Verksamhetsrapport
efter granskning av platsgaranti och kvaliteten i förskolans pedagogiska uppdrag vid förskolan
Skogvaktartorpet, Huddinge kommun
Innehåll
Inledning
Bakgrundsuppgifter om förskolan Resultat
Syfte och frågeställningar Metod och material
Inledning
Skolinspektionen genomför en kvalitetsgranskning av platsgaranti och kvali- teten i det pedagogiska uppdraget i förskolan under hösten och vintern
2015/16. Granskning av platsgaranti genomförs i 19 kommuner och granskning av kvalitet i det pedagogiska uppdraget genomförs i 11 av dessa kommuner.
Utifrån en riskanalys, som bland annat innefattar andel förskollärare, grupp- storlek och personaltäthet, har 43 förskolor valts ut i de 11 kommunerna. För- skolan Skogvaktartorpet, i Huddinge kommun ingår i detta urval.
Förskolan Skogvaktartorpet besöktes den 28 och 29 oktober 2015. Ansvariga in- spektörer har varit Inga-Lill Svensson och Lena Godin. I denna rapport redovi- sar inspektörerna sina iakttagelser, analyser och bedömningar. Förutom en re- dogörelse av kvalitetsgranskningens resultat ges även en kort beskrivning av granskningens syfte, frågeställningar och genomförande.
När kvalitetsgranskningen är avslutad i sin helhet, redovisas de samlade resul- taten. För de förskolor som ingått i granskningen ger rapporten en referensram och en möjlighet till jämförelse med förhållanden på andra förskolor. Den en- skilda rapporten kan därmed sättas in i ett större sammanhang.
Begreppet undervisning i förskolan
I förarbetena till den nya skollagen (Prop. 2009/10:165) tas begreppet undervis- ning upp. Här framgår att regeringen anser att det är angeläget att begreppet undervisning definieras på ett sådant sätt att alla skolformer kan omfattas. I förskolans läroplan talas i dag inte om undervisning. I stället beskrivs den pro- cess som syftar till ”utveckling och lärande”.Begreppet undervisning ska enligt regeringens uppfattning ges en definition som är anpassad för såväl förskola och fritidshem som skola och vuxenutbildning. Definitionen av undervisning måste vara relevant för alla skolformer. Undervisning blir med regeringens ställningstagande ett nytt begrepp i förskolan och fritidshemmet. Det är därför viktigt att klargöra att begreppet undervisning ska ges en vid tolkning i dessa verksamheter.
I förskolan bildar omsorg, utveckling och lärande en helhet i undervisningen.
Det är förskollärares och annan personals uppgift att följa, stimulera och ut- mana barnens utveckling och lärande. Att förskolan och fritidshemmet omfat- tas av begreppet undervisning förändrar inte verksamhetens uppdrag och in- nebär inget ifrågasättande av den pedagogik som används där. Användandet av begreppet undervisning i dessa verksamhetsformer syftar således inte på nå- got sätt till att förändra verksamheterna eller arbetssätten.1
Bakgrundsuppgifter om förskolan Skogvaktartorpet
Skolinspektionen har besökt förskolan Skogvaktartorpet, avdelningen Fjärilen i Huddinge kommun. På förskolan finns två avdelningar.
Avdelningen Fjärilen har 19 inskrivna barn i ålder 2-5 år. Inom avdelningen ar- betar en legitimerad förskollärare med behörighet att undervisa i förskola, 87 procent, två barnskötare som arbetar heltid samt en barnskötare på halvtid.
Angränsande avdelning, Nyckelpigan, har 19 barn och tre heltidstjänster, dock ingen legitimerad förskollärare.
Förskolan leds av en förskolechef med hjälp av en biträdande förskolechef.
Förskolechefen ansvarar för ytterligare tre förskolor.
Personalen på avdelningen Fjärilen arbetar tillsammans men fördelar arbetet utifrån utbildning och erfarenhet. Förskolläraren har det övergripande pedago- giska ansvaret för arbetet på avdelningen Fjärilen. Förskolechefen har inte för- tydligat förskollärarens ansvar utifrån riktlinjerna i läroplanen för förskolan i arbetslaget. Det finns ett nätverk för förskollärarna i de förskolor som förskole- chefen ansvarar för och där finns det möjlighet att diskutera undervisning me- nar förskolläraren.
