• No results found

När föräldrar begär hem sitt barn

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "När föräldrar begär hem sitt barn"

Copied!
51
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

När föräldrar begär hem sitt barn

En kvalitativ studie om socialsekreterares handlingsutrymme och barnets anknytning vid en hemtagningsbegäran

SARA EL DAKKAK SARA HUSSEIN

Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet

61–90 hp Fakulteten för Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö

Juni 2022

(2)

When parents request their child back home

A qualitative study of the social workers room for maneuver in the case of home return request and children's attachment

SARA EL DAKKAK SARA HUSSEIN

El Dakkak S & Hussein S. When parents request their child back home. A qualitative study of the social workers room for maneuver in the case of home return request and children's

attachment. Degree project in social work 15/30 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2022.

Abstract

The aim of this study is to examine how different factors affect the social worker's room for maneuver in relation to the case of home return request and the LVU process. Furthermore, the purpose is to examine how the social workers experience that the children are affected during home returns and what kind of effects it has on the children's attachment. The questions that have permeated our work are: What does the social worker's room for maneuver look like in relation to the case of home return request? and which factors do social workers believe affect the children's attachment to a home return request? The questions have been answered with the help of semi - structured interviews with five social workers from family home care. The results of the study have been analyzed with the help of previous research, Lipsky's theory, “Street level Bureaucracy” and Bowlby's attachment theory. The conclusion of the study has shown that the social workers' room of maneuver are complex but that the social workers have to some extent freedom of action. The room for maneuver is made possible and hindered by laws, guidelines and frameworks that exist in the organization. Furthermore, the conclusion showed that children's development can be affected when a home request becomes relevant, as the child both has a connection to the family home and their biological family. These attachment patterns that the child creates in turn create whether the child will develop healthily or not.

Keywords: Foster care, home return request, “lilla hjärtat”, LVU, social worker, room for maneuver, the attachment theory.

(3)

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till alla våra respondenter som tog sin tid att medverka i vår studie och gjorde det möjligt för oss att slutföra vårt arbete. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Johanna Sixtensson som har stöttat oss under hela skrivprocessen.

(4)

Innehållsförteckning

1.0 Inledning 5

1.1 Problemformulering 5

1.2 Syfte och frågeställningar 6

1.3 Avgränsning 6

2.0 Bakgrund 7

2.1 Barnets rätt till trygghet 7

2.2 Barn i behov av stöd 7

2.2.1 Tvångsvård i enlighet med LVU 7

2.2.2 Att upphöra vården av LVU 8

2.2.3 Flyttförbud 8

3.0 Tidigare forskning 9

3.1 Litteratursökning 9

3.2 Barnets rätt till trygghet och stabilitet 10

3.2.1 Kontakten med biologiska nätverket 10

3.2.2 Barnets mening vid LVU 12

3.3 Socialsekreterarens handlingsutrymme 12

4.0 Teori 15

4.1 Street level Bureaucracy 15

4.1.1 Synen på gräsrotsbyråkrater 16

4.2 Anknytningsteorin 16

4.2.1 Reaktionen vid separation 18

4.2.2 Anknytningen till familjehemmet 18

5.0 Metod 20

5.1 Val av metod 20

5.2 Urval 21

5.3 Bearbetning av empirin 22

5.3.1 Kodning 23

5.3.2 Analys av material 23

5.4 Metoddiskussion 23

5.5 Etiska överväganden 24

6.0 Resultat och Analys 26

6.1 Bakgrunden för en hemtagningsbegäran 26

6.1.1 Socialsekreterarnas erfarenheter av hemtagningsbegäran 26

6.1.2 Handlingsutrymmet 29

6.1.2.1 Handlingsutrymmet i relation till barnets säkerhet 31

(5)

6.1.2.3 Handlingsutrymmet i relation till Lilla hjärtat 34

6.2 Barnet i fokus 36

6.2.1 Vikten av umgänge under placeringstiden 36

6.2.2 Barnets trygghet och stabilitet 37

6.2.2.1 Att ständigt flytta 39

7.0 Avslutande diskussion Fel! Bokmärket är inte definierat.

7.1 Sammanfattning av resultat och analys 41

7.2 Resultatdiskussion 42

8.0 Referenslista Fel! Bokmärket är inte definierat.

9.0 Bilagor 47

9.1 Bilaga 1 - Intervjumall 47

9.2 Bilaga 2 - Informationsbrev 48

9.3 Bilaga 3 - Samtyckesblankett 49

9.4 Bilaga 4 - Arbetsfördelning 50

(6)

1.0 Inledning

I detta avsnitt kommer en presentation göras av de problemområden som lägger grunden för studien. Avsnittet disponeras i tre följande avdelningar: (1) problemformulering (2) syfte och frågeställningar och (3) avgränsning.

1.1 Problemformulering

Samhället är skyldig att se till att alla barn i Sverige växer upp under trygga förhållanden och får det stöd som behövs. Emellertid är det vårdnadshavarna som i första hand bör se till att barnet får skydd och trygghet, samtidigt som samhället kan erbjuda vårdnadshavarna det stöd som behövs för att detta ska möjliggöras. I de fall det finns större risker att barnets hälsa och utveckling kan komma till skada, finns det enligt svensk rätt en möjlighet att se till att barnet får det skydd som behövs trots att ett samtycke inte föreligger från föräldrarna. Detta skydd återfinns i lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Barn som omhändertas med stöd av denna lag får heldygnsinsatser och placeras vanligtvis i ett familjehem eller i en HVB institution (Socialstyrelsen, 2022). Dessa hem ska vara hemlika och ge barnen en möjlighet att anknyta till trygga vuxna (Norström & Thunved, 2021). Av vikt är att beakta föräldrarnas möjlighet att när som helst under vårdtiden ansöka om att upphäva vården, vilket i sin tur aktualiserar en hemtagningsutredning. Barnet som då redan har skapat en anknytning till familjehemmet och samtidigt har anknytning till sina föräldrar, kan vid en hemtagningsutredning därför antas uppleva lojalitetskonflikter (jmf Riksdagen 2008). Det innebär därför att en hemtagningsbegäran kan upplevas som påfrestande för barnet. Med beaktande av denna information är det relevant att undersöka hur barnet påverkas när en hemtagningsutredning aktualiseras, detta i relation till barnets anknytning under

vårdtiden.

Enligt 3:e artikeln i lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets

rättigheter (barnkonventionen) ska alla åtgärder och beslut som rör barn beakta barnets bästa.

Detta var inte en självklarhet för fallet “lilla hjärtat”. “Lilla hjärtat” är ett fall om en liten flicka som hade varit tvångsplacerad i ett familjehem sedan födelsen. Vårdnadshavarna ansökte om en hemtagningsbegäran som godkändes och barnet flyttade tillbaka till sin biologiska familj, trots att både socialtjänsten och familjehemmet uppfattade stora risker med detta. Konsekvenserna av detta var en tragedi då hemflytten resulterade i att flickan avled i hemmet (IVO 2020). Fallet “lilla hjärtat” utmynnade i att regeringen föreslog fem

lagändringar i syfte att kunna stärka barnets bästa, säkerställa deras trygghet och stabilitet vid placering utanför hemmet. Detta går även under namnet lex lilla hjärtat (Regeringskansliet 2022). Fallet aktualiserar vikten av att socialsekreterarna har ett omfattande

handlingsutrymme för att kunna agera när barnet riskerar att fara illa, även när lagen kan vara motstridig mot socialsekreterarens bedömning.

Denna studie centrerar kring en undersökning om hur socialsekreteraren upplever att barnet påverkas när en hemtagningsutredning inleds i relation till barnets stabilitet och trygghet i familjehemmet. För att socialsekreteraren ska kunna säkerställa barnets trygghet och stabilitet blir deras handlingsutrymme aktuellt då socialsekreterarens bedömning används som ett underlag när rätten fattar ett beslut. I det sociala arbetet är handlingsutrymmet en viktig faktor som både möjliggör en frihet och uppställer en begränsning för socialsekreteraren att kunna hjälpa klienterna, vilket i sin tur är påverkad av organisationens regler och ramar (jmf

Svensson m.fl, 2008). För att se till att “lilla hjärtat” har lett till en effektiv förändring och för

(7)

att undvika att en sådan tragedi ska upprepas är det viktigt att konkretisera och precisera socialsekreterarens handlingsutrymme så att man i praktiken kan använda detta på ett produktivt sätt och det är därför denna uppsats skrivs.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta arbete är att undersöka hur olika faktorer påverkar socialsekreterarnas handlingsutrymme i relation till hemtagningsbegäran och LVU-processen. Detta för att få inblick i socialsekreterarnas erfarenheter av att arbeta utifrån lagar, regler och riktlinjer och därigenom tillämpa sitt handlingsutrymme och säkerställa barnets bästa. I centrum för uppsatsen är även att undersöka hur socialsekreterare upplever att barnen påverkas under hemtagningsutredningar och vilka effekter det har på barnets anknytning. För att uppfylla detta syfte ska följande frågeställningar besvaras:

1. Hur ser socialsekreterarnas handlingsutrymme ut i relation till en hemtagningsbegäran?

2. Vilka faktorer upplever socialsekreterare påverkar barnets anknytning vid en hemtagningsbegäran?

1.3 Avgränsning

I avseende till studiens syfte och omfattning är det essentiellt att avgränsa arbetet och inte lyfta fram alla perspektiv. Vård som bedrivs utanför hemmet med stöd av socialtjänstlag (2001:453) kommer att bortses från i denna studie och istället läggs fokuset på att undersöka vård som bedrivs i enlighet med LVU. Vidare är studien avgränsad till familjehemsplacerade barn och studien bortser från HVB-hems placerade barn. Studien är även avgränsad till gällande rätt och därför kommer arbetet inte att behandla de lagändringarna som träder i kraft 1 juli. Uppsatsen har utgångspunkt i det professionella perspektivet av problemområdet och föräldraperspektivet kommer endast att diskuteras kortfattat.

