– med de sociala aspekterna i

Piteå Grönplan

– med de sociala aspekterna i

fokus

Förord

Det här är resultatet av 20 poängs examensarbete på utbildningen Fysisk Planering, Blekinge Tekniska Högskola.

Jag har under utbildningens gång brunnit för ämnen som rör stadens gröna rum och hur man med grönska kan förändra offentliga miljöer.

Erbjudandet om att skriva mitt examensarbete om Piteås grönstruktur gick därför inte att tacka nej till!

Piteå i mars 2006

”Alla stöter vi på hinder här i livet, men har man bara vänner så är det lättare att komma över dem” (okänd)

Tack till:

Mamma, pappa, Louise och Karl-Magnus Signe och Elsa

Mormor och morfar

Susanna, Pauline, Isabelle, Hanna, Ulrika, Karin, Susanne, Emelie, Sara, Britta och Emma

Sture, Elin, Fredrik och Alfred

Kollegorna på Miljö- och Byggkontoret, Piteå

Handledare Krister Gustavsson, bitr. handledare

Anita Larsson samt opponent Ulrika Gillberg

Sammanfattning

Detta examensarbete behandlar Piteås grönområden och vattenrum med fokus på Boverkets beskrivning av de sociala aspekterna, vilket menas hur vi människor använder stadens gröna rum. De ekologiska och kulturella aspekterna beskrivs dock även i examensarbetet, detta för att påvisa den samlade vikten av en stads gröna områden. Således är de gröna miljöerna bra för människan och samtidigt även viktiga livsmiljöer för växter och djur, samt att de hjälper till att ge staden en viss identitet.

Piteås grönområden har avgränsats till stadsnära rekreationsområden i form av stråk, motionsspår och friluftsområden samt vattenrum och parker. Examensarbetet innefattar även hur dessa ser ut och används vintertid. Genom inventering och analys av Piteås grönområden har det utkristalliserats vilka platser som bör få en ny utformning och nya användningsområden, nya förslag har därför utarbetats för dessa.

Platserna det rör sig om är följande stråk: Norra stranden, Stadshusområdet och Munksund-Klubbgärdet samt parkerna Pocketparken, Hotellparken, Lasarettsparken och den norra delen av Konstparken.

Att Piteås invånare till mycket stor del bor i villa (70 %) har visat sig ha inverkan på hur exempelvis stadens parker används. Har man egen trädgård använder man sällan de mindre parkerna i staden, medan man som boende i lägenhet kan använda de bostadsnära parkerna som eget uterum. De stora parkerna i staden med många faciliteter, såsom sittbänkar i olika vädersträck, vackra utblickar, lekplats eller café, lockar dock invånare ifrån hela staden.

Användningen av stadens parker skiljer sig även åt beroende på om de fungerar som en målpunkt eller ett stråk. Parker och grönområden som innefattas i ett grönt promenadstråk har en mycket hög andel

användare (detta både sommar som vinter) medan exempelvis de av stadens parker som är utpräglade målpunkter, istället har en ganska liten andel användare, och användandet är då som störst under sommarhalvåret.

På vintern blir användningen av de gröna miljöerna i staden ännu mer tydlig, då är det enbart fokus på uteaktiviteter dvs. syftet med utevistelsen är att röra på sig. Motionsspåren utnyttjas som skidspår, stråk och parker med stråkfunktion utnyttjas för promenader samt att vattenrummens is blir tillgängliga rekreationsområden för promenader, skidor, spark, skridskor och skoter.

Grönplanen innehåller även ett avsnitt om betydelsen av ljussatta miljöer i staden, och hur dessa kan göra att människor i större utsträckning rör sig utomhus under kvällstid.

Upplägg

Del 1 i denna Grönplan är ett inledande avsnitt som beskriver bakgrund, mitt syfte och den metod jag valt för att utföra detta examensarbete.

