Barnen och våldskapitalet

Barnen och våldskapitalet

En kritisk diskursanalys av svensk

nyhetsrapportering om tvångsvård

Av: AnnaCarin Berkal

Handledare: Ulf Larsson

Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande Kandidatuppsats 15 hp

Svenska | vårterminen 2021 Kommunikatörsprogrammet

Abstract

I denna kritiska studie undersöks nyhetsrapportering om de svenska sis-hemmen genom att analysera hur sis-hem och tvångsvård för barn och unga beskrivs i nyhetstexter. Syftet är att blottlägga vilka som kommer till tals i nyhetsrapporteringen samt vilka diskurser, normer och ideal som realiseras språkligt.

På sis-hem tvångsvårdas barn och unga mellan 12-21 år med problematiska hemförhållanden och psykosociala problem, men även de som dömts för lagbrott. Tvångsvården av barn och unga kan

beskrivas som en komplex verksamhet då den existerar i gränslandet mellan socialtjänst och rättssystem.

Undersökningen visar att den svenska regeringen och andra politiska företrädare är de grupper som främst får komma till tals. Nyhetsredaktionerna verkar tillsammans med de politiska företrädarna vara de som sätter agendan för vad som ska diskuteras omkring sis-hem och barn i tvångsvård under den undersökta tidsperioden. När barn som tvångsvårdas på institutioner deltar i nyhetsrapporteringen blir det främst som omständigheter. De påverkas av åsikter, händelser och handlingar men ges ingen plats som aktiva deltagare i nyhetsrapporteringen. Undersökningen visar vidare att det verkar ha skett en förändring de senaste decennierna i synsättet på frågor som berör barn, unga och brott. Från att handla om vård och behandling verkar diskussionen alltmer fokusera på straff, säkerhet och andra

kriminalpolitiska frågor.

Nyckelord: Kritisk diskursanalys, den ideationella metafunktionen, personbenämningar, subjektspositioner, normer, diskurs, tvångsvård, barn, nyhetsmedia.

English title: Children and the violence in news media. A critical discourse analysis of swedish news reporting about children in compulsory care

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 3

1.2 Disposition... 3

2. Bakgrund/Tidigare forskning ... 4

2.1 Bakgrund ... 4

2.1.1 Sis-hemmen ... 4

2.1.2 Den sociala barnavården och utsatta barn ... 5

2.1.3 Personbenämningar ... 5

2.1.4 Nyhetsmedia som praktik ... 6

2.2 Tidigare forskning ... 7

2.2.1 Sociala problem och utsatta barn i media ... 7

2.2.2 Kritisk forskning om tvångsvård av barn ... 8

2.2.3 Sammanfattning av tidigare forskning ... 10

3. Teoretiska utgångspunkter ... 11

3.1 Kritisk diskursanalys ... 11

3.2 Den ideationella metafunktionen ... 12

3.3 Centrala begrepp ... 13

3.3.1 Subjektspositioner... 13

3.3.2 Social kategorisering ... 14

3.3.3 Det bortnämnda... 14

4. Material/Metod ... 15

4.1 Material... 15

4.2 Metod ... 16

4.2.1 Ideationell textanalys ... 17

4.2.2 Kritisk diskursanalys ... 18

4.2.3 Tematisering ... 19

5. Resultat ... 19

5.1 Analys av artikel 1, Dagens Nyheter 2021-01-09 ... 19

5.1.1 Processer, förstadeltagare och omständigheter ... 20

5.1.2 Nominaliseringar och passiveringar ... 22

5.1.3 Benämningspraktiker ... 23

5.1.4 Sammanfattning ... 24

5.2 Artikel 2 – Aftonbladet 2021-02-06 ... 24

5.2.1 Processer, förstadeltagare och omständigheter ... 24

5.2.2 Nominaliseringar och passiveringar ... 26

5.2.3 Benämningspraktiker ... 27

5.2.4 Sammanfattning ... 27

5.3 Tematisering av nyhetsrapporteringen ... 27

6 Slutsats och diskussion ... 29

6.1 Slutsatser ... 29

6.2 En kritisk diskussion om tvångsvårdsdiskursen ... 29

7. Förslag till vidare forskning ... 32

Referenslista ... 33

Material ... 33

Tryckta och elektroniska källor ... 34

Bilagor ... 37

Bilaga 1, Artikel, Dagens Nyheter 2021-01-19 ... 37

Bilaga 2, Artikel, Aftonbladet 2021-02-26 ... 39

1

1. Inledning

Hur ska jag kunna glömma, glömma att jag svikits av samhället som nu vill placera mig tillbaka i dess fack.

Många bilder, tankar och scenarion spelas upp om och om igen som teater i huvudet på mig. Och jag är på väg till den sista scenen i denna teaterpjäs. Det är dags att få ett avslut, jag kan ta mig vart som helst bara jag själv vill. Nu är det dags att komma över dessa problem och slå mig fri. Jag ska nu inte vara beroende av någon annan än mig själv. Jag ser äntligen ett slut på det här. Jag kommer komma över min rädsla för att våga kliva över tröskeln till andra sidan dörren. Ut till samhället igen, som jag själv är en del av. Och jag förlåter er, jag förlåter er för när ni tittat bort, när ni behandlat mig dåligt, när ni tog mig ifrån min mammas famn, när ni kastade bort nyckeln till min frihet och när ni stal mitt liv. Jag förlåter er men jag kommer aldrig glömma vad ni gjort, och jag gör det här för min egen skull inte för eran skull. Jag ska hålla mig drogfri, jag ska fixa skolan, jag ska ta mitt ansvar och jag ska bygga en stadig grund att bygga min framtid på. Dimman skingrades äntligen och jag kan se verkligheten ifrån mitt perspektiv. Nu är jag äntligen fri”(Statens institutionsstyrelse, Sis u.å).

Texten är hämtad ur den anonyma textsamlingen ”Svär, det kommer bli bra. SiS unga berättar 2020”

och finns publicerad på myndighetens webbplats (Statens institutionsstyrelse u.å). Med textsamlingen förmedlar barn och unga sina egna perspektiv på livet och skriver om egna erfarenheter och upplevelser av tvångsvård. Situationen på de särskilda ungdomshemmen, även kallade sis-hem, har varit ett

återkommande inslag i nyhetsrapporteringen de senaste åren. Ibland med fokus på hot och våld, ibland på bristande vård och omsorg. I januari sände SVT:s Uppdrag Granskning ett uppmärksammat program som berättade om personalens misshandel och övergrepp mot flickor i ålder 12-16 år som tvångsvårdats på ett sis-hem i Göteborgsområdet. Tjejer som bott på hemmet berättade om återkommande hot och trakasserier från personalen på sis-hemmet som sedermera stängdes (Rogsten 2021). I marsnumret av arbetslivsmagasinet Arbetet möttes läsarna av förstasidesrubriken ”Ska en anställd dö här idag? Åtta angrepp per dygn mot personal i slutenvården av unga och missbrukare” (Lund 2021). Omslaget illustrerades med en bild på en hög grind med taggtrådsstängsel. Granskningen fokuserade på

arbetsmiljöbrister och personalens upplevelser av hot, våld och kränkningar på de svenska sis-hemmen.

Så hur ser verkligheten egentligen ut? Barns egna berättelser, nyhetsartikeln och granskningen beskriver alla samma verksamhet men ut tre olika vinklar. Vad vi väljer att skriva om och det perspektiv vi väljer att berätta ur får betydelse. Det påverkar synen på det och dem som beskrivs.

Med språkets hjälp kan vi hantera, förklara och förstå livet, världen, oss själva och andra. Språket används för att beskriva, kategorisera och skapa identitet (Hornscheidt & Landqvist 2014, s. 8).

2

”Dimman skingrades äntligen och jag kan se verkligheten ifrån mitt perspektiv. Nu är jag äntligen fri”

skrev en av de unga som tvångsvårdats på sis-hem och det blir tydligt att det egna perspektivet spelar roll. Att få chans att definiera verkligheten och skriva sin egen berättelse spelar roll. Det väcker känslan av frihet. Det verkar finnas en skillnad på att prata om sig själv och att pratas om av andra. Att få vara sitt eget subjekt istället för att bli ett objekt i andras berättelser.

Verkligheten och det sociala skapas genom språket samtidigt som verkligheten och det sociala skapar språket. Det är en relation som är ömsesidigt påverkande där studier av det ena behövs för att kunna säga något om det andra. Att studera det som skrivs om sis-hem och tvångsvård kan berätta något om verksamheten, deltagarna och villkoren. Texterna berättar något om samhället och samhället påverkar i sin tur vad som är möjligt att berätta i en text. Med ett socialkonstruktivistiskt synsätt på språk förstås verkligheten och våra föreställningar om varandra genom språkliga handlingar (Hornscheidt &

Landqvist 2014, s. 23-26).