(8)

2.0 Bakgrund

I detta avsnitt kommer en redogörelse att göras av aktuellt lagrum som lägger grunden för uppsatsens övergripande ämne och därigenom ger bakgrund av att arbeta med studiens problemområde. Avsnittet är indelad i det två huvudområdena barnets rätt till trygghet och barn i behov av stöd. Huvudområdet barn i behov av stöd följs upp av underrubrikerna tvångsvård i enlighet med LVU, att upphöra vården av LVU och avslutas med flyttförbud.

2.1 Barnets rätt till trygghet

Många barn i Sverige lever idag med goda och trygga hemförhållanden tillsammans med sina syskon och vårdnadshavare. Trots detta finns det fortfarande barn som är i behov av stöd från samhället. Inom den svenska rätten finns ett dokumentationskrav och ett krav att beakta barnets inställning i alla ärenden som rör barn för att säkerställa rättssäkerheten. I 6 kap. 1 § föräldrabalk (1949:381) (FB) stadgas barnets rätt till trygghet och god fostran, utan att några kroppsliga bestraffningar eller psykiska behandlingar får förekomma. Vårdnadshavarna har enligt 6 kap. 2 § FB en stor betydelse i barnets liv och ansvarar för att vägleda och tillgodose dess behov. För att uppfylla sitt ansvar i enlighet med FB kan vårdnadshavarna ibland vara i behov av att söka stöd för att kunna tillgodose barnens behov (Socialstyrelsen 2015).

Barnkonventionen belyser ett barnperspektiv och stadgar att barnets bästa ska beaktas i alla ärenden avseende barn. Perspektivet handlar om att de beslutsfattande ska dokumentera omfattningen i vilka beslut och åtgärder som antas påverka det berörda barnet. Även här ska barnets bästa beaktas i enlighet med konventionen. Genom en sådan dokumentation ska den beslutsfattande i sitt beslut säkerställa att barnets rättigheter enligt barnrättsperspektivet verkställs (Socialstyrelsen, 2015). I artikel 6 barnkonventionen redogörs att varje barn har rätt till livet och att konventionsstaterna ska säkerställa barnets utveckling och överlevnad. Vidare lyfts det upp att barnet ska kunna växa upp under trygga omständigheter och ha en möjlighet att utvecklas åldersadekvat. I likhet med detta framgår det av 5 kap. 1 § Socialtjänstlagen (2001:453) (SoL) att socialnämnden ska se till att barn och unga växer upp under goda och trygga omständigheter.

2.2 Barn i behov av stöd

Enligt 11 kap. 1 § SoL är socialnämnden skyldig att utan dröjsmål inleda en utredning om en anmälan, ansökan eller information som har inkommit till nämnden på annat sätt och kan resultera till att nämnden behöver bistå med en åtgärd. Om det under utredningen

framkommer att barnet eller vårdnadshavarna är i behov av insatser, kan socialtjänsten erbjuda detta enligt 4 kap. 1 § SoL. Insatserna inom socialtjänsten bygger i första hand på frivillighet och utformas tillsammans med den berörda familjen. Det finns däremot genom regleringen i LVU ett visst utrymme för socialnämnden att tillgodose barn med nödvändigt skydd och stöd även i situationer då det inte finns ett samtycke från vårdnadshavarna (Socialstyrelsen, 2015).

2.2.1 Tvångsvård i enlighet med LVU

Syftet med LVU är att säkerställa att barn och unga ska kunna få den behandling och vård de är i behov av. Lagen kompletterar SoL när frivilliga insatser är uttömda. Detta framgår av 1 § LVU att insatserna inom socialtjänsten ska göras i samråd med barnet och dess

(9)

vårdnadshavare i enlighet med SoL. För att tillämpa LVU krävs att de kriterier som uppställs i 2 eller 3 §§ ska vara uppfyllda. Enligt 2 § LVU kan vård ges om det förekommer fysisk eller psykisk misshandel, brister i omsorg, otillbörligt utnyttjande eller andra påtagliga risker i hemmet som kan riskera att barnets utveckling och hälsa kommer till skada. I 3 § 1 st.

framgår det att vård kan ges om barnet själv utsätter sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk genom exempelvis missbruk, brottslighet eller annat socialt nedbrytande beteende (Socialstyrelsen, 2020).

När socialnämnden ansöker om vård enligt LVU ska ansökan omfatta en redogörelse av barnets omständigheter som lägger grunden till barnets behov av vård. Ansökan ska även innehålla information om det tidigare åtgärder som vidtagits samt den vård som

socialnämnden vill att barnet ska få. Vården enligt LVU kan innebära att barnet bli placerat utanför hemmet genom en placering på institution, jour- eller familjehem (Socialstyrelsen, 2020).

2.2.2 Att upphöra vården av LVU

Det finns ingen begränsning kring hur länge vården ges när det sker genom LVU. I 21 § LVU framkommer det att när vård enligt LVU inte behövs ska socialnämnden fatta beslut om att vården ska upphöra. Socialnämnden har i uppgift att förbereda en återförening mellan barnet och dess vårdnadshavare. När vården bedrivs enligt 2 § LVU ska vården upphöra senast då barnet fyllt 18 år. Däremot ska vård som bedrivs med stöd av 3 § upphöra senast när barnet fyllt 21 år. Socialnämnden ska kontinuerligt pröva om ett fortsatt behov av insatserna finns så att det inte sker längre än vad barnet är i behov utav. Om socialnämnden bedömer att vården inte bör fortgå ska en utredning göras (Socialstyrelsen, 2020).

Vårdnadshavarna och barn som har fyllt 15 år har också rätt att begära att beslutet om vården ska omprövas. Det finns inga begränsningar på denna rätt med hänsyn till tid, vilket innebär att vårdnadshavarna och barnet kan när som helst begära en omprövning av vården . En sådan begäran innebär att ett förvaltningsrättsligt ärende inleds och sådana ärenden ska utredas och sedan avgöras med stöd av ett formellt beslut. Beslutet kan överklagas av vårdnadshavare och barn som har fyllt 15 år (Socialstyrelsen, 2020).

2.2.3 Flyttförbud

Om det föreligger en påtaglig risk att barnets hälsa och utveckling kommer till skada om barnet separeras från jour- eller familjehemmet, har socialnämnden i enlighet med 24–31 §§

LVU möjlighet att ansöka om ett så kallad flyttförbud. Det är förvaltningsrätten som utfärdar sådana förbud. Nämnden ska beakta eventuella risker för barnets hälsa och utveckling när vård enligt LVU ska upphöra och en överenskommelse med vårdnadshavarna om att avvakta hemflytt inte är möjligt (Socialstyrelsen 2020).

(10)

3.0 Tidigare forskning

I detta avsnitt kommer en sammanställning av tidigare forskning att presenteras. Avsnittet är disponerad i det tre huvudområdena, litteratursökning, barnets rätt till trygghet och stabilitet och socialsekreterarens handlingsutrymme. Under huvudområdet litteratursökning görs en redogörelse av den tillvägagångssätt som gjorts för att få fram relevant tidigare forskning.

Under området barnets rätt till trygghet presenteras tidigare forskning rörande detta, vilket följs upp av kontakten med biologiska nätverket och barnets mening vid LVU. Avsnittet avslutas med socialsekreterarnas handlingsutrymme

3.1 Litteratursökning

För att hitta tidigare forskning som är relevant för studiens frågeställning och syfte gjordes datainsamling på databaserna, SwePub, Sociological Abstracts och Google Scholar. Sökorden som användes anpassades utifrån arbetets syfte. Till en början gjorde vi en tabell med alla relevanta nyckelord och synonymer som vi kunde använda vid litteratursökningen. Dessa nyckelord användes som sökblock för att begränsa sökningarna till relevant forskning kopplat till arbetets syfte.

