Språkutvecklande arbetssätt i förskolan
En studie med fokus på olika förskollärares
uppfattningar om arbetssätt och faktorer som kan påverka barns språkutveckling
Självständigt arbete i förskollärarutbildningen
Författare: Ida Karlsson och Jonna Hallenberg
Handledare: Camilla Forsberg Examinator: Kristina Holmberg Termin: Ht 2020
Ämne: Didaktik Nivå: Grundläggande Kurskod: 2FL01E
1
Abstrakt
Svensk titel: Språkutvecklande arbetssätt i förskolan – en studie med fokus på olika förskollärares arbetssätt och faktorer som kan påverka barns språkutveckling
English title: Language development methods in preschool – a study focusing on the work methods of different preschool teachers and factors that can affect the language development of children.
Studiens syfte är att bidra med kunskap om vilka arbetssätt förskollärare anger att de använder sig av för att främja barns språkutveckling, samt vilka faktorer de anser kan påverka arbetet. Studien är en kvantitativ studie som genomförs med en webbaserad enkätundersökning och utgår ifrån den sociokulturella teorin. Enkätundersökningen är utformad för att besvara föreliggande studies syfte. En deskriptiv statistisk analys har använts vid framställning av resultatet. Vi har valt att redovisa resultaten i diagramform.
Resultatet visar att respondenterna uppfattar att kompetens och högläsning är viktiga faktorer i arbetet med barns språkutveckling. Interaktion, pedagogisk miljö och gruppstorlek är andra faktorer som respondenterna anser påverkar
arbetet. Avslutningsvis diskuteras resultat och metod i relation till den sociokulturella teorin samt avsnittet om tidigare forskning. Slutsatsen av vår studie är att förskollärares kompetens är en betydande faktor i arbetet med barns språkutveckling. Vidare dras slutsatsen att högläsning är det arbetssätt som främst används av respondenterna för att stimulera språkutvecklingen.
Nyckelord
interaktion, språkutveckling, arbetssätt, sociokulturell teori, stöttning, högläsning
Tack!
Vi vill rikta ett stort tack till alla som har medverkat i vår studie! Tack till alla er förskollärare som tog er tid att besvara enkäten. Vi vill tacka vår handledare Camilla Forsberg, som har gett oss råd och kommentarer under hela kursens gång. Stort tack till Elisabeth Mellgren som via mailkontakt har inspirerat och kommit med input och understrukit vikten av det ämne som vår undersökning belyser. Vi vill även tacka Ellen Uvebrant som har lagt tid på att kommentera och ge oss råd under arbetets gång. Stort tack till våra närstående som funnits där och peppat oss!
2
Innehåll
1.Inledning ____________________________________________________________ 1 1.1 Centrala begrepp __________________________________________________ 2 2. Syfte _______________________________________________________________ 3 2.1 Frågeställningar __________________________________________________ 3 3. Tidigare forskning ___________________________________________________ 4 3.1 Språkliga aktiviteter som gynnar barns språkförståelse ____________________ 4 3.2 Lekbaserat arbetssätt i relation till språkutveckling i förskolan ______________ 5 3.3 Kompetens hos förskollärare i språkliga aktiviteter _______________________ 6 3.4 Barngruppers storlek och dess påverkan på lärande och utveckling __________ 7 3.5 Sammanfattning av den tidigare forskningen ____________________________ 9 4. Teori ______________________________________________________________ 10 4.1 Sociokulturell teori _______________________________________________ 10 4.2 Den proximala utvecklingszonen och scaffolding _______________________ 10 4.3 Mediering ______________________________________________________ 11 5. Metod _____________________________________________________________ 13 5.1 Urval __________________________________________________________ 13 5.2 Genomförande __________________________________________________ 14 5.2.1 Enkäter ____________________________________________________ 14 5.2.2 Bearbetning och analys av data _________________________________ 14 5.3 Etiska överväganden ______________________________________________ 15 6. Resultat och analys __________________________________________________ 17 6.1 Respondenternas bakgrund _________________________________________ 17 6.2 Vilka olika faktorer kan påverka arbetet med barns språkutveckling? _______ 19 6.2.1 Kompetens och pedagogisk miljö ________________________________ 19 6.2.2 Storlek på barngrupp __________________________________________ 20 6.2.3 Interaktion __________________________________________________ 23 6.2.4 Förskollärarens roll __________________________________________ 24 6.3 Vilka arbetssätt används i förskolans verksamhet i relation till språkutveckling? 26 6.3.1 Arbetssätt ___________________________________________________ 26
7. Diskussion _________________________________________________________ 28 7.1 Resultatdiskussion _______________________________________________ 28 7.1.1 Respondenternas bakgrunder ___________________________________ 28 7.1.2 Faktorer som tydligast framträder _______________________________ 28 7.1.3 Arbetssätt ___________________________________________________ 30 7.1.4 Sammanfattning av resultatdiskussion ____________________________ 31
3
7.2 Metoddiskussion _________________________________________________ 32 7.2.1 Metodvalets fördelar och nackdelar ______________________________ 32 7.2.2 Alternativa metodval __________________________________________ 32 7.3 Validitet och generaliserbarhet ______________________________________ 33 7.4 Implikationer och förslag på vidare forskning __________________________ 34 Referenser ___________________________________________________________ 35 Bilagor _______________________________________________________________ 2 Bilaga A Enkät ______________________________________________________ 2
1
1. Inledning
Enligt Läroplanen för förskolan (2018) är språkutveckling en viktig del av
undervisningen som bedrivs i förskolan då språk, lärande och identitetsutveckling är nära anknutet till varandra. Språkutveckling ska främjas av all personal som är verksam i förskolan - dagligen (a.a.). Arbetet med språkutveckling bör ta utgångspunkt i barns tidigare erfarenheter och intressen menar Bruce, Ivarsson, Svensson och Sventelius (2016). Utbildningen i förskolan ska ta hänsyn till barns olika förutsättningar och behov. Därför är det viktigt att uppmärksamma förskolans organisering av arbetet med barns språkutveckling.
I en debattartikel skriven av Mellgren, Larsson, Nasiopoulou, Sheridan och Williams (2020) problematiseras arbetet med språkutveckling i relation till förskolans
organisation. Författarna menar att språkutvecklingen blir lidande trots omfattande kompetensutvecklande insatser. Vidare beskriver Mellgren m.fl (2020)
Läslyftsaktiviteter som syftar till att främja barns språkutveckling. Enligt Skolverket (2019) syftar läslyftet till att ge bland annat förskollärare vetenskapligt underbyggda metoder för att utveckla barns språk och kommunikationsförmåga. Vidare beskrivs att vid Skolverkets utvärdering av läslyftet har en majoritet av de deltagande förskollärarna visat på en positiv effekt av den språkliga kompetensutvecklingsinsatsen. Deltagarnas upplevelse av läslyftet är att insatsen har stärkt undervisningen i det språkliga arbetet.
Insatsen upplevs även ha stärkt interaktionen med barn i arbetet med exempelvis olika texter. En mindre grupp förskollärare som deltagit i läslyftet har dock upplevt att de inte kunnat genomföra de språkliga insatserna. Förskollärarna pekar på personalbrist,
tidsbrist samt stora barngrupper (a.a.). Mellgren m.fl. (2020) diskuterar i sin
debattartikel om vikten av att ha tillgång till materiella resurser och möjligheter till att arbeta i mindre grupper samt med enskilda barn. Genom att arbeta i mindre grupper ges större möjligheter till språkutvecklande- och utmanande samtal vid exempelvis
högläsning (a.a.). Kompetens hos förskollärare och språkliga insatser kan bidra till att barns språkutveckling främjas. Därför är det betydande att förskollärare i sin yrkesroll förstår att de är språkliga förebilder.
Malm och Källhage (2019) har skrivit en artikel som publicerats i Förskoletidningen:
praktisk pedagogik. Författarna lyfter vuxna som språkliga förebilder och deras möjligheter till att kunna påverka barns språkutveckling. Planering kring målen av språk, vilket förhållningssätt som pedagogerna har, att vara lyhörd samt reflektera kring vilka strategier och arbetsmetoder som ska användas i arbetet är av stor vikt (a.a.).
De behöver känna att det är värt att uttrycka sig, att språket är ett viktigt verktyg. Att arbeta med barns språk och kommunikation påverkar deras självbild och identitet som lärande individer (Malm & Källhage, 2019).
