Förskolepedagogers syn- och arbetssätt gällande små barns språkutveckling

Malmö högskola

Fakulteten för lärande och samhälle Barn Unga Samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng på grundnivå

Förskolepedagogers syn- och arbetssätt

gällande små barns språkutveckling

Preschool teachers

attitude and methodology regarding

young children's language development

Samire Tahiri

Lärarexamen 210 hp Handledare: Ange handledare Barn och Ungdomsvetenskap Ange datum för slutseminarium ex. 2017-01-13 Examinator: Sven Persson Handledare: Mariann Enö

Förord

Det har varit en upplevelse att få skriva detta arbete, det har varit både givande och roligt men även stressigt och frustrerande över hur arbetet kommer att se ut när den väl är färdig. Det är många som har stöttat mig och hjälpt mig på vägen för att slutföra arbetet.

Jag vill börja med att tacka alla förskolor jag fick besöka samt alla pedagoger jag intervjuat. Ni har tagit emot mig med öppna armar och hjälpt mig med mycket av empiriska material, utan er hjälp hade mitt arbete inte blivit av. Jag vill även tacka min handledare Mariann Enö för den hjälp och stöd jag har fått.

Sammanfattning

Samire Tahiri (2017). Förskolepedagogers syn- och arbetssätt gällande små barns språkutveckling

Under flera omgångar har jag uppmärksammat pedagoger som bara pratar med de barnen som är lite äldre och som redan kan det verbala språket för att då underlättar det situationen för pedagogerna. Syftet med denna uppsats är att utveckla kunskap om vad språkutveckling innebär för pedagogerna och hur de arbetar för att främja barns språk. Undersökningen utgår från följande frågeställningar: Vad innebär språkutveckling hos små barn för pedagogerna? Och hur arbetar pedagogerna för att stärka de små barnens språkutveckling?

Genom att använda mig av den ryske psykologen Vygotskijs och den amerikanske psykiatern Sterns teori om små barns samspel, kommunikation och utveckling har jag analyserat den empiriska informationen jag har samlat in.

Undersökningen är gjord på fem olika förskolor där jag intervjuade sex olika pedagoger. Som jag sedan analyserat utifrån mina frågeställningar. I undersökningen har jag kommit fram till att vikten till små barns språkutveckling handlar mycket om den engagerande pedagogen. Pedagogens närvaro i barnens olika aktiviteter samt kommunikationen och samspelet dem emellan är viktig.

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 4 1. Inledning 5 1.1 Syfte och frågeställningar 6 2. Teoretiska perspektiv och tidigare forskning 7 2.1 Lev Vygotskij 7 2.2 Daniel Stern 8 2.3 Samspelets och Kommunikationens betydelse 8 2.4 Tidigare forskning 9 3. Metod 13 3.1 Kvalitativ 13 3.2 Intervjuer 13 3.3 Urval 14 3.4 Genomförande 15 3.5 Forskningsetiska riktlinjer 15 3.6 Validitet och Reliabilitet 16 3.7 Analysförfarande 17 4. Empiri 18 4.1 Pedagogernas syn på små barns språkutveckling 18 4.2 Pedagogernas arbetssätt 19 4.3 Samspelets och kommunikationens betydelse för pedagogerna 21 4.4 Hinder för språkutveckling på förskolan 21 4.5Analys 22 5. Diskussion 25 6. Slutsats 26 7. Förslag till vidare forskning 27 8. Källförteckning 28 9. Bilagor 30

1.Inledning

I läroplanen står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar ett nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med varandra. Förskolan ska också utgå från barns erfarenheter, intressen och vilja att söka kunskaper. Vidare i läroplanen står det att förskolan ska ha en kulturell miljö som inspirerar barnen och som utvecklar barnens sociala och kommunikativa kompetens. Barnen ha rätt till att träffa pedagoger som ser varje individs möjligheter och som engagerar sig i samspel både med det enskilda barnet och i barngruppen. I läroplanen står det också hur viktigt det är att förskolan stimulerar varje barns språkutveckling samt deras intresse för den skriftspråkliga världen. Det sociala samspelet mellan barn och vuxna vara viktigt för barns lärande i förskolan, och genom att utforska, skapa, samtala och reflektera kan barns lärande bli mångsidigt och sammanhängande (Lpfö, 98 rev 2010).

Jag har arbetat länge och i många olika förskolor. Ofta har jag fått höra meningar som ”oh hur ska man kunna jobba med de små” eller ”ja men de små barnen flyter bara på”. Med andra ord, att de små barnen inte behöver göra något eller vara delaktiga i aktiviteter för att det är för svårt för dem eller så får de ändå inte någon nytta av det. Under flera omgångar har jag uppmärksammat pedagoger som bara kommunicerar med de barnen som är lite äldre och som redan kan det verbala språket för att då underlättar det situationen för pedagogerna. Kommunikationen riktas bara mot pedagog och de äldre barnen. Spencer, Kaschak, Jonas och Lonigan (2014) menar att det är viktigt att arbeta med barns språkutveckling redan på förskolan, då ger vi barnen ett stöd i deras språkutveckling under livet i skolan samt senare i livet.

Jag har länge velat få mer kunskap om hur jag som blivande förskollärare kan främja och stimulera små barns språkutveckling. Detta nämns även i läroplanen nedan där de talar om att språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen” (Lpfö 98, rev. 2010:9).

Jag anser att det är pedagogens ansvar att hitta ett sätt som hen kan få med de små barnen i olika aktiviteter som tillkommer under dagens gång, både planerande och oplanerade aktiviteter. Utifrån mina erfarenheter i förskolan har pedagoger gjort aktiviteter som de har planerat med andra pedagoger och inte så mycket utifrån barnens perspektiv. Tidigare som barnskötare har jag inte tänkt mycket på barns språkutveckling och hur olika möten med barnen kan påverka och främja små barns språk. Det var inte förrän jag började studera till förskollärare och arbeta på en småbarnsavdelning som jag började fundera kring språket hos de små barnen. Att språket spelar en stor roll i det sociala samspelet samt att det utvecklas i möte med andra i olika situationer har gjort mig mer intresserad av att undersöka pedagogernas syn på barns språkutveckling. Hur kan vi pedagoger arbeta för att främja språkutvecklingen hos de små barnen? Och hur viktigt är samspelet och den dagliga kontakten/kommunikationen med barnen för pedagogerna? Samt hur påverkar det språkutvecklingen hos barnen?

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka/utveckla kunskap om vad språkutveckling innebär för pedagogerna och hur de arbetar för att främja barns språk.

Frågeställningarna som ska besvaras i denna uppsats är följande: • Vad innebär språkutveckling hos små barn för pedagogerna?

• Hur arbetar pedagogerna för att stärka de små barnens språkutveckling?

2. Teoretiska perspektiv och tidigare forskning

I detta kapitel beskriver den ryske psykologen Vygotskijs och den amerikanske psykiatern Sterns teori om små barns samspel, kommunikation och utveckling. Detta kapitel kommer även att diskutera tidigare forskning som är relevant för syftet i denna studie.

