• No results found

Omhändertagande av våldsutsatta kvinnor och deras erfarenheter av bemötande från vårdpersonal: En litteraturstudie

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Omhändertagande av våldsutsatta kvinnor och deras erfarenheter av bemötande från vårdpersonal: En litteraturstudie"

Copied!
43
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Institutionen för kvinnors och barns hälsa Barnmorskeprogrammet

Omhändertagande av våldsutsatta kvinnor

och deras erfarenheter av bemötande från vårdpersonal

En litteraturstudie

Författare Handledare

Astrid Erwall Margareta Larsson

Johanna Ferm Examinator

Helena Volgsten Examensarbete i Reproduktiv hälsa 15 hp

2021

(2)

2

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Runt 30 procent av alla kvinnor som någon gång varit i en relation har utsatts för våld. Våld är ett samhällsproblem som växer globalt sett och kan bidra till bristande hälsa och minskat välmående hos kvinnan.

Syfte: Få en djupare förståelse kring hur omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor ser ut inom vården samt kvinnors upplevelser av vårdpersonalens bemötande efter att ha berättat om våldet.

Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning och innehållsanalys av kvalitativa studier.

Resultat: Två huvudkategorier identifierades: Omhändertagande och Kvinnors erfarenheter med två respektive tre underkategorier. Åtgärder består till största del av att remittera kvinnan vidare till andra instanser. Det finns en stor brist på utbildning och kunskap hos vårdpersonal i att bemöta och ge ett adekvat omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Kvinnors

erfarenheter av bemötande varierar stort. En del uppger att de blivit bemötta med empati, blivit tagna på allvar och tilläts prata om våldet medan andra blivit skuldbelagda, dömda och förminskade. Barriärer som motsätter att kvinnorna berättar om våld kan vara brist på tillit, rädsla för att bli skuldbelagda och dömd, att våldsutövaren ständigt närvarar samt

ekonomiska hinder.

Slutsats: Det finns behov av ytterligare forskning kring omvårdnadspersonalens befintliga utbildning samt kvinnors behov vid bemötande.

Nyckelord: Kvinnomisshandel, Patientomhändertagande, Sexualbrott, Våld i hemmet, Avslöjande

(3)

3

ABSTRACT

Background: About 30 percent of all women who have ever been in a relationship have been subjected to violence. Violence is a societal problem that is growing globally and can

contribute to poor health and reduced well-being in women.

Aim: The aim of this literature review was to gain a deeper understanding of how women are treated in the health care services, and the experiences women have with health care

personnel after the disclosure of violence.

Method: A literature search was conducted alongside content analysis of qualitative research.

Results: Two main themes were found: Care and Women’s experiences’, two respectively three subcategories. Action mainly consists of referring the women on to other agencies.

There is a great lack of training and knowledge among healthcare professionals in responding to and providing adequate care for abused women. Women’s experiences of treatment vary highly. Some state that they’ve been treated with empathy, been taken seriously and allowed to talk about the violence, whilst others have been blamed, judged and reduced. Barriers that prevent women from disclosing about violence can be lack of trust, fear of being blamed and judged, the perpetrator may be constantly present or financial obstacles.

Conclusion: There is a need for further research on the existing training of nursing staff and the needs of women in treatment.

Keywords: Battered women, Patient care, Sex offenses, Domestic violence, Disclosure

(4)

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Introduktion ... 6

BAKGRUND ... 6

Definition av våld ... 6

Normalisering av våld ... 7

Prevalens av våld mot kvinnor ... 7

Lagar kring våldsbrott mot kvinnor ... 8

Samhällets attityder till våld ... 8

Våldets konsekvenser ... 9

Bemötande... 10

Teoretisk ram... 10

Problemformulering... 11

Syfte ... 12

METOD ... 12

Design ... 12

Urval ... 12

Datainsamlingsmetod ... 12

Tillvägagångssätt ... 13

Sökstrategi... 13

Forskningsetiska överväganden ... 14

Bearbetning och analys ... 14

Kvalitetsanalys... 14

Resultatanalys ... 14

RESULTAT ... 16

Omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården ... 16

Praktiskt omhändertagande och åtgärder ... 16

Brist på kunskap och rutiner ... 17

Kvinnors erfarenheter av bemötande från vårdpersonal efter att berättat om våld .. 18

Positiva erfarenheter ... 18

Negativa erfarenheter ... 18

Barriärer som förhindrar att kvinnorna berättar om våld ... 19

DISKUSSION ... 19

Resultatdiskussion ... 19

(5)

5

Metoddiskussion ... 22 Slutsats... 24 REFERENSER ... 26

(6)

6 Introduktion

Våld mot kvinnor är ett globalt hälsoproblem som fått mycket uppmärksamhet i nyhetsflödet under den senaste tiden. Nyligen kunde vi läsa att flera kvinnor i Sverige under mycket kort tid blev dödade av en partner eller ex-partner, någon som det borde vara en självklarhet att känna sig trygg med. Då våldet har fått så stor uppmärksamhet har politiker börjat se över hur detta problem ska kunna minska och helst upphöra, vilket är ett steg i rätt riktning. Detta är ett ämne som vi finner väldigt viktigt och som vi båda brinner för. Vi hoppas att i framtiden kunna bidra till att kvinnors hälsa och säkerhet stärks och att vi under våra karriärer som barnmorskor kommer att kunna hjälpa och utbilda både patienter, vänner och bekanta. Det finns mycket kvar att göra och detta arbete är en början.

BAKGRUND

Definition av våld

Våld mot kvinnor definieras av en könsrelaterad handling som resulterar i ett fysiskt, psykiskt eller sexuellt lidande. Det innebär att det kan röra sig om att en kvinna aktivt blir utsatt för någon typ av våld, men också hot och tvång om någon typ av våld (World Health

Organization [WHO], 2017). Det kan ske både offentligt och inom det privata livet. Vidare omfattas också selektiv abortering av flickfoster, tvångsäktenskap, kränkande och

förnedrande behandling, incest, diskriminering av flickor exempelvis beträffande tillgång till vård, mat och utbildning. Patriarkalt våld ses också som en del av våld mot kvinnor och innebär att samhället upprätthåller mäns överordning och kvinnors underordning. Det innefattar också könsmakt där män prioriteras högre än kvinnor när det exempelvis gäller inflytande och lön och hur resurser planeras istället för att en individuell prioritering görs (Johnsson-Latham, 2008).

Huecker och Smock (2020) definierar i sin rapport våld i hemmet som ett beteende som gör att en individ får makt över en annan individ. När det gäller våld i nära relation inkluderar de fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och de inkluderar även stalkning. Förövaren kan vara både en nuvarande partner, och en före detta partner. Våld i hemmet kan även innefatta barn och äldre. När barn är utsatta kan det röra sig om fysiska, psykiska eller känslomässiga handlingar mot barn under 18 år och som orsakar skada och lidande eller hot om skada och lidande för barnet. Förövaren kan vara en förälder/vårdnadshavare eller annan person som står för

(7)

7

barnets omvårdnad. Våld mot äldre utförs oftast av vårdgivare och då i form av att man aktivt låter bli att ge dem den vård de behöver eller skapar risker för att de äldre ska skada sig (Huecker & Smock, 2020).

Normalisering av våld

Normalisering av våld innebär att det succesivt kan uppfattas som något normalt i vardagen och det etableras ofta efter att relationen till partnern pågått ett tag (Nordborg, 2019).