Del 2 är en teoretisk del, ”Betydelsen av parker och stadsnära natur” , där jag med hjälp av Boverkets litteratur reder ut begreppen grönområden ur ekologiska, kulturella och sociala aspekter.

I Del 3 implementeras Boverkets aspekter på Piteås grönområden.

De ekologiska och kulturella aspekterna av Piteås grönområden beskrivs för att sedan lämna plats åt inventeringen och analysen av stadens grönområden sett ur de sociala aspekterna. Stadens grönområden har då delats upp i: A. Rekreationsområden, B.

Vattenrum och C. Parker. Efter inventering och analys har jag sedan

utarbetat nya planförslag för de områden jag funnit lämpliga.

Innehåll

Förord 1

Sammanfattning 2

Upplägg 2

Del 1

Inledning 5

Bakgrund 5

Syfte 7

Metod 7

Inventering 7

Analys 7

Förslag 7

Del 2

Betydelsen av parker 9 och stadsnära natur

Ekologiska aspekter 8

Biologisk mångfald 8

Stadens hälsa 8

Kulturella (kulturhistoriska) aspekter 9

En stads gröna historia 9

Sociala aspekter 10

Tillgänglighet och Trygghet 10

Grönskans utformning för människor i olika åldrar 10

Del 3

Piteås grönstruktur 12

Ekologiska aspekter 12

Naturmark (skog, vattendrag och stränder) 12 Kulturmark (ängsmark, åkrar och betesmark) 12

Parker och Grönområden 13

Kyrkogårdar och Alléer 13

Villaträdgårdar 13

Övrig öppen mark/Impediment 13

Trafikgrönska 13

Kulturella aspekter 16

Sociala aspekter 18

A. Rekreationsområden 19

Stråk 20

Stråkens samband i staden 31

Motionsspår 32

Friluftsområde 35

B. Vattenrum 38

Vattenrum 1 – Södra fjärden 39

Vattenrum 2 – Strömsundskanalen 39 Vattenrum 3 - Norra Hamnens småbåtshamn 40

Vattenrum 4 - Norra Fjärden 40

C. Parker 41

Badhusparken 44

Södra Hamn 47

Uddmansgatan 51

Källboparken 53

Bergets park 55

Cecilsparken 57

Pocketparken 57 Hotellparken 62

Lasarettsparken 66

Konstparken 70

Övergripande förslag för stadskärnan 76

Vinterinventering 76

Ljussättning 78

Framtida grönska i stadskärnan 80

Källförteckning 83

Del 1 Inledning Bakgrund

Piteå kommun ligger i Norrbottens län och har en yta på 3087 km

, med 40 859 invånare (2005-12- 13). Staden flyttades till sin nuvarande plats år 1668 efter att tidigare varit lokaliserad i Öjebyn, 6 km nordväst om dagens stadskärna.

Piteås läge vid Bottenviken

gör att staden gränsar mot vatten i norr och söder. Stadens vattennära läge har därför stor betydelse för hur staden upplevs, både från land och från vatten. Piteå har en stor andel båtägare och stadens omgivande vattenmiljöer brukas av invånarna under den del av året vädret tillåter. Vintertid används isen som bildas på vattenrummen som rekreationsområden för promenader, skoter, spark, skridskor eller skidor.

De största gröna strukturerna i anslutning till Piteås stadskärna utgörs av tallskog med inslag av björk, vilka återfinns i de nordvästra och nordöstra delarna av staden. Dessa fungerar som två gröna kilar in mot centrala Piteå och utgör viktiga grönområden för människor, djur och växter. Denna tillgänglighet till naturen är mycket viktig och bör därför säkerställas för framtiden. Förutom nämnda grönkilar finns även gröna områden i anslutning till stadens industrier vilka består av lövskog, sly, öppen ängsmark samt tippningsplatser för asfalt och grus. Dessa plaster är otillgängliga för stadens invånare men fungerar som viktiga biotoper för växter och djur.

