4 . Iakttagna fšrŠndringar hos enskilda ord

(1)

Carl-Erik Lundbladh

Ord för personliga inre egenskaper

April 2001

(2)

Projektet Det svenska ordförrådets utveckling 1800–2000

Projektet Det svenska ordförrådets utveckling 1800–2000 finansieras med generösa bidrag från den kulturvetenskapliga donationen, som administreras av Riksbankens Jubileumsfond. I projektet deltar forskare från fem olika universitets- och högskoleorter och lika många discipliner. Projektet startade den 1 januari 2000. Den gängse för- kortningen av projektnamnet är ORDAT (Det svenska ordförrådets utveckling från artonhundra till tjugohundra).

Resultat från projektets olika delundersökningar publiceras till stor del i föreliggande rapportserie. Redaktörer för rapportserien är prof.

Sven-Göran Malmgren och FD Hans Landqvist, båda verksamma vid Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.

Skrifter som ingår i rapportserien säljs till självkostnadspris och kan rekvireras från ORDAT (att. Hans Landqvist), Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet, Box 200, 405 30 Göteborg.

(3)

ISSN 1650-2582

Produktion:

Institutionen för svenska språket Göteborgs universitet

Box 200

SE - 405 30 GÖTEBORG Reprocentralen, Humanisten Göteborg

(4)

1 . Inledning ... 1

2 . Teoretisk bakgrund ... 2

3 . Material och metod ... 4

4 . Iakttagna fšrŠndringar hos enskilda ord ... 6

5 . Redovisning ... 13

5.1. Beskrivning av enskilda ord ... 13

5.2. Beskrivning i begreppssfŠrer ... 14

5.3. Grupp 1. Ord fšr allmŠn duglighet och dess motsats ... 15

5.3.1. Nyheter ... 16

5.3.2. Nyhet > Minskning ... 17

5.3.3. Minskning ... 17

5.4. Grupp 2. Ord fšr egenskap med speciell tanke pŒ umgŠnge med andra ... 21

5.4.1. Nyheter ... 22

5.4.2. Minskning ... 25

5.4.3. Minskning > …kning ... 28

5.4.4. Ord fšr sjŠlviskhet ... 28

5.5. Grupp 3. Ord fšr egenskap med speciell tanke pŒ arbets- och samhŠllsliv ... 29

5.5.1. Nyheter ... 30

5.5.3. Minskning ... 35

5.6. Grupp 4. Ord fšr egenskap med speciell tanke pŒ vad som Šr rŠtt eller fel i moralisk mening ... 37

5.6.1. Nyheter ... 37

5.6.3. Minskning ... 39

5.7. Grupp 5. Ord i frŒga om intelligens och fšrnuft ... 43

5.7.1. Nyheter ... 43

5.7.2. …kning ... 47

5.7.4. Minskning ... 48

(5)

5.8.3. Minskning ... 54

5.9. Grupp 7. Ord i frŒga om speciellt sinnelag eller upptrŠdande... 57

5.9.1. Nyheter ... 57

5.9.3. …kning ... 65

5.9.4. Minskning ... 65

5.10. Grupp 8. Ord som utvecklats till en motsatt vŠrdeladdning ... 74

5.10.1. Ord som utvecklats frŒn positiv till negativ vŠrdering ... 74

5.10.2. Ord som utvecklats frŒn negativ till positiv vŠrdering ... 77

6 . Slutord ... 79

7 . Litteratur ... 80

8 . Fšrkortningar ... 82

9 . Fšrmodat centrala synonymer ... 83

1 0 . Excerperad litteratur ... 85

1 1 . Register ... 86

(6)

1 . Inledning

Syftet med denna delrapport i ORDAT-projektet Šr att beskriva och i mšjlig mŒn fšrklara betydelse- och bruklighetsfšrŠndringar under de 200 senaste Œren hos adjektiv fšr inre personliga egenskaper, alltsŒ adjektiv som beskriver karakteristiska, sjŠlsliga eller intellektuella beskaffenheter hos personer. Tanken bakom att vŠlja just den delen av ordfšrrŒdet, t.ex. ord som artig, snŠll och rŠttskaffens, Šr att en av de faktorer som kan spela roll vid betydelsefšrŠndring, nŠmligen en fšrŠndring av ordens referenter, i det hŠr fallet normalt inte Šr att rŠkna med. Personer kan fšrutsŠttas vara Šrliga, snŠlla respektive rŠttskaffens under hela beskrivningsperioden och egenskaperna i sig vara desamma. Inga uppfinningar, inga ekonomiska eller samhŠlleliga omdaningar har gjort Šrlighet, snŠllhet eller rŠttskaffenhet till nŒgot annat Šn vad det tidigare var. Det Šr alltsŒ normalt inte nŒgon yttre fšrŠndring i omvŠrlden som omedelbart inverkar pŒ ord som beskriver inre personliga egenskaper. Om orden har Šndrat sin betydelse eller škat eller minskat i anvŠndning torde det i stŠllet bero pŒ nŒgot som kan beskrivas som tillfŠlligheter men kanske Šr mentali- tetsfšrŠndringar hos sprŒkbrukarna, sannolikt med koppling till samhŠlleliga fšrŠndringar. Skiftningar i ordfšrrŒdet kan spegla fšrŠndringar i sprŒkanvŠndarnas uppfattning och vŠrdering. Vilka egenskaper har sprŒkgemenskapen inte lŠngre behov att beskriva, vilka egenskaper finner man i stŠllet intressanta och vilken instŠllning ršjs av ordens betydelsefšrŠndringar?

(7)

2 . Teoretisk bakgrund

Den teori som undersškningen nŠrmast ansluter till beskrivs i Keller (1994). DŠr ses sprŒkfšrŠndring som en oundviklig sociokulturell utveckling och varje sprŒkligt tillstŒnd som en icke avsedd sidoeffekt av enskilda sprŒkanvŠndares val fšr att nŒ kommunikativa mŒl. SprŒket fšrklaras som ett Óosynliga handenÓ-fenomen, en funktion av mŠnniskors avsiktliga strŠvan att uppnŒ ett resultat nŠr de var och en anvŠnder sprŒket som kommunikationsmedel. SprŒket Šr ett kollektivt fenomen, uppkommet som en icke avsiktlig fšljd av individuella talares eller skribenters sprŒkanvŠndning.

Teorin stŠmmer šverens med Teleman (1985) genom att fšrlŠgga spelrummet fšr sprŒklig fšrŠndring till sambandet mellan sprŒkanvŠndarna i enskilda kommunikationssituationer. Teleman betonar att kommunikationen har ett funktionellt syfte (Ódet gŠller att sŒ sŠkert och ekonomiskt som mšjligt fŒ lyssnaren/lŠsaren dit man villÓ). Han rŠknar med tre krafter i sprŒkfšrŠndring: dels funktionalitet, dels makt och prestige, dels novationsbenŠgenhet kontra fšrsvagad social kontroll. Funktionalitetsprincipen kan fšrklara hur sprŒkliga normer etableras, men det som Teleman frŠmst riktar uppmŠrksamheten pŒ Šr hur sprŒket Šndras av samhŠlleliga fšrhŒllanden i frŒga om makt och kontroll samt novationsbenŠgenhet kontra social kontroll. Det Šr intressanta frŒgor som dŒ stŠlls, t.ex.:

vilka sprŒkliga fšrŠndringar kan ha orsakats av samhŠllets škade integration, hierarkisering, maktfšrskjutning, specialisering, tekno- logisering och utbildning? Intresset inriktas alltsŒ pŒ vissa samhŠlleliga fenomens inverkan pŒ den sprŒkliga normen.

Keller poŠngterar funktionaliteten vid varje speciellt tillfŠlle dŒ sprŒket anvŠnds och kopplar dŠrifrŒn till det konventionaliserade sprŒket (normen), dŠr fšrŠndringar ses som ett osynliga handen-fenomen, ett resultat som inte har avsetts av nŒgon men vŠxt fram organiskt som fšljd av sprŒkanvŠndarnas avsiktliga val vid enskilda tillfŠllen. Den šverordnade drivkraften anser Keller vara mŠnniskans strŠvan efter social framgŒng (jfr Keller 1994:120). Kellers perspektiv utesluter inte att sprŒkliga fšrŠndringar orsakas av samhŠlleliga

(8)

maktfšrhŒllanden osv., men vŠgen gŒr alltid via individuella sprŒkanvŠndare. Kopplingen i form av den osynliga handen mellan talarens/skribentens funktionella val och fšrŠndringar i det konventionaliserade sprŒket Šr švertygande och rimlig. DŠrfšr fšrutsŠtts det i denna studie som normalfall att iakttagna fšrŠndringar i det lexikaliserade sprŒket Šr icke avsedda resultat men ytterst orsakade av intentioner hos talare/skribenter vid enskilda kommunikationstill- fŠllen. Kan det dessutom utlŠsas hur samhŠlleliga fšrhŒllanden dŠrvid har spelat en roll, Šr detta synnerligen intressant och ska naturligtvis beskrivas.