Tabell 1. Visar arbetets omfattande nyckelord och synonymer till dessa.

Familjehem Barn Socialt arbete

Fosterhem Children Barnavård

Foster Care Kids Socialtjänsten

Foster Home Young children Social work

Tabellen visar några av de större sökblock vi använde oss utav och som var omfattande nyckelord för arbetets område, vilket vi kombinerade på olika sätt i söksträngen. Vi använde oss dock också av andra sökord, bland annat “barnets mening”, “delaktighet”, “LVU”,

“permanent”, “birth family”, “contact OR visit”, “parent-child relationship”, “organisational rules”, “handlingsutrymme” samt “bedömningar och beslut”. Dessa sökord syftade till att få fram relevant forskning kring hur barnen påverkas av kontakten med sin biologiska familj vid placering, hur omfattande deras delaktighet i LVU ärenden är och hur stort handlingsutrymme en socialsekreterare har. När sökningarna gjordes användes också funktionen “peer rewied”

för att få fram trovärdiga vetenskapliga artiklar.

Vid granskning av de vetenskapliga artiklarna togs först hänsyn till rubrik och abstrakt. Vi exkluderade de rubriker och abstrakt som inte innehöll något av de ovan angivna

nyckelorden. Därefter granskades de vetenskapliga artiklarnas resultat, analys och diskussion.

Vid bearbetningen av de större delarna av det vetenskapliga artiklarna fokuserade vi på arbetets nyckelord och hur artiklarna kan hjälpa oss att besvara våra frågeställningar. Vi läste alla artiklar enskilt innan vi började jämföra dem med varandra, då vi ville få en överblick och förståelse över varje enskild studie utan att påverkas av de andra artiklarna. Slutligen markerade vi alla relevanta delar i studierna och därefter började vi att kategorisera innehållet i artiklarna efter våra rubriker.

(11)

Materialet vi har använt oss utav är, som framgår ovan, är noga utvalt. Alla artiklar har varit relevanta för studien och har varit användbara för att få en omfattande förståelse om vårt problemområde. Vissa artiklar som vi har lyft fram i uppsatsen är visserligen gamla, men på grund av en brist på nyare och mer relevanta artiklar har vi valt att använda dem ändå. I dessa fall har vi varit särskilt kritiska över innehållet och kontrollerat att den information som vi har använt i vårt arbete är korrekt.

3.2 Barnets rätt till trygghet och stabilitet

I Schofield m.fl. (2012) studie framgår det hur familjehemmet blir en resurs för barnet i vuxen ålder. Ett exempel som framkommer i studien är bland annat en pojke som uttrycker att han kan återvända “hem” efter sin tid i armén och syftade då på sitt familjehem. I likhet med detta ges exempel på en 14-årig flicka som uttryckt att hon känt att hon kan återvända till sitt familjehem om hon i framtiden skulle bli utsatt för psykiskt eller fysiskt våld av sin man.

Författarna anser att dessa exempel belyser att barnens identitet utvecklas i familjehemmen och att de känner samhörighet. De menar att barnen har ett känslomässigt band till sitt familjehem och därför känner att de kan och vill återvända, samt att de kan ha samma förväntningar på sina familjehemsföräldrar som de biologiska barnen har på sina föräldrar (Schofield m.fl., 2012).

Att barn känner att de är en del av familjen är inte en självklarhet, utan många barn i studien uttrycker en känsla av att komma till ett främmande land när de kommer till ett nytt

familjehem. I studien berättas det om en flicka som tidigare har bott i olika familjehem och att hon på grund av tidigare erfarenheter inte kände att hon kan lita på att hennes nuvarande familjehem skulle vilja ha kvar henne. Flickan uttryckte också att det kändes konstigt att flytta till olika hus, då det förekom olika regler, lukter, känslor och uttryck i varje hushåll.

Familjehemsföräldrarna i studien beskrev hur barn till en början har svårt att läsa av och anpassa sig till nya situationer när det först flyttar in till familjehemmet. Att känna

samhörighet i en ny familj är en process som tar tid och det krävs ett ömsesidigt engagemang från både barnet och familjehemmet (Schofield m.fl., 2012).

I Gunvor Anderssons studie “Children in permanent foster care in Sweden” (2001) lyfts det hur familjebarn refererar till familjehemsföräldrarna som “mamma” och “pappa”. Barnen hänvisade till sitt familjehem som “familj” och använde inte uttryck som “familjehem” eller

“fosterbarn” när de pratade om sig själva då de kände sig som vilka andra barn som helst som bor i en “vanlig” familj. Majoriteten av barnen i studien hänvisade till sina biologiska

vårdnadshavare med deras förnamn. Däremot var det två stycken som kallade både sin familjehems- och biologiska mamma för “mamma” eller använde sin biologiska mammas förnamn tillsammans med “mamma”, som exempelvis “mamma Karin” och för

familjehemsmamman hänvisade dem bara till “mamma” (Andersson, 2001).

3.2.1 Kontakten med biologiska nätverket

Andersson (2001) utförde en studie kring barnens kontakt med sin biologiska mamma. Det var bara två av barnen som hade regelbunden kontakt med sin biologiska mamma och träffade henne varannan eller vart tredje vecka. Majoriteten av barnen hade dock kontakt med sin biologiska mamma en gång i månaden och kontakten var inte lika regelbunden. När barnen var i kontakt med sin biologiska mamma var det oftast genom att de träffades tillsammans med en socialsekreterare och ibland även barnets mormor. Vid umgänget kunde det

förekomma att barnen blev besvikna i samband med besöken. Detta beror exempelvis på att

(12)

den biologiska mamman inte dök upp, ibland i samband med barnets födelsedag, och oftast fick barnen inte någon förklaring på varför den biologiska mamman inte kunde komma. Detta blir extra påtagligt för barn då de tror att deras biologiska familj inte bryr sig om dem

(Andersson, 2001).

Till skillnad från Anderssons (2001) studie visar Boyles (2015) undersökning att kontakten med den biologiska familjen hjälpte barnen att skapa trygga anknytningar till sitt familjehem.

Anledningen till detta var att kontakten motverkade eventuella skuldkänslor och lindrade oron som barn kan känna gentemot sina biologiska familjers säkerhet och välbefinnande.

Majoriteten av barnen i studien uttryckte hur kontakten också hjälpte dem att känna sig som en del av två familjer. Genom att bibehålla relationer till biologiska familjer var det fler barn som kände sig tryggare i familjehemmen och med familjehemsföräldrarna. Studien visar däremot även på att kontakt med den biologiska familjen kan vara anledningen till att

anknytningen till familjehemmet i vissa fall förvärras. I likhet med Anderssons (2001) studie visar Boyles (2015) undersökning att avvisande av kontakt med de biologiska föräldrarna gjorde att barnet fick en otrygg anknytning och sömnsvårigheter. Till följd av detta uttryckte familjehemsföräldrarna hur kontakten med den biologiska familjen blev en bekymmersam tid och känslomässig instabilitet för barnen, vilket de hade svårt att hantera (Boyle 2015).

Vidare redogör studien för de svårigheter som uppkom under kontakten med biologiska familjer. En primär svårighet är att sådan kontakt hindrar barnen från att utveckla sunda anknytningar till sina familjehem, då de biologiska föräldrarna exempelvis kunde lova att barnet skulle flytta tillbaka hem eller så kunde dem ge barnet skuldkänslor över sin relation till familjehemmet. Studien visar emellertid också på att kontakt med den biologiska familjen kunde lösa ambivalenta känslor vad gäller förlusten av familj och genom att ha en

regelbunden kontakt kunde man handskas med dessa känslor. Även kontakt med andra släktingar såsom syskon, eller mor- och farföräldrar anses vara ett sätt för barnet att bibehålla sin koppling till sina biologiska föräldrar när direktkontakt inte var aktuellt. Några av barnen kände sig förolämpade av att de inte fick bo hos sin biologiska familj, framför allt om

kontakten under umgängen var positiva. Samtidigt kunde barnen få en känsla av att deras biologiska föräldrar klarade av sin föräldraroll, eftersom föräldrarna var tillgivna under kontakten och kunde ibland ge gåvor till barnen (Boyle, 2015).

I likhet med Boyles (2015) studie nämner Haight m.fl. (2003) det viktiga aspekterna med att barnen har kontakt med sina biologiska föräldrar. Under en LVU placering är målet att kunna återförena barnet med sin biologiska familj och för att kunna genomföra detta menar Haight m.fl. (2003) att regelbundna besök bör uppmuntras. Parallellt med umgänget bör den

biologiska familjen få stöd både under och efter besöken. Att barnen får ha en regelbunden kontakt med sin biologiska familj är särskilt viktigt under spädbarnsåldern och tidig barndom.