Normaliseringen kan förklaras med att våldsoffret med tiden kommer att acceptera det våld som partnern utsätter denne för. Vidare utvecklar våldsoffret en strategi för att förklara och rättfärdiga våldet från partnern genom att till exempel skuldbelägga sig själv. Partnern i sin tur försvarar våldet genom att ge skuld till våldsoffret och till dennes beteenden (Walby, 2004). Normaliseringsprocessen bygger främst på forskning utifrån heterosexuella

förhållanden där mannen är förövaren och den kan användas för att få utökad förståelse för varför kvinnor stannar kvar i våldsamma förhållanden (Nationellt Centrum för Kvinnofrid [NCK], u.å.).

Prevalens av våld mot kvinnor

Andelen kvinnor som varit i en relation och någon gång blivit utsatt för fysiskt och/eller sexuellt våld av en partner uppskattas uppgå till cirka 30 % (WHO, 2017). Nästan hälften, 46

%, av alla kvinnor över 15 år i Sverige har varit utsatt för psykiskt eller fysiskt våld

(European Gender Equality Index [EIGE], 2018). Globalt beräknas det att 38 % av mord på kvinnor begås av en partner (WHO, 2017). Vid allvarliga sexuella övergrepp på kvinnor i vuxen ålder är förövaren till största del en manlig partner medan mindre allvarliga sexuella övergrepp begås av andra män (NCK, 2014).

Mörkertalet är stort i Sverige vilket en publikation från Brottsförebyggande rådet från 2014 bekräftar, det är endast drygt 4 % av våldsutsatta i nära relation till den våldsutövande som anmäler brottet till polisen (Brottsförebyggande rådet [BRÅ], 2014). Det är fortfarande svårt att få fram statistik för denna grupp då många inte anmäler våldet till vare sig polis,

socialtjänst, kvinnojourer eller söker sig till sjukvården (BRÅ, 2014). Vidare är det svårt att avgöra hur många som utsatts för våld då inte alla svarar sanningsenligt vid fråga om det vid sjukvårdsbesök (Alhabib et al., 2010).

(8)

8 Lagar kring våldsbrott mot kvinnor

I Sverige utgår arbetet mot mäns våld mot kvinnor från lagstiftning och jämställdhetspolitik.

Kvinnor ska ha samma möjligheter, skyldigheter och rättigheter som män inom alla områden (Johnsson-Latham, 2008).

Inom beslutsfattande lagstiftningsorgan talade man tidigare inte om mäns våld mot kvinnor utan framförallt om våld i familjen eller våld i hemmen (Johnsson-Latham, 2019).

Istanbulkonventionen blev giltig i Sverige i november år 2014 och innebär att allt våld mot kvinnor är likvärdigt med brott mot mänskliga rättigheter. Sedan dess har det genomförts flera rapporter och ändringar i straffskalor gällande brott som begås mot kvinnor. De brott som är straffbara enligt brottsbalken är grov kvinnofridskränkning, misshandel, olaga hot, olaga tvång, olaga förföljelse, våldtäkt, kränkande fotografering, könsstympning med mera (Brottsbalk, 2020).

Globalt skiljer sig lagar åt och kvinnor har inte samma skydd som i Sverige. Dock jobbar Förenta Nationerna och WHO för att minska våld mot kvinnor globalt och ser våldet som ett stort hot mot kvinnors hälsa och en kränkning mot mänskliga rättigheter (Johnsson-Latham, 2008).

Samhällets attityder till våld

Våld mot kvinnor kan jämställas med en kränkning mot de mänskliga rättigheterna (Watts &

Zimmermann, 2002). Globalt sett är våldet ett ökande samhällsproblem (WHO, 2017). Våldet ger en ekonomisk påverkan då det leder till utökade behov av insatser från samhällets sida samt påverkar kvinnors förmåga att arbeta relaterat till skador som våldet orsakat (WHO, 2017).

Kvinnor har sedan länge ansetts ha en lägre hierarkisk rang än män (NCK, u. å.). Den patriarkala samhällsstrukturen finns än idag i många av världens länder och innebär att

kvinnor och män har olika rang i samhället samt att män ofta dominerar inom områden såsom chefsbefattningar och inom yrkeslivet. Den manliga dominansen har ansetts bidra till att aggressivitet hos män är accepterad (Krahé, 2018).

(9)

9

I Storbritannien år 2004 beräknades samhällets kostnader orsakade av våldet uppgå till 67 miljarder kr. Dessa omfattade bland annat sjukvård, tillfälliga boenden, juridiska tjänster.

Utöver dessa ingick även individuella och emotionella kostnader. Samhällets attityder mot våld styr vad de ekonomiska resurserna går till (Walby, 2004).

Attityder mot våldet skiljer sig över världen och mellan stater och kulturer. Kvinnor och även samhället kan uppleva våldet som något normalt (Kelly, 2011). I vissa fall skuldbeläggs även kvinnan för våldet vilket motverkar att hon söker vård (Kelly, 2011).

Våldets konsekvenser

Våldet har även stora ekonomiska konsekvenser. På samhällsnivå ligger summan på 43 miljarder kr/år i Sverige, vilket skulle motsvara 1,16 % av Sveriges BNP år 2020 (EIGE, 2018).

Våld mot kvinnor är en viktig orsak till kvinnors ohälsa och ger stora hälsokostnader för dem.

Det bidrar även till en hög mödradödlighet (Johnsson-Latham, 2008). Mag- och

tarmproblematik, diabetes typ 2, samlagssmärta, oplanerad graviditet, sexuellt överförbara infektioner, sexuellt självskadande beteende, fibromyalgi, långvarig smärta, migrän och astma ses i högre grad hos kvinnor som varit eller är utsatta för våld. De drabbas också i högre utsträckning av psykiska besvär såsom depression, ångest, låg självkänsla,

posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), missbruk, sömnsvårigheter och har större risk för suicid. Kvinnor som under graviditeten utsätts för våld har högre risk att drabbas av missfall, prematur förlossning och att få ett barn med låg födelsevikt (Dicola & Spaar, 2016). Även barn som växer upp i familjer där det förekommer våld, oavsett om det är riktat mot dem eller mot en förälder, påverkas. Barn som växer upp i familjer där det förekommer våld har större risk för att själva utsättas för våld eller utsätta någon annan för våld senare i livet (WHO, 2017). Barn som bevittnat våld i hemmet kan få svårare att reglera sina känslor och drabbas lättare av konflikter i vänskapsrelationer. De riskerar även att drabbas av PTSD och små barn tenderar att oftare bli sjuka medan äldre barn kan utveckla ett aggressivt beteende. Andra problem som oftare drabbar barn som bevittnar våld i hemmet är sängvätning, viktproblem, sömnsvårigheter och olika former av smärta (Howell et al., 2016).

(10)

10 Bemötande

Varje vårdgivare har ett ansvar för att ha fungerande rutiner när det gäller att upptäcka och identifiera våld. Vid misstanke om våld i hemmet ska det alltid fastställas om det finns barn involverade och i så fall ska en anmälan till socialtjänsten göras (SOSFS 2014:4). Till exempel förväntas barnmorskan ställa frågan om våld i mötet med den gravida kvinnan när tillfälle ges enligt Region Uppsalas riktlinjer (Sverrisdottir, 2021). Kvinnor har generellt inget emot att bli frågade om våld (Almqvist et al., 2018; Björk & Heimer, 2008). Det kan till och med underlätta för kvinnor att berätta om våld om de får direkta frågor om det (Björk &

Heimer, 2008).