Utifrån specifika situationer kan val av ord, grammatiska konstruktioner eller struktur för information analyseras (Hornscheidt & Landqvist 2014, s. 8). Med språk re_produceras ¹ sociala kategorier. Det sätt som människor och grupper benämns på blir grundläggande för synen på de som benämns. Språket kan ses som en brunn till bredden full av samhällets gemensamma värderingar, upplevelser och erfarenheter (Hornscheidt & Landqvist 2014, s. 15-16).

Att kritiskt undersöka det som av samhället konstruerats som avvikande och oönskat genom att vidta åtgärder som i fallet med tvångsvård, kan öka kunskapen om det som skulle kunna beskrivas som det önskvärda beteendet och rådande normer (Silow Kallenberg 2016, s. 238). Valen av ord för att beskriva personer, händelser och handlingar får betydelse (Hornscheidt & Landqvist 2014, s. 16). En kritisk utgångspunkt som forskare betyder att se vetenskapen som ett verktyg att kunna identifiera, undersöka och analysera ojämlika maktförhållanden i samhället, och därmed inte sträva efter en syn på vetenskap som en objektiv och neutral verksamhet. Det finns således ett emancipatoriskt kunskapsintresse och en vilja att bidra till social förändring genom språket (Seiler Brylla, Westberg & Wojahn 2018, s. 16-17, Winther Jørgensen & Philips 2000, s. 70).

1 Betydelsen av att använda ett understreck mellan produktion och reproduktion beskrivs av Hornscheidt (2015) som ett sätt att göra tydligt att två språkhandlingar aldrig kan vara helt identiska då det alltid kommer uppstå någon form av skillnad i betydelse.

3

1.1 Syfte och frågeställningar

Som blivande kommunikatör är språket ett viktigt arbetsredskap. Det är därför betydelsefullt att reflektera över språket i användning och det egna benämnandet. Med utgångspunkt i ett

socialkonstruktivistiskt synsätt på språk är syftet med denna studie att undersöka hur sis-hem och tvångsvård för barn och unga porträtteras i svensk nyhetsmedia. Med en kritisk diskursanalytisk ansats och verktyg hämtade från den ideationella textanalysen vill jag undersöka hur personer, handlingar och händelser beskrivs i nyhetstexter. Vidare kommer transitivitet, nominaliseringar och passiviseringar undersökas för att närmare kunna analysera benämningar samt reflektera över vilka subjektspositioner, normer, ideal och diskurser som realiseras språkligt. Ett delsyfte med studien är att utifrån

undersökningen av nyhetsrapporteringen, kunna diskutera normskapande genom att analysera det som inte nämns, utan bortnämns, i texterna. Frågeställningarna som jag med studien önskar besvara är således:

• Hur beskrivs sis-hem i nyhetsrapporteringen i svensk dags- och kvällspress?

• Vilka deltagare får komma till tals?

• Vilka diskurser görs relevanta i nyhetsrapporteringen om den svenska tvångsvården av barn?

1.2 Disposition

I kapitel 2 presenteras studiens bakgrund och kontext genom att beskriva sis-hem som verksamhet samt den sociala barnavården som tvångsvården är en del av. Vidare förklaras begreppet personbenämningar och nyhetsmedia som praktik. I kapitel 3 presenteras tidigare forskning och dess relevans för denna undersökning. Vidare introduceras även studiens teoretiska utgångspunkter och begrepp som varit centrala för analysen av nyhetsmaterialet. I kapitel 4 förklaras studiens tillvägagångssätt genom en redogörelse av material och metod. I kapitel 5 presenteras sedan resultatet av undersökningen vilket i kapitel 6 följs av studiens slutsatser samt en kritisk diskussion kring tvångsvårdsdiskursen.

Avslutningsvis presenteras förslag till vidare forskning i kapitel 7.

4

2. Bakgrund/Tidigare forskning

2.1 Bakgrund

2.1.1 Sis-hemmen

Sis är en svensk myndighet med uppdrag att bedriva tvångsvård såväl vuxna i missbruk som av barn och unga. Enligt visionen på myndighetens webbplats är målet att bedriva en rättssäker, jämlik och icke- diskriminerande vård och behandling.

Statens institutionsstyrelse, SiS, bedriver individuellt anpassad tvångsvård och verkställer sluten

ungdomsvård. I samverkan med socialtjänsten ger vi ungdomar och klienter med allvarliga och omfattande psykosociala problem bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk och kriminalitet.

Vården och behandlingen är jämlik och fri från diskriminering och utförs med god etik och hög kvalité. Vårt arbete präglas av hög tillgänglighet och rättssäkerhet (Vår vision, Statens institutionsstyrelse, SiS, u.å).

För närvarande finns det 23 boenden runt om i landet med plats för cirka 700 barn och unga mellan 12- 21 år. Sis-hemmen är även arbetsplats för cirka 3000 anställda och verksamheten finansieras av

statsbidrag samt vårdavgifter som betalas av landets kommuner. Den största yrkesgruppen på de särskilda ungdomshemmen är behandlingsassistenter men det finns även lärare, psykologer och sjuksköterskor anställda i verksamheterna (Statens institutionsstyrelse, Sis, u.å).

Verksamheten kan beskrivas som komplex då den existerar i gränslandet mellan socialtjänst och rättssystem. En tvångsvårdsplacering börjar med en begäran från socialtjänsten till Förvaltningsrätten som fattar beslut om tvångsvård. Sis-hemmen tvångsvårdar dels barn och unga med problematiska hemförhållanden och psykosociala problem, dels barn som placerats där för att de dömts för lagbrott. En majoritet av dessa är mellan 15-17 år. I jämförelse med andra institutioner inom barnavården har

personal i denna form av verksamheter, omfattande disciplinära befogenheter. De har rätt att låsa dörrar och kan även fatta beslut om att isolera, kroppsvisitera eller öppna inkomna brev. Tvångsvårdformen för barn har historiskt instiftats av samhället i syfte att hantera och kontrollera främst pojkar som begått lagbrott (Andersson Vogel 2012, s. 13).

5

2.1.2 Den sociala barnavården och utsatta barn

Enligt svensk lag och FN:s barnkonvention (1990) omfattas alla medborgare under 18 år av begreppet barn. När det inom den sociala barnavården talas om utsatta barn brukar det dels handla om barn som offer utsatta för andras brott, dels barn som visar att de far illa genom att själva göra andra illa. En stor del av de barn som omnämns som utsatta har uppmärksammats av den kommunala socialtjänstens individ-och familjeomsorg och därför blivit föremål för olika åtgärder och ingripanden (Andersson 2004, s. 25-26). Det är också från socialtjänsten som begäran om insatser som tvångsvård görs (Andersson Vogel 2012, s. 13-14). Tvångsvård kan som verksamhet ses som en del av samhällets åtgärdsapparat, och barn som tvångsvårdas kan ofta tillhöra gruppen utsatta barn. Att placera ett barn på en låst institution kan förklaras som den mest ingripande delen av den sociala barnavården.

Institutionerna ska ge vård och fungera som ett hem för barnen. Som åtgärd har institutionerna dock en lång historia av uppfostrande, kontrollerande och disciplinerande av barn och unga som på olika sätt anses bryta mot samhällets normer. Med uppfostran, disciplinering och kontroll avses inte bara de direkta maktuttrycken som inlåsningar, kroppsvisiteringar och brevöppningar utan även de mer subtila maktförhållanden som existerar den vardagliga interaktionen mellan barnen och personalen på

institutionerna (Andersson Vogel 2020, s. 14-16).

En kritik mot den sociala barnavården har genom tid varit att barns egen åsikt inte lyssnas in. Att de inte får komma till tals tillräckligt mycket i utredningar och uppföljningar av insatser trots att lagstiftning såväl som barnkonventionen betonar deras rätt att göras delaktiga och få komma till tals (Andersson 2004, s. 27-28). Både i forskning som i praktiska sociala verksamheter för barn verkar barnperspektivet vara under förändring. Även om barns omognad och behov av beskydd fortfarande anses viktigt, betonas barns kompetens, delaktighet och frigörelse i allt större utsträckning. Eftersom

barnkonventionen lyfter fram både rätten till delaktighet och rätten till beskydd kan det rent praktiskt bli ett dilemma då barn ibland betraktas och bemöts som aktiva, delaktiga subjekt och ibland som passiva, beroende objekt (Andersson 2004, s. 25, 53).