Personalen strävar efter att gruppera barnen utifrån intressen men även utifrån ålder. Under rörelseaktivitet kan de äldre barnen exempelvis gå på en längre promenad medan de yngre stannar på förskolan och har rörelselek inne eller ute.
Avdelningen har två tamburer, en för skor och en för kläder. Klädtamburen le- der in till avdelningens tre sammanhängande rum. Största rummet är ett kom- binerat lekrum och matrum uppdelat i tre delar. Till detta större rum gränsar två mindre rum varav ett är vilrum. I tamburen finns också ingångar till avdel- ningens ateljé, skötrum samt förskolans kök.
1 Prop. 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet s 217-218
Utomhusmiljön består av en större gård som omgärdas av ett staket och ett högt plank. På gården som är asfaltsbelagd finns två rutschkanor, en mindre koja, en stor sandlåda samt en bod med leksaker.
Undervisning i förskolan
På avdelningen Fjärilen används inte begreppet undervisning. Personalen ut- trycker att de använder ordet lärande och att det sker under hela dagen. Man tar vara på det som barnen lyfter i stunden och fördjupar det i exempelvis te- maarbetet. Förskollärarens uppfattning är att ”undervisning är för mig att inte ställa frågorna och förvänta mig färdiga svar”. Undervisning är, menar förskoleche- fen, när personalen inhämtar ämneskunskap utifrån barnens intressen och där- efter tillför ny kunskap för att expandera barnens intresseområden.
Resultat
1. Den språkliga och kommunikativa interaktionen mellan barn och perso- nal används för att stimulera och utmana barnet
Inom detta område granskas hur förskolläraren och annan personal stimulerar och utma- nar barnets utveckling och lärande. Barnen ska uppleva att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker och stimuleras till att använda hela sin förmåga. Förskolläraren, som ansvarar för undervisningen, ska se till att arbetet utförs på ett sådant sätt att barnen ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper. Detta förutsätter att personalen är lyhörd och uppmärksam. Vidare grans- kas hur personalen tar tillvara barnens vetgirighet och nyfikenhet och hur de stärker bar- nets tillit till den egna förmågan. Undervisningen granskas med fokus på hur personalen använder språk och kommunikation i interaktion med barnet/barnen så att det leder till ett förändrat kunnande och en ny förståelse hos barnet. Därutöver granskas hur personalen använder barns lek som verktyg för lärande. Förskolechefen har som pedagogisk ledare an- svar för förskolans kvalitet och det övergripande ansvaret för att verksamheten bedrivs en- ligt uppdraget som helhet.
Lyhördhet och uppmärksamhet
Personalen på avdelningen Fjärilen är lyhörda och uppmärksammar barnen under de dagar som Skolinspektionen är på besök. Förskolechefen beskriver i intervjun att personalen ”stannar upp och följer barnen, finns barnfokus”.
I tambursituationen ser en personal barnet som försöker att klä på sig overal- len, ”härligt, bra, nu ska bara armarna i”. De vuxna ställer även frågor kring bar- nens upplevelser av dagen eller lyssnar till något som barnen berättar.
Personalen uppmärksammar både de verbala och icke verbala tecken som bar- nen ger. Tre barn utforskar i en lek vad som flyter alternativt vad som sjunker.
Ett barn ställer sig bakom kompisarna och försöker se över ryggen på dem vad som försiggår. Den vuxne som sitter med i leken, uppmärksammar barnets in- tentioner, sträcker fram handen till stöd och säger ”kom, här finns en stol”. Under denna fria lek blir det tid för en fruktstund innan uteleken. I stället för att de vuxna beslutar att alla barnen ska äta frukt och därmed avbryta den pågående aktiviteten så erbjuds barnen att gå ifrån för att äta frukt eller stanna kvar i sin lek. Förskolläraren uppger i intervjun att hon är ”angelägen om att barnens lek inte ständigt ska avbrytas”. Hon anser att ”man måste stanna upp och lyssna, att ru- tinerna inte går för fort”.