Vidare menar Malm och Källhage (2019) att den språkliga utvecklingen alltid sker i samspel med andra. Det är förskollärarens uppgift att engagera barn i språkliga aktiviteter och göra det meningsfullt att kommunicera. Författarna menar även att förskollärare är en språklig förebild vilket innebär att de också ska skapa förutsättningar för språkande. Ett sätt att skapa bra förutsättningar för språkutveckling menar Malm och Källhage (2019) är att dela barnen i mindre grupper för att ge större möjlighet till
samspel och kommunikation med enskilda barn.
2
Med hänsyn till förskolans språkutvecklingsuppdrag och olika faktorer som kan påverka barns språkutveckling kommer studien synliggöra olika förskollärares arbetssätt och faktorer de anser kan påverka arbetet, i relation till att främja språkutvecklingen.
1.1 Centrala begrepp
De centrala begrepp som kontinuerligt belyses i studien är: språkutveckling, interaktion och stöttning.
Begreppet språkutveckling förklaras enligt Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) som en dynamisk process som kan ske på ett eller flera språk parallellt. Språk handlar om kommunikation både verbalt och icke-verbalt, direkt och indirekt med hjälp av kroppsspråk, gester, sinnesintryck samt tankar och minnen (a.a.). Vidare förklarar författarna att språk i förskolan är ett avgörande område för barns lek, lärande och utveckling. Säljö (2014) förklarar begreppet språk som en mekanism för att lagra kunskaper och insikter. Genom språket kan vi även dela erfarenheter med varandra och därför är vårt lärande varken styrt av instinkter eller begränsat till vad vi själva har upptäckt i vår kontakt med omvärlden. Utveckling av språket blir således centralt för att fortsätta lagra kunskaper och kommunicera med vår omvärld (a.a.).
Interaktion är ett annat centralt begrepp som ofta förekommer i förskolan. Interaktion innebär enligt Williams (2006) att samspela med varandra. Interaktion är i förskolans värld ständigt förekommande då barn lär sig genom att diskutera, samarbeta och interagera med varandra (a.a.). Säljö (2014) beskriver att människan genom interaktion med andra människor blir delaktiga i omvärlden. Interaktionen är även av betydelse när kunskaper och färdigheter ska erövras (a.a.). Smidt (2010) förklarar interaktion som att vara tillsammans i par eller grupper där det utbyts tankar, ord, erfarenheter och idéer.
Författaren lyfter att Vygotskijs sociala inlärningsmodell utgår i grunden från interaktion, vilket ses som avgörande för lärandet (a.a.).
Stöttning är ytterligare ett begrepp som belyses genom hela texten. Gjems (2018) förklarar vikten av stöttning från den vuxne, som måste anpassa stödet efter varje enskilt barn. Barnet ska bli motiverat att delta i samspel och språkliga aktiviteter som främjar deras språk och lärande. Den kontext barnet befinner sig i är starkt förknippat till lärandet. Kontexten ska ses som en helhet där stöd och vägledning av vuxna är avgörande för bland annat språket. Författaren förklarar vidare att för att barn ska kunna lära sig att uttrycka sina tankar är ett språkligt samspel med personal av glädje. Genom samspelet ska den vuxne vara lyhörd och ge barnet tid att formulera sig och ett enligt författaren bra tolkningsstöd (a.a.).
3
2. Syfte
Syftet med studien är att bidra med kunskap om vilka arbetssätt förskollärare anger att de använder sig av för att främja barns språkutveckling, samt vilka faktorer som de anser kan påverka arbetet.
2.1 Frågeställningar
• Vilka arbetssätt säger sig förskollärare använda sig av i relation till barns språkutveckling?
• Vilka olika faktorer anser förskollärare kan påverka arbetet med barns språkutveckling?
4
3. Tidigare forskning
I det här kapitlet presenteras tidigare forskning som sätts i relation till studiens fokus - språkutveckling. De vetenskapliga artiklar som anses vara relevanta för studien handlar om olika arbetssätt och faktorer som kan påverka barns språkutveckling. Sökningen avgränsades till vetenskapliga artiklar och vi använde oss av sökord som
språkutveckling, språkaktiviteter, förskola och lekbaserat arbetssätt. Artiklar som är äldre än 15 år har uteslutits. De valda artiklarna belyser språkaktiviteter, lekbaserat arbetssätt, förskollärares kompetens samt barngruppers storlek och dess påverkan på lärande och utveckling.
3.1 Språkliga aktiviteter som gynnar barns språkförståelse
Hagen (2018) har genomfört en studie i Norge med syftet att undersöka olika språkliga aktiviteter. Metoden för undersökningen var intervjuer med förskollärare. Hagen (2018) beskriver att den första frågan som ställdes till berörda förskollärare i studien syftade till att skaffa sig en uppfattning om vilka språkliga aktiviteter som barnen tidigare
introducerats för. I intervjuerna som gjordes framkom det att stimulerande språk i vardagen, bokläsning samt mindre grupper som deltar i olika språklekar är aktiviteter som förskollärarna valt att arbeta med. Stimulerande språk i vardagen innebär enligt förskollärarna i studien utmanande samtal i vardagliga situationer, exempelvis måltider och påklädning. Vidare framkom det även att förskollärarna ansåg det mer väsentligt att engagera sig i barnens språkutveckling och bilda mindre gruppkonstellationer. Detta istället för den formella undervisning som enligt författaren är mer aktuell i andra länder. Indelningen av mindre grupper gav även större möjligheter att synliggöra och stötta det enskilda barnet i sin språkutveckling. Vidare granskades även barnens språkförståelse i samband med bokläsning. Resultatet av studien visade att barn som ingick i en grupp där bokläsning skedde dagligen hade godare språkförståelse än barn som inte deltog i bokläsningssituationer. Hagen (2018) menar att barn genom
bokläsning exponeras för ett stimulerande språk, vilket kan leda till en mer utvecklad språkförståelse. Barnen får även möjlighet till att möta det stimulerande språket i en meningsfull kontext (a.a.). Vidare menar författaren att det förutsätter att förskolläraren är engagerad och ställer utmanande frågor, för att inlärningen av språket ska bli som mest fördelaktig. Slutsatsen av studien är att engagerade förskollärare, bokläsning samt mindre barngrupper är att föredra vid främjandet av barns språkutveckling.
Likt Hagens (2018) undersökning av språkliga aktiviteter har Norling och Lillvist (2016) genomfört en studie som syftar till att undersöka förskollärares strategier för att främja barns språkutveckling i samband med literacy-relaterade aktiviteter.14
förskollärare deltog i studien varav verksamheterna var utspridda i 3 olika städer i Sverige. Varje verksamhet hade 15–24 barn i åldrarna 1–5 år. Metoden för
undersökningen var kvalitativ och innehöll videosekvenser där förskollärare
interagerade med barnen i språkutvecklande situationer. Studien fokuserar på två frågor
“hur stöder förskolepersonalen barns begreppsutveckling i literacy-relaterade
lekaktiviteter” samt “vad kännetecknar literacy-relaterade aktiviteter och dess begrepp”.
Författarna förklarar att förskolan har en viktig roll i den framväxande
språkutvecklingsmiljön. Vidare är det väsentligt att engagera barn i literacy-relaterade aktiviteter för att främja deras kompetens inom språk (a.a.). Norling och Lillvist (2016) menar att literacy-relaterade lekaktiviteter kan definieras som kommunikativa
situationer där artefakter och symboler är integrerade. Resultatet visade att de dialoger
5
som uppkom i videosekvenserna karaktäriserades av sex kategorier. Färger/mönster, ord/bokstäver, bilder/fotografier, konstruktioner/funktioner, berättelser och
sökande/letande. I videosekvenserna var förskollärarna engagerade och stöttande i alla de nämnda literacy-relaterade lekaktiviteterna vilket Norling och Lillvist (2016) förklarar är väsentligt i relation till barns utveckling av språket. Videosekvenserna visade även på att barnen utforskar och testar sina färdigheter i de olika
literacyaktiviteterna med hjälp av bland annat bilder och symboler. Barnen använde sig exempelvis av bilder för att förklara något vilket förskolläraren bekräftar och utmanar genom att ställa frågor som uppmanar barnen att berätta vidare. Närvaron av en förskolepersonal som bekräftar och utmanar utvecklandet av barnets begrepp förklarar Norling och Lillvist (2016) som en avgörande del för att främja barns språkutveckling.
Samt att olika verktyg kan hjälpa barnen i utvecklingen. Slutsatsen av studien är att det finns möjligheter att utveckla barns språk och begreppsutveckling med hjälp av olika literacy-aktiviteter.