2.1.3 Personbenämningar

Personbenämningar bidrar aktivt till att konstruera grupper och bör med denna insikt inte ses som av naturen givna. De konstruktioner som görs genom språket är centrala då ett upprepat användande av en viss kategorisering kan göra att den uppfattas som naturlig och därmed oföränderlig. Ett exempel på detta är kön som är en kategorisering som av många ofta tas för given som självklar (Wojahn 2015, s.

6

18). I denna kritiska och konstruktivistiska studie som ju delvis handlar om att undersöka benämningar i nyhetsmedia är det relevant att reflektera över, och vara transparent om, det egna förhållningssättet och benämningarna. Detta utifrån insikten om att sättet att benämna re_producerar en viss världsbild och människosyn (Seiler Brylla, Westberg & Wojahn 2018, s. 17). I det offentliga samtalet om sis-hem förekommer många benämningar på den grupp som tvångsvårdas, och barn, unga, ungdomar, tonåringar, flickor och pojkar är några av de vanligast förekommande.

Med inspiration av barnkonventionen och svensk lagstiftning kommer benämningen barn användas i denna studie när gruppen av personer mellan 12-17 år åsyftas och unga när det handlar om de som är mellan 18-21 år. Detta är de två åldersgrupper som direkt berörs av tvångsvård på sis-hem. När tidigare forskning och innehåll i nyhetsmaterialet återges i studien, används ibland benämningar som kan bidra till att re_producera en viss syn på kön och ålder. Eftersom jag i denna studie vill undvika att befästa specifika sätt att kategorisera grupper utifrån faktorer som kön och ålder kommer jag undvika ord som flicka och pojke när det är möjligt, då dessa används frekvent och därmed riskerar att befästa ett visst tvåkönssystem (Hornscheidt & Landqvist 2014, s. 93). Där det är motiverat för analysen att reflektera över subjektspositioner och benämningspraktiker kopplade till kön har jag med inspiration från

Andersson Vogel (2020) valt att använda benämningen tjej istället för flicka. Utifrån tidigare forskning om begreppsparet tjej-flicka har det visat sig att tjej är en benämning som fler själva väljer att använda om sig själva. Tjej signalerar i större utsträckning aktörskap än flicka som i oftare förknippas med passivitet och en offerposition bland annat i media (Andersson Vogel 2020, s. 31-32). Tjej upplevs inte heller lika starkt kopplat till biologiskt kön och ålder som flicka. Benämningen kan med fördel väljas att användas av fler personer i olika åldersgrupper.

2.1.4 Nyhetsmedia som praktik

Massmedia kan beskrivas som en mänsklig kommunikationspraktik som i grunden handlar om hur människor samtalar med varandra genom en kanal. Nyhetsmedia är en av de kanaler som används för att nå ut till en stor publik. Det betyder att det som syns i nyhetsmedier ger effekt och har en påverkan på människor vilket därigenom gör det till ett medium av vikt att kritiskt undersöka och analysera (Faiz Sathi Abdullah 2014). Mediernas makt över vilka frågor som diskuteras i samhället handlar bland annat om att sätta dagordningen för vad som ska diskuteras, såväl som att påverka vilka som får delta i det offentliga samtalet (Blomberg, Kroll, Lundström & Swärd 2004, s. 13). Det innebär inte att medierna styr vad allmänheten kan tycka utan snarare vad människor ska ha en åsikt om. Vilka händelser som skildras ur vilket perspektiv är val som bidrar till att rikta uppmärksamheten på specifika frågor och

7

problemställningar. Det får betydelse för vad som betraktas som intressant att diskutera och fatta beslut om i samhället (Vikkelsø Slot 2004, s. 164-165). Sättet att rapportera om vissa företeelser som

exempelvis våld och brott kan också öka den samhälleliga oron. Med effekten att rädslan blir större än det verkliga eller realistiska hotet som företeelserna utgör (Pollack 2004, s. 69). Det inflytande som media får över både tankesätt och tankespridning gör att de bilder av skeenden eller människor som förmedlas, även riskerar att re_producera normer och fördomar om det eller dem som på olika sätt avviker från det normativa (Blomberg et al. 2004, s. 13-14). Nyhetsmedias rapportering om våld och brott kan riskera att exempelvis stereotypisera och re_producera kön som kategori genom att kriminellt beteende ofta beskrivs som något ”manligt” (Pollack 2004, s. 81). Nyhetsmedia kan även fungera som aktör och arena i konstruktionen av grupper som problem. En dansk studie visade bland annat att när etniska minoriteter synliggjordes i nyheterna gjordes det ofta genom att förmedla en negativ bild som fokuserade på skillnader, hot och andra problem. Etniska minoriteter som grupp placerades därmed i en utsatt position som utpekade, normavvikande och annorlunda i relation till det danska

majoritetssamhället (Vikkelsø Slot 2004, s. 159-161).

2.2 Tidigare forskning

Tidigare forskning om sociala frågor i svensk nyhetsmedia lyfter fram mediernas inflytande när det gäller såväl perspektiv som att sätta dagordningen för vad som anses relevant att diskutera i samhället (Blomberg et al. 2004). Nyhetsrapporteringen om barn och unga har ofta fokuserat på

problemorienterade frågor som exempelvis missförhållanden, och vad politikerna ska göra åt situationen (Lundström 2004, s. 239). För att kunna göra en kritisk diskursanalys kring nyhetsrapporteringen

omkring de svenska sis-hemmen, behövs kunskap kring den samhälleliga synen på sociala problem och brott i relation till barn samt tvångsvården för barn som verksamhet. Och dessa perspektiv syftar den tidigare forskningen som kommer att presenteras i studien.

2.2.1 Sociala problem och utsatta barn i media

Statliga åtgärder för att hantera sociala problem och ”ungdomsbrottslighet” verkar bero på vad samhället uppfattar som rätt reaktion vid en given tidpunkt, snarare än hur barn och unga själva beter sig (Estrada 2004, s. 127). Kriminologen Felipe Estrada (2004) har forskat om samhällets synsätt på dessa frågor vilket visat sig vara föränderligt över tid. Två dominerande sätt att se på åtgärdsfrågan har identifierats.

Det första handlar om synen på åtgärder som något som riskerar att ytterligare exkludera och marginalisera unga från samhället. Synsättet bygger på uppfattningen om att den unges handlingar

8

orsakats av omständigheter i uppväxten eller i livssituationen som de själva inte kunnat råda över.

Inlåsning betraktas därför som något samhället bör undvika. Det andra synsättet bygger på grundtanken att när den unges beteende leder till lidande för andra ska detta bestraffas av samhället. På så vis hamnar den unge i en subjektsposition som förövare vilken samhället måste skyddas ifrån genom inlåsning (Estrada 2004, s. 127). De senaste decennierna har dessa två synsätt har dominerat de samhälleliga reaktionerna på ungdomsbrott i Sverige. Estrada (2004, s. 128) menar dock att ungdomsbrott idag blivit mer av en kriminalpolitisk än en socialpolitisk fråga där straff blivit en viktigare princip än vård. Tankar om behandling och rehabilitering är inte lika framträdande och inlåsning har blivit en påföljd som alltmer verkar handla om vedergällning. Samhällets lagstiftning verkar ha blivit ett legitimare sätt att hantera de negativa känslor som brott kan framkalla. Detta tydliggörs också genom att politiker i större omfattning utnyttjar brottsproblem för att själva framstå som handlingskraftiga. Nyhetsrapporteringen som kan bidra till bilden av brott som något som både ökar och blir grövre i samhället, kan användas av medievana politiker som kliver in och erbjuder sina politiskt färgade lösningar på problemen. Detta skapar en situation där media och politiker använder sin makt för att bidra till en vinklad bild av

verkligheten i syfte att tillfredsställa egna behov. Nyhetsartiklar som kan relateras till brott utgör en stor del av innehållet på såväl tidningarnas förstasidor som på de centralaste nyhetssidorna (Estrada 2004, s.

130).

När det gäller nyhetsmedias beskrivning av barns brott verkar fokus vidare ligga främst på att berätta om händelser och om brotten i sig, än bakomliggande orsaker (Andersson 2004, s. 49). Gunvor Andersson (2004) har undersökt vilka bilder som förmedlas i nyhetsmedia när det gäller yngre barn som begått brott mot andra barn. Nyhetsartiklarna rapporterade främst ur offrets perspektiv genom att återge innehåll från sekundära källor som polisrapporter. Kön och ålder var sociala kategoriseringar som alltid gjordes i rapporteringen, och i samtliga fall handlade artiklarna om pojkar under 12 år. Pojkarna

framställdes oftast både som subjekt och passiva offer som råkat ut för något (Andersson 2004, s. 52).