Piteå har en mycket stor andel villabebyggelse med egen trädgård och dessa bidrar till vad jag har valt att kalla visuell grönska, dvs.

grönska man ser, men som allmänheten inte kan utnyttja. Den centrumbebyggelse som finns idag är av mycket olika karaktär, från småskalig 1800-tals bebyggelse till 1960-talets lamellhus, och grönytan som finns mellan husen är begränsad.

Genom historien har Piteå haft få parker något som kan förklaras med att största delen av stadens invånare haft tillgång till egen trädgård. Då staden även var förhållandevis liten utgjorde det stora omlandet av grönska stora rekreativa områden för dåtidens invånare. Dagens Piteå har flertalet parker, spridda likt öar runt om i stadskärnan. Parkernas storlek, karaktär och funktion är mycket varierande allt ifrån stråk, vilka fungerar som vackra transportsträckor, till utpräglade målpunkter. En analys av stadens parker borde därför göras för att utröna vilka sorters parker det finns i Piteå, dess användningsområden idag samt framtida förbättringar som kan göras. Det är i och med den bristande informationen om stadens grönytor som Piteå kommun har efterlyst en Grönplan.

Piteå

Piteå, sett från söder

Kappa

Lövholme n Centrum

Svartudden Backen

Öjebyn Fårön

Hortlax

Klubbgärdet

Munksund

Låg bebyggelse Hög bebyggelse Industri

Sankmark Öppen mark

Skogshygge Barrskog Odlad mark

Lövskog

Vatten Piteå

Karta: Piteå kommun

Djupviken

Syfte

Syftet med mitt examensarbete är att ta fram ett förslag på en Grönplan för att således kunna säkerställa att dagens och framtidens Pitebor får tillgång till gröna och rekreativa miljöer. Detta genom att analysera dagens gröna miljöer och därmed komma fram till vilka grönområden som bör bevaras samt vilka som bör utvecklas.

Följande punkter innefattas i grönplanens syfte:

- Att fastställa de viktiga rekreationsområdena i Piteå.

- Att skapa ett bättre samband mellan befintliga grönområden, stråk och vattenrum.

- Att finna en bättre användning och utformning för de små och oanvändbara parker och platsbildningar som finns i Piteås stadskärna idag.

- Att finna bra användningar för de gröna ytorna vintertid samt skapa ett större intresse för utevistelse i stadskärnan under vinterhalvåret med hjälp av olika belysningsprojekt.

Metod

Inventering

Jag har valt att inventera Piteås grönområden, parker och vattenrum utifrån sociala, ekologiska och kulturella aspekter, tre begrepp som Boverket tar upp i sin bok ”Grönstruktur i städer och tätorter” (1994, s 23 ff) samt som även omnämns i kommunens Översiktsplan - fördjupning för Piteå stadsbygd (2001, s 72). Detta examensarbete kommer dock att ha tonvikt på de sociala aspekterna som syftar till hur vi människor använder stadens parker och grönområden.

Utblickar och kvalitéer i form av sittplatser, lekplatser, elljusspår etc.

medverkar till hur mycket och av vem parker och grönområden används. Tillgången på parker och grönområden samt tillgängligheten till dessa är även faktorer som spelar in på användandet av stadens gröna rum.

En inventering av de ekologiska aspekterna ska ge mig svar på vilka Piteås olika stadsbiotoper är samt hur kopplingen dem emellan ser ut. Kopplingen till omlandets natur är även viktig, med tanke på att sambanden dem emellan skapar större livsmiljöer för växter och djur.

Med den kulturella aspekten menar man att grönstrukturen är en del av vårt kulturarv. Trädgårdar, parker, kyrkogårdar och friluftsområden berättar om stadens historia och utveckling och är därför viktiga att ha kvar. I Piteås fall sker denna inventering med hjälp av litteratur- och bildstudier från Piteå museum.

Då Piteås grönområden byter skepnad på vintern skall även en vinterinventering göras, där fokus då ligger på hur ytorna används och ser ut vintertid. Vattenrummen kommer även de att ha ett annorlunda utseende och användningsområde vintertid.