3.2 Lekbaserat arbetssätt i relation till språkutveckling i förskolan
I en studie gjord av Puteh och Ali (2013) undersöktes förskollärares uppfattningar om ett lekbaserat arbetssätt i relation till språkutveckling. Undersökningen genomfördes med hjälp av enkäter som skickades ut till 60 förskollärare. Urvalet var slumpmässigt och av 60 förskollärare var det endast 51 som slutförde undersökningen. För att få ytterligare insikt i förskollärarnas uppfattningar valde Puteh och Ali (2013) att även intervjua 12 respondenter. Författarna framhäver vikten av förskollärares kunskap gällande användning av just leken i relation till språkutveckling. I studien förklaras det att lek är något naturligt för barn och att lek och lärande går hand i hand på ett för barnen roligt sätt. Puteh och Ali (2013) menar att barns språk och läskunnighet
utvecklas tidigt i livet och genom sociala interaktioner. Genom att samspela med andra barn och vuxna lär barnet sig att utveckla språkkunskaper. Vidare förklarar författarna att det finns flertalet kopplingar mellan lek, språk och läskunnighet. Barnen ges möjlighet att lära sig språk genom lekaktiviteter med sina kamrater och en berikande språkmiljö med varierat material. Leken har potential att ge barnen ett meningsfullt sammanhang i relation till deras språkutveckling. Resultatet i studien visade att Puteh och Ali (2013) urskiljer en positiv syn på ett lekbaserat arbetssätt, utifrån
förskollärarnas svar. Förskollärarna i studien menade att barn är aktiva i lek, vilket kan främja barns språkutveckling om förskollärare aktivt är med i leken. Däremot betonar resultatet förskollärares åsikter om att faktorer som påverkar språkutveckling i relation till ett lekbaserat arbetssätt kan vara att det finns en begränsad tidsram, begränsat utrymme i lokalerna samt brist på kompetens. Med brist på kompetens menar
förskollärarna att personalen inte innehar kunskap kring hur utformningen av leken ska se ut för att kunna främja språkutvecklingen. Det här resulterade även i att vissa
förskollärare istället väljer ett mer lärarstyrt arbetssätt (a.a.).
Även Bigras, Lemay, Bouchard och Eryasa (2016) har genomfört en studie med fokus på lekens betydelse för barns språkutveckling. Till skillnad från Puteh och Alis (2013) undersökning är syftet med Bigras m.fl. (2016) studie att undersöka kvaliteten på den lek som erbjuds i förskolan samt vilka faktorer som förknippas med kvalitet i det stöd som förskolläraren ger i leken. Idén till studien uppkom från litteratur som beskriver lekbaserat arbetssätt och dess betydelse för barns utveckling. Det är genom leken som barnen interagerar med världen runt omkring dem, förklarar Bigras m.fl. (2016).
Studien genomfördes genom observation av förskollärare och barns interaktion samt
6
standardiserade tester som undersökte barns utveckling. Slumpmässigt utvalda barn i fyra till femårsåldern var de som var i fokus i studien. Resultatet indikerade enligt Bigras m.fl. (2016) på att om barn får stöttning av förskollärare i leken kan det ge upphov till att främja deras språkutveckling. Organisering av miljön för att uppmuntra leken är också något som författarna framhäver som betydelsefullt för
språkutvecklingen. Miljön ska vara flexibel i förhållande till barnets intresse och behov (a.a.).
3.3 Kompetens hos förskollärare i språkliga aktiviteter
Förskolans kvalitet påverkas av flertalet faktorer, exempelvis bristfällig kompetens hos förskolepersonalen. Pramling-Samuelsson och Sheridan (2009) har genomfört en studie med syftet att få kunskap om förskolans egenskaper som inlärningsmiljö genom att undersöka variationer i miljöerna i relation till barns kunskapsbildning inom olika områden som språk, kommunikation och matematik. I studien framkommer det att 38 förskolor utvärderades med hjälp av verktyget ”Early Childhood Environment Rating Scale” (ECERS) som används för att undersöka och utvärdera kvaliteten i förskolan. I det här fallet i relation till arbetet med språkutveckling. Pramling-Samuelsson och Sheridan (2009) menar att förskollärare i de förskolor som bedöms vara av låg kvalitet kännetecknas den låga kvaliteten av regler och bristfällig kommunikation samt
interaktionen mellan barn och vuxna. Där kvaliteten istället kännetecknas vara god, menar författarna att förskollärare interagerade och engagerade sig mer i barnet. Detta ger barnet de bästa möjliga förutsättningar och resurser, för att främja deras lärande, deltagande och inflytande. För att vidare undersöka hur en språklig aktivitet i förskolan kan se ut ombads förskollärare att ha högläsning ur en för barnen tidigare okänd bok.
De ombads även att agera precis som de vanligtvis gör. Analysen av resultatet synliggjorde 4 olika kategorier inom barns språk och kommunikation. Den första handlade om att vara fokuserad. Detta innebar att barnet aktivt deltog i den språkliga aktiviteten genom att fokusera uppmärksamheten på boken, vilket framgår av deras blick och kroppsspråk. Den andra handlade om att vara skådespelare, vilket tog sig i uttryck att barnet deltar i den språkliga aktiviteten med verbala uttryck och gester.
Barnet pekar ofta på saker och ställer frågor. Den tredje kategorin är inferens. Inferens innebär att barnet utvecklar handlingen i boken under tiden som läsningen sker. Barnet går alltså utanför ramen, gör sina egna tolkningar och skapar föreningar till berättelsen genom kommunikation och lek. Den fjärde och sista kategorien är integration.
Integration i det här sammanhanget innebär att barnet är engagerat och intresserar sig för bokens handling. Barnet använder artefakter för att spela upp berättelsen igen och med egen fantasi utökar handlingen. Pramling-Samuelsson och Sheridan (2009) lyfter att när förskolläraren engagerar sig och interagerar på ett stimulerande och utmanade sätt med barnen ger det upphov till förbättrad språkutveckling och att barnet själv engagerar sig i den språkliga aktiviteten. Barnet måste få goda förutsättningar till språkutveckling och god kvalitet i den kontext de befinner sig i. Därför är det av stor vikt att förskollärarna har ett arbetssätt som ger barnet möjlighet till detta. De
förutsättningar som ges i förskolan påverkar sedan barnets förmåga att längre fram bemästra olika uppgifter relaterade till språk och kommunikation (a.a.).
I likhet med Pramling-Samuelsson och Sheridans (2009) studie framhäver även Brebner, Attrill, Marsh och Coles (2017) kompetensen hos förskollärare som en viktig grundsten i relation till barns språkutveckling. Författarnas studie undersöker 4 olika australiensiska förskoleverksamheters utveckling samt förskollärares kompetens i relation till barns språk- och kommunikationsutveckling. Studien tar sin utgångspunkt i
7
observationer där studenter tar sig ut i verksamheterna för att observera förskollärare och deras arbetssätt angående barns språk och kommunikationsutveckling i praktiken.
Med hänsyn till vad som synliggjordes i observationerna implementeras sedan stöd i relation till identifierade utvecklingsområden. Efter implementeringen av stödet så intervjuades sedan förskollärarna för att få en uppfattning kring deras kunskaper som erfarits av det genomförda inbäddade programmet. Syftet med studien var att synliggöra vilken utveckling av förskollärarnas profession som gavs av att tillämpa programmet, därför intervjuades förskollärarna för att få en uppfattning kring deras nyvunna
erfarenheter av det inbäddade programmet. Studien genomfördes i 8 veckor med 4 till 6 studenter 2 dagar i veckan. Studenternas iakttagelser utgick ifrån lärarnas engagemang i interaktionen med barnen och vilka metoder som användes för att främja barnens språkutveckling. Studenterna observerade även förskolebarnens språkerfarenheter.
Programmet grundade sig i tanken om att ”experten” underlättar för elevens utveckling men att eleven själv måste vara motiverad av att lära sig. Programmet anpassades efter varje förskolas olika förutsättningar och behov. En analys av programmet som gjordes identifierade fyra huvudteman: Kommunikation, relationer, miljö och överförande av teoretisk kunskap till praktiken. De 4 nämnda delarna hade påverkat uppfattningarna av det inbäddade programmet. En god kommunikation och tydlighet studenter och
förskollärare emellan var positiv i frågan om införlivandet av de föreslagna strategierna i praktiken och sågs som en framgång i programmet. Relationer och inkludering sågs också vara framgångsfaktorer då både barn, personal och studenter var inkluderade i programmet, vilket möjliggjorde ytterligare interaktion mellan alla parter. Exempelvis förekom gruppaktiviteter vilket uppmuntrade alla till att delta. Resultatet visade på att när det kommer till miljö så påverkades programmet av en för kort tidsperiod, då förskollärarna menar att det tar tid att bygga upp relationer för att vidare kunna komma med förslag på strategier i verksamheten. Överförandet av teoretisk kunskap till
praktiken indikerades även som ett huvudtema av analysen. Förskollärarna uttryckte att kunskapsutbyte mellan dem och studenterna och praktiska strategier för barns
språkutveckling var betydelsefulla faktorer i utvecklingsprogrammet. Brebner m.fl.
