Goodwill: ett år efter införandet av IFRS 3

Full text

(1)2006:208. C-UPPSATS. Goodwill Ett år efter införandet av IFRS 3. Niklas Bergkvist Jan Englund Natalia Karlsson. Luleå tekniska universitet C-uppsats Företagsekonomi Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Redovisning och styrning 2006:208 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--06/208--SE.

(2) FÖRORD Vi riktar ett stort tack till alla företag som ställt upp på intervjuer och därigenom möjliggjort vår undersökning. Vi vill även tacka vår handledare Lars Lassinantti och vår seminariegrupp som under arbetets gång har kommit med bra synpunkter och reflektioner.. Luleå 2006-06-08. Niklas Bergkvist. Jan Englund. Natalia Karlsson.

(3) SAMMANFATTNING Avskrivning av goodwill är en kontroversiell redovisningsfråga som har utmanat normgivarna under en längre tid. I och med redovisningens utveckling har synen på goodwill förändrats. Spridningen av det anglosaxiska synsättet och den internationella harmoniseringen har medfört att redovisning av goodwill numera redovisas på ett enhetligt sätt i alla europeiska börsbolag. Ett stort steg i redovisningsharmoniseringen togs när de två normgivande organen FASB och IASB kom överens om ett samarbete 2002, vilket har lett till att IASB har publicerat nya standarder som skall tillämpas av europeiska börsnoterade bolag. En av dessa standarder är IFRS 3 som behandlar redovisning av goodwill. Denna standard innebär att goodwill inte längre skall skrivas av, utan istället skall en nedskrivningsprövning göras minst en gång per år. Svenska börsbolag tillämpar sedan den 1 januari 2005 de nya reglerna, vilket innebär stora förändringar jämfört med reglerna som tillämpades förut. Tidigare studier inom ämnet har behandlat hur svenska företag ser på de nya reglerna samt vilka arbetsmässiga och resultatmässiga konsekvenser de har medfört. Vår uppsats belyser också resultatmässiga konsekvenser, men tar även fasta på huruvida företagens utdelningar har påverkats till följd av de nya reglerna. Vår undersökning belyser även värderingsproblematik samt om de nya reglerna ger en rättvisande bild. För att undersöka dessa punkter tog vi kontakt med sex svenska börsbolag, vilka intervjuades via en e-postenkät. Undersökningen visar att företagens resultat har ökat till följd av de nya reglerna; utdelningarna har dock inte påverkats direkt. Den största svårigheten visade sig vara nedskrivningsprövningarna, då dessa kan påverkas av subjektiva bedömningar. Trots detta tror företagen att de nya reglerna ger en rättvisande bild. Studien omfattar dessutom en granskning av finansiella rapporter i syfte att undersöka hur svenska börsbolag åskådliggör övergången till de nya reglerna..

(4) ABSTRACT Goodwill write-off is a controversial issue that has challenged the standard setters for quite a long time. The accounting development has led to a changed goodwill approach; the dispersion of the Anglo-Saxon perspective and the international harmonization has led to a uniform European goodwill accounting. A big step in the accounting harmonization was taken when the standard setters FASB and IASB started cooperation in 2002. This cooperation has involved new IASB standards that have to be applied by European public limited companies. One of the new standards is IFRS 3 that treats business combinations. This standard means that goodwill will no longer be written-off; instead an annual impairment test has to be done. Swedish public limited companies apply the new body of regulations since January 1, 2005, which means big changes as against the regulations that was applied before. Earlier studies within the subject have treated Swedish companies´ view about the new regulations and which consequences the regulations have for the work process and the companies´ results. Our study illustrates the consequences for the results as well, but we also fasten on whether the companies’ dividends have been influenced by the new rules. Our study also illustrates valuation problems and whether the application of the new standards gives a true and fair view. To examine this we contacted six Swedish public limited companies, which were interviewed via an e-mail questionnaire. The study shows that the companies’ results have increased because of the new rules. The dividends, on the other hand, have not been influenced immediately. The biggest difficulty seems to be the impairment tests, since these can be affected by subjective estimates. The companies believe, however, that the new standards give a true and fair view. Our study furthermore encompasses an examination of how Swedish public limited companies present the transition to the new rules in their annual reports..

(5) FÖRKORTNINGAR FAR. Ursprungligen en förkortning av Föreningen Auktoriserade Revisorer. Numera heter man dock bara FAR.. FASB. Financial Accounting Standards Board. IAS. International Accounting Standards. IASB. International Accounting Standards Board. IFRS. International Financial Reporting Standards. RR. Redovisningsrådets Rekommendationer. ÅRL. Årsredovisningslagen.

(6) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING ............................................................................................................... 1 1.1 BAKGRUND .............................................................................................................. 1 1.2 PROBLEMDISKUSSION .............................................................................................. 1 1.3 SYFTE ...................................................................................................................... 3 2. METOD ....................................................................................................................... 4 2.1 ARBETSPROCESS ...................................................................................................... 4 2.2 FORSKNINGSSTRATEGI ............................................................................................. 4 2.3 METODSYNSÄTT ...................................................................................................... 4 2.4 ANGREPPSSÄTT ........................................................................................................ 5 2.5 VAL AV UNDERSÖKNINGSFÖRETAG.......................................................................... 5 2.6 DATAINSAMLING ..................................................................................................... 6 2.6.1 Primärinformation........................................................................................... 6 2.6.2 Sekundärinformation ....................................................................................... 6 2.7 METODPROBLEM ..................................................................................................... 6 2.7.1 Validitet ........................................................................................................... 6 2.7.2 Reliabilitet ....................................................................................................... 7 3. TEORETISK REFERENSRAM............................................................................... 8 3.1 GOODWILL ............................................................................................................... 8 3.2 REDOVISNINGSTRADITIONER ................................................................................... 9 3.3 HARMONISERING ................................................................................................... 10 3.4 REDOVISNINGSPRINCIPER ...................................................................................... 10 3.4.1 Rättvisande bild ............................................................................................. 10 3.4.2 Försiktighetsprincipen................................................................................... 11 3.4.3 Matchningsprincipen ..................................................................................... 12 3.5 REDOVISNINGSREGLERING OCH NORMGIVANDE ORGAN ........................................ 13 3.7 REDOVISNINGSSTANDARDER ................................................................................. 13 3.7.1 IFRS 3 ............................................................................................................ 13 3.7.2 Eventuella konsekvenser av IFRS 3............................................................... 15 3.7.4 IAS 36/RR 17 Nedskrivningsprövning ........................................................... 16 3.7.5 IAS 1 Utformning av finansiella rapporter ................................................... 18 3.7.6 IFRS 1First-time adoption of IFRS ............................................................... 18 3.8 AGENTTEORIN ....................................................................................................... 19 3.9 SAMMANFATTNING ................................................................................................ 20 4. EMPIRI ..................................................................................................................... 22 4.1 PRESENTATION AV UNDERSÖKNINGSOBJEKT ......................................................... 22 4.2 RESPONDENTERNAS SVAR ...................................................................................... 22 4.2.1 Företag 1 ....................................................................................................... 22 4.2.2 Företag 2 ....................................................................................................... 23 4.2.3 Företag 3 ....................................................................................................... 24 4.2.4 Företag 4 ....................................................................................................... 25 4.2.5 Företag 5 ....................................................................................................... 26 4.2.6 Företag 6 ....................................................................................................... 26 4.3 GRANSKNING AV ÅRSREDOVISNINGAR .................................................................. 27 4.3.1 Redovisningsprinciper .................................................................................. 27 4.3.2 Goodwill ........................................................................................................ 28 4.3.3 Nedskrivning.................................................................................................. 28.