Under en promenad uttrycker några barn sitt missnöje med situationen att gå i led, de kivas med kompisar och det är långt att gå. Personalen stärker barnen med att uppmuntra dem ” ni har starka ben”, en vuxen räcker fram sin hand och säger ”här finns en hand”. I intervjun reflekterar de vuxna som deltog i prome- naden att den möjligen blev för lång för barnen efter ledigheten. Personalen be- tonar i samtalet att vara lyhörd är också att ” … komma tillbaka och tänka på vad barnen säger”.
Stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter
Arbetslaget är positiva i tonfall och stödjer barnen för att förstärka barnets be- fintliga kunskaper och bekräftar lärandet. Ett barn knäpper sina overallbyxor och den vuxne säger ”du har lärt dig jättemycket, du har klätt på dig alldeles själv”.
Ett annat barn kan inte dra upp dragkedjan på sin jacka, en personal stödjer verbalt ”kom, ska jag visa” samtidigt som hon visar barnet hur dragkedjan ska dras upp. Den vuxne ger sedan barnet tid att själv prova att dra upp dragked- jan ”nu kan du…” och visar tillit till barnets förmåga att klara vardagliga prak- tiska saker själv, vilket stärker barnets förmåga inför kommande påklädningssi- tuationer.
Personalen tar även vara på tillfällen att utveckla begrepp exempelvis i tambur- situationen och benämner på huvudet, under hyllan, ett par - två stycken, äldre och yngre. Under promenaden nämndes bakom, framför, bredvid och inför vi- lan, ”idag ska vi läsa en bok, inte som igår, då lyssnade vi på band”.
I matsituationer observeras flera tillfällen där personalen tar tillvara ögon- blicken för att uppmuntra. De visar tillit och stöttar barnen i att prova själv för att lära sig. Barnet som blir tillfrågad av en vuxen om mjölk eller vatten, pekar och svarar, ”mjölk”. Den vuxne frågar ”vill du prova själv”. Barnet skakar ne- kande på huvudet och säger ”nej” men den vuxne fortsätter uppmuntrande ”vi kan prova tillsammans”. Barnet tar mjölkkartongen och tillsammans häller de upp mjölken och den vuxne följer upp med ”du får säga stopp”. Det yngre barnet sträcker sig över bordet efter smör. Pedagogen som uppfattar att barnet själv vill prova att bre sin smörgås, stöttar under tiden ett annat barn som öser upp soppa. När det yngre barnet stoppar smörkniven i munnen vänder pedagogen sig mot barnet, lägger armen om barnet och frågar ”ska vi hjälpas åt med det sista? … bra, du kan”. I matsituationer förs även dialog kring maten ”det var en liten smörgås och mycket smör” varvid barnet svarar ”en elefant är större” vilket le- der samtalet vidare till ett nytt ämne.
Samtidigt vid bordet bredvid är det en annan personal som verbalt utmanar barnen till att lära sig nya färdigheter, ”nu kan ni ta pannkaka och prova att dela”.
Ett barn säger ”kan inte” varvid personalen svarar ”du ska få ett tips, rulla den så går det lättare att dela”. Ett barn vill försöka. ”Jättebra, ser du att det går, lägg lite kraft i kniven” uppmuntrar den vuxne. Barnet ser nöjd ut när det är färdigskuret och säger ”nu blev det bitar” och börjar räkna. Den vuxne lyssnar när barnet räk- nar och bekräftar ”bra, du har skurit sju bitar”. Under matsituationer samtalas även om händelser utanför förskolan. Ett barn uppmärksammar att det är färre barn runt matbordet än vanligt och undrar varför det är så. Pedagogen berättar att det är höstlov för skolbarn, syskon till de frånvarande barnen. Förskoleche- fen uppger att personalen försöker följa barnens intressen och utmanar barnen vidare i det som de vuxna lyssnar in. Som exempel ger hon ett besök till vatten- tornet. Barnens intresse för vattentornet gled över till vatten vilket barnen nu utforskar i sitt temaarbete.
I ett fåtal tillfällen under Skolinspektionens besök noteras att det finns en viss differens i hur personalen tar tillvara situationer för att utveckla dessa vidare.
