversionen en enkel rytmisering, det vill säga bara åttondelar som täcker takten jämnt ut. Där fick jag ta ställning till huruvida man skulle omvandla två åttondelar till fjärdedelar, eller om jag skulle lägga till två
åttondelar. I slutändan tyckte jag att det lät bäst med två fjärdedelar då det följde samma mönster jag tidigare använt i låten och femtakten inte blev lika distinkt.
Min version:
18
3.3 Dead Flowers
”Dead Flowers” är ett exempel på en typisk rocklåt: få ackord och en melodistämma med små variationer som synkoperar över ackordbytena och in i de olika delarna.
Originalversion
19
När jag började jobba med ”Dead Flowers” hade jag redan innan bestämt mig för att inte hålla mig till en taktart genom hela låten. Jag tyckte att sångmelodin skulle fungera i ett mer
komplicerat sammanhang och valde därför att byta taktart i nästan varje takt (se bifogad fil).
Min version:
20
Jag har valt att låta introt gå i fyrtakt för att skapa en större kontrast mot taktartshoppandet i versen. Versen har jag arrangerat så att många av synkoperna i melodifraserna har försvunnit eller förkortats. Det har gjort att fraser som gled vidare in i nästa takt nu börjar på det första taktslaget i nästkommande takt.
Versen är uppbyggd kring ett mönster som byter mellan 7/8, 3/4 och 5/8 i två olika rundor.
Den första rundan börjar i 7/8, går vidare in i 3/4, tillbaka till 7/8 och slutar med en 5/8-dels takt. Den andra rundan börjar även den i 7/8, stannar kvar i samma taktart, byter till 5/8 och går sedan till 3/4. Därefter börjar rundan om. Alla 7/8-dels takter som inleder rundorna, utom den första, är grupperade 3+2+2 medan de 7/8-takter som kommer precis efter eller efter en 3/4 är grupperade som 4+3, detta för att jag ville behålla melodins rytmisering så pass intakt som möjligt så att man kan känna igen låten, trots nya taktarter.
Sammanlagd blir en period på fyra takter 25 åttondelar lång men jag tycker inte att den känns helt främmande. Det beror på att de två sista takterna i första rundan är en 7/8 och en 5/8. Om man lägger samman dem blir de nämligen en synkoperad variant av en taktart som vi är vana att lyssna på. Håller man en rak fjärdedelspuls till den taktartskombinationen så går
taktarterna jämnt ut över sex fjärdedelar. Även den andra rundan slutar med en bekant taktart i form av en 3/4, vilket även det tar udden av taktartsbytena.
I bryggan kände jag att låten kunde behöva rätas ut lite efter den komplicerade versen. Jag ville däremot inte gå helt tillbaka till 4/4-takt, så jag gjorde om sångfrasen så att första tonen sträcker sig över en hel takt innan frasen fortsätter över en 4/4 + 2/4 kombination. Förutom den inledande tonen så har jag även förlängt de notvärden som spelas över 2/4-takten. Detta tyckte jag gjorde att melodin fick ett avstamp in till nästa takt.
I de nästföljande takterna fanns det mycket pauser i melodin, så jag valde att göra om dem till en 4/4 och en 3/4. Totalt sett så blir en fyratakters (i min bearbetning femtakters) runda 17 fjärdedelar lång (4 + 6 + 7).
Eftersom alla takters underdelning består av fjärdedelar så tycker jag inte att bryggan har samma ”ryckiga” känsla som versen.
21
I refrängen valde jag att använda mig av en 5/4 + 4/4 kombination för att utforska om det skulle gå att få två taktarter som tillsammans bildar en 9/4-takt att kännas normala. Precis som i bryggan valde jag att förlänga ett notvärde för att fylla ut den första takten. Jag tycker att det ger sångfrasen en känsla av att den rör sig framåt och tillsammans med en fjärdedelsnot på sista slaget i takten så skjutsas den in till 4/4:an, utan att kännas som om jag lagt till ett taktslag för mycket. Därefter följer antingen en kombination av 3/4 + 3/4, eller 2/4 + 3/4. Jag valde att alternera mellan dem för att perioderna skulle få en liten förändring i längd.
Lägger man samman alla takterna i de första och tredje rundorna blir de 15 fjärdedelar långa vardera medan den andra rundan blir 14 fjärdedelar lång.
I de sista fyra takterna som leder ut ur refrängen fick jag en idé om att anpassa melodin till 5/4, som sedan leder in till 4/4. Det lugnar ned låten innan man ger sig in på nästa vers.
Femtakten är en 3+2 gruppering med betoning på de sista två fjärdedelarna.
22
4. Diskussion
4.1 Resultat av omarrangering
“Stuck In The Middle With You” var den första låten som jag började jobba med. Min målsättning var att man inte skulle reagera på den nya taktarten och att låten bara skulle flyta framåt utan att kännas ansträngd eller som att jag lagt för mycket fokus på den nya taktarten.