(7) 4.3.4 Effekter vid övergång till IFRS...................................................................... 29 5. ANALYS.................................................................................................................... 30 5.1 ANALYS AV RESPONDENTERNAS SVAR................................................................... 30 5.1.1 Bakgrund ....................................................................................................... 30 5.1.2 Tidigare redovisning ..................................................................................... 30 5.1.3 Övergång till de nya reglerna ....................................................................... 31 5.1.4 Resultatpåverkan ........................................................................................... 31 5.1.5 Utdelning ....................................................................................................... 31 5.1.6 Nedskrivningsprövning.................................................................................. 32 5.1.7 Redovisningsprinciper ................................................................................... 34 5.2 ANALYS AV GRANSKADE ÅRSREDOVISNINGAR ...................................................... 36 5.2.1 Bakgrund ....................................................................................................... 36 5.2.2 Övergång till IFRS ........................................................................................ 36 5.2.3 Goodwill ........................................................................................................ 37 5.2.4 Nedskrivningstest........................................................................................... 38 5.2.5 Agentteorin .................................................................................................... 38 5.2.6 Jämförbarhet ................................................................................................. 38 6. SLUTSATSER OCH EGNA REFLEKTIONER .................................................. 40 REFERENSLISTA....................................................................................................... 45 Bilaga: Intervjuguide Figurförteckning: Figur 1 Väsentliga nyheter i IFRS 3 Figur 2 Redovisningens kontrollfunktion.

(8) 1. INLEDNING I detta kapitel presenterar vi bakgrunden till det undersökta ämnet samt en diskussion kring problemet som mynnar ut i problemformulering och syfte.. 1.1 Bakgrund Det mest grundläggande problemet inom externredovisningen är frågan om vad som kan definieras som en tillgång och vilka tillgångar som skall aktiveras i balansräkningen (Falkman, 2001b, s 30). I och med att samhället har utvecklats mot alltmer tjänsteinriktad och kunskapsintensiv produktion har olika typer av immateriella tillgångar blivit mycket betydelsefulla resurser för företagens ekonomiska situation (Smith, 2000, s 205). Denna ökade betydelse har medfört högre krav på redovisningsinformation om immateriella tillgångar (FASB Summary, 2001). Diskussioner om ”den nya ekonomin” har bland annat rört redovisning och värdering av immateriella tillgångar i form av intellektuellt kapital, miljö, patent, copyright och goodwill med mera (op cit, s 15). Redovisningen av dessa tillgångar har hamnat i fokus på ett helt annorlunda sätt än tidigare, vilket är förknippat med spridningen av det anglosaxiska synsättet och med kravet på en rättvisande bild (Seetharaman, Balachandran och Saravanan, 2004). Utvecklingen på redovisningsområdet har aldrig gått så fort som just nu (Thorell, 2004, s 5). Den största drivkraften bakom utvecklingen av den finansiella rapporteringen är globaliseringen av kapitalmarknaden, som ställer krav på att de noterade företagens information är jämförbar och av hög kvalitet (op cit, s 11). Ett stort steg i utvecklingen togs när de två största normgivande organisationerna International Accounting Standards Board (IASB) och amerikanska Financial Accounting Standards Board (FASB) kom överens om ett samarbete i oktober 2002. Samarbetet, som hade för avsikt att reducera och på lång sikt eliminera skillnaderna som finns i dessa organisationers regelverk, har lett till revideringar av befintliga standarder samt utarbetande av nya (ibid). Inom EU finns det flera olika kulturer med olika syn på redovisningens syfte och därmed på redovisningslösningar (Artsberg, 2005, s 139). För att förbättra jämförbarheten arbetar EU med att harmonisera olika länders redovisning. Som ett steg i harmoniseringsarbetet beslutade EU i sin IAS-förordning att alla europeiska företag, som har aktier eller skuldebrev noterade på en reglerad marknad, är skyldiga att från och med 2005 upprätta sin koncernredovisning enligt det oberoende expertorganet IASB:s internationella redovisningsstandarder International Accounting Standards (IAS) och International Financial Reporting Standards (IFRS) (Guide till IFRS 3, 2004).. 1.2 Problemdiskussion Debatten om redovisning av goodwill har pågått länge. Den första debatten startade redan 1891 (Seetharaman et al, 2004), och diskussioner förs än idag. Omfattningen av goodwill, framför allt koncerngoodwill, har ökat i många koncerner som expanderar genom uppköp (Törning, 2002). Reglerna för goodwill är emellertid ett omdiskuterat 1.

(9) ämne i storföretagens redovisningar (Nilsson, 2002, s 107). Redovisning av goodwill är ett av de största redovisningsproblem som finns idag, bland annat för att goodwillredovisning har uppmuntrat företag att behandla goodwill på ett sådant sätt som medför ett gynnsamt resultat (Seetharaman et al, 2004). Johansson (2005, s 116) påpekar att goodwill är en svårighet i redovisningen, bland annat för att utvecklingen inom redovisningsområdet har varit snabb de senaste åren samtidigt som kraven på ekonomisk rapportering har ökat. I Sverige är huvudregeln enligt Årsredovisningslagen (ÅRL) att goodwill räknas som en immateriell tillgång som normalt skall skrivas av på fem år. Enligt Redovisningsrådets rekommendationer (RR) finns dock möjlighet att avskriva goodwill på upp till 20 år och i USA har avskrivningstider på upp till 40 år godtagits. Det amerikanska regelverket FASB förändrade dock reglerna för redovisning av goodwill i juni 2001. De nya reglerna innebär att det inte längre finns någon generell avskrivningsperiod, utan istället skall en nedskrivningsprövning av goodwill ske varje år (Nilsson, 2002, s 108). Samarbetet mellan IASB och FASB medförde att IASB utarbetade nya standarder i syfte att harmonisera redovisningsreglerna. En av dessa standarder är IFRS 3 som behandlar företagsförvärv och goodwill. Standarden publicerades 2004 och innebär flera väsentliga nyheter. En av dessa är att förvärvad goodwill inte skall skrivas av, utan istället skall en nedskrivningsprövning, så kallat impairment test, göras varje år eller oftare om det finns omständigheter som tyder på en nedgång (Guide till IFRS 3, 2004). Ett problem som, enligt revisionsbyrån SET (Newset, 2003), kan uppstå är svårigheten att värdera goodwill vid nedskrivningsprövningar, då nyttjandevärdet bygger på uppskattningar av bland annat vilken diskonteringsfaktor som bäst avspeglar det totala avkastningskravet för tillgången. I artikeln anmärks att företag ofta har svårt att motivera den valda diskonteringsräntan, utan att en viss jävproblematik uppstår. Även Fagerström och Lundh (2005, s 202) menar att nedskrivningar kan medföra problem, eftersom det kan vara svårt att på ett tillförlitligt sätt finna ett verkligt värde på goodwillen. Vidare påpekar de att goodwill är svårmätt i ekonomiska termer då det ofta består av rykten och kunskap; därför kan det vara svårt att värdera en eventuell nedgång. KPMG 1 menar att om företag klarar sina nedskrivningsprövningar utan nedskrivning, kommer de nya reglerna troligen att medföra ökade nettovinster 2 . Dagens Nyheter skriver att drygt tio procent av börsbolagens vinster kommer från nya redovisningsregler, och att företagen har kunnat räkna upp sina vinster med sammanlagt ca 70 miljarder kr till följd av de nya beräkningarna för tillgångar, däribland goodwill (Börsen uppblåst, 2006). I en artikel i Dagens Industri klargörs att Stockholmsbörsens största bolag har höga goodwillbelopp redovisade i balansräkningen (Svedbom, 2004). I artikeln hävdar Svedbom att vinsten per aktie stiger i och med att goodwillavskrivningarna försvinner, och att utdelningen till aktieägarna därför kommer att stiga. Törning (2002) påpekar dock att goodwill någon 1. KPMG - Klynveld Peat Marwick Goerdeler - är ett av Sveriges ledande kunskapsföretag inom ekonomisk information.. 2. Ökade nettovinster kan uppstå eftersom ingen avskrivningskostnad längre belastar företagens resultat. Med förändrade nettovinster till följd av de nya reglerna menas således företagens vinst jämfört med vinstens storlek om avskrivningar hade tillämpats.. 2.