(2017) förklarar att ett utvecklingsprogram i förskolan kan med fördel utveckla kunskap hos både verksamma lärare samt studenter.
3.4 Barngruppers storlek och dess påverkan på lärande och utveckling
I en studie som genomförts av Pramling-Samuelsson, Williams och Sheridan (2015) framhävs det att antalet barn i förskolan har ökat de senaste åren. Parallellt med det här har läroplanen för förskolan reviderats och innehåller hårdare krav angående den pedagogiska verksamheten. Författarna problematiserar förskollärares yttringar kring möjligheter och svårigheter att arbeta med läroplanen, i förhållande till barngruppens storlek (a.a.). Studien utgår från Bronfenbrenners systemteori vilket innebär att kommunikation och interaktion mellan individer ses som kritiskt för lärande och utveckling. Systemteorin inbegriper mikro-meso-exo-makro och chrono-system.
Pramling-Samuelsson m.fl. (2015) menar att i denna studie innebär microsystem en undersökning av barnet, förskollärare och förskolan samt förskollärares arbete med läroplanen i förhållande till barngruppens storlek. Mesosystemet utgörs av förhållanden mellan olika närmiljöer. Exosystemet innebär miljöer som individen inte står i
omedelbar kontakt med men som på olika sätt kan påverka. Exempel på detta är riktlinjer för kommuner och resursfördelning till förskolan. Makrosystemet är
övergripande och innefattar exempelvis olika styrdokument samt förskolans läroplan.
8
Metoden som använts i studien är elektroniska enkäter som skickats ut till förskollärare samt även intervjuer med förskollärare. Enligt Pramling-Samuelsson m.fl. (2015) har studien utgått från statistik om definitionen av små och stora barngrupper från
Skolverket (2010). Analysen av resultatet koncentrerar sig på innehållsteman som förskollärare har uttryckt vara betydelsefulla för val av målområden samt arbetssätt i förhållande till barngruppens storlek. Organisation av barngruppen relaterat till antal barn i gruppen är ett av tre teman som framkom i analysen. Temat innefattar att det ibland handlar mer om barngruppens sammansättning snarare än antalet barn. Pramling- Samuelsson m.fl. (2015) menar att en annan problematik som lyfts är att även om organiseringen av mindre grupper är fördelaktig, kan de mindre grupperna ändå
upplevas som för stora i speciella sammanhang. Att inte hinna med planerat innehåll är ett annat tema som innebär att förskollärarna ger uttryck för att ju fler barn i
barngruppen resulterar i mindre tid för planerade undervisningsaktiviteter. Vidare uttrycker förskollärarna att utrymmet för barn att bli hörda minskar om det är många barn i gruppen (a.a.). Att välja specifika innehåll ur förskolans läroplan är det tredje temat som innefattar att förskollärare medvetet väljer bort olika innehåll med
hänvisning till för stor barngrupp. De områden som väljs bort är ofta utflykter, experiment, skapande och läsning. Fokus läggs istället på förskolans värdegrund.
Pramling-Samuelsson m.fl. (2015) menar att dessa bortval kan få negativa konsekvenser för barnets lärande inom dessa områden. Resultatet visar generellt att antalet barn i barngruppen har betydelse för val och bortval av förskolans målområden samt arbetssätt. Pramling-Samuelsson m.fl. (2015) menar att förskollärarna i studien får bättre förutsättningar att arbeta med läroplanens målområden när det är mindre antal barn i barngruppen. Det framkom även i studien att förskollärarna ansåg att de behöver förändra sitt arbetssätt, ha en tydlig struktur och en genomtänkt organisation där barnen delas in i mindre grupper. Detta för att till större del kunna möjliggöra arbetet med läroplanen. Sammansättningen av barngruppen är viktig för att alla barn ska få utrymme samt för att förskollärarna ska kunna möta varje enskilt barn (a.a.).
I ytterligare en studie gjord av Williams, Sheridan och Pramling-Samuelsson (2018) undersöker författarna istället hur storlek på barngrupp påverkar barns förutsättningar till välmående, lärande och utveckling i förskolan. Författarna menar att storleken på barngruppen i förskolan är en viktig aspekt i förhållande till att med god kvalitet kunna utföra förskolläraruppdraget. Metoden som användes för undersökningen var intervjuer med 24 förskollärare samt enkäter med öppna frågor. Enligt Williams m.fl. (2018) uttrycker förskollärarna att det är önskvärt med färre barn i barngruppen, för att ge bättre kommunikation- och interaktionsmöjligheter med barnen. Enligt förskollärarna är det viktigt med balans i barngruppen. Med balans innebär barns kön, ålder, etnicitet och sociala bakgrund. Williams m.fl. (2018) menar att gruppens sammansättning ska utgå ifrån dessa aspekter för att barnen ska ges möjligheter till att lära av och med varandra.
Vidare framkommer det att förskollärarna i undersökningen uttrycker att med färre barn i barngruppen kan arbetet med innehållet bli djupare samtidigt som det möjliggör att interagera med alla barn och synliggöra barnets åsikter (a.a.). Resultat av svaren från förskollärarna visar vidare på att organisering av olika aktiviteter och indelning av barn i mindre grupper skapas olika, vilket då ger olika förutsättningar för barns utveckling och lärande. En ökning av barn i barngruppen kan enligt förskollärarna upplevas som stressfullt då förskolan har som uppdrag att dokumentera, utvärdera och utveckla aktiviteter som gynnar barnens lärande. Williams m.fl. (2018) förklarar att
förskollärarna uttrycker att det inte alltid finns tid till detta eftersom barngruppen är större än vad som är önskvärt. En negativ konsekvens av ökat barnantal är att de mindre
9
grupperingarna får ett större antal barn vilket komplicerar arbetet med läroplanen.
Vidare framkommer det i resultatet att det dock finns vissa förskollärare som menar att det inte går att definiera vad som är en liten barngrupp respektive en stor. Williams m.fl.
(2018) menar att förskollärarna påtalar att de oavsett antal barn i barngruppen använder sin professionalism och arbetar med barngruppen som en helhet. Förskollärarna menar att om arbetslaget kan samarbeta mot gemensamma mål spelar antalet barn i
barngruppen ingen roll (a.a.). En tolkning av Williams m.fl. (2018) är att just denna grupp förskollärare har ett större fokus på barngruppen som helhet snarare än den enskilda individen.
3.5 Sammanfattning av den tidigare forskningen
Sammanfattningsvis framkom det av den tidigare forskningen att under den första kategorin språkaktiviteter var engagerade pedagoger, stimulerande språk i vardagen, bokläsning samt mindre grupper framgångsfaktorer för arbetet med barns
språkutveckling. Det råder ingen tvekan i någon av de två artiklarna som belyser språkaktiviteter, att förskollärarna har en stor roll i utvecklingen av språket.
Under den andra kategorien lekbaserat arbetssätt synliggjordes lek och interaktion som en central faktor för språkutvecklingsarbetet. Samspelet mellan barn och vuxna lyftes fram som en fördel när det kom till att erövra nya språkkunskaper. Det råder dock en komplexitet i det lekbaserade arbetssättet då det kräver mycket tid, engagemang och kunskap hos förskolläraren. Detta är faktorer som påverkar om förskollärare väljer att anamma ett lekbaserat arbetssätt eller inte.
Den tredje kategorin lyfter kompetens och engagemang hos förskollärare som en bärande del i arbetet med språkutveckling. Den tidigare forskningen belyste att förskolans kvalitet ökar om förskollärare besitter en hög kompetens. Den höga kompetensen kan bidra med att skapa förutsättningar för barnens utveckling och lärande. En brist på kommunikation och interaktion ger en låg kvalitet i förskolan (Pramling-Samuelsson & Sheridan, 2009). Vidare krävs det utökad tid för införlivande av nya strategier i verksamheten, som kan främja barns språkutveckling (Brebner, Attrill, Marsh och Coles, 2017). Den fjärde kategorin framhäver barngruppens storlek som en faktor som skulle kunna påverka arbetet med läroplanen. Den första forskningen nämner att färre barn i barngruppen kan ge upphov till en djupare interaktion med var enskilt barn. Den andra forskningen som belyser barngruppens storlek menar dock på att det inte alltid beror på antalet barn i barngruppen utan organiseringen och
struktureringen av arbetet och barngruppen.