2.1 Lev Vygotskij

Alla barn är sociala från födseln och att språket utvecklas genom dialog med andra människor. Vidare talar han om det egocentriska talet där han hävdar att när små barn leker så pratar de högt med sig själv, men det egocentriska talet avtar ifall barnet börjar kommunicerar med andra människor. Då börjar barnet istället kommunicera med ord (Vygotskij, 1999). Barn kan inte förstå innebörden av ord på egen hand, men för att små barns språkutveckling ska utvecklas behöver barnen samtala och kommunicera i olika situationer med den vuxne (Håkansson, 2014). Det sociala språket enligt Vygotskij börjar när ett barn riktar sig mot en vuxen och skriker samt lyfter armarna, barnet vill då bli matad eller vill berätta att blöjan är blöt. Då är språket kommunikativt (Arnqvist, 1993).

Enligt Vygotskijs teori utvecklar barnen olika psykiska funktioner, som till exempel problemlösning, minne och så vidare genom att barnen socialt skapar nya aktivitetsformer som sedan efter blir inre erfarenheter. Vygotskij formulerar sig vidare om att barns utveckling börjar från yttre till inre, han menar på att barnen lär sig från det sociala blir till det individuella. Vidare anser han att redan under förskoleåldern utvecklas många begrepp hos barnen och speciellt de spontana begreppen, vilket betyder att barnet utgår bara utifrån konkreta kunskaper barnet uppfattar. Han menar vidare på att barnet tar till sig språkets betydelse utifrån den situation som finns, med det syftar han på att barn kan ha svårt att beskriva saker de för tillfället inte kan se. Då är det pedagogernas uppgift att förklara vetenskapliga begrepp och knyta dem till barnets egna erfarenheter. Tillexempel känner barnet till grannens hund men vet inte riktigt vad en hund vetenskapligt är (Arnqvist, 1993).

2.2 Daniel Stern

Stern (2003) utvecklade teorin om självet, grunden för teorin är att barn är aktiva individer som är beroende av samspel med andra människor för att kunna utveckla. Barn utvecklar en känsla av kärnsjälv som skapas mellan två till sju månader. I denna fas betyder den sociala samvaro och kommunikationen en stor roll. Som till exempel joller, leende och babyspråk. Stern redogör att när barn pratar och berättar historier för varandra måste det finnas en vuxen som lyssnar på vad barnet berättar. Han talar om att mycket berättande sker när vi sitter vid matbordet, då anser han att pedagogens uppgift är att förklara, uppmuntra och samtala med de barn som är tysta (Brodin och Hylander 1997). Enligt Stern söker barn kontakt med andra redan från födseln. Han menar att barnet redan då ser, hör, känner olika dofter och smak, barnet kommer ihåg och kan relatera till andra människor. Det är också viktigt att pedagogerna tillsammans med barnen söker kunskap om vad som är aktivt just då (Brodin & Hylander, 1997). En pedagog behöver inte tänka på att konstant uppfylla barns behov utan lita på det ömsesidiga samspelet och fokusera barnets förmåga istället. På förskolan måste en pedagog ha en relation till barnen (lärande relation), som eftersträvar till att vidga barns lärande. Med relationens hjälp kan pedagogen hitta material för lek, skapande och utforskande. Pedagogen kan tillsammans med barnen undersöka och utforska de dem olika miljöerna har att erbjuda. Det genom att pedagogens sociala samspel med barnen, att hela tiden prata, diskutera och reflektera (Brodin & Hylander, 1997).

2.3 Samspelets och Kommunikationens betydelse

Samspel är något som sker mellan två̊ eller flera personer. Det kan till exempel vara att man kommunicerar eller att man tilldelar olika erfarenheter som på̊ något vis blir till ett socialt samspel mellan barn och barn eller barn och vuxen (Michélsen, 2005). Det latinska ordet ”communicare” betyder ”göra gemensamt” och med det menas att en person delger något och den andra delger tillbaka. Hon menar vidare att om kommunikationen ska fungera på bästa

sett krävs det ett samspel mellan barn och barn eller vuxna och barn (Svensson, 2009). I förskolan kan en ofta se samspelet genom att barn använder sig utav kroppsspråket. Det

genom att använda sig utav blickar och rörelser. Barnen ska kunna kompromissa och komplettera varandra i leken för att det ska kunna kallas för samspel (Michélsen, 2005). Samtalet och den språkliga kommunikationen är att kunna uttala sig så att man blir förstådd.

För att barnen ska kunna samtala och kommunicera med någon annan måste den som lyssnar förstå vad den andra säger. Om en inte förstår vad barnet säger kan en ställa frågor som gör att barnet kan förtydliga sammanhanget. Det viktiga med detta är att barnen får en chans att förklara vad barnet ville förmedla samt så utvecklar barnet den kommunikativa kompetensen (Arnqvist, 1993). Kommunikationen är sätt att dela något med någon annan. Kommunikation är mer än bara verbalt språk, det kan också bestå av ljud, blickar, signaler och handlingar. Kommunikation är någonting som barn lär sig och som utvecklas i samspelet med omgivningen (Svensson, 2009).

2.4 Tidigare forskning

Det var inte förrän under 1990-talet som det växte fram inom språkforskningen om att vi kan uttrycka och strukturera mening på olika sätt genom språket. Meningsskapande sker med hjälp av både verbala och icke-verbala uttrycksformer, som tillexempel tal- och skriftspråk, tabeller, diagram, formler, bilder, film, musik, dans, rörelse, gester och miner. forskaren menar också att vi utvecklar olika typer av kunskaper beroende på om vi får rita, dramatisera, berätta om eller i skrift referera en handling (Strömqvist, 2010). Många forskare anser att barn föds som universella lyssnare för att sedan gradvis snappar upp sig ljud som förekommer i omgivningen (Håkansson, 2014). Barnets första kontakt med det verbala språket är när barnet kan höra, alltså i sjätte graviditetsmånaden. Barnet är inställt på att kommunicera, då barnet är lyhört för språket som finns i deras omgivning. Barnet kommunicerar genom ögonkontakt men även genom kroppsrörelser då barnet känner igen rösten på mamma och pappa. När barnet är mellan sex och tolv veckor visar barnet tydligt att de kommunicerar. I de första kommunikationsförsöken med omgivningen ingår arm- hand- fingerrörelser samt mun- tungrörelser (Svensson, 1998).

Barn sjunger olika sånger och både (inlärda och spontana) långt innan de utvecklar talet. Barnets ”egna sång” är ett sätt att kommunicera med andra barn i leken, det vill säga barnen utvecklar språket genom att lyssna och sjunga (icke typiska barnsånger) med andra barn i den frialeken (Jederlund, 2011). En del barn lär sig att höra skillnander mellan långa och korta ljud tidigt. Barnet pratar (bebisspråk) långa fraser som egentligen inte innehåller några ord. Då när barnet tar en telefon och pratar precis så som det låter när mamma pratar i telefon. Eller att barnet tar upp en bok och “läser” på det vis som det låter när pappa läser (Wedin

Det sociala samspelet och den vuxnes vägledning av barnet uppfattades som en viktig stödstruktur för barnets lärande (Strömqvist, 2010). ”Ur ett sociokulturellt perspektiv uppfattas språktillägnande som resultat av social interaktion och som beroende av barns kognitiva, kulturella och sociala kunskapsstrukturer” (Gjems, 2011:45). Genom att kommunicera i möte med barn ska en pedagog välja arbetssätt som stödjer processen och som möjliggör för barn att vidareutveckla sitt språkande (Strömqvist. 2010).