Analys

Med hjälp av väsentlig litteratur beskrivs betydelsen av parker och stadsnära natur utifrån de sociala, ekologiska och kulturella aspekterna. Denna information tillsammans med genomförda inventeringar skall sedan ligga till grund för analysen av centrala Piteås gröna områden.

Analysen kommer att innefatta kvalitéer och brister i de gröna -, vita-, och blåa strukturerna (land, vinter, vatten) vad gäller tillgänglighet, funktioner och samband.

Förslag

Förslagsdelen går ut på att finna lösningar på de i analysen

framkomna och definierade problemen, detta genom att i text samt

illustrerande bilder beskriva mina tankar om hur Piteås grönstruktur

bör bevaras samt utvecklas inför framtiden!

Del 2 Betydelsen av parker och stadsnära natur

Stadens natur och parker har många olika betydelser, och i Piteås Översiktsplan 2001 (s 72) precis som i Boverkets ”Grönstruktur i städer och tätorter” (1994, s 23 ff.) syftar man till att det finns ekologiska, kulturella och sociala aspekter på detta.

Följande avsnitt bygger på litteraturstudier om grönskans betydelse

utifrån dessa aspekter.

Ekologiska aspekter

Gröna områden har viktiga ekologiska funktioner och biologisk mångfald är en grundläggande faktor för allt liv. Parker och naturområden är därför värdefulla miljöer för djur och växter samt att stadens grönstruktur har en viktig betydelse för stadens luftkvalitet och klimat.

Biologisk mångfald

Stadens tätortsnära natur samt parker och grönområden fungerar som biotoper för olika växter och djur. Man pratar om den biologiska mångfalden,

nnefattas av tre nivåer: artrikedom, genrikedom inom arten samt mångfalden av biotoper och ekosystem. För att den biologiska mångfalden i tätorten ska vara optimal är det av största betydelse att de gröna miljöerna i staden är länkade till varandra, då större livsmiljöer på så sätt skapas.

Vanligt förekommande stadsbiotoper är enligt Boverkets bok

”Stadens parker och natur” (1994, s 45 ff.):naturmark, kulturmark samt parker och grönområden. Naturmark innefattas av den tätortsnära skogen, våtmarker, sjöar, åar och stränder vilka alla är livsviktiga

biotoper samt även fungerar som utbildningsplatser för skolor och daghem. Inom kategorin kulturmark räknas betesmark, slåttermark, dammar och åkrar. Djuren men framförallt växterna på dessa platser är en del av vårt kulturarv och bör därmed bevaras till eftervärlden.

Parker och grönområden av olika storlek och kvalitet har betydelse dels som biotop (främst om dessa innefattas av vild natur) och dels som länk i den sammanlagda grönstrukturen. Kyrkogårdar och alléer med sina gamla träd tjänar som häckningsplatser för fåglar samt att träddungar i staden skapar täta buskage vilka även de bidrar till häckningsplatser och gömställen. Villaträdgårdar är, om de tillåts vara vildvuxna, en bra miljö för växter och djur samt att deras funktion som spridningskorrioder hjälper till att bevara den biologiska mångfalden. De s.k. överblivna ytorna i staden, impedimenten, består ofta av bergiga eller grusade områden och tjänar många gånger som viktiga områden för flora och fauna i tätortsmiljö.

Stadens hälsa

Gröna områden i staden har även betydelse för kvalitén på stadsluften. Stadens luft innehåller mycket luftföroreningar, damm och stoft vilket främst träden i staden kan hjälpa till att reducera.

Enligt Boverkets ”Gröna områden i planeringen” (1999, s 27) ökar mängden luftföroreningar ju mindre vegetation det finns i staden.

Grönskan i staden bidrar även till att höja luftfuktigheten, utjämna temperaturen samt erbjuda skuggiga platser för människor och djur.