(10) gång kommer att belasta resultaträkningen och därmed minska det resultat som sedan kan delas ut till aktieägarna. Thorell (2005) menar att de nya reglerna inte har någon omedelbar verkan på utdelningarnas storlek, och påpekar att avskaffandet av goodwillavskrivning kan medföra att det plötsligt ser ut som att det finns mer pengar i bolaget att dela ut, vilket kan vara en farlig synvilla eftersom underliggande ekonomiska förhållanden faktiskt inte påverkas. I och med att IAS tillåter redovisning till verkligt värde, istället för anskaffningsvärde, kan detta leda till ett avsteg från försiktighetsprincipen (Fagerström och Lundh, 2005, s 104). En viktig och komplex fråga är huruvida värdering till verkligt värde kontra anskaffningsvärde ger en rättvisande bild. Fagerström och Lundh hävdar i denna fråga att risken för en godtycklig och subjektiv uppskattning av det verkliga värdet blir stor och att det verkliga värdet därmed inte kommer att avspegla ett rättvisande värde. Övergången till IFRS 3 leder, enligt Wiese (2005), till en radikal förändring och innefattar en väldigt annorlunda redovisningsprocess. För att olika intressenter, däribland investerare, skall bli medvetna om vilka effekter de nya redovisningsreglerna har medfört, är det därför viktigt att företagen ger information om detta i sina årsredovisningar. Artsberg (2005, s 77) påpekar att redovisningsinformation är viktig eftersom den kan reducera riskerna för den individuella beslutsfattaren när denne skall ta beslut om köp eller försäljning av aktier. För att skapa effektiva marknader är det därför viktigt att informationen presenteras på ett sådant sätt att all relevant information tas med, att den är tillförlitlig och förståelig (ibid). Ur ovanstående diskussion framgår att goodwill kan vara ett stort redovisningsproblem. Som tidigare nämnts kan övergången till IFRS medföra stora förändringar för de företag som berörs av de nya reglerna; det råder dock olika uppfattningar om hur de nya reglerna påverkar de berörda företagen. Vi finner det därför intressant att, drygt ett år efter införandet av IFRS 3 i Sverige, undersöka vilka konsekvenser de nya reglerna för goodwillredovisning kan leda till i svenska börsnoterade företag, samt hur företagen presenterar information om de nya reglerna i årsredovisningarna. Utifrån detta har vi formulerat följande forskningsfrågor: • • • • •. Hur påverkas svenska börsnoterade företags resultat av de nya redovisningsreglerna för goodwill? Hur påverkas företagens utdelningar till följd av de nya goodwillreglerna? Leder de årliga nedskrivningsprövningarna av goodwill till en värderingsproblematik? Ger de nya redovisningsreglerna för goodwill en rättvisande bild? Hur åskådliggörs övergången till de nya goodwillreglerna i de börsnoterade företagens årsredovisningar?. 1.3 Syfte Vårt syfte är att redogöra för vilka konsekvenser IASB:s nya redovisningsregler för goodwill kan leda till i svenska börsbolag. Vi avser även att undersöka hur svenska börsnoterade företag åskådliggör övergången till IFRS i sina årsredovisningar.. 3.

(11) 2. METOD I detta kapitel presenterar vi arbetsprocessens gång, forskningsstrategi, metodsynsätt samt val av företag. Vidare beskrivs de datainsamlingsmetoder som har använts i arbetet. Kapitlet avslutas därefter med en diskussion kring metodproblem.. 2.1 Arbetsprocess I en artikel i Dagens industri framgick att nya redovisningsregler för goodwill kan påverka de svenska börsbolagens resultat och utdelning, vilket vi fann intressant att undersöka djupare. Arbetsprocessen inleddes med informationssamling (samling av sekundär data) om det undersökta ämnet för att erhålla djupare kunskap. Vi sökte artiklar i databaserna Ebsco, Emerald och Helecon, samt på Internet och i tidskriften Balans. Böcker inom företagsekonomi, normgivning och metod sökte vi på Luleå universitetsbibliotek och Skeribi genom att använda sökverktyget Lucia. Sökorden som vi använde oss av var: goodwill, IFRS 3, utdelning, nedskrivningsprövning, nedskrivning, impairment test, IAS 36 och immateriella tillgångar. Utifrån litteraturstudien formulerade vi problem och syfte, vilket lade grunden till den teoretiska referensramen som därefter utvecklades. Insamlingen av empiriskt material påbörjades under tiden den teoretiska referensramen färdigställdes. Vi tog kontakt med ett antal företag som vi avsåg att intervjua och skickade därefter ett frågeformulär till företagen. Samtidigt beställde vi årsredovisningar och började därefter granska dessa. Då vår uppsats är skriven av tre författare har empirin delats upp i två delar: Den första delen (intervjuer) är gjord av Jan och Niklas, medan den andra delen (granskning av årsredovisningar) är gjord av Natalia.. 2.2 Forskningsstrategi Enligt Denscombe (2000, s 41f) karakteriseras fallstudien av att den inriktar sig på en, eller ett fåtal, undersökningsenheter i syfte att erhålla en djupgående redogörelse för händelser, relationer, erfarenheter eller processer som uppträder i denna speciella enhet. Fallstudien kan studera saker i detalj, vilket surveyundersökningen vanligtvis inte klarar av (ibid). Vi valde att använda oss av en fallstudieteknik, eftersom vi avsåg att undersöka ett fåtal företag för att erhålla en djupgående förståelse och detaljrik information om vilka konsekvenser de nya redovisningsreglerna har medfört. Denscombe (2000, s 42) påpekar att fallstudiens verkliga värde är att den erbjuder en möjlighet att förklara varför vissa resultat kan uppstå, mer än att bara ta reda på vilka dessa resultat är. Detta stämmer väl in på vår studie, eftersom vi bland annat undersökte hur företagens resultat har påverkats av de nya goodwillreglerna.. 2.3 Metodsynsätt I vår uppsats använde vi oss av ett aktörssynsätt i såväl intervjuerna som granskningen av årsredovisningarna. Detta synsätt förklarar helheten utifrån olika delars egenskaper, och betonar den enskilda aktörens tolkning av verkligheten (Arbnor, Bjerke, 1994, s 86). Eftersom våra intervjuer syftade till att ta reda på hur olika företag (ekonomer) 4.