Barn kring 1 till 2 år kan engagera sig i samspel med en person de känner väl och kan läsa av vilka avsikter den andra har (Gjems, 2011). Barnen måste få språkliga erfarenheter av olika människor runt omkring sig. Barns förståelse av språkets struktur skapas utifrån sociala erfarenheter och var språkinlärningen äger rum är en stor betydelse för det sociala (Hwang m.fl. 2003). ”Om vi på ett enkelt språk talar med barnet och talar som om man väntar sig svar, gör pauser, reagerar på barnets ljud osv., anses detta stimulera barnet till en snabbare språkutveckling, till att fortare komma in i en språklig dialog med vuxna” (Eenfeldt, 1989 s.75). Detta styrker också Svensson när hon skriver om hur viktigt det är att lyssna på barnet och bekräfta att man förstår vad barnet försöker förmedla, då får barnet lust att uttrycka sig mer verbalt. Sedan anser hon att om den vuxne förr samtalet vidare med barnen utvecklar de talspråket (Svensson, 2009). Barnet utvecklar steg för steg det språkliga och kommunikativa förmåga genom att härma vuxna. Barns första försök att muntligt kommunicera utvecklas genom att vuxna tolkar det barnet säger till ett ord. Säger barnet ”lala” upprepar den vuxne ”lampa” Det är viktigt att vuxna sätter ord på barnens handlingar och låter konkreta handlingar och kommunikation ske parallellt med varandra eftersom detta skapar goda förutsättningar för barns begreppsbildning (Lindgren & Modin 2011).

Vid ett års ålder menar Svensson (2009) att jollrandet övergår till yttrande ord. Dem ord liknande som barnen säger vid den åldern kan vara svåra för omgivningen att förstå. Därav att ord som har sagts på ett tillfälle kanske inte dyker upp på flera månader igen. Då att det sociala samspelet är oerhört viktigt för barnets språkliga utveckling. Hon skriver vidare om att ”det behöver finnas tid för att hjälpa barnet att utveckla yttranden och att tolka barnets yttrande” (Svensson, 2009:79). När barnet är runt tvåårsåldern brukar de flesta barn ha lärt sig att skapa två ords meningar. Före treårsåldern brukar den huvudsakliga strukturen för språket vara utvecklad (Wedin 2011).

Att arbeta med språklekar, bokläsning och sånger på en småbarnsavdelning ger barnet möjligheter att använda språket samt att lära sig nya ord. En vuxen med en ljus och långsam

röst samt att den vuxne hela tiden upprepar och benämner saker gör så att barnen uppfattar språkljud lättare och lär sig ord och orddelar. Ett sätt att kommunicera med barn som inte har det verbala är att försöka skapa ett intresse för barnet och hålla kvar det. Pedagogerna ska inte förväntar sig att barnet ska förstå utan mer på att försöka behålla barnets intresse för att kommunicera och för att få barnet att lyssna. Därav menar forskaren att vuxna ofta pratar med barn som ser något intressant och är med om, och som vuxen ställer frågor, då ger vi dem möjlighet att använda den språkförmåga de har. Att kommunicera med andra är att delge någonting. Exempelvis tankar, önskningar eller information och det ska vara något som sker i ett ömsesidigt utbyte (Svensson 2009).

Eftersom det finns ett svagt samband mellan barnets biologiska ålder och dess språkutveckling måste en beskrivning av språkutvecklingen bli mycket allmän. De individuella språkliga skillnaderna när det gäller hur barn börjar tala visar sig i olika sätt att närma sig språket (Svensson, 1998 s.57).

En engagerade och närvarande pedagog är oerhört viktigt, att tillsammans med barnen kunna skapa en lugn och lekfull stämning. Att betona det viktiga i barnets aktiviteter och samtidigt kunna ge barnet bekräftelse och uppmuntrande till att leda aktiviteten vidare. En engagerande pedagog kan stödja barnet till att ”frigöra språket”, genom att hela tiden samtala, benämna, beskriva och förklara för barnet om vad som har skett och ska ske. (Weissenrieder, 2008). Det är viktigt att barnen själva får reflektera de aktiviteter dem är intresserade över utan att en pedagog pressar eller skyndar på barnet. Hon menar på att det ska finnas meningsfulla aktiviteter på förskolan och målet med undervisningen ska utgå från barns tänkande (Pramling, 1991). Det är viktig att en pedagog finns till hands för barnen och att pedagogen bör förklara, rätta till orden och diskutera med barnen. Pedagogerna skall utgå utifrån barnens behov och förutsättningar. Alla barn är inte lika, som pedagog ska en inte se barnens brister om ett barn har svårt att förstå. Då det är viktigt att kommunicera och göra det tydligt för barnen till exempel ge barnen tydliga instruktioner på det dem ska göra. Pedagogernas utgångspunkt är att motivera, utveckla, engagera, bekräfta och utmana barnet för att få ett rikt språk och lärandemiljö. Pedagogerna ska dessutom vara intresserade och engagerade av vad barnen utformar i ord och handling, och det mäktigaste är att som pedagog förstå vad barnen vill förmedla Lindö (2009). ’’för att utveckla barnens språkliga förmågor är det viktigt att man försöker skapa sammanhang där barnen inbjuds att utforska, upptäcka, berätta, beskriva,

Enligt Öhman (2011) är det pedagogens uppgifter att skapa en miljö där barnet känner sig trygg och trivs i. Vilket läroplanen 98/2010 också betonar. Den påstår att det är den barnsyn man har som pedagog som påverkar hur miljön på förskolan anpassas samt hur pedagogerna bemöter barnen och deras behov (Lpfö 98 rev 2010). För att barnen skall kunna få möjligheter till att utvecklas måste miljön bestå̊ av utmaningar och möjligheter. En av pedagogernas uppgifter är att skapa en stimulerande och inbjudande lekmiljö tillsammans med barnen. Genom att skapa en stimulerande lekmiljö behöver pedagogerna acceptera och stödja leken (Öhman, 2011). Förskolans miljö skall ha en struktur och vara utformad så att både vuxna och barn enkelt kan inleda olika aktiviteter. Samtidigt som den är strukturerad behöver den vara flexibel. Balansen mellan struktur och flexibilitet är viktig att hitta. Miljön ska utgå utifrån barngruppens intresse och behov vilket betyder att den ska vara föränderlig och delvis flyttbar beroende på vilka lekar eller teman barnen för tillfället intresserar sig på (Pramling m.fl. 2006).