Det Šr svŒrt pŒ grund av den sprŒkliga verklighetens komplexitet att se sambanden mellan enskilda ords betydelsefšrŠndringar och fšrhŒll- anden hos en stor grupp mŠnniskor, t.ex. samhŠllet eller nationen. NŠr professor Sšderwall i sin installationsfšrelŠsning 1892 (Sšderwall 1895) talar om de nordiska sprŒkens uttryck fšr sedliga begrepp fšrutsŠtter han att folkkaraktŠren avspeglas i ordfšrrŒdet, att folkets eller folkens uppfattning av tingen har gett sig till kŠnna vid ordbildning och i betydelseutveckling. …vertygelsen Šr stark och Sšderwall rŠknar omutligt med det direkta sambandet mellan betydelseutveckling och folkkaraktŠr Šven om iakttagelser han tvingas gšra Šr mindre hedrande. Det ses t.ex. som ett utslag av folkens fšrtrŠfflighet nŠr bra, ett ord som enligt Sšderwall ursprungligen betyder ÕkrigiskÕ, ÕtapperÕ, kommer att anvŠndas i betydelsen Õsedligt godÕ (jfr dock Widmark 2000:196, som švertygande visar hur en annan betydelse Šn ÕtapperÕ Šr den i svenskan ursprungliga, nŠmligen den allmŠnnare Õbra utan krusidullerÕ, Õbra pŒ ett sŠtt som man vŠntar sig att nŒgon/nŒgot skall varaÕ, ÕschysstÕ). DŠremot Šr det med beklagan som Sšderwall noterar hur en fšga human ŒskŒdning har fŒtt sitt uttryck i sprŒket nŠr den oansenlige, den som inte hšjer sig šver mŠngden, betecknas sŒsom dŒlig, t.ex. nŠr nedrig med en ursprunglig betydelse ÕlŒgÕ har fŒtt betydelsen Õmoraliskt lŒgÕ. Dock pŒstŒr han att sŒdan betydelseutveckling egentligen Šr frŠmmande fšr de nordiska medeltidssprŒken och Šr att tillskriva utvecklingen i lŒngivande sprŒk sŒsom tyska och franska. Sšderwalls teoretiska fšrutsŠttning Šr tvivelaktig men har inte hindrat riktiga iakttagelser av ords betydelse- fšrŠndring. NŒgra av hans noteringar har tacksamt tagits emot och infšrts i fšreliggande beskrivning, fast hans flesta iakttagelser ršr tidigare skeden.

Fenomenet betydelsefšrŠndring har efter Sšderwall varit fšremŒl fšr systematisk beskrivning av forskare inom olika skolor, i Sverige frŠmst Wellander (1917) och Stern (1931) (se Warren 1992 fšr en presenterande genomgŒng). Warren (1992) undersšker nya betydelser

(9)

i engelskan. Hennes arbete har verkat inspirerande i fšreliggande undersškning frŠmst fšr att urskilja fšrŠndringstyper.

(10)

3 . Material och metod

De ord som undersšks har vaskats fram pŒ fšljande sŠtt: Adjektiven i sŒdana begreppsklasser i Bring (1930) som kan antas innehŒlla ord fšr personliga inre egenskaper samlades i en databas. SŒvŠl under inskriv- ningen som efterŒt rensades ord bort som bedšmdes inte hšra hemma bland egenskapsbeteckningar av det avsedda slaget. MŒlet var att bara ha kvar beskrivningar av mer eller mindre fast, sjŠlslig eller intellek- tuell karaktŠrsegenskap, sŒdan egenskap som konstituerar en person.

Det har alltsŒ inte tagits med ord som beskriver nŒgot yttre fšrhŒllande eller relation (tjock, lam, betydelsefull, framgŒngsrik, betrodd), tillfŠllig egenskap (besviken) eller ord som beskriver iakttagares instŠllning eller upplevelse (bisarr, hŒrresande, aktningsvŠrd, drŠglig, kul). Ord fšr beskrivning av ideologisk stŒndpunkt eller tillhšrighet o.d. tas inte heller med (nationalistisk, religišs).

De s.k. egenskapsord som har samlats inbegriper alltsŒ ord beteck- nande mer permanenta egenskaper (hederlig) men inte tillstŒnd eller sinnesstŠmning (olycklig), omdšme, intryck eller uppfattning hos nŒgon om nŒgon (avskyvŠrd), inte heller ord som beskriver egenskap vid tillfŠlligt handlande (pockande) eller i tillfŠllig funktion (fadd Šlskare). Beskrivningsmodifierande adjektiv har uteslutits, t.ex. elŠndig i en elŠndig poet. Det Šr emellertid svŒrt eller omšjligt att hŒlla dessa typer klart Œtskilda frŒn ord som beskriver karakteriserande egenskaper. Vid tveksamhet om ett adjektiv beskriver ett tillfŠlligt tillstŒnd eller en mera fast egenskap har det tillŠmpats ett test med numera eller nu insatt i en fras med adjektivet (enligt Malmgren 1990:33). En beteckning fšr fast egenskap kombineras hellre med numera Šn med nu och omvŠnt fšr beteckning fšr tillfŠllig egenskap Ð Han Šr arg nu (*numera), Han Šr numera (*nu) illasinnad.

Bland de insamlade orden valdes sŒdana ut fšr beskrivning som vid direkt betraktande kunde misstŠnkas ha Šndrat sin betydelse eller bruklighet. NŒgra ord fick utgšra sškbas fšr vidare jakt pŒ ord som genomgŒtt betydelsefšrŠndring, fallit ur bruk eller introducerats under de senaste 200 Œren (beskrivningsperioden). Denna sškbas bestod av ord (se kapitel 9) som pŒ grund av en antagen central stŠllning i

(11)

ordfšrrŒdet misstŠnktes ha anvŠnts fšr att beskriva synomymer i ordbšcker. I jakt pŒ Šldre adjektiv eller adjektiv med fšrŒldrade betydelser anvŠndes sškorden fšr att finna synonymer i en datorlagrad thesaurus sammanstŠlld av Dahlgrens Glossarium. Sškningen utfšrdes av korpusens upphovsman (jfr Lange 1992). Yngre adjektiv var enklast att fŒ tag pŒ via NEO, varur adjektiv introducerade i svenskan efter 1800 datamaskinellt plockades ut av Yvonne Cederholm och sammanstŠlldes i en lista dŠr egenskapsbeskrivningar senare urskiljdes.

Dessutom har Nyord och Nyordsboken excerperats. Det har Šven gjorts en traditionell excerpering av litteratur. Egenskapsbeskrivande adjektiv har noterats om de numera haft inskrŠnkt bruklighet, om de misstŠnkts vara eller kŠnts igen sŒsom introducerade under beskrivningsperioden eller om de anvŠnts med en betydelse som numera antingen Šr fšrŒldrad eller modern hos ordet. Moderniserad stavning i sena utgŒvor har behŒllits. Den excerperade litteraturen fšrtecknas i kapitel 10.

Antalet ord som sŒlunda insamlats och slutligen beskrivits uppgŒr till 208 stycken (se kapitel 11 Ð Register). Det kan ha lyckats mer eller mindre bra att enligt redogšrelsen ovan avgrŠnsa adjektiv fšr personliga inre egenskaper frŒn andra egenskapsbetecknande adjektiv.

Observera ocksŒ att bara sŒdan ord som rŒkat iakttas sŒsom fšrŠndrade under perioden har medtagits; det stabila ordfšrrŒdet har inte fšrtecknats eller beskrivits. Det hade sannolikt varit vŠrdefullt att kunna undersška Šven de ord som funnits under hela 200-Œrsperioden och vars betydelse inte Šndrats. Anledningen till att bara det fšrŠndrade har beskrivits Šr behovet att begrŠnsa materialet och gšra det hanterligt. Det blir alltsŒ tyvŠrr inte mšjligt att visa hur stor andel av ordfšrrŒdet som Šndras, inte ens hur stor andel Šndrade ord det finns inom viss del av det undersškta ordfšrrŒdet, t.ex. ord fšr egenskaper i frŒga om sexualmoral, men fšrhoppningsvis ska de iakttagna fšrŠndringarna kunna pŒvisa nŒgra intressanta, generella fenomen i sprŒkutvecklingen. De slutsatser som dras kan kompletteras och modifieras, och det vore glŠdjande om ordanalyserna kunde inspirera till andra frŒgor Šn dem som stŠlls i denna undersškning.

(12)

(13)

4 . Iakttagna fšrŠndringar hos enskilda ord

De hopsamlade orden har analyserats i frŒga om deras personbeskri- vande betydelse. Dessutom har det noterats om ordet har lŒnats in i svenskan eller nybildats under beskrivningsperioden, om ordet har fŒtt škad eller minskad bruklighet eller helt kommit ur bruk, om ordet har utvecklat sin personbeskrivning och vilken typ av betydelsefšrŠndring det i sŒ fall Šr frŒga om. Fšljande noteringar har alltsŒ gjorts:

Nytt ord (inlŒn eller nybildning)

Minskad anvŠndning (ordet anvŠnds inte lŠngre eller Šr mindre vanligt šver huvud taget eller i aktuell betydelse)

Ny betydelse (ordet har fŒtt betydelsen under beskrivningsperioden)

…kad anvŠndning (ordet har i den aktuella betydelsen blivit vanligare under beskrivningsperioden)

Vid nytt ord upplyses om ordet Šr inlŒnat och varifrŒn. HŠrvid rŠknas inte bara utlŠndska sprŒk utan ocksŒ svensk dialekt och slang som lŒngivare. NŠr det Šr en inhemsk nybildning uppges om ordet Šr sammansŠttning eller avledning och i det senare fallet till vilket ord.

Alla nya ord och nya betydelser dateras med Œrtal fšr Šldsta belŠgg eller fšrmodad tidpunkt fšr uppdykande i svenskan. Uppgifter har hŠmtats frŒn SAOB/OSA, NEO, Nyord eller SAOS. I nŒgot fall har en gissning gjorts med stšd av egen sprŒklig erfarenhet.

Markeringen minskad anvŠndning Œtfšljs antingen av mindre br., fšga br. eller dštt och den senare angivelsen av Œrtal fšr senast belagda fšrekomst, en uppgift som oftast har hŠmtats frŒn SAOB/OSA eller SAOS.

Noteringen ny betydelse beskrivs nŠrmare sŒsom metafor, meto- n y m i , specialisering , i m p l i k a t i o n , a n a l o g i eller v i d g n i n g . Termerna Šr desamma som i Warren (1992), med undantag av specialisering, som Warren kallar particularization, och vidgning, som kommenteras nedan. Eftersom uppsŠttningen inte Šr helt identisk och eftersom min och Warrens analys av likartade exempel kan vara olika, sŒ lŠmpar sig de bŒda studierna knappast fšr direkta jŠmfšrelser. Inte

(14)

heller undersšks ett direkt motsvarande sprŒkmaterial. Emellertid Šr det nog trots det vŠrdefullt att anknyta till en tidigare sŒ omfattande semantisk undersškning som Warren (1992) fšr att diskutera och utveckla analysredskapen.