Samtidigt behöver socialsekreteraren vara medvetna om att umgängestillfällena inte är en idealisk miljö och därför ska inte relationen mellan barn och föräldrar enbart bedömas utifrån dessa tillfällen. Hur barnen och föräldrarna agerar under besöket återspeglas i den stress som kan förekomma med att inte bo tillsammans, men också då dem befinner sig i ett främmande sammanhang. Umgängestillfällena ses som en av flera insatser för att stärka föräldraskapet och barnets relation till föräldrarna. Av denna anledning är det viktigt att upprätthålla

umgängen mellan föräldrar och barn för att kunna utveckla en god anknytning, med syfte att det blir möjligt för barnen att flytta tillbaka hem (Haight m.fl. 2003).

(13)

3.2.2 Barnets mening vid LVU

Enligt Titti Mattssons studie “Barnets mening i LVU processen” (1998) får barn i en liten utsträckning uttrycka sina åsikter och tankar vid LVU-processer. Det förekommer även svårigheter i att definiera den enskilda barnets intressen. De undersökta barnen i studien har oavsett ålder och mognad inte varit fysiskt närvarande och därigenom inte kunnat uttrycka sin mening under LVU-processen. Under LVU-processen är det viktigt att barnen får en chans att uttrycka sig, dock bara om barnen inte kommer till skada av det. I Mattssons (1998) studie framkommer det att de berörda barnen i undersökningen inte har varit närvarande under de rättsliga förhandlingarna och en prövning av dess nytto- och skaderekvisit inte har funnits. I det tolv rättsfallen som Mattsson undersökt har det inte framkommit hur prövningen av barnets delaktighet kan komma till nytta eller skada barnet. Mattsson (1998) menar att barnets rättigheter till delaktighet har beaktats i en begränsad grad och barnets rätt till vilja har

försummats. Syftet har varit att skydda barnen från svåra upplevelser. Däremot har beslut tagits mot deras vilja och över deras huvuden, även i det fall där barnen hade kunnat delta i det rättsliga förhandlingarna (Mattsson, 1998).

För att kunna förstå barnets situation inhämtas information från barnets omgivning, vilket kan vara genom att tillfråga barnets vårdnadshavare, skola och vårdcentral. I dessa sammanhang lyfts barnets inställning upp i väldigt liten grad. Vidare lyfter Mattsson (1998) upp att de processuella formerna inte begränsar att ombudet som har i uppgift att argumentera för barnets sak, ska kunna beakta barnets inställning i både det muntliga och skriftliga

förhandlingarna. I själva verket uttrycker förarbeten att barnets inställning och mening ska redovisas i dessa sammanhang. Mattsson (1998) menar därför att anledningen till att detta inte sker i högre grad beror inte på en inskränkande lagstiftning. Under rättsliga förhandlingar har barn under 15 år möjlighet att höras och de barn som är över 15 år har rättigheter till att få uttrycka sig under förhandlingarna. Detta i förutsättning till att barnet inte skadas och att deras inställning är till nytta för utredningen. Domaren behöver också ta hänsyn till de skador som kan uppkomma om barnen inte får uttrycka sig om sin situation. Mattson (1998) menar därför att det inte räcker med att pröva risken som kan uppstå om barnet hörs i

domstolsärenden, utan att det också bör vägas i relation till de risker som finns om barnet inte hörs (Mattsson, 1998).

I sin studie lyfter Mattson (1998) att barn betraktas lättpåverkade och kan pressas av vuxna att säga olika saker. Dock lyfter Mattsson upp att myndigheter och domstolar ställer högre krav på barnen i jämförelse med vuxna. Barnen vet inte alltid vad som är bäst för dem, vilket även vuxna inte gör alltid heller. Trots detta får vuxna individer alltid en chans att uttrycka sig i olika beslut som rör dem. Ytterligare ett argument som myndigheter och domstolar hävdar är att barn kan ändra sin åsikt och sitt ställningstagande. Detta är något som även förekommer bland vuxna, däremot anses det vara inte lika kontroversiellt. En slutsats som Matsson (1998) gör i sin studie är att det förekommer problematik i att kunna lita på vad en individ uttrycker muntligt, däremot är denna problematik såväl förekommande hos både vuxna och barn. Av denna anledning finns det inga grunder att rättfärdiga att barn inte bör höras. Att barn får möjlighet och utrymme att uttrycka sig om sin situation, vad gäller exempelvis jourhem eller familjehem innebär inte att dem utsätts för psykisk press (Mattsson, 1998).

3.3 Socialsekreterarens handlingsutrymme

I Evans studie “Organizational Rules and Discretion in Adult Social Work” (2013) framgår det att socialsekreterarnas handlingsutrymme är brett men samtidigt också i viss utsträckning begränsad av lagar, regler och riktlinjer som finns inom organisationen. Vidare framkommer

(14)

det hur socialsekreterarna upplever det motsägelsefulla reglerna inom organisationen som ett verktyg för att kunna få större handlingsutrymme att tolka och prioritera lagarna. Däremot hävdade socialsekreterarna att dessa regler var betydelsefulla i arbetet för att kunna behandla alla klienter lika. Anledningen till detta menar Evans (2013) är att det inte finns en tydlig gräns mellan socialsekreterarnas egna åsikter och den professionella bedömningen. Det kan i sin tur vara anledningen till att särbehandling av klienterna kan uppstå. Även om lagarna och reglerna kan vara ett hinder och påverka socialsekreterarnas handlingsutrymme, kan det trots detta ses som en trygg punkt i arbetet eftersom det hjälper socialsekreterarna att förutse de följder som kan uppkomma (Evans, 2013).

Detta lyfter även Wörlén i sin studie “Att prioritera i socialtjänsten – Om kommunalt handlingsutrymme och beslutsfattande” (2010) om hur handlingsutrymmet begränsas av det regler och ramar som finns. Samtidigt lyfter Wörlén (2010) upp hur organisationens riktlinjer och ramar inte ger en tydlig bild på hur socialsekreterarna ska prioritera i sitt arbete, utan det ger bara en vägledning. Socialsekreterarna får sedan på egen hand tolka och tillämpa dessa ramar och riktlinjer i sitt arbete. Även om socialsekreterarna har ett brett handlingsutrymme är lagarna, reglerna och riktlinjerna en mycket betydelsefull del i beslutsfattandet (Wörlén, 2010). Olaison m.fl. (2018) lyfter upp i sin studie att handlingsutrymmet bland

socialsekreterarna kan se olika ut, beroende på deras arbetslivserfarenheter. De

socialsekreterare som har mer erfarenheter visade sig också ha mer möjlighet att använda sitt handlingsutrymme för att tänja på reglerna och organisationens normer. Detta då

socialsekreterarna kunde argumentera för de individuella bedömningarna och klienternas behov när det tillämpade lagarna. Däremot socialsekreterare med kortare arbetslivserfarenhet ansåg att lagarna och riktlinjerna behövde förtydligas ytterligare. (Olaison m.fl. 2018).

I likhet med Wörléns (2010) studie framgår det i Österbergs studie “Bedömningar och beslut:

från anmälan till insats i den sociala barnavården” (2010) att lagstiftningen, omgivningens förväntningar och resurserna gör att socialsekreterare behöver prioritera i sitt arbete.

Österberg (2010) menar att dessa prioriteringar synliggörs i vilka insatser socialsekreterarna kan erbjuda, men också hur allvarligt familjens situation bör vara för att socialsekreterarna ska kunna påbörja en utredning. Prioriteringarna visar sig i hur socialsekreterarna behöver lägga akuta ärenden i främsta rum, medan ärenden som tycks vara mindre problematiska får vänta. Österberg (2010) menar därför att dessa sorteringar leder till ett riskperspektiv. Hur utsatta familjer uppfattas vara och hur bedömningar fattas grundar sig inte bara i de yttre formkraven, utan har även att göra med samhällets syn på familjelivet och rollen som förälder. Dessa föreställningar är det som påverkar vad som är rimligt att genomföra.

Samtidigt påverkas socialtjänstens arbete av politiker, kommunala och fackliga organisationer och samarbetspartner. Det innebär således att socialtjänsten behöver arbeta åt flera aktörer, där klienterna är en av dessa men inte är den mäktigaste. Ju mer regler som finns inom socialtjänsten, desto mer måste socialsekreterarna kategorisera klienterna, vilket i sin tur begränsar handlingsutrymmet (Österberg, 2010)

Studien lyfter upp hur kategoriseringar av föräldrar är förekommande vid olika kontor, där typiska kategoriseringar är föräldrarnas samarbetsvillighet och kompetens. Dessa

kategoriseringar sker vid diverse tillfällen och är avgörande om klienterna kommer vidare i systemet. Ju längre man kommer i sorteringsprocessen blir risken större att familjens

problematik blir synliggjord och att lämpliga insatser för familjen blir möjliga. Detta i sin tur kan resultera till att familjen hamnar “mellan stolarna”. Österberg (2010) menar därför att det måste framkomma tydligt i anmälan det riskfaktorer som finns i barnets liv och hur allvarligt

(15)

det är. Annars är risken stor att utredningen inte inleds och familjen inte får nödvändigt stöd (Österberg, 2010).