Gröna partier av träd och buskar är ofta planterade utmed trafikleder som bullerskydd. Denna åtgärd motverkar dock bara bullret till en liten del, men den visuella avskärmningen bidrar istället till att vi psykologiskt upplever att bullret dämpas.

I grönområden finns det även stor potential att anlägga dammar,

bäckar och våtmarken till system för lokalt omhändertagande av

dagvatten. Genom att rena vattnet på detta sätt blir det således

mindre belastning på städernas reningsverk.

Kulturella (kulturhistoriska) aspekter

Med kulturella aspekter menar man att grönstrukturen är en del av vårt kulturarv. Trädgårdar, parker, kyrkogårdar och

friluftsområden berättar om stadens historia och utveckling och är därför viktiga att ha kvar. En stads gröna historia hjälper till att berätta om hur staden sett ut samt hur den har utvecklats för att se ut som den gör idag.

En stads gröna historia

Gröna områden i staden förstärker, enligt Boverkets ”Stadens parker och natur” (1994, s 59 ff.), platser samt hjälper till att ge dem en identitet. Tillsammans med byggnaderna, gatorna och vattnet bidrar de gröna områdena till att ge karaktär och stämning åt den byggda miljön. Det gröna som offentligt stadsbyggnadselement i svenska städer, är emellertid en någorlunda sen företeelse, detta då dåtidens städer var relativt små och hade ett stort omland av gröna ytor.

Torgen i staden hade inte den rekreativa funktion de har idag utan användes endast till marknadsplats. De välbärgade i staden hade dock inhägnade gårdar, s.k. kålgårdar, med odlingar och lusthus vilka var lokaliserade några hundra meter från hemmet. I de större svenska städerna fanns det ofta nöjesparker någon kilometer utanför stadskärnan vilka var enklare parker tillika utskänkningsställen som hade inrättats för folket från de lägre samhällsklasserna.

I de äldsta delarna av städerna fanns ofta en mycket liten andel offentlig grönyta, istället planterades träd och annan grönska inne på de privata gårdarna. På 1800-talet, då städerna växte snabbt på grund av industrialismen, blev behovet av offentlig grönska och parker större. Man ville föra in mer luft, ljus och vatten i stadsmiljön för att förbättra hälsosituationen för städernas snabbt växande invånarantal. Det skulle i staden finnas breda trädbevuxna avenyer,

fontäner och offentliga parker som skulle ge luften fritt spelrum.

Svenska städer hade även i sina idealplaner gröna breda stråk som skulle motverka spridningen av bränder, s.k. brandgator. I dåtidens ideal innefattades även de s.k. järnvägsparkerna. Runt om i landet, vid små som vid stora järnvägsstationer, har det funnits järnvägsparker och stationsträdgårdar som sköttes av trädgårdsmästare anställda på SJ.

Vid sekelskiftet 1900, hade arbetarrörelsen växt sig stark i Sverige

och i och med detta anlades folkparkerna. Dessa blev lokaliserade i

stadens ytterområden främst p.g.a. kostnadsskäl och för att

arbetarklassen skulle få komma bort från de många gånger

enformiga bostadsområdena. Runt den här tiden uppkom även

koloniträdgårdsrörelsen vilket gjorde det möjligt att odla egna

rotfrukter och grönsaker på en liten yta, ofta lokaliserad en bit

utanför staden. Trädgårdsstäder och egnahem, där hushållen gavs

utrymme att odla frukt och grönsaker, tillkom under 1900- talets

första årtionden. Under samma period byggdes storgårdskvarteren,

med medvetet utformade trädgårdar, trädplanterade gator och

förgårdar. I samband med nytänkandet inom stadsplaneringen på

1920-talet framkom även krav på att avsätta mark till parker och

rekreation, och under följande årtionden fram t.o.m. 1950-talet blev

en mycket expansiv period för anläggandet av parker i våra svenska

städer.

Under perioden för miljonprogrammet (1960-70 talet) låg

fokus istället på att skapa så många nya bostäder som möjligt och

planeringen av grönskan fick i många fall komma i andra hand.