Kvinnor som söker akut vård efter att ha varit utsatta för våld befinner sig ofta i chock och kan tycka att det är svårt och jobbigt att sitta i ett väntrum fullt av människor. De är i stort behov av att bli sedda och bli bekräftade (Olive, 2017). Kvinnor vill bli bemötta med empati och de betonar också vikten av tillit till vårdgivaren. De är också viktigt att vårdpersonalen inte är dömande. Kvinnor som varit utsatt för sexuellt våld är också i ett stort behov av att bli informerade i varje steg vid en fysisk undersökning (Campbell et al., 2013).

Det finns många anledningar till att kvinnor inte berättar om våldet. Det kan handla om rädsla för att våldet ska eskalera eller för att bli dömda av hälso- och sjukvårdspersonalen. Det är också vanligt att kvinnor utsatta för våld känner skam. En annan anledning till att kvinnor inte berättar är att de inte identifierar det som de utsätts för som våld (Evans & Feder, 2015).

Det är viktigt att barnmorskan och även övrig hälso- och sjukvårdspersonal har kunskap om våldets alla former och att de vågar ställa frågan om våld.

Teoretisk ram

Halldorsdottir och Karlsdottir (2011) beskriver i sin teori vad som gör en barnmorska till en bra barnmorska. I teorin används termen “the childbearing women” som definieras som en kvinna i fertil ålder som är en del av en familj och samhälle. Kvinnor i förlossningsarbete befinner sig i en utsatt situation och har ett större behov av stöd som är i form av

professionell hjälp av en kompetent barnmorska (Halldorsdottir & Karlsdottir, 2011). Även om våldsutsatta kvinnor ej befinner sig i förlossningsarbete har de en liknande utsatt position och har ett stort behov av stöd.

(11)

11

Omvårdnaden som barnmorskan ger behöver vara anpassad efter kvinnors behov och har som mål att stärka kvinnan och hennes familj. Teorin bygger på följande fem grundprinciper;

Professionell omvårdnad

Barnmorskan ansvarar och ger omvårdnad inom sin profession. Hon bör vara varm och visa omtanke samt förståelse för kvinnans situation samt ge ett passande emotionellt stöd. Hon har ett empatiskt förhållningssätt och är icke-dömande. Hon är påläst på olika kulturella

bakgrunder, visar förståelse och underlättar för kvinnor att söka hjälp. Hon har som mål att ge så bra omvårdnad som möjligt och respekterar kvinnans autonomi.

Professionell visdom

Barnmorskan är påläst och kombinerar den kunskapen med sina erfarenheter. Hon vet vad hon gör och varför. Hon jobbar för kvinnan och har kvinnans bästa i åtanke. Hon vet när hon behöver hjälp i kvinnans vård och kan trösta och hjälpa kvinnan.

Utveckling

Barnmorskan strävar efter att ständigt utvecklas och växa i sin roll som barnmorska, men även personligen. Hon har god självkännedom och tar hand om sig själv.

Interpersonell kompetens

Barnmorskan har förmåga att interagera med kvinnan och hennes familj vilket ger en bra kommunikation. Kommunikationen anpassas efter kvinnan och skapar tillit och samarbete vilket ger en tryggare kvinna.

Professionell kompetens

Barnmorskan har goda teoretiska kunskaper och ansvarar för kvinnans säkerhet. Hon arbetar för att stärka kvinnan. Hon kan se vilka behov och omvårdnad som kvinnan behöver och kan ge den omvårdnaden. Hon är kvinnans företrädare inom vården och leder arbetet kring kvinnan (Halldorsdottir & Karlsdottir, 2011).

Problemformulering

Det saknas fortfarande kunskap om vad kvinnor behöver för stöd av vården då enbart ett fåtal kvinnor vågar anmäla brott eller söka hjälp från sjukvården, Socialtjänsten och

kvinnofridsjourer/-mottagningar. Det finns stora mörkertal globalt och därav vet vi inte hur många som varit utsatta för våld. Vid frågor om våld inom sjukvården behöver

sjukvårdspersonal ha kunskap om att våld inte enbart är fysiskt utan kan manifestera sig även som psykiskt, sexuellt, hot, förföljelse med mera. Inom sjukvården krävs det att dessa

kvinnor får ett gott och tryggt omhändertagande var än de befinner sig i livet.

(12)

12 Syfte

Syftet är att få en ökad kunskap kring våldsutsatta kvinnor och den vård som ges genom att besvara följande frågeställningar;

1. Hur ser omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården ut?

2. Vad är kvinnors erfarenheter av bemötande från vårdpersonal efter att de har berättat för dem om sina erfarenheter?

METOD

Design

En litteraturstudie med systematisk sökning och analys har genomförts, vilket innebär att artiklar söktes fram och analyserades utifrån valt område (Friberg, 2006). Fördelen med denna design är att det gav en utökad förståelse inom ämnesvalet våldsutsatta kvinnor samt en summering över det aktuella kunskapsläget (Friberg, 2006).

Urval

Inklusionskriterier för studien var att artiklarna berörde ämnet våld mot kvinnor och att artikeln fanns tillgänglig elektroniskt via Uppsala Universitetsbibliotek. Artiklarna var skrivna och publicerade inom de 10 senaste åren, besvarade studiens syfte och

frågeställningar i rubrik eller abstrakt. Om kriterierna uppfylldes lästes artiklarna i fulltext och om den då besvarade studiens syfte och frågeställningar kom den att inkluderas i analysen. Enbart kvalitativa studier inkluderades då vi önskade få en ökad förståelse av kvinnornas erfarenheter. Ålderskriterierna var att kvinnorna i studierna var över 15 år då man i Sverige räknas som myndig i sexuella sammanhang.

Exklusionskriterier var att artiklarna var skrivna på andra språk än engelska och svenska, att artiklarna ej fanns tillgängliga i fulltext online samt artiklar som ej fått ett etiskt

godkännande.

Datainsamlingsmetod

Vetenskapliga artiklar söktes fram i databaser för att få en utökad kunskap inom området och för att få en översikt över mängden forskningsartiklar och litteratur som fanns att tillgå (Forsberg & Wengström, 2016).

(13)

13 Tillvägagångssätt

När litteratursökningen gjordes i databasen PubMed lästes alla artiklars titlar systematiskt.

Om titeln var relevant för litteraturstudiens syfte lästes artikelns abstrakt. Saknades ett abstrakt för artiklar exkluderades den helt från litteraturstudien. Om litteraturstudiens syfte berördes i artikelns abstrakt granskades artikelns resultat. Artiklar som inte fanns tillgängliga i fulltext elektroniskt exkluderades också från litteraturstudien. Alla artiklar med ett resultat som besvarade litteraturstudiens syfte och frågeställning inkluderades i analysen.

Litteratursökningen i databasen CINAHL genomfördes på samma sätt som i PubMed.

En första sökning genomfördes för att få en övergripande bild av vilken forskning som fanns inom ämnesområdet. Därefter begränsades sökningen för att sedan kunna välja ut artiklar som kvalitetsgranskades. Valda studier kvalitetsgranskades och sedan granskades de ånyo för att sedan jämföras beträffande likheter och skillnader (Friberg, 2006; Forsberg & Wengström, 2016).

Sökstrategi

Vid sökning av vetenskapliga artiklar användes framförallt medicinska databaser, se tabell 1 (bilaga 1). Databaserna PubMed och CINAHL användes via tillgång från Uppsala universitet.

Innan sökningen togs sökord fram i Svensk MeSH. Vid sökning användes nyckelorden i kombination med den booleska sökoperatoren “AND”. Enligt Kristensson (2014) kan användandet av de booleska sökoperatorerna vid sökning av artiklar öka sökningens sensitivitet och specificitet.