Det framkommer i samtal med arbetslaget att de är medvetna om sina olikheter i utbildning och förskolläraren utrycker i intervjun ”våra erfarenheter skiftar mel- lan oss … jag försöker vara en god förebild”. I en lek med vatten inne i skötrummet finns två barn och en personal. Barnen leker med vattenflaskor. Ett barn tar en plastvisp och börjar vispa i vatten så det blir bubblor ”det funkar inte” säger bar- net. Den vuxne svarar, ”vi får laga den”. Här finns ett tillfälle att utmana som inte tas tillvara. Nästa barn trycker ner en flaska under vattnet, det hörs ljud och den vuxne ställer frågan ”vad är det som låter” men uppmärksammar inte
svar och fullföljer inte dialogen som kan leda till en expansion av barnets kun- skap.
Barnens vetgirighet och nyfikenhet
Det förekommer en riklig kommunikation mellan barn och vuxna. Barnens vet- girighet och nyfikenhet tas tillvara av personalen både i spontant uppkomna samtal och i planerade och fria aktiviteter. I förmiddagens samling använder förskolläraren bilder från temaarbetet med vatten. Det finns en igenkännings- faktor hos barnen och barnen visar intresse över att titta på bilderna. Förskollä- raren utmanar barnen med frågan ”kommer ni ihåg?” och tar till vara barnens kunskaper om det pågående temat när de svarar ”de kom som droppar”. Sedan fortsätter förskolläraren med bilderna och frågar ”vad händer nu?”, för att skapa nyfikenhet och för att utveckla dialogen vidare. Övrig personal deltar i sam- lingen genom att de stöttar barnen exempelvis genom att de pekar på en bild som visas. De lyssnar även in barnen med lågmäld verbal och icke verbal re- spons och håller ett barn som är oroligt i handen. Samlingen blir också en intro- duktion till dagens aktivitet. Den vuxne berättar att de ska gå på en promenad till en bestämd plats för att försöka hitta vatten att utforska. Samlingen avslutas med att de äldre barnen tyst smyger ut till tamburen.
Personalen visar intresse och tar till vara på tiden i tambur- och matsituationer genom att föra samtal med barnen. Ett barn berättar under en påklädningssitu- ation att ”när det regnar så åskar det”. En vuxen bekräftar att det kan hända ibland. Barnet avbryter sin påklädning och visar den vuxne fysiskt, hur det ser ut när det åskar och hämtar sedan en bok från sin hylla. Personalen lotsar bar- net vidare genom att titta i boken och ger kommentarer kring åskan. Fortsätter med att säga att hon håller boken medan barnet klär på sig, så kan de titta ge- mensamt i boken senare.
Arbetslaget uppger att de tar till vara barnens vetgirighet och nyfikenhet ge- nom att vara nära barnen. De nämner även att de hjälper varandra att lyssna in och tillvarata vad barnen hittar och gör, för att få tag i deras intressen. Barnet lägger ett förstoringsglas i smutsigt vatten. Tar sedan upp förstoringsglaset och sätter det på en förstoringsburk och ”ser regnbågen”. ”Så spännande, får jag titta”
svarar en personal. Under promenaden påträffas en död råtta vilket väcker bar- nens nyfikenhet, ett barn frågar ”är den mätt? Den vuxne svarar ”jag vet inte, vad tror ni har hänt med den?” Ett barn svarar ”den är död”. Barnen ställer sig runt råt- tan, de har olika teorier, någon tror sig se blod. Ett annat barn kommenterar
”klappa den inte, den kan vara giftig”. På väg tillbaka stannar de åter upp vid råt- tan som fotograferas. Barnen upptäcker nya saker på råttan att diskutera ”ögo- nen är stängda …?” Personalen berättar att de använder projektorn när de tittar
på foton tillsammans med barnen och reflekterar över vad de sett eller gjort.
Arbetslaget uttrycker i intervjun att de tar reda på vad barnen lär sig ”genom att fånga upp det i dialoger med barnen”.