BetydelsefšrŠndring hos ett ord klassificeras alltsŒ som metafor osv. Innebšrden hos de olika typerna kan fšrklaras pŒ fšljande sŠtt:

Metafor, en aktuell, bildlig betydelse som framgŒr genom jŠmfšrelse med en annan, bokstavlig betydelse som pŒvisar likhet mellan refe- renterna. Exempel: inŒtvŠnd.

Metonymi, en ny betydelse (metonymen) som skapas genom nŠra samband (av annat slag Šn likhet eller implikation) med en annan betydelse. Exempel: rationell.

Specialisering (Warren: particularization), en ny betydelse som stŒr i hyponymt fšrhŒllande till Šldre betydelse. Exempel: bussig.

Implikation, en ny betydelse som impliceras av annan betydelse hos ordet. Exempel: frŠck.

Analogi, en ny betydelse som uppstŒtt genom analogi med annat ord.

Exempel: sjŠlvcentrering ÕsjŠlvupptagenhetÕ som bildats i analogi med lŒnordet (och metaforen) sjŠlvcentrerad, dŠr betydelsen Õmed inriktning pŒ det egna jagetÕ fšrst utvecklats, eller, fšr att ta ett exempel i det undersškta materialet, smŒsint i analogi med storsint.

Vidgning, en ny betydelse med vidare omfŒng Šn eller omfŒng i omedelbar anslutning till en Šldre betydelse varur den utvecklats.

Exempel: solidarisk.

Typ av betydelsefšrŠndring anges efter uppgift om ny betydelse fšr att precisera denna, t.ex. Óny betydelse/specialisering (1805)Ó. Det kan ocksŒ upplysas om typ av betydelsefšrŠndring inom parentes fšre uppgift om minskad anvŠndning, t.ex. pŒ liderlig: Ó(specialisering) minskad anv./mindre br.Ó. I sŒ fall avses en fšrŠndring som intrŠffat fšre beskrivningsperioden, alltsŒ fšre 1800.

Med metafor avses som oftast numera sŒdan betydelse som utnyttjar en bildlighet utan att ett jŠmfšrelseled Šr utsatt, t.ex. svin i han Šr ett svin men inte han Šr som ett svin.

BetydelsefšrŠndringen metonymi ges sŒ bred definition att den kanske fšrlorar i beskrivningskraft, men kategorin Šr motiverad eftersom detta att sŠtta i samband med en betydelse sannolikt Šr flitigt verksamt vid betydelsefšrŠndring, Œtminstone enligt iakttagelser av substantiv. Talaren/skribenten tar ofta hjŠlp av ett icke nšdvŠndigtvis strikt eller regelmŠssigt samband med en betydelse fšr att uttrycka nŒgot som av lyssnaren/lŠsaren fšrhoppningsvis uppfattas sŒsom avsett

(15)

att fšrmedla, alltsŒ en betydelse (jfr Keller 1995:109). Sambandet mellan det som betecknas med ordet i den Šldre respektive den nya betydelsen kan vara av olika slag: tidsmŠssigt, rumsligt, kausalt, possessivt eller ett del-helhetsfšrhŒllande. Ordet i en utvecklad betydelse kan beskriva ett inherent eller givet fšrhŒllande hos det som betecknas av ordet i utgŒngsbetydelsen. Om man t.ex. sŠger sillrumpa och menar ÕsillÕ aktiveras ett givet del-helhetsfšrhŒllande. Om man anvŠnder staden i ett yttrande som staden vaknar aktiveras betydelsen ÕmŠnniskorna i stadenÕ tack vare att det Šr sjŠlvklart att det finns folk i en stad. En bok kan betecknas med fšrfattarnamnet eftersom vi rŠknar med att en bok har en fšrfattare (ta Hellquist [dvs. Svensk etymologisk ordbok av Elof Hellquist] i bokhyllan till vŠnster). SprŒkbrukare ser emellertid samband Šven mellan tillfŠlliga fšreteelser, sŒdana dŠr den ena inte Šr inherent hos den andra och deras fšrknippning inte Šr absolut given. Den senare fšreteelsen behšver alltsŒ inte finnas frŒn bšrjan. SprŒkbrukare Šr dŠrfšr villiga att t.ex. lŒta beteckning fšr behŒllare stŒ fšr innehŒllet i behŒllaren, som nŠr glas betecknar ÕinnehŒllet i glasetÕ (han hŠllde ut hela glaset pŒ golvet).

Med specialisering avses en betydelse som dels utgŒr frŒn en bety- delse hos ordet, dels betecknar en del av det som den ursprungliga betydelsen beskriver. Se vidare om vidgning nedan, dŠr fšrhŒllandet mellan specialisering och allmŠnnare anvŠndning beršrs.

Implikation Šr en betydelse som har utvecklats ur en betydelse hos ordet i form av slutsats som sprŒkanvŠndaren drar. BŠgge betydelserna kan vara giltiga samtidigt. Om det t.ex. ofta anses att den som Šr vŠluppfostrad Šr opersonlig och viljelšs dŠrav, sŒ kan detta i form av en implikation ge en ny betydelse Œt ordet vŠluppfostrad, och bŠgge betydelserna Šr normalt giltiga i samma yttrande. Vidare kan bŒde betydelsen ÕyrkesmŠssigÕ och implikationen ÕskickligÕ hos professionell fšreligga i ett yttrande som hon Šr ju professionell. Men det Šr ocksŒ tŠnkbart att endast implikationen Šr giltig (eller naturligtvis bara ursprungsbetydelsen ÕyrkesmŠssigÕ). Man kan exempelvis tŠnka sig de Šr verkligen professionella yttrat om nŒgra som Šr skickliga utan att vara yrkesutšvare.

Det finns ocksŒ fall av dšd implikation. DŒ har den ursprungliga betydelsen helt fallit bort och ordet finns bara i den betydelse som en gŒng uppstod sŒsom en implikation. Ett exempel Šr oansvarig som fšrr betydde Õsom inte har nŒgot ansvarÕ (alltsŒ en negering av ansvarig Õsom har ansvarÕ). Numera lever bara betydelsen Õsom saknar ansvarskŠnslaÕ.

En speciell utvecklingstyp med utarbetad implikation Šr vŠrd att uppmŠrksamma, nŠmligen fall dŠr draget Õi egna šgonÕ tillfogas en

(16)

betydelse. Ett exempel Šr viktig med utgŒngsbetydelsen ÕbetydelsefullÕ.

NŠr nŒgon beskrivs som viktig i denna bemŠrkelse kan betydelsen Õsom Šr sŒ som man Šr nŠr man Šr betydelsefullÕ impliceras. I ett ytterligare steg kan draget Õi egna šgonÕ impliceras; personen beskrivs alltsŒ som ÕdrygÕ eller ÕskitviktigÕ (Var inte sŒ viktig!). Betydelsen har kanske vuxit fram med stšd av sŒdana uttryck som gšra sig viktig, gšra sig mŠrkvŠrdig o.d. Denna implikation med betydelsedraget Õi egna šgonÕ Šr en tillrŠckligt vanlig och regelmŠssig betydelsefšrŠndring fšr att fšrtjŠna uppmŠrksamhet. Andra exempel Šr mallig och rŠttfŠrdig (jfr Šven fšrklok, fšrnŠm och sŠker).

Typen vidgning mŒste diskuteras eftersom den tŠcker vad som ibland beskrivs som tvŒ olika typer, vilka dessutom av Warren inte rŠknas som regelrŠtta betydelseutvecklingar. Med vidgning avses hŠr bŒde en allmŠnnare anvŠndning (Warren: generalization) och en utvidgad anvŠndning (Warren: substitution).

AllmŠnnare anvŠndning utgšr motsatsen till specialisering genom att stŒ i hyperonymt fšrhŒllande till en annan och Šldre betydelse. Warren (1992) hŠvdar att generalization Šr mindre vanlig Šn particularization (alltsŒ specialisering) och att fenomenet inte Šr rakt šver jŠmfšrbart med particularization. Som stšd i resonemanget anvŠnder hon en text dŠr ordet metal Šr specialiserat i sammanhanget, koreferentiellt med iron:

In engineering it is rare to find iron used in its pure form. Generally the metal is alloyed with carbon and other elements to form wrought iron, steels and cast iron.

Fšr att visa hur en kontextuell specialisering inte motsvaras av nŒgon kontextuell generalisering (allmŠnnare anvŠndning) lŒter Warren iron och metal i ovanstŒende exempel byta plats:

In engineering it is rare to find metal used in its pure form. Generally the iron is alloyed with carbon and other elements to form wrought iron, steels and cast iron.

LŠsaren fšrsšker gšra the iron koreferentiellt med metal, men det misslyckas eftersom betydelsen hos iron inte kan vidgas och gšras mindre specifik Šn den lexikaliserade betydelse vi utgŒr ifrŒn. Det finns ingen mšjlighet att tolka iron som en allmŠnnare anvŠndning, koreferentiellt med metal. Warren tycks se exemplet som ett stšd fšr tanken att generalisering, alltsŒ en švergŒng till en allmŠnnare anvŠndning, inte Šr en betydelsefšrŠndrande process med direkt motsvarighet i specialisering. Det Šr visserligen uppenbart att en

(17)

kontextuell referentidentifiering som innebŠr specialisering inte direkt motsvaras av en generalisering (allmŠnnare anvŠndning), men exemplet Šr inte švertygande som stšd fšr den mer lŒngtgŒende slutsatsen att generalisering inte Šr en betydelsefšrŠndrande process.