Databaserna PubMed och CINAHL innefattar relevant och aktuell forskning inom det valda ämnet. Vid sökningarna i PubMed applicerades filter för att få bättre och mer relevanta träffar. Dessa filter var att datum för publikation inte skulle vara äldre än 10 år, studien skulle innefatta människor och att artikeln skulle vara skriven på engelska eller svenska. Ord från svensk MeSH som söktes fram och användes var “Domestic violence”, “Rape”, “Patient care”, “Battered women”, “Disclosure”, “Intimate partner violence”, “Health services”,

“Women”, Violence, och “Qualitative Research”. Dessa kombinerades med engelska ord för att få en snävare inriktning i sökresultaten. De engelska orden var “Narrate”, “Experience”,

“Response”, “Womens experience”, “Patients experience”, “Midwife”, “Health care” och

“Qualitative”.

(14)

14 Forskningsetiska överväganden

Litteraturstudier kräver i sig inget etiskt godkännande. I Helsingforsdeklarationen (2008) står att läsa att forskning som utförs på människor ska se till individens hälsa, konfidentialitet, integritet och autonomi. Vidare bedömde vi att studien gör mer gott än ont och bidrar till en förbättrad vård samt att de studier som valdes ut till vår litteraturstudie hade fått ett etiskt godkännande. För att en studie ska få etiskt godkännande krävs bland annat att

studiedeltagare har förstått informationen kring studien och givit sitt samtycke till att delta.

Varje inkluderad artikel har fått etiskt godkännande, och vi strävade efter att vara objektiva, utgå från en granskningsmall och inte förvränga eller plagiera data (Polit & Beck, 2018).

Bearbetning och analys

Kvalitetsanalys

Totalt söktes 613 artiklar fram varav 53 abstrakt granskades. Av dessa valdes 37 artiklar ut.

Artiklarna lästes igenom flertalet gånger av båda författarna för att få en tydlig överblick över innehållet i varje enskild artikel. Sju artiklar exkluderades då de inte svarade på studiens syfte. Två exkluderades då de saknade etiskt godkännande. Totalt kvalitetsgranskades 28 artiklar varav 26 studier kom att ingå i litteraturstudien. Artiklarna granskades av båda författarna tillsammans. Vid analys och kvalitetsgranskning av artiklarna lästes de igenom ett flertal gånger för att få en god helhetssyn över artiklarnas kvalitet och resultat. Som mall för kvalitetsgranskningen användes en mall från Statens beredning för medicinsk och social användning [SBU] (2020) för kvalitativa artiklar med modifiering av författarna. Ett

poängsystem användes och för varje ja-svar fick artikeln ett poäng och därefter summerades poängen för varje artikel. Totalt kunde en artikel erhålla 11 poäng. För bedömning av

kvalitetsgrad kom författarna överens om att låg kvalitet var <5 poäng, medelhög 6-8 och hög 9-11 poäng. De artiklar som hade låg kvalitet kom att exkluderas ur studien i enlighet med Polit & Beck (2018). Efter att kvalitetsgranskningen genomförts framkom det att 22 artiklar bedömdes ha hög kvalitet, fyra artiklar ansågs ha medelhög kvalitet och två artiklar ansågs ha låg kvalitet.

Resultatanalys

Artiklarna som valdes ut och ingick i arbetet presenteras både i löpande text samt i tabell 2 (bilaga 2). Vid analys av artiklarna urskildes nyckelord samt likheter och skillnader för att

(15)

15

sedan skapa kategorier (Forsberg & Wengström, 2016). Allt material som söktes fram genomgick en innehållsanalys enligt modifierad mall av Polit och Beck (2009). Genom en innehållsanalys kunde kategorier och subkategorier skapas. Innehållsanalysen bestod av fem steg och gick ut på att artiklarnas texter analyserades, därefter gavs begreppen koder utifrån vad artiklarna handlade om, sedan bildades det kategorier och teman och slutligen

diskuterades och tolkades resultatet, se exempel i tabell 3 (Forsberg & Wengström, 2016).

Tabell 3. Exempel på innehållsanalys

Citat Kod Kategori Tema

“The midwives stated that they lacked knowledge of violence in close relationships. The majority had not received training about the subject during their midwifery education.”

Finnbogadóttir, Torkelsson, Christensen & Persson, 2020

Saknar utbildning

Brist på kunskap

Omhändertagande

“Rather than receiving empathetic care they reported being pitied and blamed, with consequent negative effects on their feelings of self and self- worth.”

Reisenhofer & Seibold, 2013

Bli

skuldbelagd

Negativa erfarenheter

Kvinnors erfarenheter

(16)

16

RESULTAT

Litteraturstudien har resulterat i två huvudkategorier; omhändertagandeav våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården och kvinnors erfarenheter samt fem underkategorier, se tabell 4.

Tabell 4. Huvud- och underkategorier som framkom i analysen

Huvudkategorier Underkategorier

Omhändertagande av våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården

- Praktiskt omhändertagande och åtgärder

- Brist på kunskap och rutiner

Kvinnors erfarenheter - Positiva erfarenheter

- Negativa erfarenheter - Barriärer som förhindrar att

kvinnorna berättar om våld

Omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården

Praktiskt omhändertagande och åtgärder

Omhändertagande bestod främst av att skriva remisser eller hänvisa kvinnorna vidare till andra instanser (Alvarez et al., 2018; Bradbury-Jones et al., 2017; Dheensa et al., 2020;

Finnbogadóttir et al., 2020; Malpass et al., 2014; Mauri et al., 2015; Rizkalla et al., 2020;

Sutherland et al., 2014). Vid behov fick kvinnan komma till ett skyddsboende (Alvarez et al., 2018; Sutherland et al., 2014; Rizkalla et al., 2020), men det kunde vara kö till dessa eller brist på existerande skyddsboenden (Alvarez et al., 2018).

Kvinnor som varit utsatta för sexuellt övergrepp fick komma för undersökning där man dokumenterade skador samt samlade bevis inför en eventuell rättegång. De blev också undersökta och erbjöds provtagning för sexuellt överförbara infektioner samt fick behandling för eventuellt oönskade graviditeter. Praktiskt omhändertagande efter att ha utsatts för ett sexualbrott bestod av att låta kvinnorna duscha och få rena kläder samt att de erbjöds samtalsstöd och krishantering (Cowley et al., 2014; Majeed-Arissa et al., 2019).

(17)

17

När barn till kvinnorna var inblandade tog några studier upp att personalen var tvungna att anmäla till socialtjänsten (Finnbogadóttir et al., 2020; Rizkalla et al., 2020; Spangaro et al., 2020). Detta ansågs kunna vara en lättnad då det underlättade för personalen att kunna ingripa när de identifierade våld (Rizkalla et al., 2020; Trevillion et al., 2012).

Personalen kunde också jobba mot våldsutsatthet genom att utbilda kvinnor i vad ett

hälsosamt och sunt förhållande var så att de själva skulle bli medvetna om ifall de var utsatta för våld (Bradbury-Jones et al., 2017; Sutherland et al., 2014). Att sprida information om vart kvinnan kunde vända sig om hon var i behov av hjälp kunde vara en åtgärd. Det kan handla om att dela ut ett informationskort, ha posters på väggen eller broschyrer i väntrummet (Spangaro et al., 2020).