(12) uppfattar de nya goodwillreglerna, samt hur de påverkar företagen, lämpade sig detta synsätt bra. Genomläsningen av finansiella rapporter utgör en skrivbordsstudie (se datainsamling) och syftar till att få en övergripande uppfattning om hur börsbolagen framställer behandlingen av goodwill utifrån de nya reglerna. Att även denna del av empirin präglas av ett aktörssynsätt kan förklaras genom att Natalia undersöker ett antal årsbokslut och utifrån dessa försöker hon framställa en bild av helheten.. 2.4 Angreppssätt Enligt Denscombe (2000, s 203) är kvalitativ och kvantitativ forskning termer som ofta används inom samhällsvetenskaperna och används som utgångspunkt för den typ av forskning som är avsedd att bedrivas. Utgångspunkten för vår uppsats är kvalitativa data, eftersom vi avser att skapa en djup och mer fullständig uppfattning av problemet; detta är enligt Holme och Solvang (1997, s 92) typiska kännetecken för den kvalitativa forskningen. Ett annat kännetecken för den kvalitativa forskningen är att den bygger på att omvandla det som observeras eller rapporteras till skrivna ord, inte siffror (Denscombe 2000, s 204). Enligt Holme och Solvang (1997, s 79) har kvalitativa data och metoder sin styrka i att de åskådliggör totalsituationen. En styrka som Denscombe (2000, s 259) framhåller är att de beskrivningar och teorier som framställs genom denna typ av forskning är förankrade i verkligheten. Dessutom möjliggör kvalitativ forskning en bra möjlighet att hantera invecklade situationer (ibid). Syftet med vår studie var bland annat att undersöka hur företagens resultat och utdelning har förändrats till följd av de nya goodwillreglerna – denna eventuella förändring avsåg vi emellertid inte att redogöra i siffror, utan istället försöka förklara hur olika aktörer uppfattar förändringen. Även vår redogörelse för hur företagen åskådliggör information i årsredovisningarna utgör kvalitativ forskning, eftersom den rapporterade informationen analyseras utifrån hur den framställs och om den uppfyller de krav på upplysningar som regelverket uppställer.. 2.5 Val av undersökningsföretag När vi valde vilka företag som skulle undersökas använde vi oss av ett subjektivt urval, vilket, enligt Denscombe (2000, s 23), innebär att urvalet ”handplockas” på grund av att forskaren redan har en viss kännedom om de företeelser som skall undersökas. Vårt subjektiva urval grundar sig på just detta; vi kontaktade enbart börsnoterade företag, vars tillgångar innefattar en goodwillpost. Detta var en nödvändig förutsättning för att syftet med studien skulle kunna uppfyllas. Vi avsåg att undersöka företag inom samma bransch och tog därför kontakt med alla företag i verkstadsbranschen, varefter sex företag accepterade att svara på vår e-postenkät. Även i studien av årsredovisningarna handplockades företagen genom subjektivt urval. Denna undersökning omfattade 12 företag, även dessa inom verkstadsbranschen. Att vi valde verkstadsbranschen berodde på att det finns många företag inom denna bransch, vilket vi såg som en nödvändig förutsättning för att få tag på så många respondenter som möjligt.. 5.

(13) 2.6 Datainsamling Enligt Arbnor och Bjerke (1994, s 241) finns det två typer av tekniker för datainsamling: primärinformation – att samla in nya data, och sekundärinformation - att utnyttja tidigare insamlat material.. 2.6.1 Primärinformation Vår primärinformation samlades in via intervjuer, vilka genomfördes genom en epostenkät. Denna fungerar i stort sett efter samma princip som en postenkät. Enligt Arbnor och Bjerke (1994, s 360) medför postenkäten – i jämförelse med personlig intervju – att respondenten har större möjlighet att välja tidpunkt för svar. En nackdel med postenkäten är att svarsfrekvensen ofta kan bli låg (ibid). För att undvika låg svarsfrekvens kontaktade vi ett antal företag, varefter frågeformuläret skickades till dem som accepterade att medverka i vår undersökning. En viktig fördel med postenkäten är att många människor kan kontaktas utan någon egentlig kostnad (ibid). Denna fördel var viktig för vår undersökning eftersom vi inte hade möjlighet att göra personliga intervjuer då företagen inte ligger på rimligt avstånd. Dessutom har företagen varit upptagna med årsbokslut under tiden då uppsatsen författades. Denscombe (2000, s 14) påpekar att besvarandet av frågor per e-post blir mindre betungande för respondenten, vilket även de undersökta företagen tyckte, eftersom det möjliggjorde att de kunde svara på frågorna närhelst de önskade. Risker med e-postenkäten behandlas i avsnittet ”metodproblem” nedan.. 2.6.2 Sekundärinformation Aktörsynsättet präglas av att forskare använder sig av andra aktörers uppfattning, tolkning och förståelse av det undersökta problemet. Sekundärinformation används i stor omfattning av forskare och kan samlas in på olika sätt (Arbnor och Bjerke, 1994, s 241). I en så kallad skrivbordundersökning kan forskare exempelvis granska olika dokument som innehåller viktig information (Jacobsen, 1994, s 185). Vi använde oss av en skrivbordsundersökning i den ena empirin, där Natalia granskade företags årsredogörelser för att se hur de olika börsnoterade bolagen uppfattar och presenterar övergången till de nya goodwillreglerna.. 2.7 Metodproblem 2.7.1 Validitet Enligt Arbnor och Bjerke (1994, s 249) är den viktigaste faktorn inom analytiskt synsätt att bedöma de olika resultatens giltighet (validitet). För att resultatet skall vara ”giltigt” ställs kravet att det avbildar verkligheten. Jacobsen (2002, s 21) menar att giltighet handlar om att man mäter det som man avser att mäta. Enligt Denscombe (2000, s 283) handlar validitet om i vilken utsträckning forskningsdata och metoderna för att erhålla data anses exakta, riktiga och träffsäkra.. 6.

(14) För att stärka validiteten i vår studie tog vi kontakt med de ekonomiansvariga på företagen som ingick i undersökningen, eftersom vi tror att dessa har mest insyn i hur de nya reglerna påverkar företagen. E-postenkäten som skickades till dessa är emellertid förknippad med vissa risker. En risk som Arbnor och Bjerke (1994, s 360) tar upp är att någon annan än den utsedde respondenten kan svara på frågorna. Här återfinns en svaghet i vår undersökning eftersom de ansvariga, på grund av tidsbrist, kan ha överlåtit frågorna till någon annan. En annan risk är att respondenterna inte har lagt ned tillräckligt mycket tid vid besvarandet eller att de inte har tillräcklig erfarenhet av de nya reglerna och inte hunnit reflektera över vilka konsekvenser dessa har medfört. Arbnor och Bjerke (1994, s 360) menar att nackdelen med e-postenkäten är att felbedömningar av frågorna kan förekomma. Här ser vi en risk eftersom respondenterna, vid eventuella tveksamheter om frågornas innebörd, kanske inte har bemödat sig om att kontakta oss för ett förtydligande. Denna svårighet hade vi emellertid i åtanke när frågorna utformades, varför dessa formulerades på ett tydligt och lättförståeligt sätt. Från några företag erhölls dock tunna svar som saknade motiveringar. För att komma tillrätta med detta problem skickade vi därför följdfrågor till dessa företag. Ett validitetsproblem i vår studie infinner sig i de slutsatser som vi drar om hur företagens utdelningar kan öka till följd av de nya goodwillreglerna. Viktigt att ha i åtanke här är att utdelningarna kan påverkas av en mängd andra faktorer.. 2.7.2 Reliabilitet Reliabilitet innebär, enligt Jacobsen (2002, s 21-22), att empirin skall vara tillförlitlig och trovärdig. Studien skall vara genomförd på ett trovärdigt sätt och får inte vara förknippad med uppenbara mätfel. Om ungefär samma resultat skulle uppnås vid genomförandet av samma undersökning en gång till, anses undersökningen ha hög tillförlitlighet (ibid). För att detta skall vara möjligt måste mätinstrumentet, enligt Denscombe (2000, s 282f), vara konsekvent och pålitligt. I syfte att öka studiens tillförlitlighet tog vi kontakt med ett antal företag för att ta reda på om de var villiga att medverka i vår undersökning; detta för att undanröja risken för ”oseriösa” svar som riskerar att minska tillförlitligheten. Holme och Solvang (1997, s 105) påpekar att de som intervjuas måste få reda på vad det är de medverkar i. Utifrån detta kan en nödvändig tillit byggas upp som är en viktig förutsättning för att intervjun skall fungera bra (ibid). Med detta i åtanke gav vi en tydlig presentation av studiens inriktning och syfte i formuläret för att klargöra respondenternas roll i studien. Genom detta avsåg vi att uppmärksamma dem om att deras svar utgör en viktig del av studien och att frågorna därmed skulle besvaras så tydligt och utförligt som möjligt. Vi klargjorde även att svaren behandlas anonymt, vilket kan ha medfört mer sanna och tillförlitliga svar. Något som eventuellt kan sänka reliabiliteten i vår studie är emellertid det faktum att endast 6 företag inom en bransch ingick i enkätundersökningen, samt 12 företag i granskningen av finansiella rapporter. Att undersökningen innefattar ett fåtal undersökningsobjekt kan, enligt Denscombe (2000, s 260), medföra att resultatet blir svårt att generalisera. Det är dock möjligt att bedöma hur resultaten förhåller sig till andra enheter (ibid). Vår granskning av årsredovisningar kan medföra ett reliabilitetsproblem eftersom tolkningen av informationen som framkommer i dessa kan vara förknippad med subjektivitet. I försök att minska denna subjektivitet skrev vi en checklista med olika punkter som skulle granskas i rapporterna. Utifrån denna checklista undersökte Natalia hur informationen presenteras utifrån de upplysningskrav som återfinns i IASB:s regelverk. 7.