Det framgŒr inte klart om Warren verkligen menar det. Hursomhelst kan ord fŒ en allmŠnnare anvŠndning utan bakgrund och ovillkorlig fšrutsŠttning i form av kontextuell betydelse genom anaforisk syftning som i exemplen. En allmŠnnare anvŠndning, t.ex. den hos godtemplare (ursprungligen Õmedlem av godtemplarordenÕ men anvŠnt i betydelsen ÕabsolutistÕ, ÕnykteristÕ), kan fšrklaras som fall av betydelsefšrŠndring, och den allmŠnnare innebšrden har rimligtvis vuxit fram med kontextuellt stšd. Ordet har genomgŒtt en fšrŠndring till en allmŠnnare anvŠndning och har som i princip vid all betydelse- fšrŠndring haft stšd i kontext. Ett annat exempel Šr nŠr verbet piska (ÕslŒ med piskaÕ) har den allmŠnnare anvŠndningen Õge strykÕ. Det fšrefaller alltsŒ rimligt att rŠkna med en betydelsefšrŠndring till allmŠnnare anvŠndning. Termen passar fšr att beskriva en šverordnad, vidare betydelse i sŒdana fall dŠr det rŒkar finnas en mer eller mindre klar hierarkisering i ordfšrrŒdet. Annars skulle utvidgad anvŠndning (se nedan) ha passat.

Vidgning innefattar Šven sŒdan betydelsefšrŠndring som i SAOB kan anfšras med beteckningen utvidgad anvŠndning. HŠrmed Œsyftas sŒdan betydelsefšrŠndring som pŒminner om allmŠnnare anvŠndning men dŠr den nya anvŠndningen inte betecknar ett šverordnat begrepp.

Skillnaden Šr fin och upprŠtthŒlls inte konsekvent i vŒra ordbšcker.

FšrŠndringen innebŠr en tŠnjning av en betydelse sŒ att fler betydelsedrag inbegrips medan andra fšrsvinner, utan att tŠnjningen baseras pŒ bildlighet som i fallet metafor eller utnyttjar sŒdana tidsliga, rumsliga, orsaksmŠssiga e.d. samband som i fallet metonymi. Inte heller Šr tŠnjningen sŒdan att ordanvŠndningen kŠnns fel men acceptabel i sammanhanget, som nŠr ett ord anvŠnds oegentligt om nŒgot annat Šn vad det i grunden betecknar, t.ex. nŠr smšr anvŠnds om bordsmargarin Ð vi vet att smšr egentligen inte betecknar bordsmargarin i allmŠnhet men bryr oss inte. Utvidgad anvŠndning ger alltsŒ en ny betydelse som stŒr pŒ egna ben. Ett exempel Šr segla, vars egentliga betydelse Šr ÕfŠrdas pŒ vatten med farkost som framdrivs av segelÕ. Utvidgat kan ordet betyda ÕfŠrdas (pŒ skridskor el. med isjakt el. annat fordon) pŒ is el. šver land med hjŠlp av segel e.d.Õ. Den senare betydelsen har utvecklats ur den fšrra genom att liksom ploppa upp bredvid, alltsŒ inte utgšra en allmŠnnare betydelse dŠr den ursprungliga innesluts utan i stŠllet en utbuktning, sŒsom en bula pŒ en uppblŒst ballong dŠr denna varit fšrhŒllandevis svag och dŠrfšr utvidgats.

(18)

Den term hos Warren som ligger nŠrmast det som hŠr har beteck- ningen utvidgad anvŠndning Šr substitution (Warren 1992:113 ff.).

Hon beskriver substitution som en process skild frŒn de flesta betydelsefšrŠndringsprocesser genom att emanera frŒn en fšrŠndring av ordets referenter och primŠrt inte vara kontextberoende. Annan betydelsefšrŠndring utgŒr normalt frŒn talaren/skribenten som fšrbinder ett ord med en referentmŠngd som det inte har fšrknippats med fšrr, fšrlitande sig pŒ att lyssnaren/lŠsaren ska identifiera denna nya referentmŠngd med hjŠlp av kontexten. Substitution skulle alltsŒ tvŠrtom innebŠra att referentmŠngden blivit annorlunda, att andra enheter har lagts till den kategori som referentmŠngden utgšr eller att de ingŒende enheternas identitet fšrŠndrats sŒ att associationerna med vilka vi fšrbinder ordet och enheterna har blivit annorlunda. Warren exemplifierar bl.a. med wig (peruk), en konstgjord hŒrbeklŠdnad, ursprungligen buren som prydnad, numera Šven fšr att dšlja hŒrbrist genom att den liknar eget hŒr. Detta konstgjorda hŒr har kommit i sen tid. Trots skillnad i funktion och utseende innesluts moderna hŒrersŠttningar i samma kategori som Šldre hŒrbeklŠdnader och kallas peruker. ReferentmŠngden har alltsŒ Šndrats, vi lŒter numera kategorin innehŒlla fler slags referenter Šn fšrr. Beteckningen Šr den- samma (p e r u k ), men de fšrbindande associationerna Šr med nšdvŠndighet annorlunda. Warren betecknar sŒdan betydelsefšrŠnd- ring som sense modification och gšr skillnad gentemot sense develop- ment, t.ex. metafor, metonymi, implikation eller specialisering, dŠr en ny betydelse vŠxer fram ur en gammal. I fall av betydelsemodifiering dŠremot lŠggs en ny betydelse pŒ en gammal.

Skillnaden mellan betydelseutveckling och -modifiering enligt beskrivningen ovan saknar relevans fšr denna undersškning. Den Šr dessutom tvivelaktig genom att utgŒngspunkten fšr betydelsemodifiering fšrlŠggs hos storheten kategori, alltsŒ utanfšr sprŒket. Kategorisering och sprŒklig beskrivning gŒr visserligen hand i hand men Šr ŠndŒ olika verksamheter eller fenomen. Den kategorisering av omvŠrlden som sprŒket beskriver gšrs oftast i samma tillfŠlle som beskrivningen. NŠr t.ex. en hŒrersŠttning av modernt slag fšrs till samma kategori som peruker sŒ kallas saken peruk. DŠrvid, alltsŒ nŠr saken benŠmns peruk, sker en bety- delsefšrŠndring eller tas ett steg till en sŒdan Ð det visar sig senare om ordanvŠndningen anammas i en sprŒkgemenskap. Denna betydelse- fšrŠndring Šr inte principiellt annorlunda Šn dŒ ett helt nytt fenomen dyker upp i vŠrlden och beskrivs med ett ord som tidigare anvŠnts om nŒgot annat, t.ex. nŒgot som liknar det nya. BetydelsefšrŠndringen i frŒga om peruk kan švergripande beskrivas pŒ samma sŠtt som t.ex.

(19)

metaforisk betydelsefšrŠndring. Man kan nŠmligen beskriva den t.ex.

som en fšrŠndring av betydelsedrag, ett sŠtt som har fšrdelen att man lŠtt kan precisera betydelseskillnader. (SŒ beskriver Warren betydelseutveckling. Beskrivning med Šndring av betydelsedrag stŠmmer emellertid dŒligt med vad som sannolikt hŠnder hos sprŒkbrukaren;

detta att ÓŠndra betydelsedragÓ Šr nog inget som egentligen sker hos talaren/skribenten och lŠsaren/lyssnaren, men detta spelar ingen roll om avsikten bara Šr att klargšra betydelseskillnader.) Ordet peruk har fŒtt delvis andra betydelsedrag, vilket ocksŒ sker nŠr t.ex. m u s metaforiskt anvŠnds om en apparat med vilken man styr pekaren pŒ datorskŠrmen eller dŒ verbet piska anvŠnds i den allmŠnnare betydelsen Õge strykÕ; nŒgra betydelsedrag hos ordet har fšrsvunnit, andra har tillkommit. Och kontexten bšr i fallet peruk som oftast vid betydelsefšrŠndring spela stor roll fšr att lyssnaren/lŠsaren ska fšrstŒ vad talaren/skribenten avser att beteckna med ordet, att talaren/skribenten lŒter moderna hŒrersŠttare ingŒ i ordets refe- rentmŠngd. I och med fšrstŒelsen har den utvidgade anvŠndningen lyckats. Om man vill beskriva med hjŠlp av betydelsedrag:

FšrŠndringen bestŒr i Šndrad uppsŠttning betydelsedrag och har mšj- liggjorts med kontextuellt stšd. SŒdan Šr i princip all betydelse- fšrŠndring.

Den beskrivning av betydelsefšrŠndringar som getts ovan ansluter alltsŒ till Warrens undersškning med modifikationer. Grova jŠmfšrelser mellan undersškningarna skulle kunna gšras. Den intressantaste frŒgan att fŒ besvarad Šr emellertid varfšr betydelsefšrŠndringar sker. Metafor, metonymi osv. Šr fenomen som det nog Šr svŒrt att sŠtta i samband med nŒgon intention hos talaren/skribenten i kommunikationen. DŠremot torde t.ex. ett faktum som att ett ord blivit Œlderdomligt eller specialiserats till en moraliskt mer laddad innebšrd ligga nŠrmare vad en talare/skribent har velat uppnŒ i kommunikationen. DŠrfšr ska inte bara de sprŒkliga redskapen metafor osv. iakttas utan orden ska ocksŒ granskas nŠrmare fšr att man fšrhoppningsvis i nŒgra fall ska kunna skšnja en orsak till fšrŠndringen. SŒvŠl allmŠn som sŠrskild redovisning ges i fšljande kapitel.

(20)

(21)

5 . Redovisning

Registret (kapitel 11) bestŒr av 208 ord. PŒ hŠnvisade stŠllen nedan beskrivs totalt 240 betydelser. Av dessa Šr 61 betydelser nya fšr respektive ord, medan 31 betydelser helt har fallit bort under 1800- och 1900-talet.