Sociala aspekter

Gröna områden har en social funktion i det avseendet att de ger stadens invånare möjlighet till upplevelser och rekreation.

Tillgång till grönska är ett grundläggande behov för människan och har betydelse för livskvaliteten. Parker är även viktiga offentliga mötesplatser i staden.

Att vistas i grönområden ger enligt forskningen tydliga hälsoeffekter. Grönskan har många positiva effekter, den ger en stressreduktion och ökar koncentrationsförmågan. Stadens parker använder vi människor till olika ändamål, vissa parker är besöksmål där vi kan vistas en längre tid, andra är stråk som vi promenerar eller cyklar igenom. Stadens parker och rekreationsområden bör således vara flexibla och kunna nyttjas av alla. Med ”alla” menas alla människor, oavsett om de är funktionshindrade eller icke funktionshindrade, unga eller gamla, kvinnor eller män.

Tillgänglighet och Trygghet

Tillgängligheten till grönområden och parker avgör hur ofta dessa används, och finns det hinder av olika slag för att nå parken begränsas användandet. Enligt ”Gröna områden i planeringen ” (1999, s 34) kan ett hinder innebära hur långt det är att ta sig från hemmet/skolan till grönområdet/parken man vill besöka, avståndet avgör således om ett grönområde besöks eller ej. Dock har parkens/grönområdets storlek och antalet funktioner betydelse. Ju större ett område är och ju fler funktioner det innefattar desto längre avstånd kan folk tänka sig att färdas för att nå det. Vägen till grönområdet/parken kan även det utgöra ett hinder, detta om det finns olika barriärer utmed vägen. Dessa barriärer är allt som oftast större vägar eller järnvägar samt även psykologiska barriärer i form av otrygga områden eller kvällstid utmed dåligt upplysta vägar.

Själva grönområdet eller parken kan även upplevas som otrygg och

mörk kvällstid. Av rädsla för att bli utsatt för olika typer av våld vill människor, särskilt kvinnor, undvika mörka parker. Det är därför viktigt att parken har en god och jämn belysning samt att det finns alternativa vägar, gärna genom ett bostadsområde, att färdas på under dygnets mörka timmar.

Tillgängligheten till att NÅ grönområdet kan i många fall vara lättare än tillgängligheten I ett grönområde. Slingriga stigar och kuperad terräng gör stadsnära natur otillgänglig för människor med olika funktionshinder, rullstolsbundna samt människor med barnvagn eller rullator. Skogsvårdsstyrelsens rapport ”Tillgång till naturen för människor med funktionshinder” (2005, s 19) beskriver hur man genom att bredda motionsspår i skogen samt bygga spänger över de ytor som är för kuperade eller sanka, skapar en ökad tillgänglighet till naturen även för dem med nedsatt rörelseförmåga. Dock måste man vid anpassning av naturen göra en avvägning mellan behovet av handikappanpassning och behovet av att kunna uppleva den orörda naturen. Olika prioriteringar måste kanske göras i olika områden, dvs. det kan vara svårt att skapa tillgänglighet i alla stadens grönområden utan att förstöra områdets karaktär av orörd natur.

Parkerna i staden är däremot lättare att åtgärda vad gäller underlag, då dessa oftast ligger på plan mark där man kan anlägga breda gångstigar av material med god framkomlighet.

Grönskans utformning för människor i olika åldrar

Vart i livet vi som människor befinner oss påverkar vilka slags parker och grönområden vi vill använda och besöka. Människor i olika åldrar har olika krav på hur de gröna områdena ska vara uppbyggda och vad de ska innehålla för olika typer av målpunkter, ex lekplats, café, motionsslinga, bänkar, utblickar, promenadstråk.

Med stöd utifrån forskarna Patrik Grahn och Mats Libergs resultat

(Människans natur- Det grönas betydelse för vårt välbefinnande 1998 s 87ff.),

redovisas i detta avsnitt hur fyra olika ålderskategorier ser på grönområdens utformning och användning.