10
4. Teori
Studien utgår ifrån en sociokulturell teori, där språk och samspel anses vara en betydande faktor för barns språkutveckling (Säljö, 2011). Denna studie syftar till att belysa vilka olika arbetssätt förskollärare anger att de använder sig av för att främja barns språkutveckling samt vilka faktorer som de anser kan påverka
språkutvecklingsarbetet. Då förskolans vardag handlar om interaktion mellan både barn och vuxna, och förskolans kontext är en miljö där barn kan komma i kontakt med nya kunskaper är teorin därför relevant i relation till vår studie. Enligt Läroplanen för
förskolan (2018) är samspelet mellan barn-barn och barn-vuxna en viktig och aktiv del i barnets utveckling och lärande.
4.1 Sociokulturell teori
Inom den sociokulturella teorin är socialt samspel den viktigaste drivkraften i barns utveckling. Det grundar sig i att lärande och utveckling står i relation till varandra.
Utveckling och lärande är en ständigt pågående process. Säljö (2014) förklarar att människan ständigt befinner sig i utveckling och förändring. Författaren beskriver vidare att människan i varje situation har möjlighet att appropiera kunskaper från våra medmänniskor i samspelssituationer. Även Williams (2006) beskriver att lärande sker genom interaktion med andra, men sammanhanget som människan befinner sig i är av betydelse. Det teoretiska perspektivet utgår från att människors kunskaper uppstår och bevaras genom interaktion i specifika kontexter. Vidare menar Williams (2006) att det generella antagandet inom teorin är att den erfarna guidar den mindre erfarna i den aktuella kontexten. Säljö (2011) förklarar att språket spelar en nyckelroll i utvecklingen, utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Barnet kan genom språket bli delaktig i sin
omgivning och därigenom erövra nya erfarenheter och kunskaper (a.a.). Säljö (2014) lyfter skolan som en viktig del i att kunna tillägna sig och komma i kontakt med nya kunskaper. Smidt (2010) beskriver att utifrån den sociokulturella teorin är det
betydelsefullt att observera, vara lyhörd samt reflektera för att kunna förstå hur barnet kan uppmuntras till att ställa frågor och berätta. Detta för att sedan kunna skapa en bild av hur barnets lärande ser ut. Vidare framhäver Smidt (2010) vikten av att skapa
undervisningsmiljöer som reflekterar barns olika kulturer och språk. Det handlar om att erbjuda olika aktiviteter som låter barnet reflektera och utveckla sina vardagliga
begrepp (a.a). Den sociokulturella teorin innefattar även kulturella redskap, som Smidt (2010) förklarar är föremål, tecken och system som individer utvecklat genom tiderna som kan vara till hjälp vid utveckling av sina tankar. Språk är bland annat ett kulturellt redskap. Varje enskilt barns erfarenheter samt vilka kulturella redskap de besitter, ska ligga till grund för hur förskolan möjliggör användningen av dessa för att vidare kunna utveckla lärandet.
De begrepp som valts ut utifrån den sociokulturella teorin som kommer att förklaras närmare är: den proximala utvecklingszonen, scaffolding och mediering.
4.2 Den proximala utvecklingszonen och scaffolding
Den proximala utvecklingszonen är ett begrepp som sätts samman med Vygotskijs synsätt på utveckling och lärande som ständigt pågående processer (Säljö, 2014). Den proximala utvecklingszonen är zonen mellan vad individen har för nuvarande kunskaper och vad individen ska lära sig, vilket innebär att det är i utvecklingszonen lärandet kan
11
uppstå (Liberg, 2014). Säljö (2014) beskriver att utvecklingszonen är avståndet mellan vad en individ kan prestera utan stöd å ena sidan, samt vad individen kan prestera under ledning av en vuxen å andra sidan.
Säljö (2014) förklarar att kunskap som individen erhåller kan utvecklas genom
kommunikativt samspel med en mer erfaren person. Därför kan behovet finnas att till en början i utvecklingsprocessen ta stöd från andra individer för att vidare utveckla
självständiga kompetenser. Stödet kan successivt avta beroende på utvecklingen av färdigheten hos den lärande individen. En utvecklingszon kan enligt Säljö (2014) på ett generellt plan ses som en guidning in i ett specifikt sätt att uppfatta en företeelse.
Eftersom individen ständigt befinner sig i olika utvecklingszoner i vårt komplexa samhälle, kommer dennes utveckling äga rum inom ramen för dessa praktiker (a.a.).
Förskolans kommunikativa praktiker spelar en central roll som arena för kognitiv och social utveckling hos barn (a.a.). Säljö (2014) förklarar att det är här som barnet erbjuds utvecklingsmöjligheter och värderande kulturella redskap görs tillgängliga för barnet.
Dock är det av stor vikt att betona att individen själv är aktör och medskapande i sin utveckling, men inom ramen för det sociokulturella möjligheterna som erbjuds (a.a.).
Säljö (2014) förklarar vidare att kompetensen hos pedagoger är betydande när det kommer till att se barnets utvecklingszon och dess färdigheter för att kunna vägleda utan att lotsa barnet. Barnet ska ges möjlighet till att förstå de utmaningar som uppkommer för att kunna ta sig vidare i sin utveckling (a.a.). Säljö (2005) menar att rollen som lärare är viktig och denne behöver skapa sig uppfattning om vilka mål som barnet har med sitt agerande för att kunna vägleda samt stötta barnet mot det målet.
Scaffolding är ett begrepp i den proximala utvecklingszonen som Wedin (2017)
förklarar som att en vuxen stöttar och vägleder ett barn mot det målet som ska “uppnås”.
Den vuxne ger barnet verktyg för att kunna ta sig framåt i sin utveckling. Enligt Wedin (2017) och Smidt (2010) är scaffolding speciellt betydelsefullt när det kommer till barns språkutveckling. Genom att strukturera upp problemet och bryta ner det i mindre delar, ges barnet större möjligheter till att själv kunna “lösa” problemet.
4.3 Mediering
Mediering är ett centralt begrepp inom den sociokulturella teorin. Begreppet står för samverkan mellan människor och redskap som vi nyttjar för att begripa och handla i vår omvärld förklarar Säljö (2014). Författaren beskriver vidare att grundaren till den sociokulturella teorin, Vygotskij, menar att människan använder sig av två olika redskap: språkliga och materiella. Ett språkligt redskap är symboler, tecken eller
teckensystem vi nyttjar för att tänka och kommunicera med. Att tänka och kommunicera betyder därför att människor nyttjar kulturella redskap när det förstår och analyserar sin omvärld. Säljö (2014) menar att Vygotskij yttrade sig som att människor inte upplever världen direkt utan tänker i “omvägar”. De språkliga redskapen utvecklas inom
kulturella gemenskaper vilket betyder att de inte är naturliga utan har formats av
traditioner som ständigt förändras och utvecklas (a.a.). Smidt (2010) förklarar språkliga redskap som kulturella redskap. Författaren betonar vikten av att ha vetskapen om att alla individer kommer från olika kulturer och besitter sina egna kulturella redskap.
Varje enskilt barns erfarenheter samt de kulturella redskapen som de besitter ska ligga till grund för hur förskolan möjliggör användningen av dessa för att vidare kunna utveckla lärandet (a.a.).
12
Vidare förklarar Säljö (2014) att mediering även sker genom materiella redskap. Vi nyttjar exempelvis spade att gräva med och tangentbord för att skriva. Inom olika yrken används olika redskap för att kunna utföra yrket - en kirurg använder skalpell och en trädgårdsmästare använder gräsklippare. Kunskaperna sitter i behärskningen av dessa redskap som i sin tur är förbundet med språkliga redskap. Vidare menar författaren att vi både tänker och utför materiella handlingar och de båda är starkt beroende av varandra. Gjems (2018) förklarar att tillgången till information och kunskap alltid är medierad, genom det språkliga samspelet. Språket fungerar som skapande och
konstruerande av kunskap samt förståelse av omgivningen. Smidt (2010) förklarar att barn behöver ges tillgång till redskap som kan hjälpa dem att förstå sin omvärld. Barns första levnadsår präglas av barnets omsorgspersoner och det språk som används i relation till konkreta föremål och aktiviteter (a.a.). Kunskap byggs upp i samspel med andra under språkliga aktiviteter, processer samt de sociala praktiker som barnet möter (Gjems, 2018). Just interaktion mellan människor lyfter Säljö (2005) som
grundläggande för medieringen.