3. Metod

I metodkapitlet beskriver jag olika val gällande forskningsmetodik, tillvägagångssätt och forskningsetiska riktlinjer. Jag beskriver fördelen med kvalitativ metod samt de metodval som har gjorts. Den metod jag har använt mig av är kvalitativ metod där jag intervjuade olika pedagoger till min datainsamling.

3.1 Kvalitativ

Syftet med min uppsats är att undersöka vad språkutveckling innebär för pedagogerna och hur de arbetar för att främja små barns språk samt hur pass viktigt är samspelet och den dagliga kontakten/kommunikationen med barnen för pedagogerna. När en ska samla in information till en uppsats så kan en använda sig av två olika metodansatser, vilka är kvalitativ och kvantitativ. ”Kvalitativ metod intresserar sig för meningar, eller innebörder, snarare än för statistiskt verifierbara samband” (Alvehus, 2014:20). Jag har valt att utgå utifrån kvalitativ metod då jag intervjuade olika pedagoger, på grund av att jag ville få djupare förståelse för pedagogernas svar. Med kvalitativ metod blir kontakt mellan forskare och deltagare personligare, samt att man får en djupare och fylligare data. Den kvalitativa metod kan vara bra att använda sig av när man ska intervjua personer. Till exempel om en intervjuare vill ta reda på intervjupersonens synsätt och tankar (Thurén 2004).

3.2 Intervjuer

Då jag använder mig utav intervjuer för att kunna få fram den empiri min studie grundar sig på, väljer jag att utgå från en kvalitativ metod. Detta för att undersökningen syftar till att få en djupare förståelse för hur varje pedagog (intervjuperson) arbetar för att stärka barns språk. Intervjuer är en bra forskningsmetod där en får möjlighet att veta hur en människa uppfattar sitt liv och sin värld. Om man använder sig utav denna metod har intervjuaren en chans att få en djupare bild av intervjupersonens tankar, drömmar, åsikter etc. (Kvale, 1997).

Under intervjusamtalen utgick jag ifrån en öppen intervjuform där intervjupersonerna fick tillfälle att berätta om deras synsätt, tankar och arbetssätt kring små barns språkutveckling. Intervjufrågorna (se bilaga 1) skrevs så värderingsfritt som möjligt så att intervjupersonerna

en god relation med intervjupersonerna, då valde jag att börja med några vanliga frågor som var lätta att svara på. Till exempel hur många pedagoger arbetar på små barns avdelning och hur länge de hade jobbat på förskolan. Huvudfrågorna var att pedagogerna skulle berätta om deras synsätt på barns språkutveckling, hur de arbeta för att främja den, samt hur pass viktigt är samspelet och den dagliga kontakten/kommunikationen med barnen är för pedagogerna. När jag ställde samman mina intervjufrågor, tänkte jag på vilka tankar och värderingar pedagogerna har om barns språkutveckling. Jag ville få in så mycket information som möjligt både negativa och positiva tankar. Innan jag började skriva min uppsats tänkte jag använda mig utav observationer, där jag observerade pedagogerna i olika situationer med barnen. Efter att jag har läst och studerat vad forskning säger om pedagoger och barns språk bestämde jag mig för att göra intervjuer istället. Därav att jag får en annorlunda kontakt med mina intervjupersoner samt djupare och utförligare svar som kan leda till följdfrågor. Som forskare måste en vara påläst inom området en forskar om, då är intervjuaren mer förberedd inför intervjuerna och det blir enklare med eventuella följdfrågor (Kvale, 1997).

Under intervjun kan intervjuaren bli orolig att det helt plötsligt blir tyst mellan frågorna, men det menar Trost (2010) att man inte ska bli. När intervjuaren har ställt en fråga till intervjupersonen ska denne ge utrymme till att fundera och komplettera svaret de ger. Intervjuaren ska undvika att lägga ord, avbryta eller ställa följdfrågor för snabbt. Där av att intervjupersonen kan bli förvirrad, tappar bort sig och tappar intresset (Trost, 2010).

3.3 Urval

Jag har intervjuat fem personer från fem olika förskolor i södra Skåne. Fyra utav intervjupersonerna arbetade som förskollärare och en var barnskötare. Vid val av intervjupersonerna så utgick jag utifrån en strategisk urval. Anledningen till mitt val av intervjupersonerna var att alla skulle arbeta på förskolor där de arbetar med konkreta arbetssätt och att de skulle arbeta med små barn. Då min studie grundar sig på pedagogernas syn på små barns språkutveckling och deras sätt att arbeta för att främja språket, får jag den information jag behöver. ” Genom ett genomtänkt strategiskt urval kan du på så sätt komma åt de delar av organisationen som redan på förhand kan antas vara intressanta att få information om” (Alvehus, 2014:67). De två första förskolorna Söderbo och Norrebo jag tog kontakt med arbetade med tema Babblarna i en avdelning på ca 12-15 barn (1-3 års) i syfte att utveckla intresset och där av språket. Österbo och Västerbo förskola arbetade med Bockarna bruse på en avdelning på ca 15 barn (1-3 års). Den femte förskolan (Solrosen)

arbetar med Babrafamiljen i en avdelning med ca 12 barn (1-3 års) där de flesta barnen var små barn (1-2år). Syftet var att väcka intresset för barnen till att samspela och kommunicera. Eftersom att alla pedagoger arbetar på olika sätt och har olika tankar fann jag det väldigt intressant hur deras arbetssätt och tankessätt skiljer sig från varandra.

3.4 Genomförande

Innan mina intervjuer tog plats tog jag kontakt med dem olika förskolorna och informerade dem om min studie och dess syfte. Jag informerade också samtliga förskolor att intervjuerna kommer att spelas in och de gav mig sitt godkännande. Forskaren lyfter synpunkter om hur man ska uppföra sig under en intervju. Det en ska tänka på när en tar kontakt med personerna är att vara kortfattad i sin förklaring och inte krångla till det (Trost, 2010). För att underlätta mitt arbete och bara kunna fokusera mig på vad pedagogerna sa spelade jag in alla intervjuer. Alla intervjuer som gjordes tog ungefär 25-30 minuter var. Tre av intervjupersonerna kände sig mer bekväma att utföra intervjuerna på deras arbetsplats, men vi satt i ett lugnt rum där vi inte stördes under samtalet. De andra intervjupersonerna utfördes i en cafeteria där de själva fick bestämma tid och plats. Vid själva intervjun är det viktigt att vara på en lugn och trygg plats där man kan hålla fokus (Trost 2010). Innan jag började med samtliga intervjuer informerade jag även att de när som helst kunde stoppa samtalet och inte behöva delta om de ångrar sig. För att följa vetenskapsrådets etiska principer har jag döpt om mina intervjupersoners förskolor till Söderbo, Norrebo, Österbo, Västerbo och Solrosen.

3.5 Forskningsetiska riktlinjer

Denna studie bygger på pedagogernas berättelse om deras synsätt och arbetssätt. Därav måste några riktlinjer följas. Detta individskyddskrav kan delas in i fyra huvudkrav.