Brist på kunskap och rutiner

Flera av artiklarna belyste problemet att hälso- och sjukvårdspersonal upplevde att de inte hade tillräckligt med kunskap och utbildning om hur de skulle agera om de mötte en kvinna som har varit eller är utsatt för våld (Alvarez et al., 2018; Bradbury-Jones et al., 2017;

Dheensa et al., 2020; Dichter et al., 2015; Finnbogadóttir et al., 2020; Henriksen et al., 2017;

Mauri et al., 2015; Mørk et al., 2014; Rizkalla et al., 2020; Trevillion et al., 2012) och att det inte kändes naturligt att ställa frågan om våld (Mørk et al., 2014) eller att det var svårt att fråga och identifiera våld (Alvarez et al., 2018; Mauri et al., 2015). Fysiskt våld ansågs lättare att upptäcka än andra typer av våld (Mauri et al., 2015; Mørk et al., 2014). Det fanns en bild i en av studierna att de gravida kvinnor som barnmorskorna ansvarade för inte var en utsatt grupp och att det därför inte var motiverat att fråga alla om våld (Henriksen et al., 2017). En studie tog upp att det inte var kostnadseffektivt att screena för våld (Mørk et al., 2014).

Många ansåg att det behövdes en instans som var specialiserade på kvinnor som är

våldsutsatta och att det är viktigt med samarbete mellan professioner och instanser (Dheensa et al., 2020; Mauri et al., 2015; Rizkalla et al., 2020; Trevillion et al., 2012).

Det fanns också olika åsikter kring om det var hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar att screena för våld samt hantera åtgärder för kvinnor som är utsatta för våld. En del ansåg att det inte ingick i deras yrkesroll att jobba med våldsutsatthet (Keeling & Fisher, 2015; Loke et al., 2012; Trevillion et al., 2012) medan andra ansåg att det var deras plikt att upptäcka och hjälpa utsatta kvinnor (Mauri et al., 2015). Personalen var också rädda för att frågan om våld

(18)

18

skulle upplevas kränkande för kvinnorna (Mauri et al., 2015). Det var också lätt hänt att våldet översågs och att fokus hamnade på sjukdomar (Trevillion et al., 2012).

Kvinnors erfarenheter av bemötande från vårdpersonal efter att berättat om våld I de flesta studier var kvinnors upplevelser av bemötandet mycket varierande och det kunde vara både negativt och positivt i samma studie.

Positiva erfarenheter

Kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt ansåg generellt att bemötandet var bra när de var i kontakt med vården för att göra en forensisk undersökning. Bemötandet var lugnt och empatiskt och trots den svåra sits som kvinnorna var i upplevde de att personalen lugnade dem och gjorde ett bra jobb. De fick utförliga förklaringar till vad som gjordes och varför samt att de upplevde att de hade möjlighet att påverka vad som skulle göras (Fehler-Cabral et al., 2011; Majeed-Arissa et al., 2019).

Andra upplevde att det var bra att få valmöjligheter, att få information om vilken hjälp som finns att tillgå och sedan inte bli skuldbelagda för att de kvarstannar i ett våldsamt

förhållande. Kvinnorna visste att stöd fanns att få när de var redo (Bradbury-Jones et al., 2017; Fehler-Cabral et al., 2011). Det var också uppskattat av kvinnorna att personalen hade en neutral attityd och inte visade om de hade åsikter i fråga om att lämna den våldsamma partnern (Loke et al., 2012 ; Narula et al., 2012; Rizkalla et al., 2020).

En positivt bemötande bestod av att kvinnan upplevde att personalen var förstående och medkännande (Dichter et al., 2015; Fehler-Cabral et al., 2011; Örmon et al., 2013). Att bara få prata om sin våldsutsatthet kunde vara ett stöd i sig (Kataoka & Imazeki, 2018; Malpass et al., 2014). En del kvinnor uppgav att de upplevde att personalen hade bemött dem utan att vara dömande (Spangaro et al., 2020).

Negativa erfarenheter

Kvinnor som berättade om våldet kunde uppleva att hälso- och sjukvårdspersonalen var dömande i sitt bemötande (Reisenhofer & Seibold, 2013) och att de inte blev tagna på allvar (Pratt-Eriksson et al., 2014; Örmon et al., 2013). Kvinnorna upplevde att personalen kunde förminska våldet och att de kunde ifrågasätta kvinnorna (Keeling & Fisher, 2015; Narula et

(19)

19

al., 2012; Örmon et al., 2013) samt att kvinnorna kände sig skuldbelagda av personalen (Reisenhofer & Seibold, 2013; Örmon et al., 2013). Detta gjorde att en del kvinnor upplevde att personalens bemötande speglade våldsutövaren och att de på nytt kände sig utsatta för våld (Keeling & Fisher, 2015; Pratt-Eriksson et al., 2014). Personalen kunde vara oempatiska och oförstående (Pratt-Eriksson et al., 2014; Reisenhofer & Seibold, 2013). Andra negativa erfarenheter gällde tiden och att kvinnorna fick vänta länge i väntrum på att de skulle bli deras tur att få träffa en hälso- eller sjukvårdspersonal (Majeed-Arissa et al., 2019; Özçakar et al., 2016). I en av studierna upplevde kvinnorna att det uppmanades att inte prata om våldet de utsattes för och att vården de blev lovade uteblev (Trevillion et al., 2012).

Inom psykiatrivården var det lätt hänt att våld ansågs vara sekundärt och att den psykiska diagnosens behandling gick före (Trevillion et al., 2012; Örmon et al. 2013). Studier belyste också att många kvinnor inte ansåg att vården var en plats där man kunde diskutera våld utan att fokus låg på sjukdomar och skador (Narula et al., 2012; Pratt-Eriksson et al., 2014).

Barriärer som förhindrar att kvinnorna berättar om våld

Brist på tillit var en barriär och den innefattade även att vårdpersonalen aldrig ställde frågan om våldsutsatthet, kvinnorna sade även att frågan om våld behöver ställas ett flertal gånger då det inte är lätt att öppna upp sig för någon du inte känner (Dichter et al., 2015; Shaheen et al., 2020; Trevillion et al., 2012). Kvinnorna var osäkra på hur sekretessen inom vården

fungerade och var vidare oroliga över att förlora vårdnaden över barnen eller att inte klara sig ekonomiskt då det innebär utebliven inkomst om de lämnar sin partner samt att de kände ett skuldbeläggande från samhället (Dichter et al., 2015; Shaheen et al., 2020; Trevillion et al., 2012). Att den våldsamma partnern alltid var med under besöken gjorde det i princip omöjligt för kvinnan att berätta om sin situation (Garnweidner-Holme et al., 2017; Reisenhofer &

Seibold, 2013).

DISKUSSION

Resultatdiskussion

Denna litteraturstudie har resulterat i två huvudkategorier; omhändertagande av våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården och kvinnors erfarenheter. Kategorin omhändertagande har två underkategorier vilka är följande;

(20)

20

praktiskt omhändertagande och åtgärder där de åtgärder som vidtas består till största del av att remittera kvinnan till andra instanser för vidare hjälp och brist på kunskap och rutiner där det har framkommit att många inom hälso- och sjukvård anser sig sakna kunskap och

utbildning i både vad gäller att identifiera våld, men framför allt i hur man bäst agerar och bemöter en våldsutsatt kvinna för att på bästa sätt kunna hjälpa henne.

Kvinnors erfarenheter består av tre underkategorier; positiva erfarenheter där kvinnorna blivit bemötta med empati, blivit tagna på allvar och att de tillåtits prata om våldet. I

underkategorier negativa erfarenheter vittnar kvinnor om att de blivit skuldbelagda, dömda och förminskade och i sista underkategorin barriärer som förhindrar att kvinnorna berättar om våld uppger kvinnor att de barriärer som finns var bristande tillit och de är rädda för att bli skuldbelagda och dömda, men att det också är svårt då våldsutövaren ständigt närvarar samt att det finns ekonomiska hinder.