Sammanfattningsvis är de tre valda begreppen relevanta för vår studie då den proximala utvecklingszonen går att relatera till att barn lär sig vid interaktion och tillsammans med andra. Den proximala utvecklingszonen handlar också om hur barn lär sig och guidas av andra mer kapabla människor. I förskolans kontext blir det att barnet lär sig tillsammans med sina kamrater och även med de verksamma pedagogerna. Scaffolding, som handlar om stöttning och vägledning är också något som barn upplever i förskolans kontext.
Pedagogernas uppgift är att utmana och stötta barnet kontinuerligt, vilket gör att begreppet scaffolding är relevant. I vår studie undersöks som tidigare nämnt förskollärares uppfattningar om vilka arbetssätt de säger sig använda i relation till språkutveckling, samt vilka faktorer de anser kan påverka arbetet. Mediering är relevant som begrepp då förskolan ska ge möjligheter till barnen att kunna använda sig av olika redskap för att utveckla språket. Exempelvis är böcker ett redskap som finns i förskolan och kan vara behjälpligt vid arbetet med att främja barnets språkutveckling. I relation till de nämnda begreppen kan frågan ställas om vad förskolan kan tillföra för att ge barnet förutsättningar för att utveckla sitt språk.
13
5. Metod
I det här kapitlet presenteras den metod som valts till studien, urval, genomförande, bearbetning av data samt de etiska aspekter som tagits i beaktande.
Syftet är som tidigare nämnts att undersöka vilka arbetssätt förskollärare anger att de använder sig av för att främja barns språkutveckling samt vilka faktorer som de anser kan påverka arbetet. Den metod som använts i studien är webbaserade enkäter. Enkäter som metod har valts ut då studien har en given tidsram. Denscombe (2018) menar att fördelen med webbaserade enkäter är att respondenterna ges möjlighet till att besvara frågorna när tillfälle finns. Enkäter är tidseffektivt vid småskaliga undersökningar som denna studie är vilket även innebär resultat på en kortare tid. Därför är enkät ett
tillvägagångssätt som möter studiens tidsram. Denscombe (2018) förklarar att det är nödvändigt att se till den valda metodens genomförbarhet och lämplighet i relation till det som ska studeras. I den här studien är det lämpligt att använda enkäter då studien syftar till att få en allmän bild av förskollärares uppfattningar kring arbetssätt och faktorer som kan påverka barns språkutveckling. Enkät som metod blir även relevant i den bemärkelsen att den bidrar med ett bredare urval av respondenter. Den rådande pandemin ligger även till grund för vårt val av enkät som metod.
Ett lämpligt urval med intresse för ämnet förklarar Denscombe (2018) som betydelsefullt för svarsfrekvensen. Enkätundersökningen i studien riktar sig mot
utbildade förskollärare, vilka har språkutveckling som strävansmål i sina styrdokument.
Genom att inrikta sig på ett urval med större intresse för ämnet kan svarsfrekvensen öka. För den här studien blir förskollärare ett lämpligt urval. Enkäten som Denscombe (2018) förklarar med ett annat ord som surveyundersökning har många fördelar. En av fördelarna är att det kan finnas designmöjligheter på olika plattformar, vilket kan hjälpa till med utformningen av en tilltalande och intresseväckande enkät. Plattformen kan även hjälpa till med bearbetning av den insamlade datan (a.a.). I denna studie har Google formulär använts som plattform i utformningen av enkäten.
5.1 Urval
Enkäterna har skickats ut i olika forum på Facebook för att på det viset möjliggöra ett större urval av respondenter. De forum som enkäten skickades ut i var: Idébank för förskollärare/lärare, pedagogiska tips och trix för oss som jobbar i förskolan samt tips och idéer för oss som arbetar i förskolan. Studiens syfte och vilka etiska aspekter som tas i beaktande har delgetts via ett informationsblad vilket gett möjlighet att få samtycke innan enkäten har genomförts. Med hänsyn till att enkäten skickats ut i bland annat förskoleforum var målgruppen avgränsad, då forumet riktar sig mot de som är
verksamma inom förskolan. Denscombe (2018) beskriver att en undersökning genom internet och ett visst forum möjliggör kontakt med potentiella respondenter, då det ger möjlighet till att inrikta sig på de grupper som eftersöks. Enkäterna har riktat sig till förskollärare då förskollärare innehar det övergripande ansvaret för undervisningen och kunskaper om ämnet. Det blev på så sätt ett medvetet val, då frågan ställs om vilka som kan ge mest värdefull data (Denscombe, 2018). Tanken från början med urvalet skulle kunna förklaras som ett enligt Denscombe (2018) “bekvämlighetsurval”.
Bekvämlighetsurval innebär att urvalet väljs ut av forskaren. Föreliggande studie var riktad mot förskollärare som valdes ut för att de ansågs lämpliga samt att vi hade
14
förkunskaper kring vart vi skulle söka efter dom, vilket sparar tid för undersökningen.
Denscombe (2018) förklarar att det finns flera fördelar med bekvämlighetsurvalet då det sparar både tid och kostnader, vilket passade föreliggande studie då den skulle
genomföras under en kort period, 10 veckor.
Utskicken i de olika forumen resulterade i en så kallad snöbollseffekt. Denscombe (2018) förklarar innebörden av snöbollseffekten som att personer i urvalet har rekommenderat nya lämpliga personer till studien. Effekten innebär alltså att nya personer hela tiden blir rekommenderade till att ingå i studien. Tack vare detta har enkäterna lyckats nå ut till 115 personer. En fördel med snöbollseffekten är enligt författaren att det blir lättare att övertyga personer att genomföra enkäten om de blir rekommenderade av någon bekant (a.a.). Tanken från början var att avgränsa urvalet till specifika forum som riktar in sig på förskollärare. En eventuell nackdel med
snöbollseffekten är att enkäten når utanför forumen, vilket vidare skulle kunna leda till att respondenterna blir så många och mängden data blir så stor att den kräver mer tid för analys.
5.2 Genomförande
5.2.1 Enkäter
Inför utskick av enkäter skrevs ett informationsblad angående syftet med studien samt vilka etiska aspekter som tagits hänsyn till. Informationsbladet innehöll även förfrågan om medverkan samt att deltagandet är frivilligt. Formuleringen av enkätfrågorna grundar sig i den sociokulturella teorin och utgick från studiens frågeställningar samt vad som framkommit under kapitlet tidigare forskning. Även svarsalternativen
grundade sig i den tidigare forskningen, för att utläsa om våra respondenter hade samma uppfattningar som synliggjorts under det tidigare forskningsavsnittet. Enkätfrågorna har haft olika svarsalternativ och i vissa frågor har det varit tillåtet att kryssa i flera rutor (se bilaga A). Valet av alternativknappar och kryssrutor grundar sig i att en del frågor syftade till att belysa uppfattningen om att hålla med respektive inte hålla med om ett påstående. Andra frågor syftade att synliggöra arbetssätt och faktorer, vilket vi valde att utforma som frågor med kryssrutor där det gick att välja fler alternativ. Detta på grund av att en och samma respondent kan anse sig använda olika arbetssätt samt att det inte bara är en faktor som kan påverka arbetet med språkutvecklingen utan flera.
Enkäten har möjliggjort ytliga synpunkter på det som efterfrågas. Enkätfrågorna har granskats av handledaren för säkerställning av att frågorna ställts på ett sätt som minimerat risken för att respondenternas välbefinnande blir påverkat. Handledaren granskade även att enkätfrågorna var i enlighet med och kunde ge möjlighet till att besvara studiens frågeställningar. Enkäterna skickades ut i olika forum på internet och riktade sig mot målgruppen; förskollärare. Enkäterna låg sedan ute i 10 dagar för insamling av data, för att vi skulle hinna med bearbetning inom den tidsramen studien hade. Dagen efter slutdatumet påbörjades analysen av datan.
5.2.2 Bearbetning och analys av data
Den analysmetod som vi har använt för bearbetning av data är en kvantitativ analys.
Denscombe (2018) beskriver att den kvantitativa analysen vilar på den deskriptiva statistiken som framkommer. Det handlar om att sammanfatta den insamlade datan. Den deskriptiva, beskrivande statistiken vi samlar in beskriver Björkdahl Ordell (2007) som
15
en växelverkan mellan den egna undersökningen och det som framkommit i andra undersökningar, i det här fallet under kapitlet om tidigare forskning. Vår analys
fokuserar inte på att se samband mellan de olika svaren. Fokus ligger istället på vad som förekommer av olika arbetssätt i förskolan samt vilka olika faktorer som respondenterna har svarat kan påverka arbetet med språkutveckling. Eftersom analysen inte fokuserar på att se samband, har vi i analysen valt att sammanställa enkätsvaren i Google
formulär. Med hjälp av plattformen har cirkeldiagram tagits fram, vilket förtydligar den data som framkommit i enkätundersökningen.