Informationskravet - När jag skulle informera pedagogerna om mitt syfte så ringde jag dem alla och informerade dem. Sedan när vi träffades för intervjun så informerade jag dem igen och meddelade att de när som helst kan avbryta intervjun. Forskaren ska informera intervjupersonen om deras syfte i undersökningen och om vad som gäller för deras deltagande. Forskaren ska meddela om att deltagandet är frivilligt och att de när som helst får avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002).

Samtyckeskravet - Vid kontakt med intervjuarna och när jag hade förklarat syftet gav de mig deras samtycke att medverka i min studie. Forskaren ska ha deltagarens godkännande/samtycke (Vetenskapsrådet 2002).

Konfidentialitetskravet - Jag informerade samtliga pedagoger att de och förskolan kommer att vara anonyma i min studie och att jag kommer att ändra namnen. All information kommer att ligga i en säker box i min data där bara jag har tillgång till. De intervjupersonerna ska försäkras anonymitet, personuppgifterna ska förvaras på ett säkert ställe så att inte obehöriga kan ta del av dem (Vetenskapsrådet, 2002).

Nyttjandekravet- När jag är klar med min studie kommer jag att radera bort all data om samtliga pedagoger och deras förskolor. Det insamlande materialet om enskilda personer endast får användas för min studies syfte. Det får inte användas eller utlånas i andra syften (Vetenskapsrådet, 2002.

-

3.6 Validitet och Reliabilitet

Validitet omfattas att det som är tänkt att studeras verkligen studeras. I stora drag undersöker validitet om metoderna och den insamlade datan är korrekt och precis. När det syftas till giltigheten av forskningsdata, undersöker forskare om uppgifterna återger sanning och ifall informationen täcker studiens huvudfrågor. När forskningsmetodens giltighet studeras undersöks det ifall studien mäter konceptet och ifall den resulterar i exakta svar. Det är forskarens uppgift att ge en rimlig tolkning av studien (Denscombe, 2009:425).

Med reliabilitet åsyftas hur pålitligt materialet är, enligt Kvale & Brinkmann (2009). Om en studie görs av olika personer genom användning av samma metoder för liknande data där resultaten i båda studierna blir densamma, anses tillförlitligheten vara stark. När det gäller tillförlitligheten i en studie skall kraven uppfyllas för tillförlitlighet då en tydlig struktur har följts, där varje skede i studien har presenterats på ett tydligt vis och om samma studie hade gjorts av andra med samma metoder för liknande data skulle studien resultera i samma slutsatser (Kvale & Brinkmann , 2009: 263).

3.7 Analysförfarande

När intervjuerna var genomförda hade jag samlat in all data som jag behövde för att svara på syftets frågeställningar. Jag började med att lyssna igenom alla inspelade samtalen jag hade. Lyssnade på en och en och skrev ner allt som lyftes fram under inspelningen. Jag lyssnade om och om igen ett par gånger för att verkligen få med all material för att sammanställa intervjuerna. Detta tog ganska lång tid att göra, på grund av att jag hade många pedagoger och jag försökte få fram så mycket som möjligt. När jag skulle bearbeta min insamlade data försökte jag se likheterna och verkligen stärka detta genom att dela in svaren i olika rubriker för att sedan sammanställa resultatet (Innehållsliga kategorier). Detta var inte svårt på grund av att nästan alla pedagoger svarade ganska så lika. Kanske på grund av att alla förskolor var i samma kommun. När jag hade delat upp svaren försökte jag hitta mönster och se vad informationen kunde leda till för att kunna jämföra detta med forskningen jag har fått fram.

4. Empiri

I denna del har jag sammanfattat pedagogernas svar på intervjufrågorna om små barns språkutveckling. Pedagogernas synsätt, arbetssätt, vikten av samspel och kommunikation för pedagogerna och eventuella hinder. Sedan har jag analyserat empiri med teori och tidigare forskning i min analys.

4.1 Pedagogernas syn på små barns språkutveckling

På frågan om pedagogens syn på små barns språkutveckling svarade flera pedagoger att pedagogens roll är viktig, de menar att som pedagog ska en medvetet utmana barns intresse och leda samtalet vidare. Språket är vår främsta kommunikationsform anser de, både när det gäller verbalt och icke-verbalt (kroppsspråk och gester). På dem flesta förskolorna var det viktigt att hela tiden sätta ord på saker och att uttala orden på rätt sätt. Till exempel när en av pedagogerna citerar från ett barn ”titta lala”, då är det pedagogens ansvar att svara barnet med det rätta ordet ”ja titta lampan” säger pedagogen. De berättade att pedagogens roll är att initiera och uppmuntra kommunikation, att hjälpa barnen att bli deltagande och att hålla ”en röd tråd” i samtalet. En av pedagogerna svarade ”jag tror att pedagogen har en viktig roll i barns språkutveckling”. Där pedagogen tycker att en närvarande pedagog är viktigt och att skapa tillit samt att ge barnen tid och utrymme, ”gå in i leken när du blir inbjuden” uttrycker hon. Med det menar hon att då stör en inte barnet. För att hjälpa barnen att utveckla språket menar pedagogerna att de behöver hitta ett synsätt/arbetssätt att fånga barnens intresse. För att göra det måste en utgå från barns intresse och sedan utveckla den. Pedagogerna berättade om fördelen med att ha en grupp på (1-3 års) är att de yngre barnen lär sig av de större. ”Både pedagoger och de äldre barnen blir förebilder” sa en av pedagogerna. Dem flesta pedagogerna använder teckenspråk som stöd att stärka kommunikationen och för att utveckla språket. De menar på att barn som har svårt att tala kanske stegvis lär sig att uppfatta några ord genom att de använder sig av tecken. Pedagogerna berättar även att de använder sig av exempelvis sång, rim och ramsor, läsa böcker och utför olika aktiviteter med hjälp att olika material. Till exempel babblarna, bockarna bruse och babrafamiljen.

På två av förskolorna har de exempelvis satt fast figurernas bilder på golvet och väggarna. Dessa bilder ska hjälpa barnet (som inte har det verbala) att informera pedagogerna om vad de

vill hitta på för aktivitet, de behöver bara peka på bilden som ligger golvet för att någon ska förstå dem. Det fanns även bilder med olika tecken, där alla barn och pedagoger kan använda sig av för att kommunicera med varandra. Barnen kan gå och peka på en figur eller bild och säga ”baba” då vet vi att barnet är intresserad av att kanske lyssna på babblarna.

4.2 Pedagogernas arbetssätt

Här sa samtliga pedagoger att de använder sig av konkret material som till exempel babblarna, Bockarna bruse eller barbafamiljen. Där av att stärka barnens intresse när de ska utföra en aktivitet eller något liknande. Det samtliga pedagogerna ansåg var viktigt är att lyssna på vad barnen har för önskemål och tankar och sedan utgå där i från. Dock uttrycker en av pedagogen ”jag planerar mina aktiviteter på så sätt som jag alltid har gjort”. Då menade hon att pedagogen planerar aktiviteterna utifrån hennes tankar och idéer som sedan barnen utför. Detta sätt är inte som de andra pedagoger uttryckte då de utvecklar sina aktiviteter och idéer utifrån barnens intresse.