(15) 3. TEORETISK REFERENSRAM I början av detta kapitel definierar vi goodwill och framhåller olika åsikter om goodwillens reella natur. Vidare ges en bild av redovisningens utveckling samt hur denna har påverkat redovisningen av goodwill. Ur ett teoretiskt perspektiv presenteras sedan tre redovisningsprinciper: rättvisande bild samt försiktighets- och matchningsprincipen. Vidare beskrivs redovisningsreglering, varefter en presentation av de två största internationella normgivarna ges. De nya internationella redovisningsreglerna för goodwill framställs därefter, samt olika åsikter om vilka konsekvenser reglerna kan medföra. Kapitlet avslutas med en beskrivning av agentteorin samt en sammanfattning av den teoretiska referensramen.. 3.1 Goodwill Goodwill definieras i IFRS 3 som ”framtida ekonomiska fördelar från tillgångar som inte är möjliga att individuellt identifiera och redovisa” (Thorell, 2004, s 90). Det finns två olika typer av goodwill: inkråmsgoodwill och koncerngoodwill. Det förstnämnda kan uppstå när ett företag förvärvar exempelvis en affärsrörelse ur ett annat företag utan att köpa aktier. Koncerngoodwill, vilket behandlas i denna uppsats, kan uppkomma när ett företag (moderbolag) förvärvar ett annat företag (dotterbolag) tillsammans med aktieandelar i detta. Denna typ av goodwill får aktiveras och utgörs av skillnaden mellan förvärvspriset och det verkliga värdet på det uppköpta företagets nettotillgångar (Artsberg, 2005, s 242). I moderbolagets koncernredovisning värderas de förvärvade tillgångarna och skulderna till verkligt värde. Goodwill utgör därefter den restpost som kan uppstå efter fördelning av över- och undervärdena på de olika identifierade tillgångarna och skulderna (Ska immateriella, 2004). Det har förts diskussioner om huruvida alla immateriella tillgångar skulle kunna sammanföras i begreppet goodwill, vilket enligt Artsberg (2005, s 241) skulle medföra att man slipper problemet med att särskilja olika poster, något som är förknippat med osäkerhet. Möjligheten att klassificera allt som goodwill diskuterades inom IASB, men i den slutgiltiga rekommendationen valde man att följa det amerikanska synsättet, vilket innebär att olika immateriella tillgångar skall redovisas så detaljerat som möjligt (ibid). Frågan om goodwill är en tillgång har diskuterats under en lång tid i många länder (Thorell, 2004, s 90). I ÅRL 4 kap 2 § framgår att goodwill uppfyller definitionen av immateriell tillgång. Artsberg (2005, s 241) menar dock att det utifrån tillgångsdefinitionen är tvivelaktigt att förvärvad goodwill överhuvudtaget kan aktiveras, eftersom denna restpost är den typ av immateriella resurser som inte får aktiveras, exempelvis kund- och leverantörsrelationer, ett gott affärsläge och ett starkt varumärke. Sondhi (refererad i Wennberg, 2001) anser att goodwill definitionsmässigt inte kan mätas och att den tekniskt inte skall ses som en tillgång. Han påpekar att en tillgång representerar ett framtida värde och att detta värde måste kunna mätas. Dessa kriterier uppfyller inte goodwill och därför skall goodwill ses som en restpost som varken kan hänföras till materiella eller immateriella tillgångar (ibid). Att redovisning av förvärvad goodwill trots allt har accepterats beror på att det uppkommer via en transaktion mellan oberoende parter (Artsberg 2005, s 241). Den köpeskilling som betalats måste på något sätt redovisas; den del som inte kan hänföras till förvärvade tillgångar måste benämnas på något sätt. När värdet inte går att hänföra till en specifik identifierbar tillgång får därför posten goodwill redovisas (ibid). 8.

(16) Avskrivning av goodwill är en fråga som debatterats under mer än ett sekel (Johansson, 2004). Att goodwillfrågan har ökat i betydelse beror på att investeringar i kassagenererande men ej balansgilla immateriella tillgångar har ökat i förhållande till materiella tillgångar (ibid). Dagens industri (Fokus på goodwill, 2004) skriver att företag som genom stora förvärv dragit på sig stora goodwillposter har gjort det mesta för att kringgå tolkningen av redovisningsrekommendationer för att minimera de resultatmässiga effekterna av goodwill. Under 80-talet blev tendensen att dra ut på avskrivningstiden, dessutom har det funnits möjligheter att undvika goodwill i balansräkningen genom redovisningsreglerna för samgående mellan jämbördiga parter, så kallad pooling (ibid). Vidare nämns att företag med stora goodwillposter även använt andra metoder för att minimera de negativa effekterna. En variant har varit att rikta investerarnas fokus till kassaflödet eftersom betalningar inte påverkas av goodwillavskrivningar. Gällande avskrivning av goodwill menar Artsberg (2005, s 389), att det är en av de mest kontroversiella redovisningsfrågorna, som ständigt har utmanat normgivarna. Tidigare föredrog normgivarna en kort avskrivningstid eller kostnadsföring av hela beloppet, detta på grund av rädsla för oförsiktig redovisning kombinerat med osäkerhet om vad goodwill egentligen är (ibid). I och med redovisningens utveckling har emellertid synen på goodwill kommit att förändras.. 3.2 Redovisningstraditioner Redovisningens utveckling i de industrialiserade länderna kännetecknas av två olika traditioner som kallas för den kontinentala respektive anglosaxiska traditionen. Den kontinentala traditionen omfattar Japan och de västeuropeiska länderna med undantag för Storbritannien, Irland och Holland, medan den anglosaxiska traditionen omfattar dessa tre länder samt USA (Smith, 2000, s 73). Skillnaden mellan traditionerna har sin grund i olika civilrättsliga traditioner. Den kontinentala traditionen har sitt ursprung i romersk rätt och är utpräglat legalistiskt medan de civilrättsliga reglerna är baserade på nedskrivna lagar. Den anglosaxiska traditionen har i väldigt liten utsträckning byggt på nedskrivna lagar; traditionen har istället baserats på sedvanerätt, kompletterat med precedensfall i domstolar (ibid). Artsberg (2005, s 88) påpekar att ifall redovisning var ett fullt tekniskt område borde man komma fram till samma lösningar för likartade redovisningsproblem i olika länder. Att så inte är fallet beror på att olika intressegrupper inte är lika viktiga i alla länder (ibid). Att redovisningen har utvecklats olika i traditionerna beror till stor del på skillnader i ägarstrukturen i de större företagen (Smith, 2000, s 74). I den kontinentala traditionen har staten, banker och familjeintressen haft ett avgörande ägarinflytande, medan den anglosaxiska traditionen har karaktäriserats av större ägarspridning, då företagen oftast varit börsnoterade. En viktig skillnad mellan de två traditionerna är synen på vad som menas med ”riktig” redovisning. Enligt den kontinentala traditionen innebär riktig redovisning att man skall följa lagen, medan den anglosaxiska traditionen har en mer principiell syn och menar att en redovisning skall ge en rättvisande bild av verkligheten (ibid). Under de senaste decennierna har länderna som tillhör den kontinentala traditionen kommit att anamma delar av den anglosaxiska redovisningstraditionen, bland annat som en följd av uppkomsten av multinationella bolag och den internationella 9.