Barn

För barn innebär bra och trevliga utomhusmiljöer, enligt Patrik Grahn, miljöer som inte är tillrättalagda. Med detta menas områden där barn fritt utifrån fantasin bestämmer vad lekarna ska innehålla.

Ett skogsbryn är ett bra exempel på dessa miljöer för spontanlek.

Genom barns tillgång till lekplatser i skogen eller på vildvuxna områden ökar deras finmotorik, balans samt stimuleras fantasin.

”Tillrättalagda” lekparker har dock också stora fördelar. Den bostadsnära lekplatsen används till spontana lekar medan stadsparkens lekplats istället blir ett utflyktsmål tillsammans med föräldrarna.

Ungdomar

Ungdomar söker olika sorters platser och forskaren Mats Lieberg talar om s.k. reträttplatser, interaktionplatser och frizoner. Med reträttplatser menas undangömda platser där man tillsammans med kompisar kan uppleva meningsfulla och intressanta saker. Platsens funktion är att vara ett gömställe för att komma undan vuxenvärldens syn och kontroll. Interaktionsplatser är platser där man kan visa upp sig och sina färdigheter i det offentliga rummet, och därmed konfronteras med vuxenvärlden. En frizon räknas till de områden som ungdomar gör till sina egna, ofta till följd av att man vill testa gränser eller t.ex. utöva olika typer av sportaktiviteter.

Vuxna

Vuxna har enligt Patrik Grahn ett behov att vistas i en tyst och rofylld miljö. Grönområdena ska helst inte vara konstlade utan kännas naturliga med mycket grönska, samt att man vill slippa skräp och trängsel. Grönområdenas kvalité ska vara att man har friheten

att kunna röra sig otvunget utan påminnelse om stadens stressiga miljöer, och därmed koppla av.

Äldre

Nära och lättillgängliga parker och naturområden har stor betydelse

för äldres utomhusvistelser, har man dessutom nedsatt

rörelseförmåga är detta extra viktigt. Patrik Grahn påpekar att äldre

människors tillstånd förbättras i gröna miljöer där de känner igen

sig, i naturen eller i traditionellt utformade parker, innehållande

växter som de gamla känner igen från den egna trädgården eller

föräldrahemmet. För de äldre människor som inte längre är så

rörliga och inte har förutsättningar att ta sig hemifrån, upplevs

grönska från bostaden som mycket betydelsefullt. Med andra ord är

gröna miljöer runt hemmet viktiga, detta inte enbart för äldre utan

för alla ålderskategorier, då gröna ytor att vila ögonen på upplevs

som rofyllda och avstressande.

Del 3 Piteås grönstruktur

Detta examensarbete fokuserar på hur vi människor använder Piteås gröna rum, dvs.

ett grönområdes sociala aspekter. Jag har dock även valt att beskriva Piteås grönstruktur utifrån de ekologiska och kulturella aspekterna för att ge läsaren en samlad bild av hur viktiga samtliga aspekter är för stadens gröna områden.

Ekologiska aspekter

I följande text beskrivs Piteås grönstruktur utifrån de ekologiska aspekterna. Grönstrukturen har jag delat upp på de olika stadsbiotoper som Boverket talar om i boken ”Stadens parker och natur” (1994, s 45 ff.).

Naturmark (skog, vattendrag och stränder)

De stora strukturerna i Piteås omland är barrskogen och odlingslandskapet. Det förstnämnda sträcker sig likt två kilar in i staden, i nordöst - och nordvästlig riktning, och fungerar som viktiga biotoper för växter och djur. Piteås norra älvstrand fungerar till viss del som en spridningskorridor mellan dessa barrskogsområden.

Den lövskog som finns i anslutning till staden är främst lokaliserad vid vattennära lägen. Artrikedomen av växter är större i lövskogen än i barrskogen, dels finns flera sorters träd samt att undervegetationen även innefattas av fler olika typer av växtlighet.