Två av pedagogerna arbetar på Söderbo och Norrebo förskola med barn i 1-3 års åldern och har Babblarna som tema, de båda uttryckte sig att babblarna är bara ett föremål för att stärka små barns intresse i olika aktiviteter de utför med barnen. Då de använder en av babblarna i olika sammanhang. (Babblarna är sex figurer i olika färger som skapades av professor Iréne Johansson för att stärka små barns språkutveckling). som symboliserar olika saker utifrån läroplanen http://www.karlstadmodellen.se. Vilket pedagogerna sa att ”då blir arbetet med små barns språkutveckling väldigt utvecklande och intressant för barnen”.

Västerbo och Österbo förskola har bockarna bruse som tema med barn i 1-3 års ålder. De båda menar att bockarna bruse var någonting barnen intresserade sig på och pedagogerna har varit som stöd och utvecklat processen. De började med att läsa boken bockarna bruse om och om igen tills att barnen började dramatisera utifrån boken.

Pedagogerna spelade in när barnen dramatiserade som de sedan visade upp för barnen och de tillsammans reflekterade och samtalade kring videon. De menade att ”barn runt treårsålder kan berätta vad de ser och berätta vad de sedan vill göra medan de mindre barnen använde

kroppsspråket, när de skrattar och pekar och benämner figurerna”. Pedagogerna anser att genom att samtala och kommunicera med barnen kan de utveckla språket och aktiviteterna.

På solrosens förskola har de barbafamiljen som tema med barn i 1-3 års ålder, deras arbete med barbafamiljen började när de läste boken som heter ”lärande i sagans värld”. Pedagogen och hennes kollegor blev inspirerade av boken och beslöt sig för att satsa på temaarbete med hjälp av sagor. De olika barbafigurerna används i arbetet med barnen. Barbafamiljen och alla deras underbara egenskaper kommer på besök dagligen under samlingarna och dyker även upp under de olika grupparbetena. Då menar pedagogen att ”de alltid har en idé om vad dagens aktivitet ska handla om”, till exempel ”i dag vill barbapappa gå till skogen och samla löv”. Genom att arbeta på detta sätt anser hon att barnens intresse hålls vid liv och barnen utvecklar språket genom att delta i gruppen med andra barn.

Utifrån alla intervjuer jag hade var det en pedagog som skilde sig från de andra pedagogerna. Den pedagogen berättade att de inte har börjat med något tema på grund av att förskolan är nybyggt och de är nyinflyttade. De dem sysslar mycket med är sång och sagor/flanosagor. Barnen satt ner i en ring och lyssnade på vad pedagogen berättade och visade. Då sa pedagogen att ”barnen hör olika ord, meningar och ser bilder”. Pedagogen menar att barnen tycker det är roligt med sång och att de ofta uttrycker att de vill sjunga i samlingen.

Samtliga pedagoger uttryckte att barnen är medvetna om vad som sker när de genomför sina samlingar och aktiviteter. Även om barnen kanske enbart sitter tysta och inte vill uttrycka sig menar samtliga pedagoger att de ändå kan ta till sig aktivitetens innehåll och form.

Upprepning av dem rätta orden är något samtliga pedagoger menar är viktigt för att stimulera barnens språkutveckling. Genom att barnen får höra samma saker under flera tillfällen tar de till sig det mer och mer för varje gång. Språkutvecklingen menar pedagogerna stimuleras också genom att de vuxna initierar till samtal när de är med barnen i olika sammanhang, att som pedagog inte rättar barnen vid felsägningar utan upprepar ordet på korrekt sätt och genom att ha tålamod när det kommunicerar med barnen.

4.3 Samspelets och kommunikationens betydelse för

pedagogerna

Pedagogerna anser att samspel och kommunikation är en huvudsaklig naturlig förmåga som alla människor utvecklar på något sätt. De är eniga om att alla har olika förutsättningar för samspel beroende på miljö, människor vi möter på vägen och vilka våra egna förutsättningar för samspel är. Två av pedagogerna uttrycker att samspel mellan barn kan vara både positivt och negativt. De menar att samspel är positivt när barnen leker tillsammans och när de lyssnar på varandra. Det kan vara negativt när barnen är själviska och bestämmande över andra barn. ”Det finns barn som har svårigheter i samspelet med andra barn” uttryckte en pedagog, då menar hon att pedagogerna måste vara närvarande i leken när barnen leker för att visa hur de kan göra istället. Pedagogerna anser att det är viktigt att miljön är anpassad för barns utvecklingsnivå. De menar på att miljön har stor betydelse för att utveckla barns samspel med varandra och locka barnen till lek. Alla pedagoger lyfter fördelen med att dela in barnen i mindre grupper. En pedagog menar att ”barn har större möjlighet att träna på kommunikationen, samspelet och turtagning med varandra och med pedagogerna om barnen är i mindre grupper”. En pedagog berättar att ”vi brukar filma barnen i olika situationer för att reflektera och studera barnen till att sedan kunna tolka barnets kommunikativa uttryck”. Alltså lära sig hur barnen kommunicerar. Hon menar på att barn är olika och de lär sig på olika sätt. Vissa barn börjar kommunicera snabbare med vadranda genom tal medan vissa barn använder kroppsspråket först. En pedagog berättar att ”jag brukar använda mig av rutinsituationer som till exempel vid blöjbyte, påklädning och vid matsituationerna för att och kommunicera med barn”. Vid en rutinsituation uttrycker pedagogen att ”man ska inte stressa utan istället ta god tid på sig, huvudsaken är att du samtalar med barnet, talar om kroppen och kläderna, låter barnet testa själv”. Samtalet mellan en pedagog och barn är viktigt anser flera pedagoger. Barnen måste känna sig trygga med dem och känna att de kan söka stöd och trygghet när barnen behöver det. Matsituationen är en av de bästa tillfällena att samtala med barnen men också ett bra tillfälle att låta barnen samtala med varandra, pedagogen kan vara tillgänglig ifall hon behöver styra samtalet eller utveckla det vidare.

räcker inte till. Det blir svårt med att ibland se det enskilda barnet eller att kunna sitta ner enskilt med ett barn eller två. Pedagogerna anser att med dessa barngrupper blir det tyvärr

barnpassning istället för en pedagogisk lärande.

En av pedagogerna lyfte fram miljöerna på förskolan, ”barnen har svårt att hitta ro och leka fint” säger hon, med det menar hon att de inte bara ska springa runt och runt och kasta leksaker på golvet. Hon berättar vidare att ”lokalerna är stora och att det blir svårt att dela av rummet så att det bildas olika miljöer som lockar till lugn lek”. En annan pedagog lyfter fram att alla pedagoger inte är intresserad av att inreda avdelningen eller inte bryr sig lika mycket. Där av menar hon att då blir det inte lika mysigt eller lockande för barnen. Pedagogen tycker själv om att inreda och funderar själv på att inreda avdelningen. Där av att hon ser att det är viktigt och till stor hjälp. En annan pedagog säger att en bra och en väl fungerande miljö kan ses som den tredje pedagogen.