Jag känner mig nöjd med verserna där sångmelodin är intakt med alla notvärden, det enda som ändrats är att jag tagit bort en fjärdedelspaus. Det känns som om den tuffar på med naturliga upptakter i sångfraserna, lite som i ”Solsbury Hill”. När man kommer till sticket tycker jag däremot att den börjar kännas en aning ansträngd då många toner ska få plats när jag tagit bort ett pulsslag från originalet.
”Peggy Sue” tycker jag inte alls känns konstig i 5/4-takt. Jag använde mig av 3+2-
kombinationen och förlängde toner för att fylla ut tomrum. Istället för att det skulle kännas märkligt att förlänga takter och fraser så tyckte jag att det passade låten bra, särskilt när melodin synkar med de två sista fjärdedelarna i takten. Trots små modifieringar så är melodin mer eller mindre intakt och jag tycker att man känner igen låten.
”Dead Flowers” känns överraskande naturlig med tanke på mina till synes slumpmässiga val av taktartsbyten. Det kan dock bero på att jag under en längre tid förkovrat mig i udda
taktarter och deras uppbyggnad till den grad att jag inte längre känner 7/8 eller 5/4 som något ovanligt. Jag tycker att jag lyckats behålla melodistämman bra med tanke på att taktarterna byter så pass ofta som de gör. Eftersom många pauser har försvunnit i versen har allt utrymme som får den att kännas luftig försvunnit. Den känns mer drivande och vilar inte i onödan. I bryggan och refrängen är det tvärtom. Där har jag istället förlängt toner. Jag tror att låten fortfarande skulle gå att känna igen och att melodierna inte tagit skada av de nya taktarterna.
23
4.2 Avslutande diskussion
Jag tycker att det här har varit ett utvecklande arbete som påverkat mig både positivt och negativt. Det positiva är att jag nu lätt kan höra vilken taktart som spelas genom att bryta ned rytmer i mindre beståndsdelar om två eller tre. Jag känner mig även hemma i de flesta
taktarter och kan välja om jag vill räkna eller känna dem. Negativt är att om jag suttit för länge och lyssnat på musik med många udda taktarter så kan det bli svårt att återgå till 4/4 eller 3/4. Det är lätt hänt att jag drar bort en åttondel om jag rör mig i 4/4 och därmed skapar en 7/8 eller tar bort en fjärdedel varannan takt när jag spelar i 3/4 för att på så sätt skapa en 5/4 (3+2). Udda taktarter har blivit mindre udda.
Att behålla en originalmelodi när jag arrangerat har inte varit det problem jag förväntade mig att det skulle vara. Det jag funnit varit mest effektivt är att förlänga melodiförande toner när jag bytt till en taktart med fler pulsslag och förkorta rytmiseringar i melodifraserna för att förminska taktarten.
Genom att göra detta arbete har jag fått djupare kunskap om udda taktarter och deras användningsområden. De kan användas precis hur man vill så länge som man tycker att det låter bra. Det existerar inte några regler om hur, när och var man bör använda sig av till exempel en 9/8-takt. Kanske kommer de professionella hitmakarna en dag att tröttna på de gamla koncepten och bestämma sig för att prova någonting nytt. Kanske en 13/8-takt?
Men jag är en smula realist. Om hundra år så tror jag att det kommer spelas lika mycket musik med udda taktarter på den kommersiella radion som det gör idag – det vill säga ingenting alls!
24
5. Referenser
Fonogram
Dead Flowers (The Rolling Stones) Sticky Fingers (1971)
Universal Distribution, 91480 Glass Of Water (Coldplay)
Viva La Vida - Prospekt’s March Edition (2008) Pa/Warner Bros, CD 791417
I Hung My Head (Sting) Mercury Falling (1996) A&M, 540483
Living In The Past (Jethro Tull) M.U.: The Best of Jethro Tull (1976) Chrysalis Records, ACCD 1078 Money (Pink Floyd)
Dark Side Of The Moon (1973) EMI/EMI Music Distribution, 679180 Peggy Sue (Buddy Holly)
Buddy Holly (1958) MCA, 25239
Solsbury Hill (Peter Gabriel) Peter Gabriel 1 (1977) Virgin, PGCD1
Stuck In the Middle With You (Stealers Wheel) Stealers Wheel (1972)
Lemon Recordings, CDLEM-24
Wind Up Workin’ In A Gasstation (Frank Zappa) Zoot Allures (1976)
Zappa Records, 22
25
6. Bilagor
Bilaga 1: “Stuck In The Middle With You”
Bilaga 2: “Peggy Sue”
Bilaga 3: “Dead Flowers”