Tre barn sitter med en personal som svarar på ett påstående från ett barn ”skoja får man göra” ett annat barn säger högt ”men hen ljuger”. Den vuxne svarar lugnt
”ljuga får man inte göra, det är fel. Att skoja då kan det vara att man skrattar”. Barnet frågar ”men luras får man?” Den vuxne försöker sätta in ordet ”lura” i ett sam- manhang för att ge en förklaring. Förskolechefen uppger att personalen tar vara på barnens vetgirighet och nyfikenhet i olika sammanhang genom att de ”inte bara går vidare utan stannar kvar i det de håller på med”.
Barnets lek som verktyg för lärande
I det största rummet pågår ett flertal olika aktiviteter utifrån barnens ålder och intressen. Personalen deltar i leken genom att de tillför material som utmanar barnen så att leken kan expandera och utvecklas. Under en aktivitet där ett barn bygger ”flygplan”, säger barnet ”nu kan den flyga på vatten”, vuxen ”då kanske vi ska prova om den kan flyga på vatten, ska vi hämta vatten?” Barn ” ja den ska åka på vatten”. Barnet släpper ”flygplanet” i vattnet och den sjunker, ”det blev en ubåt” utbrister barnet. Vuxen svarar ”blev det en ubåt? … ”vad hände med den?” … ”sjönk den eller flöt den?” Personalen använder begrepp och frågor för att stimulera barnen till att fundera vidare och detta sker i ett flertal av obser- vationerna.
I en observation pågår aktiviteten konstruktion där personalen och barnen inte- ragerar på följande sätt. Tre barn sitter tillsammans och bygger med ”plus plus”, ett barn sitter vid sidan om, en vuxen ansluter och frågar ”vad bygger du”
barnet svarar ”en helikopter”. Barnet håller fram konstruktionen ”det är rotor- blad” Den vuxne frågar ”var sitter rotorbladet?” Barnet svarar ”här är rotorbladen och där … behöver bli längre” varvid pedagogen återkopplar till vad barnet sagt och expanderar dialogen ”behöver rotorbladen bli längre? Vad behöver du då?” Sva- ret från barnet blir ”fler bitar”.
Samtidigt står två yngre barn vid ett så kallat ljusbord och leker med ljusfor- mer. En personal sätter sig på huk vid ljusbordet och tittar på. Den vuxne sam- talar med barnen om att de bygger hus och för ihop några ljusformer. Ett barn provar att ställa formerna på högkant på varandra, den vuxne berömmer
”bravo”.
När det rasar uppmuntrar den vuxne barnet ”ramlade det ner, gör inget, vill du prova en gång till?” Under de dagar Skolinspektionen är på besök är personalen tillåtande och uppmuntrar barnen aktivt att ”prova” och att försöka själv. Ar- betslaget beskriver även i intervjun att de är nära barnen men att de inte alltid deltar i leken därför att barnen inte vill ha dem med.
Personalen uppger i intervjun att ”man använder den fria leken för att stimulera”
men nämner också att man som personal ”är mer aktivt deltagande inne än ute”.
Anledningen till detta uppges delvis bero på att personalen fastnar i exempel- vis sandlådeleken med några barn eller att personalen involveras i samtal med vuxna som hämtar barn. Observationer av uteleken bekräftar till viss del perso- nalens uttalanden från intervjun. Ett barn vill inte gå ut på gården och visar detta genom att lägga sig ner vid ett bord ute. Närvarande personal gör verbala försök att locka till lek men går sedan därifrån. En stund senare ansluter en an- nan personal på gården. Den vuxne iakttar och lyssnar på barnet och hämtar därefter konkreta leksaker som en bilmatta samt duploklossar. Sätter sig ner på gården och det utvecklas till en lek och tar tillvara barnets intresse.
Sammanfattningsvis bedömer Skolinspektionen att personalen är mycket ly- hörda och uppmärksammar barnen och tar tillvara deras nyfikenhet och vetgi- righet. Personalen interagerar med barngruppen språkligt och kommunikativt så att barnen utmanas och stimuleras i olika aktiviteter. Leken inomhus an- vänds som ett verktyg för att stödja barnets utveckling och lärande. Personalen är aktiva och deltar i aktiviteterna och tillför material där det finns behov och introducerar detta så att det skapar nyfikenhet hos barnen. I den fria leken inne och ute finns dock tillfällen där barnen bemöts olika av personalen och där bar- nens intresseområden inte alltid expanderas genom att utmana och stimulera till nyfikenhet.