Vidare lyfter Österberg (2010) upp att handlingsutrymmet begränsas desto mer arbetet styrs av bland annat lagstiftningen och rutiner. Detta då socialsekreterarens möjlighet att

individuellt anpassa sitt arbete till den enskilda fallet minskar. Däremot bör lagstiftningen inte bara ses som ett hinder, utan kan tyckas också vara ett skydd för socialsekreterarna.

Anledningen till detta är att reglerna möjliggör för socialsekreterarna att inte behöva ta hänsyn för hela klientens situation. Det kan ses som tidseffektivt och minskar känslor av skuld för socialsekreterarna vid svårare beslut. Reglerna socialsekreterarna följer styr deras arbetets riktning, vilket i vissa fall kan inskränka klientens rättigheter. Österbergs (2010) studie visar på hur socialsekreterarna kan hantera den styrning som förekommer genom hur de väljer att tolka sitt uppdrag och de regelverk de följer. Om socialsekreteraren står närmare organisationens intressen, kommer även det finnas större risk att det utövas kontroll gentemot klient. Står socialsekreteraren närmare klientens intresse, kommer arbetet istället vara mer serviceinriktad och till fördel för klienten (Österberg 2010).

(16)

4.0 Teori

I detta avsnitt kommer en redogörelse att göras av två teorier som kan skapa en teoretisk förståelse av studiens problemområde. Det två teorierna som kommer att presenteras är Lipskys teori “Street level Bureaucracy” och anknytningsteorin. Valet av teorierna grundar sig i att handlingsutrymmet blir aktuellt vid arbetet med hemtagningsbegäran, då

socialsekreteraren behöver använda sitt handlingsutrymme för att kunna säkerställa barnets bästa. Vad gäller anknytningsteorin blir det relevant för att kunna skapa förståelse kring hur placerade barn påverkas av att flytta i relation till anknytningsaspekten och hur detta påverkar barnets utveckling.

4.1 Street level Bureaucracy

Evan & Harris problematiserar i sin artikel “Street level Bureaucracy, Social Work and the Exaggerated Death of Discretion” (2004) Lipskys teori om “Street level bureaucracy”. I artikeln redogörs också en diskussion om det två olika perspektiven, reducerings- och fortsättningsperspektivet i förhållande till socialsekreterarens handlingsutrymme.

Reduceringsperspektivet tar fasta på att socialsekreterarnas handlingsutrymme påverkas och hindras av chefer och normer som kontrollerar socialsekreterarnas handlingsfrihet inom organisationen. När det gäller fortsättningsperspektivet handlar det istället om “Street level”

och innebär hur varje enskild socialsekreterare kan tillämpa sitt handlingsutrymme på deras egna sätt (Evan & Harris 2004).

Handlingsutrymmet bland socialsekreterarna begränsas i många fall av lagstiftningen.

Lagarna och reglerna som socialsekreterarna behöver utgå ifrån kan både vara oklara och ett verktyg för att göra arbetet mer lättbegripligt. Hur bred handlingsfrihet en socialsekreterare har grundar sig i organisationens uppdrag, men också av de rutiner och normer som finns.

Socialsekreterarna är skyldiga att utgå från lagstiftningen, organisationens rutiner och normer, men kan med hänsyn därtill arbeta fritt utifrån detta i sitt arbete. Lagarna kan i många fall vara diffust formulerade och därför har socialsekreteraren utrymme att tolka och förstå dessa lagar på olika sätt. Av denna anledning innebär det att socialsekreterarna kan få ett bredare handlingsutrymme, särskilt om det inte tillhandahåller handledning från chefer. Vidare

framgår det i Evan & Harris (2004) artikel hur den evidensbaserade praktiken och New Public Management har lett till förhöjt dokumentationskrav, vilket därav medför till ytterligare kontroll på socialsekreterarna. Genom ett förhöjt dokumentationskrav har det medfört att socialsekreterarna inte har lika mycket tid och stort utrymme för rådgivning. Det betyder att handlingsfriheten har blivit utbytt mot förhöjd byråkrati och en ledningsdriven verksamhet (Evan & Harris, 2004).

Lipsky anser att socialsekreterarna bör ha ett brett handlingsutrymme, eftersom det sociala arbetet utgår utifrån mötet med den enskilde individen. I socialsekreterarnas arbete är det betydelsefullt att ha en stor handlingsfrihet, då varje ärende är unikt och därför krävs det också att det finns individuella bedömningar för att klienterna ska få rätt hjälp samt stöd.

Denna handlingsfrihet kan dock begränsas av normerna och reglerna som socialsekreteraren behöver tillämpa i sitt arbete. Lipsky menar att trots hinder från lagar och rutiner är

handlingsutrymmet fortfarande stort och kan användas för att kunna erbjuda stöd till klienterna (Evans & Harris 2004).

(17)

Evans & Harris (2004) lyfter även upp hur Lipskys teori har kritiserats av Howe (1991) som anser att socialsekreterarnas handlingsutrymme begränsas utifrån en organisationsnivå. Howe menar att det sociala arbetet är begränsat utifrån media och samhällets syn på

socialsekreterarnas arbete. Vidare framkommer det hur det sociala arbetet regleras av resursfördelning, politiker och lagar. Detta till följd av den maktförskjutning som har skett och som har resulterat i att socialsekreterarna har fått en minskad handlingsfrihet, medan chefer och politiska beslutsfattare styr det sociala arbetet i större utsträckning (Evan & Harris, 2004).

4.1.1 Synen på gräsrotsbyråkrater

Lipskys teori har fått mycket kritik och därför har han utgett ännu en utgåva år 2010 där han bemöter denna kritik. I sin teori redogör Lipsky socialsekreterarnas erfarenheter av

handlingsutrymmet och definierar begreppet gräsrotsbyråkrater. Enligt Lipsky innebär begreppet gräsrotsbyråkrat socialsekreterare som befinner sig i direkt kontakt med klienter och dess breda handlingsutrymme. Dessa gräsrotsbyråkrater kan med sina beslut påverka klienternas situation både negativt och positivt. Socialsekreterarna som gräsrotsbyråkrater behöver fatta egna beslut och bedömningar, vilket dem behöver göra genom deras egna uppfattningar i relation till det som dem anser är bäst för klientens situation. Av denna anledning är det viktigt att socialsekreterarna tillämpar sitt handlingsutrymme när lagarna är motstridiga mot vad dem själva anser är bäst för klientens situation (Lipsky, 2010).

Vidare framkommer det i litteraturen att olika faktorer har en inverkan på det sociala arbetet.

En faktor som Lipsky lyfter upp är hur gräsrotsbyråkratens brist på både tid, resurser och den ökade dokumentationskraven gör att arbetet kräver prioriteringar. Exempelvis kan

ekonomiska faktorer utgöra hur gräsrotsbyråkrater kan använda sitt handlingsutrymme för att erbjuda stöd och hjälp till klienterna. Gräsrotsbyråkrater måste förhålla sig till verksamhetens krav och resurser vid varje beslut som behöver fattas. Hur organisationen är uppbyggd utgör också hur gräsrotsbyråkratens handlingsutrymme kan utövas vid beslutfattandet och kan många gånger bidra till negativa möjligheter. Gräsrotsbyråkrater kan inte enbart förhålla sig till lagstiftningen, utan behöver ta hänsyn till den mänskliga interaktionen, då varje beslut rör den enskilda individen. Av denna anledning menar Lipsky att handlingsutrymmet är en viktig faktor för såväl klienter som gräsrotsbyråkrater. Även om gräsrotsbyråkrater kan ha ett brett handlingsutrymme kan det i många fall själva begränsa deras handlingsutrymme. Detta kan dem exempelvis göra genom att utgå från lagarna och regelverken strängt vid deras

bedömningar. Anledningen till detta kan bero på att gräsrotsbyråkrater vill kunna rättfärdiga sina beslut genom lagstiftningen (Lipsky, 2010).