42 betydelser har konstaterats vara numera fšga brukliga och 58 mindre brukliga. Det Šr inte sŠkert att dessa ord med inskrŠnkt bruklighet har genomgŒtt nŒgon fšrŠndring, t.ex. frŒn att ha varit fullt brukliga. Oftast Šr vŠl sŒ fallet (t.ex. rŠttskaffens, ofšrvitlig), men det Šr ingen sjŠlvklart enkel uppgift att bedšma vilken bruklighet ett ord har haft i Šldre tid. DŠrfšr lŠmnas sŒdana frŒgor obesvarade.

OrdfšrrŒdet har ocksŒ fšrnyats genom lŒn (46 fall) eller nybildning (24 fall). Bland dessa sammansŠttningar eller avledningar finns tvŒ fall av analogibildning.

NŒgra betydelser har bŒde kommit och gŒtt. Dessa fšrtecknas under rubriken Nyhet > Minskning i redovisningen i begreppssfŠrer nedan (avsnitt 5.3 osv.).

Om en ny betydelse utgŒr frŒn ord som inte beskriver personlig inre egenskap Šr den sannolikt en metafor (22 fall). Den borde ocksŒ kunna vara en metonym, som har pŒtrŠffats i 4 fall.

Specialisering (10 fall), implikation (10 fall) och vidgning (4 fall) bygger ofta pŒ ord som redan anvŠnds fšr att beskriva person eller persons handlande eller verksamhet o.d.

5 . 1 . Beskrivning av enskilda ord

Varje ordartikel nedan i avsnitt 5.3 osv. innehŒller fšrutom uppslagsordet i fetstil minst en punktad (¥) betydelsebeskrivning.

Denna Šr ofta en (modifierad) SAOB-definition men har ibland lŒnats frŒn NEO, N y o r d eller Dalin (1850Ð55). Efter definitionen exemplifieras betydelsen med minst ett autentiskt sprŒkprov i kursiv och dess kŠlla. MŒnga sprŒkprov har hŠmtats frŒn SAOB/OSA och nŒgra frŒn SAOS. Dessa anges med SAOB respektive SAOS och

(22)

tillkomstŒr inom parentes. MŒnga har ocksŒ tagits ur SprŒkbankens konkordanser, frŠmst Bonniersromaner 1976 eller 1981, men ocksŒ pressmaterialet, konkordanserna šver Šldre svenska romaner eller Strindbergs brev. KŠllan anges sŒ att konkordansen lŠtt kan identifieras pŒ SprŒkbankens hemsida, <http://spraakbanken.gu.se/>. Citat ur syste- matiskt excerperad litteratur anges sŒ att kŠllan kŠnns igen under rubriken Excerperad litteratur (kapitel 10).

Efter citat och kŠllhŠnvisning anges vad slags fšrŠndring ordet i den beskrivna betydelsen har genomgŒtt (metafor, metonymi etc. Ð se kapitlet Iakttagna fšrŠndringar). Eventuellt avslutas artikeln av en kommentar som ytterligare belyser ordet.

Som lŠtt inses beskrivs inte ordens alla betydelser, bara de som hŠnfšr sig till personliga inre egenskaper, inte heller betydelser som befunnits vara ofšrŠndrade under de senaste 200 Œren. Om gemen t.ex.

sŠgs inte att ordet ocksŒ har betydelsen ÕelakÕ, eftersom denna betydelse Šr belagd fšre 1800. Men sŒdan information kan ges i kommentardelen.

Det finns fall dŠr en betydelse eller betydelsenyans bara har noterats i kommentardelen men inte uppfšrts som en egen betydelse, redovisad efter ¥. Det ršr sig ofta om fall av implikation, dŠr osŠkerhet har rŒtt om det verkligen fšreligger en lexikaliserad betydelse (se t.ex.

prŠktig).

NŒgon gŒng vid osŠkerhet har betydelseutvecklingen beskrivits med alternativ, t.ex. Óvidgning el. implikationÓ.

De flesta sprŒkproven innehŒller uppslagsordet i direkt beskrivning av person men nŒgon gŒng av nŒgot sakligt (t.ex. lynne, sjŠl eller fšrsšk utfšrt av person). NŒgon gŒng upptrŠder ordet sŒsom adverb.

Se t.ex. dolsk, adj.1, trŒngsint, Šdelmodig. SkŠlet till dessa undantag Šr att det inte funnits (tydliga) sprŒkprov dŠr ordet anvŠnds direkt om person. De extra exemplen har alltsŒ nšdtorftigt anlitats, men bara om de styrker en tanke att ordet sannolikt har kunnat eller kan anvŠndas Šven om person eller kollektiv av personer.

5 . 2 . Beskrivning i begreppssfŠrer

Eftersom sprŒkfšrŠndring Šr ett osynliga handen-fenomen Šr den i princip ofšrutsŠgbar. Det Šr ocksŒ =svŒrt att i efterhand fšrklara fšrŠndringar i det etablerade ordfšrrŒdet eftersom vŠgen frŒn den enskilda talaren/skribenten, dŠr det oftast omedvetna valet att anvŠnda ett ord i en viss betydelse gšrs, till den sprŒkliga normen eller en sprŒkgemenskaps lexikon bestŒr av mŒnga steg som inte Šr mšjliga att

(23)

analysera. Men genom att studera enskilda ords eller mindre ordgruppers šden kan i bŠsta fall den tanke- och fšrestŠllningsvŠrld vari sprŒket anvŠnds ses speglad. DŠrfšr pršvas nedan att urskilja nŒgra grupper av ord vars fšrŠndring mšjligen kan fšrklaras tillsammans, t.ex. genom att sŠttas i sammanhang med en viss sprŒkbrukargrupps verklighet eller en verklighet som kan antas ha rŒtt i samhŠllet vid viss tid. Gruppernas grŠnser Šr oklara men fšrhoppningsvis med en nŒgorlunda tydlig kŠrna. Indelningen Šr utan ansprŒk att vara den enda rimliga fšr att sška eller belysa sprŒkfšr- Šndringar. Fšljande grupper urskiljs:

Grupp 1. Ord fšr allmŠn duglighet och dess motsats

Grupp 2. Ord fšr egenskap med speciell tanke pŒ umgŠnge med andra

Grupp 3. Ord fšr egenskap med speciell tanke pŒ arbets- och samhŠllsliv

Grupp 4. Ord fšr egenskap med speciell tanke pŒ vad som Šr rŠtt eller fel i moralisk mening

Grupp 5. Ord i frŒga om intelligens och fšrnuft Grupp 6. Ord fšr vŠnlighet och motsatsen

Grupp 7. Ord i frŒga om speciellt sinnelag eller upptrŠdande

Dessutom urskiljs en grupp 8 med ord som utvecklats till en delvis motsatt betydelse, oftast genom att fŒ annan vŠrdeladdning.

Orden med sina betydelser rubriceras sŒsom nyheter eller fall av minskning utan nŠrmare precisering vad det Šr fšr slags nyhet (t.ex.

nytt ord som har inlŒnats, nybildning, betydelseutveckling sŒsom metafor etc.) eller pŒ vilket sŠtt ordet Šr exempel pŒ minskning (dšd betydelse, fšga eller mindre brukligt ord i beskriven betydelse).

Precisering ges dock pŒ raden efter sprŒkproven.

Den sammanfattande, grova grupperingen av orden nedan ska fšr- hoppningsvis underlŠtta att urskilja tendenser i ordfšrrŒdets utveckling. Observera att det Šr fšrŠndringar som beskrivs. SŒledes kan t.ex.

ord som hŠr anfšrs under rubriken Minskning mycket vŠl i en annan betydelse vara fullt brukliga sedan flera hundra Œr.

Eftersom inte all information om ett och samma ord stŒr pŒ ett enda stŠlle hŠnvisas efter uppslagsordet i fšrekommande fall till annan grupp eller rubrik dŠr ytterligare information finns. I registret (kapitel 11) anges vid varje ord den sida eller de sidor dŠr ordet behandlas.

(24)

5 . 3 . Grupp 1. Ord fšr allmŠn duglighet och dess motsats Det finns en tŠmligen išgonenfallande grupp ord som anvŠnds fšr att beskriva en person som allmŠnt bra eller utrustad med sŒdana allmŠnna inre egenskaper som gšr att han accepteras eller Šr omtyckt. Det finns fem nya ord fšr allmŠn duglighet. Fyra anvŠnds Šn i den aktuella betydelsen, och ett har kommit och gŒtt under perioden.

5 . 3 . 1 . Nyheter

prŠktig

¥ som har el. utmŠrks av en gedigen el. god karaktŠr; redlig, pŒlitlig, (genom)hederlig.

Bolla, den prŠktiga Takeneflickan. SAOB (1891).

[Hon] sŠges vara en mycket prŠktig och arbetsam kvinna. SAOB (1913).

ÓDet Šr bara det att jag stŒr inte ut med den hŠr jŠvla prŠktigheten vaÓ, sa Leo. ÓHenry fšrsšker vara sŒ jŠvla prŠktig och duktig och du fšrsšker vara sŒ jŠvla prŠktig och duktig. Jag gillar inte det.Ó ÓVadŒ prŠktig?Ó Bonniersromaner 1981.

ny betydelse/specialisering (1805).

Kommentar

AnvŠndningen om person utgšr en specialisering av en mer allmŠn betydelse Õav god kvalitet el. beskaffenhet, utmŠrkt, fšrtrŠfflig, gedigenÕ, som i sin tur Šr en vidgning av en Šldre betydelse Õpraktfull; storlslagen, magnifikÕ. Numera har ordet ofta en bibety- delse av trŒkighet (implikation; jfr sprŒkprovet 1981), och har ibland ocksŒ betydelse- nyansen Õsom i egna šgon har god karaktŠrÕ (jfr mallig, rŠttfŠrdig, viktig). Jfr rekor- derlig.

reko

¥ bra, fin, pŒlitlig.

Ja gillar Evy fšr hon e en reko bšna. SAOB (1949).

nytt ord/lŒn; svensk slang, kortform fšr rekorderlig (1949).

rekorderlig

¥ dugande, duktig, pŒlitlig.