Vattnet är högst påtagligt i Piteå och det är främst utmed norra älvstranden som vattenlinjen är nåbar för djur. Södra älvstranden är däremot till största delen otillgänglig, då denna sida är påtagligt

påverkad av människan. Skyddsområdena till industrierna i söder (läs vidare under stadsbiotopen Övrig öppen mark/Impediment) fungerar dock som tillflyktsorter för djur och växter. Övriga vattendrag och våtmarker i Piteå finns främst utanför staden med undantag av Lomtjärn och Ringiusviken som båda ligger i anslutning till infarterna i Piteå. Vintertid då vattnet fryser till is skapas dock nya och i många fall genare vägar för djuren att färdas via.

Kulturmark (ängsmark, åkrar och betesmark)

Ängsmarken i staden är en fristad för framför allt växer där dessa tillåts växta fritt men slås några få gånger per år. Dessa områden omfattas av många olika arter men till huvuddelen av olika sorters gräs och fräken, men även av maskrosor, hundkex, nävor, smörblomma och klöver.

I de sydöstra och sydvästra delarna av Piteå består omlandet av odlad åkermark. Detta ger ett öppet landskap med till viss del dungar av lövskog.

Parker och Grönområden

Piteås parker ligger spridda runt om i stadskärnan vilket gör att de har ett mycket litet samband till andra gröna miljöer. Parkernas placering

Stig genom barrskog Norra stranden

kan således liknas vid öar i staden. Denna placering gynnar främst fåglar och insekter. Det finns dock några undantag, och det är parkerna Södra hamn och Konstparken, samt till viss del Badhusparken som är lokaliserade i anslutning till omgivande natur och på så vis bildar gröna stråk som växter och djur kan använda som spridningskorridorer.

Kyrkogårdar och Alléer

Piteås kyrkogård är lummig då den omges av höga björkar samt flera björkalléer inne på kyrkogården. Området skulle kunna fungera som biotop för mindre djur samt för olika fågelarter. Växtlivet däremot har ingen större behållning av kyrkogården som livsmiljö då denna underhålls för att undvika att vilda arter sprider sig i den tuktade miljön. Piteå har flera björkalléer längsmed vägar samt gång- och cykelvägar. Dessa fungerar inte bara som gröna visuella stråk utan utgör viktiga gömställen och häckningsplatser för stadens fåglar.

Villaträdgårdar

Piteås gröna områden påverkas av att den största delen av Piteås invånare, närmare 70 %, bor i villa med tillgång till egen trädgård.

Villaträdgårdar bidrar till visuell grönska samt kan hjälpa till att skapa biotoper för växter och djur, främst om dessa ligger i anslutning till naturen eller större grönområden.

Övrig öppen mark/Impediment

I anslutning till Piteås stadskärna finns två stora industrier, Lövholmens sågverk och Kappa Kraftliner som båda kräver skyddsområden, vissa delar instängslade. Dessa områden är en viktig häckningsplats för fåglar samt att andra djur kan ta sin tillflykt till ridåerna av sly och lövträd, som både återfinns innanför samt utanför stängslen.

Trafikgrönska

Centrala Piteå har en stor andel s.k. trafikgrönska i form av klippt gräs och buskage vilka fungerar som buffertzoner längsmed de större vägarna i staden (samt tippningsplats för snö vintertid). Dessa zoner hjälper till att skapa grönska i stadens trafikrum och på så sätt minskas påtagligheten från trafiken något. Trafikgrönskan dämpar vägarnas buller till en viss del men har till största delen en psykologisk effekt.

Det är vägarna, järnvägen och stadens verksamhetsområden som är de största barriärerna i staden och dessa gör att grönområden på många ställen blir avskärmade från varandra. (se karta s 15)

Platsbildning, Källbo park Nygatans björkalléer

Impedimentmark i närheten av Kappa Trafikgrönska längsmed Sundsgatan