2.2.2 Kritisk forskning om tvångsvård av barn

Det finns ingen kritisk forskning som ur ett språkvetenskapligt ramverk belyser de svenska sis-hemmen eller och tvångsvård av barn. Det finns även begränsat med kritisk forskning som undersöker tvångsvård av barn och unga i Sverige. En del av den forskning som finns om svensk tvångsvård har initierats och finansierats av Sis, vilket gett myndigheten inflytande över såväl frågeställningar som

forskningsperspektiv (Silow Kallenberg 2016, s. 238). Etnologen Kim Silow Kallenberg (2016) undersöker tvångsvården inifrån ett svenskt sis-hem för unga och beskriver i sin avhandling, en

9

verklighet där ungdomar som tvångsvårdas identifieras både som offer och förövare samt att tvångsvården som samhällsfenomen kan förstås som både vård och straff. De två dominerande föreställningarna som kom till uttryck i samtal med både personal och ungdomar på institutionen var dels den om barnet i behov av vård, dels den om ungdomsbrottslingen i behov av konsekvenser och straff (Silow Kallenberg 2016, s. 222-224). Föreställningar om kön bidrog också till över- och underordning då synen på den manliga kroppen som överordnad ofta förekom i samtalen på

institutionerna. Den manliga kroppen sågs som en resurs och bar på förväntningar om fysisk styrka vilket ofta återkom som ett önskvärt ideal. Oavsett upplevd könstillhörighet hos personalen betraktades den manliga kroppen som ett ideal i arbetet, vilket ledde till att anställda som inte levde upp idealet behövde visa sin duglighet på andra sätt (Silow Kallenberg 2016, s. 236-237). Det maskulinitetsideal som re_producerades på institutionen byggde på en slags machologik som grundade sig i förställningen om att subjektspositionen män, i kraft av den fysiska kroppen, var starkare och aggressivare än andra (Silow Kallenberg 2016, s. 237-238). Som en reaktion på detta ideal kunde Silow Kallenberg även se uttryck för en slags protestmaskulinitet på institutionerna. Det beskrivs vidare som uttryck som används av de som står utanför den hegemoniska maskuliniteten, och där subjektet reagerar med maktuttryck som verbalt eller fysiskt våld på den egna upplevda maktlösheten. Upplevd maktlöshet hos personalen kunde exempelvis gå ut över ungdomarna fast dessa i grunden inte orsakat känslan av maktlöshet.

Personalen kunde vara i en överordnad position i relation till ungdomarna genom exempelvis rätten att kontrollera och använda tvångsmedel som isolering, men samtidigt känna sig underordnande och

maktlösa i relation till sin arbetsgivare och de tuffa arbetsvillkoren de mötte som behandlingsassistenter.

Studien visar på förekomst av såväl social kategorisering som olika offer- och förövarpositioner i relationerna mellan personalen, mellan ungdomarna och mellan personal och ungdomar (Silow

Kallenberg 2016, s. 234-236). Silow Kallenberg (2016) menar vidare att tvångsvården av ungdomar på sis-hem utgör en sluten värld där genus-, klass- och etnicitetsstrukturer re_produceras och upprätthålls genom olika maktrelationer.

En annan studie om tvångsvård av barn och unga som kan bidrar till en ökad förståelse av de

beskrivningar som görs av sis-hem och barn inom tvångsvården är Maria Andersson Vogels avhandling i socialt arbete ”Särskilda ungdomshem och vårdkedjor. Om ungdomar, kön, klass och etnicitet”.

Andersson Vogel (2012) lyfter bland annat fram att kön som ju kan betraktas som en av de grundläggande organiseringsprinciperna, och kategoriseringarna, i samhället får betydelse inom

tvångsvården. Då en del av verksamhetens rehabiliterande arbete handlar om att förändra beteenden som bedöms vara normavvikande, bidrar det också till att göra ungdomar till ”riktiga kvinnor” eller ”riktiga män”. Ungdomar i tvångsvården låses inte bara in, de ska även fostras till att fungera enligt

10

traditionella, stereotypa samhälleliga könsnormer (Andersson Vogel 2012, s. 178-179). Andersson Vogel belyser även att tvångsvården ofta brister när det handlar om att identifiera och bemöta behov såväl som problematik hos ungdomarna. Vilken vidare resulterar i att många inte får den hjälp de behöver. I fallet med gruppen som benämns flickor beskrevs orsaken till omhändertagande ofta som

”psykisk ohälsa” eller ”annat socialt nedbrytande beteende” av myndigheterna. Medan den motsatta beskrivningen gruppen pojkar var ”brottslighet”. Beskrivningarna bakom tvångsåtgärden ger en ofullständig och vag bild av bakomliggande orsaker, vilket öppnar för normativa bedömningar.

Andersson Vogel kunde även se andra faktorer som verkade spela roll för möjligheten att få hjälp. Den specifika utsatthet som kan finnas på grund av klasstillhörighet eller etnisk bakgrund var bland annat faktorer som tvångsvården saknade kunskap. Det är heller inte faktorer som tidigare beforskats i en svensk kontext (Andersson Vogel 2012, s. 181-182).

När media skriver om ”problemungdomar” eller ”ungdomsbrottslingar” är det oftast gruppen killar som berörs. Trots att tjejer utgör en tredjedel av de som tvångsvårdas på särskilda ungdomshem saknas ofta beskrivningar av deras situation och perspektiv i medierapporteringen (Andersson Vogel 2020).

Andersson Vogel har förutom studien av särskilda ungdomshem och vårdkedjor, gjort en etnografisk studie om tjejers vardag på särskilda ungdomshem där hon bland annat ställer frågor om vad det är som behöver disciplineras. Det betyder dock inte att Andersson Vogel utgår ifrån att alla tjejer skulle vara lika, utan hon utgår snarare ifrån den ofta gemensamma nämnaren om att det sällan är brottsliga handlingar som ligger bakom samhällets beslut om tvångsvård. Andersson Vogel (2020, s. 168) menar vidare att institutionsvården för ungdomar inte bara re_producerar maskulinitetsideal utan även

femininitetsideal genom att reglera och korrigera beteenden. De slutsatser som både Andersson Vogel (2012, 2020) och Silow Kallenberg (2016) drar i studierna av den svenska tvångsvården för unga, handlar till största delen dels om det komplexa med en verksamhet som ligger på gränsen mellan vård och straff, dels hur könsstereotyper re_produceras genom att föreställningar om traditionell maskulinitet och femininitet uppmuntras snarare än att ifrågasättas. De ungdomar som frångår det förväntade,

könsstereotypa beteendet möter ingen acceptans eftersom det finns tydliga förväntningar på hur en

”riktig man” respektive ”riktig kvinna” ska bete sig (Andersson Vogel 2012, s. 182-183).

2.2.3 Sammanfattning av tidigare forskning

Partipolitiken och media har på senare tid blivit allt centralare aktörer i diskussionen om ungdomar och brott. Media påverkar vad som diskuteras i samhället samt vilket och vems perspektiv en fråga skildras ur. Synen på det som kallas sociala problem eller ungdomar och brott är något som förändras över tid.

11

Från att tidigare ses som något som främst handlade om vård verkar det alltmer handla om straff. Ett synsätt som kan få betydelse för tvångsvården som ju är en verksamhet som länge existerar på gränsen mellan just vård och straff. Om nyhetsrapporteringen fokuserar på problem ur ett specifikt perspektiv i relation till en viss grupp eller ett visst fenomen påverkas allmänhetens bild. Tidigare forskning om tvångsvård av unga visar att våld verkar vara ett beteende som ofta kopplas till kön samtidigt som just könsstereotypa beteenden uppmuntras. Den svenska tvångsvården verkar domineras av

maskulinitetsideal, ”pojkar” ska vara lagom mycket ”pojkar ” på ett kontrollerat sätt. Könsstereotypa beteenden ska kontrolleras och tyglas men inte motverkas eller förändras i grunden. Tjejer inom

tvångsvården marginaliseras samtidigt då de bryter mot normer och inte kan leva upp till idealet. Tjejer måste förhålla sig till maskulinitetsnormen samtidigt som de ska fostras till ”riktiga kvinnor”. De förväntas vara feminina på ”rätt” sätt i en värld där det maskulina utgör normen. Idealen och de normer och värderingar som genomsyrar verksamheterna på sis-hemmen kan delvis påverka den bild som förmedlas i nyhetsmedia vilket också gör forskningen relevant för denna studie.