(17) standardiseringen som huvudsakligen bygger på den anglosaxiska traditionen (Smith, 2000, s 76).. 3.3 Harmonisering Ett skäl att reglera redovisningen på den internationella nivån är att harmonisera olika länders redovisning (Artsberg, 2005 s 138). Drivkrafterna för internationell harmonisering är många: det anses ge större jämförbarhet, bättre konkurrensmöjligheter för stora företag, lägre kostnader för upprättande av redovisning i stora internationella koncerner och bättre effektivitet i räkenskapsanalyserna (Nilsson, 2002, s 80). Dagens investerare är inte begränsade geografiskt och förväntar sig samma information oavsett var företaget befinner sig. Harmoniseringen syftar till att tillgodose investerare med användbar information som speglar den ekonomiska verkligheten, och är viktig för att effektivisera investeringarna (Damant, 2001). Även multinationella företag ser fördelar med internationell redovisningsharmonisering eftersom det kan reducera kostnaderna för att analysera redovisningar från olika länder (Blake, Amat, Gowthorpe och Pilkington, 1998). Att använda samma modell för rapportering av ekonomiska transaktioner kan emellertid vara en svårighet på grund av skillnader i olika länders traditioner och den ekonomiska omgivningen (Jacob och Madu, 2004). En annan orsak till problemet med harmoniseringen är att många länder har personliga intressen i deras egna standarder, vilka har utvecklats från olika perspektiv och historia (ibid). Jacob och Madu (2004) påpekar dock att redovisningsspråk av yttersta betydelse, eftersom multinationella bolag har utvidgat sina gränser. funderingar kring poster som länder redovisar pensioner (ibid).. utvecklingen av ett gemensamt internationell handel har ökat och Behovet är tydligt när det gäller olika, såsom goodwill, skatt och. 3.4 Redovisningsprinciper 3.4.1 Rättvisande bild Normgivning handlar i teorin om att redovisningsinformation skall tillhandahålla en rättvisande bild av verksamheten (Falkman, 2001b, s 55). Begreppet rättvisande bild kommer ursprungligen från brittisk redovisning, och innebär ett krav på att redovisningens helhet skall ge en rättvisande, korrekt bild av företagets ställning och resultat (Nilsson, 2002, s 41). Rättvisande bild är ett begrepp som sätter årsredovisningens användare i fokus och syftar till att dessa inte skall vilseledas; därför prioriteras redovisningens informationsfunktion gentemot kapitalmarknaden, jämfört med andra funktioner (ibid). Begreppet rättvisande bild har dock blivit föremål för de mest skiftande tolkningar (Smith, 2000, s 76). Den kontinentala tolkningen av rättvisande bild är att redovisningen skall upprättas i enlighet med lagar och rekommendationer, medan den anglosaxiska tolkningen är att det skall vara tillåtet att avvika från både lagar och rekommendationer, om det är nödvändigt för att ge en bild av verkligheten i företaget som uppfattas som rättvisande (ibid).. 10.

(18) Begreppet rättvisande bild utgör ett redovisningsmässigt ideal som baseras på teoretiska referensramar, medan begreppet god redovisningssed 3 är en lagmässig konstruktion (Falkman, 2001b, s 55). Westermark (2004) menar att den svenska termen god redovisningssed har fått nedtonad betydelse och att svenska normgivande organ har fått allt mindre intresse för att fördjupa sig i tolkningsfrågor kring denna term. Westermark påpekar att de normgivande organen istället kan ägna sig åt begreppet rättvisande bild i framtiden, vilket är en annorlunda uppgift, eftersom det kommer att handla om detaljstyrning av redovisningen istället för att ge uttryck åt innebörden av en faktiskt förekommande sed.. 3.4.2 Försiktighetsprincipen Nilsson (2002, s 41) påpekar att kravet på rättvisande bild kan stå i strid med försiktighetsprincipen, eftersom det finns risk för en optimistisk beskrivning av den ekonomiska ställningen. Försiktighetsprincipen har varit viktig i Sverige ända sedan redovisningsdebatten startade, vilket kan förklaras genom att den har växt fram efter en tysk förebild (Artsberg, 2005, s 160). Principen har haft, och har fortfarande, stor betydelse i båda redovisningstraditionerna (Smith, 2000, s 92). En försiktig tillgångsvärdering har ansetts ligga i långivarnas intresse, framför allt i den kontinentala, men även i den anglosaxiska traditionen. Aktieägarna anses dock ha mindre intresse än borgenärerna av försiktiga värderingar, vilket har medfört en nedtoning av principen (ibid). Försiktighetsprincipen innebär att man i redovisningen alltid skall försöka gardera sig mot överskattning av företagets resultat och ställning. Tillgångar bör värderas försiktigt, och endast vinster som realiserats före balansdagen skall beaktas. Dessutom bör man vara försiktig att undervärdera skulder och förluster (Nilsson, 2002, s 34). I ÅRL 2 kap 4 § 3p definieras försiktighetsprincipen såsom att värderingen av olika poster skall göras med iakttagande av rimlig försiktighet. Detta innebär att • •. •. Endast under räkenskapsåret konstaterade intäkter får tas med i resultaträkningen. Hänsyn skall tas till alla ekonomiska förpliktelser som är hänförliga till räkenskapsåret eller tidigare räkenskapsår, även om dessa förpliktelser blir kända först efter räkenskapsårets utgång men före upprättandet av årsredovisningen. Hänsyn skall tas till värdenedgång oavsett om resultatet för räkenskapsåret är vinst eller förlust (FAR, 2005).. Försiktighet i resultatredovisningen förhindrar att företag dräneras på kapital och likvida medel genom utdelning av orealiserade vinster, det vill säga överskattat fritt eget kapital, som sedan visar sig inte ha existerat (Nilsson, 2002, s 34). Principen kan dock även medföra icke önskvärda effekter; exempelvis bygger man in medvetna felaktigheter i bokslut genom att inte behandla tillgångar/skulder och intäkter/kostnader likadant. Detta medför att redovisningens tillförlitlighet och jämförbarhet minskar framför allt för investeringsbeslut på finansmarknaden (ibid). Smith (2000, s 92) resonerar kring detta, och hävdar att det är fullt tillåtet med subjektiva bedömningar i redovisningen, så länge de görs på pessimistiska och inte på optimistiska grunder. Att 3. God redovisningssed kan definieras som ”en kvalitativt representativ krets av redovisningsskyldiga” (Artsberg, 2005 s 157).. 11.