En kategorisering av datan gjordes redan i utformningen av enkäten i form av olika rubriker; förskollärarens bakgrund, vad påverkar språkutvecklingsarbetet,
förskollärarens roll i språkutvecklingsarbetet samt barns språkutveckling. Vidare insåg vi att kategoriseringarna behövde omarbetas för att tydligare avgränsa till vår studies frågeställningar. Förskollärarens bakgrund som var den första kategoriseringen hade endast med respondenternas individuella bakgrunder att göra vilket inte ingår i våra frågeställningar. Kategorin var endast till för att få fram spridningen av respondenternas bakgrunder, vilket vi i analysen endast valt att lyfta fram för att en bild ska fås av respondenterna i undersökningen.
De omarbetade kategoriseringarna utgår nu från frågeställningarna. Kategorin vad påverkar språkutvecklingsarbetet formulerades om till vilka olika faktorer kan påverka arbetet med barns språkutveckling. Denna kategori innefattar de frågor som syftar till att undersöka faktorerna. De frågor som tidigare låg under förskollärarens roll i språkutvecklingsarbetet innefattade frågor som handlade om hur en som förskollärare kan påverka språkutvecklingsarbetet. Det här ansåg vi handlade om faktorer, vilket gjorde att frågorna istället hamnade under den omarbetade kategorin. Även frågorna under kategorin barns språkutveckling hamnade under den nya omarbetade kategorin.
Frågan som syftade till olika arbetssätt i förskolan var tidigare under kategorin vad påverkar språkutvecklingsarbetet, men har nu hamnat under en ny omarbetad kategori;
vilka arbetssätt används i förskolans verksamhet i relation till språkutveckling?
Därefter gjordes underrubriker av de två nya kategorierna utifrån den insamlade datan (Se Tabell 1).
Tabell 1.
Utifrån kategoriseringarna analyserade vi samt tolkade datan utifrån den sociokulturella teorin. Vidare analyserades den framställda datan i relation till studiens frågeställningar, vilket gjordes för att synliggöra om frågeställningarna blivit besvarade.
5.3 Etiska överväganden
Studien har utgått från och tagit hänsyn till de fyra etiska huvudkraven -
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet
16
(Vetenskapsrådet, 2011). Informationskravet innebär att informera respondenterna om studiens syfte och att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att när som helst avbryta sin medverkan. Samtyckeskravet innebär att deltagarna ger sitt samtycke till deltagande av studien och dess innebörd. Samtycket har i det här fallet getts vid ifyllande av enkäten. Konfidentialitetskravet innebär att respondenterna ges möjlighet till konfidentialitet, och inga obehöriga ges åtkomst till deras personuppgifter. I det här fallet framkommer det inga personuppgifter då inga uppgifter begärts i enkäterna.
Däremot kan vi inte garantera anonymisering. Anonymisering innebär att
datainsamlingen inte på något sätt samlar in respondenters uppgifter (Vetenskapsrådet, 2017). Plattformen som använts vid insamling av data ägs av Google och spår på
internet lämnas alltid. Risken finns att respondenternas uppgifter exponeras, dock är den väldigt liten. Den insamlade datan har med noggrannhet raderats från samtliga forum och Google formulär där enkäten framställts. Nyttjandekravet innebär enligt
Vetenskapsrådet (2011) att de uppgifter som framkommer i enkäterna endast kommer användas i forskningsändamål vilket i det här fallet är vår studie om språkutveckling.
17
6. Resultat och analys
I det här kapitlet presenteras studiens resultat och analys av enkätundersökningen.
Resultatet delas upp i 3 avsnitt varav det första avsnittet synliggör respondenternas bakgrund. Det andra och tredje avsnittet grundar sig i studiens frågeställningar och har tillhörande underrubriker. Analys av datan görs utifrån den sociokulturella teorin. I kapitlet kommer även diagram att förstärka det texten vill belysa. Vi har i diagrammen valt att fokusera på procentandelen. Procentandelen tydliggör respondenternas svar på frågorna i enkätundersökningen. Det som vi lägger vikt vid i vår studie är vilka arbetssätt som respondenterna anger att de använder sig av samt vilka faktorer som de anser kan påverka arbetet med barns språkutveckling. Vilka arbetssätt och faktorer framträder tydligast i undersökningen? Nedan presenteras studiens frågeställningar.
• Vilka arbetssätt anger förskollärare att de använder sig av i relation till barns språkutveckling?
• Vilka olika faktorer anser förskollärare kan påverka arbetet med barns språkutveckling?
6.1 Respondenternas bakgrund
Den sammanställda datan visar att 115 olika förskollärare har responderat på enkätundersökningen, vissa frågor har något enstaka bortfall. I denna kategori synliggörs några få aspekter som skiljer de olika förskollärarna åt. Antal år som verksam förskollärare, hur insatta de är i innebörden av barns språkutveckling samt storlek på den barngrupp respondenterna arbetar i ser olika ut och utgör en liten bakgrundsbild av de olika förskollärarna. Det breda urvalet har bidragit till att vi i vår undersökning lyckats få tag i 115 olika respondenters uppfattningar om vilka arbetssätt de säger sig använda i förskolan och de faktorer de anser kan påverka arbetet med språkutveckling.
Figur 1. Verksam i förskolan
18 Figur 2. Innebörden av barns språkutveckling
Figur 3. Storlek på barngrupp
Sammanfattningsvis är det tydligt att nästan hälften av respondenterna varit verksamma i förskolan i 1–10 år och anser sig vara insatta i innebörden av barns språkutveckling.
Majoriteten av respondenterna har 15–20 barn i nuvarande barngrupp. Det är intressant att veta att respondenterna har olika bakgrunder och förutsättningar, vilket kan påverka deras svar i enkätundersökningen (se figur 1–3).
19
6.2 Vilka olika faktorer kan påverka arbetet med barns språkutveckling?
6.2.1 Kompetens och pedagogisk miljö
Figur 4. Faktorer som påverkar arbetet
I figur 4 kan vi utläsa att den faktor som respondenterna anser påverkar mest är
kompetens hos personal. 96,5% av respondenterna anser att detta är en faktor som ligger till grund för hur språkutvecklingsarbetet ser ut. 93% anser att den pedagogiska miljön också är en central faktor. Vidare urskiljer vi ur figur 4 hur barngruppers storlek och tidsbrist också anses som påverkande faktorer.
Resultatet visar att de faktorer som tydligast framträder är kompetens och pedagogisk miljö. Dessa faktorer anser respondenterna påverkar arbetet med språkutvecklingen.
Majoriteten av respondenterna anser att kompetens hos personal är en betydande faktor.
Säljö (2014) förklarar kompetens som en central del inom den sociokulturella teorin.
Författaren menar att kompetens hos pedagoger är av stor vikt när det kommer till att uppmärksamma barnets proximala utvecklingszon och kunskaper för vidare vägledning.
Att vara en kompetent pedagog kan även kännetecknas av ett engagemang för barnet och dess lärande samt förståelse för interaktionens betydelse. Inom den sociokulturella teorin förklaras interaktion och engagemang som centrala delar för att barnet ska utvecklas och lära (Williams, 2006). Engagemang hos förskollärare kan handla om att utforma miljön så att den blir intressant och lockande för barnet. Barn lär sig i den omgivning de befinner sig i, vilket innebär att förskolan blir en central del i barnets vardag. Enligt Säljö (2005) blir då förskolan en omgivning där barnet utvecklas och lär sig. Smidt (2010) framhäver vikten av att erbjuda olika aktiviteter och miljöer som tillåter barnet att utveckla sina kunskaper. Därför blir det väsentligt att pedagogerna i förskolan utformar den pedagogiska miljön efter barnens behov och intressen, vilket våra respondenter har besvarat som en viktig faktor.
20 Figur 5. Materiella redskap
I figur 5 går det att utläsa att respondenterna anser att materiella redskap kan vara till hjälp i barns språkutveckling. 76,3% av förskollärarna instämmer helt. Vi har i denna fråga ett bortfall på 1,15%. Majoriteten av respondenterna anser att materiella redskap kan vara behjälpligt i språkutvecklingen. Det vill säga att materiella redskap i stor utsträckning upplevs främja barns språkutveckling. Resultatet som vi urskiljer ur diagrammet kan kopplas ihop med den sociokulturella teorins begrepp mediering, som Smidt (2010) menar handlar om samverkan mellan människor och redskap. Barn behöver ges tillgång till redskap som kan hjälpa dem med förståelsen av omvärlden.