Flera studier tar upp att kvinnor väljer att inte berätta om våld då de känner skam och skuld samt att de är rädda för att bli bemötta med en dömande attityd och att bli skuldbelagda (Loke et al., 2012; Narula et al., 2012; Rizkalla et al., 2020). Studierna tar också upp att kvinnorna inte alltid inser att det de är utsatta för är våld (Malpass et al., 2014; Narula et al., 2012;

Reisenhofer & Seibold, 2013). Det framgår också av många av studierna att kvinnor generellt inte har något emot att bli tillfrågade om våld (Dichter et al., 2015; Kataoka & Imazeki, 2018;

Narula et al., 2012; Spangaro et al., 2020) och att raka frågor underlättar att berätta om våldet (Dichter et al., 2015). Detta stämmer överens med tidigare kunskap och forskning (Almqvist et al., 2018; Björk & Heimer, 2008; Campbell et al., 2013; Evans & Feder, 2015; Kelly, 2011). Dock framkom det i en studie att kvinnor inte alls ville bli tillfrågade eftersom det kunde uppfattas som kränkande för kvinnan. Frågan skulle bara ställas om det fanns tydliga tecken på våld, till exempel blåmärken eller om de verkade ledsna, men det kunde vara acceptabelt att få frågan om frågan ställdes empatiskt och sensitivt och utan att vara dömande (Mørk et al., 2014).

Flera studier visade att det finns faktorer som bidrar till om kvinnorna pratar om våld med vårdpersonalen eller ej (Dichter et al., 2015; Shaheen et al., 2020; Trevillion et al., 2012).

Dessa var bland annat att kvinnorna inte blir trodda (Örmon et al., 2013), rädsla att förnedras/

utsättas för skam (Trevillion et al., 2012), brist på tillit till vårdpersonalen (Shaheen et al., 2020; Dichter et al., 2015), att våldsutövaren var närvarande på sjukvårdsbesöket

(Reisenhofer & Seibold, 2013) och att inte respekteras (Pratt-Eriksson et al., 2014).

(21)

21

Personalen ansåg att det var viktigt att skapa en relation med kvinnan för att på så sätt skapa tillit. Empati och att inte vara dömande i mötet med kvinnan ansågs också vara viktiga egenskaper (Finnbogadóttir et al., 2020; Mauri et al., 2015) vilket bekräftar den kunskap och forskning som finns (Campbell et al., 2013).

Enligt vårdrutinen för våldsutsatta kvinnor ansvarar vården för att identifiera våldsutsatta kvinnor som besöker sjukvården (Region Uppsala, 2020). I flertalet studier ansåg

vårdpersonal att de inte hade tid, kunskap eller nog erfarenhet för att ta upp frågan om våld och inte heller veta vad de ska svara eller hur de ska hantera våldsutsatta kvinnor (Alvarez et al., 2018; Bradbury-Jones et al., 2017; Dheensa et al., 2020; Dichter et al., 2015;

Finnbogadóttir et al., 2020; Henriksen et al., 2017; Mauri et al., 2015; Mørk et al., 2014;

Rizkalla et al., 2020; Trevillion et al., 2012). Enligt PM i Uppsala ska kvinnor som är utsatta för våld alltid vidtalas i enrum. Vidare ska kvinnan erbjudas stöd och hjälp från

Kvinnofridsmottagningen (Region Uppsala, 2020). I flera av artiklarna framkom det att det var svårt för kvinnorna att prata om våldet på grund av att partners som utsatte kvinnorna för våld ofta var ständigt närvarande (Gardweidner-Holme et al., 2017; Reisenhofer & Seibold, 2013). Vid sexuellt våld och våldtäkt menar PM från regionen (2020) att kvinnan ska tas om hand på ett värdigt psykosocialt sätt, spårsäkring ska genomföras och information kring vidare handläggning och kontakt med instanser initieras. I artikeln av Cowley et al. (2017) beskrivs liknande procedurer och hur de kan genomföras på ett sätt som är både professionellt och psykosocialt värdigt genom att under hela besöket informera kring vårdprocedurerna, vad som görs och varför samt inhämta godkännande från kvinnorna. Vidare tar Region Uppsalas PM (2020) upp att det är viktigt med sekretessen, det som journalförs skrivs under ett skyddat sökord som inte kan läsas hemifrån via mina sidor på 1177. Sekretessen tas upp som ett bekymmer i flera artiklar som ett orosmoment för kvinnorna (Dichter et al., 2015; Rizkalla et al., 2020).

Två av studierna (Fehler-Cabral et al., 2011; Majeed-Arissa et al., 2019) handlade om kvinnor som varit utsatta för våldtäkt och besökt en specialistinriktad avdelning för just sexualbrott där personalen var specialtränade just för att samla bevis, undersöka och erbjuda specifik omvårdnad. I dessa artiklar uppgav kvinnorna nästan uteslutande att de blivit bra bemötta och att personalen gjort undersökningen hanterlig trots det svåra de varit med om. En slutsats som kan dras av detta är att om personalen får bra utbildning eller att avdelningen är speciellt inriktad på våldsutsatta kvinnor så kan en bättre omvårdnad och ett bättre

(22)

22

omhändertagande ges till dessa kvinnor. Detta bekräftar teorin om att utbildning behövs och att det bidrar till bättre vård för våldsutsatta kvinnor (Robinson, 2010).

Halldorsdottir och Karlsdottirs (2011) barnmorsketeori tar upp vad som gör en barnmorska till en god barnmorska. I samtliga studier tas brister inom vården upp och i nästan alla

situationer finns det utrymme för barnmorskans utveckling. Professionell omvårdnad innebär att barnmorskan ska vara ett gott emotionellt stöd och stödja när det finns behov. I flera av studierna visar resultatet på att de inte blivit bemötta på ett önskvärt sätt. Kvinnorna önskar bli bemötta med hänsyn och respekt (Pratt-Eriksson et al., 2014; Loke et al., 2012; Narula et al., 2012; Rizkalla et al., 2020) vilket är det som även Halldorsdottir och Karlsdottir

framhäver i sin teori. Professionell visdom avser bland annat att barnmorskan är påläst och vid möte med en våldsutsatt kvinna kan det innebära att barnmorskan undervisar i vad som är en god relation vilket två studier visade hade gott inflytande på kvinnan och i vissa fall även var ett ögonöppnande (Bradbury-Jones et al., 2017; Sutherland et al., 2014). Utveckling för en barnmorska är något som barnmorskan gör inom hela yrkeslivet, det krävs att

barnmorskan då har god självkännedom och växer inom yrkesrollen. Resultatet visade att självkännedom kunde vara bra då kvinnorna inte ville bli skuldbelagda eller känna skam (Loke et al., 2012; Narula et al., 2012; Rizkalla et al., 2020), då är det extra viktigt som professionell att kliva in i yrkesrollen och lägga privata åsikter åt sidan. Vidare tar Halldorsdottir och Karlsdottir (2011) upp att barnmorskan bör inneha interpersonell

kompetens och professionell kompetens, barnmorskan ska då kunna kommunicera på lämplig nivå med kvinnan och även inneha kunskap samt arbeta för att stärka kvinnan.

Resultatet av litteraturstudien visar ett behov av ytterligare forskning om hur kvinnor som varit utsatta för våld önskar bli bemötta. Vidare finns behov av forskning rörande hur sjukvården och dess personal utbildas i bemötande av våldsutsatta och hur stödet till vårdpersonalen ser ut.