Ja, det var en rekorderlig skeppare, det Šr sanning det. SAOB (1936).

TvŒ rekorderliga fruntimmer. SAOB (1937).

nytt ord/lŒn; svensk dialekt, sannolikt bildat till lŒgtyska regarderen och med anslutning till rekord (1927).

Kommentar

AnvŠndning om person Šr Šldst belagt frŒn 1936. Numera anvŠnds ordet med bibety- delse av Šppelkind och av lite trŒkig uppmŠrksamhet pŒ det nyttiga (Vad Šr Holland

(25)

beršmt fšr? Rena gator, rekorderliga husmšdrar, god choklad, knark och diamanter.

Bonniersromaner 1981. SŠrskilt komisk blir kulturkrocken mellan de lŠttjefulla strandkvinnorna och det rekorderliga fruntimret Maj Johansson. Hon manifesterar det sjŠlvuppoffrande kvinnoliv som handlar om sparsamhet, byk och storstŠdning och hon fšrsšker tuta vett i de grŠlla grannkvinnorna som tror att livet handlar om sus och dus. Press 95). Denna betydelsenyans Šr en implikation. Jfr prŠktig.

schysst (sjyst, juste, just)

¥ bra, fin.

Reine gillade Nora. Hon verkade juste fast hon mest sov. Bonniersromaner 1976.

Man kan vara schysst och rolig, och folk kan skratta och vara schyssta tillbaks. Men hur kan man veta att det Šr Škta? Skantze (1993:53).

ny betydelse/vidgning el. lŒn; engelska (1960-talet).

Kommentar

Ordet Šr ursprungligen lŒn frŒn franska och anvŠnds fortfarande i en Šldre betydelse ÕrŠttvis; hederlig (i sin handel och vandel, sŠrsk. i affŠrer el. tŠvlingssport); korrektÕ (Hon sa nej fšr att hon ville vara schysst mot dig. Bonniersromaner 1981).

5 . 3 . 2 . Nyhet > Minskning

Fšljande ord bussig har introducerats under 1800-talets senare del men mist sin betydelse ÕutmŠrkt, fšrtrŠffligÕ. Dock har ordet idag en specialiserad betydelse (se grupp 6).

bussig Ð Jfr grupp 6, s.Ê51.

¥ utmŠrkt, fšrtrŠfflig.

Nu [sedan hon kšpt ny kappa, hatt m.m.] sa Willy, att tant Lova var sŒ bussig, att hon kunde visas fšr pŠngar. SAOS (1892).

DŒ jag kom hem var jag trštt och tom, men mšttes av pojkarna, glada och bussiga, de ville gŒ med pŒ teatern Ð ja, varfšr inte? Alice och Hjšrdis (1912Ð13:326).

nytt ord/lŒn; sv. dialekt, bildat till buss (1858) > minskad anv./dštt (1936).

Kommentar

Betydelsen ÕutmŠrkt, fšrtrŠffligÕ har Šven kunnat anvŠndas med sakligt huvudord (En vŠldigt bussig fiskfŠrs. SAOS (1898)).

•rtalet 1936 (sista belŠgget) Šr tryckŒr fšr SAOB spalt KÊ1494, dŠr bussig anvŠnts i betydelsebeskrivningen sŒsom synonym till klŠmmig.

(26)

5 . 3 . 3 . Minskning

De ord fšr allmŠn duglighet samt motsatsordet usel som har drabbats av att anvŠndas mindre ofta eller inte alls Šr fler Šn dubbelt sŒ mŒnga som nyheterna i gruppen. NŒgra ord anvŠnds Šn men med annan, oftast mer specialiserad betydelse, t.ex. god, hederlig, Šrlig. Dessa ord har numera huvudsakligen en moralisk betydelse. Fšrklaringen till detta Šr nog inte att egenskaperna godhet, hederlighet och Šrlighet var mer allmŠnna fšrr och numera betraktas som moraliskt mer laddade.

BetydelsefšrŠndringen beror sannolikt inte pŒ fšrŠndring av den verklighet som orden beskriver. I stŠllet beror den troligen pŒ talares och skribenters fšrsšk att vara precisa i uttrycket, svŒrt bara att veta pŒ vilket sŠtt. Kanske har nya och i mŒnga situationer fšredragna ord fšr allmŠn duglighet gjort att de Šldre huvudsakligen har kommit att anvŠndas i nŒgon av sina andra betydelser och etablerats fastare dŠr.

Eller sŒ har man behšvt nya ord dŠrfšr att de Šldre blivit specialiserade, som god, hederlig och Šrlig. Specialisering kanske har pŒskyndats genom att orden ofta ansetts lŠmpliga i en pregnant eller betydelsetung anvŠndning, t.ex. fšr att ge ny information. I exempelvis han Šr hederlig eller han Šr en hederlig mŠnniska Šr ordet hederlig normalt mer betydelsetungt Šn nŠr det anvŠnds fšr att referera till nŒgot redan bekant (den hederlige Justus, vilket kan betyda ÕJustus, som ni vet Šr en hederlig personÕ). Innebšrden Õsom inte bedrarÕ kanske har utvecklats hos hederlig p.g.a. att talare flitigt har anvŠnt hederlig i betydelsen ÕutmŠrktÕ, ÕbraÕ med betydelsetyngd. DŠrigenom kan mšjligheten ha šppnats fšr talare att ÓgŒ vidareÓ och anvŠnda hederlig fšr att uttrycka specialiseringen Õsom inte bedrarÕ.

Utvecklingen i andra fall Šr ibland den motsatta; av nŒgon anledning har ett ord kommit att anvŠndas flitigt nŠr man refererar till nŒgot redan bekant och dŠrigenom fšrlorat i pregnans. Det Šr svŒrt eller omšjligt att med sŠkerhet fšrklara stršmningarna i det kaotiska virrvarr som sprŒket Šr.

Ofta Šr det ingen stor skillnad mellan den betydelse som minskat i bruklighet och en ny eller kvarvarande (se t.ex. fšrnŠm, god, hederlig, hygglig, Šrlig). Hos skicklig Šr emellertid skillnaden stšrre mellan de hŠr aktuella betydelserna ÕlŠmpligÕ respektive ÕordentligÕ och den nu gŠllande Õsom har god fšrmŒgaÕ. I sprŒkprovet frŒn 1916 ser man dock att beroende pŒ kontext kunde ordet vara tvetydigt, vilket naturligtvis underlŠttar betydelsešvergŒng.

fšrnŠm

¥ vŠrdig, fin.

(27)

Den ringaste [Ékan] vara att skatta sŒsom ganska Šdel och till sjŠlen fšrnŠm. SAOB (1839).

Man tog alltsŒ farvŠl af den fšrnŠma skepparen. Almqvist (1839:178).

minskad anv./fšga br.

Kommentar

Ordet Šr fullt brukligt om sak (ett fšrnŠmt halvfranskt band) eller om person i nŒgon egenskap eller funktion Ð en fšrnŠm fotbollsspelare (SAOB FÊ3028, moment 1 b: om person: genom egenskaper, t.ex. duglighet el. lŠrdom o.d., švertrŠffande andra, framstŒende).

OBS hur Šldre betydelse Õav hšg bšrd el. samhŠllsstŠllningÕ genom implikation har givit betydelsen Õhšgdragenâ ÕhšgmodigÕâ ÕdrygÕ, som finns under hela beskrivnings- perioden. Jfr mallig, rŠttfŠrdig, viktig.

god Ð Jfr grupp 4, s.Ê39 och grupp 6, s.Ê55.

¥ sŒdan som han (hon) bšr vara, bra; i frŒga om utšvandet av ett yrke el. en verksamhet o.d. švergŒende i bet.: skicklig, duglig, kunnig.

En duktig, femtioŒrig fru, sŠrdeles lik en av vŒra goda svenska borgarehustrur, mot- tog oss vŠnligt. Bremer (1861:72).

hederlig Ð Jfr grupp 4, s.Ê37.

¥ utmŠrkt, bra, rŠttskaffens, rŠttrŒdig.

Jag mŒste se min inspector stŒ der insolvendo framfšr min hederliga Pelle och min hederlige Justus. Almqvist (1839:36).

Intet hederligt fruntimmer, lika litet som nŒgon aktningsvŠrd karl, skall kunna [É].

Almqvist (1839:220).

Det var sonens fšrnšjelse att sitta hos mig, dŒ den hederliga pratsamma gumman bŠd- dade och sysslade i mitt rum. de Geer (1892:31).

HelbrŠgda lyftes jag av hŠsten av den hederlige Abhul. Bremer (1861:33).

minskad anv./mindre br.

hygglig Ð €ven grupp 2, 27; Jfr grupp 6, s.Ê52.

¥ bra, utmŠrkt, vŠlartad, anstŠndig, Šrbar.

UmgŠnge Šdla och hyggliga menniskor emellan. Almqvist (1839:24).

Hon fann festen rŠtt lyckad samt att kronprinsen varit hygglig och lagom [Sic] hela dagen utom vid middagsbordet, dŒ han satt midt emot henne och sŒg oupphšrligt pŒ henne. de Geer (1892:123).

(28)

Kommentar

€ven om nŒgot sakligt: passabel, som gŒr an, ganska bra; ett hyggligt fšrsšk (Šldsta belŠgg 1780).

katig Ð Jfr grupp 7, s.Ê68.

¥ rask, duktig; kavat.

Nog ŠÕ Lena ena dugtig och katig mennÕska. SAOB (1843).

manlig Ð Se grupp 7, s.Ê70.

¥ som Šr el. beter sig som en riktig man; i sht fšrr ofta švergŒende i bet.: ofšrskrŠckt, modig, tapper; fšrr Šv.: som duger ngt till, duglig.

rask Ð €ven grupp 5, s.Ê49.

¥ spŠnstig till lynnet (och som handlar med friskt mod utan att tveka dŒ det gŠller); Šv.: duglig, fšretagsam.