Barnens första levnadsår präglas av det språk som används i relation till aktiviteter och konkreta föremål, vilket kan förklara att konkreta föremål kan vara behjälpligt vid språkutvecklingsarbetet. En tolkning är att det blir viktigt att ha kunskap om det enskilda barnets erfarenheter och redskap för att som förskollärare kunna möjliggöra redskap i förskolan som tar barnet framåt i sin utveckling.
6.2.2 Storlek på barngrupp
Under det här avsnittet kommer resultaten sammanfattas och tolkas utifrån den sociokulturella teorin efter de tre kommande figurerna då samtliga berör storlek på barngrupp.
Figur 6. Barngruppens storlek har ingen betydelse
21
I figur 6 kan vi urskilja hur 56,5% av respondenterna menar att de inte alls håller med om att barngruppens storlek inte har någon betydelse för arbetet med läroplanens mål.
34,8% menar att de instämmer delvis. Få av respondenterna anser att barngruppens storlek inte har någon betydelse. Här blir det tydligt att majoriteten av respondenterna upplever barngruppens storlek som betydelsefull för arbetet med läroplanen.
Figur 7. Stora barngrupper
Vi kan i figur 7 urskilja respondenternas upplevelse av stora barngrupper och om det kan komplicera arbetet med målen i läroplanen.
Majoriteten av respondenterna upplever att de delvis eller helt anser att stora barngrupper kan komplicera arbetet. Få av respondenterna anser att barngruppens storlek inte alls påverkar arbetet.
Figur 8. Stöttning av enskilt barn
I figur 8 urskiljer vi att majoriteten av respondenterna delvis upplever att de kan ge enskilda barn möjlighet till stöttning oavsett storlek på barngrupp. De andra
respondenterna instämmer helt eller inte alls om upplevelsen att ge möjlighet till stöttning av enskilt barn.
22 Figur 9. Gruppindelning
Vi kan i figur 9 urskilja respondenternas upplevelse av mindre barngrupper i relation till att synliggöra och stötta enskilt barn i deras språkutveckling. Majoriteten av
respondenterna instämde helt med att indelning i mindre barngrupper ger möjligheten till att synliggöra och stötta enskilda barn i sin språkutveckling. Några av
respondenterna upplever att de delvis anser att indelningen ger upphov till detta. Det är inga respondenter som delar upplevelsen om att mindre grupper inte kan möjliggöra stöttning av enskilt barn. Vi har i denna fråga ett bortfall på 1,15%.
Sammanfattningsvis pekar resultatet på att storlek på barngrupp har en betydelse och till stor del kan stora barngrupper komplicera arbetet med läroplanens mål. Det är skilda meningar kring möjligheten att stötta enskilt barn oavsett storlek på barngrupp. Figur 9 belyser att en indelning av barn i mindre grupper kan främja det enskilda barnets språkutveckling. En tolkning utifrån det sociokulturella perspektivet blir att det vore fördelaktigt att organisera barngruppen i mindre grupper, för att lättare kunna synliggöra varje enskilt barn och se barnets proximala utvecklingszon. Samtidigt är det viktigt att barnet får ett socialt samspel genom arbetet med hela barngruppen, men en indelning i mindre grupper kan ge upphov till att synliggöra hur arbetet behöver utvecklas. Säljö (2014) förklarar att barnet ska ges möjlighet till att förstå de utmanade situationer som de ställs inför, för att kunna ta sig vidare i utvecklingen. Med mindre grupper skulle pedagogerna i förskolan lättare kunna tillämpa detta, då mindre grupper erbjuder större möjligheter till att se varje enskilt barn. Detta i linje med hur Wedin (2017) förklarar begreppet scaffolding, den vuxne ger barnet verktyg för att kunna utvecklas.
23 6.2.3 Interaktion
Figur 10. Förskollärarens interaktion
I figur 10 framgår det att majoriteten av respondenterna instämmer helt med att deras interaktion med barnen gynnar deras språkutveckling. Få av respondenterna upplever att deras interaktion delvis gynnar barnens språkutveckling. Under denna fråga har vi ett bortfall på 1,15%.
Interaktion är en central del inom den sociokulturella teorin, där man ser på lärandet som att det uppstår vid interaktion med andra (Williams, 2006). Säljö (2014) menar att människors kunskaper utvecklas genom samspel med en mer erfaren person. Det här går att koppla till den proximala utvecklingszonen, där barnet med fördel stöttas och vägleds av en mer kunnig kamrat eller vuxen, för att kunna erövra nya kunskaper (a.a.). I
relation till vårt resultat anser våra respondenter att deras interaktion med barnen kan påverka deras språkutveckling. Även Gjems (2018) beskriver att interaktionen i
exempelvis de sociala praktiker som barnet möts av bygger upp kunskaper hos barnen.
En tolkning är att respondenternas interaktion med barnen i förskolans kontext kan påverka barnens utveckling positivt. Dock kan vi inte utläsa om det är positivt eller inte i vår undersökning.
Figur 11. Delaktig i omgivningen
I figur 11 kan vi urskilja att majoriteten av respondenterna har angett att de instämmer helt i frågan om att språket är viktigt, för att barn ska kunna bli delaktiga i sin
omgivning. Några respondenter har angett att de instämmer delvis. Vi kan urskilja att
24
inga respondenter anser att språket inte är viktigt i frågan om att bli delaktig i sin omgivning. Inom den sociokulturella teorin är språket centralt och Säljö (2011) benämner hur barn genom språket kan bli delaktig i sin omgivning. Det sociala
samspelet är centralt i barnets utveckling. Vikten av det sociala samspelet förklaras mer utförligt i figur 12.
Figur 12. Barn lär sig av varandra
I figur 12 kan vi urskilja att majoriteten av förskollärarna upplever att barn lär sig av varandra. Övriga respondenter upplever att barn delvis lär sig av varandra.
Utifrån den sociokulturella teorin ses lärandet som att det sker genom interaktion och den kontext som människan befinner sig i (Williams, 2006). Sett utifrån vårt resultat stämmer det överens med vad respondenterna upplever. En tolkning är att
respondenterna anser att det sociala samspelet är av stor vikt när det kommer till barns utveckling och lärande. Socialt samspel innebär att barn interagerar tillsammans med sina kamrater men även med andra individer. Säljö (2014) förklarar att samspelet ger möjlighet för människan att appropiera nya kunskaper.
6.2.4 Förskollärarens roll
Figur 13. Närvarande pedagog
25 Figur 14. Förskollärare kan påverka
I figurerna 13 och 14 berörs frågan om förskollärare i sin profession kan påverka barns språkutveckling generellt samt genom att vara närvarande.
I figur 13 och 14 kan vi urskilja att majoriteten av respondenterna instämmer helt med upplevelsen om att i sin yrkesroll har möjlighet att kunna påverka barns
språkutveckling. En tolkning utifrån vårt resultat är att respondenterna förstår vikten av rollen som förskollärare. Utifrån den sociokulturella teorin kan båda frågorna kopplas till begreppet scaffolding. Scaffolding innebär att hjälpa barnet i sin utveckling.
Scaffolding kan exempelvis vara att en förskollärare bryter ner ett problem i mindre beståndsdelar och vägleder sedan barnet genom problemlösningen. Smidt (2010) menar att det är viktigt som lärare att kunna vägleda och stötta barnet, vilket också innebär att vara engagerad och närvarande. En tolkning är att respondenterna anser att de med sin närvaro samt engagemang har möjlighet att påverka barns språkutveckling.
Figur 15. Kompetensutveckling
I figur 15 kan vi urskilja skilda meningar kring frågan om kompetensutveckling.
Majoriteten instämmer delvis med att de får tillräckligt med kompetensutveckling medan en tredjedel av respondenterna instämmer helt. En liten del av respondenterna upplever inte alls att de får tillräckligt med kompetensutveckling, vilket är värt att påpeka. Under denna fråga har vi ett bortfall på 1,15%. Den sociokulturella teorin belyser kompetens som en viktig del i arbetet med barn. Utifrån vårt resultat kan vi urskilja vikten av kompetensutveckling. Det är enligt Säljö (2014) av stor vikt att ha kompetensen att kunna se vart barnet är i sin utveckling. Det kan även innebära en kompetens i att skapa möjligheter för barn att använda olika kulturella redskap för att