Metoddiskussion

Vid studiens start genomfördes en första litteratursökning för att säkerställa att det fanns tillräckligt med artiklar inom det valda området. Till grund för sökningen användes databaserna PubMed och CINAHL, varav PubMed främst är inriktad mot medicin och CINAHL mot omvårdnad. Det var en styrka att båda databaserna användes då det finns

(23)

23

relevanta artiklar inom båda databaserna (Polit & Beck, 2018). Sökoperatoren “AND”

användes för att kunna identifiera artiklar som var relevanta för studien. Författarna uteslöt sökoperatorerna “OR” och “NOT” för att inte exkludera relevant forskning i enighet med Polit & Beck (2018). Ämnesområdet var stort vilket är både en styrka och svaghet, författarna tror att om de hade begränsat ämnesområdet till ett specifikt område inom våld såsom våld i nära relation hade det blivit lättare att få en överblick över ämnet. Samtidigt som inklusion av alla sorters våld och kunskap kring detta är viktigt att lyfta.

Vid genomförandet av den systematiska sökningen användes begränsningar såsom att artiklarna skulle vara skrivna på engelska, det var viktigt så att båda författarna kunde läsa, granska och analysera artikeln och styrker denna studies kvalitet (Willman et al., 2016).

Inklusionskriterierna för studien var kvinnor över 15 år, att studien var skriven på engelska eller svenska, att det fanns ett etiskt godkännande, finnas tillgängliga i fulltext, artiklarna var publicerade inom de 10 senaste åren samt att denna studies syfte besvarades. Studier med hög och medelhög kvalitet inkluderades i litteraturstudien vilket är en styrka. Vid sökningen användes MeSH-termer i kombination av fritext och sökoperatoren “AND” för att bredda sökningen.

Vid sökning av vetenskapliga artiklar kan det ha blivit fel i den systematiska sökningen.

Enligt Kristersson (2014) är det ett vanligt misstag och förekommer ofta på grund av oerfarenhet. Det i sig innebär att resultaten kan vara mindre trovärdiga. Brist på erfarenhet kan även ha bidragit till ett förlängt sökförlopp och svårigheter i att hitta rätt MeSH-termer.

Artiklarna lästes igenom av författarna enskilt och därefter tillsammans, för att minska risken för bias (Polit & Beck, 2018). Granskning av artiklarna utfördes även de enskilt, därefter jämförde författarna resultatet av granskningen. Det styrker kvalitetsgranskningen och minskar risken för bias (Mårtensson & Fridlund, 2017). Granskningsmallen som användes var avsedd för kvalitetsgranskning av kvalitativa studier och var således passande för studiens syfte och stärker därav kvaliteten (Willman, Bahtsevani, Nilsson & Sandström, 2016). Enligt Polit och Beck (2018) bör studien innefatta en artikelmatris för att kvaliteten på studien ska kunna styrkas. Författarna presenterar en artikelmatris där artiklarna som ingick i studien presenteras. Vid kvalitetsgranskningen av artiklarna bedömdes artiklarna om de hade låg-, medelhög eller hög kvalitet. Till hjälp användes en mall från SBU (2020). Om en annan kvalitetsgranskningsmall hade använts hade andra studier kunnat ingå och resultatet hade

(24)

24

kunnat se annorlunda ut. Inkluderade artiklar bestod enbart av medelhöga och hög kvalitet för att öka studiens validitet. Studiens syfte behöver vara begripligt, ändamålsenligt och tydligt formulerat. Datainsamlingen måste vara tydligt beskrivet och vara anpassat till val av

studiemetod (Kristersson, 2014). Om studierna levde upp till detta ansågs de ha hög kvalitet.

Vid granskning av abstrakt så fanns det artiklar som kunde varit intressanta för studien men som var avgiftsbelagda. De avgiftsbelagda artiklarna exkluderades. Analys av artiklarna syftar till att studera var del av artikeln för sig. Författarna letade efter likheter och olikheter i analysen. Därefter gjordes en innehållsanalys för att identifiera teman och kategorier. I enighet med Danielsson (2017) påvisas hur författarna av litteraturstudien har genomfört analysen för att kvaliteten på studien ska kunna säkerställas.

Flertalet av artiklarna som kom att ingå i studien var genomförda i andra länder. Då sjukvårdssystemet och samhället är uppbyggt på olika sätt i olika länder där det även råder annan kultur är det en svaghet. Överförbarheten kan påverkas av detta men de studier som inkluderades var tydligt beskrivna vilket även kan styrka fynden i denna studie (Polit & Beck, 2018).

Författarna har under litteraturstudiens gång sett till sin förförståelse och försökt vara objektiva vid framställningen av studiens resultat. Förförståelse innebär den vetskap som forskarna har inom det ämnesområde som studeras (Forsberg & Wengström, 2016). Enligt Kristersson (2014) kan tillförlitligheten påverkas utifrån hur författarna har tolkat resultatet i resultatartiklarna. Under litteraturstudiens gång har båda författarna fått ökad motivation till att arbeta för kvinnors rätt i samhället samt kvinnors rätt till hälsa, sjukvård och säkerhet.

Slutsats

Genom att ha utbildad personal kan våldsutsatta kvinnor få ett bättre bemötande och känna sig trygga i vårdsituationer. Efter en våldtäkt är det av stor vikt att hälso- och

sjukvårdspersonal som kvinnan först kommer i kontakt med har den kunskap och kompetens som krävs för att kunna erbjuda kvinnan den omvårdnad hon är i behov av. Detta gäller vid all form av våld som kvinnor kan vara utsatta för. Det är många undersökningar och

kontakter med olika myndigheter och där är det första mötet med sjukvården avgörande.

(25)

25

Barnmorskeprogrammet saknar tillräcklig undervisning om vilken vård som ges i direkt anslutning till exempel efter en våldtäkt och vilka provtagningar som är nödvändiga. Det ingår inte heller i utbildningen om vad nästa steg blir efter att en kvinna har berättat att hon är utsatt för våld i hemmet. Det finns ett behov av vidare forskning kring vilken utbildning personal som kommer i kontakt med dessa kvinnor samt vilket bemötande dessa kvinnor upplever och behöver.

(26)

26

REFERENSER

Alhabib, S., Nur, U., & Jones, R. (2010). Domestic violence against women: Systematic review of prevalence studies. Journal of Family Violence, 25(4), 369-382. doi:

doi:http://dx.doi.org.ezproxy.its.uu.se/10.1007/s10896-009-9298-4

Almqvist, K., Källström, Å., Appell, P. & Anderzen-Carlsson, A. (2018). Mothers' opinions on being asked about exposure to intimate partner violence in child healthcare centres in Sweden. Journal of Child Health Care, 22(2), 228-237. doi: 10.1177/1367493517753081

*Alvarez, C., Debnam, K., Clough, A., Alexander, K. & Glass, N. (2018). Responding to intimate partner violence: Healthcare providers' current practices and views on integrating a safety decision aid into primary care settings. Research in nursing & health 41(2), 145-155.

doi: 10.1002/nur.21853

Björk, A. & Heimer, G. (2008). Hälso- och sjukvårdens ansvar. Heimer, G.M. & Sandberg, D. (Red.). Våldsutsatta kvinnor: samhällets ansvar. (2., [rev.] uppl., ss. 111-156). Lund:

Studentlitteratur.

*Bradbury-Jones, C., Clark, M. & Taylor, J. (2017). Abused women’s experiences of a primary care identification andreferral intervention: a case study analysis. Journal of advanced nursing, 73(12), 3189-3199. doi: 10.1111/jan.13250

Brottsbalk (SFS 1962:700-SFS 2020:617). Justitiedepartementet.