3. Teoretiska utgångspunkter

3.1 Kritisk diskursanalys

Diskurser är viktiga att analysera då de påverkar både människor och samhälle på flera sätt. Det handlar dels om diskursernas ideationella funktion då de manifesterar föreställningar om hur något är eller borde vara, dels om diskursernas relationella funktion då de bidrar till vissa bestämda relationer mellan

människor. Diskurser har även en identitetsskapande funktion vilket ofta knyter ihop diskursanalysen med ett konstruktivistiskt synsätt på språk (Boréus & Seiler Brylla 2018, s. 309). I en kritisk

diskursanalys görs ingen skillnad mellan språket och det sociala. Texten och sammanhanget den publiceras i är lika viktiga (Johansson & Karlsson 2017, s. 65). Kritisk diskursanalys kan utgöra det teoretiska ramverket för en studie samtidigt som den som metod kan användas för att genom textanalys undersöka hur diskurser skapas lingvistiskt i exempelvis nyhetsartiklar (Winther Jørgensen & Philips 2000, s. 71-72). Forskningsprocessen bygger då ofta på att kombinera textanalysen med en bredare, och ibland även tvärvetenskaplig, social analys för att nå kunskap om texters relation till samhälleliga strukturer. Kritisk diskursanalys bygger på idén om att sociala praktiker ofta på ett omedvetet plan formas av sociala strukturer och olika maktrelationer. Diskurser både skapas och återskapas i det sociala och är föränderliga över tid. Diskurs kan i detta sammanhang förklaras som ett bestämt sätt att tala om världar och verkligheter, och bidrar vidare till skapandet av såväl sociala identiteter och sociala

12

relationer som system för kunskap och betydelse (Winther Jørgensen & Philips 2000, s. 72-73). Kritisk diskursanalys handlar om att blottlägga maktrelationer som har relevans. Genom textanalys kan

forskaren se bakom texten för att identifiera och analysera centrala sociala och politiska intressen som kan påverka texten. Det handlar om att identifiera intressen och eventuella maktrelationer som kan vara av betydelse för förståelsen av texten i dess specifika kontext. För att göra denna analys kan den

språkvetenskapliga forskningen ibland behöva lyfta blicken utanför det egna forskningsfältet och söka kunskap i kontextualiseringen från andra vetenskapliga områden (Seiler Brylla, Westberg & Wojahn 2018, s. 19).

3.2 Den ideationella metafunktionen

Ideationell textanalys är ett verktyg som kan användas i den kritiska diskursanalysen för att beskriva erfarenheter av verkligheten och omvärlden. Genom språket kan vi benämna saker, beskriva vad som händer, vilka som deltar samt förklara omständigheter. Dessa beskrivningar av erfarenheter förklaras i den ideationella textanalysen genom begreppen processer, deltagare och omständigheter. Med

processer menas det som är, utförs, händer, uttalas eller uppfattas, och med deltagare avses de som berörs eller deltar i det som sker. Omständigheter kan förklaras som kringinformation om det sker som var, när, med vem eller hur något sker.

Processerna kan delas in i fyra huvudtyper typer då de på olika sätt bidrar till att ge information om vilken texttyp det handlar om, samt vilken världsbild och beskrivning av skeenden som presenteras i den aktuella texten. Den materiella processen handlar om att göra saker, den relationella processen handlar om att vara eller ha, den verbala processen som fokuserar på det som sägs medan den mentala

processen handlar om upplevelser (Holmberg, Karlsson och Nord 2019, s. 23-25). Språket är ett redskap med vilket vi väljer hur verkligheten och omvärlden ska förstås, vilka händelser och handlingar som ska sättas i centrum och vilka deltagare och omständigheter som följer med dessa beslut (Holmberg &

Karlsson 2013, s. 73-74). Om processer uttrycks som händelser eller handlingar får betydelse. Bakom en handling finns en deltagare som görs ansvarig medan det i beskrivningen av händelser inte finns någon ansvarig deltagare bakom. Ett uttalande som exempelvis ”behandling pågår” berättar inget för läsaren om vem som gör vad men om det istället hade stått beskrivet att någon behandlar någon har vi fått information även om vem som gör vad (Boréus & Seiler Brylla 2018, s. 335). Den funktionella grammatikens grundtanke är att språk innehåller tankemodeller som möjliggör olika sätt att beskriva erfarenheter av verkligheten. Valet av tankemodell får betydelse för vilket perspektiv vi lägger på

13

världen och detta manifesteras genom ordval och meningsbyggnad (Boréus & Seiler Brylla 2018, s.

328). Det som kopplar ihop deltagare med processer och anger riktning i det som beskrivs brukar förklaras med begreppet transitivitet (Holmberg, Karlsson och Nord 2019, s. 22). Att undersöka meningsbyggnad är en del av transitivitetsanalysen där processtyper, kopplingarna mellan olika

deltagare samt omständigheter analyseras (Holmberg, Karlsson & Nord 2019, s. 22). Genom processval väljs vinkel och perspektiv i texten och texter kan analyseras bland annat ovanifrån genom att undersöka betydelsen. Materiella processer handlar om skeenden och beskriver yttre förändringar. I dessa

processer finns vanligtvis en konkret aktör och en tydlig riktning. Relationella processer beskriver relationer och tillstånd och har ofta ett ting eller en person som förstadeltagare. Mentala processer handlar om upplevelser, tankar och känslor medan verbala processer fokuserar på sådant som sägs av en person och det kan vara både fysiska och symboliska uttalanden (Holmberg, Karlsson & Nord 2019, s.

44-46). Om något sägs eller tänks handlar det om en verbal eller mental process. Mentala och verbala processer kan i användning ofta vara effektiva för att lyfta fram en viss persons perspektiv medan en materiell process kan fungera bra när det handlar om att förmedla kunskap om orsakssamband eftersom de är dynamiska och uttrycker aktivitet och förändring (Holmberg, Karlsson & Nord 2019, s. 25-27).

Processkärnan är det verb som bestämmer betydelse i relationen mellan deltagarna i texten som

exempelvis i denna mening Regeringen ska se över tvångsvård av ungdomar. Här är det processkärnan se över som förmedlar betydelse. Den materiella processen utgår ifrån Regeringen som förstadeltagare och aktör som påverkar målet andradeltagaren tvångsvård av ungdomar (Karlsson & Nord 2013, s. 75- 77).

3.3 Centrala begrepp

3.3.1 Subjektspositioner

Begreppet subjektsposition refererar till det handlingsutrymme som människor tillhörande en viss kategori har att uppträda inom. Ett utrymme som skapas och formas genom vårt språkliga användande samt konstruerar föreställningar om människor och grupper (Andersson Vogel 2020, s. 46, Winther Jørgensen & Philips 2000, s. 48-49). En individ kan tillskrivas olika subjektspositioner beroende av situation och sammanhang. Barn på sis-hem kan exempelvis tillskrivas subjektspositionen som förövare i nyhetsrapporteringen genom rubriker som 16-åring häktad efter misstänkt mordförsök (Desai 2021), eller som offer i rubriker som Tjejen på Brättegården: ”Vår kritik möttes med våld” (Gustafsson 2021).

14 3.3.2 Social kategorisering

Ett centralt begrepp i analyser av diskurser och benämningspraktiker är social kategorisering då det är något som påverkar synen på oss själva och på omgivningen. Kategorisering sker med språket som verktyg och genom språkliga aktiviteter kan människor och grupper benämnas, värderas och jämföras med varandra. Att benämna och kategorisera bidrar även till skapandet av synsätt som kan göra

åtskillnad, hierarkisera och nedvärdera vissa grupper i samhället. Strukturell diskriminering är därför bli en möjlig konsekvens av kategoriseringen. Det är därför centralt att reflektera över språkhandlingar och orsakerna bakom att en kategorisering görs på ett visst sätt för att kunna förstå möjliga konsekvenser (Hornscheidt & Landqvist 2014, s. 15-17). Privilegiering kan förklaras som motsatsen till strukturell diskriminering och är centralt i analyser av maktförhållanden. Det kan vidare beskrivas som en socialt gynnsam position i relation till andra människor och samhällsstrukturen, och en position som innebär tillhörighet till grupper som i samhället uppfattas som normen. Detta då de förknippas med det som anses vara det normala när det gäller tänkande såväl som upplevelser av världen (Hornscheidt &

Landqvist 2014, s. 66). Utifrån det konstruktivistiska synsättet på språk kan diskrimineringsgrunder förklaras som det som lägger grunden för ett visst sätt att kategorisera. När människor och grupper tillskrivs en viss social kategorisering som exempelvis kön, så skapas och naturaliseras samtidigt förställningen om skillnader vilket i sin tur kan legitimera diskriminering. Att inte känna att en behöver reflektera över könstillhörighet skulle alltså kunna tolkas som ett tecken på privilegiering (Hornscheidt 2015, s. 87-88). Det är därför viktigt att undersöka hur, såväl som var, dessa sociala förhållanden konstrueras språkligt genom att ställa sig frågor om hur kategoriseringar görs och samtidigt vad som tas för självklart. Det kan vara givande att exempelvis titta vilka ord som används inom en viss diskurs.