Han šnskade blott till Gud, att det vore mšjligt fšr honom att kunna fšrvandlas till en sŒ rask karl, som han sŒg sin svŒger vara. Almqvist (1839:122).

(metafor) minskad anv./mindre br.

Kommentar

Metafor av ordet i betydelsen ÕsnabbÕ.

skicklig

¥ som har de rŠtta egenskaperna el. fšrutsŠttningarna fšr el. duger till ngt visst; lŠmplig.

Fšga skicklig till studier. Svensk handordbok (1966).

¥ som uppfšr el. beter sig el. upptrŠder pŒ ett hyfsat och ordentligt sŠtt el. i enlighet med moralens el. konvenansens fordringar;

vŠluppfostrad; ordentlig.

Poliserna skulle smickras och beršmmas vid alla tillfŠllen, hur dumt de Šn burit sig Œt, hur orŠttvisa, falska, rŒa och obildade Šn detektiverna var. €ven bland dem kunde dock finnas skickliga och hyggliga karlar, verkliga gentlemŠn i sŒ fall. Koch (1916:160).

HŒllen er tysta och skickeliga! SAOB (1925; till pojkar).

Kommentar

Den nu gŠllande betydelsen Õsom har god fšrmŒga el. Šr duglig i ett el. annat avseende el. har goda kunskaper o.d.Õ Šr i nusvenskan belagd redan 1536.

(29)

skšteslšs

¥ vŒrdslšs, fšrsumlig, oordentlig.

[En husmor i South Carolina] hjelper sina tjenare att stŠlla i ordning bordet, eller, nŠr mŒltiderne Šro slut, att sŠtta undan och i ordning allt (hvilket Šfven vŠl behšfs med negrerna, ty de Šro skšteslšsa af naturen). SAOB (1853).

snŠll Ð Jfr grupp 6, s.Ê53 och grupp 7, s.Ê62.

¥ duglig, duktig; driftig; skicklig.

Jag hoppas vi framdeles fŒ rŒd att lŒta dig ta timmar och bli snŠll, ty din hand Šr ej utan anlag [fšr mŒlning]. SAOB (1914).

BohuslŠningarna Šro kŠnda fšr att vara snŠlla bŒtbyggare. SAOB (1877).

SnŠll i rŠkning. SAOB (1943).

minskad anv./dštt (1943).

usel

¥ hšgst olycklig; hšgst beklagansvŠrd.

Min usla, beklagansvŠrda mor har hŒllit pappa vaken hela natten med ursinniga skrik och svordomar allt under rusets inflytande. Alice och Hjšrdis (1885Ð86:103).

Kommentar

NŠr ordet numera anvŠnds om person Šr det huvudsakligen i den specialiserade bety- delsen Õmycket dŒligÕ, sŠrskilt i moraliskt hŠnseende. Exempel: Mannen skall i švrigt vara from: men jag Šr och fšrbliver hans dšdsfiende, ingalunda av enskilt hŠmnd (som vore uselt) utan av patriotisk och kosmopolitisk. TegnŽr (1821:99). Mor kunde hon inte anfšrtro sig Œt. Hon skulle bli uppršrd šver HŒkans beteende och genast betrakta honom som en usel mŠnniska som inte bŠttre motstod sina begŠr.

Bonniersromaner 1981. Ordet Šr ocksŒ fullt brukligt fšr att beskriva person i en viss funktion, t.ex. Hon Šr en usel brevskriverska och det vet Madeleine.

Bonniersromaner 1981. Fšr švrigt var han lika usel mŒlare som mŠnniska.

Bonniersromaner 1981. Dessa betydelser Šr belagda fšre 1800.

Šrlig

¥ vŠl aktad, vŠl ansedd.

En oŠkting, en rotlšs, har vrŠkt sig som en tyngd šver fri och Šrlig mans hemfasta sinne. Koch (1916:58).

minskad anv./mindre br., ngt Œlderdomligt el. hšgtidligt.

Kommentar

Numera anvŠnds ordet enbart i en speciellare betydelse Õsom hŒller sig till sanningen och inte gšr sig skyldig till nŒgot bedrŠgligtÕ. Exempel: Sitter man och ljuger sŒ Šr det inte mycket med berŠttelsen tycker jag. Man mŒste vara Šrlig. Bonniersromaner 1976.

Denna betydelse hos Šrlig Šr frŒn fšre 1800.

(30)

5 . 4 . Grupp 2. Ord fšr egenskap med speciell tanke pŒ umgŠnge med andra

Orden hŠr representerar en insnŠvning i fšrhŒllande till fšregŒende grupp men anvŠnds i frŒga om en allmŠnnare syn pŒ socialt umgŠnge Šn orden i grupp 3 (arbets- och samhŠllsliv) eller 4 (rŠtt eller fel). En del ord fšrtjŠnar sin plats pŒ mer Šn ett stŠlle. T.ex. flexibel anvŠnds kanske framfšr allt i frŒga om arbetsliv, men Šven nŠr det Šr tal om allmŠn Ósocial kompetensÓ. DŠrfšr fšrtecknas det bŒde i grupp 3 och hŠr nedan.

5 . 4 . 1 . Nyheter

borgerlig

¥ ringaktande: som Šr utmŠrkande fšr borgare el. borgarklassen i motsats till den finare vŠrlden el. de intellektuella o.d.;

kŠlkborgerlig, smŒborgerlig, brackig; banal, trivial.

Du Šr Ð borgerlig! Ð Icke sŒ fšrfŠrliga ord, Stella! SAOB (1908).

BŒde mamma och pappa kom visserligen ur arbetarklassen och pappa var dessutom en riktig socialdemokrat av den gamla stammen. Men bŒde mamma och han var trots det sŒ urbota borgerliga i hela sin livsstil. Bonniersromaner 1976.

ÕSiesta SambaÕ handlade om en tecknare i arbetarršrelsen som i smyg gjorde en rek- lamkampanj fšr hšgern. Syftet var att visa hur borgerlig den svenske arbetaren blivit.

DN 1987.

ny betydelse/implikation (1834).

Kommentar

Den ursprungliga betydelsen Šr Õsom Šr utmŠrkande fšr eller tillhšr borgareÕ och det som impliceras Šr Õsom inte tillhšr eller Šr utmŠrkande fšr den finare vŠrldenÕ.

Numera finns emellertid fšljande grundbetydelse hos borgerlig: som har politisk hšgerŒskŒdning el. tillhšr politiskt parti till hšger om det socialdemokratiska; antisoci- alistisk; sŠrsk. i uttr. de borgerliga o.d., om partierna i motsats till vŠnsterpartierna.

(Šldsta belŠgg 1906). Implikationen i sen tid Šr alltsŒ snarare Õsom inte tillhšr eller Šr utmŠrkande fšr arbetarnaÕ. Jfr brackig, kŠlkborgerlig.

brackig

¥ inskrŠnkt och smŒborgerlig.

Brackiga uppkomlingar. SAOB (1898).

nytt ord/till bracka (1898).

(31)

Kommentar

Ordet har mšjligen fŒtt minskad anvŠndning mot slutet av 1900-talet. Jfr borgerlig, kŠlkborgerlig.

flexibel Ð €ven grupp 3, s.Ê31.

¥ som har fšrmŒga att anpassa sig.

Man blir mindre flexibel med Œren. NEO.

Flexibel. Kontaktannons (2000).

Ett problem med halvtidsledigt Šr enligt Robert att mŒnga fšrvŠntar sig att han ska gšra lika mycket pŒ halva tiden: Ð Jag hinner bara reagera pŒ det som hŠnder, inte sjŠlv agera och sŠtta igŒng saker. Jag fŒr gilla lŠget och har lŠrt mig att vara lite mer flexibel. Press 98.

nytt ord/lŒn; engelska (1964).

Kommentar

Ordet har tidigare anvŠnts som sprŒkvetenskaplig term (1904) men utan att bli allmŠnt spritt.

grabbig

¥ omoget manlig; som har ett manschauvinistiskt beteende.

Somliga kallar honom macho. ÓHan Šr ju vŠldigt, vŠldigt grabbigÓ, suckar en kvinnlig fullmŠktigekollega uppgivet. Press 97.

ny betydelse/vidgning el. lŒn; engelska laddish (1990).

grovhuggen

¥ som saknar fšrfining i upptrŠdande el. smak: plump; grovkornig.

Kvinnorna blev beršvade sina smycken, fick klŠderna avslitna under rŒa skratt och vŒldtogs pŒ palatsgolvet. Det var de grovhuggna makedoniernas slutliga hŠmnd pŒ perservŠldet. Bonniersromaner 1976.

ny betydelse/metafor (1820).

Kommentar Jfr grov.

illojal Ð €ven grupp 3, s.Ê31.

¥ som i fšrh. till en annan (till egen fšrdel) anvŠnder metoder som inte anstŒr en gentleman, Šven om de inte Šr direkt brottsliga; som i sitt fšrhŒllande till en annan sviker det fšrtroende som denne kunde ha rŠtt att hysa fšr honom, som inte handlar šppet och Šrligt.

Nu promenerar han av sig sin missrŠkning šver att ha en illojal hustru. Bonniers- romaner 1976.

nytt ord/till lojal (1883).

(32)

Kommentar

Enligt SAOB finns frŒn och med 1883 dessutom en knappast bruklig betydelse Õlag- krŠnkandeÕ; Õsom sŠtter sig upp mot den bestŒende ordningenÕ. I denna betydelse fšrekommer ordet egentligen bara i ordbšcker o.d. JŠmfšr dock Jan Myrdal: En illojal europŽs bekŠnnelser (1983).

kŠlkborgerlig

¥ utmŠrkande fšr en kŠlkborgare el. hans uppfattning.