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/brottsbalk-1962700_sfs-1962-700

Brottsförebyggande rådet [BRÅ]. (2014). Brott i nära relationer (2014:8).

https://www.bra.se/download/18.9eaaede145606cc8651ff/1399015861526/2014_8_Brott_i_n ara_relationer.pdf

(27)

27

Campbell, R., Greeson, M. & Fehler-Cabral, G. (2013). With care and compassion:

adolescent sexual assault victims' experiences in Sexual Assault Nurse Examiner programs.

Journal of Forensic Nursing, 9(2), 68-75. doi: 10.1097/JFN.0b013e31828badfa

*Cowley, R., Walsh, E. & Horrocks, J. (2014). The Role of the Sexual Assault Nurse Examiner in England: Nurse Experiences and Perspectives. Journal of forensic nursing, 10(2), 77-83. doi: 10.1097/JFN.0000000000000026

*Dheensa, S., Halliwell, G., Daw, J., Jones, S. K., & Feder, G. (2020). “From taboo to routine”: a qualitative evaluation of a hospital-based advocacy intervention for domestic violence and abuse. BMC Health Services Research, 20(1), 129–129.

https://doi.org/10.1186/s12913-020-4924-1

*Dichter, M., Wagner, C., Goldberg, E. & Iverson, K. (2015). Intimate Partner Violence Detection and Care in the Veterans Health Administration: Patient and Provider Perspectives.

Womens Health Issues, 25(5), 555-560. doi: 10.1016/j.whi.2015.06.006

Dicola, D. & Spaar, E. (2016). Intimate Partner Violence. Am Fam Physician, 94(8), 646- 651.

European Institute for Gender Equality [EIGE]. (2018). Jämställdhetsindex 2017: Sverige.

Hämtad den 26 november, 2020. https://eige.europa.eu/publications/gender-equality-index- 2017-sweden

Evans, M. & Feder, G. (2015). Help-seeking amongst women survivors of domestic violence:

a qualitative study of pathways towards formal and informal support. Health Expectations, 19(1), 62-73. doi: 10.1111/hex.12330

*Fehler-Cabral, G., Campbell, R. & Patterson, D. Adult Sexual Assault Survivors’

Experiences With Sexual Assault Nurse Examiners (SANEs). Journal of Interpersonal Violence, 26(18), 3618-3639. https://doi.org/10.1177/0886260511403761

(28)

28

*Finnbogadóttir, H., Torkelsson, E., Christensen, C. B., & Persson, E. (2020). Midwives experiences of meeting pregnant women who are exposed to intimate-partner violence at in- hospital prenatal ward: A qualitative study. European Journal of Midwifery, 4(September), 1- 10. https://doi.org/10.18332/ejm/125941

Forsberg, C., & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning (4. rev. uppl.). Stockholm: Natur & Kultur.

Friberg, F. (2006). Att göra en litteraturöversikt. Friberg, F. (Red.). Dags för uppsats:

vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (ss. 117-124). Lund: Studentlitteratur.

*Garnweidner-Holme, L. M., Lukasse, M., Solheim, M., & Henriksen, L. (2017). Talking about intimate partner violence in multi-cultural antenatal care: a qualitative study of

pregnant women’s advice for better communication in South-East Norway. BMC Pregnancy and Childbirth, 17(1), 123–123. https://doi.org/10.1186/s12884-017-1308-6

Halldorsdottir, S. & Karlsdottir, SI. (2011). The primacy of the good midwife in midwifery services: an evolving theory of professionalism in midwifery. Scandinavian journal of caring sciences, 25(4), 806-817. doi: 10.1111/j.1471-6712.2011.00886.x.

Helsingforsdeklarationen. (2008). Ethical principles for medical research involving human subjects. The world medical association, Inc. Hämtad den 25 november, 2020.

https://www.wma.net/wp-content/uploads/2016/11/DoH-Oct2008.pdf

*Henriksen, L., Garnweidner-Holme, L. M., Thorsteinsen, K. K., & Lukasse, M. (2017). “It is a difficult topic” - a qualitative study of midwives´ experiences with routine antenatal enquiry for intimate partner violence. BMC Pregnancy and Childbirth, 17(1), 165–165.

https://doi.org/10.1186/s12884-017-1352-2

Howell, K., Barnes, S., Miller, L. & Graham-Bermann, S. (2016). Developmental variations in the impact of intimate partner violence exposure during childhood. J Inj Violence Res 8(1).

43-57. doi: 10.5249/jivr.v8i1.663.

(29)

29

Huecker, M. R. & Smock, W. (2020) Domestic Violence. StatPearls [Internet]. Treasure Island (FL): StatPearls Publishing; 2020 Jan. Hämtad 15 oktober 2020 från

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK499891/

Johnsson-Latham, G. (2008). Mäns våld mot kvinnor i ett globalt perspektiv. Heimer, G.M.

& Sandberg, D. (Red.). Våldsutsatta kvinnor: samhällets ansvar. (2., [rev.] uppl., ss. 19-40).

Lund: Studentlitteratur.

Johnsson-Latham, G. (2019). Mäns våld mot kvinnor i ett globalt perspektiv. Heimer, G.M.

& Sandberg, D. (Red.). Våldsutsatta kvinnor: samhällets ansvar. (4., [rev.] uppl., ss. 21-56).

Lund: Studentlitteratur.

*Kataoka, Y., & Imazeki, M. (2018). Experiences of being screened for intimate partner violence during pregnancy: a qualitative study of women in Japan. BMC Women’s Health, 18(1), 75–75. https://doi.org/10.1186/s12905-018-0566-4

*Keeling, J., & Fisher, C. (2015). Health Professionals’ Responses to Women’s Disclosure of Domestic Violence. Journal of Interpersonal Violence, 30(13), 2363–2378.

https://doi.org/10.1177/0886260514552449

Kelly, U. A. (2011). Theories of intimate partner violence: From blaming the victim to acting against injustice: Intersectionality as an analytic framework. Advances in Nursing Science, 34(3), 29-51. https://doi.org/10.1097/ANS.0b013e3182272388

Krahé, B. (2018). Violence against women. Current Opinion in Psychology, 19, 6–10.

https://doi.org/10.1016/j.copsyc.2017.03.017

Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik: för studenter inom hälso- och sjukvård. Stockholm: Natur & Kultur.

*Loke, A. Y., Wan, M. L. & Hayter, M. (2012). The lived experience of women victims of intimate partner violence. DOI: 10.1111/j.1365-2702.2012.04159.x

References

Related documents

Undersökningar visar att kvinnan ofta väljer att sluta medverka i förundersökningen då hon upplever att polisen inte tar utredningen på allvar eller än värre väljer att ta

In Shandong province, the MSWM is a service for less than 41 million of totally 92 million people. The system of the municipal solid waste management in Shandong province

Den kategoriseringsprocess som kommer till uttryck för människor med hög ålder inbegriper således ett ansvar att åldras på ”rätt” eller ”nor- malt” sätt, i handling

Alla barn har förmågan till att lära sig många språk, därav finns där ingen anledning till att avstå från att tala sitt modersmål.. Det är till barnets fördel om han eller

Campbell (2008) beskriver även att det finns många kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp som väljer att inte söka hjälp eller anmäla händelsen.. Den

I föreliggande studiens resultat framkom det att deltagarna hade negativa upplevelser av deras möte med sjukvården (Dahl Spidsberg 2007; Fish &amp; Williamson 2016; Röndahl

Moderaterna minskar anslaget till följd av att pris- och löneomräkningen reduceras med 50 procent för att finansiera andra prioriterade reformer i budgetmotionen. Mot bakgrund

Lubricating oil is one of the most important products from petrol industry, by its value, several uses, technical requirements, and developments in its