”Vanligast är att substantiv används för att kategorisera människo(gruppe)r, adjektiv för att tillskriva egenskaper och verbformer för att beskriva handlingar (Chen 2013). Att vi använder substantiv för människo(gruppe)r förstärker idén av att identitet är en substans, att människor är sina identiteter”

(Hornscheidt 2015, s. 88).

3.3.3 Det bortnämnda

Det kan i studier av språk och media vara betydelsefullt att inte bara studera det som sägs utan även reflektera över det som inte sägs. Det som är frånvarande i texten (Fairclough 1995, se Andersson 2004, s. 49). Att priviligierade positioneringar och uppfattningar inte nämns, utan bortnämns, kan ge

information bland annat om hur diskriminering konstrueras språkligt (Hornscheidt 2015). Det är därför viktigt att reflektera över det underförstådda och den bortnämnda normen i diskurser. För att få syn på

15

det bortnämnda kan den konstruktivistiska språkanalysen vara värdefull då det öppnar för reflektion över hur annorlundahet skapas. Vad kan exempelvis fraser som De tjejer som tvångsvårdas är de kanske svåraste för personalen att kunna vårda? berätta om normer och synen på kön och det normalitet inom tvångsvården för barn? Det kan också vara värdefullt att reflektera över hur universella föreställningar om grupper baserat på kön skapas i benämningar som flickorna och ungdomarna. Här kan det tänkas finnas en grupp som inte nämns, som underförstått kan tänkas ligga dold bakom benämningen ungdomarna och därmed utgöra den privilegierade normen. Det centrala med att reflektera över det bortnämnda i specifika situationer och texter är att det kan leda till ökad förståelse för privilegiering och diskriminering. Det handlar om att öka kunskapen om vilka normalföreställningar som underförstått finns men bortnämns genom konstruktionen av det annorlunda (Hornscheidt 2015, s. 90-91). Att peka ut tjejer som de kanske svåraste att kunna vårda säger samtidigt något om den gruppen som inte nämns. De som genom språket inte benämns som tjejer och indirekt som lättare att vårda. Underförstått kan det här avse motsatsparet killar som görs till den bortnämnda normen när det gäller tvångsvården.

4. Material/Metod

4.1 Material

I denna studie kommer jag att undersöka nyhetstexter och jag har begränsat tidsperioden av sökningen till nyhetstexter som publicerades under årets första kvartal 2021-01-01 - 2021-03-31. Detta för att undvika att göra ett godtyckligt urval av nyhetsartiklar på något visst tema. Sökningen genomfördes i Retriever Research (Mediearkivet) utifrån de tre sökorden sis-hem och barn och unga. Valet av

sökorden gjordes för att undvika det nyhetsmaterial som handlar om sis-hem och vuxna i tvångsvård till följs av missbruk. Sökningen gav 34 träffar på tryckt material som innehöll alla tre sökorden. Ur detta material valde jag sedan bort nio artiklar, vissa på grund av att de inte var nyhetsartiklar och vissa andra på grund av att de inte var publicerade i dags-eller kvällspress utan istället hade publicerats i annan tryckt press. Av det insamlade och avgränsade materialet som kommer ligger till grund för analysen i denna studie kommer 22 artiklar läsas översiktligt för att skapa en bild av ämne och nyhetsvinkel genom rubriksättning samt ingress eller inledande brödtext. Detta med syftet att kunna se vad som får

uppmärksamhet, vad som återkommer samt reflektera över hur detta framställs. Själva textanalysen kommer sedan att göras på två utvalda nyhetsartiklar ur det insamlade materialet som under den aktuella sökperioden publicerats i rikstidningar som når ut till en bred målgrupp oavsett geografisk hemvist.

Nyhetsartikel 1 med rubriken ”Riksdagsmajoritet öppnar för att flytta unga till fängelser” publicerades

16

i den rikstäckande morgontidningen Dagens Nyheter den 19 januari 2021. Nyhetsartikel 2 med rubriken

”Regeringen ska se över tvångsvård av ungdomar. Speciellt fokus på flickor” publicerades i Aftonbladet som är en av Sveriges största kvällstidningar, den 26 februari 2021. De utvalda nyhetsartiklarna kommer analyseras med verktyg från den ideationella textanalysen för att kunna se vilket, och vems, perspektiv som lyfts fram i det som skildras i nyhetstexterna samt vad som inte nämns. Jag kommer även titta på nominaliseringar och passiviseringar för att närmare kunna undersöka benämningspraktiker och

subjektspositioner i texterna samt hur händelser, handlingar och situationer skildras. En viktig aspekt när det handlar om att undersöka nyhetstexter utifrån den ideationella textanalysen är att fundera exempelvis på vilkas verbala handlingar det berättas om, vilka som får komma till tals i nyhetstexterna. I

beskrivningen av en nyhet kan det rymmas många deltagare men bara ett fåtal som får utföra verbala handlingar och komma till tals i texten. Konsekvensen av detta blir att vissa deltagare ges en viktigare roll i den fråga som diskuteras (Boréus & Seiler Brylla 2018, s. 335). På grund av omfattningen av denna studie har jag valt att inte analysera den ideationella metafunktionen i artiklarnas tillhörande bilder. Även om nyhetsartiklar i dags-och kvällspress idag ofta kan ses som multimodala texter har bildanalys valts bort trots vetskapen om att såväl layout som bildval kan förstärka eller förändra budskapet med en text (Björkvall 2019, s. 7-8). Detta bortval bygger dels på undersökningens begränsade omfång, dels på att den ideationella textanalys tillhandahåller verktyg som fungerar väl i relation till undersökningens syfte och frågeställningar.

4.2 Metod

Materialet kommer analyseras med inspiration av Norman Faircloughs tredimensionella modell för kritisk diskursanalys samt med verktyg hämtade från den ideationella textanalysen. Nyhetstexterna kommer först undersökas utifrån den ideationella metafunktionen samt personbenämningar. Vidare kommer materialet analyseras i relation den sociala praktik som utgörs av de föreställningar, ideal och normer som omgärdar barn och unga i tvångsvård i Sverige utifrån den tidigare forskningen. Denna reflektion kommer göras i relation begreppen subjektspositioner, social kategorisering och det bortnämnda. Detta bidrar till att analysera texterna i ett större samhälleligt sammanhang, och ringa in diskurser i nyhetsmaterialet som handlar om de svenska sis-hemmen. För att hitta mönster som återkommer och identifiera diskurser kommer det insamlade materialet även att tematiseras med inspiration från kvalitativ innehållsanalys (Boréus & Seiler Brylla 2018, s. 51-53).

17 4.2.1 Ideationell textanalys

I den ideationella textanalysen undersöks transitiviteten i texterna utifrån begreppen processer som beskriver det som händer, handlingar och olika tillstånd, deltagare som är involverade i dessa händelser och tillstånd eller som utför olika handlingar samt omständigheter vilket kan mer information om förhållandena kring beskrivna skeenden och tillstånd (Boréus & Seiler Brylla 2018, s. 328). Undersökningen av artiklarna gör inte anspråk på att täcka in alla aspekter av det ideationella, utan det som analyseras i artiklarna är det som upplevts mest centralt i materialet i relation till studiens syfte och frågeställningar omkring bilder av sis-hem och de som deltar i nyhetsrapporteringen. En central tanke i transitivitetsanalysen är att det finns en förstadeltagare som står mer i processens centrum än andra deltagare i texten. För att få kunskap om vem en nyhetstext egentligen handlar om kan det vara av betydelse att undersöka vem som görs mest central, och därmed också viktigast. Omständigheterna i artikeln kan ge kompletterande information som tid, plats, orsak eller villkor, och kan vidare ses som förklaringen och

motiveringen till processen och deltagarna (Holmberg & Karlsson 2013, s. 102-104). Det kan vara av betydelse om processer ofta beskrivs som händelser eller handlingar. Bakom en handling finns en deltagare som görs ansvarig medan det i beskrivningen av händelser inte finns någon ansvarig deltagare. I den ideationella textanalysen av materialet kommer undersökningen försöka ringa in vem som framställs som aktiv och ansvarig samt vem som snarare utsätts för handlingar eller händelser genom att identifiera processer och förstadeltagare. Mentala och verbala processer ligger nära varandra då båda är symboliska, och det kan ibland vara svårt att avgöra om processen

uttrycker en process i det inre eller i det yttre (Holmberg & Karlsson 2013, s. 97-98). I de fall där processerna kunnat tolkas på två sätt har jag låtit uttalandets kontext avgöra tolkningen vilket gjort att vissa processer tolkats som verbala då de är en del av ett offentligt samtal i nyhetsmedia.