4.2 Anknytningsteorin

Forskare inom utvecklingspsykologin har studerat barnets utveckling i relation till den kulturella, sociala och biologiska miljön som barnet ingår i. Detta för att kunna uppnå en förståelse över individens egenskaper och de omständigheter som bidrar till att barnet utvecklas och blir en unik individ. Inom utvecklingspsykologin ingår även den etologiska psykologin, vars rötter grundar sig i Darwins teori om evolutionen. Teorin handlar om att förståelsen för individens utveckling kan bara förstås i förhållande till individens biologiska egenskaper. Etologiska forskare hävdar att individen bär på fundamentala egenskaper som har sitt ursprung från människors anpassning till både evolutionen och miljön. Det som formar individen anses inte bara vara upplevda erfarenheter, utan snarare också egenskaper som individen är född med och som har utvecklats under individens uppväxt. Vidare menar

(18)

forskare inom den etologiska psykologin att anknytningsbeteenden grundar sig i individens medfödda biologiska beteende. Detta beteende tycks ha utvecklats hos individen som en strategi för att överleva, vilket då görs genom att individen söker sig till sin

anknytningsperson vid behov av skydd för att kunna överleva (Von Tetzchner, 2016).

John Bowlby och Mary Ainsworth har tillsammans utvecklat anknytningsteorin genom en vidareutveckling av den etologiska psykologin, vilket förklarar samspelet som finns mellan barnet, vårdnadshavarna och omgivningen. Idag tycks denna teori vara den mest

betydelsefulla teorin inom psykologin. Detta då anknytningsteorin har medfört till större kunskaper om de första relationerna i livet och dess påverkan på individens utveckling, vilket anses vara viktigt för att barnet ska utvecklas gynnsamt. Efter Bowlbys bortgång har

Ainsworth vidareutvecklat anknytningsteorin och presenterat begreppet “en trygg bas”.

Anknytningsteorin handlar om att barnet skapar en trygg anknytning till en omsorgsperson, vilket i vanligaste fall är till modern. Anknytningen mellan barnet och modern skapas redan vid barnets födsel, då barnet söker sig till modern för trygghet och skydd. När barn

exempelvis upplever känslor av rädsla eller hot aktiveras deras anknytningssystem, vilket bidrar till att barnet vänder sig till en anknytningsperson för att känna trygghet och skydd. När barnet utsätts för rädsla eller hot aktiveras också anknytningspersonens omvårdnadssystem.

Det visar sig genom att ankystningspersonen försöker trösta och finnas där för barnet. Varje anknytningsperson bemöter barnet olika, där några kan vara emotionellt närvarande medan andra istället tar avstånd från barnet. Det innebär således att anknytningspersonen kan sända ut olika budskap till barnet, där ena anknytningspersonen kan sända ut ett budskap om att den alltid kommer att finnas där, medan andra anknytningspersoner kan sända ut ett annat

budskap om att den enbart finns för barnet under några omständigheter (Broberg m.fl.

2006;Lundén, 2010).

Vid fyra månader har barnet utvecklat klart sin anknytning till modern och barnet undviker utomstående individer. Barnet utvecklar i anknytning till detta också en förståelse över sina relationer till andra individer, där den kognitiva förmågan blir större och därmed också förståelsen över omvärlden. En trygg anknytning utvecklas hos barn som får en ovillkorlig omvårdnad, vilket grundar sig i att barnet vet att anknytningspersonen kommer att finnas tillgänglig när barnet är i behov av det och därav känner sig viktig. De barn med ovillkorlig omvårdnad litar på sin anknytningsperson, vilket medför till att barnets anknytningssystem inte behöver vara aktivt mer än vad som krävs. Detta bidrar till att barnet får en möjlighet att undersöka den omgivande miljön. Däremot barn som istället upplever villkorlig omvårdnad känner behov av att ha sitt anknytningssystem aktivt ständigt eller sällan trots deras nöd.

Anledningen till detta kan bero på att anknytningspersonen inte har kompetens att finnas där för barnet eller att den bara finns där ibland. Det betyder med andra ord att barnet förhåller sig till hur anknytningspersonen bemöter barnet, varav detta återger en otrygg organiserad

anknytning och en trygg organiserad anknytning. En faktor som är betydelsefull inom

anknytningsteorin är hur barnets erfarenheter utvecklas i relation till hur barnet blir besvarat i anknytningsammanhang. Dessa erfarenheter som barnet skapar utgör ett inslag av den

kognitiva processen, vilket kan handla om när barnet blir skadad och söker sig till anknytningspersonen. Erfarenheterna som barnet skapar kommer i sin tur vara inre

representationer, där positiva erfarenheter kommer bidra till att barnet upplever känslor som betydelsefullhet och känna sig värd till skydd. Barnets inre representationer kan också förklaras som inre arbetsmodeller, vilket beskriver barnets uppfattning om både sig själv och andra. Dessutom återspeglar det även samspelet som finns mellan barnet och andra. Dessa inre arbetsmodeller kan därför ses som faktorer som påverkar barnets självkänsla, vad gäller

(19)

hur andra personer uppfattar barnet och i vilken uträckning dem är villiga att finnas där för dem (Broberg m.fl. 2006;Lundén, 2010).

Barn som inte utvecklar en god anknytning till sin omsorgsperson riskerar att utvecklas i fel riktning. Inom anknytningsteorin förekommer olika ankytningstilar, där en trygg

anknytningsstil bidrar till att barnet utvecklas gynnsamt och vågar att utforska omvärlden samt lämna sin omsorgsperson. Barn med en trygg anknytning har oftast modern som en trygg bas genom livet och kan därmed också utvecklas med bästa förutsättningar. Skulle omsorgspersonen istället både agera som en otrygg och trygg bas kommer barnet ha svårare att lita på modern, eftersom modern inte alltid finns där och tillfredsställer barnets behov.

Detta i sin tur leder till att barnet kan utveckla känslor som ångest och därigenom börjar undvika all kontakt med modern. Till följd av den bristande anknytningen till

omsorgspersonen riskerar barnets personlighetsutveckling att påverkas negativt under hela barnets liv. Bowlby anser att förståelse över barnets anknytning är en viktig faktor, eftersom barnets psykiska hälsa påverkas av vårdnadshavarens beteende. Vidare betonar Bowlby att vårdnadshavarnas goda beteenden är väsentligt om barnet ska kunna utvecklas till en frisk individ. Av denna anledning är det betydelsefullt att förstå risk- och skyddsfaktorerna som utvecklas beroende på barnets anknytningsstil till omsorgspersonen (Bowlby, 2010).

4.2.1 Reaktionen vid separation

Enligt Broberg (2006) gjordes en studie där barnets separation från vårdnadshavare studerades. I studien framkom det att barn som separerades från sin omsorgsperson till en början reagerade starkt genom att de exempelvis grät och skrek. De barn som inte

återförenades med sin omsorgsperson inom en viss tid blev efter ett tag lugnare och den starka reaktionen övergick till en reaktion av sorg. I vanliga fall brukar barnet sitta för sig själv med en nalle för att trösta sig själv och undviker kontakt med andra. Om barnet inte har en annan viktig vuxen i närheten som ger den trygghet istället för omsorgspersonen, kan barnet stänga av sitt anknytningssystem. Barnets utveckling kan i sin tur påverkas negativt, eftersom behov av sömn och mat inte blir tillgodosedda då barnet inte uppvisar sina behov.

Vidare lyfter Broberg (2006) hur andra studier visar på att barn som slår av sitt

anknytningssystem löper större risk att utveckla ett asocialt beteende i vuxen ålder. Studierna som genomförts har visat på att barn reagerar lika starkt vid en separation av sin

anknytningsperson som vuxna gör vid en annans bortgång. Den slutsats som drogs var att barn behöver få en möjlighet att återknyta till en omsorgsperson eller en annan vuxen för att barnets utveckling inte ska skadas (Broberg m.fl 2006).

4.2.2 Anknytningen till familjehemmet

Barn som växer upp med traumatiska situationer är i behov av en regelbunden och kärleksfull anknytning till en omsorgsperson för att kunna må bra enligt Bowlby. Bowlby understryker även föräldrarollen och det svårigheter som finns med det. Föräldraskapet jämförs med känslor av kärlek och samtidigt som känslor av ångest och frustration. De upplevelser och erfarenheter som vårdnadshavare tidigare har haft i sitt liv kan inverka på hur

vårdnadshavaren kommer att ta hand om barnet. I det fall som vårdnadshavare inte kan ta sig an sin föräldraroll kommer en otrygg anknytning att utvecklas, dock behöver anknytningen inte enbart vara mellan barnet och biologiska föräldern. Utan det handlar mer om att barnet är i behov av en vuxen individ som finns där för dem under hela uppväxten och kan ge den omvårdnad som barnet är i behov utav. Det innebär således att barnet kan utvecklas i rätt riktning så länge den knyter an till en vuxen, vare sig det är en biologisk förälder eller en

(20)

familjehemsförälder. Att barnet har ett brett nätverk runt omkring sig är viktigt för att barnet ska kunna skapa en anknytning till flera personer som barnet kan vända sig till när den primära anknytningspersonen inte är tillgänglig. Socialtjänsten kan bedöma att en vårdnadshavare inte är lämplig i barnets liv på grund av missbruk eller andra

missförhållanden som riskerar barnets hälsa och utveckling. Det kan i sin tur leda till att barnet omhändertas och placeras i familjehem, där barnet behöver skapa nya relationer och därigenom en ny anknytningsperson (Broberg m.fl. 2006).