2. Förskolans material är stimulerande och miljön, såväl inom- som utom- hus, är utformad så att den stimulerar barnets utveckling och lärande.
Inom detta område granskas om miljön är öppen, innehållsrik och inbjudande och utfor- mad så den stimulerar till utveckling och lärande. Vidare granskas hur personalen an- vänder sig av miljö och material för att stimulera utveckling och lärande. Miljö och material ska vara anpassat till den aktuella barngruppen och vara exponerat så att det är lockande och inbjuder till lek och andra aktiviteter.
Förskolechefen har ett särskilt ansvar för att förskolans lärandemiljö utformas så att bar- nen får tillgång till en bra miljö och material för utveckling och lärande.
Miljön är öppen, innehållsrik och inbjudande
Inomhusmiljön är ljus och uppdelad i olika rum där även tambur och skötrum utnyttjas till lek. Det finns mjuka mattor med lekmotiv, draperi i en dörröpp- ning, smålampor och låga möbler. Ett rum är avsett för vila.
Ateljén inspirerar med synligt material till kreativitet. I rummet som används till samling, enskild lek och rörelse, synliggörs barnens födelsedagar, årstider, sånger och ramsor på väggarna. I det större rummet finns tre låga bord med stolar, dessa används i matsituationer och till olika lekaktiviteter. På väggarna i anslutning till borden finns bilder och text som kan inspirera barnen till dialog.
Borden är placerade så att det skapas ett större och ett mindre lekutrymme i rummet. En hörna innehåller bygglek och ett så kallat ljusbord men även plast- figurer och en låg soffa, den andra hörnan är inriktad mot bland annat rollek och drama. Arbetslaget berättar i intervjun att de förändrar rummen efter bar- nens intresse och behov. ”En bok som vi läste tog barnen med sig in i den fria leken
… satte upp tyger och bygghörnan fick flytta”. Förskolechefen framför att när bar- nen visar ett intresse fångar personalen in det och ”skapar fantastiska saker”.
Utomhusmiljön består av en större asfalterade gård som är omgärdad av ett staket. Gården innehåller en låg och en hög rutschkana, ett mindre lekhus, en stor sandlåda och en bod med leksaker. Boden står öppen med en stor mängd material som ligger osorterat i färgade lådor eller staplat på varandra. En stor del av lekmaterialet är inte nåbart för barnen. Ett högt plank vetter mot en för- skola som är under uppbyggnad. Planket är målat av personalen och barnen och har borrade hål så att barnen kan följa pågående byggverksamhet. Försko- lechefen uppger att utemiljön är eftersatt men säger att de har ”precis haft studie- dag och tittat på hur det ska se ut framöver”.
Material för utveckling och lärande
Materialet som finns tillgängligt inne är exponerat i både låga och höga hyllor och i köksskåp avsedda för barn. Det finns material anpassat till olika åldrar och aktiviteter, såsom bygglek, rollek, utforskande, och skapande. Material som inte är lämpligt för de yngre barnen, exempelvis lego, exponeras i genomskin- liga plastlådor i hyllor på högre höjd. Böcker finns inom räckhåll för barnen i samlingsrummet.
På väggarna exponeras bild- och textmaterial. En sol har solstrålar med ”hej”
på olika språk. De finns en världskarta i barnens höjd som knyter an till lekmat- tan med länder och djur. Dokumentation som åskådliggör barnens temaarbete finns också tillgängligt i anpassad höjd till alla barnen för att inbjuda till sam- spel och dialog.
Personalen berättar under intervjun att de observerar ”vad barnen väljer för rum och hörnor”. De vuxna kommunicerar därefter utifrån barnens intresse om vilket material som ska finnas framme och arbetar aktivt med att förändra inomhus- miljön utifrån det. De vuxna betonar att ”barnens intresse får styra även om vi som personal måste bestämma ibland och leda”.