Att analysera nominaliseringar och passiveringar är också något som ger mer information om hur människor och verkligheten beskrivs i nyhetstexterna. Genom dessa kan deltagare osynliggöras i processerna vilket förändrar det som uttrycks, då det kan dölja vem som utför handlingar. Det kan också otydliggöra orsaker bakom en händelse samt försvåra förståelsen av innehållet (Boréus &

Seiler Brylla 2018, s. 335). Men nominalisering menas att en verbprocess istället uttrycks med substantiv med följden att saker kan tyckas bara vara, hända eller finnas utan att påverkas av något eller någon. I exempelvis en fras som ”behandling pågår” packas betydelsen av verbprocessen in, vilket vid frekvent användning kan göra att en text uppfattas som mer abstrakt och svårbegriplig.

Passivering innebär att deltagare försvinner ur texten genom användning av passiv verbform för att

18

uttrycka det som händer i en text (Winther Jørgensen & Philips 2000, s. 87). Det gör skillnad om något formuleras i passiv verbform som exempelvis ”sis-hemmens verksamhet utreds”, eller i aktiv verbform ”regeringen utreder sis-hemmen”. I det första exemplet uttrycks inte vem som gör något medan det andra exemplet ”utreder” ger mer information. Återkommande användning av

nominaliseringar och passiveringar är betydelsefullt att reflektera över i en text då detta kan påverka vilka förkunskaper som krävs av läsaren för att kunna ta till sig innehållet samt förstå sammanhangen (Sellgren 2019, s. 62-63).

4.2.2 Kritisk diskursanalys

Nyhetsartiklarna betraktas i denna studie som kommunikativa händelser vilka kommer att analyseras utifrån två dimensioner. På textnivå där själva texten och dess egenskaper står i centrum, och på social praktik-nivå där den sociala praktiken som dessa kommunikativa händelsen är en del av analyseras (Winther Jørgensen & Philips 2000, s. 74-75). Det finns ytterligare en dimension i den tredimensionella modellen vilken utgörs av den diskursiva praktiken som mer fokuserar på textens produktions- och konsumtionsförhållanden, men den nivån kommer inte att undersökas närmare på grund av studiens begränsade omfattning. Den kritiska analysen av texterna och diskurser bygger på undersökning och reflektion kring hur språket används genom processer, förstadeltagare och omständigheter. Vilka personbenämningar och sociala kategoriseringar som görs och vilka subjektspositioner som kan

identifieras utgör också en del av denna reflektion (Boréus & Seiler Brylla 2018, s. 305). Ord kan förstås som en språkhandling, och ordvalen får betydelse för hur det vi beskriver kommer att kunna uppfattas.

Orden blir ett verktyg som används för att kategorisera omvärlden. Om ord som kriminella eller brottslingar ofta används i nyhetstexter om sis-hem påverkas diskursen och synen på unga människor och tvångsvård. Hur personer och grupper benämns kan bidra till att både vinkla och värdera, och detta kan också förstås som något som vi gör med hjälp av språket och inte som något bara är. Social

kategorisering bidrar till skapandet av vissa föreställningar om människor, verkligheten och i detta fall synen på barn och tvångsvården (Boréus & Seiler Brylla 2018, s. 320-321).

19 4.2.3 Tematisering

Förutom att analysera transitivitet i två av nyhetstexterna kommer en kvalitativ innehållsanalys göras där det nyhetsmaterialet har räknats, sorterats och tematiserats. Detta för att kunna få en kompletterande och mer översiktlig bild av vad som får uppmärksamhet och vad som återkommer i

nyhetsrapporteringen om sis-hemmen. Ett sätt att angripa den kritiska diskursanalysen är att göra innehållsanalys på ett lite större material och sedan en mer ingående text-och diskursanalys på en mindre del av materialet (Boréus & Kohl 2018, s. 52). Med inspiration av tidigare forskning och själva innehållet i nyhetsartiklarna har materialet kunnat sorteras in tre övergripande teman: Sis-hem som kriminalpolitisk fråga, Sis-hem som socialpolitisk fråga samt Incidenter med hot och våld. Hur sis-hem och tvångsvård för barn värderas i nyhetsrapporteringen har varit svårt att fånga in med denna metod då jag främst fokuserat på översiktlig läsning av rubriker och ingresser. I nyhetsartiklar koncentreras vanligtvis det viktigaste innehållet till rubriker och ingresser då nyheter skrivs utifrån en emfatisk

disposition med principen det viktigaste först (Larsson 2001, s. 11-13). Detta gör att tematiseringen ändå kan ses som relevant i relation till studiens syfte och frågeställningar.

5. Resultat

I resultatdelen presenteras inledningsvis transitivitetsanalysen med fokus på processtyper,

förstadeltagare och omständigheter för att se hur situationen på sis-hemmen beskrivs och vilka som kommer till tals i två nyhetsartiklar. Vidare kommer resultatet av tematiseringen av det insamlade materialet presenteras. Resultatet av text- och temaanalyserna av nyhetsrapporteringen kommer sedan utgöra grunden för en avslutande kritisk diskussion kring benämningar, subjektspositioner, social kategorisering i relation till tidigare forskning och den svenska tvångsvårdsdiskursen.

5.1 Analys av artikel 1, Dagens Nyheter 2021-01-09 (bilaga 1)

”Riksdagsmajoritet öppnar för att flytta unga till fängelser”. Huvudrubriken i den första artikeln sammanfattar det centrala i nyhetstexten där Riksdagsmajoritet fungerar som förstadeltagare och upplevare i en mental process som uttrycker att de öppnar för tanken om att flytta unga till

fängelser. I nyhetskontexten skulle rubriken kunna tolkas som att öppnar ger uttryck för en verbal process då någon form av uttalande kan antas ligga bakom. Även om verbala processer oftast uttrycks med verb som säger och berättar, kan ibland mindre typiska verb användas för att

20

uttrycka en processbetydelse som är mer kontextberoende. Mentala och verbala processer ligger också nära varandra eftersom de båda är symboliska, och det kan därför ibland vara svårt att avgöra om processen uttrycker något inre eller yttre (Holmberg & Karlsson 2013, s. 97-98).

5.1.1 Processer, förstadeltagare och omständigheter

Nyhetsartikeln som handlar om att sluten ungdomsvård kan ersättas av fängelsestraff för barn mellan 15-17 år, består av tolv materiella processer där förstadeltagarna och aktörerna ofta är icke- mänskliga som exempelvis Sluten ungdomsvård i Statens institutionsstyrelses (Sis) regi kan komma att upphöra som påföljd eller till exempel En DN-enkät visar att en politisk majoritet öppnar för att Kriminalvården tar över ansvaret för unga som begått grova brott. Artikeln består vidare av lika många verbala processer där riksdagen, politiker, Dagens Nyheter och

myndighetspersoner är de förstadeltagare som oftast fungerar som talare som i följande exempel där en politiker uttalar sig i frågan om sluten ungdomsvård.

Exempel: Jag kommer att ta initiativ i justitieutskottet och se till att vi får en ändring, säger moderaten Johan Forssell.

Ibland ersätts de verbala processerna i artikeln av synvinkelomständigheter som i följande exempel där Enligt siffror från tidningen Dagens Juridik, berättar att antalet rymningarna från sis-hemmen ökat det senaste året.

Nyhetsartikeln består i övrigt av fem relationella processer och två mentala processer. De

relationella processerna förekommer främst i texten som presenteras i anslutning till artikeln med rubriken ”Fakta. Sis-hem”. Där förklaras bland annat att LVU är en tvångsåtgärd till följd av sociala problem. Relationella processer är vanligt förekommande i olika typer av faktatexter eftersom de handlar om att beskriva eller förklara hur något är beskaffat (GMB, s. 90). Att LVU är en förkortning som står för ”lagen om vård av unga” förklaras dock inte. De mentala processerna uttrycker ofta politikers åsikter i fråga om dagens tvångsvård, som i nedanstående exempel där skillnad görs mellan de grupper av barn som tvångsvårdas.

Exempel: Flera av partierna menar också att dagens system innebär att de brottsdömda ungdomarna riskerar att utöva negativ påverkan på de

tvångsomhändertagna unga som vistas på samma hem.

21

Detta gör att de även skulle kunna tolkas som processer som ligger på gränsen till verbala, då det partierna menar inte bara är något som rör sig i deras inre utan snarare är något som uttrycks i det yttre och görs offentligt. Det är framför allt företrädare för DN samt de olika politiska partierna som agerar, upplever eller kommer till tals i artikeln. Det är deras perspektiv samt förslag till lösningar omkring sis-hemmens vara eller icke vara som lyfts fram medan barnen som tvångsvårdas förekommer främst i beskrivningar av omständigheter.