Det är betydelsefullt att familjehemsföräldrarna finns där för barnet och är känslomässigt tillgängliga. Barn som vid placering har fortsatt kontakt med sin biologiska omsorgsperson kommer även under placeringen att behålla denna anknytning som redan har skapats.

Däremot barn som inte har kontakt med sina biologiska föräldrar kommer inledningsvis att uppleva starka reaktioner vid separation, innan barnet kan skapa en trygg anknytning till familjehemsföräldrarna. Det förutsätter dock att familjehemsföräldrarna säkerställer att detta blir möjligt. Under en familjehemsplacering kan olika dilemman uppstå, där ett dilemma kan vara om barnet bryter sin anknytning till sin biologiska förälder och istället skapar en

anknytning till familjehemsföräldrarna, och hur detta kan påverka barnet vid en eventuell hemflytt. Ytterligare ett dilemma kan vara att barnet har fortsatt kontakt med sin biologiska förälder och samtidigt försöker ha ett temporärt liv hos familjehemsföräldern, detta i relation till vilka effekter det har i barnets utveckling. För att barnet ska ha möjlighet att utvecklas i en god riktning krävs det att flera faktorer i barnets liv fungerar, som exempelvis ålder och mognad, föräldraförmågan och den känslomässiga kontakten till familjehemsföräldrarna (Broberg m.fl 2006).

(21)

5.0 Metod

I detta avsnitt kommer en redogörelse att göras av studiens tillvägagångssätt och de olika arbetsprocesser. Avsnittet inleds med huvudområdet val av metod, därefter urval och bearbetning av empirin. Under bearbetning av empirin tillkommer underrubrikerna kodning och analys av material. Slutligen avslutas avsnittet med en metoddiskussion och etiska överväganden.

5.1 Val av metod

Denna studie är en kvalitativ intervjustudie som utgår från en semistrukturerad intervjuform.

Studiens utgångspunkt är tvångsomhändertagande av barn och unga inom socialtjänsten och då vårdnadshavare begär att vården ska upphöra. Fokuset på studien är att undersöka hur olika faktorer påverkar socialsekreterarens handlingsutrymme i relation till

hemtagningsbegäran och LVU-processen. Detta för att få inblick i socialsekreterarnas erfarenheter av att arbeta utifrån lagarna, reglerna och riktlinjerna för att därigenom tillämpa sitt handlingsutrymme och säkerställa barnets bästa. Vidare är fokuset med studien att undersöka hur socialsekreterare upplever att barnet påverkas under hemtagningsutredningar och vilka effekter det har på barnets anknytning.

För att vi ska kunna fånga upp socialsekreterarnas “erfarenheter” krävs det enligt Svensson och Ahrne (2015) att vi gör en tolkning av ord, språk och synliga handlingar för att kunna dra slutsatser om den upplevda erfarenheter som socialsekreterarna kan antas ha av

problemområdet. Genom att socialsekreterarna uttrycker sig med ord kan de inre

upplevelserna, kunskaperna och erfarenheterna bli alltmer synliggjorda (jmf Svensson &

Ahrne, 2015). Vi valde av denna anledning att använda oss av en kvalitativ metod, då det kan antas vara mest lämpligt för vår studie. Detta eftersom vi undersöker socialsekreterarnas erfarenheter kring arbetets problemområde och genom att socialsekreterarna uttrycker sig med ord kan vi fånga upp deras upplevda erfarenhet.

Genom den kvalitativa metoden får vi utrymme till att fånga upp respondenternas perspektiv och andra viktiga aspekter som är betydelsefulla för dem. Vår studie lägger tonvikt på de som socialsekreterarna tycker är värdefullt och viktigt i relation till hemtagningsbegäran. För att kunna lyfta upp detta använde vi oss av en semistrukturerad intervjuform. Valet av en

semistrukturerad intervjuform kan tyckas vara mest passande för vår studie, i jämförelse med andra intervjuformer som exempelvis den strukturerade och ostrukturerade. En

semistrukturerad intervjuform karaktäriseras av att vi som intervjuare får möjlighet att ha förberedda frågor, men även utrymme till att kunna ställa följdfrågor. Det innebär således att vi fick en möjlighet att kunna få mer utvecklade svar och en djupare förståelse genom följdfrågorna, som i sin tur gav bredare underlag för analysen. Detta hade vi inte kunnat åstadkomma med endast förberedda frågor (jmf Bryman, 2018).

För att vi ska få en ökad säkerhet på att materialet inte blir beroende på enskilda individers uppfattningar, var målet för oss att intervjua minst sex till åtta personer. Vi kunde dock inte uppnå detta mål till följd av tidsbrist, samt att det inte var tillräckligt många respondenter som hade möjlighet att delta i studien. Istället valde vi att intervjua fem personer och fokusera på kvaliteten av vår studie, snarare än att försöka hitta fler respondenter. Intervjuerna var dessutom berikade med information och gav oss djupa svar, vilket vi kände täckte det vi eftersökte och gav oss tillräckligt med material för att besvara studiens frågeställningar (jmf

(22)

Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2015). Våra intervjuer varade i ungefär 30–60 minuter. De första två intervjuerna vi hade varade i 45 minuter, de andra två varade i 30 minuter och den sista i en timme. Under intervjuerna utgick vi främst från vår intervjumall, där vi fokuserade på följande tre områden, inledande frågor, hemtagningsbegäran och handlingsutrymme samt fallet “lilla hjärtat”. Det inledande frågorna syftade till att få en inblick på socialsekreterarnas utbildning, arbetsroll och generella erfarenhet av LVU-ärenden. Frågorna under området hemtagningsbegäran och handlingsutrymmet var inriktade på just socialsekreterarnas

erfarenheter av hemtagningsbegäran, upplevelser och deras handlingsutrymme att arbeta med sådana ärenden. Slutligen ställde vi frågor kring fallet “lilla hjärtat”, där vi fokuserade på socialsekreterarnas inställning till fallet och hur de arbetar för att motverka liknande utfall (Se Bilaga 1).

Vi gav våra respondenter möjlighet att själva välja om de ville ha intervjuerna fysiskt eller digitalt. Några av våra respondenter bor dock längre upp i Sverige och därför var en digital intervju vår enda möjlighet att genomföra. Resterande respondenter hade intensiva scheman och av denna anledning genomfördes alla intervjuer digitalt genom Zoom för tidsbesparande.

Nackdelen som kan uppstå med digitala intervjuer är att det finns en ökad risk att intervjuerna blir mer formella och att interaktionen mellan oss och respondenterna riskerar att inte bli lika naturlig som vid en fysisk intervju. Vi upplevde att detta uppstod vid 3 intervjuer, då vi och respondenterna var främmande för varandra. De andra två intervjuerna upplevde vi inte lika formella, då en av oss har arbetat sedan tidigare med respondenterna. Vi upplevde dock inte en stor skillnad på kvaliteten av vårt material mellan de olika intervjuerna. Ytterligare en nackdel som kan uppstå var att vid digitala intervjuer förloras möjligheten till att få en nyanserad bild av den sociala miljön och de föreställningar som finns i socialsekreterarnas arbetsplats. Detta är något som vi anser att vi gick miste om till följd av att intervjuerna var på distans. Dessutom är det större risk att det uppstår tekniska problem som kan störa intervjun och därför krävdes det att vi var mer förberedda under samtalet för eventuella tekniska problem. Exempelvis kunde ljudet försvinna ibland och vi behövde därför stanna upp och pausa ljudinspelningen. När alla tekniska problem löstes fortsatte vi ljudinspelningen och såg till att ta om frågan så att vi inte missade någon värdefull information (jmf Eriksson-

Zetterquist & Ahrne, 2015).

5.2 Urval

Vår metod utgår från ett målstyrt urval och kan sägas vara ett strategiskt urval. Det innebär att våra respondenter har valts ut utifrån relevans för studiens frågeställningar och syfte. Vi valde att intervjua olika socialsekreterare inom familjehemsvården som arbetar med studiens

övergripande område, hemtagningsbegäran och LVU-ärenden. Vi fokuserade också på att respondenterna skulle vara barnsekreterare. Anledningen till detta är att barnsekreterare är de som i första hand hanterar ärenden gällande hemtagningsbegäran (Bryman, 2018). För att kunna intervjua barnsekreterare valde vi att ta kontakt med några i vårt nätverk som arbetar inom området barn och familj. En av oss har haft sin verksamhetsförlagda utbildning inom familjehemsvården och därför kontaktades tidigare arbetsplats, där barnsekreterare

tillfrågades om dem kunde tänka sig att medverka i vår studie. En av dem hade möjlighet att medverka i studien, däremot behövde vi betydligt fler respondenter. Vi valde då att använda oss av snöbollsurval, genom att respondenten gav oss tips om ytterligare två respondenter (jmf Bryman, 2018). Dessa valde vi att ta kontakt med, dock arbetade dem inte kvar inom familjehemsvården och hade därför inte rollen som barnsekreterare. Både respondenterna hade dock erfarenheter av hemtagningsbegäran, därför valde vi att intervjua dem trots att de

(23)

med de två respondenterna, visade sig att bara en av dem hade möjlighet att delta i studien.