Pedagogernas frånvaro är någonting alla pedagoger lyfter fram som ett problem/hinder på förskolan. De menar på att pedagogens frånvaro gör att pedagogerna inte alltid kan utföra de planerade aktiviteter. ”Då brister hela den planerade dagen och barnen får leka fritt, vilket kan leda till bara spring och bys” säger pedagogen. En kunnig vikarie är till stor hjälp när det finns en frånvarande pedagog, men pedagogerna anser inte att en alltid kan lämna en vikare själv med ett antal barn.

4.5Analys

De flesta pedagogerna ansåg att språket är vår främsta kommunikationsförmåga, både när det gäller det verbala och icke- verbala språket samt genom att sätta ord på olika föremål anser pedagogerna är ett sätt att utveckla bans språk. Strömqvist (2010) menar på att barns mening skapas både med verbala och icke verbala uttrycksformer som till exempel sång, drama, gester och miner redan när de är spädbarn. Håkansson (2014) och Jederlund (2011) menar på att barn sjunger egna sånger långt innan de utvecklar talet, de menar på att det är ett sätt att kommunicera med andra. I empirin berättar en av pedagogerna att pedagogernas närvaro och vikt är att initiera och uppmuntra kommunikationen samt att hela tiden samtala med barnen. Det genom att hålla en rödtråd. Barnen måste känna sig trygga med dem och känna att de kan söka stöd och trygghet när barnen behöver det. Detta styrker också Gjems (2011) i citatet ”Ur ett sociokulturellt perspektiv uppfattas språktillägnande som resultat av social interaktion och

som beroende av barns kognitiva, kulturella och sociala kunskapsstrukturer”(Gjems, 2011:45).

Sedan anser pedagogerna också att genom att hjälpa barnen utveckla språket måste de hitta ett synsätt/arbetssätt att fånga barnens intresse. För att göra det måste pedagogerna utgå från barns intresse och sedan utveckla den. Forskaren säger att i möte med barnen ska pedagogen välja ett arbetssätt som stödjer utvecklingen och som möjliggör för barns språk (Strömqvist. 2010). En lärande relation till barnen anser Brodin. M.fl. (1997) är ett måste för att utveckla barnens lärande. Utifrån relationen kan pedagogen hitta olika sätt att jobba med barnen. I denna studie kan en se att pedagogerna använder sig av exempelvis sång, rim och ramsor. Tema babblarna, bockarna bruse och barbafamiljen är också någonting de anser är bra för att fånga barns intresse samt att de kan utföra olika aktiviteter. Forskaren Weissenrieder (2008) betonar vikten i barnets aktiviteter samt att samtidigt kunna ge barnen bekräftelse och uppmuntrande till att leda aktiviteten vidare. I aktiviteten anser forskaren att en pedagog ska vara engagerande och kan stödja barnet till att ”frigöra språket”. Det genom att hela tiden samtala, benämna, beskriva och förklara för barnet om vad som har skett och ska ske. I empirin finner en att nästan samtliga pedagoger använder sig utav konkret material som till exempel babblarna, Bockarna bruse eller barbafamiljen för att stärka barnens intresse när de ska utföra en aktivitet eller något liknande. En av dem viktigaste aspekterna med dem konkreta materialen anser pedagogerna är att lyssna på vad barnen har för önskemål och tankar och sedan utgå från det. Då blir det mer intressant för barnen och små barns språkutveckling utvecklas.

Teckenspråk är någonting samtliga pedagoger tycker är en metod som stärker språket, inte bara för de barn med särskilt stöd utan för alla barn som inte har det verbala.

Samspelet och kommunikation anser pedagogerna är en av huvudsakliga tillgångarna som alla människor utvecklar på något sätt. Förskolans miljö och individer de möter är väsentligt för barns samspel. I empirin kan man läsa vidare att pedagogerna är eniga i att samspel mellan barn kan vara både positivt och negativt. Det positiva är när barnen leker tillsammans och lyssnar på varandra. Det är negativt när barnen är själviska och bestämmande. Sedan anser pedagogerna att en närvarande pedagog är viktigt speciellt när det finns svårigheter i samspelet och visa barnen hur de istället kan göra. Det sociala samspelet i en

med andra utvecklas språket. Stearns (2003) teori är att barn redan vid födelsen är aktiva individer som är beroende av samspel med andra människor för att kunna utveckla. Andra forskare (Hwang m.fl. 2003) styrker det sociala samspelet genom att de menar att utifrån barnens sociala erfarenheter och var språkinlärningen äger rum är en stor betydelse för det sociala. Likaså menar Eenfeldt (1989) i citatet ”Om vi på ett enkelt språk talar med barnet och talar som om man väntar sig svar, gör pauser, reagerar på barnets ljud osv, anses detta stimulera barnet till en snabbare språkutveckling till att fortare komma in i en språklig dialog med vuxna” (Eenfeldt, 1989 s.75).

Pedagogerna anser utifrån denna empiri att fördelen med att dela in barnen i mindre grupper är att pedagogerna har tid för varje barn och barn har större möjlighet att träna på kommunikationen, samspelet och turtagning med varandra och med pedagogerna. Rutinsituationer som (blöjbyte, påklädning och vid matsituationerna) är fantastiska situationer att kommunicera med barn. Vid en sådan situation anser pedagogen att inte stressa utan istället ta god tid på sig. Huvudsaken är att du samtalar med barnet, diskutera om kroppen och kläderna samt låter barnet testa själv. Svensson (2009) skriver om att ”det behöver finnas tid för att hjälpa barnet att utveckla yttranden och att tolka barnets yttrande” (Svensson, 2009:79).

I denna studies empiri har två av förskolorna exempelvis satt fast figurernas babblarnas och barbafamiljens bilder och teckenspråk på golvet och väggarna. För att hjälpa barnen att lättare kommunicera med andra. Pedagogerna anser att miljön har en stor betydelse för att utveckla barns samspel med andra barn och locka barnen till att leka ”fint” och stimulerande. I läroplanen 98/2010 står det att pedagogen har en stor påverkan på hur miljön på förskolan ser ut. Det är pedagogernas ansvar att utveckla miljön utifrån barnens behov och intresse. Forskaren Öhman (2011) samtycker att miljön ska bestå av utmaningar och möjligheter för att barnen ska utvecklas. Styrker vidare att det är pedagogernas uppgifter att skapa en stimulerande och inbjudande lekmiljö̈ tillsammans med barnen. De flesta pedagoger ser förskolans lokaler som ett hinder för att kunna stimulera barnen till lugna lekar. Lokalerna är för stora och svårt att skära av dem. Öhman (2011) anser att när det handlar om att skapa en stimulerande lekmiljö behöver pedagogerna acceptera och stödja leken. Med andra ord, se det positiva och göra det bästa av det. En av pedagogerna anser att göra lokalerna mysigt och lockande för barnen är viktigt och till stor hjälp. Där av att en bra och en väl fungerande miljö kan ses som den tredje pedagogen.