Exempel: När tidningen i förra veckan vände sig till riksdagspartierna i en enkät svarade alla utom Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att

vårdansvaret bör överföras från Sis till Kriminalvården.

Tidningen och journalisten som författat artikeln drar utifrån den egna enkätundersökningen slutsatsen, att de flesta partierna vill ersätta sluten ungdomsvård med fängelsestraff.

Exempel: Därmed kan 205 av riksdagens 349 ledamöter väntas stödja att den slutna ungdomsvården i praktiken ersätts av fängelse.

Exemplet ovan skulle kunna tolkas som att tidningen aktivt bidrar till att lyfta frågan om sluten ungdomsvård för att sätta den på den politiska dagordningen. Den bild som genomgående

förmedlas till läsaren är att Kriminalvården skulle vara lämpligare än sis-hemmen att ta ansvar för unga som begått grova brott. Läsaren fungerar som den osynliga mottagaren och ofta även som textens indirekta andradeltagaren i egenskap av lyssnare i de verbala processerna. Läsaren blir lyssnaren som tar emot utsagorna eller det som sägs (Holmberg & Karlsson 2013, s. 95). Genom artikelns många materiella såväl som de verbala processerna beskrivs de politiska företrädarna som de som innehar de viktiga åsikterna samt kompetensen och handlingskraften i frågan om

tvångsvård av barn.

Exempel: Vi är öppna för att detta kan innebära att Kriminalvården, som har rätt kompetens för att hantera unga med en kriminell livsstil, tar ansvar för den slutna ungdomsvården”, skriver Johan Forssell, rättspolitisk talesperson för Moderaterna.

Unga beskrivs snarare som några som kan bli föremål för tvångsvård av olika orsaker samt som ha en kriminell livsstil och därför behöver hanteras av samhället genom att låsas in. Vad kriminell

22

livsstil egentligen betyder eller vad de bakomliggande orsakerna skulle kunna kan vara förklaras inte i texten. Den bild som förmedlas av kriminell är bara att det är en livsstil som vissa unga har.

Omständigheterna i nyhetsartikeln uttrycker ofta plats som exempelvis på låsta hem, till

kriminalvården och på särskilda ungdomshem, men även tid som i förra veckan, sedan 1999 och under januari i år. På vissa platser i texten fungerar även barn som befinner sig under tvångsvård som sällskapsomständigheter.

Exempel: I stället för att placeras i fängelse blandas de dömda därmed med tvångsomhändertagna barn och tonåringar på låsta hem som drivs av Statens institutionsstyrelse, Sis.

5.1.2 Nominaliseringar och passiveringar

Nominaliseringar och andra abstrakta begrepp som inte förklaras kan göra det svårare att förstå både sammanhang och orsaker i en text. Att som i DN-artikeln välja att beskriva barn i

tvångsvården som unga med kriminell livsstil gör det svårare för läsaren att få en bild av exempelvis bakomliggande orsaker till att barn begår brott. Abstrakta begrepp som kriminell livsvstil kan tänkas tillhöra en specialiserad kriminalpolitisk domän vilket ökar kraven på läsaren (Hallesson 2019, s. 49-50), och riskerar att i nyhetskontexten signalera en syn på viss brott som något som utgår ifrån en värdegrund då adjektivet kriminell beskriver någon som bryter mot lagen medan nominaliseringen livsstil ersätter en verbprocess som uttrycker ett sätt som en person i det yttre väljer att leva sitt liv (svenska.se u.å). Återkommande nominaliseringar som kriminalvård och sluten ungdomsvård bidrar även till att försvåra möjligheten att skapa sammanhang och förståelse för verksamheterna och dess skillnader. Artikeln förklarar inte heller vad de egentliga skillnaderna mellan Kriminalvården och den slutna ungdomsvården består i. Att båda åtgärderna involverar frihetsberövande framkommer men Då många av de materiella processerna i nyhetsartikeln realiseras genom verb i passiv form som blandas, döms och överförs blir resultatet att många skeenden uttrycks som händelser och inte handlingar som någon ansvarar för. Det bidrar också till att göra det svårare att förstå hur verksamheterna fungerar och de bakomliggande orsakerna till problemen som beskrivs. Nominaliseringar som motiveringar och påverkansprogram riskerar att ytterligare försvåra förståelsen genom att bidra till högre abstraktionsnivå och otydlighet i texten.

23

Exempel: Partiernas motiveringar är likartade och bottnar i ett högt förtroende för Kriminalvården och dess påverkansprogram.

Även i meningen efter som är en verbal process där centerns rättspolitiska talesperson Helena Vilhelmsson uttrycker sin åsikt om den slutna vården för unga bidrar nominaliseringar som rehabiliteringsåtgärder, kriminellt beteende och behandling till att göra abstraktionsnivån på texten hög. Då det som ovan nämnt är abstrakta begrepp som inte förklaras närmare och som kan sägas tillhöra en specialiserad domän, ställs högre krav på läsarens förförståelse om denna typ av åtgärder.

Exempel: Unga som uppvisar ett grovt kriminellt beteende kan i högre grad

bemötas med rehabiliteringsåtgärder som används för kriminella än med traditionell vård och behandling på behandlingshem.

5.1.3 Benämningspraktiker

Barnperspektivet är frånvarande i texten, och benämningen barn används sällan trots att artikeln uteslutande handlar om tvångsvård av personer under 18 år.

Exempel: Sedan 1999 döms unga mellan 15 och 17 år som begått mord, grova rån och annan allvarlig brottslighet normalt till sluten ungdomsvård i mellan 14 dagar och fyra år.

Här syftar unga i texten på personer mellan 15-17 år som tvångsvårdas för att de begått handlingar som anses vara brottsliga enligt svensk lag. I andra delar av artikeln nämns en annan grupp unga, de som tvångsvårdas av andra orsaker. Denna grupp benämns tillskillnad från den första dock som barn och tonåringar.

Exempel: I stället för att placeras i fängelse blandas de dömda därmed med tvångsomhändertagna barn och tonåringar på låsta hem som drivs av Statens institutionsstyrelse, Sis.

Detta skulle kunna leda till ett synsätt som bygger på att om någon begår brott som mord, grova rån och annan allvarlig brottslighet, kan personen samtidigt inte räknas till gruppen barn eller

24

tonåring. I ovanstående exempel görs på skillnad mellan de dömda och andra

tvångsomhändertagna barn och tonåringar. Det bidrar till att skapa en bild där det görs skillnad mellan grupperna som bygger på tankar om föreställda brott snarare än ålder. Skillnaderna

re_produceras genom språket genom subjektspositioner som de dömda och tvångsomhändertagna barn och tonåringar. Även om de dömda mellan 15-17 år enligt svensk lag fortfarande kan ses som barn tillskrivs de genomgående i texten en subjektsposition som förövare som på grund av sina handlingar kan behöva straffas med fängelse. Lösningen på problemet med den bristande säkerheten på sis-hemmen blir att barn mellan 15-17 år ska göras ansvariga för situationen genom att låsas in av samhället.

5.1.4 Sammanfattning

I DN-artikeln är det framförallt politiska företrädare från de olika riksdagspartierna som kommer till tals som förstadeltagare genom de många verbala processerna. Det perspektiv på sis-hem och situationen inom tvångsvården som förmedlas, bidrar till att skapa skillnad mellan grupperna av unga. Skillnaderna re_produceras genom språket i benämningar som de dömda och

tvångsomhändertagna barn och tonåringar. Även om de dömda fortfarande kan ses som barn tillskrivs de främst en subjektsposition som förövare som på grund av sina handlingar kan behöva straffas med fängelse.

5.2 Artikel 2 – Aftonbladet 2021-02-06 (bilaga 2)

”Regeringen ska se över tvångsvård av ungdomar. Speciellt fokus på flickor”. Huvudrubriken i artikeln sammanfattar innehållet i nyhetstexten där Regeringen fungerar som förstadeltagare och aktör i en materiell process som handlar om att de ska se över målet tvångsvård. Underrubriken berättar att det kommer att bli Speciellt fokus på flickor. Ungdomar och flickor fungerar genom rubrikformuleringen som omständigheter. Med användningen av benämningen ungdomar i första meningen och flickor i den andra meningen förmedlas bilden av att det finns skillnader mellan grupperna ungdomar och flickor. Grupperna tillskrivs även ålder och könstillhörighet.

5.2.1 Processer, förstadeltagare och omständigheter

Nyhetsartikeln domineras av verbala processer där Regeringen eller socialminister Lena Hallengren fungerar som förstadeltagare och talare. Då denna processtyp är den mest