(19) principen trots detta tillämpas beror, enligt Smith, på att redovisare måste ha ett pessimistiskt förhållningssätt som uppväger företagsledarnas överoptimism. Ett annat skäl är att användarna av redovisningen vilseleds mindre av pessimistiska bedömningar än optimistiska (ibid). Enligt Artsberg (2005, s 172) har IASB tagit med försiktighet i sin föreställningsram, vilket däremot inte FASB har gjort. Det har framkommit negativ argumentering gentemot försiktighetsprincipen i den amerikanska debatten. Artsberg hävdar dock att den amerikanska redovisningen inte är mer oförsiktig än IASB:s normer. Det finns de som hävdar att principen förvränger informationen. Att principen trots det är viktig motiverar IASB med att den motverkar den osäkerhet som finns i resultatmätning. IASB betonar dock att man inte accepterar medvetna undervärderingar eller byggandet av dolda reserver eftersom det står i konflikt med redovisningens neutralitet 4 (ibid).. 3.4.3 Matchningsprincipen Matchningsprincipen är idag betydelsefull för att förklara vilka poster som redovisas i balansräkningen. Bland annat har diskussioner förts om goodwill och dess reella natur, eftersom tillgångsdefinitionen inte uppfylls. Enligt Kam (1990, s 283) handlar redovisning i stort sett om att fastställa företagets intäkter under en given period och sedan matcha dem med kostnader som har uppkommit under samma period. Falkman (2001a, s 21) påpekar att denna koppling är svår att genomföra i praktiken, och att den kan medföra subjektiva bedömningar. Artsberg (2005, s 342) betonar att det centrala i matchningen är att hitta en lämplig metod för att kunna relatera kostnader och intäkter. För att lösa matchningsproblematiken, används, enligt Kam (1990, s 283), tre huvudprinciper: • • •. Att hitta kausalsamband mellan intäkter och kostnader Att periodisera utgifter över en viss period Att kostnadsföra utgifter omedelbart. Falkman (2001a, s 21) poängterar svårigheten med att finna tillräckliga kopplingar mellan intäkter och kostnader. Även Kam (1990, s 284) påpekar att kausalsamband är svårt att bevisa, vilket försvårar användningen av den första principen. Matchningsprincipen baseras på att utgifter, som i framtiden ger upphov till intäkter, skall kostnadsföras under den period som intäkterna realiseras och redovisas, oberoende av när de uppkommer. Detta leder till tillämpning av den andra principen, det vill säga periodisering av utgifter över tiden. I de fall när utgifterna inte resulterar i intäkter under den aktuella perioden, redovisas de i balansräkningen och kostnadsförs först när intäkterna uppstår (Falkman, 2001b, s 239). Om ingen logisk motivering kan ges för den första principen, eller om man inte med säkerhet kan beräkna tillgångens livslängd, måste den tredje principen tillämpas (Kam, 1990, s 284). Den princip som väljs måste mer eller mindre återspegla det ”mönster” av fördelar som en tillgång kan ge i framtiden. Val av princip beror, enligt Kam (1990, s 286), på en subjektiv bedömning som görs av varje enskild redovisare på ett företag. Kam framför vidare att om man tillämpar dessa principer på redovisning av goodwill, skulle direkt 4. Redovisningens neutralitet innebär att redovisningsinformationen ska vara neutral och inte påverkas av personliga eller kollektiva intressen (Falkman, 2000, s 67).. 12.

(20) kostnadsföring vara den bästa lösningen; detta eftersom det är omöjligt att hitta kausalsamband mellan intäkter och kostnader samt beräkna goodwillens livslängd.. 3.5 Redovisningsreglering och normgivande organ Externredovisningen består, enligt Falkman (2001b, s 49), av normer, normgivare, praktiker och användare. Det har i stort sett förekommit reglering av externredovisningens innehåll sedan 1930-talet. Regleringen av externredovisningen och den harmoniseringspraxis som denna medfört har möjliggjort bättre jämförbarhet mellan företag. Regleringen har även medfört minskade transaktionskostnader, vilka kan uppstå då informationsanvändarna måste undersöka vilka metoder den redovisningsskyldige använt sig av (ibid). Redovisningsreglering kan ses som ett system bestående av tre delar: lagar rekommendationer och praxis. Lagarna utgör kärnan av regleringen och är tvingande; de sätter en gräns för vad som är tillåtet, samt vilka sanktioner som skall träda i kraft vid otillåtna handlingar (Falkman, 2001b, s 50). Utanför regleringens kärna återfinns rekommendationer som ges ut av normgivande organ. Rekommendationerna uttolkar vad som är att betrakta som god redovisningssed och kan ge mer detaljerade svar än lagar (ibid). Rekommendationerna är bland annat utgivna av följande normgivande organ (op cit, s 55): • •. Financial Accounting Standards Board (FASB) International Accounting Standards Board (IASB).. FASB är en amerikansk normgivare som idag har otvetydigt störst inflytande i världen (Artsberg, 2005, s 135). I juni 2001 förändrade FASB redovisningen av goodwill radikalt genom att utfärda en standard som avskaffade avskrivning av goodwill och istället införde årliga nedskrivningsprövningar (Sevin och Scholder, 2005). Enligt Wiese (2005) var FASB:s viktigaste argument för nedskrivning att de bättre reflekterar tillgångars lönsamhet, förbättrar finansiell rapportering och ger bättre information om underliggande ekonomiska förhållanden (FASB, Summary, 2001). IASB är en internationell privat organisation vars intention är att arbeta för harmonisering och förbättring av världens redovisning (Artsberg, 2003, s 136). Organisationen arbetar företrädesvis för två intressenter: den internationella kapitalmarknaden och de storföretag som verkar på denna (Jönsson Lundmark, 1999, s 12). IASB eftersträvar, genom samarbete med nationella normbildare och FASB, att åstadkomma redovisningsnormer som accepteras i hela värden. Ett viktigt steg i organisationens harmoniseringsarbete togs när man publicerade redovisningsstandarderna IFRS som till stor del bygger på det amerikanska regelverket.. 3.7 Redovisningsstandarder 3.7.1 IFRS 3 Alla europeiska företag, som har aktier eller skuldebrev noterade på en reglerad marknad, är skyldiga att från och med 2005 upprätta sin koncernredovisning enligt IFRS (Guide till IFRS, 2004). En av dessa standarder är IFRS 3. Motivet till denna 13.

(21) rekommendation är framför allt att åstadkomma en anpassning till motsvarande regler i USA, vilket skapar förutsättningar för en gemensam redovisningsstandard för hela världen i samband med företagsförvärv (Deloitte). Även Wiese (2005) påpekar att internationell överensstämmelse och harmonisering var syftet med IFRS 3, som publicerades den 31 mars 2004. Standarden anger hur den finansiella rapporteringen skall utformas när företag genomför ett rörelseförvärv och innehåller en rad väsentliga förändringar jämfört med de tidigare reglerna i IAS 22 och RR 1:00. De viktigaste nyheterna som IFRS 3 medför klargörs i nedanstående figur.. Figur 1. Väsentliga nyheter i IFRS 3. Från ”Nya internationella regler för redovisning av företagsförvärv”, Deloitte, 2004, s 4.. Kravet på att förvärvsmetoden 5 skall tillämpas vid rörelseförvärv är en av nyheterna i IFRS 3. Standarden tillåter enbart förvärvsmetoden; att inte tillåta poolningsmetoden (sammanslagning av jämbördiga företag) motiverar IASB med att det endast i sällsynta fall är svårt att identifiera en förvärvare vid samgående (Fagerström och Lundh, 2005, s 196). Ett annat skäl är att IASB syftar till att underlätta en internationell harmonisering av redovisningen, och därför vore det olämpligt att tillåta metoder som kan ge upphov till skilda redovisningsmässiga resultat (ibid). Reglerna i IFRS 3 ställer väsentligt högre krav på identifiering av förvärvade tillgångar, skulder och ansvarsförbindelser i samband med företagsförvärv jämfört med tidigare regler och praxis i Sverige (Deloitte). Alla tillgångar, skulder och ansvarsförbindelser skall redovisas till verkligt värde i förvärvsbalansen, om de uppfyller en rad villkor vid 5. Vid tillämpning av förvärvsmetoden skall en förvärvsanalys göras. Syftet med analysen är att fördela anskaffningsvärdet på de tillgångar, skulder och eventualförpliktelser som förvärvats. Enligt förvärvsmetoden skall detta ske genom att andelarnas anskaffningsvärde avräknas mot det verkliga värdet på de indirekt förvärvade identifierbara tillgångarna, skulderna och eventualförpliktelserna. Vid avräkningen uppstår en skillnad, vilket utgörs av goodwill (Thorell, 2004, s 69).. 14.