5. Diskussion

Små barns språkutveckling sker hela tiden och överallt. Med denna uppsats ville jag belysa pedagogernas arbetssätt och syn på små barns språkutveckling. Genom att intervjua de olika pedagogerna fick jag både teoretisk och konkret information om ”hur pedagogerna gör”, i dem fem olika förskolorna jag har varit i kontakt med. Som blivande förskollärare anser jag att en ska vara lyhörd och respekterande i kontakt med barnen. Visa barnen att man bryr sig om dem och att alltid försöka vara positiv. Det kanske inte alltid kommer att vara lätt men en kan åtminstone försöka. Samarbetet mellan pedagogerna är betydelsefullt för att kunna vara eniga i arbetet med barnen. Att tillsammans hitta olika arbetssätt att utveckla små barns språk är av huvudsak.

Nu i efterhand när jag tänker på min datainsamling skulle jag också vilja observera de olika pedagogerna på deras arbetsplats när de är aktiva med barnen för att se hur de arbetar för att främja språket. Då hade jag kanske fått mer data än vad pedagogerna sa under intervjun. Hade jag gjort om arbetet skulle jag valt att intervjua lika många pedagoger och förskolor men istället valt två olika kommuner. Detta för att se om där finns eventuella skillnader eller likheter.

Under intervjuerna med dem olika pedagogerna använde jag en bandspelare som jag spelade in samtalet mellan mig och dem. Vilket ledde till bra datainsamling men jag skulle ha tänkt på att ha med mig ett anteckningsblock där jag kort antecknade viktiga kommentarer som jag sedan hade kunnat använda som citat eller något liknande. På grund av att jag inte hade ett anteckningsblock fick jag lyssna på bandspelaren om och om igen flera gånger för att kunna citera någonting en pedagog sa.

6. Slutsats

Denna studie har sin grund i följande inledning:

Under flera omgångar har jag uppmärksammat pedagoger som bara kommunicerar med de barnen som är lite äldre och som redan kan det verbala språket för att då underlättar det situationen för pedagogerna.

Uppsatsens syfte var att undersöka vad språkutveckling innebär för pedagogerna och hur de arbetar för att främja barns språk samtidigt handlar den också om samspelet och kommunikationen/kontakten mellan barn och barn samt barn och pedagoger.

Frågeställningarna som skulle besvaras i denna uppsats var följande: • Vad innebär språkutveckling hos små barn för pedagogerna?

• Hur arbetar pedagogerna för att stärka de små barnens språkutveckling?

Enligt denna studie har man kommit fram till att vikten till små barns språkutveckling handlar mycket om den engagerande pedagogen. Pedagogens närvaro i barnens olika aktiviteter samt kommunikationen och samspelet dem emellan. Därav är det viktigt att pedagogen kan sätta ord och utveckla aktiviteten och barnens intresse till att vilja stanna kvar och arbeta vidare. Genom att utgå från barns intresse vid val av tema och arbetssätt är det mer utvecklande för barnen enligt pedagogerna. För att ofta handlar det inte om själva aktiviteten utan barnens närvarande och delaktighet. Arbetssättet spelar också stor roll för barnens språkutveckling enligt pedagogerna som intervjuats. Därav är det av intresse för små barns utveckling att pedagoger kan locka samt väcka intresse för barnen med hjälp av en figur. Miljön har en stor påverkan av små barnens språkutveckling anser pedagogerna, de menar att miljön stimulerar och hjälper barnen att samspela med andra. En väl stimulerad miljö anses vara oerhört pedagogiskt. Exempelvis lyfte alla pedagoger fördelen med att dela in barnen i mindre grupper för att barn har större möjlighet att träna på kommunikationen, samspelet och turtagning med varandra och med pedagogerna via mindre grupper.

7. Förslag till vidare forskning

Under studiens gång fann jag att förskolorna jag besökt och pedagogerna jag intervjuade arbetade med olika tema utifrån barns perspektiv. De ansåg att genom att arbeta på det viset utvecklades små barns språk. På grund av detta hade det varit intressant att ta reda på hur andra förskolor i Sverige arbetar. Som förslag till vidare forskning hade varit intressant att besöka andra förskolor i norra Sverige och jämföra dem med södra Sverige. Finns det likheter? Skiljer arbetssättet och lärandet hos barnen beroende på var man bor? Hur och varför?

8. Källförteckning

Alvehus, Johan (2014) Skriva uppsats med kvalitativ metod: En handbok, Liber AB Stockholm.

Arnqvist, Anders (1993) barns språkutveckling. Studentlitteratur, Lund

Bjar, Louise, Liberg, Caroline (2010) barn utvecklar sitt språk, Studentlitteratur Ab lund.

Bryman, A. (2002) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB

Brinkmann, S. & Kvale, S. (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Denscombe, M. (2009) Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.

Eenfeldt, Marie (1989) Barn och föräldrar i samspel. Stockholm: Liber. Gjems, Liv (2011) barn samtalar sig till språk. Studentlitteratur Ab lund

Hwang, Philip & Nilsson, Björn (2003) Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur. Håkansson, Gisela (2014) Språkinlärning hos barn. Studentlitteratur Ab lund.

Jederlund, Ulf (2011) Musik och språk- ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling och lärande. Stockholm: Liber AB

Kvale, S (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur Linö, R (2009). Det tidiga språkbadet. Lund: Studentlitteratur.

Lindgren, Ulla & Modin, Laila (2012). Barns tidiga språkutveckling. Malmö: Gleerup. Läroplan för förskolan. Reviderad 2010 – Skolverket

Pramling, Ingrid (1991). Barn och inlärning. Lund: Studentlitteratur.

Pramling Samuelsson, Ingrid., Sheridan, Sonja. (2006). Lärandets grogrund. Andra upplagan. Studentlitteratur

Stern, D.N.(2003). Barnets interpersonella värld. Ett psykoanalytiskt och utvecklings- psykologiskt perspektiv. Stockholm. Natur och kultur.

Svensson, Ann-Katrin (2009) Barnet, språket och miljön. Lund: Studentlitteratur. Svensson, Ann-Katrin (1998) Barnet, språket och miljön. Lund: Studentlitteratur. Thurén, Thorsten (2004). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber. Trost, Jan (2010). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet

Wedin, Åsa (2011). Språkande i förskolan och grundskolans tidiga år. Lund: Studentlitteratur AB.

Weissenrieder, Elisabeth (2008) Skapandets kraft- för kunskap och utveckling. Runa förlag Öhman, Margareta (2011) Det viktigaste är att få leka. Stockholm: Liber.

9. Bilagor

Intervjuguide

1. Vad har ni för synsätt på språkutveckling hos de små barnen?

2. Hur arbetar ni med barns språkutveckling?

3. Vad använder ni för verktyg?

4. Varför använder ni er av just det redskapet?

5. Utgår ni utifrån barns perspektiv? Varför?

6. Hur viktigt är det sociala samspelet och kommunikationen med de små barnen för dig?

7. Finns det några hinder som gör att ni inte kan utföra ert arbete? Vilka?