DŠr fanns det verkliga mŠn, mŠn av vŠrld med vidsyn, perspektiv pŒ tillvaron. Men varje ršrelse har ju ocksŒ det dŠr mellanskiktet av inskrŠnkta eftersŠgare och mer eller mindre kŠlkborgerliga maktmŠnniskor. Bonniersromaner 1981.

nytt ord/till kŠlkborgare (1823).

Kommentar

Jfr kŠlkborgare: (ringaktande benŠmning pŒ) smŒstadsborgare (utan hšgre intressen), smŒborgare, person med inskrŠnkt el. smŒaktig syn pŒ tingen; spetsborgare, filister.

Jfr borgerlig, brackig.

lojal Ð €ven grupp 3, s.Ê32.

¥ som uppfyller sina (rŠttsliga och moraliska) fšrpliktelser (mot en annan), som (mot en annan) iakttager hederns fordringar el.

avhŒller sig frŒn svek el. knep el. obstruktion o.d.

Du vill vara lojal mot din man. Du vill inte ha mig. Bonniersromaner 1976.

nytt ord/lŒn; franska (1825).

nedlŒtande Ð €ven grupp 7, s.Ê61; Jfr under Minskning, s.Ê27.

¥ som bemšter folk med šverlŠgsen vŠlvilja.

Mr John Vyner [É] sŒg vŠnligt nedlŒtande pŒ fšrste bokhŒllaren. SAOB (1909).

ny betydelse/vidgning (1826).

Kommentar

Betydelsen ÕšverlŠgset vŠlvilligÕ Šr mšjligen resultatet av en betydelsefšrŠndring som beror pŒ ett samhŠlle med delvis upplšsta klassgrŠnser eller mindre tydliga skrank mellan sociala grupper och, kanske framfšr allt, stšrre stolthet och sjŠlvmedvetande hos breda lager. I sŒdant lŠge finns inte sŒ mŒnga tillfŠllen dŠr den ursprungliga betydelsen (vŠnlig, ÓgemenÓ) blir aktuell. ReferentmŠngden, dvs. šverklassmŠnniskor som uppmŠrksammas med att behandla nŒgon frŒn lŠgre klass vŠnligt, minskar alltsŒ eller fšrsvinner. Kvar finns emellertid fenomenet att nŒgon behandlar en medmŠnniska vŠlvilligt men drygt šverlŠgset. Detta har kommit att beskrivas med det gamla ordet nedlŒtande. Den nya betydelsen kan beskrivas sŒsom vidgning. Ordet anvŠnds nŠmligen om nŒgot omedelbart vid sidan av vad det gjorde tidigare och den nya betydelsen har utvecklats ur den Šldre. Jfr gemen.

(33)

smŒborgerlig

¥ kŠlkborgerlig

KlŠmd mellan smŒborgerliga fšrŠldrars ambition att han skall liera sig med dem som Œterfinns hšgre upp pŒ socialstegen och deras fšrbud mot kamrater som Stena, ÓkommunistenÓ, vet han inte riktigt vart han skall ta vŠgen med sig sjŠlv. Press 76.

nytt ord/till smŒborgare (jfr tyska kleinbŸrgerlich) (1869).

Kommentar

Jfr smŒborgare Õperson med mer el. mindre utprŠglad beredvillighet att (genom idogt arbete och ofšrargligt levnadssŠtt) underordna sig el. solidarisera sig med det kapita- listiska samhŠllssystemet, person med inriktning pŒ det egna el. med smŒskuren el.

inskrŠnkt inriktning el. livssynÕ.

solidarisk

¥ som visar prov pŒ samverkan el. samhšrighet el. lojalitet el. hŒller (obrottsligt) samman.

Yngre och Šldre elever voro [É] fšrbundna genom den falska ÓhederslagÓ som fšreskref, att kamraterna skulle vara solidariska Šfven i det onda och strŠngt fšrtiga hvarandras felsteg. SAOB (1892).

Det Šr klart att vi ska vara solidariska och toleranta, men inte faan ska de bo pŒ min gata. Skantze (1993:21).

ny betydelse/vidgning (1867).

Kommentar

Betydelsen Šr en vidgning av en juridisk betydelse Õsom utgšr el. har samband med en fšr tvŒ el. flera personer gŠllande gemensam fšrpliktelse vilken Šr sŒ utformad att var och en av dem som fšrpliktelsen Œvilar Šr skyldig att vid anfordran fullgšra hela fšr- pliktelsen odelad.Õ

utŒtriktad

¥ som gŠrna tar kontakt med andra mŠnniskor.

Jag bšrjar redan fšrvandlas frŒn utŒtriktad till inŒtvŠnd. Bonniersromaner 1981.

ny betydelse/metafor (1910).

Kommentar Jfr social.

vŠluppfostrad

¥ opersonlig el. viljelšs som en fšljd av att vara vŠluppfostrad.

Alla dessa enfaldiga fšrdomar, som gšr oss europeer sŒ avskyvŠrt vŠluppfostrade.

€ldre svenska romaner (1930).

(34)

Eftersom hon Šr sŒ satans vŠluppfostrad sitter hon ŠndŒ kvar, artigt flinande och pratar och pratar. Gardell (1998:151).

ny betydelse/implikation (1920-talet?).

Kommentar

Ordet, som normalt har en neutral betydelse Õsom har fŒtt en god uppfostranÕ kan ges en negativt vŠrderande aspekt och mer el. mindre skŠmtsamt implicera egenskapen Õopersonlig el. viljelšs som en fšljd av att vara vŠluppfostradÕ. Betydelsen behšver dock starkt kontextuellt stšd (sŒ avskyvŠrt, sŒ satans vŠluppfostrad).

5 . 4 . 2 . Minskning

UtmŠrkande fšr grupp 2 Šr att det har tillkommit fšrhŒllandevis mŒnga ord (14 stycken, eller 20 om man inkluderar orden fšr sjŠlviskhet nedan). De som har minskat (9 stycken) har ofta fŒtt en mer specialiserad betydelse (anstŠndig, artig, hygglig, ohšvisk). Ordet frŠck har en ganska framtrŠdande ny betydelse som beskrivs i grupp 7.

Orden gemen och nedlŒtande har kanske minskat respektive fšrsvunnit i den hŠr aktuella betydelsen p.g.a. att mŠnniskor numera sŠllan beskrivs som tillhšrande en hšg eller lŒg klass. I sŒ fall Šr detta exempel pŒ ord som fšrŠndrats i tŠmligen uppenbar anslutning till det gamla klassamhŠllets fšrsvinnande.

anstŠndig Ð Jfr grupp 4, s.Ê38.

¥ som uppfšr sig el. upptrŠder pŒ ett passande el. korrekt sŠtt, som vet att skicka sig.

Han Šr mycket anstŠndig i tal och sŠtt (fšr att vara endast en tjenare). SAOB (1889).

Du skall inte umgŒs annat Šn med anstŠndigt och hyggligt folk. SAOB (1900).

minskad anv./mindre br., ngt Œlderdomligt.

artig

¥ som har ett behagligt, vinnande, intagande sŠtt; behaglig, angenŠm, ŠlskvŠrd.

I švrigt var sŒ vŠl kungen som prinsen och prinsessan ganska artig. TegnŽr (1823:142).

Se, hvad han gšr sig artig emot gubben. SAOB (1842).

Kommentar

Ordet anvŠnds numera i den specialiserade betydelsen ÕhšvligÕ, ÕuppmŠrksamÕ, ÕfšrbindligÕ; ofta med bibegrepp av konventionalism och yttre sken. €ldsta belŠgg fšr denna specialiserade betydelse Šr 1787.

(35)

frŠck Ð €ven grupp 4, s.Ê39; Jfr grupp 7, s.Ê59.

¥ djŠrv el. tilltagsen pŒ ett sŠtt som šppet trotsar lag, sed, samvete o.d.; skamlšs, oblyg; ofšrskŠmd.

Mot Pechlin, den frŠckaste af alla att gifva och taga mutor, haglade beskyllningar.

SAOB (1877).

gemen

¥ i frŒga om den egenskapen hos nŒgon i hšgre stŠllning att han umgŒs otvunget och vŠnligt med personer av lŠgre stŒnd: tillgŠnglig, folklig.

Herrarne voro sŒ ofantligt gemena och tillŠto icke, att han tog af sig fšrskinnet en gŒng. SAOB (1887).

Han var gemen bland gemena ocksŒ, nŠr pigor och drŠngar och gesŠller skulle ha bršllop, fick de hŒllas hemma i hans bostad. Koch (1916:49).

[HushŒllerskan] gjorde [É] sig sŒ gemen, att hon frŒgade honom [dvs. fiskargubben]

om det tecknade sig till att bli ett gott fiskafŠnge. SAOB (1922)

Kommentar

Enligt SAOB Šr betydelsen utvecklad ur betydelsen Õgemensam; samfŠlldÕ och alltsŒ vŠl nŠrmast en implikation. Betydelsen ÕelakÕ Šr belagd fšre 1800.

grov

¥ som visar brist pŒ kultur el. fšrfining, plump.

En grov karl, som, om han funnes till, skulle vŠnda upp och ned pŒ gator och torg.

Almqvist (1839:252).

€ven hopen av de kristna pilgrimerna Šr rŒ och grov. Bremer (1861:258).

minskad anv./fšga br., utom i frasen grov i mun.

Kommentar Jfr grovhuggen.

hygglig Ð Se grupp 1, s.Ê19; Jfr grupp 6, s.Ê52.

¥ bra, utmŠrkt, vŠlartad, anstŠndig, Šrbar.

nedlŒtande Ð Jfr under Nyheter, s.Ê24, och grupp 7, s.Ê61.

¥ vŠnlig i umgŠnget med folk i lŠgre stŠllning, ÓgemenÓ.

Under sina resor umgicks Carl [XI] pŒ det mest nedlŒtande sŠtt med allmogen. SAOB (1831).

Hofpredikanten Nordensson, som tycktes vara [É] nedlŒtande och ansprŒkslšs, sŒ att han rŠtt ifrigt sprŒkades med oss. SAOB (1846).