(22) förvärvstidpunkten. Standarden kräver även att fler immateriella tillgångar redovisas som separata tillgångar i förvärvsbalansen, till exempel forskning, utveckling, varumärken och kundkontakter. När FASB avskaffade avskrivning av goodwill, och istället övergick till nedskrivning, var huvudargumentet att nedskrivningar leder till förbättrad finansiell rapportering, eftersom de reflekterar de underliggande ekonomiska förhållandena bättre (Wiese, 2005). IASB bestämde i föregångaren IAS 22 att goodwill är en tillgång som skall skrivas av på 20 år, vilket många trodde var en långsiktig lösning på problemet med redovisningen av goodwill (Thorell, 2004, s 89). Genom att publicera IFRS 3 har man dock anpassat reglerna till FASB, vilket innebär att goodwill inte längre skall skrivas av, utan istället skall ett nedskrivningsbehov prövas minst en gång per år i enlighet med IAS 36. Nedskrivningsbehovet skall dock testas oftare om det finns indikationer på att en värdenedgång har skett. En annan nyhet som IFRS 3 medför rör negativ goodwill. Om sådan uppstår, det vill säga om man förvärvar ett företag där de förvärvade nettotillgångarna överstiger aktiernas anskaffningsvärde, skall man göra en intäktsredovisning. De gamla reglerna om en speciell post med negativ goodwill försvinner i och med införandet av IFRS 3. En annan viktig nyhet i standarden är att upplysningskraven har utökats i hög grad jämfört med tidigare regler och praxis i Sverige.. 3.7.2 Eventuella konsekvenser av IFRS 3 Slopandet av avskrivningar kan medföra en mycket stor effekt på resultatet i många bolag. Om man klarar sina impairment test utan nedskrivning kommer de nya reglerna att öka nettovinsten (KPMG: Nya redovisningsregler, 2005). KPMG menar även att om förvärvade dotterbolag inte utvecklas som förväntat kan koncernerna drabbas av kraftiga svängningar i resultatet på grund av nedskrivningar av den förvärvade goodwillen. Dagens nyheter skriver i en analys att nya redovisningsregler står för drygt tio procent av börsbolagens vinster, vilka är större på pappret än i verkligheten. Detta gäller främst bolag med stora goodwillposter, skriver DN som gått igenom bolagen på Stockholmsbörsen (Börsen uppblåst, 2006). Enligt Thorell (2005) tror många att de nya reglerna för värdering av goodwill gör det möjligt att dela ut mer pengar, eftersom slopade avskrivningar kan öka resultatet och det egna kapitalet. Svedbom (2004) är en av dem som menar att utdelningen till aktieägarna kommer att stiga till följd av de nya reglerna. Thorell menar dock att detta tankesätt inte är rätt, eftersom de nya reglerna inte påverkar underliggande ekonomiska förhållanden, och därför inte påverkar utdelningarna. En farlig konsekvens är, enligt Thorell, att man kan bli vilseledd, då det kan ge ett intryck av att det finns mer pengar i bolaget att dela ut. Enligt Jansson och Hurtig (2005) har de nya reglerna medfört att vissa företag har ändrat utdelningspolicy, vilket kan behöva göras i många företag. Thorell (2005) påpekar att företagen, för att leva upp till de nya reglerna, behöver tillämpa en genomtänkt och väldokumenterad utdelningspolicy som grundas på långsiktig utdelningskapacitet. En utdelning måste alltid vara försvarlig sett ur företagets och koncernens perspektiv; hänsyn skall bland annat tas till risker och finansieringsbehov. Haraldsson, citerad i Svedboms artikel (2004), påpekar att utdelningarna stiger om inte bolagen ändrar utdelningspolitik. En problematik som kan uppstå är att vissa företag 15.

(23) kan vara motvilliga att höja utdelningen, eftersom det finns risk för stora nedskrivningar. Att sänka utdelningen, å andra sidan, kan innebära att man sänder negativa signaler till finansmarknaden, vilket de flesta företag vill undvika (ibid).. 3.7.4 IAS 36/RR 17 Nedskrivningsprövning De regler som svenska börsbolag tidigare tillämpade innebar att goodwill skulle skrivas av enligt samma regler som gäller för andra immateriella tillgångar, detta i enlighet med RR. De nya reglerna innebär däremot att goodwill skall skrivas ned vid en värdenedgång, i enlighet med IAS 36 Impairment of assets (Guide till IFRS 3, 2004). Syftet med IAS 36 är att säkerställa att tillgångar inte redovisas till ett högre värde än återvinningsvärdet. För att säkerställa detta har IASB infört ett obligatoriskt krav på en årlig prövning av det redovisade goodwillvärdet. Värdet skall dock prövas oftare om det finns indikationer på en värdenedgång. Enligt IFRS 3 kan företag fritt välja tidpunkt för den årliga nedskrivningen, samma tidpunkt måste dock användas varje år. Nedskrivningsprövningen syftar till att bestämma återvinningsvärdet, vilket utgörs av det högsta av en tillgångs nyttjandevärde och nettoförsäljningsvärde. Nyttjandevärdet är nuvärdet av de uppskattade framtida kassaflöden som tillgången förväntas generera, medan nettoförsäljningsvärdet utgörs av det pris som beräknas kunna erhållas vid försäljning av en tillgång. Nedskrivningsbehovet utgörs sedan av det belopp med vilket en tillgångs redovisade värde överstiger dess återvinningsvärde (Fagerström och Lundh, 2005, s 88). IAS 36 omfattar exempelvis maskiner, byggnader, mark, immateriella tillgångar och goodwill (Thorell, 2004, s 93). I standarden beskrivs ett antal indikationer på att en värdeminskning skett. Exempel på sådana indikationer är ifall tillgångens avkastning är lägre än vad som förväntats eller ifall företagets redovisade eget kapital överstiger det redovisade börsvärdet (Fagerström och Lundh, 2005, s 89). När man bedömer om det föreligger ett nedskrivningsbehov i en kassagenererande enhet skall det fastställas om det finns goodwill som är hänförlig till enheten (op cit, s 91). Om så är fallet skall en bedömning ske av hur stor del av goodwillen som hör till den kassagenererande enheten. En nedskrivning skall ske om enhetens återvinningsvärde, inklusive andel goodwill, är lägre än det redovisade värdet; goodwill skall då nedskrivas i första hand och därefter skall nedskrivning av övriga tillgångar ske (ibid). Thorell (2004 s 91) påpekar att bytet av synsätt på värderingen av goodwill innebär att man går från ett synsätt som grundas på att fördela kostnader (matchning) mot ett värderingssynsätt. IASB:s syfte med denna ändring är att den skall ge en mer rättvisande bild av goodwillvärdet än den information som avskrivningarna gav (ibid). Johansson (2004) formulerar rättvisande goodwillvärdering såsom den värdering som leder till att koncernredovisningen ger en rättvisande bild av lönsamheten av dotterbolagsförvärv. Utifrån olika värderingsexperiment drar han slutsatsen att tillämpning av IFRS 3 – och därigenom nedskrivningar – leder till mindre missvisande resultat. I en jämförelse mellan avskrivningar och nedskrivningar påpekar Wiese (2005) att avskrivning är en välförstådd och väletablerad princip, men att den ignorerar det faktum att vissa typer av goodwill kan ha en obestämd ekonomisk livslängd. Nedskrivningsprövning å andra sidan involverar en väldigt annorlunda och mer komplex, dyr och subjektiv redovisningsprocess (ibid). Att göra korrekta mätningar som ger en rättvisande bild kan, enligt Wiese, vara svårt och kan därför behöva göras av värderingsexperter. 16.

No results found