Detta då den andra respondenten fick förhinder och hade därför inte möjlighet att medverka som planerat.

För att få tag på flera respondenter valde vi att mejla och ringa olika socialkontor, men trots detta fick vi inte tag på några respondenter. Av denna anledning valde vi att vända oss till en grupp på Facebook för socionomer, där vi beskrev vår studie och att vi sökte respondenter som arbetade som barnsekreterare. Det var två barnsekreterare som visade ett intresse i vårt inlägg och efter vidare kontakt visade det sig att bara en av respondenterna hade möjlighet att delta. Vi behövde dock fler respondenter och därav valde vi att skriva privat till två

respondenter som vi också hittade på denna Facebook grupp för socionomer. Både respondenterna hade möjlighet att delta. Detta innebar att vi sammanlagt hade fem

respondenter att intervjua och behövde minst en till respondent. Till följd av tidsbrist valde vi som tidigare nämnt, att inte försöka rekrytera flera respondenter utan fokusera på de redan inhämtade materialet.

Risken med ett målstyrt urval är att deltagarna kan ha samma erfarenheter och inställningar, på grund av den gemensamma arbetskulturen. Det kan i sin tur bidra till att materialet riskerar att bli ensidigt. Vi försökte dock motverka detta genom att samtliga av våra respondenter bodde i olika kommuner och län runt om i Sverige (jmf Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2015).

I urvalet av respondenter gjordes dessutom ett aktivt val av att endast intervjua professionella och lyfta upp deras perspektiv av problemområdet, samt utesluta ett klientperspektiv.

Anledningen till detta val grundar sig i att klienterna kan ha en beroendeställning till oss som intervjuare och dessutom kan de befinna sig i sårbara situationer, vilket i sin tur kan påverka materialets utfall (jmf Vetenskapsrådet, 2017).

5.3 Bearbetning av empirin

Efter intervjusituationerna och den levande interaktionen vi hade med våra respondenter, var nästa steg i processen att arbeta med resultaten vi fått in av intervjuerna. Det kan göras genom att skriva ut, analysera och redogöra kunskapen som alstras genom intervjuerna. Det

förekommer diverse sätt att registrera intervjuerna för att därefter kunna analysera materialet.

Det kan göras genom att spela in samtalet på telefon eller genom att föra anteckningar för att komma ihåg samtalet. Vi valde dock att använda oss av ljudinspelning genom telefonen, för att kunna fokusera och vara närvarande under hela intervjun. Intervjuerna är levande sociala interaktioner och de tonfall och kroppsuttryck som förmedlas under dessa interaktioner är endast befintligt för oss som är närvarande under samtalet, och inte för dem som läser själva utskriften. Genom att vi spelade in samtalet fick vi därför en möjlighet att behålla och gå tillbaka till den levande interaktionen ( jmf Kvale & Brinkmann, 2014).

För att kunna bearbeta det empiriska materialet vi hade fått in, började vi med att transkribera alla intervjusamtal vi hade haft. Transkribering går ut på att transformera materialet från ena formen till en annan. Det kan ske på diverse sätt och det finns också olika grader av

ordentlighet. När en transkribering utförs behövs ett val göras av hur noggrant man vill återge det som har sagts i samtalet. Det är möjligt att återge alla upprepningar som framkommer i samtalet som exempelvis “mm” eller andra betoningar. Det går även att vara mindre noggrann och istället återge intervjun mindre formellt. Vi valde att i transkriberingen återge innehållet mindre noggrant och utesluta upprepningar samt andra uttryck. Valet av att återge intervjun mindre noggrant beror på att studiens intresse är respondenternas erfarenheter och berättelser snarare än hur de väljer att uttrycka sig. Dessutom påverkas inte resultatet av hur

(24)

respondenterna valde att uttrycka sig, eftersom fokuset var att fånga upp den kunskapen som de har. Redan under transkriberingen gjordes en anonymisering av respondenterna med utgångspunkt i konfidentialitetskravet (jmf Kvale & Brinkmann, 2014:Vetenskapsrådet 2017).

5.3.1 Kodning

När all transkribering var färdigställt påbörjade vi bearbetningen och kodningen av vårt material. Detta gjorde vi direkt efter att intervjuerna var transkriberade, vilket gjordes parallellt med övriga intervjuer. Under denna process hade vi hela tiden i åtanke att försöka förstå texten och det som sägs under intervjun. Detta gjordes med målet att kunna

kategorisera och tematisera materialet för att enklare arbeta med det när en presentation görs av resultat och analys. Syftet var också att uppnå en förståelse på en tolkande och teoretisk nivå av materialet. De valda teman var baserade på tidigare forskning och teori, vilket underlättade för oss till att kunna identifiera teman under kodningsprocessen. Samtidigt hjälpte det oss att tolka transkriberingen av materialet på ett neutralt sätt (jmf Dalen, 2015).

Genom att öppna ett nytt dokument kunde vi lägga in vårt material i olika kategorier och teman. De övergripande teman som vi utgick ifrån var “handlingsutrymme” och “barnets anknytning”. Vidare skrev vi ner en konklusion av det gemensamma innehållet som återfanns hos socialsekreterarna gällande våra teman, men också det skillnader som fanns. När vi sorterade materialet försökte vi att vara neutrala och inte ha några förutbestämda föreställningar om det resultat som vi kommer att få fram av vårt material. Av denna

anledning försökte vi därför att under kodningsprocessen skapa nya kategorier och teman, och inte enbart utgå från de teman som vi hade bestämt sedan tidigare. Vi valde att ta ut viktiga citat från olika delar av transkriberingen för att kunna placera ut dem under relevanta teman.

Detta för att få en helhetsbild på vårt material. Vi fick under processen göra urval av materialet och inte lyfta upp alla aspekter som framkom under intervjuerna, då vi behövde begränsa materialet för den avsedda frågeställningen och det som skulle eventuellt vara relevant för vår analys (jmf Rennstam & Westerström, 2015).

5.3.2 Analys av material

Även om vi utgick från att sätta fokus på vårt kodade material, valde vi trots detta att under vår analys av material ständigt titta över hela transkriberingen i sin helhet för att undvika att förlora viktiga och värdefulla aspekter när analysen alstrades. Vid nästa steg av

bearbetningsprocessen utgick vi från teorier för att kunna diskutera vårt material. Detta utförde vi i förhållande till tidigare forskning och vårt teoriavsnitt. När vi analyserade vårt material kunde vi även definiera de intressanta aspekterna i materialet och förklara detta genom teori och i förhållande till tidigare forskning ( jmf Rennstam & Westerström, 2015).

5.4 Metoddiskussion

Valet av den kvalitativa metoden grundar sig i att vi ville ha ett subjektivt perspektiv, då vi undersökte socialsekreterarnas erfarenheter av att arbeta med hemtagningsbegäran. Den kvalitativa forskningen har dock varit kritiserad eftersom metoden tycks vara för subjektiv.

Enligt Bryman (2018) är det kvalitativa resultatet i stor omfattning grundad på forskarnas osystematiska föreställningar och uppfattningar av det som tycks vara värdefullt och viktigt.

Till skillnad från detta är den kvantitativa metoden objektiv och åsidosätter de skillnader som finns mellan individen och den naturliga världen. I vår studie sätter vi fokus på att fånga upp

References

Related documents

Det finns inte heller någon tydlig hänvisning till vilka aspekter som ska bedömas hos ett barn för att kunna avgöra när barnet har nått den mognad när dess vilja bör beaktas

While the interpretation of TEM images suffer from the highly coherent nature of the electron beam, scanning transmission electron microscopy (STEM) is regarded as one of the

However, when the spread is small and the limit order book has suf- ficient depth and a high rate of limit order arrival on both bid and ask sides (situation which is normally

Det är visserligen en relevant kategori att ta upp, men i relation till syftet om likvärdighet saknar vi en liknande analys av grupperna nyanlända elever och elever med

The similarity measurement used to compare the image neighborhood bitset and the template bitset is simply the number of equal bits.. Lossy data compression of images is a

Det finns tydliga direktiv som säger att barnperspektivet ska beaktas vid utredningar av barn som far illa. Det finns lagstiftning, barnkonventionen, forskning, BBIC, praxis

Livsmedelsverket råder även till att salladsutbudet bör bestå av minst två C-vitaminrika livsmedel, till exempel paprika, apelsin och blomkål, bland annat för att främja upptaget