Utomhus finns en variation av traditionella uteleksaker som exempelvis cyklar, bollar, spadar, halva avloppsrör till vatten och sandlek. Det finns även lek- material som vanligtvis finns inne exempelvis bilmattor och duplo. Hos perso- nalen finns önskemål om ett mer utforskande material att använda ute. Lek- materialet som finns i förvaringsboden är till stor del dolt i lådor samt delvis osorterat. Merparten är otillgängligt för barnen även om dörren står öppen.
Miljö och material används för att stimulera till utveckling och lärande Rummen utnyttjas till olika funktioner. Under Skolinspektionens besök pågick bland annat vattenlek i lekrummet och skötrummet samtidigt. Under vattenle- ken i skötrummet koncentrerar sig barnen på att fylla hinkar och flaskor med vatten på olika vis. I lekrummet utvecklas den fria leken till ett nyfiket experi- menterande kring flytkraft i vatten. Den vuxne reflekterar tillsammans med barnen ”just det, den sjunker först och sedan flyter den upp”.
Ett yngre barn häller ut plastbjörnar i en hög, lyfter upp en björn, tittar på per- sonalen som sitter med och får svaret ”en grön nalle”, barnet tar en ny björn och den vuxne berättar att det är en gul nalle. Barnet har ännu inget verbalt språk utan personalen benämner färg allteftersom barnet visar fram en björn. Den vuxne föreslår att de kan sortera björnarna efter färg och visar barnet hur de kan lägga björnarna i olika färghögar. Arbetslaget menar att man tillför material i leken men även i andra situationer för att det ska stimulera och ut- veckla till ett lärande. De uppger att ibland är det personalens val utifrån ett be- stämt syfte som styr valet av material och ibland är det barnens intresse. Försto- ringsburkarna som plockades fram under dagens utflykt var personalens val för att locka till nyfikenhet och väcka intresse hos barnen för att utforska vatt- net. Under en tid lekte barnen doktor och utifrån deras intresse utökades materialet inom detta område för att expandera leken. Personalen letar även ef- ter alternativa användningsområden för befintligt material för att skapa variat- ion och kunna tillföra barnen något extra.
Sammanfattningsvis bedömer Skolinspektionen att personalen har utformat miljön inomhus så den är öppen, innehållsrik och inbjudande. De använder sig av befintligt material inne på ett genomtänkt vis och varierar materialet så att det stimulerar och utmanar det enskilda barnet. Det är lättillgängligt och expo- nerat så att det inbjuder till lek och lärande. Utomhusmiljön som den är utfor- mad erbjuder få möjligheter till att vara en utforskande och lärande miljö för alla åldrar. Det finns ett begränsat utbud av fasta lekredskap som inbjuder till lek och aktiviteter som kan stimulera och utmana barnen till utveckling och lä- rande. Det finns en mängd av inne- och utelekmaterial i förrådsbyggnad men det är inte exponerat på ett inbjudande vis och allt material är inte nåbart för barnen.
Syfte och frågeställningar
Syftet med kvalitetsgranskningen är att granska om huvudmän som tidigare har haft problem att erbjuda barn plats i förskola i tid numera lever upp till skollagens krav om platsgaranti och om dessa kommuner erbjuder god kvalitet i förskolans pedagogiska uppdrag. Den övergripande frågeställningen är:
o Arbetar förskolan med att stimulera och utmana barnen i deras utveck- ling och lärande så att de får möjlighet att utvecklas?
Metod och material
Undervisningen i förskolan, det vill säga arbetet med att stimulera och utmana barnens utveckling och lärande, ska genomföras utifrån läroplanens (Lpfö 98) riktlinjer i avsnitt 2.2 Utveckling och lärande. Skolinspektionen bedömer kvali- teten utifrån hur personalen lyckas stimulera och utmana barnens utveckling och lärande genom språklig och kommunikativ interaktion och hur lek, miljö och material används som verktyg för att stimulera lärandet.
Aktuell forskning, beprövad erfarenhet, lagar och regler är viktiga underlag för hur granskningen utformas.
Granskningen av kvaliteten i det pedagogiska uppdraget i förskolan innebär att inspektörerna samlar in skriftlig dokumentation och under två dagar besöker förskolorna, observerar verksamheten, intervjuar personal och förskolechefer.
All information analyseras sedan för varje enskild förskola och sammanställs och redovisas i ett beslut för förskolan och i denna rapport.
